Denna artikel publicerades under en annan rubrik i Pajamas Media som “The Death Wish of the Jewish Intellectual Left.”
Det är alltid fascinerande att hitta historiska paralleller till nutida händelser. När man upptäcker en obskyr ädelsten av denna typ, kan man inte låta bli att slipa den så att den återspeglar dagens sanning.
I över ett århundrade har det judiska folket omgetts av en elfte pest inom sitt eget hus: extremvänsterns intellektuella som uppmanar dem attt kasta bort sina egna intressen, problem, och även liv för den inbillade högre idén om att någon sorts mänsklighet skulle vara moraliskt perfekt.
Enligt detta synsätt ligger deras förmodade verkliga intressen i att åstadkomma en utopi för alla, vars väg har banats genom att överge sina egna önskningar och aspirationer, upplösa sin egen identitet, medan andra grupper uppmuntras att göra det motsatta.
Samtidigt som jag beundrar Bertram Wolfe för saker han gjorde senare i livet tillbringade han sina trettio tidigare år med att kämpa för kommunismen. Under denna period producerade han ett av de största exemplen i denna genre av vänstern genom att kräva judiska självmord. Den 6 april 1939, höll Wolfe ett tal till Keep America Out of War Congress, motsatte sig USA: s inblandning i kommande krig i Europa mot nazisterna, de värsta förföljarna av det judiska folket (hittills) i modern tid.
Wolfe var då ett exemplet på vad som blivit känt på senare tid under namnet, “Som-Jude.” Det är de som aldrig identifierar sig som en medlem av det judiska folket eller religion förutom när de vill utrycka sitt hat mot någon aspekt av det, vilket i vår era oftast är Israel. Så de börjar sin rant med att säga, “som en Jude …” Jag motsätter mig det här eller det där. (Med den underförstådda betydelsen: Är jag inte ett stor och ädel person!)
I denna tradition, gav Wolfes tal order till judar att offra sig för en vänsterextremistisk orsak baserad på en förvrängd vänstervinklad syn på verkligheten:
“De faktorer som gör krigspartiet [som vill bekämpa Nazityskland] så mycket större i New York än någon annanstans i detta land, är de vars ångest mörkar deras visioner som varje dag mörbultar deras själar och chockas på nytt med den dagliga uppsättningen av nyheter om judiska förföljelser i hela världen. Dra nytta av deras ångest som övergår till hysteri, det finns de som skulle sälja dem det kommande kriget som ett krig mot antisemitism. Och detta är en farlig illusion, eftersom tillväxten av militarism och reaktion i det här landet för med sig tillväxt av antisemitism. “
Under dessa dagar var “New York” ett kodord som ofta användes av antisemiter, för judar. True, han uttrycker sympati att vinna trovärdighet men använder det bara för att varna om att det värsta judarna kunde göra var att förespråka ett krig mot Hitler.
Varför? Vänstern skildrar alltid det verkliga hotet mot judar i Amerika som om det kom från högerkanten. Naturligtvis ligger det historiskt en rätt stor sanning i det – Charles Lindbergh höll ett liknande antisemitiskt tal på den tiden – och naturligtvis var det alldeles sant i Europa vid den tiden. Ändå minns alla att den konservativa brittiske premiärministern Chamberlain Nevil praktiserade eftergiftspolitik, ingen minns att Labourpartiet röstade mot Chamberlains omvändning i sista minuten för att återföda Storbritanniens armé.
Hotet mot öster kom från fascismen, men faran i väst kom från att inte bekämpa fascismen. Du är fri att göra en nutida parallell till detta uttryck.
De konservativa i USA – liksom de allt fler liberalerna som gjorde det – förespråkade att USA allierade sig med Storbritannien och Frankrike för att bekämpa Nazityskland och de var inte antisemitiska. Tvärtom var isolationisterna antisemiter. Och antisemiterna på den yttersta isolationistiska högern hade precis samma uppfattning som Wolfe och kommunisterna eller pacifisterna till vänster. Båda ytterligheterna var judarnas fiender, inte bara den ena. Och du har också rätt att göra en modern parallell till denna punkt.
Varför var Wolfe och hans kamrater mot amerikansk inblandning i kriget? Inte för att de var pacifister eller försvarare av de fattiga och förtryckta utan för att de främjade Sovjetunionens intressen, intressen som inom några veckor skulle få landet att alliera sig med Hitler och ockupera de baltiska staterna och östra Polen. Det var just den sovjetiska staten som idealiserades av alltför många judiska intellektuella som systematiskt förstörde den judiska religionen och kulturen samtidigt som antalet av dem dödade judar i antal vida översteg alla andra än nazisterna i modern tid, och deras trogna allierade.
Sammanfattningsvis varnade Wolfe, i linje med den nuvarande kommunistiska politiska linjen, judar att inte stödja kriget mot Nazityskland och hävdade att ett sådant krig skulle strida mot judiska intressen och röra upp antisemitism i USA. Han och hans kamrater förespråkade att stå bredvid och titta på medan nazisterna erövrade större delen av världen och mördade alla judar där. När de bytte linje, i juni 1941 var det bara för att Tyskland anföll deras sovjetiska idol, inte av omsorg för Europas judar eller för att försvara demokratin.
