Moshe Phillips - 14 maj 2013

Vid en presskonferens i Washington den 30 april medgav USA:s utrikesminister John Kerry att Egypten inte har fred med Israel.

Som svar på reporterns fråga om vad som nu kallas "Arabförbundets markutbytesförslag" förklarade Kerry:

"Det är bokstavligen ett uttalande av den arabiska världen att de är beredda att sluta fred om palestinierna och israelerna når en slutlig överenskommelse om Judéen/Samariens status. Jag tror inte att du kan underskatta - Jag underskattar inte betydelsen av att Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, egyptierna, jordanierna, och andra [enbart palestinierna] kom till bordet och sade: "Vi är beredda att sluta fred nu under 2013, "..." [Se fullständig utskrift State Department of Kerrys 30 april kommentarer här:

http://www.state.gov/secretary/remarks/2013/04/208647.htm

En enkel fråga: Om Egypten och Jordanien redan har slutit fred med Israel, hur kan de då säga: "Vi är beredda att sluta fred nu under 2013?"

[Och hur är det med arabförbundets övriga stater, de är bortåt två dussin totalt, som sällan är överens om något? Se denna länk.]

Kerry sade vad alla egentligen vet. Det är, kanske Egypten inte är i ett tillstånd av krig med Israel just i detta ögonblick. Och Egypten kanske inte har vidtagit öppna militära aktioner mot Israel sedan 1970-talet men det är långt ifrån fred.

Egyptens hållning gentemot Israel är nu (och var det under hela Mubarak-eran) en som bara kan kategoriseras som motsägande.

USA och Kanada har fred. Israel och Egypten?

Det bör också nämnas att Egyptens massmedia är notoriskt antisemitiska och har förblivit högröstat så sedan Camp David-avtalen. Under 2002 rapporterade ADL att den antisemitiska förfalskningen av Sions Vises Protokoll" dykt upp  som huvudtema i en egyptisk TV-serie." Det har funnits många andra exempel på liknande saker under hela Mubaraks styre. Antisemitiska bilder användes flitigt under den "arabiska vårens" upplopp i Kairo. Se denna skribent i januari 2011:s artikel om antisemitism under den egyptiska revolutionen i Frontpagemag.

Detta var inte bara en felsägning av Kerry. Han vet mycket väl att Egyptens fred med Israel är en bluff. Vad värre är att utrikesdepartementet förväntar sig att Israel ska fortsätta att förhandla bort det strategiska djup som det vann i strid med grannar som aldrig har visat ens det minsta intresse av grannsämja eller fred. De farorna har förvärrats för Israel under de senaste två åren som nationer i hela arabvärlden har visat anmärkningsvärd instabilitet. Kerry har erkänt vad dagens israeler alltid har vetat: deras fredsavtal med Egypten är ett papper som inte betyder någonting för den genomsnittliga egyptiern.

Det område som Israel fick 1967 försåg det med strategiskt djup som är avgörande för Israels förmåga att försvara sig.

Israels stående armé är en liten andel av dess militära styrka. Det område som Kerry skulle ha Israel att byta bort tar tid för fienden att passera och låter den israeliska arméns reserver att kallas upp och in striden. Detta är något som den arabiska världen lärde sig 1973 under de första dagarna av Yom Kippur-kriget.

Premiärminister Netanyahu kämpade vid fronten i det kriget. Låt oss hoppas att han aldrig glömmer att de landområdena räddade Israels städer från undergång då och kan komma att tjäna samma syfte igen.

http://www.jewishworldreview.com/0513/glick051013.php3#.UZQ9WLVSWCb

10, 2013/1 Sivan, 5773
Av Caroline B. Glick

 Vad "respektabla" organisationer - inklusive judiska sådana - och de internationella medierna försöker sitt bästa för att täcka upp

Under 2010 blev Cpl. Eleanor Joseph den första kvinnliga arabiska stridande soldaten i Israel Defense Force. Joseph, en kristen arabiska berättade för Israels dagstidning Ma'ariv att hennes lyckoemblem är en teckning av Davidsstjärnan med bildtexten: "Jag har inget annat land, även när min marken brinner."

Hennes befälhavare berättade om det för henne.
Josef förklarade, "Det är en fras som stärker mig varje gång jag upplever svårigheter, jag läste det eftersom jag föddes här, de människor jag älskar bor här:... Mina föräldrar, mina vänner bor här är i den judiska staten. Ja, det är den. Men det är också mitt land. Jag kan inte tänka mig att leva på något annat ställe. Jag tror att varje person bör tjänstgöra i armén. Bor du här? Har du ditt hem här? Gå då och försvara ditt land. Vad spelar det för roll att jag är en arab? "

Josefs berättelse är en begynnande trend av integration med Israels arabiska samhälle. Bland annat visar denna denna trend sig i ständigt stigande antal israeliska arabiska studenter som väljer att studera på hebreiska-språkiga skolor och i det ökande antalet israeliska araber som väljer att tjänstgöra i civilförsvaret, den civila motsvarigheten till militärtjänst.

En undersökning av arabiska ungdomar genomfördes i slutet av 2007 och gjorde klart hur utbredd denna integrationistiska impuls har blivit. 75% av arabiska ungdomar i åldern 16-22 stöder frivillig värnplikt.
Och ändå, trots dessa känslor och händelser, brottas arabiska israeler som försöker integrera sig i det israeliska samhället och förkasta de separatistiska budskap som deras politiska ledare försöker pådyvla dem, med extraordinära sociala påtryckningar och även tvång att hindra dem från att agera i enlighet med deras önskemål.

En ny studie som avslutades i veckan av Im Tirtzu exponerar den stora förekomsten av icke-statliga organisationer generöst finansierade av den förment pro-israeliska New Israel Fund samt av utländska regeringar som driver en kampanj för att gå emot Cpl. Joseph och hennes kamrater - araber och judar lika. Sedan 1999 har dessa grupper bedrivit en kampanj för att undergräva arabisk integration i det israeliska samhället specifikt och demoralisera och minska den sociala ställningen för de som tjänar i IDF, värnplikt och IDF-reserver i allmänhet. Kampanjen genomförs på två spår för att avskräcka israeliska araber från att tjänstgöra i IDF eller göra värnplikt, och att motsätta sig regeringens fördelar till IDF:s veteraner, reservister, och de som genomförde värnplikt genom att hävda att dessa fördelar orättvist diskriminerar mot israeliska araber .
Im Tirtzus rapport hävdar att den dubbla karaktären av kampanjen, garanterad av samma finansiärer, visar att målet "är att förlänga irredentism eller icke-integrering av den arabiska sektorn i syfte att uppmuntra den att fungera som en sektor som kräver nationellt erkännande och främja målet att omvandla staten Israel från en judisk demokratisk stat till ett binationellt tillstånd. "

Som rapporten noterar, är det vanligt i många länder att ge statliga förmåner och förmånsbehandling för militära veteraner och reservister. Den amerikanska regeringen ger massivt stöd till veteraner vad gäller sysselsättning, utbildning, boende och andra områden. Syftet med dessa förmåner är att öka den allmänna motivationen att tjäna och att belöna de som ha, eftersom det amerikanska folket tror att deras personliga tjänster stöder amerikanska samhällets intressen som helhet.

För att underbygga sina påståenden mot dessa NIF och utländska finansierade statliga israeliska frivilligorganisationer, har Im Tirtzu organiserat sin rapport som en tidslinje av insatser av olika frivilligorganisationer för att främja målen för arabisk separatism och minskad moral och social status för IDF och värnpliktiga veteraner och reservister över hela linjen. Även den hebreiskspråkiga rapporten är värd att läsa i sin helhet, kommer här några exempel som räcker för att visa omfattningen av dessa insatser.

1999 Föreningen för medborgerliga rättigheter i Israel publicerade en rapport som hävdade att det var diskriminerande för arbetsplatser att kräva militärtjänst för anställning. Rapporten gick så långt som att insinuera att Israel skulle kunna liknas vid Sydafrikas apartheidregim grund av arbetsplatsens preferens för veteraner.

Rapporten följdes av en rad framställningar till Högsta Domstolen med start 2002 från ACRI, Adalah och andra grupper för att omkullkasta lagar och regeringsbeslut som ger förmånsbehandling för ID- veteraner och de som tjänat i värnplikt. Framställningarna har inte lett till regelrätta domstolssegrar. Men i flera fall har stämningarna dragits tillbaka efter att regeringen annullerat förmåner.

Dessa grupper har motsatt sig varje slags fördel, inklusive studieavgifter rabatter för studenter, differentiella minskningar på barntillägg för de som tjänstgjorde i det militära och värnplikt jämfört med de som inte gjorde det, förmånsbehandling i anbud på statens mark och bidrag och andra bostadsförmåner.

Några av dessa rättsfall riktadse direkt mot fördelar för arabiska IDF-veteraner. Till exempel 2005 begärde Adalah domstolsutslag mot Israel Lands Authority som gjorde militärtjänst ett krav för mottagning av ILA landlån i beduinbyar. Och under 2009 petitionerade Adalah domstolen att upphäva särbehandling av Cirassian veteraner i ett ILA-anbud för hemman i Cama, en Cirassisk by i Galileen.

ACRI får nästan en miljon dollar varje år från NIF, och erhåller finansiering från EU, Storbritannien, Sverige, Norge, Nederländerna, Spanien, Belgien, Ford Foundation och Christian Aid.

Adalah får likaledes massivt stöd från NIF, EU, Schweiz och Skandinaviska regeringar genom sina gemensamma utländska biståndsorgan. Det får också stöd från George Soros Open Society Institute.
Några av de inblandade organisationerna är både finansiärer och deltagare. Till exempel har Abrahamfonden deltagit i Högsta domstolesn framställningar mot fördelar för dem som har tjänat i armén. Och det är också en donator till Mossawa, en israelisk-arabisk grupp som deltar i kampanjen. För sin del var Mossawa medgrundare av NIF:s Shatil organisation.

Enligt Im Tirtzus rapport, började den aktiva NGO-kampanjen mot Israels arabiska medborgare och militärtjänster, under 2007. Det året ställde sig Baladna, som får medel från NIF, i spetsen för vad som har blivit en ständig kampanj för att avskräcka israeliska araber från att delta i den nationella tjänsten. Baladna hävdar att värnplikt bara är militärtjänst i förklädnad.

Med deras ord, "värnplikt är en direkt arm av den israeliska ockupationsmakten och dess säkerhetsramar som fungerar och alltid har agerat mot den arabiska befolkningen och den palestinska nationen i allmänhet. Och så, alla försök att presentera begreppet civiltjänst som tjänst för samhället bygger på en medveten förvrängning som riktas mot samhället i allmänhet och mot den arabiska sektorn i synnerhet. "

Enligt detta resonemagn sparkade under 2010 Omar Nasser, chefen för Arabas Lokala råd två arabiska kvinnor som tjänstgjort i lumpen, ur den lokala skolan. För att försvara sina handlingar sade Nasser, "Jag motsätter mig i princip projektet med den nationella tjänsten eftersom jag ser det som ett sätt att bana väg för manliga och kvinnliga frivilliga att tjäna i det militära i framtiden, och jag invänder ihärdigt mot det."

Som Im Tirtzu-rapporten visar, har NGO-ledda kampanjer mot Israels arabiska militär och värnpliktiga bidragit till en situation där israeliska araber som stöder en sådan tjänst utsätts för fysisk misshandel, social utfrysning, förnedring och trakasserier.

I oktober 2012 höll Forum för militärtjänst i den kristna sektorn, en konferens i Övre Nasaret vars syfte var att uppmuntra kristna att tjänstgöra i IDF och göra värnplikt. Tre hundra personer deltog i konferensen. En av cheferna för Mosawa skrev en stort spridd artikel där han anklagar det kristna ledarskapets samarbete med IDF. Hon föreslog svartlistning av de kommunala inblandade ledarna.

När ord om konferensen kom ut, förbjöds en präst som deltog, från Bebådelsekyrkan. En annan präst hade sina däck sönderskurna och en blodfärgad trasa placerad vid hans dörr.

