Israel i Sverige

‘All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing’

Posts Tagged anti-Semitism

17 länder har höjt sin terrorberedskap, inte bara England.

Jan 24

Posted by admin in Världspolitik | No Comments

TT nämner att England har höjt sin terrorberedskap till den näst högsta nivån (SvD975 HD SvD969 GP289 D475 AB157 DN931 SDS202 AB056 )

I själva verket har 17 länder gjort det även om sex inte har talat högljutt om sina aktioner.

Kaskad av terrorvarningar på tre kontinenter plus Mellanöstern


DEBKAfile Särskild rapport

23 Januari 2010, 9:27 (GMT +02:00)

Under de senaste tre dagarna, har regeringarna i elva länder skyndat sig att höja sina beredskapsnivåer för islamistisk terror, eller antagit ovanligt stränga säkerhetsåtgärder. Ytterligare sex regeringar har följt dessa steg utan att basunera ut det.

Fredag och lördag, 22-23 januari, placerade Indien sina flygbolag och flygplatser och i hela sydöstra Asien, Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Indien, Maldiverna, Nepal, Pakistan och Sri Lanka – i beredskap för en eventuell flygplanskapning av al-Qaida eller Lashkar-e-Taibem. Storbritannien förhöjde nivån på terrorhotet från “stor” till “allvarlig” – en under toppnivån och stppade direkta flygningar med brittiska flygblag till och från Jemen.

Förra veckan greps fem britter p Islamabads flygplats när de försökte överlämna sina boardingcards till fem andra. Jemen själv har slutat utfärda inresevisum vid Sanaas flygplats. Britterna tycks frukta en ny skur av terrorism inom landet.

Även om Obamas administration inte formellt har höjt larmnivån för terrr har vaksamheten på alla amerikanska flygplatser och gränsstationer radikalt ökat sedan en nigeriansk terrorist försökte spränga Northwest passagerarplan på juldagen. Sedan januari 4, måste flygbolag och passagerare från 14 specificerade länder krppsvisiteras innan de går ombord flyg till USA. Förra veckan lades sex personer till den nyligen utökade flygförbudslistan sm inte får gå mbord plan till USA.

Lördag, blev amerikanska flygplatsmyndigheter varnade att minst två kvinnliga självmordsbombare med “icke-arabiskt utseende” och västerländska pass kan ha skickats till USA av al Qaida-Jemen – antingen för att spränga USA-flyg eller begå självmordsattentat inne i landet.

Med hänvisning till det misslyckade flygattentatet, berättade Richard Clarke, tidigare Vita Husets rådgivare angående terroristbekämpning, för ABC: “Det finns andra som är kvar där ute som har utbildning och som har “rena skinn” – det vill säga människor som vi inte har ett förflutet med, som kanske inte ser ut som al-Qaidas terrorister, som kanske inte är araber, och behöver inte vara män. “

Den 26 december, dagen efter försöket till flygattentat, rapporteras från antiterror-källor att det sedan början av oktober har varit känt av president Obama och höga amerikanska tjänstemän inom säkerhet, att nya nätverk eller klusters av celler tar form i Europa. Först upptäcktes av tyska BND, något som strukturellt liknar den Hamburg-cell, som planerade och utförde 11 september 2001-attackerna i USA. Den tyska byrån tipsade också Israel om sin prognos att en ny våg av islamistisk terror hotar USA och andra delar av världen.

Det nya nätverket har rekryterat nya ansikten som inte finns i västvärldens terroristlistor och är utan kända kopplingar till al-Qaida medlemmar eller deras familjemedlemmar.

Den 11 december redovisar Debka-Net-Weekly 425 att: “al-Qaida tros ha arbetat på att i sitt europeiska nätverk anställa typiska västerlänningar av kaukasiskt utseende som skiljer sig från de stereotypa muslimerna.”

Saudiarabien och Gulfstaterna har tagit sina egna försiktighetsåtgärder. Jordaniens säkerhetstjänster är fullt mobiliserade efter försöket att spränga en israelisk ambassadkonvojen den 15 januari. Israel får rutinmässigt terroristrådgivning från västerländska underrättelsetjänster och bibehåller sin egen höga säkerhetsnivå hemma.

.

...

Tags: , , , , , ,

Amnestys antisemitiska ådra allt starkare.

