Av Barry Rubin

Det syriska inbördeskriget har passerat en röd linje. Vissa människor kanske tror att detta hände för några veckor eller månader sedan, men i alla fall är det uppenbart sant nu. Utsikterna för ett islamistiskt (Muslimska Brödraskapet, salafistier och jihadister) övertagande har stigit tillräckligt högt att det är bättre att frysa all västerländsk intervention. Med andra ord bör västvärlden inte längre hjälpa upproret och bör överväga att stoppa sina nuvarande insatser i den riktningen.

Här är ett faktum så chockerande att det borde vara i centrum för varje diskussion över Syrien. Det är så viktigt jag ska uttrycka det i fetstil:

Obamas administration stöder det (islamistiska) Turkiet som distributör av vapen som tillhandahålls av (opportunistiskt pro-islamistiska) Qatar. Turkiet och Qatar vill ge det Muslimska Brödraskapet ett monopol på att ta emot vapen, även om de flesta av rebellerna inte tillhör dom och är till och med anti-islamistiska. När detta händer arbetar alltså  Obama-administrationen direkt för att installera en revolutionär islamistisk regim i Syrien som stör regionen, är emot USA:s intressen och kommer att åstadkomma kamp med Israel i årtionden framöver. Ett antal republikanska senatorer ser inga problem med denna strategi.

Egentligen är det ännu värre. På grund av den historiska utvecklingen är det syriska brödraskapet mer radikalt än sin egyptiska motsvarighet. Eftersom det var olagligt under president Hosni Mubarak i decennier fick det egyptiska brödraskapet hålla sig lugna. De som ville ha en våldsam revolution och snabbare åtgärder fick bilda separata salafistiska grupper. Det egyptiska brödraskapet av idag samarbetar ibland med dessa grupper - vars parti slutade tvåa i riksdagsvalet - men de är också rivaler.

I Syrien hade dock det underjordiska brödraskapet ingen anledning att hålla tillbaka. Följaktligen, medan det säkert finns en hel del salafister som inte är med i Brödraskapet, finns det också en stor andel riktigt våldsamma, otåliga, öppna extremister i det syriska Brödraskapet. För att göra en enkel analogi är det syriska brödraskapet mer som Hamas än de smarta brödraskapets ledare i Kairo som försöker lura väst med sina insmickrande ord. Ett brödraskap-lett Syrien, med salafister eggande på regimen, skulle vara en omedelbar mardröm.

Och på det sättet gör den västerländska och särskilt den amerikanska politiken enorm skada: inte genom att hjälpa "rebellerna", utan genom att arbeta med Turkiet och Qatar för att hjälpa de mest anti-västerländska, anti-amerikanska, antisemitiska, extremistiska rebellerna, det Muslimska Brödraskapet och jihadister från mindre grupper hela vägen upp till al-Qaida. Om du är intresserad av detaljerna läs detta märkliga betänkande av Ammar Abuhamid, den bäst informerade och mycket ärliga syriska analytikern om vad som händer.

I korthet är det en massiv kamp mot oppositionen för att se vem som framstår som den större makten - islamisterna eller anti-islamisterna (avhoppade arméofficerare som är nationalister, måttliga sunnimuslimer från den urbana medelklassen, konservativa traditionalistiska Sunni-muslimer som hatar Brödraskapet, kurdiska nationalister,. till och med lokala, icke-ideologiska krigsherrar - och väst stöder fel sida.

Förresten, saudierna har ett något annorlunda perspektiv. Å ena sidan vill de ha en sunni-dominerad regim i Syrien som kommer att vara anti-Iran och vänlig mot Saudiarabien. De skulle inte ha något emot om de var tungt islamiska eftersom den viktigaste prioriteringen är att det förstör Irans förhållande med sin  viktigaste arabiska allierade, och därför kommer saudierna att hjälpa det Muslimska Brödraskapet och olika mindre jihadistgrupper. Men de föredrar en regim som inte kommer att undergräva dem och skapa regional instabilitet. I Irak stödde saudierna sunnitiska grupper som var anslutna till al-Qaida för att slå ner de hatade shia. I Libanon stöder saudierna moderata Sunni-styrkor mot pro-Iran Hizbollah.

För USA:s ledning kunde ett USA-saudiskt partnerskap främja en kombination av syriska måttliga sunniter och avhoppade officerare plus några sjaskiga - men icke islamistiska - krigsherrar. Den amerikanska presidenten skulle berätta för saudierna - liksom för Qatar och Turkiet - att de ansåg det som en ovänlig handling att beväpna små jihadistiska grupper och brödraskapet. Det är inte vad som händer.

Det som händer är att den turkiska regimen och Qatar vill ha ett radikalt islamistiskt Syrien och får Obama-administrationens hjälp att genomföra detta, vilket kompletteras med det saudiska stödet till USA:s fiender.

Men nu finns det helt klart olika grupper inom oppositionen, som Abuhamid förklarar i detalj. För att ge ett exempel, är den kraftfulla Syriska Martyrernas brigad traditionalistiska, men inte islamistiska, medan den islamiska fronten för befrielsen av Syrien säger sitt mål i sitt namn. Att sammanställa en lista över grupper som bör och inte bör få vapen skulle vara en lätt uppgift för den amerikanska regeringen.

En annan grupp som skadas är Syriens kurder. Det enklaste väst kunde göra var att hjälpa Syriens kurder som bara vill ha autonomi, att inte utsättas för det nuvarande styret, radikala arabiska nationalister, eller islamister. Detta skulle göra kurderna i Irak, amerikanska allierade, mycket lyckliga. Men Obama kommer inte att göra det eftersom det skulle göra det  islamistiskt styrda Turkiet till en fiende till Amerika, ett land som president Barack Obama älskar mer än något annat land i regionen, vilket är mycket olyckligt så detta kommer förmodligen inte att hända.

Jag är mycket ledsen att skriva denna artikel av två skäl:

- Syrierna har lidit så mycket att det är förståeligt att man vill få ett slut på detta inbördeskrig så snart som möjligt och bli av med den nuvarande antiamerikanska och pro-iranska diktaturen.

- Det skulle vara lätt att ha en bra politik mot Syrien: kanalisera hjälp till de icke- eller anti-islamistiska rebellerna. Men USA har inte gjort denna åtskillnad under Obama och varken massmedia eller politiker verkar ens vara medvetna om denna fråga. Dess hjälp går ofta till radikala anti-amerikanska grupper som vill införa en diktatur i Syrien. Turkarna vill ha en regering med det Muslimska Brödraskapet, Qataris också. Saudierna vill bli av med den nuvarande ordningen och ersätta den med en Sunni, anti-iransk ledning. Med rätt amerikansk ledning och samordning hade saudierna kunnat spela en konstruktiv roll men med tanke Obamas politik kommer de huvudsakligen bara att stödja Sunni-islamister som de gjorde i Irak.

Som för att överträffa Amerika, stöder den franska regeringen faktiskt som Syriens ledare en högljudd typ från den gamla regimen utan någon bevisad talang, som är radikal arabisk nationalist och en som rebellerna avskyr. 

Ett annat problem är möjligheten av massakrer utförda av rebeller. Särskilda fall av avsiktliga etniska mord är kontroversiella och en del uppmärksammade har förmodligen inte hänt. Men några hände. Genom att hjälpa rebellerna utan åtskillnad finns ingen möjlighet att införa restriktioner, och då kommer USA:s politik att vara delaktig i massakrer på alawiter och kristna följt av dödandet av sunnimuslimer som är för sekulära för islamisternas smak.

Vi vet också, till exempel att islamistiska rebeller massakrerade flera dussin regimsoldater  från en lågnivåenhet som inte hade varit inblandad i några grymheter, eftersom de gjorde det mitt framför närliggande irakiska gränsvakter. Riktigt otäcka mord begicks av Nato-stödda krafter i Libyen, men kriget och grymheterna upphörde ganska snabbt och det fick mycket mindre uppmärksamhet. Mycket mer uppmärksamhet ägnas åt Syrien, många fler människor dödas, och det kommer inte sluta förrän hundratusentals människor flyr.

Förutsägelser att president Bashar al-Asad skulle falla snabbt var fel. Regimen överlever och återtar även lite mark. Detta har skett genom att delar av landet där lokala rebelliska myndigheter drivs av starka män, islamistiska eller avhoppade officerare har dessa tagit över. Varje litet område är annorlunda men det finns ingen strategi i USA att hjälpa de som inte är islamistiska och är mindre radikala. Så det är en tragedi faktiskt. Att stödja fel rebeller kommer bara hjälpa att åstadkomma en annan diktatur i Syrien som kommer att kopplas ihop med andra sunnitiska islamister (inklusive Egypten och Hamas) för att främja regional instabilitet och anti-amerikanism.

Betyder det att vi borde hjälpa Assad-regimen att överleva? Nej, vi borde hjälpa de mer moderata rebellstyrkorna att vinna, ge autonomi till kurderna  och Syrien möjligheten att bli en måttlig stat, så demokratisk som möjligt. Sannolikheten för att detta händer är dock sjunkande, delvis på grund av dålig amerikansk politik. Och utan mycket mer västerländskt stöd till rebellerna kommer Assad att vara ett tag vad vi än vill eller tror.

Så det näst bästa alternativet är att kriget fortsätter. Det är hemskt. Människor dör, tiotusentals blir flyktingar. Det är ett enormt lidande. Men om huvudalternativet är att bidra till att skapa en revolutionär islamistisk stat i Syrien allierad med Egypten, Gaza och andra radikala Sunni -islamister är det inte ett attraktivt resultat. Även på platser där det muslimska brödraskapet inte fick majoritet, som i Tunisien eller Libyen, där lyckades den amerikanska regeringen få sina klienter i ledande ställning, de radikala salafisterna och jihadisterna, som är okontrollerbara. Hur mycket snabbare kan det inte hända i Syrien eftersom Obamas administration inte ser några problem i att backa islamister i Syrien.

Hittills har jag inte sett någon som helst indikation på att eventuella ledare på den republikanska sidan förstår detta. Några av de senare, liksom senator John McCain, är meningslösa interventionister. Man kan bara hoppas att nästa amerikanska president förstår distinktionerna som måste göras i Syrien.

Men låt oss vara tydliga här. Obamas administration har hjälpt till att installera en anti-amerikansk, destabiliserande radikal regim i Egypten. Den har ett stort ansvar. Vad som händer i Syrien går utöver det. Det finns ingen logisk grund att hävda att Obama hade begränsat inflytande eller inte visste vad han gjorde. Förvaltningens Syrienpolitik är ett direkt brott mot USA:s intressen. Det är också ett allvarligt slag mot Israel, skulle döma det syriska folket till årtionden av slaveri, och skulle öka sannolikheten för krig och terrorism i regionen.

 WEEKEND-läsning
 - Läsarfråga: Vad vill Obama? Vill han att radikala islamistiska regimer dominerar regionen? Är hans rådgivare så radikala?
 - Svar: Som jag har försökt förklara flera gånger, har Obamas administration följande vy: al-Qaida är ont och ett fruktansvärt hot och måste utplånas. Alla andra islamister kan vinnas över om USA visar att det inte är deras fiende. När allt  kommer omkring har de inte attackerat USA direkt. Därför - om USA är bra för dem, respektfull mot islam, och visar att det är inte är rädd för att de ska ta makten, kommer de att förstå detta och deras fientlighet minskas. Att styra kommer att göra dem måttliga. Den viktigaste utgångspunkten för detta inom regeringen var CIA och, naturligtvis, Obama och hans utnämnande till Vita huset. Det finns några på utrikesdepartementet som backar upp denna idé, men institutionen i allmänhet har motsatt sig. Naturligtvis följer dessa människor order och efter ett tag börjar de tro på vad de säger.

