http://www.rubinreports.blogspot.com/2012/09/the-syrian-tragedy-is-proposed-cure_21.html

 Av Barry Rubin

Det syriska inbördeskriget har passerat en röd linje. Vissa människor kanske tror att detta hände för några veckor eller månader sedan, men i alla fall är det uppenbart sant nu. Utsikterna för ett islamistiskt (Muslimska Brödraskapet, salafistier och jihadister) övertagande har stigit tillräckligt högt att det är bättre att frysa all västerländsk intervention. Med andra ord bör västvärlden inte längre hjälpa upproret och bör överväga att stoppa sina nuvarande insatser i den riktningen.

Här är ett faktum så chockerande att det borde vara i centrum för varje diskussion över Syrien. Det är så viktigt jag ska uttrycka det i fetstil:

Obamas administration stöder det (islamistiska) Turkiet som distributör av vapen som tillhandahålls av (opportunistiskt pro-islamistiska) Qatar. Turkiet och Qatar vill ge det Muslimska Brödraskapet ett monopol på att ta emot vapen, även om de flesta av rebellerna inte tillhör dom och är till och med anti-islamistiska. När detta händer arbetar alltså  Obama-administrationen direkt för att installera en revolutionär islamistisk regim i Syrien som stör regionen, är emot USA:s intressen och kommer att åstadkomma kamp med Israel i årtionden framöver. Ett antal republikanska senatorer ser inga problem med denna strategi.

Egentligen är det ännu värre. På grund av den historiska utvecklingen är det syriska brödraskapet mer radikalt än sin egyptiska motsvarighet. Eftersom det var olagligt under president Hosni Mubarak i decennier fick det egyptiska brödraskapet hålla sig lugna. De som ville ha en våldsam revolution och snabbare åtgärder fick bilda separata salafistiska grupper. Det egyptiska brödraskapet av idag samarbetar ibland med dessa grupper - vars parti slutade tvåa i riksdagsvalet - men de är också rivaler.

I Syrien hade dock det underjordiska brödraskapet ingen anledning att hålla tillbaka. Följaktligen, medan det säkert finns en hel del salafister som inte är med i Brödraskapet, finns det också en stor andel riktigt våldsamma, otåliga, öppna extremister i det syriska Brödraskapet. För att göra en enkel analogi är det syriska brödraskapet mer som Hamas än de smarta brödraskapets ledare i Kairo som försöker lura väst med sina insmickrande ord. Ett brödraskap-lett Syrien, med salafister eggande på regimen, skulle vara en omedelbar mardröm.

Och på det sättet gör den västerländska och särskilt den amerikanska politiken enorm skada: inte genom att hjälpa "rebellerna", utan genom att arbeta med Turkiet och Qatar för att hjälpa de mest anti-västerländska, anti-amerikanska, antisemitiska, extremistiska rebellerna, det Muslimska Brödraskapet och jihadister från mindre grupper hela vägen upp till al-Qaida. Om du är intresserad av detaljerna läs detta märkliga betänkande av Ammar Abuhamid, den bäst informerade och mycket ärliga syriska analytikern om vad som händer.

I korthet är det en massiv kamp mot oppositionen för att se vem som framstår som den större makten - islamisterna eller anti-islamisterna (avhoppade arméofficerare som är nationalister, måttliga sunnimuslimer från den urbana medelklassen, konservativa traditionalistiska Sunni-muslimer som hatar Brödraskapet, kurdiska nationalister,. till och med lokala, icke-ideologiska krigsherrar - och väst stöder fel sida.

Förresten, saudierna har ett något annorlunda perspektiv. Å ena sidan vill de ha en sunni-dominerad regim i Syrien som kommer att vara anti-Iran och vänlig mot Saudiarabien. De skulle inte ha något emot om de var tungt islamiska eftersom den viktigaste prioriteringen är att det förstör Irans förhållande med sin  viktigaste arabiska allierade, och därför kommer saudierna att hjälpa det Muslimska Brödraskapet och olika mindre jihadistgrupper. Men de föredrar en regim som inte kommer att undergräva dem och skapa regional instabilitet. I Irak stödde saudierna sunnitiska grupper som var anslutna till al-Qaida för att slå ner de hatade shia. I Libanon stöder saudierna moderata Sunni-styrkor mot pro-Iran Hizbollah.

