3 juli: Israel, China agree to build Eilat railway
Som du förstår är det Israels sätt att bli oberoende av transporter via Suez, som islamisterna när som helst kan stoppa. De kan på det sättet sno lite inkomster Egypten får från transit genom Suez förstås.
Barry Rubin 29 jun 2012
Det är en anmärkningsvärd mängd intresse i Kina om Israel och judar, som jag upptäckte under en resa till Kina sponsrad av Signal, Sino-Israels globala nätverk och akademiskt ledarskap.
Den mest uppenbara orsaken är att kineserna - en viktig tjänsteman kallade Israel "den lilla supermakten" - upplever att Israel i synnerhet och det judiska folket i allmänhet har varit framgångar. För tio eller tjugo år sedan skulle det ha varit mindre unikt i världen. Men nu, ledsen att säga, står det ut mer, eftersom Förenta Staterna och Europa, kanske bara tillfälligt, inte fungerar särskilt bra.
Naturligtvis har Israel och Kina, på en strategisk nivå, lite olika intressen, men dessa är mindre viktiga än de kan tyckas vara. Kina vill ha handel med alla, inklusive Iran, och skyddar Syrien i det internationella regelverket.
Men Kina har avsevärt minskat energiimporten från Iran för att visa stöd för de internationella insatserna mot Irans nukleära drivkraft och tydliga signaler har skickats till Teheran. Uppenbarligen finns det inget kinesiskt intresse av att Teheran har en kärnvapenarsenal, och utgöra en destabiliserande kraft i regionen. När det gäller Syrien har Israels ställning till om det nuvarande systemet skulle störtas inte varit entydig. Kineserna hävdar att en radikal islamistisk regering vore sämre än den nuvarande i Damaskus om de kommer till makten. Det är inte klart men oron är rimlig, inte minst eftersom USA:s politik stödjer islamisterna i Syrien.
Israel och Kina har också många parallella intressen, bland dem en önskan om stabilitet i Mellanöstern och en förhoppning om att den revolutionära islamismen inte sprids. Och Kinas politik att behandla alla andra länder har en annan sida, eftersom de inte kommer att låta sina relationer med Israel störas av eventuella arabiska eller iranska krav. Faktum är att om Kina bestämmer sig för att bli den viktigaste kunden för israelisk naturgas och export av olja kan Jerusalem-Pekingrelationen bli Israels viktigaste länk, endast under den med Förenta staterna.
En annan faktor som inte bör underskattas är bristen på kinesiska fördomar gentemot judar och Israel som har blivit ett sådant enormt hinder för Israels hantering av väst.
Viktigast av allt är Kinas betoning på ekonomisk och social utveckling, prioritet på att höja levnadsstandarden och nå nationell framgång snarare än sådana typiska beklagliga mål som att expandera sitt territorium, att få hämnd för tidigare motsättningar och de föredrar pragmatiska lösningar framför ideologisk tröghet om problem.
Det finns en enorm mängd samarbete, långt mer än vad många inser, i gemensamma projekt. Medan hi-teknik är det mest uppenbara området av sådan aktivitet, finns fry många andra också. Energifrågorna är lika avgörande. Kina delar med Israel ett stort intresse för att hitta alternativa energikällor, inte så mycket på grund av miljöhänsyn, utan av ekonomiska och säkerhetsmässiga sådana. Några imponerande idéer och pilotprogram pågår som verkar mer fantasifulla och med större chans att lyckas än vad jag har sett i den amerikanska debatten.
Flera Israel- och judiska program har öppnats i olika kinesiska universitet, studenter studerar hebreiska och andra relevanta ämnen, kinesiska bokhandeln innehåller flera volymer om judiska och israeliska resultat utan - till skillnad från vissa andra länder i Asien - att uppvisa antisemitism. Uppenbarligen är deras intresse av dessa saker är jämförelsevis litet i världens folkrikaste land. Men denna sektor har nått en storlek tillräcklig för att upprätthålla sig själv och att påverka det bredare samhället.
På en humoristiskt nivå, när en kinesisk kollega i största allmänhet berättade för mig, att hans folks kultur innebar att alltid vara optimistisk och tro på en bättre framtid, svarade jag att de israeliska och judiska kännetecknen var att vara pessimistisk och sedan skämta om det .
Allvarligt talat finns det ett antal viktiga punkter - som säkerligen uppfattas som sådana också av de kineser som tycker om det - gemensamt. Bland sådana punkter har vi en ömsesidig upplevelse av en lång historia av civilisation, bred spridning, betoning på vikten av utbildning, beredvilligheten att arbeta hårt, fokus på familjen, och lidande för förföljelse. Om moderna judar och israeler har förlorat en del av dessa värden, kan de kanske lära sig något från Kina.
Naturligtvis kan vi ha kritik av samtida kinesisk politik men det är också viktigt att inte hålla fast vid föråldrade föreställningar. Jag gör verkligen inte anspråk på att vara expert på Kina även om jag en gång kunde tänka mig att göra karriär inom detta område, men mina besök i landet går tillbaka till 1974, när ordet totalitär korrekt kunde ha använts.
Men Kina är inte längre landet av kulturrevolution och tider av stort förtryck. Det har anammat kapitalism och öppnat upp en mycket större marginal av frihet. Den verkliga kraften hos personliga initiativ har utlösts, och resultaten har varit fenomenala. Jag tvivlar på att något land har gjort så snabba framsteg i social och ekonomisk utveckling så fort i historien.
Men här är en lika viktig punkt. Även om dessa förändringar är teoretiskt reversibla, tror varken jag eller en massa kineser att det kommer att hända. En väg verkar ha tagits där friheter kommer att fortsätta att expandera där de kommande årtiondena. Likaså verkar det finnas en genuin uppfattning - som det har varit i väst, men verkligen inte i Mellanöstern-att de gamla krigiska strategierna att ta territorium och imperiebyggande utomlands är föråldrade.
En egyptisk vän besökte Kina för några år sedan och frågade en motsvarighet, "Kina har varit utsatt för så mycket förtryck och imperialism. Hur hanterar du det? "
Svaret var, "Vi kom över det." Egyptiern blev förbluffad, men som liberal arab insåg han att hans eget samhälle skulle vara mycket bättre om det undvikit hämndpolitik, bittert hat och det arga insisterandet om överlägsenhet på grundval av ett mindervärdeskomplex. Naturligtvis har den arabisktalande världen tyvärr rört sig i motsatt riktning med förutsägbart fruktansvärda resultat. I motsats fokuserar Israel och Kina på positiv nationela konstruktion, höja levnadsstandarden, och söka fred.
Vad som är viktigt för Israel då är att arbeta med denna process av händelser i Kina och inte bara fokusera på en negativ sida som blir mindre med tiden. Med tanke på Europas beklagliga nedgång och fientlighet, som inte bör överskattas, men måste på allvar utvärderas - att blicka österut verkar vara en förnuftig global strategi för Israel under de kommande årtiondena.
loading...
loading...