 - Pris för löjlig ödmjukhet går till Michael Birnbaum i Washington Post:
 "Topptjänstemän inom Brödraskapet säger att de mognar när de växer in i sin nya roll som Egyptens dominerande politiska makt under Morsi, tidigare chef för gruppens politiska gren. Men de säger att de också finner sig fångade mellan maktens modererande kraft och en skarp dragning mot religiös och social konservatism från islamistiska grupper som utlöste protesterna i den amerikanska ambassaden här."
 Tolkning: Brödraskapet vill verkligen vill vara måttlig och att regera gör dem måttliga men dessa dåliga extremister låter dem inte vara måttliga! Lösning: Ge miljarder dollar och fler amerikanska bidrag, klaga inte utan stöd oss.

Barry Rubin Morsi muslimska brödraskapet Syrien Syrien Syrien Barack Hussein .......

av Zvi MAZEL 09/16/2012 00:36

Attackerna i Benghazi och Kairo kommer inte ur det blå. Det hade varit varningar.

Två amerikanska representationer i Mellanöstern anfölls samma dag Amerika markerade den 11th årsdagen av terrorattackerna 9/11 2001, då mer än 3.000 personer mördades [av muslimska terrorister].

I september 2001 förklarade dåvarande amerikanska presidenten George. W. Bush krig mot islamisk terror.

Kriget fortgår under president Barack Obama, som nu använder drönare riktade mot al-Qaida-terrorister i Afghanistan, Pakistan och Jemen. Hans ansträngningar kulminerade med mordet på Usama bin Ladin i fjol.

Men medan detta fortsatte på marken, har en ideologiskt stor förändring skett i Vita Huset. Obama verkade fast besluten att uppvakta arabiska och islamiska nationer - bevittna hans Ankara- och Kairo-tal. Han gick så långt som att snedvrida amerikansk historia för att berömma vad han kallade "islams bidrag" till utveckling och framsteg i USA - och gick ett steg längre när han påstod att det inte fanns någon islamisk terrorism och att USA bekämpade " brottslingar "av en ospecificerad karaktär.

US Army-manualer nämner inte längre islamisk terrorism, inte heller de av CIA och andra säkerhetsorganisationer.

Detta i en tid då terrorister och terroristorganisationer dagligen proklamerar att de arbetar i islams namn och att deras mål var att störta demokratin, deras huvudsakliga fiende.

Hur var det nu - är inte Amerika fanbärare av demokrati idag? Vilken väcker frågan: Hur kan du bekämpa en beslutsam och fanatisk fiende som islamisk terrorism och bortse från dess natur och dess mål? Å ena sidan kämpar "anonyma" terrorister i arabiska och islamiska länder, å andra sidan, görs en fullständig ansträngning för att blidka förespråkarna av den mycket islamiska ideologi som födde denna mordiska terrorism.

Det dramatiska resultatet av attackerna i Benghazi och Kairo är till stor del resultatet av denna tvetydighet. Obama trodde uppenbarligen att genom sin dialog med de muslimska bröderna, hans stöd för övergången genom att störta Hosni Mubarak och Natos bidrag till Muammar Gaddafis fall skyddade han Amerika mot terroristattacker.

Han är blind för det faktum att islam kämpar mot demokratins värden och Amerika, som är en symbol för mångfald, yttrandefrihet, jämställdhet för kvinnor, religionsfrihet och mer. Annars, hur kan man då förklara att det inte fanns någon skärpning av säkerheten i varje amerikansk representant legationen i världen, och särskilt i arabländerna, på årsdagen av 9/11? Det är väl känt att årsdagen av en terroristattack ofta ät ett tillfälle för nya attacker. För Israel ser alltid sådana dagar förstärkt säkerhet på strategiska punkter och ambassader runt om i världen.

Attackerna i Benghazi och Kairo kom inte ur tomma intet. Det hade varit varningar.

Den 10 september publicerade den egyptiska dagstidningen Al-Fajr en kommuniké som undertecknats av flera jihadist-organisationer som egyptiska Islamiska Jihad, Gamaa Islamiya och andra, som meddelade att de skulle sätta eld på den amerikanska ambassaden i Kairo och att ta till fånga var och en som fortfarande var vid liv om USA inte släppte alla jihadister fängslade i Guantánamo och den blinde Sheikh Abdel Rahman, andlig ledare för Gamaa Islamiya och mannen som gav sin välsignelse till Anwar Sadat-mordet i 1981 och den första attacken på Twin Towers 1991, som avtjänar ett livstidsstraff i USA.

Om uppgifter om detta dök upp i pressen måste underrättelsetjänsterna i Egypten och i USA har haft mer information.

Det är inte allt. På morgonen den 11:e togs ytterligare kommunikéer emot av offentliga institutioner som visade att efter 5 pm dagen skulle det bli en demonstration mot den amerikanska ambassaden för att protestera mot en hittills okänd film som förolämpade profeten, som hade producerats i USA antagligen av kopter som hade migrerat dit för att fly förföljelse hemma. Men inte ens denna nya kommuniké medförde en skärpning av säkerheten runt platsen. I vilket fall som helst, varför samtalade inte Obama med president Mohamed Morsy och bad om extra skydd, och varför gjorde inte Morsy det själv? Sedan när demonstrationen började ansträngde säkerhetsstyrkorna sig inte särskilt mycket utan lät demonstranter klättra över väggarna och ta ner den amerikanska flaggan, som de förorenade och brände och i dess ställe höjde Salafisternas "svarta flagga".

Det var inte så länge sedan att som en ung egyptier gjorde samma sak med Israels flagga under det ökända angreppet på den israeliska ambassaden (den 9 september 2011) gjordes till hjälte och täcktes med beröm ...

Benghazi var värre. Konsulatet brann ner till grunden och fyra amerikaner mördades, bland dem ambassadören, en särskild vän till det libyska folket, som besökte Libyens andra stad. Det blev sedan klart att detta hade varit en väl förberedd attack inte nödvändigtvis kopplad till filmen. Tunga vapen, inklusive granatgevär, användes. Det är svårt att tro att libyska myndigheter och deras informanter - och amerikanska underrättelsetjänster - inte kände till vad som pågick.

Kanske var det Obamas blindhet som hindrade honom från att se till att alla amerikanska institutioner utomlands stärktes den 11 september och från kontakter med lokala säkerhetsstyrkor. Faktum är att Libyens vice inrikesminister anklagade amerikanerna, när de rapporterade om attacken och mordet på ambassadören, något oärligt, för att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att skydda byggnaden och att sörja för en utrymningsväg.

Den amerikanska ambassaden i Kairo, som visste om den planerade demonstrationen, skyndade sig att fördöma dem som gjort filmen som var det påstådda skälet till demonstrationen. Det gjorde också utrikesminister Hillary Clinton, som senare förklarade med patos att hon inte kunde förstå hur libyer kan mörda hennes ambassadör trots allt Amerika hade gjort för att hjälpa dem att bli av med Gaddafi. Återigen ingen förståelse av islam och dess mål.

Obama läxade filmskaparna länge, efter att ha fördömt mordet på ambassadören och svära att han skulle samarbeta med de libyska myndigheterna för att fånga "de kriminella."

Det verkar som om det fanns fler fördömanden för filmen än för angriparna, men det är långtifrån klart att det var den verkliga orsaken bakom attacken. Yttrandefriheten är inskriven i den amerikanska konstitutionen, men amerikanska ledares ursäkt till terrorister som hade attackerat dem, var som ett erkännande att Amerika självt var skyldigt till skapandet av filmen! Amerikas ursäkter hjälpte inte. Branden spred sig över den arabiska / muslimska världen. Amerikanska ambassader, institutioner och även butiker attackerades i många länder.

Det var också en styrkedemonstration från Salafist- och jihadist-organisationer att genera de nya regimerna med det Muslimska Brödraskapet som behöver mer tid för att slå rot, och faktiskt säkerhetsstyrkorna i Kairo och Tunis, som var så långsamma att reagera.

Det stod dock snart klart att attackerna i Kairo och Benghazi var en del av en ny våg av antiamerikanskt hat. Det ser mycket ut som en världsomspännande "pogrom" avsedd att ingjuta skräck i hjärtat på de "otrogna" i väst och berätta för dem rent ut, "Bråka inte med oss." Det är verkligen en sorglig dag för alla som trodde att en arabisk vår skulle föra arabländerna närmare demokrati och framsteg. Motsatsen skedde. Liberala och demokratiska värden är fortfarande främmande för islamiska och arabiska traditioner.

Idag vänder sig arabvärlden till religiösa diktaturer, de Muslimska Bröderna och andra islamiska trender såsom Salafisterna som drar den mot extremism och instabilitet.

Vad återstår att se är hur västvärlden kommer att reagera - och viktigare, vad Amerika kommer att göra. Obama sade på onsdagen att Egypten inte längre är Amerikas vän - kanske var det första steget mot ett smärtsamt uppvaknande.

The writer, a Fellow of The Jerusalem Center for Public Affairs, is a former ambassador to Romania, Egypt and Sweden 

araber Egypten islamism Libyen Morsi muslimer muslimska brödraskapet Barack Hussein USA .......

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-tar-hem-ambassadpersonal   (kommentarer totalt bortcensurerade av DN)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/egyptisk-soldat-dod-i-islamistattack    (yttrandefriheten satt ur spel av DN)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodshotet-mot-rushdie-fornyat-och-forstarkt    (kommentarer totalt bortcensurerade av DN)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nytt-ordkrig-om-iranska-karnvapen     (yttrandefriheten satt ur spel av DN)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/islamister-till-attack-mot-egyptiska-sakerhetsstyrkor     (kommentarer totalt bortcensurerade av DN)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fortsatta-valdsamheter-efter-muhammedfilm    (yttrandefriheten satt ur spel av DN)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/b-filmregissor-pekas-ut-som-bakom-muhammedfilmen    (kommentarer totalt bortcensurerade av DN)

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-tar-hem-ambassadpersonal_7503104.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/oklarheter-kring-muhammedfilm_7502198.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/muhammedfilmen-kvar-pa-internet_7502212.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vi-vill-att-usa-ber-om-ursakt_7501880.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forenklat-att-skylla-pa-muslimsk-vrede_7496060.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nasrallah-varsta-attacken-hittills_7504432.svd

Också på http://unitycoalitionforisrael.org/news/?p=8511#.UFIkuw2_CZ8.email

Barry Rubin, 12 sep 2012

Egypten berättar allt vi behöver veta om terrorn i Obamas Mellan­­­östern­­­­­politik. Den senaste utveck­­­­­lingen är att en grupp av flera sala­­­­­fis­­­­­tiska och jihad­­­­­grupper - inklu­sive lokala grupper av al-Qaida - star­tade en demon­­­­­stra­tion utan­­för den ameri­­­­­kanska ambas­­­­saden. Detta förkla­­­­rades som en protest mot någon obskyr film gjord i Amerika av en mystisk man som är en knäpp­­­­­skalle eller provo­­­­­katör och som har berät­­tat så många lögner att man börjar undra om detta var allt en set-up (av islamister? Arabiska kristna?) att provo­­­­cera upp­lopp och anti­­­­­semitism.

