Vi har sett många sådana här listor tidigare. Detta är den senaste.

Översättning av artikel i New York Times av David Brooks, 11 januari 2010. Originalet följer efteråt.

Judar som en grupp, är ovanligt framgångsrika. De utgör 0,2% av världens befolkning men 54% av världsmästarna i schack, 27%% av Nobelpristagare i fysik och 31% av pristagarna i medicin.

Judarna utgör 2% av den amerikanska befolkningen, men 21% i Ivy League studentorganisationer, 26% av Kennedy Center honorees, 37% av Academy Ward-belönade directors, 38% av dem på en färsk Business Week-förteckning över de främsta filantroperna, 51% procent av Pulitzervinnnae för facklitteratur.

I sin bok “The Golden Age of Jewish Achievement”, visar Steven L. Pease några av de förklaringar som folk har gett för denna nivå av framgångar. Den judiska tron uppmuntrar en tro på framsteg och det personliga ansvaret. Den är kunskapsbaserad, inte ritualbaserad.

De flesta judar gav upp eller tvingades att ge upp jordbruk under medeltiden, deras ättlingar har levt på sin intelligens ända sedan dess. De har ofta flyttat, med invandrarbakgrund som ambition och drivkraft. De har samlats kring globala vägskäl och har gynnats av den kreativa spänningen som automatiskt förekommer på sådana platser.

Ingen enskild förklaring kan förklara de judiska framgångarna. Det märkliga är att Israel inte traditionellt har varit starkast där judarna i diasporan var starkast. Istället för forskning och handel, tvingades israelerna att ägna sig åt att överleva, och politik.

Milton Friedman brukade skämta om att Israel motbevisar varje judisk stereotyp. Folk brukade tro att judar var bra kockar, bra ekonomiska ledare och dåliga soldater, Israel visat att de hade fel.

Men det har förändrats. Benjamin Netanyahus ekonomiska reformer, ankomsten av en miljon ryska invandrare och stagnationen i fredsprocessen har tvingat fram en historisk förändring. De resursstarka israelerna går in för teknik och handel, inte politik. Detta har haft en mindre fräsch effekt på landets offentliga liv, men en uppfriskande påverkan på Israels ekonomi.

Tel Aviv har blivit en av världens främsta hotspots för entreprenörskap. Israel har fler högteknologiska företag per invånare än någon annan nation på jorden, med råge. Det är världsledande på civil forskning och utveckling vad gäller satsning per capita. Det är tvåa efter USA i antalet företag noterade på Nasdaq. Israel, med sju miljoner människor, lockar lika mycket riskkapital som Frankrike och Tyskland tillsammans.

Som Dan Senor och Saul Singer skriver i “Start-Up Nation: The story of Israel’s ekonomical miracle,” Israel nu har ett klassiskt tillväxtcentrum, en plats där techno-freaks arbetar nära varandra och föder på varandras idéer.

På grund av styrkan i ekonomin, har Israel klarat den globala lågkonjunkturen ganska bra. Regeringen var inte tvungen att rädda sina banker eller kvitta med en explosion i kortsiktiga utgifter. Istället använde man krisen för att säkra ekonomin på lång sikt genom att investera i forskning och utveckling och infrastruktur, öka vissa konsumtionsskatter, lova att sänka andra skatter på medellång till lång sikt. Analytiker vid Barclays skriver att Israel har “den starkaste återhämtningshistorian” i Europa, Mellanöstern och Afrika.

Israels teknologiska framgång är frukten av den sionistiska drömmen. Landet grundades inte så diverse nybyggare kunde sitta bland tusentals ilskna palestinier i Hebron. Den grundades så att judar skulle ha en säker plats att träffas och skapa saker för världen.

Denna förändring i den israeliska identiteten har långsiktiga konsekvenser. Netanyahu predikar en optimistisk syn: att Israel kommer att bli Mellanösterns Hongkong, med ekonomiska fördelar som sprider sig in i arabvärlden. Och i själva verket finns det delvis bevis till stöd för denna uppfattning i exempelvis Västbanken och Jordanien.

Men det är mer troligt att Israels ekonomiska språng framåt kommer att vidga klyftan mellan dem och dess grannar. Alla länder i regionen talar om att främja innovation. Vissa oljerika stater spenderar miljarder på att försöka bygga science centers. Men platser som Silicon Valley och Tel Aviv skapas genom ett sammanflöde av kulturella krafter, inte pengar. Omgivande nationer har inte någon tradition av fritt intellektuellt utbyte och teknisk kreativitet.

Till exempel registrerades mellan 1980 och 2000, egyptierna 77 registrerade patent i USA saudierna 171. Israelerna registrerade 7.652.

