Yasser Arafats hemliga arkiv – en tickande bomb

http://www.debka.com/headline.php?hid=6466

19 januari 2010, 5:39 (GMT +02:00)

Den bortgångne palestinske ledaren Yassir Arafat, uppfinnare och utvecklare av det islamska skräckvapnet självmordsbombare, lämnade en tidsinställd bomb tickande sex år efter hans mystiska död i Paris. Det förs nu en lugn men desperat kamp om äganderätten till hans privata arkiv.

Arafat hade få hjältar förutom sig själv, men hans utvalda läromästare var den rumänske diktatorn Nicolae Ceaucescu (som avrättades av sitt eget folk 1989), och säkerhetschefen, Gen Ion Mihai Padepa. Bukarest var en av de få platser i världen där den palestinska terrorchefen tyckte att han kunde vandra säkert och samtidigt ägna sig åt sina ovanliga sexuella vanor. Från Ceaucescu och Pacepa och deras underrättelsetjänst, DIE, fick Arafat lära sig att hemligheterna bakom internationella kändisar  från hela världen och deras privata liv kunde vara en primär källa till oerhörd politisk makt.

Därför använde Arafat under hans 36 år som chef för den palestinska rörelsen, de palestinska spionorganen han kontrollerade för att metodiskt samla in data och bygga upp dokumentation inte bara för israeliska, arabiska och muslimska ledare utan också en uppsjö av världens ledare, politiker, generaler, ekonomiska tsarer, högteknologiska chefer och deras familjer. Vissa är fortfarande i officiell ställning.

Från 1966, medan han utvecklade sin banbrytande teknik för att kapa passagerarplan och andra våldsamma metoder för att främja den palestinska saken, samlade  och sammanställde han i hemlighet  detta material, med hjälp av en armé av assistenter under hans personliga ledning. Denna internationella terrorist i världsklass använde utan tvekan arkivinnehållet för att genom hot tilltvinga sig en viss respektabilitet på världsscenen.

När Israel tillät honom att etablera sig på Västbanken och i Gaza år 1994, under Oslos Fredsavtal, beslutade Arafat att lämna sitt hemliga arkiv där han hade varit i exil i Tunis för att se till att det hölls utanför Israels händer.

Efter hans död gick handhavandet till veteranen PLO:s personalchef Abdel Abu Maher Ghneim, som var ansvarig för de olika palestinska fraktionernas terrorister och deras finansiering. Ghneim var emot Osloavtalet och föredrog exil i stället för att ansluta sig till den utflyttade palestinska ledningen i Ramallah.

Det var fram till augusti 2009, då den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas förmådde honom att acceptera utnämningen som hög ställföreträdare för PA-ordföranden och hans tronföljare. Arkivchefens flytt till Ramallah gav Tunisiens president Zine El Abidine Ben Ali sin chans. Så snart palestiniern hade avrest, sände Ben Ali hans hemliga spioner att lägga beslag på det ovärderliga Arafatarkivet och stoppa tlllträdet för någon palestinsk tjänsteman eller besökare.

Under december gjorde Abbas flera telefonsamtal för att försöka övertyga Tunisiens president att frigöra Arafats arkiv för överföring till Ramallah. Ben Ali var oberörd, även när Abbas känslomässigt förklarade att det var en del av Arafats arv och grunden för det palestinska oberoendet.

I början av januari åkte en högt uppsatt palestinsk delegation till Tunis för att erbjuda Ben Ali en kompromiss: de skulle få kopia av de hemliga arkivhandlingar medan originalen stannade i Tunis.

Även detta vägrade den tunisiska härskaren. Men då hade han funnit en legalistisk täckmantel för sin ståndpunkt: Yasser Arafats änka, Suha, var den enda legitima ägaren av Arafats egendom, berättade han för besvikna besökare.

Ben Ali hade gjort sin hemläxa.

Han visste om affären Abbas hade slutit med änkan 2005 efter ett år av ändlösa gräl om Arafats tillgångar. Suha fick ett kolossalt stipendium på 80 miljoner dollar per år enligt ett avtal med den palestinska myndigheten som var beroende av att hon uppfyller två villkor: Hon får aldrig lämna ut information om hennes döde mans liv och aldrig lämna sin plats på Malta där hon lever i exil.