De barn som deltog i konferensen valdes ut för övergrepp. Deras bilder har spridits på Facebook och i de arabiska medierna. De förödmjukades av sina lärare och klasskamrater.

Soldater som Eleanor Joseph känner sig tvingade att ta av sig sina uniformer innan de återvänder hem eftersom de annars har upplevt trakasserier. En kvinnlig IDF-soldat har enligt uppgift blivit svårt misshandlad av sina grannar.

Den allmänna kampanjen mot fördelar för IDF-veteraner och de som tjänstgjort i den nationella tjänsten har också fört en liknande kampanj för att demoralisera gymnasieelever och uppmuntra dem att inte tjäna. Till exempel sände år 2008 Social TV, vilket stöds av NIF och den amerikanska regeringen, en propagandafilm som riktade sig mot judiska israeliska ungdomar. Dess syfte var att avskräcka dem från att tjäna i IDF.

År 2009 inledde 22 självutnämnda feministiska organisationer, varav många finansieras av NIF, en kampanj för att stödja sju medlemmar av New Profile under polisutredning för att starta webbplatser som instruerar unga människor hur de kan smita från militärtjänsten - ett grovt brott.

Men den huvudsakliga inriktningen av den anti-militära kampanjen har varit att förhindra och undergräva Knesset och regeringens åtgärder för att ge fördelar för dem som tjänar landet - både judiska och icke-judiska. Enligt Im Tirtzu har kampanjen skrämt justitiedepartementets tjänstemän att hindra uppkommande beslut fortfarande innan de har kommit till utskottsutfrågningar.

Till exempel, i maj 2012, vid en ekonomiutfrågning vid Knesset om ett lagförslag att tillhandahålla bostadsfördelar för IDF reservister, sade MK Miri Regev att lagförslaget hölls upp eftersom justitiekanslern fruktade juridiska utmaningar i Högsta domstolen, kontrollerad av extremvänstern.

Denna vecka har ministermötets lagutskott godkänt ett lagförslag som skulle tillåta israeliska soldater att stämma för förtal sådana som felaktigt anklagar dem för att ha begått krigsförbrytelser under sin militärtjänstgöring. Justitieminister Tzipi Livni motsatte sig lagen. Hennes opposition indikerar att lagförslaget kan möta ett liknande öde som Knessets försök att ge fördelar till reservister.

Militär och värnplikt är vitala nationella institutioner. Integration av det israeliska arabiska samhället är ett vitalt nationellt intresse. Det är oanständigt att en handfull av välfinansierade grupper har möjlighet att undergräva dem båda - medan de förlamar våra representativa institutioner.

Im Tirtzus rapport avslutas med en lista med rekommendationer om vad Knesset och regeringens ministerier bör vidta för att hjälpa de som tjänar landet, och skydda israeliska araber som tjänar och de som stöder dem. Medan dessa alla är korrekta och bör följas, går de inte tillräckligt långt. Det är dags för regeringen och Knesset att regera mot de två krafterna - NGO-sektorn och dess juridiska broderskap - som i namn av "demokrati" undergräver vår demokrati.

Varje val skickar vi våra representanter till Knesset. Och i varje val delar de allra flesta av våra folkvalda delar vår önskan att stödja dem som tjänar i IDF och värnplikt utan hänvisning till deras religion, ras eller kön. Vi vill stödja dem, eftersom de bidrar till det allmänna bästa i hela Israel.

Men på grund av en handfull NGOs som får sin finansiering från utanför Israel från regeringar och grupper som inte delar våra värderingar och intressen, och på grund av det samarbete de får från aktivistdomare och radikala advokater på Justitieministeriet begränsas folkviljan om och om igen.

Av Maayana Miskin
Först Publicerat: 2013/05/19, 08:44

Arabisk terrorist med brandbomb.

Sexton personer skadades i arabiska attacker förra veckan, enligt uppgifter som samlats in av försvarsförvaltningen.

Sju av de skadade var soldater, sju var poliser och två var civila.

Två poliser skadades när de drabbades av stenar under ett upplopp i El Aroub. Fyra soldater skadades lätt när en brandbomb fick deras jeep att krascha.

En busschaufför blev lätt sårad av stenar, och en andnan civilperson blev lätt sårad när han attackerades av en arabisk mobb under körning till Kotel (Västra Muren) för att be.

Tre poliser skadades i en mobbattack vid Sikemporten, i den gamla staden i Jerusalem, och tre andra skadades i ett upplopp nära Silwan, nära Davids stad.

På lördag kvällgrep  IDF tre efterlysta terrorister, en i Kalkilya, en i Beir Zeit och en i Doha.

Nya order till IDF äntligen som låter soldaterna skjuta sten- och brandbombskastande arabiska terrorister.

Säkerhetschef: IDF tar av silkesvantarna.

IDF slutar sin "behandling med silkesvantar" av araber som attackerar israeliska städer och byar med stenar och brandbomber, säger säkerhetschefen.

Av Maayana Miskin
Först Publicerat: 2013/05/19, 13:43

IDF är fast beslutet att stoppa PA-arabernas [de under Abbas] attacker mot israeliska samhällen, och är villigt att använda levande eld om det behövs, säger Yehuda Dana, säkerhetschef för Beit El-regionen.

Dan sade att det skett en upptrappning i arabiska attacker mot israeliska civila under de senaste månaderna. "Deras fräckhet har passerat linjen - de gör vad de inte gjorde för ett år sedan, som att komma till stängslet runt en israelisk by och kasta stenar in i samhället, vilket orsakat skador," berättade han.

Hittills har arabiska upprorsmakare hanterats "med silksvantar", sa han, med soldater som begränsat sig till icke-dödliga metoder för upploppsstopp såsom tårgas och gummikulor.

"Tyvärr insåg palestinierna att de stod inför en motståndare som inte kunde besegra dem," sade han.

Men, sade han, saker och ting förändras. "Det är en förändring i beslutsamheten, i viljan att avsluta detta fenomen ... Jag hoppas att den andra sidan inser att 'silkesvantarna' är borta."

Dana gav den nya befälhavaren för Judéen och Samarien Division, brigadgeneral Tamir Yadai, stor del av äran för förändringen. "Vi träffade den nya District Commander och konversationen var positiv. Jag hoppas befälhavarens anda når varenda soldat," sade han.

"Yadai har klargjort att stenar inte kommer att tillåtas att passera stängslet runt samhällen, och att det är otänkbart att invånarna eller egendom skadas," förklarade han. "Han betonade att han skulle ta en sträng hållning som svar på sådana händelser."

Invånare i Beit El regionen var glada att se IDF soldater som tar tydlig ställning mot stenattacker och brandbombning, sade Dana, men väntar på att se hur situationen kommer att utvecklas. "Ytterst kommer resultaten att tala för sig själva," avslutade han.

Araber såras under upplopp av IDF-eld.

IDF-soldater öppnar eld vid upplopp av araber nära Beit El, när de misslyckats med att bryta upp en protest med tårgas.

Av Elad Benari, Kanada
Först Publicerat: 2013/05/17, 11:31

Arab i action

IDF-soldater öppnade eld vid upplopp av PA-araber på fredagen, efter att de misslyckats med att bryta upp en protest där stenar hade kastats på dem.

Händelsen ägde rum vid Jelazoun, nära Binyamin-regionens stad Beit El. Kol Yisraels radio rapporterdet att fem araber sårades, medan palestinska säkerhetsstyrkornsa tjänstemän sa till AFP att nio araber skadades.

Tjänstemännen berättade för nyhetsbyrån att araberna kastade sten på israeler nära Beit El och besköts från soldater som skickats för att skingra dem.

De sade att sex av de skadade skickades hem efter att ha fått första hjälpen vid ett PA-baserat sjukhus och tre höll kvars i sjukhus, men ingen av dem var i livshotande tillstånd. Alla träffades i benen enligt AFP.

En taleskvinna för IDF sade till AFP att soldaterna öppnade eld med 0,22 ammunition efter tårgas och gummikulor misslyckats att skingra folkmassan av ca 50 personer engagerade i "en våldsam störning."

En säkerhetstjänsteman sade att genom att öppna eld, lydde soldaterna IDF:s regler, eftersom de hade misslyckats med att stoppa upploppet med andra medel.

På torsdag demonstrerade invånarna i Beit El mot fortsatt stenkastarterrorism av araber från den intilliggande byn.

Förra veckan skadades en kvinna från samhället när en arabisk pojke stod nära Inhägnaden och kastade stenar in på området.

Vårdtagaren uppmanade IDF:s befälhavare att äntligen vakna upp, och "att lugna ner araberna i de angränsande byarna omedelbart."

En protest mot säkerhetsläget av nybyggare i Neria för två veckor sedan slutade med misshandel av två judar, varav en är Yosef Yitzhak Kovalkin av Neria. Han blev slagen av en mobb, liksom Aharon Zlatkin, 53.

Judéen och Samariesn Division Commander, Brig. Gen Tamir Yadai, turnerade Beit El denna vecka, efter de senaste stenkastar-incidenterna.

Yadai träffade en tjej som sårades i en av attackerna, och pratade med henne och familjemedlemmar. Han sade att IDF skulle "uppdatera sina instruktioner" till soldater i ett försök att sätta stopp för fenomenet.

Araber på båda sidor av vägen kastade stenar på bilar som transporterder judiska familjer på lördagskvällen. Den här gången överlevde bebisen.

Av Gil Ronen
Försa Publicerat: 2013/05/19, 18:35

Efterdyningarna av Wadi Harmiya-bakhållet

Stenkastande arabiska terrorister överföll flera bilar som transporterade judiska familjer vid 01:30 lördag kväll vid Wadi Harmiya i Samarien. Några smärre personskador har rapporterats, och en del skador åstadkoms på bilar.

En av bilarna kördes av Adiel Getz, bosatt i Esh Kodesh. Hans fru och tre barn - en av dem är ett par månader gammal - var i bilen.

Getz berättade att han såg stenar kastade på bilen från båda sidor av vägen samtidigt. En missade fönstret men den andra gick igenom och krossade det.

Han fortsatte att köra, och stannade bilen vid Shilo Junction. Andra bilar som redan hade attackerats stod vid korsningen, och ytterligare bilar som angreps efter hans, gick med dem strax efteråt.

Det tog 30 minuter för en IDF-styrka att dyka upp, ta emot upp­gif­ter om attac­ken och köra till Wadi.

Ayelet Shlissel från Ariel var i en annan av de bilar som attackerades. Hennes man var i sätet bredvid henne. Han träffades av en sten, som lika gärna kunde ha drabbat deras fyra månader gamla bebis, som sov i en stol i baksätet.

"Jag vill inte tänka på vad som skulle ha hänt om det den stora stenen hade slagit i barnets huvud," berättade hon. Hon försökte få IDF att inse att det är terrordåd.

Stenattacker har dödat och lemlästat flera människor, däribland barn. Den senaste barnet som föll offer för en sådan attack, Adelle Biton är fortfarande medvetslös på ett sjukhus, två månader efter attacken.

Vad TT säger om det får du leta reda på själv. Vad säger Fatahs systerparti i Sverige?

Med ankomsten av varmt väder i Israel har mordbrand - Israels förstörelse av skogar producerade av terrorister - återigen skjutit upp sitt fula huvud.

Av David Lev
Först Publicerat: 2013/05/07, 22:29

Under förra veckans värmebölja upptäcktes dussintals buskbränder och skogsbränder. Det var endast tack vare hårt arbete av brandmännen som dessa inte förstörde stora delar av flera skogar. [Israel är det enda land i världen som har fler skogar nu än för 50 år sedan - som araberna förstås vill förstöra. De vinner inget på det, vill bara förstöra.]

Shuki Gilon, ordförande i "Land Guards" (Mishmar Admati) organisation, berättade i en intervju att hans grupp arbetade med polisen, bönder, ranchägare, och skogsRangers för att förhindra sådana bränder. "Tanken är att alla ska arbeta tillsammans för att minska incidenter av mordbrand. Vi använder teknik, naturvetenskap, och andra metoder för att utveckla kreativa lösningar som kommer att omintetgöra dessa mordbrandsincidenter. "

Gilon sade att gruppen hade hindrat många mordbränder av araber. "Vi arbetar oftast i nedre Galileen, norra och södra Negev, och Lakisregionen norr om Negev," sade Gilon. Dessa områden har drabbats av orimliga mängder mordbrandsincidenter i det förflutna.

