En färsk artikel på denna länken säger rätt mycket hur röran i Syrien har åstadkommits av den amerikanska administrationen. Hillary Clinton sa för ett mycket litet antal år sen att Assad var "reformer", Obama sände dit en ambassadör för att uppmuntra Assad, Obama har hela tiden supportat islamisterna där emot Assad, emot kurder, de kristna, många andra som INTE vill ha några styrande islamister! Kerry har många gånger besökt sin gode vän Assad.
Om du funderar över om Amerika bör gå i krig i Syrien har du inte varit uppmärksam
Av Barry RUBIN 10 maj 2013
"Du bör vara försiktig med vad du önskar, skälen för krig är förvirrade. En person kan vara mycket tydlig i sina motiv, men andra kan ha olika agendor. "-Dougray Scott
Jag är förvånad över den nuvarande amerikanska debatten om Syrien. Uppmaningen till intervention kan drivas av humanitära goda avsikter, för att avsluta striderna och lindra lidande. Men oavsett vad de föreslår-flygförbudszoner, säkra tillflyktsorter, direkta leveranser av vapen till rebeller, etc - har de faktiskt funderat på hur de fyra väl synliga senaste prejudikaten gick?
Afghanistan: Det råder inget tvivel om att efter den 11 september 2001 var USA tvunget att invadera Afghanistan, förstöra al-Qaidsa infrastruktur där, och störta des partnes, talibanerna. Men i dag, tolv år senare är amerikanska trupper fortfarande i Afghanistan! Den villfarelsen att återuppbygga landet har förutsägbart misslyckats. Ca 2200 amerikaner har dött, många dödade av afghanska "allierade." Den afghanska regeringen är inte precis "tacksam." Talibanerna är fortfarande starka. Återigen, var ett krig nödvändigt men hur värdefullt var det och hur dyrt och svårt har det varit för USA att frigöra sig. Även efter fyra och ett halvt år av Barack Obama finns amerikanska soldater kvar.
Egypten: USA:s intervention i Egypten störtade en allierad. Många egyptier ser nu, trots talet om demokrati, att de har det sämre. Snacket om frihet förvandlades snabbt till dominans av Muslimska brödraskapet och salafistisk mobb. Ekonomin har runnit ner i avloppet. Kristna är under belägring, kvinnors rättigheter krymper. Annat än friare medier är det svårt att se vad egyptierna fick ut av det. Visst, var detta ingripande ett strategiskt nederlag för USA.
Irak: Sedan USA:s invasion av Irak 2003, har cirka 4500 amerikanska soldater dödats. Tiotals miljarder dollar har spenderats. Huruvida kriget var värt något kan fortfarande debatteras. Irakierna har lidit mycket även om de har vunnit mest av de fyra fall som nämnts här, men det uppskattas att omkring 200.000 irakier dött, främst i sekteristiska strider, som fortfarande fortsätter i dag men på en lägre nivå. Störtandet av Saddam Hussein startade ett sunni-shia terrorkrig som kan överskuggas av vad som kan hända i Syrien. Amerikanska styrkor sades behöva stanna kvar i landet tills en ny irakisk armé tränats upp. Av strategiska skäl, har Irak vänt kraftigt även om det fortfarande är alltför vänliga med Iran för amerikansk smak och stöder Bashar Assad-regimen i Syrien. Det är också ett land där vice-presidenten tvingades fly efter det att statsministern anklagade honom för terrorism.
Libyen: I det här fallet, var USA s inblandning indirekt och orsakade inga amerikanska dödsoffer. Medan störtande av diktatorn Muammar Gaddafi hade varit en välsignelse för USA:s strategiska intressen under tidigare år, vid den tid det faktiskt hände var Gaddafi relativt neutraliserad. Att styras av en vald regering kan räknas som en vinst för libyerna men anarki, styret av milismän och extremism är fortfarande stark. Vapen från libyska arsenaler smugglades till terrorister i olika länder. Och naturligtvis visar mordet på fyra amerikaner i Benghazi, på den fortsatta existensen av terrorister, inklusive al-Qaida - den svaga regeringen och oförutsägbarheten i Libyens framtid.
Detta är en komplex bild. Fyra diktaturer har störtats och fyra folkvalda regeringar ersatte dem. Hur blev förändringen?
USA:s strategiska vinster? Det är sant att avlägsnandet av talibanerna och Saddam Hussein - två av USA:s mest aktiva fiender - var en klar vinst. Men det är inte klart att dessa fyra regeringar bidrar mycket till amerikanska intressen.
Egyptens förändring är negativ. Libyen är en lydstat men dess huvudsakliga nytta har varit att kanalisera vapen och pengar till oppositionella islamistiska grupper i Syrien. Irak är inte bra för två prioriterade amerikanska intressen, Iran och Syrien. Afghanistan är fortfarande artg på USA och fortsätter att vara en lekplats för pakistanska intriger med anti-amerikanska islamister. Plus det faktum att Pakistan hade fått miljarder dollar i amerikanskt bistånd samtidigt som de har gett fristad till just de al-Qaida-ledare som pengarna betalats för att få hjälp att fånga.