Men obser­­­vera väl att alla - utom väster­­­ländska medier - inser att hålla en sådan demon­­­stration vid den ameri­­­kanska ambas­­­saden i Kairo den 11 september innebär att stödja attacken den 11 september. Den egyptiska regeringen kände till tiden för demon­­­stra­­­tionen och del­­­tagarna - det var allt offentlig­­­gjort - men egyptiska säkerhets­­­styrkor hade inte satts att skydda ambassaden. Och så klättrade demon­­­stranter upp över väggen, tog sej in på området, rev sönder den ameri­­­kanska flaggan och satte upp den his­­­toriska revolu­­­tionära islamska flaggan (åttonde århundradets svarta, inte det sjunde århund­­­radets gröna) i dess ställe. Varför stoppade inte egyptiska säkerhets­­­styrkor dem? Det var ett medvetet beslut som utan tvekan fattats på högsta nivå.

Hellre än att expo­­­nera den falska ursäkten för demon­­­stra­­­tionen och fördöma den egyptiska rege­­­ringens beteende, krälade den amerikanska regeringen i stoftet. Den utstötte fraser på engelska och ursäktade för att någon hade utövat sin rätt till yttrande­­­frihet i landet. Tweets som den skickade ut på arabiska var ännu värre, ynkliga grunder för vi-är-på-din-sida-mot-denna-här-frukt­­­ans­­­värda-islamofobin. Kommer Egyptens under­­­låtenhet att skydda ambas­­­saden - eftersom det är på samma sida som Amerikas fiender - att ha någon effekt på Obama-admi­­­nistra­­­tionens hjälp till den egyptiska rege­­­ringen att få två tyska ubåtar (trots Israels protester eftersom de är de enda ubåtarna kan användas emot), och avskriv­­­ning med $1 miljard av Egyptens skuld, och med en trevligt möte med den besökande egyptiska presi­­­denten (medan Obama vägrar att träffa Israels premiär­­­minister, denna förment super-pro-israe­­­liska presidenten)? Du vet svaret.

Detta är en politik för institutionaliserat feghet utan motstycke i USA:s historia.

Förra veckan bad den ameri­kanska rege­ringen sin goda kompis, Egyptens president al-Mursi, om att få inspek­tera ett iranskt fartyg som miss­tänktes trans­portera vapen till Syrien medan det passerade genom Suez­kanalen. Kom ihåg att göra det  borde utan tvekan ha varit i Egyptens eget intresse, eftersom Kairo stödjer rebel­lerna, medan Teheran stöder regimen. Men det är också möjligt att den ameri­kanska rege­ringen klantade sig eller draget var dåligt tajmat, eftersom inter­nationella avtal kräver att Egypten inte själv inspekterar fartyg i kanalen. Den egyptiska regeringen - trots tre decennier av massivt ameri­kanskt stöd, licens att producera avan­cerade ameri­kanska strids­vagnar och annan utrustning, strategiskt stöd, och en inbjudan till Washington för att träffa Obama - vägrade att hjälpa till, vilket den möjligen kunde ha gjort utanför kanalen själv. Istället drog al-Mursi iväg till Teheran att delta i en "alliansfri" konferens, om än visserligen en med brett interna­tionellt stöd.

Nämnde jag att al-Mursi regering är på väg att pensionera 70 generaler? Fattar du det? Precis som den islamistiska regeringen knäckte ryggen på den turkiska armén, eftersom Obama inte ville stödja USA:s tidigare allierade, bryter nu den egyptiska islamistiska regeringen med Egyptens armé. Vem kommer att ersätta dessa generaler? Två typer: opportunister och islamister. [Här är en bra analys av armésituationen.] Och sedan kommer armén att vara helt förvandlad. Och sedan de statliga islamiska institutionerna ... och sedan domstolarna.

Under tiden kommer västerländska media och USA: s regering inte att förstå ett dyft att ett grundläggande omvandling utspelas inför deras ögon. Eller kommer de att förstå det,och tycka att det är en bra sak? Den första möjligheten är total inkompetens och ideologisk blindhet. Den andra möjligheten närmar sig kriminellt beteende i förstörelsen av USA:s intressen, för att inte tala demokrati, mänskliga rättigheter och upprätthållande av fred.

Nämnde jag att al-Mursi-regeringen installerar flera av Brödraskapets ledare som landshövdingar, medlemmar av Medierådet, och - ja, de har sinne för humor - ledare för kommissioner för mänskliga rättigheter? Och nu styr al-Mursi vad som kommer att vara Egyptens nya konstitution också.

Betyder det Egypten kommer alliera sig med Iran? Endast om Iran kapitulerar till den radikala sunni-islam som styr varje arabisk stat. Eftersom Teheran aldrig kommer att acceptera detta kommer Egypten slutligen att bekämpa Irans inflytande med näbbar och klor. De två anti-amerikanska länderna kommer att döda varandras surrogat. Men det betyder att al-Mursi inte känner sig vänligare mot Amerika än han gör mot Iran. Och Kairo kommer inte lyfta ett finger för att hjälpa Washington mot Teheran utom genom att föra det egyptiska Brödraskapet framåt för att sätta fler sunnitiska islamister (anti-amerikaner, naturligtvis) vid makten.

Och just nu det betyder det Syrien. Faktum erbjöd al-Mursi Iran en kompromiss: ge oss Syrien så hjälper vi dig att undvika isolering över den nukleära frågan. Teheran kommer att avvisa honom, definitit inte tack vare USA:s politik. Al-Mursi har  helt enkelt begärt för mycket.

Egypten, den arabiska världens viktigaste enskilda land, har förvandlats från en allierad till Amerika mot det iranska hotet till, i bästa fall neutralt mellan Washington och Teheran som inte kommer att göra något för att hjälpa Amerika.

Egypten, den arabiska världens viktigaste enskilda land, har förvandlats från en allierad till Amerika - om än en ofullkomlig en, naturligtvis - som upprätthöll och försökte utvidga den arabisk-israeliska freden till en ledande förespråkare för att utöka konflikten och även potentiellt gå ut i krig.

Egypten, den arabiska världens viktigaste enskilda land, har förvandlats från en allierad till Amerika i kampen mot den internationella terrorismen till att vara allierad med flesta internationella terroristgrupperna förutom de som ibland riktas mot Egypten själv.

Men här är en för de 600 rabbiner som ställer upp som front för Obama: Förstörelsen av den egyptiska naturgasledningen och överenskommelsen, som en följd av instabilitet och revolution som den amerikanska regeringen bidragit till att främja, har gjort lika mycket ekonomisk skada som alla arabiska och islamiska sabotage, bojkotter och västerländska sanktioner eller desinvesteringar i Israels historia.

Egypten är själv en katastrof, även utan att nämna dussintals andra exempel.

Hur mycket längre kommer man att förneka det självklara faktum att Egyptens Muslimska Brödraskaps regim är antidemokratisk, anti-amerikansk, och antisemitisk? Men vänta - det finns mer, är mycket mer.

Efter mötet Egyptens nye president, sade försvarsminister Leon Panetta, "Jag övertygades om att president Mursi är sin egen man", och tillade att den nya presidenten har förbundit sig att genomföra demokratiska reformer och representera alla egyptier.

Fråga: Hur Panetta veta detta?

Svar: Mursi sa det ju själv!

Naturligtvis - genom att godkänna Mursi innan han gör något [liksom Norge gav Obama Nobelpris innan hade gjort något mer än prata], sätter den amerikanska regeringen sin godkännandestämpel på det Muslimska Brödraskapets regim. Borde inte de göra något för att visa sig innan Obama ger upp allt det inflytandet? Vad händer? Kanske Mursi får Nobels Fredspris efter ett par månader i tjänst.

Obs frasen "sin egen man." Vad betyder det? Att Mursi inte kommer att följa Brödraskapets order. Han kommer även att stå upp mot det, förmodligen för att vara mer måttlig, eller hur? Det finns ingen anledning att tro att det är sant.

Panetta tillade: "De kom överens om att de skulle samarbeta på alla tänkbara sätt för att säkerställa att extremister som al-Qaida hålls under kontroll." Självklart, de är mer benägna att samarbeta mot al-Qaida, en grupp som de inte gillar. Men kommer de samarbeta mot egyptiska salafistiska terrorister, Hamas, och massor av andra terrorister? Naturligtvis inte.

Vid den exakta tidpunkten som Panetta mötte Mursi, släppte den nya presidenten islamistiska terrorister från egyptiska fängelser. Dessa inkluderar terrorister från Islamiska Jihad, som är en del av al-Qaidas koalition och en av de grupper som organiserade attacken mot den amerikanska ambassaden! Hur får du ihop det, sekreterare Panetta?

Och slutligen, påpekade Mursi för Panetta att hans egen son föddes i Kalifornien, då den framtida egyptiska presidenten studerade där. Hans son, noterade Mursi, kan bli president i USA en dag.

Jag ska låta er, kära läsare, plocka fundera igenom föregående stycke.

Naturligtvis kan Obama-administrationen hävda en framgång i Egypten: regimen drog bort sina styrkor från östra Sinai i enlighet med den egyptisk-israeliska fredsfördraget. Problemet är att det har rapporterats i de egyptiska medierna - en bra källa, men inte bekräftad - att regimen gjorde ett avtal med al-Qaidaterroristerna som attackerade Israel. Om de lovade att sluta slåss (hur länge?) Skulle den egyptiska regeringen släppa alla deras beväpnade män.

Under tiden har den viktigaste (tidigare) pro-islamistiska måttliga intellektuell i den arabisktalande världen har hoppat, en händelse av monumentala betydelse ignoreras i väst. Den egyptiska sociologen Saad ed-Din Ibrahim hatade Mubarak-regimen så mycket att han gick med islamisterna som allierade och insisterade på att de var riktigt måttliga.

Nu här är en intervju han gav bara. Klicka här för att se detta klipp på MEMRI TV:

Intervjuare: "Du angav att Muslimska brödraskapet kapar landet, inte bara de högsta politiska posterna. Är det Muslimska Brödraskapet verkligen på väg att kapa landet? "

Ibrahim: "Ja, detta är hur det tycks mig, liksom andra bedömare, av vilka några är mer kunniga än mig om Brödraskapet," long-time medlemmar som nu har hjälpt honom att förstå Brödraskapets "önskan att kapa allt och kontrollera allt "[Jag antar att han hänvisar till relativa "moderaterna" i Brödraskapet - och några av dessa individer har också talat offentligt -. om att antingen ha avslutat sitt medlemskap i Brödraskapet i avsky för några år sedan eller fördrevs förra året].

Jag föreslår att Ibrahim och dessa människor, för att inte tala om alla liberalerna som packar sina väskor och de kristna som staplar upp sandsäckar, vet bättre än Panetta.

antisemitism antisionism judehat Clinton Egypten islamism Israel mediakritik Mellanösternkonflikten Morsi muslimer muslimska brödraskapet Barack Hussein USA vänstervridning vänsterextremism Barry Rubin .......