Jan 23

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

“Amnesia” International har nyligen än en gång anklagat Israel för “kollektiv bestraffning” av ett fientligt land, EJ ockuperat….., eftersom Israel inte känner för att låta dem fortsätta attackera Israel med raketer, granater, ca en om dagen sedan senaste vapenvilan för ett år sedan. Amnesty international har ingalunda gjort affär av Hamas direkta krigsbrott, eller att de beskjuter lastbilskaravanerna av varor som Israel bringar till civilbefolkningen där. En befolkning som demokratiskt har valt Hamas, väl medvetna om att deras grundlag enbart talar om Folkmord av hela judenheten och att de aldrig kommer att förhandla om detta.

Hamas vet exakt vad de kan göra för att deras befolkning ska kunna andas ut och börja visa att de är kapabla att bygga en palestinsk stat, men de har inte lust. Här en översättning, följt av det engelska originalet. Politisk lag har en del specialuttryck som inte ingår i min engelska repertoar – var vänlig gå ner till originalet för dessa!

DN612 Fr SR764 [Admin.]

Amnesia International: glömmer bort de verkliga syndarna i Gaza

Justus Reid Weiner och Dimitri Teresh

Amnesty International (AI) i sin översiktsartikel med titeln “Gaza kvävs under den israeliska blockaden” 1 hävdar att Gazanerna lider oerhört under den så kallade blockaden. Dessa påståenden döljer det verkliga förhållandet mellan Israel och Gaza. Först och främst: tusentals Hamasraketer, missiler och granatattacker föregick och föranledde att ekonomiska sanktioner genomfördes av Israel.2 Trots detta faktum, som nyligen  försvars­departementets rapport visar, har den humanitära hjälpen till Gaza ökat med nästan 900 procent 2009 jämfört med 2008,3 Trots det har Israels enkelriktade kritiker, såsom AI, blir allt envisare. Som kommer att visas nedan, förstör detta uppiskande av den svåra humanitära situationen den allmänna bilden av Gaza och glömmer den verkliga orsaken till de klart mindre än optimala förhållanden under vilka Gazanerna bor.

Förutsägelser om en “överhängande humanitär kris” i Gaza har gjorts åtminstone så långt tillbaka som 1996. Under år 2000 vred olika frivilligorganisationer inklusive AI upp hetsen på Israel genom att hävda att den judiska staten var ansvarig för “överhängande humanitär kris / katastrof i Gazaremsan. Sådan terminologi mobiliserades på nytt under 2001, och sedan dess årligen under 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Hur har Gazaremsan varit “på gränsen” till en humanitär kris i över tio år?

Två relativt okända faktorer angående situationen i Gaza är värda att nämnas i samband med den påstådda eviga “humanitära kris” som alltid är på väg att bryta ut. Först: Gazas gasfyndigheter (bekräftade av British Gas) är värda cirka $2 miljarder4 (även före det ökade priset på fossila bränslen under de senaste åren). Om Hamasregeringen kan stabilisera den politiska situationen tillräckligt länge för att installera plattformar för att få gas till ytan, kan Gazanerna dra nytta av dessa gasfyndigheter. Invånarna i Gaza kan rentav bli medelklass. För det andra är befolkningen i Gaza förhållandevis friska och välutbildade. Faktum är att klassiska indikatorer på levnadsstandard placerar Gaza i en relativt stark ställning. Medellivslängden i Gazaremsan är 72,34 år, 5 större än Rysslands (65,94 år), 6 Bahamas, (65,72 år), Indien (69,25 år), 8 Ukraina (68,06 år) 9 och Glasgow East (i Skottland), där manliga medellivslängden är 69,3 years.10 Likaså har Gaza mycket lägre barnadödlighet (21,35 döda / 1000 levande födda) 11 än Angola (182,31 dödsfall / 1000 levande födda), 12 Iran (36,93 döda / 1000 levande födda), 13 Indien (32,31 döda / 1000 levande födda), 14 Egypten (28,36 döda / 1000 levande födda) 15 och Brasilien (26,67
döda / 1000 levande födda) .16 Det kanske mest förvånande faktum med tanke på den sensationalistiska mediebevakningen som fördömer Gazas chanser för en bättre framtid, är att läskunnigheten i Gaza uppgår till svindlande 92,4 percent.17 Detta är mycket högre än Indien (47,8 procent), 18 Egypten (59,4 procent) 19 och det rika Saudiarabien (70,8 procent) .20 Likaså har Gaza mycket lägre barnadödlighet (21,35 döda / 1000 levande födda)

AI klandrar Israel för alla Gazas problem. AI nämner inte Hamas
valframgångar. Redan före kuppen som störtade Mahmoud Abbas “palestinska myndighet”, lyckades Hamas få flera röster i det palestinska valet.21 Hamas försökte inte dölja sin religiösa fanatism eller de metoder som de ämnade använda om han väljs. Hamas Stadga är explicit om sin avsikt att använda våld för att förstöra Israel och styra dess medborgare enligt en islamisk- palestinsk regim.22 Det framgår klart att man inte kan kompromissa, “fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med principerna för den islamiska motståndsrörelsen.” 23 Gazas väljare förstod väl hur deras livsstil skulle förändras under Hamastans  fundamentalistiska styre.

