[Expanderad version av http://israelisverige.info/?p=12032]
Skillnader mellan Israel och USA under ett kärnvapenbestyckat Iran fick relationerna att gå i botten denna vecka. Israeliska tjänstemän ärligt och öppet kritiserade Obama-administrationen med en känsla av att ha lämnats kvar i mörkret och utmanövrerats i en kampanj av desinformation.
Mest av allt var de irriterade av hur endagsmötet i Istanbul mellan de sex världsmakterna (P5 +1) och Iran den 14 april hölls upp av Washington och Europa som en konstruktiv och framgångsrik övning eftersom det behagade Teheran att hålla ytterligare ett möte i Bagdad den 23 maj, fem veckor framåt.
I själva verket var det det enda som hände.
Sedan upptäckte de att före Istanbul, hade USA och Iran gjort vissa överenskommelser i privata, bilaterala kontakter i Paris - som visades här för första gången. De överenskommelser gjorde sammankomsten i Turkiet till en ren formalitet och syftade till att förutbestämma det "överenskomna" resultatet i Bagdad, det vill säga mer "framsteg" och en tredje session planerad till andra halvan av augusti.
Därför, okänt för Israel, hade Washington förberett manuset för den formella förhandlingsbanan i god tid. Det anges en lugn tidslinje som ger Iran tid att producera mer höganrikat uran och att stoppa undan dess bombtillverkning till befästa underjordiska gömställen, säkra från alla israeliska försök att förstöra dem.
Israel tar fram den stora kanonen för att skjuta ner falska rapporter.
Detta var den "freebie" som premiärminister Benjamin Netanyahu avsåg den 15 april, efter ett långt samtal med besökande amerikanske senatorn Joe Lieberman. Han anklagade USA och världsmakterna för att ha beviljat Iran en fri fem veckorsperiod för att fortsätta anrikningen av uran ostört fram till maj 23 i Bagdad. Han nämnde tillspetsat USA separat.
Punkten plockades ögonblickligen upp - avståndet är inget problem.
Den amerikanska presidenten använde presskonferensen som avslutade Western Hemisphere-toppmötet i Cartagena, Colombia, att genmäla: "Föreställningen att vi på något sätt har gett bort något eller en 'freebie' skulle tyda på att Iran har fått något. I själva verket har de fått några av de tuffaste sanktioner som de kan ställas inför inom bara några månader om de inte drar nytta av dessa samtal."
Det är just på denna punkt som israeliska tjänstemän ansåg att de var vilseledda.
Under några veckor har israeliska tjänstemän kämpat med åtgärder för att avvärja de falska påståenden som läckts till amerikanska medier. En är att Netanyahu lovade president Obama att han inte skulle besluta om en attack mot Iran före presidentvalet i november 2012. En annan, att Israel saknar militär kapacitet för att förstöra Irans kärntekniska anläggningar.
Obama fick inte sista ordet. På tisdag den 17 april tog Jerusalem fram stora kanonen för att vederlägga vad som där ses som en vävnad av lögner, samtidigt som de med sällsynt tydlighet berättar om sina avsikter.
Tre huvudfigurer i statsministerns krets angående den iranska frågan erbjöd avslöjande uttalanden inom några timmar efter varandra.
Försvarsminister Ehud Barak var först genom att kräva ett tydligt resultat från samtalen mellan de sex världsmakterna och Iran - helt enkelt nedläggningen av Irans kärnenergiprogram. Förhandlingspositionen får inte dra ut i flera månader. Båda dessa krav, som framförts i en radiointervju, var i strid med Obamastrategin för Iran. Barak fortsatte med att upprepa Netanyahus anklagelse att fem veckors intervall mellan sessionerna utgjorde en belöning till Iran med extra tid för att utveckla sin kärnvapenkapacitet.
Barak satte sedan iväg till Washington för att träffa försvarsministern Leon Panetta.
Den besvikelse som färgade hans och statsministerns kommentarer var rotad i deras upptäckt att "1.000-formeln" som överenskommits mellan amerikanska och israeliska tjänstemän inte hade lagts på bordet i Istanbul.
Denna formel skulle ha låtit Iran behålla 1000 centrifuger för anrikning av uran till låga 3,5% och lagring av inte mer än 1000 kg. Dess till 20% anrikade uran skulle exporteras.
Baraks ord visade att eftersom amerikanerna hade vägrat acceptera denna formel, hade Israel också dragit tillbaka sitt medgivande om berikning och återgått till en allt-eller-inget-hållning.
Den tidigarevchefen för Israels militära underrättelsetjänst MI , Maj Gen (res) Amos Yadlin kom därnäst.
"Jag tror inte att om Iran har en atombomb kommer de att skynda sig att släppa den på Israel", sade han. "Men Israel har inte råd att riskera att låta en nation som inte bara söker, utan aktivt förbereder sig för, dess förstörelse, skaffa ett kärnvapen."
Yadlins synpunkt var att Israel inte har råd att förlita sig på Obama-administrationens vilja att leva med ett Iran med nukleär kunskap så länge det stannar vid tröskeln till ett slutligt beslut att använda de resurser och teknik som står i dess makt för att faktiskt bygga en bomb.
I stigande resonansordning kom de starkaste och tuffaste decibelen från den tredje talaren, vice premiärminister Moshe Yaalon, som också är minister för strategiska frågor.
Han gjorde sex talande anmärkningar i en TV-intervju tisdag eftermiddag:
Tre timmar senare tillkännagav Teheran, som glupskt tar upp på varje ord som talas eller skrivs ut av "sionisterna", inrättandet av en ny "Crisis Management Center för kärn- och strålningsolyckor," att ledas av dess Atomic Energy Organisation:s direktör, Dr . Fereydoon Abbasi.
Vi presenterar utnämningen, säger Irans civila ÖB general Gholam Reza Jalali:
"Strålningsförsvaret kommer att genomföras på nationell och regional nivå och inkluderar konfrontation av föroreningar, övervaka hot, behandla skadade, rengöring av förorenade områden, sprida information och minska hot samt höja nivån på beredskapen, organisera och skapa lämpliga mekanismer för kristider och hålla övningar och offentlig utbildning och informationsspridning. "
Det lät väldigt mycket som om Iran gjorde sig redo för en israelisk attack mot sitt lager av smutsiga bomber efter att ha avslöjat deras upptäckt.
Intervjuaren frågade om den amerikanska presidenten var cynisk nog att ge sitt omval företräde framför hotet om ett kärnvapenbestyckat Iran, den israeliska ministern svarade med ett kort "ja".
Det var första gången en kompetent israelisk figur, en medlem på högsta beslutande nivå, hade nämnt datum i samband med ett beslut om att lansera en attack mot Irans nukleära program. Han skulle inte ha talat utan auktoritet från premiärminister Netanyahu.
Källor i Jerusalem säger att inom 15 minuter efter intervjun ringde telefoner i Jerusalem med brådskande krav på "klargöranden" från Vita Huset, utrikesdepartementet och Pentagon.
Men förtydliganden var verkligen onödiga. Israels budskap var glasklart: Vi är trötta på att hållas kvar i mörkret, vi litar inte på amerikanska diplomatiska manövrer för att stoppa ett kärnvapenbestyckat Iran, och vi är redo att fatta våra egna beslut.
Den mest radikala amerikanska manövern - en stor eftergift till Iran - ska snart komma.
Ahmadinejad 
antisemitism 
antisionism 
judehat 
Iran 
Israel 
Kärnvapen 
Mellanösternkonflikten 
Netanyahu 
Barack Hussein 
USA . . . . . . .