[Kopia från min tidigare blogg, 11 juni 2009]

För första gången i världshistorien är det politiskt korrekt att skapa en stat som inte är livskraftig, inte kan livnära sig själv, inte FÖRSÖKER livnära sig själv, i stället för att koncentrera sig på att göra den ekonomiskt möjlig om den nu är motiverad. Än mer unikt är det att hela Västvärlden ägnar sig åt skapandet, medan invånarna själva är ointresserade, såvida inte skapandet också låter dem förstöra grannlandet.

Världen är full av människor som är mycket fattigare än palestinaaraberna, leta reda på West Bank i den sorterade listan på denna länken. Ger man inte pengar till dessa människor som tjänar sämst enligt den listan, så är det politiska skäl. Attackerna mot grannlandet. Dina fienders fiender……  Bra – så kan man inte anklagas för antisemitism yippeeeee!

Titta på de otroligt enkla siffrorna – lätta att komma ihåg. Före första intifadan ökade palestinaarabernas inkomst med 7% årligen (kanske den snabbaste utvecklingen i världen) – och det var fritt att jobba i Israel, mer än 40% av inkomsten kom via sådana jobb. Detta gällde även araberna i Gaza. Före den andra intifadan var de uppe i 6% igen – sen förstörde de sin ekonomi helt på egen hand!

Utan vägspärrar eller terroriststängsel – arbetade de lugnt och snällt på sina fält då? Se diagrammet:

Som du tydligt ser, blev det ytterligt po­pu lärt att mörda judar efter det att Arafat hade grymtat nej till att skapa ett Palestina som inte omfattade Is ra el, i Camp David år 2000. Klicka på diagrammet så kommer du till en informationssida där du kan läsa mycket mer. Vad som är påtagligt från detta diagram är hur stor nytta även ett ej färdigt terroriststängsel har gjort. Alla som protesterar mot stängslet men ej mot terrorismen visar självklart att de inte hade något emot att mordorgien av judar fortsatte.

Den röda linjen visar antalet lyckade självmordsattacker mot judarna, den gröna de som har tagits av israeliska soldater och burats in, om de inte blev skottskadade alltför svårt. Den som påstår att “muuuuren” (om du nu sett en mur gjord av taggtråd till 95%), och därefter vägspärrar, inte har gjort nytta har inte sett detta diagram – eller begriper de sej inte på sådana matematiskt avancerade konstigheter. ISM är en grupp som inte har den blekaste aning – eller också har de det, och önskade att kurvan före stängslet skulle ha fortsatt.

Det är självklart att flera generationer av hatpropaganda i de palestinaarabiska massmedia, moskéer, skolböcker, som berättar att Israel inte ska få finnas och att ALLA judiska städer, också i Israel, är illegala bosättningar alternativt palestinska städer – har påverkat människorna där, och politiker och media i Väst har tyckt att det passar dem att låtsas ha fallit för samma propaganda! Ledarna för den viktigaste organisationen som översätter dessa arabiska media till engelska, är just nu i Sverige för föreläsning - se denna länk. Han var i Norge för inte så länge sedan, där Israelhatet är än mer utbrett – se min artikel på denna länk – så det ska bli intressant om svenska media över huvud taget kommer att nämna hans besök här. Möjligen, med några spydiga kommentarer om att det är islamofobi att säga något som helst negativt om araber öven om det är sant.

Så – vad har hänt just nu? Norge har ställt till med ännu en fin samling herrar för att än en gång skaffa sköna miljarder att ösa i Abbas ficka! Norge har givit ett stort antal av sina oljemiljoner till Hamas, Fatah, till alla israeliska vänsterextremistiska “människorättsorganisationer” som vill rasera Israel – se min artikel. Fayyad var där förstås, Michelle kom flygande direkt från Obama för att sprida hans välvilliga leende över spektaklet och pressa pressa pressa.

