Om palestinierna är törstiga . . .

Original på http://www.jpost.com/Opinion/Columnists/Article.aspx?ID=235772&R=R1, också efter översättningen.

De förödande sanningen om vatten och den palestinska staten

Av Yochanan VISSER och Sharon Shaked08/28/2011 22:21

Dokument visar att PA:s påståenden är som blöt lera
Den 15 juni 2011 publicerade Jerusalem Post en artikel om den palestinska vattenkrisen, skriven av chefen för den palestinska Water Authority, Dr Shaddad Atilli.

I sin artikel skrev Atilli att Israels “diskriminerande politik” bär skulden för bristen på vatten i det palestinska samhället. Han hävdade att Israel använder den gemensamma israelisk-palestinska Water Committee (JVM) att lägga in veto och fördröja palestinska vattenprojekt. Han skrev också att Israel olagligt utnyttjar 90% av de delade vattenkällorna.

Vidare hävdade han att på grund av den israeliska stölden av vatten och förstörelse av vattenbrunnar och reningsverk, folks uppfattning om “tvåstatslösning” snabbt bleknar.

Hans ärekränkande artikel är full av förvrängningar, rena lögner och falska anklagelser och är ännu ett bevis på PA: s oförsonlighet.

Nyligen fick vår organisation, Missing Peace, autentiska dokument som dokumenterar möten i den gemensamma israelisk-palestinska Water Committee (JVM), och korrespondens mellan överste Avi Shalev, chef för grenen för Internationella relationer hos COGAT och Dr.Atilli. Dessa dokument målar en helt annan bild.

I motsats till Atilli s skandalösa anklagelser, har den palestinska myndigheten konstant saboterat tvåstatslösning genom att förhindra utvecklingen av en oberoende vatten-infrastruktur för en framtida palestinsk stat.

Låt oss undersöka några av påståendens i Atilli s artikel och jämföra dem med den bild som framträder ur JVM och COGATs dokument.

“Israel försenade och lade in sitt veto angående palestinska vattenprojekt, säger Atilli.

Först av allt säger Artikel 40 (14) i Osloavtalet tydligt att alla JVM beslut om vattenprojekt på Västbanken behöver ömsesidig överenskommelse.

När du har godkänts behöver inte JVM projekt för de områden under palestinsk kontroll (A och B) inte någon ytterligare israelisk inblandning.

Projekt i område C, där Israel är i kontroll, behöver godkännande från den israeliska civila förvaltningen (ICA).

Sedan 2000 ahr PWA lämnat in 76 ansökningar om tillstånd till kontoret hos den civila förvaltningen.
Därefterutfärdades 73 tillstånd av ICA och tre förnekades eftersom det inte fanns någon plan.

I ett brev den 8 juni 2009, svarade Shalev att Atillis anmärkning om att ICA inte hedrar en begäran från PWA om utfärdande av 12 av dessa tillstånd – Shalev skrev att dessa tillstånd redan hade utfärdats 2001, och att ICA undrat varför PWA inte genomfört dessa projekt.

Ytterligare 44 JVM-godkända projekt, de flesta i A och B, liksom byggandet av ett reningsverk (ARV) i Jenin som erhållit godkännande under 2008 – har inte genomförts. Den tyska regeringen drog tillbaka n plan för att bygga ett reningsverk i Tulkarm när den drog slutsatsen att PWA inte kunde hantera projektet.

Tillbaka i november 2009 klagade PWA om brist på medel, och då erbjöd den israeliska regeringen att finansiera vattenprojekt för palestinska samhällen. PA har ännu inte svarat på detta erbjudande.

“Israel avsätter endast 10% av de delade vattenkällorna till palestinierna insisterar Atilli.
Vattenkvoten för Västbanken kom man ömsesidigt överens om i Osloavtalet. Som ett resultat går 33% av vattnet i akviferer under Västbanken till palestinierna.

År 1993 kunde palestinierna pumpa upp 117 miljoner kubikmeter och Israel skulle ge ytterligare 31 miljoner. År 2007 tilldelades 200 miljoner kubikmeter PA, där Israel levererade 51.8 miljoner.

Men av de 200 miljoner kubikmeterna, användes endast 180 miljoner.

Den främsta orsaken till detta är att PWA inte genomfört projekt i östra akvifären som skulle ha löst mycket av den palestinska vattenkrisen. Mer än hälften av brunnarna som är godkända för exploateringav Östra akvifären har ännu inte borrats. Tillstånden utfärdades 2000.

I ett brev den 4 april 2001 uppmanade civila förvaltningen i PWA att genomföra dessa projekt. Ett brev från 8 Juni 2009 upprepade denna begäran.