Den högteckniska boomen skapar också en ny sårbarhet. Som Jeffrey Goldberg från The Atlantic har gjort gällande, dessa innovatörer är de mest rörliga människor på jorden. För att förstöra Israels ekonomi behöver Iran inte slänga kärnvapen in i landet. Det räcker att underblåsa instabilitet nog så att företagarna bestämmer att det är säkrare för dem att flytta till Palo Alto, där många av dem redan har kontakter och hem. Amerikanska judar bruka hålla ett fotfäste i Israel, i fall det blev dåligt här. Nu börjar israeler hålla ett fotfäste i USA

Under ett decennium av dystra profetior har Israel blivit en häpnadsväckande framgång, men också en mycket rörlig en.

http://www.nytimes.com/2010/01/12/opinion/12brooks.html

Op-Ed Columnist

The Tel Aviv Cluster

Published: January 11, 2010

Jews are a famously accomplished group. They make up 0.2 percent of the world population, but 54 percent of the world chess champions, 27 percent of the Nobel physics laureates and 31 percent of the medicine laureates.

David Brooks

Jews make up 2 percent of the U.S. population, but 21 percent of the Ivy League student bodies, 26 percent of the Kennedy Center honorees, 37 percent of the Academy Award-winning directors, 38 percent of those on a recent Business Week list of leading philanthropists, 51 percent of the Pulitzer Prize winners for nonfiction.

In his book, “The Golden Age of Jewish Achievement,” Steven L. Pease lists some of the explanations people have given for this record of achievement. The Jewish faith encourages a belief in progress and personal accountability. It is learning-based, not rite-based.

Most Jews gave up or were forced to give up farming in the Middle Ages; their descendants have been living off of their wits ever since. They have often migrated, with a migrant’s ambition and drive. They have congregated around global crossroads and have benefited from the creative tension endemic in such places.

No single explanation can account for the record of Jewish achievement. The odd thing is that Israel has not traditionally been strongest where the Jews in the Diaspora were strongest. Instead of research and commerce, Israelis were forced to devote their energies to fighting and politics.

Milton Friedman used to joke that Israel disproved every Jewish stereotype. People used to think Jews were good cooks, good economic managers and bad soldiers; Israel proved them wrong.

But that has changed. Benjamin Netanyahu’s economic reforms, the arrival of a million Russian immigrants and the stagnation of the peace process have produced a historic shift. The most resourceful Israelis are going into technology and commerce, not politics. This has had a desultory effect on the nation’s public life, but an invigorating one on its economy.

Tel Aviv has become one of the world’s foremost entrepreneurial hot spots. Israel has more high-tech start-ups per capita than any other nation on earth, by far. It leads the world in civilian research-and-development spending per capita. It ranks second behind the U.S. in the number of companies listed on the Nasdaq. Israel, with seven million people, attracts as much venture capital as France and Germany combined.

As Dan Senor and Saul Singer write in “Start-Up Nation: The Story of Israel’s Economic Miracle,” Israel now has a classic innovation cluster, a place where tech obsessives work in close proximity and feed off each other’s ideas.

Because of the strength of the economy, Israel has weathered the global recession reasonably well. The government did not have to bail out its banks or set off an explosion in short-term spending. Instead, it used the crisis to solidify the economy’s long-term future by investing in research and development and infrastructure, raising some consumption taxes, promising to cut other taxes in the medium to long term. Analysts at Barclays write that Israel is “the strongest recovery story” in Europe, the Middle East and Africa.

Israel’s technological success is the fruition of the Zionist dream. The country was not founded so stray settlers could sit among thousands of angry Palestinians in Hebron. It was founded so Jews would have a safe place to come together and create things for the world.

This shift in the Israeli identity has long-term implications. Netanyahu preaches the optimistic view: that Israel will become the Hong Kong of the Middle East, with economic benefits spilling over into the Arab world. And, in fact, there are strands of evidence to support that view in places like the West Bank and Jordan.

But it’s more likely that Israel’s economic leap forward will widen the gap between it and its neighbors. All the countries in the region talk about encouraging innovation. Some oil-rich states spend billions trying to build science centers. But places like Silicon Valley and Tel Aviv are created by a confluence of cultural forces, not money. The surrounding nations do not have the tradition of free intellectual exchange and technical creativity.

For example, between 1980 and 2000, Egyptians registered 77 patents in the U.S. Saudis registered 171. Israelis registered 7,652.

The tech boom also creates a new vulnerability. As Jeffrey Goldberg of The Atlantic has argued, these innovators are the most mobile people on earth. To destroy Israel’s economy, Iran doesn’t actually have to lob a nuclear weapon into the country. It just has to foment enough instability so the entrepreneurs decide they had better move to Palo Alto, where many of them already have contacts and homes. American Jews used to keep a foothold in Israel in case things got bad here. Now Israelis keep a foothold in the U.S.

During a decade of grim foreboding, Israel has become an astonishing success story, but also a highly mobile one.

.

...