"Vi har erfarna säkerhetsmän och topptjänstemän i parker och naturmyndigheter som arbetar med oss," sade Gilon. "Som en del av vår utrustning använder vi värmekameror och särskild utrustning för identifiering. Vi satsar en hel del energi på att synkronisera våra handlingar med polisen," tillade han. "Vi lämnade nyligen dem information om fyra bränder - alla detaljer, inklusive vem som startat dem, när och varför."

Såvitt Gilon är berörd, är dessa bränder terrordåd. "I vilket annat land anses mordbrand vara terror. Även här börjar människor förstå att en  mordbrand är en handling mot Israel och sionismen, "tillade han.

Antalet kristna i Israel ökar stadigt, och där finns inga hinder för deras religionsutövande. Att där finns och har funnits kristna ledare i Jerusalem som varit anti-judiska och till och med levererat vapen till muslimska terrorister, är känt. 

Antalet kristna i Betlehem, pressade ut av muslimernas inflytande, var 85%  1947, 1998 var det nere på 40%. 

Kristna kyrkor och såna som Diakonias "följeslagare" håller totalt tyst om muslimernas attacker på det kristna livet, de skyller allt ont bara på judarna. 

Läs gärna denna artikeln, Om den systematiska förföljelsen av kristna i de palestinska områdena, och även hur en del prominenta kristna i området har gjort sitt bästa för att frossa i antisemitism.  Förresten, den är bra nog så jag kör den genom Googles översättare:

Bethlehems sista kristna? 

Op-ed: Världen, kyrkorna tysta i ansiktet av islamiska förföljelser av kristna palestinier 

 Giulio Meotti
Publicerad: 04.28.12, 16:27

Veteran CBS nyhetsankare Bob Simon rapporterade nyss om de palestinska kristna, anklagade endast Israels "ockupation" som orsak till deras dramatiska försvinnande. De 60 minutenas sagor orsakade Israel enorma PR-skador. 

Ändå förbigås den systematiska kampanjen för muslimsk förföljelse mot de kristna som sker i de palestinska områdena, av västerländska medier. Det är en religiös och etnisk rensningskampanj som tystas ner av de globala kyrkorna. 

Kristna har länge varit föregångare inom den arabiska nationalismen. Den mest framträdande palestinska intellektuella var en kristen, Edward Said. Propagandauttrycket "Nakba" har skrivits av en kristen, Constantin Zureiq. Terroristen George Habash var en kristen, liksom Yasser Arafats hustru. Azmi Bishara, den arabiska Knessetmedlemmen som läckte hemligheter till Hizbollah, kom från en medelklass-kristen familj från Nasaret. 

Sedan den första intifadan skapade kristna palestinier en muslimsk-kristen enhet för att beskriva Israel som angripare, kolonisatör och inkräktare. De trodde att den islamisk-kristna fronten mot sionismen skulle bidra till att säkra deras ställning i arabvärlden. I själva verket har arabiska kristna, och särskilt deras judeofoba prästerskap, gått i spetsen för kampen för att förgöra Israel. Det var en politisk operation som också tjänade till att täcka de brott som begås mot kristna av PLO och de islamiska grupperna: tvångsäktenskap, konverteringar, misshandel, markstöld, brandbombningar, kommersiell bojkott, tortyr, kidnappning, sexuella trakasserier och utpressning. 

Det senaste offret har varit Baptistkyrkan i Betlehem, som den palestinska myndigheten helt enkelt deklarerade som illegitim, eftersom den amerikanska kyrkans budskap om försoning flög i ansiktet på den hatiska propaganda som genomsyrar det palestinska samhället. Arabiska kristna var tvungna att göra ständiga kompromisser, rädda för att tala om sitt eget lidande av rädsla för att irritera de muslimska myndigheterna. Snart blev det ett tabubelagt ämne även i väst. 

När under förra månaden Ayaan Hirsi Ali skrev i Newsweeks inledande berättelse om förföljelserna av kristna under islam, nämnde hon inte de palestinska områdena, där kristna sjunkit från 15% av befolkningen år 1950 till endast 2% idag. Men PA vägrar att avslöja exakt statistik, så den verkliga omfattningen av den kristna utvandringen är okänd. 

Kristna butiker brandbombade

Som CBS rapporten visade, är palestinska kristna idag tvingade att tala ut mot den "israeliska ockupationen", för om de inte gör det, kommer deras tystnad att uppfattas som pro-israelisk av muslimerna. Kristna ledare vågar inte nämna det faktum att de har lidit mest av det maffialiknande styret under Yasser Arafats kleptokrati, att slagord som "islam kommer att vinna" och "Först lördagsfolket sedan söndagsfolket" har målats på deras kyrkor och de har fått PLO-flaggor draperade över kors. 

Efter kriget 1948 drabbades kristna samfund mest på Västbanken, inte under "Israels ockupation," utan för att muslimska flyktingar cyniskt placerades i deras mitt av den arabiska ledarskapet. Ramallah var 90% kristet före kriget, medan Betlehem var 80% kristet. Vid 1967 var mer än hälften av Betlehems invånare muslimer, medan Ramallah är en stor muslimsk stad idag. 

I en process av "Libanonisering," bytte Arafat Betlehems demografi genom att föra införa tusentals muslimer från flyktingläger. Arafat vände sedan staden till en fristad för självmordsbombare och förvandlade det grekisk-ortodoxa klostret, som ligger bredvid kyrkan Födelsekyrkan, till hans egen bostad. Kristna begravningsplatser och kloster har skändats och kristna blev PLO:s mänskliga sköldar. 

Under det första året av den andra intifadan, då Arafats terrorister härjade kristna städer med skottlossning och granatkastare, lämnade 1.640 kristna Betlehem och en annan grupp av 880 lämnade Ramallah. 

År 2007, ett år efter Hamas Gazaövertagande, mördades ägaren av Gazaremsans enda kristna bokhandel. Kristna butiker och skolor brandbombades. Ahmad El-Achwal var bara en av de många palestinier som hade konverterat till kristendomen, som dödades av militanta islamister. 

Förvånande tystnad

Tystnaden i Vatikanen och Kyrkornas Världsråd har varit häpnadsväckande. Endast ett fåtal kristna ledare har varit modiga nog att säga vad som sker på marken. Med hårda och oväntade ord, sade under 2005 Custodian of the Holy Land, Pierbattista Pizzaballa, till en italiensk tidning: "Nästan varje dag - jag upprepar, nästan varje dag - trakasseras våra samhällen  av islamiska extremister." 

När kristna palestinier närmade sig sina organisationer och klagade över att terrorister använde kristna hem till att skjuta på Gilo, gjorde internationell kristen solidaritet inte ett dugg. 

För några dagar sedan uppmanade chefen för den romersk-katolska kyrkan i England, ärkebiskop Vincent Nichols, William Hague, den brittiske utrikesministern, att ta itu med "tragiska situationen" som möter palestinierna - inte på grund av det islamistiska hotet, utan eftersom araber "fördrivits" av den israeliska barriären i Beit Jala, trots att de bygger säkerhetsbarriären men inget land har annekterats av Israel, inga hus har rivits, och ingen har varit tvungen att lämna sitt hem. 

I själva verket ignoreras den större sanningen av den västerländska pressen och kyrkorna, att Israels barriär hjälpte till att återställa lugnet och säkerheten inte bara i Israel, utan också i Betlehem. Kyrkan Födelsekyrkan, som palestinska terrorister orenade 2002 när de flydde från den israeliska armén, är nu fylld igen med turister från hela världen. 

De katolska och ortodoxa kyrkorna har ofta bett de israeliska myndigheterna att ändra rutten av stängslet. De ville helt enkelt inte att leva under det palestinska enväldet. Således, till exempel, ligger the Rosary Sisters School i Dachyat El Barid stadsdel norr om Jerusalem, på den israeliska sidan av staketet, efter framställningar från abbedissan av ordern. 

Idag riskerar palestinska kristna  samma öde som deras bröder i Libanon. Alla minns falang-grymheterna vid Sabra och Shatila. Men väldigt få vet att det första etniskt rensande samhället under inbördeskriget var en kristen stad. I november 1976 kom palestinska krafter i Damour och sprängde hem och kyrkor, massakrerade hela familjer. De grävde upp de döda från den kristna kyrkogården och spridde skeletten under rasmassorna. Ungefär 500 kristna dog den dagen. Kommer Bethlehem bli ett andra Damour? 

Giulio Meotti, en journalist med Il Foglio, är författare till boken A New Shoah: The Untold Story of Israel's Victims of Terror.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/plo-kritiserar-israel-for-behandling-av-kristna

http://arbetarbladet.se/nyheter/utrikes/1.5847183-kritik-for-behandling-av-kristna

http://www.nsk.se/article/20130505/TTUTRIKES/305059993/-/kritik-foumlr-behandling-av-kristna

http://www.laholmstidning.se/article/20130505/TTUTRIKES/305059993/1395

Försöker man hitta vad som ligger bakom - eftersom svenska "nyheter" inte nämner ett dugg om det, endast är en konstant klagan på allt Israel gör, kan man hitta lite till.

Samma domstol har innan fastslagit att man aldrig någonsin ägnar sig åt "markstöld" som de anklagas för -  har nu fastslagit den nya dragningen av terroristbarriären.

Vill du se detaljer hittar du det t.ex. på
http://en.lpj.org/2013/02/15/final-hearing-in-the-case-of-cremisan-against-the-separation-wall/
http://www.thedailybeast.com/articles/2013/03/01/anger-at-the-wall-10-years-later.html

Det handlar alltså inte om att skilja munkarna från nunnorna som vänsterextremistiska Ha'aretz insisterar  Det handlar helt enkelt om att skydda människorliv från palestinaarabiska terrorister!

Många människoliv har räddats tack vare terroristbarriären, tyvärr är den inte heltäckande så mördarna lär sig var de kan smita igenom, speciellt i söder.

Egentligen är det helt trivialt - stoppar Abbas terrorn behövs inte muren längre! Det är honom alla får klaga på, inte Israel för att de måste försvara sina medborgare! Eftersom barriären stör klosterlivet på denna punkt, sätt Vatikanen att attackera Abbas! Länken är definitivt läsvärd för att få perspektiv på läget.

Till skillnad från TT:s avsiktligt anti-israeliska skrivsätt.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/domstol-godkande-israelisk-barriar_8126710.svd
http://www.skanskan.se/article/20130427/TTUTRIKES/304279993/-/domstol-godkaumlnde-israelisk-barriaumlr
http://www.nsk.se/article/20130427/TTUTRIKES/304279993/-/domstol-godkaumlnde-israelisk-barriaumlr

• d. seek ways to increase Palestinian industrial output through, inter alia, the promotion of a program of industrial parks or zones in accordance with an agreed concept and in cooperation with all relevant institutions; and
• e. dedicate special efforts to attract the international business sector and in particular multinational firms.

Som sekulär liberal kvinna från Galileen lämnar Boshra Khalaila passionerade kritiker av Israel bakom sig med öppen mun genom att helt enkelt beskriva de rättigheter och friheter hon rutinmässigt lever med.

Av PHILIPPE Assouline 17 okt 2012, 06:56

Jag träffade först Boshra Khalaila våren 2010, vid ministeriet för offentlig diplomatis kontor i Jerusalem. Hon var 24 vid den tidpunkten. Som jag, hade hon blivit oroad av PR-fiaskot som följde händelsen med Gazaflottiljen och hade på något sätt funnit sin väg till ministeriets hastigt uppställda Potemkinby, ett situationsrum, att frivilligt av sin tid göra skadekontroll, på arabiska .