Denna organisation, SION, känner ingen till i USA enligt Sveriges Radio, se länk i slutet.  Google känner till 153000 artiklar om det. De är på Facebook,  Pamelas blogg bör läsas, så plötsligt vet du oändligt mer vad det rör sig om, än vad DN och AB och Sveriges Radio vet. Speciellt vet du allt som massmedia medvetet försöker dölja. Komplettera med Spencers blogg.

Hört talas om Freedom House? De studerar frihet i olika länder globalt. Du minns att den nya egyptiska regimen attackerade ett antal NGOs i Kairo, en av dem var just Freedom House.

Så om du klickar på nedanstående två länkar, och sedan för muspekaren över alla muslimska länder du ser, så ser du om de klassas som fria, halvfria eller inte alls fria. 

http://www.freedomhouse.org/regions/asia-pacific#tabs-0-bottom-2

http://www.freedomhouse.org/regions/middle-east-and-north-africa#tabs-0-bottom-2

 Om du har samma otur som jag hittar du endast ett enda fritt muslimskt land, Indonesien, även om det förstås också finns grader av frihet; de är knappast perfekta men bättre än alla andra muslimska länder. Kan inte det få en att börja misstänka att det är något sjukt med islam i sig själv och inte enbart islamistiska terrorstater, som hela Nordafrika har tvingats till nu av Obama samtidigt som han har förbjudit sin administration att nämna att det finns islamistisk terror? Obama och Erdogan arbetar frenetiskt för att också tvinga det Muslimska Brödraskapet till makten i Syrien, vilket vore än värre än Assad för kristna och kurder och många andra där.

Men man FÅR inte säga eller tänka så i det politiskt korrekta Sverige. Och när den ena kommunen efter den andra får en majoritet av muslimer lär det också aktivt förhindras, som i de muslimska länderna. Har du sett http://affes.files.wordpress.com/2011/08/massinvandring_till_sverige.pdf   ? Annars är det dags. Den bloggen har statistik på hur statsmakterna råljuger till oss om kostnaden och immigrationen. Gå till bloggens början och börja läs sen börjar du också bli skrämd av islams invällande i Sverige och Europa. 

Det finns ju faktiskt ingen större skillnad mot när muslimerna intog det kristna Irak och Egypten, de dödade och slog ihjäl. Här börjar de med att placera in sina soldater, men förr eller senare kommer det alltid, om man ser på historien.

Men det är ju ok enligt DN och AB. Skillnaden mot de lite mer tänkande människorna i Irak och Egypten är att EU:s politiker faktiskt har bjudit in denna invasion! Det har blivit öppet erkänt att det skett i England, ingen har än på samma sätt avslöjat saken i det politiskt korrekta Sverige. Det har också undertryckts i media här att både England, Frankrike och Tysklands regeringar klart och tydligt har sagt att detta experiment med "mångkultur" totalt har misslyckats. Vår regering spottar sig själva i ansiktet hela tiden när de deklarerar hur bra det är att ösa ut miljarder på obildade illegala muslimska flyktingar. Det är ju mina pengar, inte deras.

Att Vilks är på ett anti-Obamamöte talar enbart väl för honom. Vad har Obama gjort för världen och Israel sen han äntrade kejsartronen - naken?

Gud, Jerusalem och amerikansk utrikespolitik

Postat av Caroline Glick den 10 September 2012
Ursprungligen publicerad i The Jerusalem Post.

Under hela hans ordförandeskap har Barack Obama och hans anhängare förföljts av kritik av sin inställning till Israel. Från allra första början av hans tid i ämbetet, har kritiker och anhängare inte kunnat skaka av sig känslan att Obama är djupt fientlig mot den judiska staten.

Obama och hans anhängare har svarat på varje kritik av hans behandling av Israel genom att dra ut en lista. Varje gång hans rekord om Israel kritiseras, drar Obama och hans anhängare ut en lista över de saker han har gjort för Israel. Bara denna vecka, i en debattartikel i The New York Times, drog den demokratiska donatorn Haim Saban ut listan för att motivera sitt stöd för Obama.

Som listan noterar har Obama gett miljarder dollar i militärt bistånd till Israel [och Egypten och palestinaaraberna, men från dem har han inte fått något tillbaka]. Han har fått hårda sanktioner passerade mot Iran i FN:s säkerhetsråd. Han har gått med på att sälja F-35 Joint Strike Fighters till Israel [och till Israels fiende Turkiet.]. Under hans ordförandeskap, säger de, har USA utökat sin samordning av underrättelsetjänst och militär  med Israel. Obama har motsatt sig en del anti-israeliska resolutioner i FN.

Obamas kritiker svarar på Obamas lista med en rad punkter. De konstaterar att godkänna ökningar i USA:s militära stöd till Israel, även för Järnkupolen, försvarssystemet som skjutit ner ett antal Grad-raketer, enbart är genomförandet av ett löfte från hans föregångare George W. Bush. De noterar att FN:s säkerhetsråds sanktioner inte har haft någon påverkan på Irans kärnvapenprogram.

Obama har också motsatt sig ännu starkare sanktioner mot Iran som passerade med överväldigande stöd från båda kamrarna i kongressen.

Han måste tvingas, sparkande och skrikande, att underteckna dessa sanktioner i lagen. Och efter han undertecknade lagen om sanktioner har han använt sin presidentmakt för att vattna ur dem.

Obamas kritiker nämner att på grund av hans insisterande på att blidka Iran förra veckan, har Iran haft sin största diplomatiska triumf sedan den iranska revolutionen 1979. Mer än hundra nationer skickade representanter till Teheran för att delta i toppmötet för 16:e alliansfria rörelsen. Och i närvaro av FN:s generalsekreterare Ban Kimoon uttryckte de nationernas stöd för Irans nukleära program.

Och även om det är sant att Obama har blockerat två anti-israeliska initiativ på FN, har han varit mer positiv till den inneboende anti-amerikanska och anti-Israeliska FN än någon av hans senaste föregångare.

När det gäller samarbetet mellan den israelisk-amerikanska underrättelsetjänsten under Obama har USA för första gången systematiskt läckt Israels mest bevakade hemligheter till media.

I själva verket har kritiker av Obamas politik gentemot Israel sin egen lista. Den innehåller Obamas upprepade förödmjukelser av Israels premiärminister. Den innehåller flera sammandrabbningar Obama har inlett med Israel när det gäller israelisk överhöghet över Jerusalem. Den innehåller Obamas antagande av palestiniernas position om Israels gränser.

Men ändå, som Obama och hans anhängare kommer att säga, fakta är fakta och de har en lista. Och eftersom listan är sann - så långt det går - kan de hävda att Obama stöder Israel.

Med tanke på dess ytligt övertygande argument, är det anmärkningsvärt att Obamas lista har misslyckats med att avsluta debatten om hans inställning till Israel. Idag har amerikanerna inget intresse av utrikespolitiken.

De vill inte höra att genom att lämna Irak som han gjorde, förslösade Obama allt som USA kämpat för. De vill inte höra att han faktiskt lämnade landet över till Iran, som nu har möjligheten att använda Irak som sin främre bas för verksamheten i Syrien, Libanon och där bortom.

De vill inte höra att Obamas attack-och-tillbakadragandestrategi i Afghanistan underblåser ett amerikanskt nederlag i detta krig och fastställer villkoren för återinsättning av talibanernas regering.

De vill inte höra om hur Ryssland och Kina visar förakt för USA och utmanar dess ekonomiska och strategiska intressen varje dag.

De vill inte höra hur Obama spelade en viktig roll i att störta USA:s viktigaste allierade i arabvärlden, Hosni Mubarak i Egypten. De vill inte ta ställning till konsekvenserna av det faktum att USA nu betalar Muslimska Brödraskapets förvandling av Egypten till en anti-amerikansk, radikal islamisk regim. [Mobben attackerade just USA:s ambassad i Kairo.]

Och ändå, med tanke på denna frånvaro av intresse av världen utanför sina gränser, förblir amerikaner intresserade av frågan om huruvida Obama stöder Israel.

Det finns två skäl till amerikanernas bestående intresse och oro för Israel. Och de båda avslöjades denna vecka vid det demokratiska nationella konventet när informationen kom fram hur årets demokratiska plattform skiljer sig från 2008-plattformen. Först rapporterades det att plattformen inte innehöll någonting om Gud.

Sedan rapporterades det att till skillnad från 2008-plattformen, sade årets demokratiska partiplattform ingenting om Jerusalem som Israels huvudstad.

Årets plattform har ett urvattnat språk om Israel på andra viktiga sätt också.

Den kallar inte Israel USA:s "starkaste allierade" i Mellanöstern. Det tog inte upp fortsatt undvikande av terroristgruppen Hamas av det internationella samfundet. Den nämnde inte USA:s motstånd mot det palestinska kravet på den så kallade "rätten att återvända" - vilket skulle förstöra Israel genom ett inflöde av miljontals utländska araber inom ramen för ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna. Men medan dessa andra borttaganden i allmänhet ignoreras, genererade plattformens tystnad om Jerusalem en malström av kritik som översteg även dess eliminering av Gud.

Betecknande - snarare än att behandla borttagandet av Gud och Jerusalem som separata frågor, presenterade media och demokraterna själva dem som två sidor av samma mynt. När partiets ledning på onsdagen beslutade att återställa språket från 2008 års plattform om Gud och Jerusalem - men inte om Hamas, den så kallade "rätten att återvända", och Israels strategiska betydelse för USA - valde de att göra allt i samma ändring.

Den utbredda uppfattningen om Gud och Jerusalem som frågor berättar något viktigt om den amerikanska karaktären. Och det säger oss något lika viktigt om Obama och partiet han leder.

Prof. Walter Russell Mead beskrev Israels plats i det amerikanska sättet att tänka, förra året. Som han uttryckte det, "Israelfrågor i amerikansk politik liknar nästan inget annat land på jorden. Långt utöver de amerikanska judiska och protestantiska fundamentalistiska samhällena rör människor och historien om Israel några av de djupaste och mest mystiska delarna av den amerikanska själen. Idén om judisk och israelisk exceptionalism är djupt knuten till idén om amerikansk exceptionalism. Tron att Gud gynnar och skyddar Israel är ansluten till tanken att Gud gynnar och skyddar Amerika. "

Mead fortsatte: "Att vara pro-Israel i amerikansk masspolitik, eftersom den allmänna opinionen på en djup nivå tror att vara pro-Israel är att vara pro-Amerika och pro-tro. Ett betydande antal väljare tror att politiker som inte ses som att stödja Israel stöder inte heller Amerika och har inte Guds stöd".

Genom att ta bort både Gud och Jerusalem från plattformen, rörde Obama och hans demokrater upp raseri i den amerikanska själen, i dess grundvalar.

De visade att om de inte får med sig Israel eller Gud får de i förlängningen inte med sig Amerika.

Det intellektuellt förvirrade beslutet att klumpa ihop Jerusalem och Gud i samma ändring beror tveklöst på det faktum att någon i partiet insåg hur förödande strykningarna var för deras förmåga att övertyga vacklande väljare att det demokratiska partiet står bakom dem.

Och detta leder oss till naturen hos det Demokratiska partiet i dag. För att ändringen av plattformen ska passera, behövs det stöd från två tredjedelar av konventionens delegater. Och så, på onsdag morgon, förde konventionens ordförande Los Angeles borgmästare Antonio Villaraigosa, upp ändringen för omröstning.