För USA:s ledning kunde ett USA-saudiskt partnerskap främja en kombination av syriska måttliga sunniter och avhoppade officerare plus några sjaskiga - men icke islamistiska - krigsherrar. Den amerikanska presidenten skulle berätta för saudierna - liksom för Qatar och Turkiet - att de ansåg det som en ovänlig handling att beväpna små jihadistiska grupper och brödraskapet. Det är inte vad som händer.

Det som händer är att den turkiska regimen och Qatar vill ha ett radikalt islamistiskt Syrien och får Obama-administrationens hjälp att genomföra detta, vilket kompletteras med det saudiska stödet till USA:s fiender.

Men nu finns det helt klart olika grupper inom oppositionen, som Abuhamid förklarar i detalj. För att ge ett exempel, är den kraftfulla Syriska Martyrernas brigad traditionalistiska, men inte islamistiska, medan den islamiska fronten för befrielsen av Syrien säger sitt mål i sitt namn. Att sammanställa en lista över grupper som bör och inte bör få vapen skulle vara en lätt uppgift för den amerikanska regeringen.

En annan grupp som skadas är Syriens kurder. Det enklaste väst kunde göra var att hjälpa Syriens kurder som bara vill ha autonomi, att inte utsättas för det nuvarande styret, radikala arabiska nationalister, eller islamister. Detta skulle göra kurderna i Irak, amerikanska allierade, mycket lyckliga. Men Obama kommer inte att göra det eftersom det skulle göra det  islamistiskt styrda Turkiet till en fiende till Amerika, ett land som president Barack Obama älskar mer än något annat land i regionen, vilket är mycket olyckligt så detta kommer förmodligen inte att hända.

Jag är mycket ledsen att skriva denna artikel av två skäl:

- Syrierna har lidit så mycket att det är förståeligt att man vill få ett slut på detta inbördeskrig så snart som möjligt och bli av med den nuvarande antiamerikanska och pro-iranska diktaturen.

- Det skulle vara lätt att ha en bra politik mot Syrien: kanalisera hjälp till de icke- eller anti-islamistiska rebellerna. Men USA har inte gjort denna åtskillnad under Obama och varken massmedia eller politiker verkar ens vara medvetna om denna fråga. Dess hjälp går ofta till radikala anti-amerikanska grupper som vill införa en diktatur i Syrien. Turkarna vill ha en regering med det Muslimska Brödraskapet, Qataris också. Saudierna vill bli av med den nuvarande ordningen och ersätta den med en Sunni, anti-iransk ledning. Med rätt amerikansk ledning och samordning hade saudierna kunnat spela en konstruktiv roll men med tanke Obamas politik kommer de huvudsakligen bara att stödja Sunni-islamister som de gjorde i Irak.

Som för att överträffa Amerika, stöder den franska regeringen faktiskt som Syriens ledare en högljudd typ från den gamla regimen utan någon bevisad talang, som är radikal arabisk nationalist och en som rebellerna avskyr. 

Ett annat problem är möjligheten av massakrer utförda av rebeller. Särskilda fall av avsiktliga etniska mord är kontroversiella och en del uppmärksammade har förmodligen inte hänt. Men några hände. Genom att hjälpa rebellerna utan åtskillnad finns ingen möjlighet att införa restriktioner, och då kommer USA:s politik att vara delaktig i massakrer på alawiter och kristna följt av dödandet av sunnimuslimer som är för sekulära för islamisternas smak.

Vi vet också, till exempel att islamistiska rebeller massakrerade flera dussin regimsoldater  från en lågnivåenhet som inte hade varit inblandad i några grymheter, eftersom de gjorde det mitt framför närliggande irakiska gränsvakter. Riktigt otäcka mord begicks av Nato-stödda krafter i Libyen, men kriget och grymheterna upphörde ganska snabbt och det fick mycket mindre uppmärksamhet. Mycket mer uppmärksamhet ägnas åt Syrien, många fler människor dödas, och det kommer inte sluta förrän hundratusentals människor flyr.