Wolfe avslutade sin argumentation med att säga:
“Det finns inget sätt att sätta stopp för din ändlösa tortyr utom genom att sätta stopp för militarism, reaktion, krig och kapitalistisk imperialism som föder dem alla.”
Naturligtvis, som även Wolfe själv tvingades att realisera ett par månader senare var Sovjetunionen och dess allierade lika eller till och med större medel för militarism, krig och diktatur.
Men även idag lever tanken vidare att judarna skulle kasta bort ett land som uppnåtts efter två årtusenden av lidande i utbyte mot en inbillad utopi. Fiender till denna strävan i dag i USA representeras av ett litet, relativt isolerat segment av den isolationistiska högern – exemplifierat av min gamla granne Patrick Buchanan och Ron Paul – och en stor, kraftfull extremvänster, som till stor del för närvarande låtsas vara liberal.
Ironiskt nog är vänsterns argument för tredje världen samma som används av radikala arabiska nationalister, islamister och diverse demagogiska diktatorer att underordna sitt folk genom ideologiska distraktioner. De uppmanar sina massor att kämpa, offra, utgjuta sitt blod, och skjuta upp sina materiella framsteg tills den judiska fienden och Västvärldens fiender eliminerats eller jagats ut.
Dennaa idé att seger måste föregå framsteg är ett elände i Mellanöstern idag. Alla dessa ideologier som används för att underblåsa hat och utifrån skylla på för att dölja den långa erfarenheten av misslyckanden.
Tillbaka till Wolfe, I slutet av sitt anförande kom ett annat hot:
“Var försiktig, jag ber er, så … de som vill hålla landet utanför kriget bör luras att tro att du arbetar för att insätta Amerika i kriget.” Med andra ord, håll käften annars kommer du att få skulden för att vilja få USA i krig med Tyskland mot dina egna intressen och då kommer pogromerna i Amerika att påbörjas.
Vilka härliga paralleller till idag när judar beskylls av några i huvudsak i den amerikanska vänstern för kriget i Irak och för att vilja få Amerika i krig med Iran. Hur snabbt vänsterh försöker utnyttja och använda antisemitism som en piska för att hålla judarna i schack och anklaga dem för alla internationella problem.
Denna skrämseltaktik fungerar i stor utsträckning, även om metoden att hitta syndabockar är mindre effektiv i Ameria. Många judar – särskilt i Europa men även i Amerika – är rädda i det tysta att oppositionen ska skada deras karriär, rykte, eller användas för att smutskasta de som högerorienterade eller bigotta. Studenter har skrämmas till passivitet. Intellektuella vill bevisa att de är rättvisa, kosmopolitiska och rena från “primitiva stamimpulser”. Men precis som våra förfäder skulle ha varit dårar att hålla tyst om det nazistiska eller kommunistiska hotet och behovet av att bekämpa dem, och fick rätt inför det amerikanska folket för detta, finns det motsvarande uppgifter att arbeta med idag.
Åh, då någon frågade honom 1946 om han ansåg sig vara judisk, svarade Wolfe:
“Eftersom judarna är så förföljda i dag vill jag gärna utropa mig själv som Jude om det skulle hjälpa detta förföljda folk det minsta. Men i samma anda skulle jag gärna utropa mig som en neger, om det skulle vara till nytta för negrer, kines eller korean eller polack eller medlem av det besegrade tyska folket om det skulle hjälpa dem …. “
Ja, vem annan än en judisk intellektuell skulle ha levt det liv Wolfe gjort eller gjort sådana uttalanden som han gjorde 1939 och 1946? Hur kunde han förena detta påstående med hans beteende ett par år tidigare?
Det finns också något mycket olycksbådande bakom dessa klichéer trots dess ädla yta: att ersätta sig själv för andra. För om man ”proklamerar” sig själv att vara en av dessa grupper definierar man dem sedan, talar om för dem hur de borde tala och tänka och bete sig, vilket tar bort deras frihet att göra det själva.
Och vem förutom en vänster-vinklad och i synnerhet en judisk intellektuell skulle ha mage att säga detta år 1948, och glömma sitt eget ansvar för de händelser han diskuterar:
“Jag såg fredsälskare göra samma misstag med Hitler som ni nu gör med Stalin, att tysta 6.000.000 kremerade judar, en spridning av krig som gjorts oundvikligt i stället för att tänka på hur det kunde undvikas.”
Så vem var det som gjorde ett sådant misstag 1939? Svar: De som var som Wolfe om den kommunistiska vänstern (samt längst till höger) som varnade – i motsats till de flesta demokratiska socialister, liberaler och konservativa – att allting var bättre än att opponera sig mot Tysklands ambitioner och system?
Vi arbetar i dag för att se till att de politiska arvtagarna till sådant tänkande inte får chansen ett decennium från idag till åtlöje – utan att erkänna att det var deras fel – misstag som kostade miljontals liv och förstärker deras elände ännu mer.
Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). The website of the GLORIA Center is at http://www.gloria-center.org and of his blog, Rubin Reports, http://www.rubinreports.blogspot.com.....
loading…
loading…