Nu finns det krav på en upptrappad USA-intervention i Syrien, som om inget av dessa prejudikat måste beaktas. Ja, de som förespråkar delaktighet brukar inte söka direkt militär aktion. Sant, de är upprörda inför döden av 70.000 personer, ett antal som kommer att stiga högre. Detta är inte en partisanfråga. Obamaregeringens politik har bidragit till att skapa den här röran genom att hjälpa till att bygga upp ett islamistiskt ledarskap i Syrien vilseledd - av den turkiska regimen. Men Obamas administrations nuvarande uppenbara ovilja att eskalera engagemang är en bra idé, som kanske motiveras av fel skäl.
Men vad finns det för argument på andra sidan?
-Vill USA kämpa på något pla förn att installera en radikal islamistisk regim i Syrien som garanterat kommer att vara anti-amerikansk?
-Hur kommer amerikanerna att känna om deras stöd och vapen används i framtiden att mörda Alawiter och kristna, kanske någon dag för att invadera det kurdiska autonoma området, vidare till terrorister i andra länder, som används för att skjuta ner civila flygplan med sådana terrorister, och undertrycka måttliga sunnimuslimer?
-Förväntar sig amerikaner verkligen tacksamhet eller vänskap eller strategiskt samarbete från revolutionära islamister för deras hjälp med att vinna inbördeskriget?
-Kommer USA sedan att ge miljarder dollar för att återuppbygga Syriens ekonomi för en islamistisk regim?
-Har USA har den nödvändiga påverkan och inflytande för att tvinga Jabhat al-Nusras (syriska al-Qaida) allierade att överge dem? Nej, det har redan försökt att göra detta och misslyckats kapitalt.
-Trots allt vagt prat om måttliga fighters, hur många sådana människor existerar i verkligheten? Ironiskt nog, de flesta av dem är avhoppare från Assads armé, som inte har ett sådant pro-demokratiskt rykte. Men den stora nackdelen är att de är mycket svaga och oorganiserade. Snacket om att inrätta en zon under deras kontroll är absurt. I själva verket är den senaste trenden det massiva avhoppet av soldater från den "moderata" Fria syriska armén, som är det stora hoppet i USA:s politik, till al-Qaida!
Missförstå mig inte. På det hela taget skulle jag vilja se Assadregimen falla och att se ett slut på lidandet för syriska civila. Ur ett strategiskt perspektiv, dock är det faktum att sunni och shia-islamister - som båda vill förstöra USA:s intressen och utplåna Israel från kartan - bekämpar varandra i Syrien, inte det värsta i världen.
Kom också ihåg att USA i hemlighet ingrep i Iran-Irakkriget (1980-1988) på Iraks sida, av skäl som väl kunde motiveras, men det slutade med att de fick slåss i två krig mot Irak under de närmaste femton åren.
Kom ihåg att amerikanerna jublade inför undergången av den repressiva shah bara för att se en mer repressiv, långt mer aggressiv, och långt mer anti-amerikansk regim ersätta den, för att inte tala om när de tog amerikanska gisslan.
Kom också ihåg att amerikanerna jublade inför undergången av Libyens diktator bara för att se en rasande anarki där amerikanska diplomater inte bara togs som gisslan, men mördades. Idag promenerar deras mördare på gatorna i Benghazi som ger dem trygghet, oberörbara av Libyens regering, och de skrattar åt de amerikaner som gav detta åt dem.
Saker i Mellanöstern är inte så enkla.
Den kända analytikern Daniel Pipes har också sin vinkling på saken som du kan se på svenska här.
loading...
loading...


I den första presidentvalsdebatten inför valet 2012 besegrade den republikanska utmanaren Mitt Romney Barack Obama lätt genom att fullständigt plocka ner presidentens förödande inrikespolitik. Utrikespolitiken togs inte upp, men allt Romney behöver göra för att borsta upp för en seger i denna arena är att studera Bruce Herschensohns nya bok.
Herschensohn fortsätter med att kritisera Obama för att inte stödja Irans gröna revolutionärer under ett uppror som skulle ha inneburit slutet på den teokratiska regimen där: "Det tog tio dagar för president Obama att göra starka uttalanden i försvar för dem. För sent. Demonstranterna hade övergetts" Han påpekar att våra ineffektiva försök till "mjuk diplomati" Med Iran - "den fortsatta vägen som tas av president Obama uppfattas helt enkelt som svaghet och bevis på att USA är rädd
Att kasta ett öga i Svenska TT-dikterade media, som har ägnat hösten att tillbedja Obama som en gud, tillsammans med hans kommunistgäng, och uttrycka sitt hat mot Romney så snart man hittat en lämplig föraktande artikel i amerikanska vänstermedia - och jämföra med vad amerikanska media som inte är under vänstertoffeln - är ganska uppfriskande. Här en - på bred amerikanska eftersom det krävs för att ha en aning om vad som försiggår.


Vänsterns enda fiende