Jag såg henne nästa gång den sista januari vid det första förberedande mötet inför programmet Israels Ansikten som jag tidigare har skrivit om. Hon hade åter frivilligt åtagit sig att försvara sitt land och tagit ledigt från arbetet för att köra från Jerusalem, där hon bor, till Tel Aviv för förberedande sessioner, en ritual hon skulle behöva upprepa ofta. Jag skickades till Kalifornien som en del av programmet. Boshras destination var Sydafrika - under Israel Apartheid Week.

I Sydafrika reste hon till både Johannesburg och Kapstaden, föreläste vid de fyra stora universiteten om händelser som inkluderade en allvarlig runda med uppföljning - offentliga diskussioner, fem intervjuer i radio och en mängd tidningsintervjuer.

"Jag jämför mig med andra kvinnor i min ålder i Jordanien, territorierna [ett vanligt namn i Israel för områdena Judéen/Samarien/Gaza utan statlig ägare], Egypten, något arabland. De har inte de rättigheter som jag har: yttrandefrihet, rätten att rösta. De tvingas in i äktenskap i unga år, och religiös huvudbonad, trots sin egen övertygelse "

Boshra, en sekulär, oberoende och patriotisk israelisk arabisk kvinna, trotsar alla stereotyper. Hon växte upp i ett liberalt hem i den arabiska byn Deir Hana, i Galiléen. Hennes första kontakt med judiska israeler kom vid en ålder av 18, då hon rekryterades vid Haifa universitet. Där var hon tvungen att tala hebreiska för första gången. Och det är där som hon började utveckla sitt politiska samvete och engagemang för staten Israel.

"Jag är gift och tar en magisterexamen [i Tel Aviv]. Jag är en liberal, fri kvinna, med alla de rättigheter som jag kan njuta av. Jag jämför mig med andra kvinnor i min ålder i Jordanien, territorierna, Egypten, de olika arabländerna. De har inte de rättigheter jag har: yttrandefrihet, rätten att rösta. De tvingas in i äktenskap i unga år, och till att gå med religiösa huvudbonader, trots sin egen övertygelse. Med mig är det tvärtom, jag har allt".

Efter att ha återvänt från vårt uppdrag, satt vi för en intervju i lobbyn på ett hotell i Tel Aviv. Min första fråga var varför hon känner ett behov av att tala för Israel så offentligt - något som de flesta judar inte ens känner sig tvingade att göra. Hon svarade mig på perfekt hebreiska:

"Att offra från mig själv för det land som jag lever i och som ger mig rätt, det är ett naturligt pris."

Boshra var en del av ett team på fem personer, däribland en israelisk arab och en drus som sändes till Sydafrika med Faces of Israel under Israel Apartheid Week. Precis som vi fick Boshra och hennes team hantera omfattande okunskap om Israel, och deras kampanj förvärrades  av demonisering från pro-palestinska studenter. Till skillnad från oss kunde hon motverka anti-israeliska Mellanösternstudenter som en arab och på arabiska.

[PROpalestinska studenter i Johannesburg bygger falska hinder och sätter upp alla typer av slagord för att demonisera Israel och anklaga det för apartheid, för att vara barnamördare och liknande. Det körde med hemska bilder, bilder med döda barn, det var verkligen hemskt. "

Boshra och hennes team från Faces of Israel

Boshra och hennes team var i allmänhet inte välkomna. "De visste inte ens att det fanns något sådant som israeliska araber. De anklagade oss för att vara judar. Vissa människor var fientliga, de sa "stick iväg"," vi vill inte höra från er. "Några var än mer ovilliga att prata med mig eftersom jag är arabiska och sågs som en förrädare, men detta var endast en liten del av deras grupp. Andra kom, tack och lov, för att lyssna, de var fördomsfria om det".

Boshra och hennes team levererade ett antal föreläsningar, berättade deras personliga historier, hade dialog med studenter och gav intervjuer. "Du vill försvara dig mot människor som talar om för världen att judar och araber reser på olika bussar och studerar vid olika skolor och att det finns segregation", sade hon. "Det är helt enkelt inte sant: Jag studerar i samma skolor, åker samma bussar, handlar i samma snabbköp. Allt som de säger är helt falskt. Och jag känner att jag tillhör mitt land."

Med hopp att ge sydafrikaner en glimt av hennes vardag som en arabisk medborgare i Israel, fann Boshra istället sig själv offentligt debattera politik med en palestinsk doktorand från Gaza, på arabiska.

"Detta är vad jag sa till honom inför alla, jag talade på arabiska, och jag har översatts:" jag gillar inte när soldater attackerar och mödrar och spädbarn i slutändan dödas eller skadas. Det är svårt. Men samma sak gäller för Netivot och Sderot, när Kassamraketer träffar och, Gud förbjude, någon dödas, är det mycket svårt. På båda sidor finns mammor och det är svårt. Jag vill att det palestinska folket får ett land. Det är en naturlig rättighet. Som sagt, det finns alla typer av konflikter inom den palestinska myndigheten, främst med Hamas, som förhindrar framsteg mot en fredlig lösning för staten Israel och det är olyckligt. "

Hon tillade: "Om det finns någon apartheid - i betydelsen en uppenbar orättvisa - i världen, är det vad som händer i Syrien. Tusentals människor mördades ... antalet döda i Israel kommer inte i närheten"

Jag tänker tillbaka på min erfarenhet i Kalifornien och antog att hennes budskap skulle falla för döva öron. Men hon förvånade mig:

"De flesta av samtalen avslutades med ett handslag och en kram. För mig säger det allt. Jag måste säga att det var viktigt att jag inte representerade Israels regering. Det var överraskande för dem att se att jag var en enkel person som försvarade mitt land för de rättigheter jag har och inte talar på uppdrag av regeringen. Det kom över som mycket äkta. För dem var detta enormt - att kunna lyssna på någon som inte kom från regeringen, även för de pro-palestinska studenterna. När du säger att du är student och inte en regeringstalesman ser de inte längre dig som en fiende. "

Göra internationella vågor

Boshras framträdanden på campus har åstadkommit vågor, och bland hennes många radioframträdanden intervjuades hon av en islamisk, arabisk radiostation i Johannesburg. Intervjuaren, en religiös saudisk man ställde henne frågor som visade en nedslående nivå av okunnighet om Israel, det mest övergranskade och dokumenterade land i världen - en okunnighet som tyvärr är alltför vanlig.

"Han frågade varför Israel inte låter muslimer be eller resa till Al Aqsa-moskén i Jerusalem, varför endast judar får be i staten Israel. Jag berättade för dem att i min egen lilla by i Galiléen finns det inte bara en, utan två moskéer och två imamer som båda får en månadslön från staten. Intervjuaren var chockad. Jag tillade att jag kunde gå och be vid Al Aqsa-moskén efter behag, fritt. Visst, ibland finns säkerhetsproblem och de begränsar entrén tillfälligt, men det är allt."

Värden var mottaglig för Boshras berättelse och när konversationen vände sig till de rättigheter araber har i Israel, ökades hennes självsäkerhet.

"Jag sade till honom: 'I Saudiarabien kan en kvinna köra bil' Han sa nej. Jag sade: 'Jag kan.' Och han var tyst. Jag frågade: 'Kan en kvinna i Kuwait eller Saudiarabien träffa en man och lära känna honom innan de är gifta eller tvingas hon bara till äktenskap vid ung ålder?' Han sade nej, hon kan inte. Jag sade: 'Jag kan'. Jag svarade på hans frågor med mina egna frågor ... och varje gång var han lika bedövande tyst ".

Boshra fortsatte med att rätta till andra populära missuppfattningar som värden hade, inklusive idéer om Hamas-regerade Gaza. Hon informerade honom om de varor som Israel sänder till remsan på månadsbasis, och hon påminde om att Egypten också upprätthåller embargot. Hon frågade honom varför det var Israel och inte Egypten, ett arabiskt land, som underhöll territoriets behov. "Han var mållös. Han var ofta mållös under vår intervju."

Värdens tystnad, och mottagningen hon fick från många om inte alla de arabiska studenterna som hon träffade, stod i skarp kontrast till min erfarenhet i Berkeley. Boshras intervjuare, en religiös saudier, var mer mottaglig för nya fakta än "liberala" Ivy League-studenter som jag mötte. "Han såg mig, jag talade arabiska, jag var liberal och sekulär. Detta gjorde honom ganska fördomsfri faktiskt."

Hennes berättelse väcker frågan om varför, om en religiös muslim från en hyper-konservativ stat i Mellanöstern är villig att kasta förutfattade meningar om Israel - även tillfälligt - står staten fortfarande inför sådan katastrofal PR. Boshras diagnos: "Varje mediautlopp kör med denna nidbild av Israel som en ond angripare. Det räcker att en populär prime-time show ett par gånger spelar ett klipp av IDF-bombningen av ett mål i Gaza där ett barn dödas, för att människor ska bli övertygade om att Israel är en ond stat. Det är svårt för människor att se sådana tragedier."

"Och vår offentliga diplomati här i Israel," fortsatte hon, och understryker varför folk inte veta resten av historien "är katastrofal. Jag kan säga er första hand att den är katastrofal. "Hon använder det hebreiska slanguttrycket "al hapanim"- Platt i ansiktet - för att beskriva Israels PR-apparat.

Tyvärr var den fientlighet och misstänksamhet som Boshra i början stött på i Johannesburg, bara ett smakprov på vad hon skulle möta vid hemkomsten.

"Det fanns ett antal artiklar i Israel, den internationella pressen och den arabiska pressen även utanför Israel. De beskrev mig som en sionist som sålt mitt folk." Andra anklagade henne för att ta mutor för att stödja landet. Mediernas exponering ledde till verkliga problem. I Deir Hana, där hon växte upp, publicerade aktivister från Hadash och Balad, arabiska israeliska politiska partier som är representerade i riksdagen, "flygblad och artiklar som sade att jag sålde ut mitt folk, att jag var hjärntvättad." Liksom resten av oss fick Boshra inte betalt ett öre för sina bekymmer. "De ville förvisa mig och min familj - alla möjliga dåliga saker" Agget vände sig så småningom till hot. "Jag fick många fientliga telefonsamtal och hotfulla Facebook-meddelanden. En Facebook-grupp startades som attackerar mig. Vid ett tillfälle var även min make hotad och berättade att om jag inte "lugnar ner mig" skulle jag få betala ett högt pris."

Boshra berättade detta väldigt sakligt. Och ändå, medgav hon, var det inte lätt inför en sådan fientlighet. "Jag grät i timmar varje dag." Men trots att hon kände sig ensam fann hon styrka att hålla ut. "Jag är mycket stolt över vad jag gjorde eftersom dessa är mina åsikter. Jag kommer inte att ändra mina åsikter för att behaga någon. Och det väsentliga, det viktigaste är att jag fick fullt stöd från min familj och min man. "Hon fick också stöd från ett antal personer i hennes hemby. "Folk förstod mina handlingar och åsikter och uttryckte detta till min familj i Kfar också", säger hon, med hänvisning till hennes by. "Det var mestadels hadash-aktivister (det lilla israeliska kommunistpartiet mee både araber och judar) som orsakade problemen."

Men varför satte hon sig själv i denna situationen? Fientligheten man möter när man försvarar Israel - hot, isolering, konstant gnabb, rättfärdigande av terrorism under sken av oro för de mänskliga rättigheterna, förtal som man oundvikligen står inför - är ibland tillräckligt för att du vill ge upp allt och flytta till Mexiko. Jag kunde inte föreställa mig att behöva handskas med samma fientlighet hemma och utomlands. Jag tvivlar på att jag skulle ha haft Boshras mod.

"Det var viktigt för mig att folk vet att det finns araber som bor i staten Israel, och på denna resa var det människor från alla bakgrunder ... som inte visste att det fanns araber i Israel. De trodde Israel var ett land uteslutande av judar. Det var mycket viktigt för mig att rätta till denna missuppfattning."

Boshra ville också utmana sig själv och bryta några barriärer i processen.