Bryter hon mot dessa villkor, skulle hon förlora de medel som innehas av henne och palestinska myndighetens tjänstemän i ett gemensamt bankkonto.

Därför, som den tunisiska presidenten visste mycket väl, skulle Suha Arafat aldrig resa till Tunis för att kräva sitt arv, inklusive det dyrbara hemliga arkivet.

Yasser Arafat’s Secret Archive – a Ticking Bomb

DEBKA-Net-Weekly 429 Exclusive

January 19, 2010, 5:39 PM (GMT+02:00)

Tunis_s_6466Tunisian president Zine El Abidine Ben Ali holds on to prize

The late Palestinian leader Yasser Arafat, inventor and refiner of the Islamic suicide terror weapon, left a time bomb ticking away six years after his mysterious death in Paris. His private archive is being fought over now in a quietly desperate tug-o’-war, DEBKA-Net-Weekly’s intelligence sources revealed last week.

Arafat had few heroes aside from himself, but his chosen tutors were the Romanian dictator Nicolae Ceaucescu (who was executed by his own people in 1989), and security chief, Gen. Ion Mihai Padepa. Bucharest was one of the few places in the world where the Palestinian terror chief felt he could go to ground safely while also indulging his unusual sexual habits. From Ceaucescu and Pacepa and their intelligence apparatus, the DIE, Arafat learned that the secrets of world figures and their private lives could be a primary source of immense political power.

Therefore, during his 36 years as head of the Palestinian movement, the PLO Arafat used the Palestinian spy agencies he controlled to methodically collect data and build up dossiers not only on Israeli, Arab and Muslim figures of the day but also a host of world leaders, politicians, generals, economic czars, high-tech executives and their families. Some are still in official positions.

From 1966, while pioneering airliner hijackings and other violent practices for promoting the Palestinian cause, he secretly amassed and collated this material, helped by an army of assistants under his personal management. This world-class international terrorist undoubtedly used some of its incriminating content to lever himself onto the world stage as a respected figure.

When Israel allowed him to set himself up on the West Bank and Gaza Strip in 1994, under the Oslo Framework Peace Accords, Arafat decided to leave his secret archive behind at his place of exile in Tunis to make sure it stayed out of Israeli hands.

After his death, its management passed to the veteran PLO personnel chief Abdel Abu Maher Ghneim, who was in charge of the various Palestinian factions’ terrorist personnel and their funding. Ghneim was against the Oslo accords and preferred exile to joining the relocated Palestinian leadership in Ramallah.

That was until August, 2009, when the Palestinian Authority Chairman Mahmoud Abbas prevailed on him to accept the appointment of senior deputy to the PA chairman and his heir apparent. The archive manager’s move to Ramallah gave Tunisian president Zine El Abidine Ben Ali his chance. As soon as the Palestinian had gone, Ben Ali sent his secret service to seize the priceless Arafat archive and bar access to any Palestinian official or visitor.

During December, Abbas made several phone calls to talk the Tunisian President round into releasing the Arafat archive for transfer to Ramallah. Ben Ali was unmoved, even when Abbas explained emotionally that it was part of the Arafat legacy and the bedrock of Palestinian independence.

In early January, a high-ranking Palestinian delegation went to Tunis to offer Ben Ali a compromise: They would be allowed to photocopy the secret archive documents while leaving the originals in Tunis.

This too, the Tunisian ruler refused. But by then, he had found a legalistic cloak for his position: Yasser Arafat’s widow, Suha, was the only legitimate claimant to any Arafat property, he told his disappointed visitors.

Ben Ali had done his homework.

He knew about the deal Abbas had cut with the widow in 2005 after a year of interminable wrangling over Arafat’s assets. Suha was awarded the colossal stipend of $80 million per annum under a contract with the Palestinian Authority that was contingent on her complying with two conditions: She must never divulge any information about her dead husband’s life and never leave her place of exile on the island of Malta.

Arafat’s widow agreed that if she breached those conditions, she would forfeit the funds held by her and Palestinian Authority officials in a joint bank account.

Therefore, as the Tunisian president knew very well, Suha Arafat would never travel to Tunis to claim her inheritance, including the precious secret archive.

.

...