Atilli ljög också om den palestinska vattenförbrukningen. I JPost-artikeln hävdade han att palestinierna är “begränsade till ett genomsnitt på endast 60 liter.” Men i 2009 publicerade PWA sin egen rapport som nämner att i genomsnitt levereras 110 liter per person per dag.

Atilli nivå av chutzpa visas bäst av hans tredje påstående om att Israel stjäl vatten och förstör palestinska vattenprojekt. Faktum är att palestinier stjäl miljontals kubikmeter vatten per år genom att borra illegala hål i vattenledningarna för den israeliska vattenleverantören Mekorot. Den civila myndigheten fixar 600 av dessa illegala kranar varje år.

Dessutom – sedan 2008 har Israel bett PA att återupprätta de gemensamma JSET-patrullerna för att upptäcka vattenstöld, som fanns innan El Aksa intifadan.

PA har vägrat.

En annan orsak till förlusten av vatten är det dåliga underhållet av den palestinska vatten-infrastrukturen. En svindlande 33% av färskvattnet går förlorat på grund av läckage, stöld och dåligt underhåll.

Andra handlingar som solida bevis för att stängning av 250 olagliga brunnar har överenskommits i JVM-möten. Till exempel protokoll från JVM-mötet den 13 november 2007 visar ett konsensusbeslut att förstöra “illegala borrningar och anslutningar.” Ändå agerade Atilli som om han aldrig deltog i dessa möten eller co-undertecknade de gemensamma besluten.

Han hade till och med mage att skriva en angelägen vädjan till det internationella samfundet så snart som ICA, efter flera överklaganden till PWA för att följa upp den överenskomna nedläggningen av olagliga brunnar, fick stänga dessa själva.

Dessa är bara några exempel på det chockerande sätt den palestinska myndigheten försummat de grundläggande medborgarnas behov och cyniskt använder vatten som ett vapen i en PR-kampanj mot Israel. Den visar att i motsats till rapporter om framsteg i State Building, är PA långt ifrån redo för att bli en självständig stat.

Det finns dock ytterligare en slutsats som kan dras här.

Den envisa vägran att arbeta tillsammans med Israel om ömsesidiga intressen som förbättring av vatten-infrastrukturen och hur PA därefter använder denna brist på förbättring att demonisera Israel, bevisar att PA inte är intresserad av en tvåstatslösning, eller fred.

Faktum är att budet på FN: s erkännande av en stat utan ett fredsavtal, och hur PA behandlar Israel om vatten är en del av samma kampanj. Målet med kampanjen är, som Mahmoud Abbas sade i sin ökända NYT op-ed, en fortsättning på konflikten på olika sätt.

Vid det här laget har det blivit tydligt att användningen av vatten som vapen är en av dessa medel.

Yochanan Visser är chef för Missing Peace Information (en Israel-baserad PD-organisation med verksamhet i Belgien och Nederländerna), och publicist för den holländska tidningarna De Volkskrant, Het Vrije Volk och De Dagelijkse Standaard. www.missingpeace.eu

Sharon Shaked är Mellanösternexpert på Missing Peace. Hon har en BA i Mellanöstern- och islamiska studier från Hebreiska Universitetetet.......

 


The devastating truth about water and Palestinian statehood

By YOCHANAN VISSER AND SHARON SHAKED
08/28/2011 22:21

Documents prove PA claims are all wet.

On June 15, 2011 The Jerusalem Post published an article about the Palestinian water crisis, written by the head of the Palestinian Water Authority, Dr. Shaddad Atilli.

In his article, Atilli wrote that Israel’s ‘discriminatory policies’ are to blame for the lack of water in Palestinian society. He claimed that Israel uses the Joint Israeli Palestinian Water Committee (JWC) to veto and delay Palestinian water projects. He also wrote that Israel illegally exploits 90% of the shared water sources.

Furthermore, he claimed that because of the Israeli theft of water and the destruction of water wells and treatment plants, people realize that the two-state solution is rapidly fading.

His libelous article, full of distortions, outright lies and false accusations, was yet another proof of the PA’s intransigence.

Recently our organization, Missing Peace, obtained authentic papers documenting meetings of the Joint Israeli Palestinian Water Committee (JWC), and correspondence between Colonel Avi Shalev, head of the International relations branch of COGAT, and Dr.Atilli. Thesedocuments paint an entirely different picture.

Contrary to Atilli’s outrageous accusations, the Palestinian Authority has been sabotaging the two-state solution by preventing the development of an independent water infrastructure for the future Palestinian state.

Let’s examine some of the claims in Atilli’s article and compare them with the picture that emerges from the JWC and COGAT documents.