"För det andra ville jag bevisa för mig själv att jag kunde göra det som en kvinna i vårt samhälle, där kvinnor är svaga. Och vad jag upplevt avslöjade de negativa kommentarerna, det förtal som jag stötte på, att de bara inte kunde acceptera att en kvinna kunde komma fram. Hade en man varit i min ställning skulle de ha relaterat till honom annorlunda, är jag säker på, men eftersom jag är en kvinna förkastade de mina handlingar ... som om de fille missbruka mig. Där verkar också vara irritation över min framgång. När folk kommer framåt finns en tendens i det arabiska samhället att försöka trycka ner dem, att dra slutsatsen att de ska sluta. Detta är särskilt sant med avseende på kvinnor."

Men även om hon definitivt inte tänker upphöra att tala, förespråkar hon inte att alla ska följa hennes exempel. "Du behöver en hel del styrka och uthållighet. Som en kvinna från ett arabiskt stad är det svårare att stå upp och det tar en hel del mod. Inte alla kan göra det. I vårt samhälle, är kvinnan det svagare könet. Du behöver ännu mer styrka och mod än män. "

"Men att bli anklagad för förräderi är det pris du måste betala för att göra en skillnad," sammanfattar Boshra sin pärs. "Till sist: du måste tro på ditt sätt och vad du gör."

Jag frågade om hon någonsin stött diskriminering i Israel, av judiska israeler. Det är en skrämmande fråga vars svar jag var rädd att höra.

"Jag kan inte säga att jag kan avnjuta 100% av de rättigheter som jag får enligt lag, men jag förnekar inte att jag har rätten, liksom andra i mitt samhälle. Jag arbetar på ett socialförsäkringskontor i Israel, så jag kan tryggt berätta att araberna har samma juridiska rättigheter. Som sagt, som en arabiska jag inte kan få vissa jobb som kräver värnplikt till exempel på grund av att araber är undantagna från militärtjänst. Jag kan inte alltid leva där jag vill."

Vi diskuterade militärtjänst en stund, och den växande trenden bland araber - som hon stöder - att frivilligt gå in för militären eller värnplikt. Ändå var jag besvärad att en person som hon inte allmänt hälsas som en hjälte i detta land, sa jag till henne.

"Lyssna, det är inte trevligt. Jag letar efter en lägenhet att hyra i Jerusalem just nu. Och när de frågar mig om mitt namn - Boshra - frågar de då om jag är arab. När jag frågar om det finns ett problem med det, blir de förlägna, några försöker svänga sig. En kvinna berättade för mig: "Jag har inte problem med dig, men andra hyresgäster skulle kunna bli oroliga, så vi kan inte hyra ut till dig. Jag letade efter en plats att leva i Adam [ett nybygge på Västbanken] och jag blev inte accepterad. "

Medan jag skrev upp hennes ord och skämdes över dessa historier, tillade hon: "Jerusalem blir ultraortodoxt" - hon faktiskt använder en lek med det hebreiska ordet "Haredi," (dvs "ängslig") och berättar att Jerusalem är bli "ångest-ridit" - Vem får hyra vad, och det berör alla dessa dagar. De ultra-ortodoxa har sina områden, och om någon jude inte är religiös hyr ingen ut till honom där heller."

Jag fortsatte att gräva, kände det som min plikt att avslöja och fördöma alla otrevligheter hon kan ha stött på i händerna på israelerna på grund av hennes bakgrund. Men det är inte mycket.

"Jag känner ingen rasism på en daglig basis. Jag ser inte efter en lägenhet varje dag. På stormarknaden är alla snälla mot mig och de vet att jag är arab. Jag säger inte  att det inte finns något motstånd - det är bara inte en frekvent sak. Om det vore så kunde jag inte stå ut att leva här. Och jag vet att för varje kvinna som inte kommer att hyra mig en lägenhet finns det tiotals andra som gör det. Och när jag var i Haifa har jag aldrig en enda gång upplevt något rasism. Jag visste inte vad rasism var. Det var först när jag kom till Jerusalem - eftersom staden är i konflikt -. Som jag kände något "

På jakt efter "det gemensamma bästa"

Hur är det med de arabiska medlemmarna i Israels parlament, Knesset och deras ständiga, allmänna klagomål om staten? Boshra svar var avgjort israeliskt. "Allt är politik och allt är smutsigt. Alla ser efter sina egna intressen och de smala intressen hos hans valkrets - religiösa, arabiska, vad det än gäller. Ingen ser efter det gemensamma bästa. Och det är ofta i deras intresse att hetsa, att vara provocerande."

"Den saudiska intervjuaren frågade mig om de arabiska medlemmarna i Knesset som alltid tycks gå emot judarna," fortsatte hon, "jag svarade honom att medlemmarna av Knesset borde tacka Israel för att ha gett dem rättigheter, inklusive yttrandefrihet, som de inte skulle njuta i något arabland. För det andra representerar de arabiska Knessetmedlemmarna inte mej."

Detta är något Boshra förklarade för mig tillbaka år 2010 om Hanin Zoabi, en arabisk-israelisk medlem i Knesset som deltog i Mavi Marmara flottiljen till Gaza och brutalt kritiserar Israel i pressen. "De arabiska medlemmarna Knesset tjänar bara sina egna intressen." Hon tillade att många arabiska israeler håller med om och känner att de arabiska ledamöterna i Knesset håller tillbaka de israeliska araberna, men det ligger mycket tradition fortfarande i hur människor röstade. "Sanningen är att medvetenheten om möjligheten att rösta och vem de bör rösta på är fortfarande inte särskilt hög i det israeliska arabiska samhället. Det är mycket en familjesak, du följer vad din familjs lojaliteter dikterar. Det är inte så i mitt fall eftersom jag hade tur att vara född i ett mycket liberalt, öppet hem till förmån för samexistens och högre utbildning. Jag kunde gifta mig relativt sent, vid 25 års ålder, eftersom jag bedriver en magisterexamen. Men andra är inte så lyckligt lottade. "

"Israel är mitt land, mitt hem. Varför skulle jag flytta till Jordanien eller Egypten? Jag har mina rötter här. Här föddes min farfar och farmor, hela min familj är här. Detta är mitt hem", berättade hon för mig entydigt. Hennes logik är rotad i optimism: "Jag är för samexistens, jag är för fred och jag tror mycket på att när yngre människor börjar tala för oss, i stället för den äldre generationen som nu är vid makten, kommer det att finnas mer Joie de vivre. Många problem härrör från de äldres mentalitet och hat. De vill inte ha judar i detta land vill de sparka ut dem, behandla dem som fiender, eller vice versa. "

Till skillnad från många unga israel-araber anser hon sig inte själv vara palestinier.

"Nej Jag vill bara att de ska ha en stat. Eftersom .... Jag är för en palestinsk stat. Men jag tror inte att jag är pro-palestinsk. Eftersom jag inte är palestinier. Jag identifierar med att jag tycker att de bör ha sina rättigheter, att de saudiska miljonärerna bör hjälpa dem ut lite ... men det är allt. Jag är inte för en enstatslösning heller. Jag är för två stater för två folk ... och jag skulle stanna här. Israel är mitt hem. "

Jag jämförde hennes vilja att tala med tvekan hos vissa andra arabiska deltagare i Faces of Israel att försvara Israel utomlands, av rädsla för att störa deras anhöriga hemma. Detta upprörde Boshra: "Varför!? De studerade inte!? De fick inte alla sina rättigheter? Denna typ av otacksamhet kan få en dödad i ett arabland. "

Vilket fick mig att fråga henne om hennes plats som israelisk arab i arabvärlden. Hennes svar berättar om isolering av en gemenskap som kämpar för att definiera sig mellan två kolliderande identiteter.

"Det finns ett problem. För judarna är vi palestinska araber och för araberna i Mellanöstern är vi judar. Och vi vill både identifiera oss med araber och vara israeler och få kontakt med judar. Det är ett problem. "Men hon gör inga ursäkter och förväntar sig förståelse från araberna runt Israel. "Precis som jag godtar att någon från, säg, Libanon har sin egen identitet, måste han acceptera att jag är född i Israel. Palestinier födda i Libanon är fortfarande fast i läger på gränsen. De är inte erkända av Libanon, de är inte ens medborgare, även om någon gifter sig med en libanes får han inget libanesiskt identitetskort. Det finns ingen familjeåterförening. Det är enkelt: Du måste förstå att var och en har sin egen verklighet" Och Boshras verklighet är att vara en engagerad aktiv israel.

Men hon är inte intresserad av en politisk karriär. Återigen låter hennes avvisande av Israels politik precis vad hon är - rent, omisskännligt israelisk. "Jag kommer inte att gå in i politik", säger hon. "Det är ett smutsigt spel."

Hon vill göra en varaktig skillnad, att förena människor och bygga broar till den arabiska världen med en bättre, snabbare idé, en som enligt min mening politikerna som spelar sina "smutsiga spel" snabbt bör lyssna till:

"Jag vill arbeta för fred mellan människor. Jag vill göra detta genom media ... att prata med världen. Varför finns det inte en israelisk kanal som talar till världen, som den fransmännen har eller BBC, till exempel? Jag skulle vilja delta i en sådan sak. "

araber Israel Mellanösternkonflikten .......

Genom Tzvi Ben Gedalyahu
Först Publicerat: 2012/10/16, 12:18

Det senaste arabiska förtalet mot judar har har klättrat till nya höjder - eller djup - och anklagar "uttråkade" judiska kvinnor för sexuella övergrepp på palestinska myndighetens arbetare.

Efter tidigare förtal av judars handel med organ från döda terrorister och daglig propaganda där soldater påstås slå äldre män, handikappade barn och gravida kvinnor, förklarade den palestinska myndighetens Statistiska centralbyrån i en "fältstudie" att 77% av PA:s arbetare i Israel har varit föremål för sexuella trakasserier av israeliska kvinnor.

PA-byrån kunde inte notera några officiella klagomål till polisen. Dessutom arbetar de flesta PA-arbetare inom bygg och jordbruk och sällan i hemmen.

Shaher Sa'ad, ordförande i Förbundet för de palestinska arbetarnas federationer, berättade för Gulf News att palestinska myndighetens arbetstagare som arbetar illegalt i Israel är föremål för utpressning och trakasserier och tvingas in i olagliga affärer. [Självklart, det är olagligt för dem att befinna sig där.]

"Det finns omkring 55.000 palestinska arbetare som reser in i Israel för arbete genom olagliga och oacceptabla metoder", sade han. "Det verkliga fokuset måste gå till de illegala arbetare som blir sexuellt trakasserade."

Sa'ad sade att arbetstagare med tillstånd inte är i fara därför att "de har lagliga rättigheter" och kan rapportera brott till den israeliska polisen.
Han skyllde också den palestinska myndigheten för en låg minimilön som uppmuntrar araber att arbeta i Israel, där lönen är mycket högre.

Ärekränkning mot judar och Israel har blivit en daglig diet i den palestinska myndighetens Media, vars anklagelser om attacker från soldater och civila tillverkas och ignoreras av mainstream media och förnekas av IDF.

Den Betlehem-baserade Ma'an nyhetsbyrån hävdade i veckan att soldaterna kolliderade med lokala araber på en begravning nära en by längs Jerusalem-Kiryat arabiska Hevron Highway 60. Soldaten påstås ha skutit tårgas i hemmen, men IDF sade att det inte fanns någon rapport om sammandrabbningar även om flera araber hade kastat stenar på en grupp soldater.

antisemitism antisionism judehat araber Abbas Israel Mellanösternkonflikten muslimer palestinier .......

Vad som gällde i verkligheten för de som TT tyckte synd om:

IAF riktade in sig mot Tala'at Halil Muhammad Jarbi (f. 1989), en global jihadoperativ från Rafah, och Abdullah Muhammad Hassan Maqawai (f. 1988), en medlem av Ashora martyrråd i Jerusalem, en Gaza-baserad association till globala jihad. Under många år var Tala'at inblandad i en omfattande terroristverksamhet, inriktad mot israeliska civila och säkerhetsstyrkor, däribland raketbeskjutning, vapentillverkning och andra terrordåd i Gazaremsan. Han var en senior operativ som deltog i planeringen och genomförandet av en attack längs säkerhetsstängslet den 18.6.12, under vilken en israelisk civil dödades. Han hade också planerat en komplex attack avsedd att ske längs Sinaigränsen.