Man har dokumenterat att när Israel erbjuder och tillåter transitering av donerade varor avsedda för civilbefolkningen i Gaza, finns där idiotsäkra bevis för att Hamas stjäl en del av varorna för terroristbruk. 24 Exempelvis, AI:s upprepade klagomål på att import av byggmaterial är förhindrad av Israel försummar att erkänna att samma cement avsedd att användas för
att bygga skolor kan också användas för att förstärka smugglingstunnlar och militärbunkrar. Barak tillät leverans av 300 ton cement, men Hamas stal redan från de första lastbilarna så det tog snabbt slut.

AI: s översiktsartikel är fylld med hänvisningar till internationell rätt,
utan en gång peka på att någon särskild bestämmelse överträds. Dessutom är det oklart varför AI använder termen “kollektiv bestraffning”, eftersom ingen är avsedd och, ännu viktigare, vilket kommer att diskuteras nedan, ingen utförs av Israel.

I motsats till AI: s kritik är inget land tvingat att öppna sina gränser.  Eftersom Israel inte har ingen lagstadgad skyldighet att bedriva handel med bränsle eller något annat till Gazaremsan, eller att bibehålla öppna gränser till Gazaremsan, kan de hålla inne kommersiella varor och försegla
sina gränser efter eget gottfinnande, även om de är avsedda som “straff” för Hamas terrorism. Israels införande avekonomiska sanktioner mot Gaza, såsom att begränsa leveranser av bränsle och el, innebär inte användning av militär styrka och är därför ett helt lagligt sätt att bemöta Gaza-attacker, trots den olyckliga effekten på viss palestinsk civilbefolkning.

Användning av ekonomiska och andra icke-militära sanktioner som ett sätt
att disciplinera andra internationella aktörer för dåligt uppförande är en företeelse känd inom internationell rätt som “Retorsion.”[sv. bojkott, blockage?]25 Det är allmänt känt att varje land får bedriva retorsion.26
Det är erkänt att stater även kan gå utöver Retorsion att utföra  icke-krigförande repressalier, icke-militära handlingar som annars skulle vara olagliga (t.ex. avbryta flygavtal) som motåtgärder.27

Medan folkrätten förbjuder “kollektiv bestraffning” 28 kan i motsats
till AI: s påståenden, inga av Israels bekämpningsåtgärder och retorsions betraktas somkollektiv bestraffning. Förbudet mot kollektiv bestraffning gör det otillåtet att införa straffrättsliga påföljder för enskilda eller grupper på grund av annans skuld, eller tillämpa handlingar som annars skulle bryta mot reglerna om åtskillnad och / eller proportionalitet.29 Ingen av Israels handlingar innebär införandet straffrättsliga typer av påföljd eller bryter mot bestämmelserna om åtskillnad och proportionalitet. Uppenbarligen glömmer AI att det aldrig har varit ett åtal för kollektiv bestraffning på grund av ekonomiska sanktioner. AI känner sig uppenbarligen motiverade att hitta på internationell sedvanerätt.

AI påstår ofta att de önskar ett givande fredsarbete i Mellanöstern. Ändå handlar hela översiktsartikeln om resultatet av ett otillräckligt riktat problem – de ständiga missil, raket- och granatattackerna från Hamas. De faktiska attackerna är endast antytt som en läpparnas bekännelse, och AI aldrig en gång visar hur de skall behandlas, utan AI insisterar att bara Israel häver sanktionerna som begränsar Hamas kommer de att förbättra situationen. I själva verket kommer en begränsning av fredliga försök att garantera säkerheten enbart att minska chanserna för fred och samtidigt öka sannolikheten för våld och konfrontation. För dem som inte lider av amnesi, är den verkliga boven i denna tragedi Hamas terroristorganisation.