‘Israel delayed and vetoed Palestinian water projects,’ says Atilli.

First of all, article 40 (14) in the Oslo Accords clearly states that all JWC decisions about water projects in the West Bank need mutual agreement.

Once approved, JWC projects for the territories under Palestinian control (Areas A and B) do not need any further Israeli involvement.

Projects in Area C, where Israel is in control, need approval from the Israeli Civil Administration (ICA).

Since 2000 the PWA submitted 76 requests for permits to the office of the Civil Administration.

Subsequently 73 permits were issued by ICA and three denied because there was no master plan.

In a letter of June 8 2009, Shalev responded to Atilli’s complaint that ICA did not honor a PWA request to issue 12 of these permits. Shalev wrote that these permits had already been issued in 2001, and that ICA wondered why the PWA did not execute these projects.

Another 44 JWC-approved projects, the majority in Areas A and B, like the construction of a waste water treatment plant (WWTP) in Jenin that received approval in 2008 – have not been implemented. The German government even withdraw a plan to build a WWTP in Tulkarm when it concluded that the PWA could not handle the project.

When, back in November 2009, the PWA complained about a lack of funds, the Israeli government offered to finance water projects for Palestinian communities. The PA has yet to respond to this offer.

‘Israel allocates only 10% of the shared water sources to the Palestinians’ claims Atilli.

The water quota for the West Bank were mutually agreed upon in the Oslo Accords. As a result, 33% of the water in the aquifers under the West Bank is allocated to the Palestinians.

In 1993 the Palestinians could pump up 117 million cubic meters and Israel would provide an additional 31 million. In 2007 200 million cubic meters were allocated to the PA, of which Israel provided 51.8 million.

However, of those 200 million cubic meters, only 180 million were actually used.

The main reason for this is that the PWA did not implement projects in the Eastern aquifer that would have solved much of the Palestinian water crisis. More than half of the wells approved for exploitation of the Eastern aquifer have still not been drilled. The permits were issued in 2000.

In a letter written on April 4, 2001, the civil administration urged the PWA to execute these projects. A letter from June 8 2009 repeated that request.

Atilli also lied about Palestinian water consumption. In the JPost article he claimed that Palestinians are ‘limited to an average of just 60 liters.’ However, in 2009 his own PWA published a report that mentioned an average supply of 110 liters per capita per day.

Atilli’s level of chutzpa is best shown by his third claim, about Israel stealing water and destroying Palestinian water projects. In fact, Palestinians steal millions of cubic meters of water per year by drilling illegal holes into the water pipes of the Israeli water provider Mekorot. The Civil Authority fixes 600 of these illegal taps each year.

Furthermore, since 2008 Israel has asked the PA to re-establish the joint JSET water patrols that fought water theft before the El Aksa intifada.

The PA has refused.

Another reason for the loss of water is the poor maintenance of the Palestinian water infrastructure. A staggering 33% of the fresh water supply gets lost because of leaks, theft and poor maintenance.

Other documents provided solid evidence that the closing of 250 illegal wells was agreed upon in the JWC meetings. For example, minutes of the JWC meeting on November 13, 2007 show a consensus decision to destroy ‘illegal drillings and connections.’ Nevertheless, Atilli acted as if he never attended these meetings or co-signed the joint decisions.

He even had the gall to write urgent appeals to the international community as soon as ICA, after numerous appeals to the PWA to follow up on the agreed closure of illegal wells, finally closed those wells.

These are only few examples of the shocking way the Palestinian Authority neglected the basic needs of its citizens and cynically uses water as a weapon in a PR campaign against Israel. It shows that, contrary to reports dealing with progress in state building, the PA is far from ready for statehood.

There is, however, yet another conclusion to be drawn here.

The stubborn refusal to work with Israel on mutual interests like improvement of the water infrastructure, and the way the PA subsequently uses that lack of improvement to demonize Israel, prove that the PA is not interested in the two-state solution, or peace.

In fact, the bid for UN recognition of a state without a peace agreement, and the way the PAdeals with Israel regarding water are part of the same campaign. The goal of that campaign is, as Mahmoud Abbas pointed out in his infamous NYT op-ed, the continuation of the conflict by different means.

By now it has become clear that the use of water as weapon is one of those means.

Yochanan Visser is Director Missing Peace Information (an Israel-based PD organization operating in Belgium and the Netherlands), and publicist for the Dutch papers De Volkskrant, Het Vrije Volk and De Dagelijkse Standaard. www.missingpeace.eu

Sharon Shaked is the Middle East Expert in Missing Peace. She holds a BA in Middle East and Islamic studies from Hebrew University.

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share