Mycket till hans uppenbara chock, fick ändringen inte det stöd som behövdes. Röster för att stödja ändringen möttes av minst lika starka röster emot det. Villaraigosa tvingades göra omröstningen tre gånger innan det förklarades - i motsats till bevis - att ändringen hade gått igenom.

Mer än något annat visade rösterna från golvet hur i otakt en stor och betydande valkrets i det demokratiska partiet är med den grundläggande karaktären hos deras land. Skådespelet bör väcka oro bland alla anhängare av Israel som tror att Obamas proisraeliska lista är bevis på att de har ett tryggt hem idag i det demokratiska partiet.

Jerusalems sammanblandning med Gud i den amerikanska fantasin är inte den enda anledningen till att så många människor attackerade plattformens urvattnade språk om USA-Israel-banden. Den andra orsaken till oväsendet förklarar varför frågan om Obamas stöd till Israel är den enda utrikespolitiska fråga som har förföljt hans administration sedan han tillträdde. Det förklarar varför amerikanskt stöd till Israel är en mer framträdande fråga för amerikanerna än Irak eller Afghanistan, Storbritannien, Turkiet och Ryssland.

Här är också Israels symboliska betydelse i den amerikanska fantasin central för att förstå frågan. Utöver sin religiösa betydelse, finns det en utbredd uppfattning om att Israel är i frontlinjen i kriget mot Amerika. Som en konsekvens är Israel den enda utrikespolitiska fråga som telegraferar meddelanden om karaktären av USA:s utrikespolitik till en annars urkopplad och i stort sett likgiltig amerikansk allmänhet.

För de flesta amerikaner - om inte för de flesta demokrater - är stöd för Israel är den viktigaste programpunkten i USA:s utrikespolitik, eftersom det visar typen av utrikespolitik i sin helhet. En president som stödjer Israel är en president som har sina prioriteringar raka. En president som är fientligt inställd till Israel är en president som inte kan lita på Iran eller Ryssland eller Kina eller något annat.

I en uppenbar ansträngning för att avsluta denna situation, har Obama antagit en policy gentemot Iran - vars kärnvapenprogram utgör det största stigande hotet mot USA:s nationella säkerhet - som inramar frågan som om det är Israels problem.

På så sätt försöker Obama att nå två mål. Först försöker han att frikoppla Israels nationella säkerhet från USA:s nationella säkerhet i den populära fantasin. Och för det andra försöker han att minska allmänhetens stöd för Israel genom att presentera Israel som ett land som driver Amerika in i ett onödigt krig.

Obamas lista över pro-israeliska åtgärder är avgörande för hans förmåga att uppnå detta specifika mål, och hans prestation att övertyga amerikanerna om den totala framgången för hans utrikespolitik. Listan är viktig eftersom den förändrar Israel i det allmänna medvetandet från en strategisk allierad till ett hopplöst fall i behov av Amerikas ständiga hjälp.

I linje med detta är det talande att ändringen av den demokratiska plattformen inte fortsätter 2008-plattformens karakterisering av Israel som USA:s "starkaste allierade" i Mellanöstern.

Men eftersom protester emot plattformen provocerade förändringar visade detta hur Obama misslyckats med att uppnå detta mål. Och detta är underbara nyheter.

Å andra sidan, så länge han har anhängare som är villiga att publicera op-eds och ge intervjuer ägnade åt att upprepa listan, kommer Obama att fortsätta att komma med vilda påståenden om att folk kan lita på hans utrikespolitik trots hans övergivande av Gud, Jerusalem och USA:s mest vitala intressen.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vilks-deltar-i-islamfientligt-mote

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vilks-pa-vag-till-antimuslimskt-mote

http://avpixlat.info/2012/09/10/anders-lindberg-sparar-ur/#more-33699

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15412811.ab

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5265245

antisemitism antisionism judehat islamism Israel mediakritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Hussein USA .......

I Jerusalem träffade hon Fayyad som inte hade några erbjudanden, bara vansinniga krav om att först måste Israel beväpna dom och därefter släppa alla terrorister innan de gör ett skvatt.

Till Israel konstaterade fru Clinton högljutt att USA aldrig någonsin kommer att släppa Pollard, som fick livstid för ett brott som normalt får ett par år där, men han är ju jude. Han hade avslöjat en del hemligheter för Israel som USA kände till om arabernas kommande attacker mot Israel, något USA borde ha berättat för Israel enligt avtal. USA hade aldrig släppt några av de terrorister hon kräver att Israel ska släppa.

Hon började måndagen med ett snabbt möte med Lieberman, mest om Iran och mest för att tala om att Israel inte fick försvara sig mot Iran, samtidigt var där stora demonstrationer utanför mot hennes och Obamas hat av juden Pollard, därefter hade hon en lång tête a tete med chefen för den mikroskopiska vänstern i Israel, Peres, träffade vänsterns andreman och Obamaälskare, Barak, för att till slut hinna med några minuter med Netanyahu.

Hur går det förresten med bojkotten av Iran? USA har gett 11 länder dispens från att bojkotta........

Netanyahu fick order om att böja och buga sig inför Erdogan, snart Obamas enda vän i Mellanöstern - både Erdogan och Obama vill ha in Muslimska Brödraskapet i Syrien vilket vore förödande för kristna och kurder där. 

Det enkla faktum är att en av experterna på lagen i detta fall har talat om att det vore lagbrott för Israel att släppa in någon blockadbrytare.

Läs gärna hur terroristerna på Mavi Marmara förberedde attacken. Från länk:

The Turkish IHH, which has a record of supporting terrorist groups has close relationships with Turkey's AKP government. The turkish regime gave it governmental support, including logistic and political propaganda assistance for the Mavi Marmara flottila.

Och dom vill alltså Clin­ton och Oba­ma, det såta paret, att Neta­nyahu ska buga sig åt!!! Var­för inte buga åt närm­sta gas­kam­ma­re ock­så?

 Jag antar du vet att Obama tvin­gade isra­elerna att frångå sina nor­mala mobb-­begräns­nings­meto­der när de gjorde sin lag­liga plikt mot den attac­kerande blockad­begrän­sande flot­tan. Men han tar sej väl inte på sej skul­den för det heller. En gud har ju ald­rig fel.

antisemitism antisionism judehat araber Abbas Barak bosättare bosättningar Clinton Egypten Fatah Fredsförhandlingar Iran islamism Israel Judeen Samarien Lieberman Mellanösternkonflikten muslimska brödraskapet Netanyahu Barack Hussein palestinska myndigheten palestinier Peres terrorism USA .......

http://www.dn.se/nyheter/varlden/svar-tagolycka-i-egypten

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hamas-avrattade-tre-for-mord-i-gaza

http://www.dn.se/nyheter/varlden/mubarak-battre--fors-tillbaka-till-cellen

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tomater-mot-clintons-bil-i-kairo

http://www.dn.se/nyheter/varlden/krav-pa-stopp-for-militarrattegangar-i-egypten

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5193646

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5192620

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5193198

http://hd.se/utrikes/2012/07/17/clinton-varnar-for-iranska/

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1004694-clinton-pa-vag-till-egypten

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svar-tagolycka-i-egypten_7352376.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/clinton-pa-vag-till-egypten_7345706.svd

http://pjmedia.com/barryrubin/2012/06/01/obama-is-good-for-israel-talking-points/

Många amerikaner, och i synnerhet judar, börjar att ta emot utskick som uppmuntrar dem att rösta för eller donera till omvalskampanj av president Barack Obama genom att hävda att han är pro-Israel. Flera läsare har bett mig att ge dem svar. Här är ett kort svar.

Dessa e-post och utskick syftar till att se ut som om de vore skrivna av berörda personer, men det är tydligt att de kommer direkt från Obamas webbsite för omval. Argumenten är mycket tunna och selektiva, men presenteras som om de står för hela Obamas politik.

De viktigaste argumenten är:

1. Obama säger att han gillar Israel.

Det är trevligt men so what? Det är naturligtvis bra när han säger snälla saker (av en slump, utan tvekan, oftast till judisk publik) men man kan också hitta en hel del elaka kommentarer av honom, de rådgivare och olika tjänstemän som utsetts av honom. Varje president under det senaste halvseklet har sagt liknande trevliga saker, inte alla presidenter har under denna period sagt eller gjort lika många fientliga saker. Även om det är en stor överdrift att säga att Obama hatar Israel eller vill förstöra det  tror jag att det är rättvist att säga att ingen president (även Jimmy Carter vid makten) har varit så kall mot Israel och i princip varken förstår dess natur eller intressen.

2. Israeliska ledare säger att Obama är stor.

Ja, det är också trevligt men det är inte vad de säger privat. Jag kan säga er med auktoritet att inte en enda israelisk ledare i något parti har en hög uppfattning om Obama när det gäller Israel och dess intressen. Men det är deras jobb att slösa beröm över USA:s president. Deras uppgift är inte att besegra Obama eller kritisera honom men att umgås med honom så bra som möjligt för att skydda Israels långsiktiga allians med Förenta Staterna utan att offra något av Israels vitala intressen. De har gjort det bra. Den enda stunden sanningen kom fram var när Obama svek Israel, på diplomatisk nivå, genom att tillkännage, utan samråd, en ny politik för fredsvillkoren medan premiärminister Benjamin Netanyahu flög till Washington. Tror du att israeliska ledare (och detta är inte ideologiskt, inte en fråga om vänster eller höger) har en hög aktning för Obama? Läs Netanyahus tal vid det gemensamma mötet inför Kongressen.

Kanske ekvationen kan sammanfattas enligt följande: Obama gav nyligen Israels president Shimon Peres en Presidential Medal of Freedom. Han har också precis hjälpt ge Israel en andra Muslimska Brödraskapet-dominerade regim bredvid och framhåller att detta är en bra sak.

3. USA-Israels bilaterala relationer är goda särskilt när det gäller militärt stöd

Det är riktigt, men endast en liten del av det har med Obamas välvilja att göra. Varför?

a. Kongressen stödjer Israel. Det var en större push-back mot Obama från Demokratiska medlemmar på denna fråga än på någon annan, utländsk eller inhemsk. Således är Israel den enda "målet" för Obama, vars valkrets har uttalade försvarare inom sitt eget parti vilket höjer kostnaden för hans handlingar mot landet, åtminstone under hans första termin. (Observera den sista meningen.)

b. Detsamma gäller för den allmänna opinionen, som är starkt pro-Israel. Denna faktor hämmar också Obama, åtminstone under hans första termin. (Observera sista meningen.)

c. . När det gäller de militära förbindelsena är de amerikanska väpnade styrkorna i allmänhet ganska pro-Israel och vill ha dessa program. Många av dem är baserade på tidigare åtaganden som Obama bara fortsätter.

En särskilt viktig orsak till varför Obamas administration inte har varit betydligt mer fientligt inställd till Israel i praktiken är att araberna och Iran gjorde bort sig. Kom ihåg att Obama erbjöd sig att stödja palestinierna, pressa Israel och påskynda samtalen om bara de arabiska staterna och den palestinska myndigheten visade en viss flexibilitet. De förkastade upprepade gånger hans ansträngningar - vägrade att ens diskutera saken - och gav honom ingen möjlighet, inga incitament att trycka på Israel för eftergifter. Observera också,trots de upprepade förödmjukelserna han tagit emot från arabern,a har han aldrig kritiserat dem offentligt, ändrat sin allmänna linje, eller stött Israel mer entusiastiskt.