OK, det heter att det är ett sparkmöte för att se till att folk betalar vad de lovat till palestinaaraberna. DE ska ju inte lida av den ekonomiska nergången förstås, bara för att alla andra gör det! Från Norges utrikesministers tal, det började på detta helt vansinniga sätt:

Åpningsinnlegg på giverlandsmøtet for palestinerne i Oslolänk1 länk2

. . . . .

Excellencies, ladies and gentlemen,

As chair of the Ad-hoc Liaison Committee, it is my privilege to welcome you all to Oslo. Let me extend a special welcome to Palestinian Prime Minister Fayyad and the Israeli delegation.

We meet today at senior official level to take stock and address the urgent challenges we need to tackle in the immediate future. In doing so we should use this meeting – and the preparatory phase leading up to the next meeting in September – to focus and discipline our common effort.

I will make four observations:

First, let us remember this: the Palestinian economy will not be sustainable until there is a political solution to the conflict.

The AHLC’s main mission has been – and is – to help to keep the wheels turning in support of the political track in the interim. The mission of the AHLC can only be effective if it works in concert with a dedicated effort to forward the political process. And consequently – when the political process stalls, the majority of donors lack the necessary motivation to maintain their contributions.

Right now, the consequences of the impediments to Palestinian value creation and of the fact that an increasing number of donors are not living up to their pledges is that the Palestinian Authority (PA) – the cornerstone of the future Palestinian state – is heading towards a fundamental financial crisis.

In New York last autumn, the AHLC highlighted the need for additional budgetary support and for regular and predictable disbursements of donor funds. Some donors are living up to their pledges, despite the financial crisis and despite the current lack of political progress. But a growing number of donors are not living up to their pledges. The effect on the PA budget is immediate.

In New York we highlighted the devastating effects of Israeli restrictions on the Palestinian economy. Little has changed. Therefore the financial situation of the PA has gone from bad to worse. The PA is again hanging on by a thread.

As Finance Minister – and now two-time Prime Minister – Mr Fayyad may have worked wonders in terms of ensuring fiscal discipline. But he cannot be expected to work magic without the basic financial means to run a government. Western and Arab donors alike must urgently honour their commitments from Paris in December 2007 and Sharm al-Sheikh in February 2009.

Moreover, consistent with repeated AHLC messages, Israel must urgently and radically ease restrictions on commercial flows to and from all parts of the Palestinian Territory – in a sustained fashion.

My second point is this: the international donor community’s support to the Palestinian Territory is in essence political, not humanitarian.
. . .

Det vill säga, de försöker av någon helt okänd anledning tvinga fram en stat där det aldrig funnits någon, och anser det motiverat att ekonomiskt stödja denna i all oändlighet, eller tills den måhända i en dimmig framtid, ska kunna betala sin egen existens. Detta korvstoppande strider helt mot Vägplanen förstås, som kräver en “viable” stat, en som är kapabel att leva på egen hand, inte på kryckor bestående av miljarder dollars i en strid ström.

Flera länkar: länk1 länk2 länk3 länk4

EU har inte satsat ett dugg på att bygga upp industribyar i Judéen/Samarien för att ge jobb åt folk, som de kan betala av på genom arbete som EU, om det håller tillräcklig kvalitet, lovar köpa. De har aldrig någonsin ställt krav på Arafat/Abbas som måste uppfyllas för att få pengar. Inga krav på att hatpropagandan mot Israel/judar i skolböckerna ska upphöra vilket självklart innebär att ingen fredlig stat kan skapas där de närmaste 25 åren.

Netanayhu har hela tiden framhållit det ytterligt självklara, att ekonomin och stopp för terror måste komma före en officiell “stat”, men det strider förstås helt mot Norges känslor om Israel. Michell säger till Abbas att NU ska de börja förhandla. Abbas vägrar eftersom Obama ju gör jobbet.

Nå, om 100 år är problemet löst eftersom den arabiska oljan då har tagit slut även enligt de mest långsiktiga prognoserna.

oil-peak

.