Under året har mer än 470 raketer avlossats från Gaza mot civilpersoner i Israel, har TT missat nån? Tänk vilka rubriker det hade blivit om Syrien hade avlossat dom mot Turkiet, Bildts och Obamas bästa vänner och smock fullt av svenska turister! En av de dödade var bror till en Hamasledare så den moderate terroristen Abbas ringde och gratulerade/kondolerade.

Från Gaza kom 55 raketer och granater mot civila judar i södra Israel tidigt på måndagsmorgonen då skolbarnen går till skolan, helt ointressant för svenska media. 

Sen sköt Israel tillbaka, bl.a. hade terroristerna gömt sig i en moské som de ofta gör när det inte finns nån skola eller sjukhus i närheten.

Tack vare drönaren från Hizbollah har det nu satts upp ett batteri Järnkupoler utanför Haifa på Carmelberget.

DN skriver om ofarligare nyheter som ormar i Norge, suck.

antisemitism antisionism judehat Abbas Gaza Hamas islamism Israel jihad mediakritik Mellanösternkonflikten muslimer palestinier TT .......

http://www.metro.se/nyheter/tio-skadade-i-flyganfall-i-rafah/Hdzljg!fQAdUMMSJqH3rdKn2fRJAQ/

http://dagbladet.se/nyheter/utrikes/1.5167810-tio-skadade-i-flyganfall-i-rafah

http://allehanda.se/start/utrikes/1.5167820-tio-skadade-i-flyganfall-i-rafah

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1087969-tio-skadade-i-flyganfall-i-rafah

http://gd.se/nyheter/utrikes/1.5167613-ship-to-gaza-lamnar-neapel

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/tio-skadade-i-flyganfall-i-rafah_7561160.svd

http://www.skanskan.se/article/20121007/TTUTRIKES/310079893/-/flyganfall-i-rafah-kraumlvde-offer

Arabiska stenkastare.

På lördag, vid middagstid, var lokala judar ut på en promenad vid Anerkällorna väster om byn Neria i Samarien när de attackerades av dussintals araber som kastade stenar, rapporterade Tazpit. Den officiella anledningen för araberna att vara i området var olivskörden. Vad kan vara mer fredligt än olivskörden? Och ändå, trots de fredliga egenskaper som tilldelats oliver, trots alla dessa olivkvistar överallt - de arabiska olivplockarna kastade oliverna i deras händer och plockade upp stenar i stället.

Vi judar får ibland människor att uppföra oss på det sättet, ge dem lust att kasta saker på oss.

IDF-soldater från Duchifat-bataljonen av Kfir brigaden skickades för att kontrollera situationen. Under sökandet efter stenkastare försökte en vänlig arab att köra över en soldat med sitt fordon.

Den tuffa araben hölls av polisen för förhör och släpptes senare.

Judarna som utsattes för stenkastning.

Lokala bosatta sade att detta inte är den första incidenten där judar på en fredlig promenad attackeras nära Anerkällan. De säger att för två månader sedan kastade vissa araber glasbitar i dammarna så judiska badare får skärsår i vattnet.

Här är en bild av de lokala judarna när de inte attackeras av våldsamma lokala araber vid Anerkällorna.

Jag tror att detta är en metafor för den sionistiska strävan här sedan mitten av 1800-talet. Det är hur vi ser ut när ingen attackerar oss.

antisemitism antisionism judehat araber bosättare bosättningar Fatah IDF Jordanien Judeen Mellanösternkonflikten muslimer palestinska myndigheten palestinier terrorism Västbanken .......

[Minns 1995 när Osloöverenskommelsen skrevs, där area C av Judèen/Samarien skulle kontrolleras totalt av Israel fram till förhandlad fred. Från länk:

and witnessed by US President Bill Clinton as well as by representatives of Russia, Egypt, Jordan, Norway, and the European Union in Washington, D.C.

Nu, 15 år senare bryter EU helt emot vad de bevittnade!]

Illegalt arabiskt byggande bryter totalt mot Högsta Domstolens beslut.

http://www.israelbehindthenews.com/bin/content.cgi?ID=4989&q=1

http://www.jpost.com/Opinion/Op-EdContributors/Article.aspx?id=282825

Den illegala "Byggintifadan" som förs av den palestinska myndigheten på statens mark i område C i Judéen och Samarien (Västbanken), har blivit det senaste slagfältet för den radikala vänstern i Israel i samband med utländskt finansierade israeliska så kallade icke-statliga organisationer för mänskliga rättigheter som B'Tselem och Bimkom. [Judar är inte människor och har inga rättigheter enligt dom.]

Denna olagliga markstöld utförs med fullt stöd från EU, utländska hjälporganisationer och FN.

Enligt Osloavtalet tilldelades Israel full administrativ och säkerhetskontroll över område C. Fördelning av slutlig suveränitet i området C skall fastställas i förhandlingar mellan Israel och den palestinska myndigheten under Osloavtalet och Bushs färdplan från 2002.

Istället har den palestinska myndighetens premiärminister Salam Fayyad försökt att ensidigt utvidga PA:s kontroll över outvecklad statlig mark inom område C i ett försök att föregripa resultatet av sådana förhandlingar, eller i ett mer sannolikt scenario göra sig av med behovet av förhandlingarna helt.

Fayyad gjorde sina avsikter mycket tydliga i en intervju i den arabiska dagstidningen Al-Sharq al-Awsat den 1 september 2009: "Många tror att zon C är områden som har blivit omtvistade territorier snarare än ockuperade territorier i det allmänna medvetandet. Vi hävdar att detta är den palestinska myndighetens områden där staten kommer att upprättas. " [Alltså putz weg med Osloavtalet, glöm att de skulle ha några rättigheter, de "vill ha".]

För att uppnå detta mål har byggandet av tusentals illegala arabiska strukturer gjorts över område C allteftersom PA bedriver denna politik för att uppmuntra illegala markstölder, illegala utposter och vidare byggen på den israeliska statens marker.

Sådan aktivitet är mycket tydlig i de södra Hebronkullarna, i området nära den antika judiska staden Sussiya.

Arabiska herdar från den närbelägna staden Yata, en palestinsk arabisk stad med 80.000 invånare i område A, har skapat en ny by som det kallas Khirbet Sussiya.

De hävdar att deras familjer har levt på denna mark i årtionden, om inte århundraden. Deras kamp har blivit cause célèbre hos en kader av utlänningar och lokalbefolkning som vill skada Israel och dess globala stående genom förvrängningar och direkta lögner.

I sanning, det är bara en fråga om kåkstäder som olagligt försöker ta statlig mark. Dessa illegala ockupanter porträtteras alltid som hjälplösa, svaga och sårbara, men de är ingenting sådant. De har alla alternativa, permanenta hem i Yata och uppmuntras av PA att stjäla mark.

Den yta som upptas av ockupanterna har varit statens mark ända sedan det osmanska riket. Det har alltid bara varit betesmarker och grottorna som finns där används någon gång som tillfälliga bostäder av herdarna för två veckor till en månad per år under betesperioden.

Flygfoto-arkiv bevisar att ockupanterna inte har bott där - eller någonstans i trakten av Sussiya - på årtionden.

Dessa ockupanter påstår också falskeligen att de har varit tvungna att bygga illegalt på grund av det begränsade antalet bygglov som godkänts av den civila administrationen (CA). I själva verket har CA godkänt över 100 New Town planer för område C under de senaste 10 åren. Ett bra exempel på dessa nya stadsplaner är en by bara fem kilometer norr om Sussiya, kallad Khirbet Tawani.

Men de palestinska araberna har inget intresse av att ansöka om några som helst bygglov i område C, eftersom detta skulle ses som att acceptera Israels myndighet och Osloavtalet.

Byggnadsapplikationer till CA endast in i områden där det är känt att CA (den Civila Administrationen) inte kommer att godkänna dem, snedställer antalet byggnadsavslag och ger upphov till den falska påståendet att araberna inte kan få godkännanden för byggnad i område C, som ger påståendet som används av Israels belackare att 94% avslås..

Micro-jämförelser görs kontinuerligt i artiklar och brev i media som kontrasterande palestinierna i sina tält och plåtskjul i Khibet Sussiya med röda tak och "europeiska villor" som judarna har i Sussiya för att stödja falska påståenden om rasism, diskriminering och kolonialism (uttrycket "europeiska villor" är det vanliga).

Men alla som besöker området (eller för den delen någon behörig Google Earth-användare) kan lätt se de imponerande arabiska hem (några även med röda tak) i och runt Hebron och hela södra Hebrons kullar.  Se även http://israelisverige.info/?p=10424 och http://israelisverige.info/?p=7735

Tälten i Hebron

Påstådd diskriminering med avseende på fördelningen av vatten i område C är en annan fråga som ständigt tas upp av Israels belackare och pro-palestinska NGO:s.

Först klagar ockupanterna över att deras olagliga strukturer inte är anslutna till vattensystemet. De tar sedan in vattentankar (levereras av PA) till en kostnad av över 60 kronor per kubikmeter vatten - jämfört med NIS 5 per kubikmeter som betalas av israeler och lagligt bosatta i området C.

Naturligtvis spelar det ingen roll - det faktum att PA köper detta vatten från Israel för 5 kronor per kubikmeter - så antingen gör någon gör en enorm vinst på slumbebyggarnas bekostnad, eller manipulerar någon siffrorna för att återigen få Israel i dålig dager.

Vad du aldrig kommer att få höra är att byn Khirbet Sussiya har varit föremål för många domar från Israels högsta domstol, inklusive den senaste mot ockupanterna juni, 7, 2012, då domstolen biföll Regavims påståenden att dessa palestinska araber har levt och byggt olagligt på statens mark.

I det här fallet verkar det plötsligt vara OK om Israels högsta domstols domar ignoreras.

Så varför öser icke-statliga organisationer, utländska regeringar och biståndsgivare miljontals dollar i Khirbet Sussiya? Varför finansierar de det illegala byggandet av strukturer använda av passerande herdar som har visat sig vara ockupanter och ombedda av Högsta domstolen att flytta?

Så kallade "rabbiner för mänskliga rättigheter" [också en del av extremvänstern] ger ett svar såm är mycket likt det av premiärminister Fayyad:

"Vid första anblicken kan det tyckas att detta "bara" handlar om hotet att riva hela byn Sussiya, hemma hos dessa enkla grottmänniskorna i södra Hebronkullarna. Men sanningen är att resultaten kommer att påverka ödet för hundratals palestinska hem under de ockuperade områdena, kanske tusentals. Utfallet kan mycket väl ha en effekt på vår stora vädjan att återlämna planeringsmyndigheten för palestinska samhällen i området C till palestinska händer." [De har självklart aldrig haft denna rätt i area C. Möjligen under den illegala jordanska ockupationen.]

Så där har du det: bevis för en samlad insats för att störta Osloavtalet, ignorera Högsta domstolens avgöranden och tvinga den israeliska regeringen att passivt avstå sin myndighet över område C, tunnland för tunnland, till PA.

Naturligtvis har sådan mark stöld konsekvenser - och domstolarna instämmer alltmer  i Regavims påståenden och beslutar att ha en sådan aktivitet förklaras olaglig och de strukturer som byggs utan godkännande rivs obönhörligen.

De som väljer att hetsa sig mot lagen kan knappast klaga när lagen verkar för att tygla deras beteende.  [Även om det är klart konstaterat att Högsta Domstolen i Israel är ytterligt veliga och i de flesta fall dömer till arabers fördel när ord står mot ord. Men det finns väl gränser.]

Författaren arbetar för Regavim, ett oberoende professionell forskningsinstitut och privat tankesmedja........

Barak och vänstern har kämpat med näbbar och klor, av nån idiotisk anledning, för att Ariel inte ska bli ett välbehövligt åttonde universitet i Israel. Anledning: tja, läs först vad jag skrev här.