Slutligen finns det den viktigaste faktorn av alla. Skadan Obama har åstadkommit för Israels säkerhet gällerr inte de bilaterala förbindelserna eller fredsprocessen, utan om hans regionalpolitik. Detta inkluderar hans:

-Mjuka linje mot antisemitisk, anti-Israel, och även anti-amerikansk islamism.

-Stöd för att störta Mubarak-regimen och uppmuntran till ett övertagande av det Muslimska Brödraskapet. Under krisen 2011 lyssnade Obama aldrig på Israel. Den frispråkiga antisemitismen, uppmaning till folkmord mot Israels medborgare, och stöd för anti-Israel-terrorism från det Muslimska Brödraskapet hade aldrig någon effekt på Obamas politik och orsakade ingen kritik från den amerikanska regeringen av rörelsen.

Denna punkt måste understrykas. Glöm inte för ett ögonblick att Brödraskapet är en explicit antisemitisk rörelse som kräver folkmord av judar i och ofta utanför Israel. De har aldrig det minsta kritiserat eller ångrat sitt starka stöd för Nazityskland. Det är i själva verket den viktigaste antisemitiska rörelsen i världen idag. Den som hävdar att denna rörelse i själva verket är måttlig, förnekar dess antisemitism och folkmordsavsikter, och hjälper dem att få makten agerar djupt mot Israels intressen och det judiska folket. Punkt.

-Hans mjuka linje mot Hizbollah i Libanon, inklusive brott av löften till Israel att hålla terrorister utanför södra Libanon.

-Trycket på Israel för att minska sanktioner mot Hamasregimen i Gaza styrkte i hög grad befogenheterna hos denna radikala antisemitiska rörelse.

-Obamas administration har varit passiv om Fatah-Hamas-fusionen och har nästan aldrig kritiserat eller pressat den palestinska myndigheten.

-Genom att distansera sig från Israel (något som alla i världen vet förutom cirka 60% av de amerikanska judarna) har han uppmuntrat Israels fiender att bli djärvare och andra att också distansera sig från Israel.

-En av hans värsta åtgärder har varit att näst intill dyrka Turkiets islamistiska regim trots dess enorma fientlighet mot Israel. Obamas passivitet har hjälpt stänga av den turkisk-Israeliska alliansen till något som snuddar vid ett kallt krig. Eftersom den turkiska regimen fortsätter att belönas av Obama trots att den gör saker som att få Israel utestängt från NATO mötet och anklaga israeliska officerare under konfrontationen med Gazaflottiljen har Ankara ingen anledning att stoppa eller minska sitt fiendskap.

-I Syrien har han stött installationen av ett islamistiskt ledarskap för oppositionsrörelsen, som utgör en enorm potentiell framtida fara för Israel.

-När det gäller Iran, var Obama mycket långsam att ta upp kampen mot kärnvapenproduktionen. Trots de relativt hårda sanktionerna (som kongressen i huvudsak får äran för) kan man väl betvivla hans framtida beslutsamhet att bekämpa Teheran. Han misslyckades också att stödja den iranska oppositionen.

-Och genom att försvaga den amerikanska trovärdigheten och dess allianser har Obama underminerat den amerikanska förmågan att skydda sina egna intressen, vilket i sin tur hotar Israels säkerhet.

Det finns mycket mer och var och en av faktorerna ovan kan förstärkas med massor av exempel och dokumentation. Allt detta överväldigar i högsta grad den mycket korta "pro-Obama"-listan.

Har jag nämnt att under en andra period behöver han inte behöver oroa sig för kapitalanskaffning eller återval?

Israel islamism muslimska brödraskapet Barack Hussein Turkiet USA .......

Minns att Muslimska Broderskapet hela tiden varit Obamas favorit.

.
.
.
.
.
..

Av Washington Post Editorial Board, publicerat: 1 maj

Det har gått fem veckor sedan Obama-administrationen beviljade Egyptens hela det $1,3 miljarder årliga militära biståndet trots den Egyptiska regeringens underlåtenhet att uppfylla villkor som kongressen satte upp för att främja demokrati. Obama beviljade ett undantag av "nationella säkerhetsskäl", hävdade administrations tjänstemän: fortsatt finansiering var mer troligt att uppmuntra samarbetet med Förenta Staterna och framsteg på området mänskliga rättigheter än en avbrott skulle.

Som det har visa sig hade administrationen fel. På ett antal konkreta sätt, de USA-egyptiska förbindelserna och militärens behandling av det civila samhället har försämrats sedan undantaget utfärdades den 23 mars. Hotet mot icke-statliga organisationer, vars åtal utlöste hotet om ett indragande av stödet, har försämrats. Villkoren för USA-stödd pro-demokrati på andra platser i Mellanöstern har försämrats eftersom andra regeringar har observerat Egyptens förmåga att negligera Kongressen ostraffat.

Tänk på situationen för de tre amerikanska organisationerna vars kontor plundrades och stängdes av egyptiska säkerhetsstyrkor i december - National Democratic Institute, International Republican Institute och Freedom House. Innan undantaget hade högre egyptiska tjänstemän upprepade gånger lovat amerikanska sändebud att de grupperna skulle registreras lagligt, få sina kontor öppnade igen och deras egendom tillbaka. De fina punkterna i en uppgörelse var under diskussion. När undantaget utfärdades, frytes processen och kommunikationen upphörde, enligt Nancy Okail, chefen för Freedom House kontor i Kairo.

Kairoregeringen har under tiden har börjat trycka på en ny lag om det civila samhällets grupper som skulle stoppa all utländsk finansiering för egyptiska frivilligorganisationer, förbjuda dem från att engagera sig i allt arbete som rör demokratisk politik och tvinga många befintliga organisationer att stänga. Andra arabiska regeringar har lärt sig: Förenade Arabemiraten stängde förra månaden regionskontoret för National Democratic Institute.

Den enda eftergiften Egypten gav till USA innan undantaget tillät ett halvt dussin amerikanska anställda inom icke-statliga organisationer, som hade ställts inför rätta i Kairo, att lämna landet. Men efter undantaget bad regeringen Interpol att utfärda efterlysningar för att gripa dem. Rättegången mot 14 egyptisk personal pågår under tiden, fortsätter under strängare villkor. Under deras sista domstolsakt placerades de i en bur tillsammans med vanliga kriminella, och de har hotats med att få anklagelserna mot dem uppgraderade till landsförräderi - som innebär en dödsdom. "Vi känner att vi är bortglömda av det internationella samfundet", säger Ms Okail.

Amerikanska tjänstemän hävdar att ett avbrott av stödet kan orsaka en farlig politisk backlash i Kairo. Men efter undantaget publicerades har Egyptens regeringsägda press, som styrs av militärens underrättelsetjänst, fortsatt en giftig kampanj av anti-amerikanism. Utrikesdepartementet hävdade också att stödet bör fortsätta eftersom Egypten hade fastnat om 1979 rs Camp David avtal med Israel. Men efter undantaget annullerade regeringen ensidigt en uppgörelse enligt vilken de levererade Israel med gas - enligt 1979 års avtal. 

Även om Egypten har planerat en två-omgångars presidentval för denna månad och nästa är det fortfarande oklart om en utlovad övergång till demokratiskt civilt styre senast den 1 juli kommer att ske. En sak är säker: Obama-administrationen har förlorat mycket av sin makt över den egyptiska militären - och dess trovärdighet hos egyptiska demokrater. [För att inte tala om att många nog är övertygade om att de egyptiska valresultaten i högsta grad är fejkade.]

araber bidrag Egypten islam islamism Mellanösternkonflikten muslimer muslimska brödraskapet Barack Hussein USA . . . . . ..

Kejsaren av USA skyr inga medel för att berätta att JAG, det är USA. Kolla  länken - han har skickat personliga meddelanden till sådana som donerat till Romney och sagt att "de slår vad emot USA" d.v.s. mot herr Obama själv, som helt desperat försöker hålla sig vid makten och verkligen lyckats förstöra för både USA och alla av USAs gamla vänner.

Han älskar att berätta att JAG har makten, jag kan vara diktator, ingen kan stoppa mej. 

Han har hjälpt Muslimska Brödraskapet till makten i Nordafrika och hoppas nu på Syrien. Men är man muslim i själ och hjärta kan man inte göra något annat - där ingår förstås också Koranens kända tal om att det är ok att ljuga för de otrogna.

Han spelar i buskarna med Iran och ger dem mer och mer utan att fråga någon annan. Är man kejsare, med eller utan kläder, gör man ju vad man har lust med.

Han har just skänkt 1.289.472.000 kronor till palestinerna utan tillstånd från de som har jobbet att kontrollera USAs kassakista, Kongressen. De förbjöd detta oerhörda slöseri med lånade pengar, men självklart sket Obama totalt i det. Palestinierna fick denna enorma summa för att sköta sej, för att uppfylla Osloavtalet med stopp för terror och hatpropaganda - de njuter fortfarande av alla fördelarna därav men den andra sidan av avtalet har inte intresserat dom - och inte Obama heller. Stora summor av vad som donerats går till flygbiljetter till FN och alla andra länder de försöker påverka, dyra hotellräkningar därstädes, för att göra tvärt emot vad de skulle göra enligt avtal. Samtidigt som den palestinska ledningen försöker stoppa palestinierna för att jobba för judar och svälta i stället, Abbas regering har förbjudit dem från att kontakta de israeliska kontor som hjälper sjuka palestinier få läkarvård i Israel - ca 180.000 förra året varav ca 10.000 från Gaza.

 [Videolänk]

Du kan alldeles på egen hand läsa artikeln

"Final Implementation of Obama Dictatorship in Progress on all levels"

Och googlar du på Obama dictator hittar du många andra exempel. Här en annan från denna länken

och ytterligare en. [Videolänk]

Samtidigt är han, som vi alla vet, svenska massmedias älsklingsneger, allt han får för sej eller säjer är ofelbart. Varför tänker jag på Kejsarens nya kläder? Läs början av sagan där och tänk Obama hela tiden, så ser du så bra det passar ihop! Titta på denna länken och undra sen varför det fortfarande är idioter i USA som röstar på honom.

. . . . . . .

 Israel och Iran.

 Förflyttning av 20% anrikat uran till den underjordiska anläggningen vid Fordo nära Qom har minskat tiden för processen att omvandla 20% till 90% anrikat (för vapenbruk) uran till 6 veckor. När vi ska börja räkna den tiden vet ingen.

Det beräknas att Israel har 100.000 raketer riktade mot sig från Hizbollah, Syrien, Hamas, utställda av Iran - något som alla röster till Irans försvar som hörs i Sverige inklusive Bildts, inte tar hänsyn till när de upplyser världen om hur länge det är sedan Iran gick till krig. Som vi minns gick ett par iranska krigsfartyg genom Suez häromdagen, gick direkt till Syrien för att leverera okända produkter, och några dagar senare seglade de tillbaka genom Suez. Allt för att stödja en av dess få kvarvarande vänner, Assad, i hans intressanta aktiviteter.  Hamas har också kinesiska raketer.