Förutsägelser att president Bashar al-Asad skulle falla snabbt var fel. Regimen överlever och återtar även lite mark. Detta har skett genom att delar av landet där lokala rebelliska myndigheter drivs av starka män, islamistiska eller avhoppade officerare har dessa tagit över. Varje litet område är annorlunda men det finns ingen strategi i USA att hjälpa de som inte är islamistiska och är mindre radikala. Så det är en tragedi faktiskt. Att stödja fel rebeller kommer bara hjälpa att åstadkomma en annan diktatur i Syrien som kommer att kopplas ihop med andra sunnitiska islamister (inklusive Egypten och Hamas) för att främja regional instabilitet och anti-amerikanism.

Betyder det att vi borde hjälpa Assad-regimen att överleva? Nej, vi borde hjälpa de mer moderata rebellstyrkorna att vinna, ge autonomi till kurderna  och Syrien möjligheten att bli en måttlig stat, så demokratisk som möjligt. Sannolikheten för att detta händer är dock sjunkande, delvis på grund av dålig amerikansk politik. Och utan mycket mer västerländskt stöd till rebellerna kommer Assad att vara ett tag vad vi än vill eller tror.

Så det näst bästa alternativet är att kriget fortsätter. Det är hemskt. Människor dör, tiotusentals blir flyktingar. Det är ett enormt lidande. Men om huvudalternativet är att bidra till att skapa en revolutionär islamistisk stat i Syrien allierad med Egypten, Gaza och andra radikala Sunni -islamister är det inte ett attraktivt resultat. Även på platser där det muslimska brödraskapet inte fick majoritet, som i Tunisien eller Libyen, där lyckades den amerikanska regeringen få sina klienter i ledande ställning, de radikala salafisterna och jihadisterna, som är okontrollerbara. Hur mycket snabbare kan det inte hända i Syrien eftersom Obamas administration inte ser några problem i att backa islamister i Syrien.

Hittills har jag inte sett någon som helst indikation på att eventuella ledare på den republikanska sidan förstår detta. Några av de senare, liksom senator John McCain, är meningslösa interventionister. Man kan bara hoppas att nästa amerikanska president förstår distinktionerna som måste göras i Syrien.

Men låt oss vara tydliga här. Obamas administration har hjälpt till att installera en anti-amerikansk, destabiliserande radikal regim i Egypten. Den har ett stort ansvar. Vad som händer i Syrien går utöver det. Det finns ingen logisk grund att hävda att Obama hade begränsat inflytande eller inte visste vad han gjorde. Förvaltningens Syrienpolitik är ett direkt brott mot USA:s intressen. Det är också ett allvarligt slag mot Israel, skulle döma det syriska folket till årtionden av slaveri, och skulle öka sannolikheten för krig och terrorism i regionen.

 WEEKEND-läsning
 - Läsarfråga: Vad vill Obama? Vill han att radikala islamistiska regimer dominerar regionen? Är hans rådgivare så radikala?
 - Svar: Som jag har försökt förklara flera gånger, har Obamas administration följande vy: al-Qaida är ont och ett fruktansvärt hot och måste utplånas. Alla andra islamister kan vinnas över om USA visar att det inte är deras fiende. När allt  kommer omkring har de inte attackerat USA direkt. Därför - om USA är bra för dem, respektfull mot islam, och visar att det är inte är rädd för att de ska ta makten, kommer de att förstå detta och deras fientlighet minskas. Att styra kommer att göra dem måttliga. Den viktigaste utgångspunkten för detta inom regeringen var CIA och, naturligtvis, Obama och hans utnämnande till Vita huset. Det finns några på utrikesdepartementet som backar upp denna idé, men institutionen i allmänhet har motsatt sig. Naturligtvis följer dessa människor order och efter ett tag börjar de tro på vad de säger.

 - Pris för löjlig ödmjukhet går till Michael Birnbaum i Washington Post:
 "Topptjänstemän inom Brödraskapet säger att de mognar när de växer in i sin nya roll som Egyptens dominerande politiska makt under Morsi, tidigare chef för gruppens politiska gren. Men de säger att de också finner sig fångade mellan maktens modererande kraft och en skarp dragning mot religiös och social konservatism från islamistiska grupper som utlöste protesterna i den amerikanska ambassaden här."
 Tolkning: Brödraskapet vill verkligen vill vara måttlig och att regera gör dem måttliga men dessa dåliga extremister låter dem inte vara måttliga! Lösning: Ge miljarder dollar och fler amerikanska bidrag, klaga inte utan stöd oss.

Barry Rubin Morsi muslimska brödraskapet Syrien Syrien Syrien Barack Hussein .......