I motsats till vad AI:s rapportering försöker antyda, har Israel gått extra
långt för att förhindra uppkomsten av en humanitär kris i Gaza. Israel upprättade “Gaza Samordningsadministration” (CLA), där företrädare för IDF och regeringsdepartement arbeta dag och natt för att reagera på humanitära frågor i Gaza.” 30 Tidigare talade CLA:s befälhavare överste Nir Press öppenhjärtigt om Hamas “väloljade media och propaganda som har lyckats skapa humanitära kriser ur tomma luften.” 31 Han gav som exempel Israels beslut att dra in bränslet i början av 2008 efter en palestinsk attack mot Nahal Oz bränsledepot.32 Innan begränsningen inträdde fyllde Israel alla gasbehållare i Gaza till fullo. Men Hamas “utnyttjade detta som ett  PR-tillfälle,” och vägrade att använda bränslet utan “skickade hundratals människor till bensinstationer i Gaza för att stå med hinkar i en lång rad, vilket gv intrycket att det fanns en bränslebrist på The Strip.” 33 Detta skådespelet tog slut först efter det att journalister kontaktat palestinska tidningar oc denh Gaza-baserade industrin för att förklara att tankarna var fyllda, men att Hamas avsiktligt inte hämtade bränslet. Som ett resultat steg det interna palestinska trycket, och Hamas hade inget annat val än att distribuera bränslet.” 34 Återigen förde Hamas avsiktligt välmenande NGO:s och media bakom ljuset.

Slutligen vore det otroligt mycket bättre om AI riktade sina insatser till områden som verkligen är i behov av humanitärt bistånd och som inte terrorisera sina grannar. Faktum är att Gazanerna får mer bidrag än någon annan grupp människor i hela världen, per person.35 De nio hundra miljoner dollar, som statssekreterare Clinton lovade för återuppbyggnad av Gaza, 36
skulle räcka långt för att lindra lidandet av de miljoner som lever under miserabla förhållanden i Haiti. Haitierna skulle inte stjäla utländskt bistånd för att starta ett regn av missiler, raketer och granaer mot grannlandet
Dominikanska republiken.

Bilder av Gaza, från “Palestina Today” November 26, 2009, tagen från Tom
Gross Mideast medieanalys

[Se nedan, i det engelska originalet.]

Anmärkningar

1-26, se under det engelska originalet.


27. Exempel på retorsions är
legio i internationella frågor. USA, till exempel, frös
handel med Uganda 1978, efter anklagelser om folkmord, och med Iran
efter revolutionen 1979. Under 2000 avbröt fjorton europeiska
stater olika diplomatiska förbindelser med Österrike i
protest mot Jörg Haider i regeringen. Många stater
avbröt handel och diplomatiska förbindelser med Sydafrika
som straff för bruket av apartheid. I inget av dessa fall kom
tanken på “kollektiv bestraffning” upp.
“Straffa” ett område med restriktioner för
internationell handel är inte detsamma som att genomföra
“kollektiv bestraffning”.

28. Artikel 75 (4) (b) i
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen av den 12
augusti 1949 och som avser offren i internationella väpnade
konflikter, 8 juni 1977, 1125 UNT.S. 3-608. Även Israel är
inte en part i protokollet, förbudet mot kollektiv bestraffning
anses återspegla internationell sedvanerätt. Se Dinstein,
fotnot 17, kl 21.

29. Id.

30. Yaakov Katz, “Säkerhet
och försvar: En överstelöjtnant i Hope,”
Jerusalem Post, 31 juli 2008,
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1215331161934&pagename=JPost%
2FJPArticle%
2FShowFull.

31. Id.

32. Id.

33.
Id.

34. Id.

35. Carol Migdalovitz, Israel och
arabländerna Förhandlingar: bakgrund, konflikter och USA “,
CRS Report RL33530, 22 december 2006,
http://www.au.af.mil/au/awc/awcgate/crs/rs22370.pd

36.
Reuters, “US planer att lova 900 miljoner dollar för Gaza,
“23 februari 2009,
http://www.haaretz.com/hasen/spages/1066381.html

Amnesia International:
Forgetting the Real Culprits in Gaza

Justus Reid Weiner and Dimitri
Teresh

Amnesty International (AI) in its
briefing paper titled “Suffocating: The Gaza Strip Under Israeli
Blockade”1
asserts that Gazans are suffering enormously under the so-called
blockade. These assertions obscure the true nature of the relationship
between Israel and Gaza. First and foremost, thousands of Hamas rocket,
missile and mortar attacks predated and prompted any economic sanctions
put into effect by Israel.2 Despite this fact, as a recent
Ministry of Defense report indicates, the flow of humanitarian aid to
Gaza increased by almost 900 percent in 2009 as compared to 2008.3
Despite that, Israel’s perennial critics, such as AI, have become
increasingly vocal. As will be demonstrated below, flogging the
purportedly dire humanitarian situation distorts the overall picture of
Gaza and forgets the actual cause for the clearly less-than-optimal
circumstances in which Gazans live.