Gazaterroristerna har fått Fajr-missiler från Iran som lätt når Tel Aviv, men Israel har hotat dem med mycket seriösa åtgärder om de används. Israels militära ledning måste faktiskt sätta stopp någonstans, även om man ibland undrar i detta raketregn. Frågan är ju om raketregnet är beordrat av Iran eller terroristernas egna beslut. På tre dagar har terroristerna i Gaza sänt storleksordningen 160 missiler, de Iran-levererade Gradmissilerna - betydligt farligare än de av kloakrör hemmatillverkde mindre raketerna, dödande nog, där har nästan alla som hotat landa i tätorter skjutits ner av Iron Dome, till Gazaterroristernas förtvivlan - de är totalt obekymrade om risken för deras egna civila vid Israels svar, där alla används som mänskliga sköldar.

Hade man trott att Irans ledning ville ha energi till sin befolkning kunde de ju börja med att raffinera nog med bensin av sina enorma mängder olja, för att möta behovet, inte importera. Där är väldigt mycket som befolkningen inte är nöjda med. Detta till den grad att kvinnorna inte har lust att bli gravida längre, barnafödseln ligger till och med under Europas.

Det nämns sällan att grannen Azerbaijan har mycket goda förbindelser med Israel, där finns stora mängder israeliska och inköpta droner som kan transportera ett ton nyttolast.

Israel och USA och övriga Mellanöstern.

Israel och USA har grälat ordentligt på sistone om tidsfaktorn, Obama vill att man ska fortsätta vänta och se, vänta och se på hur Iran påverkas av de nya blockadförsöken, som inte lyckats särskilt väl. Hade den aktuella blockaden startat för tre år sedan, när han lovade att göra något åt problemet hade det kanske varit meningsfullt.    Obama vill skjuta blockaden ännu längre, EU sa att de skulle börja till sommaren, för att ge Iran mer tid att utveckla atomvapen. Kina, Japan, Sydkorea och Indien har varit långsamma med någon slags blockad. Obama har förlorat varje hållhake på Kina genom sitt ofantliga lånande, där det senast satta lånetaket verkar kunna sätta stopp före valet, till hans stora förtret. 

Obamas administration har farit land och rike runt i Irans omnejd, för att försäkra araber, turkar och judar om att de kan lita på USA:s kärnvapenparaply, så de inte ska skaffa några egna atomvapen frånsett Israels eventuella innehav för självförsvar. Nu har Obama förklarat för världen att han är trött på att USA är världens supermakt, och han har givit order om att USA ska skrota 80% av sitt kärnvapeninnehav, då självklart allt tal om kärnvapenparaply försvinner och regionens kärnvapenutveckling tar ett stort språng upp - Saudiarabien talar redan med Kina om att byta olja mot kärnvapen. Kina lär ha avsevärt fler kärnvapen än Obamas administration räknar med, se samma länk.

Att då höra från Panetta, att "jo, USA lovar att försvara Israel om en raket träffar Tel Aviv" inger inte högsta förtroende hos israelerna. 

När Obama landade i presidentstolen var Iran det stora problemet. Nu, tack vare hans petande och konstanta stöd till Muslimska Brödraskapet fungerar ingenting längre i arabvärlden. Han har aktivt stött Muslimska Brödraskapet hela tiden MOT de små demokratiska partierna. I början av hans äventyrliga regim lät det till Israel "ni slutar med  de fullt lagliga nybyggena i area C - helt enligt Oslovtalet - så löser jag problemet Iran". Han gjorde ingenting - förutom att vägra hjälpa  befolkningen där under det fejkade valet 2009. Sen började han attackera Mubarak, som varit en stabiliserande faktor i Mellanöstern i 30 år, och såg till att Muslimska Brödraskapet och de än värre Salafisterna kom fram utan problem. Hamas är en del av Brödraskapet så de har börjat intimt samarbeta. Egyptens ekonomi är helt förödd, de producerar enbart hälften av födan de äter och  bankerna har i stort sett slut på hårdvaran de köper det för - kan du se 40 miljoner hungriga egyptier marschera mot EU?

Flera kommentatorer i USA har anmärkt på att Obama har arbetat mycket hårdare emot Israel än emot Iran.

Obama har enbart uppmuntrat ledarna i Iran och Syrien. Åtminstone ser det ut så från Gulfregionen.

Precis som både araber och judar drömmer om "tiden före freden" då de kunde umgås och handla med varandra, blir araberna under den "islamska vintern" allt mer desperata. De har levt tusentals år i tämlig stabilitet under inte särskilt demokratiska diktatorer liksom Europa gjorde tills för inte så länge sedan, men de är definitivt inte närmare demokrati någonstans nu - eftersom de inte har någon som helst erfarenhet av detta fenomen från de senaste 1400 åren. Det fungerade, sort of, som i Sinai - aldrig några problem under Mubarak men under militärdiktaturen har gasledningar sprängts ett dussin gånger. Innan kom turisterna i drivor och gav Egypten pengar att köpa mat för, nu vågar de inte komma under den "begynnande demokratin".

Va<d egentligen Obama vill med sin världspolitik får man gissa utifrån fakta, sällan nämnda i svenska media, som att ett antal amerikanska ambassader i Europa gör sitt bästa för att stärka islam och undervisa  muslimska ledare att stärka sin politiska makt.

Ahmadinejad antisemitism antisionism judehat islamism Israel Kärnvapen mediakritik Mellanösternkonflikten Barack Hussein terrorism .......

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/27/iran-krisen-r-inte-israels-fel 

http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/07/iranska-k-rnvapen-kan-d-mpa-konflikterna-i-mellan-stern

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/24/h-rda-sanktioner-mot-iran-kan-vara-kontraproduktiva

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/10/fel-p-st-att-terrorism-skapade-israel 

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/03/eu-m-ste-suspendera-handelsavtalet-med-israel

Tyvärr är en stor del av pressen också socialistisk, i USA såväl som Sverige, så folk som inte läser något annat har fått en förödande progandaflod över sig - ska man vara ärlig har Obama inte lyckats med ett smack! Att han ödat några av sina triljoner lånade dollars på några små grupper i USA så de tycker de har fått det bättre, är enbart sjukt. 

Att han lyckats förstöra hela den muslimska världen i Mellanöstern kan du se på denna länken, mycket viktig artikel. Han har infört hård islamism i hela Nordafrika och stött islamismen under Muslimska Brödraskapet vilket kommer att orsaka många miljoner flyktingar snart. Clinton sa för mindre än ett år sedan att Assad i Syrien var en reformator.........   Sådan är hennes bedömningsförmåga och den har knappast förbättrats. Obama är ointresserad av att samarbeta med demokratiska grupper i Egypten eller Syrien, se samma länk. Han har inte lärt sig ett dyft under tre år utan kör med exakt samma budskap angående Iran att "där är fortfarande tid för diplomati" (se videon på länken) vilket han som vilken svart papegoja som helst kommer att upprepa medan en missil flyger från Iran till Tel Aviv.

 Obama och Netanyahu ska nu träffas i Svarta Huset och Bolton, en av de som vet vad han talar om och som hade varit min favorit som presidentkandidat - säger kort och gott att Netanyahu inte kommer att få nåt kaffe när han besöker. Kanske lika bra det, vem vet vad Obama hade velat ösa i kaffet, och Netanyahu kan hantera förolämpningar från den karln. Obama har på sistone sänt en strid ström höga dignitärer till Israel men är lika livrädd som Bildt att besöka själv. Som Bolton säger, det är mer som en amerikansk invasionsplan av Israel än ett stöd mot Irans planer. Och mr O vill att Netanyahu ska PRATA med iran medan de bestyckar sina missiler........    Saker går snabbt, som du vet tar det 6 veckor för Iran att gå från 20% till 90% anrikat uran, som är vapennivån.

Ännu ett garanterat valfusk i Iran har inte orsakat några protester hos Obama. Det är ju inte lika viktigt som om det byggs ett judiskt dass i judarnas huvudstad sedan 4000 år.

Ahmadinejad antisemitism antisionism judehat Clinton Egypten Iran islamism Israel Kärnvapen Mellanösternkonflikten muslimska brödraskapet Netanyahu Barack Hussein Syrien USA vänstervridning vänsterextremism .......

 http://www.dn.se/nyheter/varlden/annu-en-seger-for-romney

http://www.dn.se/nyheter/varlden/santorum-skuggar-romney

http://www.dn.se/nyheter/varlden/avgorandets-stund-for-romney

http://www.dn.se/nyheter/varlden/romney-tog-hem-en-dubbelseger

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4990144

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.875600-romney-segrar-aven-i-wyoming

 http://www.svd.se/nyheter/utrikes/medvind-for-romney-infor-supertisdag_6899295.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/annu-en-seger-for-romney_6897827.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/netanyahu-avvisar-samtal-om-iran_6896445.svd

Alliansen mellan Obama-administrationen och det Muslimska Brödraskapet är hörnstenen i Obamas nya Mellanösternpolitik. Hans vänskap med Erdogan är en del av denna politik.

Ted Belman
Publicerad: Måndag, 27 februari, 2012 07:45 AM

Dr Essam Abdallah, en egyptisk liberal intellektuell, hänvisar i en artikel publicerad i oktober förra året i den ledande liberala pan-arabiska Elaph, till vissa rapporter som kommit ut från Washington:

"Dessa rapporter avslöjar djupet av samordningen under ytan mellan rådet för amerikanska islamiska relationer (CAIR), Hamas, Hizbollah, den iranska regimen och det Muslimska Brödraskapet i Egypten, Syrien, Tunisien, Libyen och Jordanien. Detta block av regimer och organisationer har nu blivit den största islamistiska radikala lobbyn någonsin att tränga in i och infiltrera Vita Huset, kongressen, utrikesdepartementet och de främsta beslutsfattande centra i USA:s regering. Allt detta sker vid en tidpunkt då USA:s regering går igenom sin mest strategiskt farliga period i modern tid på grund av sitt behov att konfrontera regimen av de iranska mullorna, som expanderar i Mellanöstern, liksom att tränga in i Förenta Staterna, via kraftfulla och inflytelserika allierade. "

"De populära upproren i arabvärlden - och Obama-administrationen:s ståndpunkt gentemot dem - bestämdes av politiska strider mellan olika påtryckningsgrupper i Washington."

Han följde upp med en annan artikel i vilken han frågar

"Varför stöder inte Väst i allmänhet och Förenta Staternas regering, särskilt tydligt och kraftfullt vårt civila samhälle och i synnerhet sekulära demokrater i regionen? Varför samarbetar byråkratierna i Washington och i Bryssel med islamisterna i regionen och inte med deras naturliga allierade som främjar demokratiska politiska krafter? "

Steve Emerson deltagare av projekt om terrorism sade om denna artikel: "Detta är en av de viktigaste artiklar jag har läst på flera år." Han fortsätter därefter med egna påståenden:

"Det avslöjades för bara två dagar sedan att FBIchefen Mueller i hemlighet den 8 februari sammanträffade i FBIs högkvarter med en koalition av grupper, inklusive olika islamistiska och militanta arabiska grupper som tidigare har försvarat Hamas och Hizbollah och har också utfärdat uppenbart antisemitiska uttalanden . Vid detta möte visade FBI att de hade tagit bort mer än 1000 föredrag och kursplaner om islam från FBIs kontor runt om i landet som ansågs vara "stötande". FBI vägrar avslöja vilka kriterier som användes för att fastställa varför materialet var "stötande" men kunniga brottsbekämpande källor har sagt till IPT att det var dessa radikala grupper som gjorde detta konstaterande. Dessutom har många FBI-agenter bekräftat att från och med nu har FBIs huvudkontor förbjudit alla FBIkontor från att bjuda in  terrorismbekämpande specialister som anses "anti-islam" av frontgrupper till det Muslimska Brödraskapet."