Varför? För att han vill göra hela Västbanken till ett Gaza, med nära för raketerna till Tel Aviv och den inter­natio­nella flyg­platsen, som du ser på översta bilden här. Han tycker det är ok att araberna har 13 univer­sitet på Väst­banken men nåde judarna om de försöker bygga ett - då blir det ju större problem när han ska ge bort området till araberna, som desperat behöver mer land, gult, från Israel, rött. [Den stora kartan klickbar.]

Han har nyligen börjat skräna om att han måste ge bort Israels skydd mot attacker från både araberna på Västbanken och längre österut, varifrån de har anfallit förr. Läs t.ex.

• http://www.thejc.com/news/israel-news/83909/ehud-barak-we-must-pull-out-west-bank
• http://www.israelhayom.com/site/newsletter_article.php?id=5880
• http://www.israelhayom.com/site/newsletter_article.php?id=5888
• http://www.israelhayom.com/site/newsletter_article.php?id=5904

Barak hoppade som bekant av arbetar­partiet och bildade ett nytt vänster­parti som inte lyckats särskilt bra i gallup­under­söknin­garna, en sådan gav honom 1.5 röster av 120 nyligen. Obama älskar honom också eftersom han vill likadant.

 Arafat signerade för, i Osloavtalet som han fick Nobelpris för, att Israel skulle ha full kontroll över area C till förhandlad fred. Barak är alltså mer proarabisk än gamle slitne Arafat var. Men tyvärr är den israeliska vänstern sån idag, det var de knappast fordomdags. Precis som den svenska socialdemokratin, som har anammat kommunisternas utrikespolitik.

Vad har Barak åstadkommit innan? Han drev hårt på att Israel skulle lämna södra Libanon i Hizbollahs kontroll, och att Israel inte skulle eliminera Hamas i Gazakriget. Han ville ge bort större delen av judarnas huvudstad sedan 3000 år, Jerusalem, till araberna när han var premiärminister utan den minsta anledning förutom att Jordanien helt illegalt hade ockuperat hela gamla stan 1948-67 och ödelagt den, ödelagt 58 synagogor och gjort pissoarer och åsnestall av dem - i bästa fall. De använde 35.000 judiska gravstenar till gatubeläggning och att bygga Holy Land Hotel mitt bland gravarna. Han ville att de skulle fortsätta för en del av hans väljare vill det.

Barak vill flytta några tiotusental judar, lätt som en plätt, från Area C, som Israel har kontroll över enligt Osloavtalet. Där finns ungefär lika många araber, mindre än 50000, men han förklarar inte varför det är omöjligt att flytta dem till area A, B som står under palestinsk kontroll. Enligt Oslo när de uppfyllt löftena att totalt ha upphört med terror och hatpropaganda vilket har fortgått kontinuerligt. Hade de uppfyllt dessa löften hade man sedan kunna fortsätta diskutera detaljer, men eftersom de visat ett totalt ointresse att göra detta, tja......

Inte stör det Barak eller hans potentiella väljare.

I stort sett alla, vänster som höger, se sista länken, ser det som valfläsk från Barak inför nästa val när det nu kommer.

Israel deporterade bortåt 10000 judar från Gaza för 6 år sen, där många efteråt inte fick nån hjälp från regeringen att anpassa sig och fortfarande lever mycket taskigt, ingen kompensation för deras ekonomiska förlust, men vad gör det Barak, han vill att 50000 till av de nationalistiska judar han hatar, också ska få leva i husvagnar, men självklart får ingen störa lika många araber, som ägnar sig åt att terrorisera de judar de lever bland, se här.

Barak Israel Västbanken vänstervridning vänsterextremism .......

Åklagare har åtalat en arab bosatt i Kafr Kassem, för mord efter att han har kört på och dödat en säkerhetsvakt vid en vägspärr i Samarien.

 Av David Lev
Först Publicerat: 2012/09/27, 14:49

Åklagare har åtalat en arab bosatt i Kafr Kassem, för mord, flera veckor efter att han avsiktligt körde på och dödade en säkerhetsvakt vid en vägspärr i Samarien. Arkan Badir, den arabiska föraren av en skåpbil som transporterar illegala arabiska arbetare genom Oranit-vägspärren på väg 5 för arbete inom 1948 års  stilleståndsgränser, körde avsiktligt ned Lior Farchi och försökte fly från händelsen.

Badir anklagas för mord, olaga transport av araber från PA-kontrollerade områden, och en mängd olika trafikförseelser. Åtalet nämner inte terror som motiv för dödandet av Farhi. Många hit och kör-"olyckor" har, efter utredning, visat sig vara terrorattacker som utförts av araber av "nationalistiska skäl," trots påståenden från araberna att deras handlingar bara var en olycka.

"Den misstänkte såg Lior stå i mitten av vägen," säger åtalet, när det beskriver omständigheterna kring Badirs dödande av den säkerhetsansvarige. "Badir insåg att Lior var en polis eller säkerhetsman, och istället för att sakta ner, ökade han hastigheten på sitt fordon och körde rakt mot Lior, träffade honom med en hastighet på minst 73 km (44 miles) i timmen, för att döda eller skada honom. "

Inte bara det, sade åtalet, men Badir "körde direkt till Lior, kör ner honom rakt på, och kastade honom 64,5 meter (194 fot). Lior dödades direkt när han träffades, eller mycket kort därefter. "

Badir "orsakade avsiktligt Liors död medan han hade ett antal illegala araber i sitt fordon. Han körde ner Lior för att försöka undvika straff för sig själv och sina passagerare. Hans handlingar orsakade offrets död, och han stoppade inte för att söka hjälp. Han försökte också att förstöra bevis, försökte hävda att fordonet hade stulits. "

Inget datum har ännu fastställts för Badirs rättegång.

antisemitism antisionism judehat araber islamism Mellanösternkonflikten muslimer palestinier terrorism .......

Allt de fått från Israel, utan det minsta tack, kan du läsa på  denna länken. De hade enligt dem själva en ökning av ekonomin förra året på 5.2%, tänk vad glad Sverige hade varit om det hade gällt oss. 

Vad som upprör de palestinska ledarna utomordentligt är att Israel börjat kräva PA-araberna på elräkningen. PA, Abbas regim, harfått el från Israel på kredit för $175 miljoner, ca 1.6 miljarder kronor,  eller som en terroristsajt uttrycker det: "Zionist occupation threatens to cut off West Bank Palestine electricity" som om de hade varit så snälla att de vore värda gratis elektricitet från judarna. Egyptens Al Ahram trycker ut det som "Blackmailing the PA into submission", vilket är tacken för att Israel låtit dom få el för 1 miljard kronor i förskott. Förhoppningsvis lär de dem att inte vara lika givmilda i framtiden. Finns ju ingen anledning, tacken kan du se på denna länken.

 http://english.alarabiya.net/articles/2012/09/05/236263.html uttrycker sig lite mer civiliserat, och vad används alla de pengarna till?  http://www.israelnationalnews.com/Articles/Article.aspx/12140#.UE5ySo3iY9A berättar det rätt klart många miljoner används för att betala terroristerna löner för väl förrättat värv!!! Se också http://aijac.org.au/news/article/pa-unable-to-afford-electricity-but-still-pay-te En påtaglig anledning till att bensinpriserna som SvD yrar om, har gått upp.  Undrar varför SvD vägrar berätta anledningen.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/159598#.UE5yD43iY9A berättar lite mer, det är knappast rimligt att israelerna ska få sina energikostnader förhöjda eftersom palestinaaraberna vägrar betala räkningen. Jag såg nånstans att Israel hade världens 3dje dyraste bensin. En anledning till energikostnaderna är förstås att Egypten hux flux avbröt gasleveranserna, som är en del av fredsavtalet. 

Det är väl ca 3 år innan Israel blir självförsörjande på energi, först från gasfälten, sedan deras enorma lager av oljeskiffer. Bensinpriserna borde skynda på utvecklingen av elbilar i Israel, http://www.msnbc.msn.com/id/47486268/ns/world_news-world_environment/t/israel-becomes-lab-electric-car-network/#.UE6Juo3iY9A  och  http://www.betterplace.com/

.......

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/strejk-pa-vastbanken-mot-hoga-priser_7489492.svd

Medan Israel naturligtvis är  fokuserat på konsekvenserna av Irans slutförande av sin drive mot kärnvapen finns det information om en av dess bittraste fiender, som försökte uppnå samma mål en gång tidigare: Saddam Hussein i Irak. Som ett resultat av 2003 års Irakkrig hittade den amerikanska armén tusentals timmar av inspelningar av högt säkekrhetsklassade möten hos det irakiska ledarskapet på temat hur de såg syftet med kärnvapen i framtiden, liksom hur de tänkt att använda dem i samband med ett krig mot Israel.

Den amerikanska armén gjorde de irakiska banden och dokumenten tillgängliga för analytiker, som har börjat ge ut böcker och akademiska artiklar om deras innehåll. Förra året publicerade  två analytiker, Hal Brands och David Palkki, en studie de gjorde på den irakiska informationen på för US National Defense University (NDU). Vad de fann var att Saddam Hussein personligen hade talat om vikten av kärnvapen som en central del av den irakiska strategin från 1978 till den israeliska attacken på kärnreaktorn Osirak 1981.

Saddams tidigare besatthet med kärnvapen verkar ha tagit paus minst sju eller åtta år efter attacken, enligt dokumenten, fram till slutet av 1980-talet när han började tala om ämnet igen. För Brands och Palkki var tiden Israel fick en rättfärdigande av premiärminister Menachem Begin beslut att slå emot Irak.

Så hur visade Saddam Hussein nyttan av kärnvapen i en framtida konflikt med Israel? De två NDU-författarna, Brands och Palkki, påpekar att i motsats till de teorier om många experter på internationella relationer i USA hade, som hävdade att stater försökte skaffa sig kärnvapen i defensivt syfte enbart för att förbättra sin avskräckningsförmåga mot sina grannar, visar de irakiska dokumenten att Saddam Husseins regim uppenbarligen hade offensiva mål i åtanke.

Detta har stor betydelse också idag. I juli / augustiupplagan av den prestigefyllda amerikanska kvartalstidskriften för utrikesfrågor, som ibland fungerar som en vindflöjel för den rådande stämningen i USA:s utrikespolitik publicerade professor Kenneth Waltz en artikel med rubriken: "Varför Iran borde få sin Bomb" Han menar att en iransk bomb skulle balansera Israel och därmed ge "bästa möjliga resultat: Det mest sannolika är att det skulle återställa stabiliteten i Mellanöstern."

Brands och Palkki påvisar att hans tänkande är helt fel. För att bevisa sin punkt att stabiliteten inte blir det sannolika resultatet av spridning av kärnvapen, citerar de ett möte med Iraks revolutionära befälsråd den 27 mars 1979 vid vilket Saddam presenterade sitt strategiska tänkande, när han var de-facto diktator över Irak och bara väntade på att formellt bli dess president. Hans tänkande var överraskande för han förklarade att irakiska kärnvapen skulle neutralisera vad många trodde var Israels nukleära kapacitet, vilket skulle göra det möjligt för Irak att föra konventionella krig mot Israel.

Vid ett annat tillfälle tänkte Saddam på en arabisk krigskoalition som attackerade Israel i spetsen med 10 irakiska divisioner (fem infanteri och fem bepansrade eller artilleri) samt styrkor från Syrien och möjligen Jordanien. Enligt handlingarna diskuterade han denna idé med Syriens president Hafez al-Assad. Vad Saddam Husseins strategi visar är att den militära användningen av kärnvapen mot Israel skiljer sig mycket från den roll kärnvapen spelade under det kalla kriget, trots ansträngningar hos vissa analytiker att tillämpa den Sovjet-amerikanska erfarenheten på det nuvarande iranska hotet.

Vilka var Saddams krigsmål enligt detta inspelade materialet? I vissa fall talade han om att återställa de territorier araberna förlorade 1967. Men när han talade till sina mest betrodda rådgivare, kallade han för eliminering av Israel. Således - vad som framgår av de irakiska dokumenten är att när en ledare som Saddam Hussein talade om förstörelsen av Israel offentligt, var detta inte bara retorik för politiska syften, utan reflekterande de operativa planerna han hade i åtanke för den irakiska armén i framtiden.