Detta kommer inte som någon överraskning för mig. Augusti 2011 efter att ha påvisat fallet skrev jag: "Enligt min mening är alliansen mellan Obama-administrationen och det Muslimska Brödraskapet en hörnsten i Obamas nya Mellanösternpolitik.".

Det mest graverande beviset rapporterades av Herb London i sin artikel USA förråder Syriens motstånd:

"I ett försök att förstå och blidka syriska oppositionella grupper, bjöd sekreterare Clinton dem till ett möte i Washington. De flesta av de inbjudna har dock kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Inga inbjudningar gick till kurdiska ledare, Sunniliberaler, assyrier och kristna talesmän. Enligt olika rapporter har utrikesdepartementet gjort ett avtal med Turkiet och Muslimska Brödraskapets representanter att antingen dela makten med Assad för att stabilisera regeringen eller ersätta honom om arbetet misslyckas. En organisation, det syriska demokratirådet (SDC), en opposition bestående av olika etniska och religiösa organisationer, inklusive Alawis, arameiska kristna, druser och assyrier har tydligt - och inte av någon slump - utelämnats från inbjudningslistan ".

Caroline Glick skrev i augusti förra året:

"Vad dessa observatörer inte inser är att Erdogans intressen i ett syriskt post-Assad har lite gemensamt med USA:s intressen. Erdogan kommer att sträva efter att säkerställa den fortsatta rättslösheten för Syriens kurdiska minoritet. Och han kommer att arbeta mot islamisering av Syrien genom det Muslimska Brödraskapet.

"Idag finns en koalition av syriska oppositionella som omfattar alla etniska grupper i Syrien. Deras företrädare har bankat på dörrarna till maktens korridorer i Washington och där bortom. Men samma västerländska ledare som var så ivriga att erkänna den libyska oppositionen trots närvaron av al Qaida-terrorister i oppositionstältet har vägrat att offentligt anamma den syriska regimens motståndare som söker ett demokratiskt, federalt Syrien som kommer att leva i fred med Israel och omfamna liberal politik.

"Den här veckan höll utrikesminister Hillary Clinton ett privat möte med dessa modiga demokrater. Varför ville hon inte hålla ett offentligt möte? Varför har inte Obama välkomnat dem till Vita Huset? "

"Genom att vägra att ta emot liberala, multi-etniska regim-motståndare, är försäkrar administrationen  framgång för det turkiska försöket att installera Muslimska Brödraskapet i kraft om Assad störtas."

Den syriska demokratiska koalitionen (SDC) ovan nämnts beskriver sig själv som:

"Den syriska demokratiska koalitionen (SDC) är en växande koalition av olika syriska organisationer som gått samman för att bidra till ett slut på Assadregimen och främja omvandlingen av Syrien till en sekulär demokrati baserad på frihet. Koalitionen bygger på en tro på separation av religionen från staten och är avsedd att skapa en ny konstitution och transparent federal republik i Syrien, baserad på förnuftet som i lika grad skyddar minoriteters rättigheter, främjar jämställdhet och omfattar  rättigheter och friheter hos alla individer som i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Denna växande koalition går över alla etniska, religiösa och triballinjer för att representera alla syrier. Den omfattar för närvarande medlemmar av Spara Syrien nu!, Kurdiska nationalförsamlingen i Syrien, Unionen för syriska arabiska stammar och den syriska Kristdemokratiska rörelsen. "

Sherkoh Abbas är generalsekreterare föf Syriens demokratiråd och ordförande i den Kurdiska nationalförsamlingen i Syrien. Jag träffade honom när han bjöd mig att vara en direktör för den amerikanska kurdiska Friendship League för ca 5 år sedan.

Nyligen anförtrodde han mig att i alla sina kontakter med utrikesdepartementet under de senaste två åren har inget intresse visats för hans koalition och i stället blev han ständigt pressad på att stödja den syriska nationella rådet består av Muslimska Brödraskapet och andra islamister och Arabister. Han tror att USA arbetar med Salafigrupper, och den turkiska regeringen för att skapa en opposition i Syrien som är strikt islamistisk, och kommer därmed att tjäna Turkiets ekonomiska intressen i Syrien, och hålla den kurdiska frågan som vilande i Turkiet såväl som i Syrien.

Under de senaste sex månaderna åtminstone har Obama odlat en relation med premiärminister Erdogan i Turkiet.

SDC vinner dragkraft bland kurderna, druser, sunniter, kristna och även Alawiter.Det är så att dessa olika minoriteter börjar tänka på ett Syrien efter Assad och de alla vill ha en region för sig. De har uttryckt sin vilja att vara sekulära, demokratiska och vän till Israel och kommer att uppmanas att engagera sig i detta skriftligen. De vill inte ha islamism och arabism. De föredrar fred, frihet och välstånd. Så varför vägrar Obama omfamna dem?

Obama-administrationen är helt i synk med det Muslimska Brödraskapet. Vid den berömda Herzliyakonferensen i år träffade jag Salman Shalkh, en av talarna från Qatar. Vi hade ett långt samtal där han trycktepå för den saudiska planen skulle omfattas av Israel. Detta är den plan som Obama har förbundit sig till, dvs '67 års vapenstilleståndslinjer med ömsesidigt överenskomna swappar. Han hävdade att Israel bör prata med Hamas, och jag kontrade, "Vad är poängen, vi har inget att erbjuda dem". Han var också en apologet för Muslimska Brödraskapet.Dessa argument kan förväntas av någon från Qatar. Tyvärr är det samma argument som görs av Vita Huset. Det är lärorikt att notera att han är chef för Brookings Doha Center i Qatar, den arabiska utlöparen av Brookings Institute som har så mycket inflytande i utrikesdepartementet. Han berättade att han var en av de som utarbetade färdplanen på uppdrag av utrikesdepartementet. Jag sa till honom att det inte förvånar mig och föreslog att han troligen även utarbetat den saudiska fredsplanen för dem.

Vad händer nu i amerikansk utrikespolitik är inte så mycket en produkt av den islamistiska lobbyn som drivs av både Muslimska Brödraskapet och Gulfstaterna, eftersom det är en produkt av en strategisk allians som funnits mellan USA och Gulfstaterna ledd av Saudiarabien sedan innan Israel förklarade sin självständighet. President Obama med hans öppen famn mot islam, muslimer och det Muslimska Brödraskapet, har tagit det till en annan nivå.

Det verkar som de idéer som framförts av Mearsheimer och Walt i sin bok, The Israel Lobby, håller på att omfamnas av både utrikesdepartementet och Vita uset. Dessa idéer innefattar tanken att Israel-lobbyn är för stark för USA och att Israel är ett problem för Amerika.

Men sanningen är annars som John R. MacArthur påpekade 2007, i den stora makten hos den saudiska lobbyn:

"På något sätt kan jag dock inte skaka av mig idén om att den israeliska lobbyn, oavsett hur kraftfull den än, inte är vad den anses vara, särskilt när det gäller Bushs förvaltningar förr och nu. Det är när jag tänker på skadliga utländska lobbygrupper med oproportionerligt stor makt över amerikansk politik, som jag inte kan se förbi Saudi Arabien och dess kungahus, som leds av kung Abdullah. "

Obama har bestämt flyttat alliansen med Israel till en allians med islamisterna.

MK Aryeh Eldad i ett tal han gav på hösten i USA, om när Israel avsåg att agera mot Iran militärt, sade att orden från Vita huset var att "om du agerar ensam, kommer du att vara ensam". Eftersom Israel är så beroende av USA för ersättningsleveranser av vapen och ammunition i ett långvarigt krig, ändrade detta hot kalkylen omedelbart. Det är sant att när Mahmoud Abbas hotade att gå till FN för erkännande lobbade Obama-administrationen runt om i världen för negativa röster. Men på samma gång hotade Obama Netanyahu att han skulle neka att ge sitt veto om Israel vidtog straffåtgärder mot PA genom att annektera  områden eller genom att undanhålla medel. Slutligen använde han samma hot för att få Israel att instruera AIPAC att lobba kongressen inte att straffa palestinierna genom att undanhålla amerikanska fonder.

Under de senaste sex månaderna har Israel blivit varnat av en rad högre militärer och tjänstemän inom administrationen att inte anfalla Iran vid denna tidpunkt, allt i namn av att ge sanktioner en chans. Men vem tror att sanktionerna kommer att stoppa Iran. Och vem tror att att USA i slutändan kommer i slutändan attackera Iran för att stoppa dem.

Så medan Obama stödjer det Muslimska Brödraskapet, håller han Israel under tummen.

ISI Leibler påminner alla om att:

"Denna organisation [Det Muslimska Brödraskapet] representerar en av de mest fanatiska och farliga av de radikala islamistiska grupperna i regionen, med en mörk historia av våld och terrorism inbäddad i dess DNA. Detär rabiat anti-västerländska, anti-kristna, antisemitiska, åtagit sig att införa sharia och det globala kalifatet - och är villiga att använda alla medel för att främja sina mål "

Många skulle hävda att Obama är "anti-västerländsk, anti-kristen [och] antisemitisk". Att döma av hans politik, skulle de ha rätt.

antisemitism antisionism judehat araber Caroline Glick Erdogan Fredsförhandlingar Iran islamism Israel Mellanösternkonflikten muslimska brödraskapet muslimer Barack Hussein Syrien Turkiet USA .......

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obama-vi-ska-lamna-afghanistan-2014

http://www.dn.se/nyheter/varlden/syriska-elittrupper-in-i-homs

http://www.dn.se/nyheter/varlden/68-doda-i-homs

http://www.dn.se/nyheter/varlden/minst-tva-doda-i-homs

http://www.dn.se/nyheter/varlden/eu-utokar-sanktioner-mot-syrien-1

http://www.dn.se/nyheter/varlden/minst-tva-doda-i-homs

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fortsatt-vald-i-syrien

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=4987840

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4987345

 http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=4986503

 http://svt.se/2.22584/1.2722363/minst_tva_doda_i_homs_i_syrien

http://svt.se/2.22584/1.2722953/syrien_ny_grundlag_godkand

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.872243-utokade-sanktioner-mot-syrien

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.871442-vald-och-folkomrostning-i-syrien

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=299564

http://ekuriren.se/nyheter/varlden/1.1359130-vald-och-folkomrostning-i-syrien

http://allehanda.se/start/utrikes/1.4422704-vald-och-folkomrostning-i-syrien

 http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/trycket-pa-syrien-okar-annu-mer_6880501.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/68-uppges-dodade-i-homs_6882869.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syrien-langt-ifran-ett-libyen-for-usa_6882803.svd

 http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vald-och-folkomrostning-i-syrien_6881681.svd

http://www.skanskan.se/article/20120227/TTUTRIKES/302279961/1400/-/utoumlkade-sanktioner-mot-syrien