Mycket har förändrats sedan tiden de irakiska dokument skrevs, och de hot Israel kan möta utvecklas. Men det skulle vara ett misstag att tro att de har försvunnit helt och mycket kommer att bero på frågan om Irak blir en verkligt oberoende stat eller blir en iransk satellit som fungerar som en språngbräda för deras styrkor i framtiden. I detta sammanhang avslöjade den senaste informationen just denna veckan att Iraks premiärminister Nouri al-Maliki har tillåtit iranska flygplan att flyga genom irakiskt luftrum att åter leverera krigsmaterial till Bashar al-Assads regim i Syrien, trots upprepade uppmaningar från Obamaadministrationen att avbryta denna verksamhet, som är mycket oroande.

Saddam Husseins tankar på förhållandet mellan kärnvapen och konventionella krig är viktigt att notera att en annan anledning. I debatten om Israels framtida gränser på Västbanken, hävdas det alltför ofta att i vår missilålder, särskilt om de är beväpnade med massförstörelsevapen, är topografi, terräng och strategiskt djup inte längre relevanta och därmed Israel kan ge dem i framtida fredsarrangemang. Denna allmänt accepterade uppfattning kan få enorma konsekvenser för områden som Jordandalen, och undergräva Israels mål att få försvarbara gränser i alla fredsavtal.

Men om syftet med kärnvapen i händerna på Israels fiender är att göra det säkert för dem att återvända till en tid präglad av konventionella krig, så måste Israel se till att de inte tvingas att lämna dessa mest vitala territoriella tillgångar baserat på ogrundade uppfattningen att de inte längre är relevanta i den nukleära eran.

antisemitism antisionism judehat araber islamism Israel Judeen Samarien Kärnvapen Mellanösternkonflikten muslimer .......

I Gaza vet du att Hamas avsiktligen har placerat sina stolta krigare i den tätaste bebyggelsen, i bland gömmer de sej i moskéer, ibland i sjukhus. Var gång Israel har attackerat en Hamasinfekterad byggnad har de sänt mobilsamtal, släppt ner flygblad för att varna civilbefolkningen. Att Hamas riskerar livet på dessa mänskliga sköldar helt avsiktligt, är inget stopp för anfall enligt krigslagarna.

Minns också att Hamas erkände att halva antalet dödade under Israels nödvändiga försvarskrig, efter 10000 illegala raketer hade avlossats mot civila i Israel, var terrorister. Hur unga en del av soldaterna är kan vi bara gissa men - väldigt unga. 

Det händer också att arabiska barn oavsiktligt dödats - du har nog sett bilder från Gaza hur en skock ungar med spänning tittar på när deras fäder skjuter raketer mot barn i Israel, helst en fullsatt buss eller barnhem eller skola (för då delas godis ut på Gazas gator) -bland araber på Västbanken är föräldrarna lika ointresserade av sina barns hälsa allt sedan Arafat intygade skönheten i att se barn-shaheeds, barn som är självmordsbombare, om de lyckas mörda en enda jude. Det sitter fortfarande djupt så de skickar barn med bombbälten, knivar, och andra tillhyggen mot judar, för att inte tala om alla mordbränder man upplever i Israel. Leker barn krig är det inte konstigt att de ibland oavsiktligt råkar illa ut, vad ska en ung israelisk soldat göra när han får stenbumlingar i ansiktet från alla håll? Vända andra kinden till huh?

Samma med fängslade och omhändertagna barn - att skicka dem omedelbart till de som sänt ut dom är inte särskilt bra för barnen, och inte för de judar de attackerar heller. Vi har sett många bilder av barn i krigsmundering speciellt i Gaza, och Hamas finns också i Judéen/Samarien.

Vad du alltför sällan ser är hur många judiska barn som AVSIKTLIGT mördas av araberna, till skillnad från arabiska barn som råkar illa ut. Se på en Powerpointvisning av detta om du gör så här: gå ner i högerspalten till Blogroll, sedan klicka på Referensartiklar där. Då får du upp en sida med olika slags referenser som jag inte bäddat in i själva bloggen - så titta gärna runt, en del börjar bli gammalt. Gå ner till där det står Powerpoint och klicka på den översta som jag just lade dit. Har du Office i datorn kommer bildspelet upp automatiskt. Har du inte det, ev. kan du ladda ner genom att högerklicka och sedan köra filen separat. Har du inte nån Powerpointvisare och kör Windows kan du ladda ner en gratis från Microsoft.  Tänk noga efter - dessa barn är högst avsiktligt mördade av araber som i ett antal fall har visat stor glädje över sitt dåd. 

"Moderata" Abbas och Fatah kör stenhårt med att lära sina barn mörda judar, se till exempel denna länk. Hela den sajten är full av klipp från palestinska media för barn och vuxna, för att övertyga dom att aldrig söka fred med en jude. Ganska självklart att det inte lönar sig att ha stor show att låtsas fredsförhandla med dom. Du kan se en tjej tala här om hur hon njöt av att avliva 15 civila judar inklusive många barn. Det är sådana Ship to Gaza vill hjälpa.

antisemitism antisionism judehat Abbas Fatah EU Eurabia Eurabien Hamas islamism Israel mediakritik Mellanösternkonflikten palestinier .......

Av Khaled Abu Toameh
09/01/2012 17:56

Ashrawi med sin lärofader och idol.

Medlemmen i PLO Executive C'tee säger att judar som kom till Israel från arabländerna kom frivilligt, pressade av sionistiska grupper.

Judar som kom till Israel från arabländerna är inte flyktingar, eftersom de lämnade sina hem frivilligt och under påtryckningar från sionistiska grupper och Jewish Agency, säger Hanan Ashrawi, medlem av PLO verkställande utskott, under helgen.

I en artikel publicerad i en rad arabiska medier, sade Ashrawi, som också är medlem av det palestinska lagstiftande rådet, att "påståendet att judar som flyttade till Israel, som är tänkt att vara deras hemland, är" flyktingar "som var rotlösa från sina hemländer ... är en form av bedrägeri och självbedrägeri. "

Hon förklarade: "Om Israel är deras hemland, då är de inte flyktingar, de är emigranter som återvänder, antingen frivilligt eller på grund av ett politiskt beslut."

Ashrawi kommentarer kom som svar på israeliska insatser för att hålla ett toppmöte om frågan om judiska flyktingar från arabiska länder nästa månad.

UD - tillsammans med Judiska världskongressen och Seniorministeriet (tidigare Ministeriet för Pensionärer) - trappar upp sin kampanj för att få frågan om judiska flyktingar till offentlig och diplomatisk uppmärksamhet.

Utrikesministeriet säger att mer än 850.000 judar från arabländerna flydde sina hem efter förföljelser som följde efter det att staten Israel bildades 1948.

Vice utrikesminister Danny Ayalon sade till Jerusalem Post förra veckan att regeringen slutför planer på att införa en nationell dag för erkännande för de judiska flyktingarna. De planerar också att bygga ett museum för att dokumentera de historiska händelserna i dessa samhällen, samt deras kulturarv, sortera vittnesmål från tusentals flyktingar, och föra frågan till front och center på den diplomatiska scenen.

Ashrawi avvisade dock påståendet att judarna lämnade sina födelseorter i dessa länder grund av förföljelse.

"Arabiska judar var en del av den arabiska regionen, men de började migrera till Israel efter dess upprättande," menade hon. "De gjorde det i enlighet med en smart uttänkt plan hos Jewish Agency för att få judar från hela världen att bygga staten Israel."

Ashrawi erkände ändå att "vissa arabländer på den tiden styrdes av tyranniska regimer."

Men hon noterade, "alla medborgare, oavsett religion, utsattes för lidande.

Judar pekas inte ut, även om det hade funnits några misstänkta fall av förföljelse eller enskilt våld [mot judarna] för att uppmuntra dem att emigrera [till Israel]. Utvandringen av judar var en frivillig handling som påverkades av faktorer av tryck och frestelser från sionistiska rörelser och Jewish Agency. "

Ashrawi krävde att man skiljer mellan arabiska och judiska flyktingar.

Sionistiska gäng, sade hon, "tvingade palestinierna ut ur landet som hade tillhört det palestinska folket i tusentals år, medan judarna frivilligt och kollektivt lämnade."

Ashrawi uttryckte också hopp om att judarna skulle få återvända till arabiska länder. [Vi vet hur arabiska flyktingar har tagits emot i arabländerna, men hon fantiserar att judar ska tas emot mycket varmare. Se vad jag nyligen skrev om judar och sträck ut det över hela den muslimska världen.]

Hon hävdade att Irak och Marocko hade välkomnat återvändandet av judar.

"Vi förväntar oss att arabländerna välkomnar tillbaka sina judiska medborgare i samband med demokratiska regimer som gäller pluralism" insisterade Ashrawi.

"Ur ett juridiskt perspektiv, första rätten - är rätten att återvända för flyktingen till hans / hennes ursprungliga hemland - innan också ersättning krävs.

.......

Se även 

Recognizing Jewish Refugees From Arab World

Jewish exodus from Arab and Muslim countries

Justice for Jews from Arab Countries

Torsdag, 30 augusti, 2012 | Ryan Jones

En framstående egyptisk professor i statsvetenskap medgav på egyptisk TV förra veckan att instituten för högre utbildning i regionen målmedvetet  underblåser elden av konflikter mellan unga arabiska muslimer och Israel.

I en intervju med Al-Alam TV som sändes den 17 augusti, sade professor Gamal Zahran, chef för statsvetenskapliga institutionen vid Port Said-universitet öppet att främjande av hat för den judiska staten är ett primärt mål i klasser som undervisas av honom själv och andra föreläsare.

För att ge en inblick i hur Israel behandlas i klassrummen i Mellanösterns universitet insisterade Zahran att "avskaffandet av den sionistiska enheten är bortom diskussion ... den enda frågan är under vilka omständigheter."

Zahran tror att rätt uppsättning av omständigheter snart kan finnas för att vidta åtgärder enligt hans läror.

"Jag tror att den [arabiska våren] försåg människor med hopp om att en dag Jerusalem och Palestina [sic] kommer att återvända till dem," anger Zahran. "Vi håller ständigt hoppet vid liv hos den yngre generationen så att de inser att den palestinska saken är viktig."

Och medan de arabiska massorna ännu inte är redo att storma den "sionistiska enheten", var Zahran säker på att "hoppet och minnet senare kommer att förvandlas till handling. Nästa år, om Allah vill, kommer Israel att förintas."

Den pågående uppviglingen av framtida generationer av araber att fortsätta konflikten med Israel har varit Jerusalems största klagomål i dess olika fredsprocesser. Trots en officiell fred sedan 1979, hatar de yngre generationerna av egyptierna fortfarande Israel och att döma av Zahrans inlägg är anledningen uppenbar.

Ännu värre är den palestinska myndigheten, som lär barn från de yngsta åldrarna genom sina skolor och statliga medier att Israel och judarnaär blodtörstiga inkräktare, vilket gör en äkta, varaktig fred nästan omöjligt att uppnå.

[Översättning av egyptiska media från Middle East Research Institute]

 Som jag skrev i en artikel tidigare om Egypten: “Ett land som inte kan lära halva sin befolkning att läsa, inte kan producera anställbara universitetsexaminerade, inte kan föda sig själv kommer att gå åt skogen. Den mänskliga katastrofen där kommer att få Somalias att blekna.”

Universitetsstudier som går ut på att lära studenterna att hata lär inte höja Egyptens ekonomi, tvärtom - om du ser artikeln i länken och andra jag länkar till där, har Egyptens ekonomi inte den minsta chans att lyckas och det är helt och hållet deras eget fel. Vad som händer om halva Egypten - 40 miljoner - börjar marschera hit eftersom den svenska regeringen har lovat att ta emot dem, så kan du försöka gissa resultatet.

antisemitism antisionism judehat araber bidrag Egypten Mellanösternkonflikten .......