Predictions
of an “imminent humanitarian crisis” in Gaza have been made at least as
far back as 1996. In the year 2000, various NGOs including AI turned up
the heat on Israel by claiming the Jewish state was responsible for the
“imminent humanitarian crisis/disaster” in the Gaza Strip. Such
terminology was mobilized anew in 2001, and since then annually in
2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 and 2010. How has the
Gaza Strip been “on the verge” of a humanitarian crisis for in excess
of ten years? Chicken Little, the sky is falling.

Two
relatively unknown features of the situation in Gaza are worthy of
mention in relation to the alleged perpetual “humanitarian crisis” that
is always about to erupt. First, Gaza’s offshore gas deposits
(confirmed with British Gas) are worth an estimated $2 billion4
(even prior to the upsurge in the price of fossil fuels during the past
years). If the Hamas government can stabilize the political situation
long enough to install platforms to bring the gas to the surface, the
Gazans can reap the benefits of these offshore gas deposits. The
residents of Gaza might even become middle class. Second, the
population of Gaza is comparatively healthy and well educated. In fact,
classic indicators of the standard of living place Gaza in a reasonably
strong position. Life expectancy in the Gaza Strip is 72.34 years,5
higher than Russia (65.94 years),6 the Bahamas, (65.72
years),7 India (69.25 years),8 Ukraine (68.06
years)9 and Glasgow East (in Scotland), where male life
expectancy is 69.3 years.10 Similarly,
Gaza has a much lower infant mortality rate (21.35 deaths/1,000 live
births)11 than Angola (182.31 deaths/1,000 live
births),12 Iran (36.93 deaths/1,000 live births),13
India (32.31 deaths/1,000 live births),14 Egypt (28.36
deaths/ 1,000 live births)15 and Brazil (26.67 deaths/1,000
live births).16
Perhaps the most astonishing fact, in light of the sensationalist media
coverage damning Gaza’s chances for a better future, is that literacy
in Gaza stands at a staggering 92.4 percent.17This is far
higher than India (47.8 percent),18 Egypt (59.4 percent)19
and even wealthy Saudi Arabia (70.8 percent).20
Similarly, Gaza has a much lower infant mortality rate (21.35
deaths/1,000 live births)

In
blaming Israel for all of Gaza’s problems AI makes no mention of
Hamas’s electoral success. Even prior to the coup that overthrew
Mahmoud Abbas’ Palestinian Authority, Hamas succeeded in being chosen
by a clear plurality of the Palestinian electorate.21

Hamas did not conceal its religious fanaticism or the methods it
intended to use if elected. The Hamas Charter is explicit about its
intent to use violent means to destroy Israel and place all of its
citizens under Islamic Palestinian rule.22 They clearly
state that there can be no compromise; “peaceful solutions and
international conferences are in contradiction to the principles of the
Islamic Resistance Movement.”23 Gaza’s voters well
understood the ramifications on living conditions of Hamastan
fundamentalist governance.

It
has been documented that when Israel furnishes and allows transit of
donated goods intended for the civilians of Gaza, “there is ‘foolproof’
evidence that Hamas diverts supplies for ‘terrorist use.’”24
Thus, for example, AI’s repeated complaints that the import of building
materials is barred by Israel neglect to acknowledge that the same
cement intended to be used to rebuild schools can also be used to
reinforce smuggling tunnels and military bunkers.

AI’s
briefing paper is replete with references to international law, without
once pointing to any specific provision being violated. Moreover, it is
unclear why AI is using the term “collective punishment” since none is
intended and, more importantly, as will be discussed below, none is
effectuated by Israel.

Contrary
to AI’s criticism, no country is obliged to open its
borders. Since
Israel is under no legal obligation to engage in trade of fuel or
anything else with the Gaza Strip, or to maintain open borders with the
Gaza Strip, it may withhold commercial items and seal its borders at
its discretion, even if intended as “punishment” for Hamas’ terrorism.
Israel’s imposition of economic sanctions on the Gaza Strip, such as
withholding fuel supplies and electricity, does not involve the use of
military force and is therefore a perfectly legal means of responding
to Gazan attacks, despite the unfortunate effects on some Palestinian
civilians.

The
use of economic and other non-military sanctions as a means of
disciplining other international actors for their misbehavior is a
practice known in international law as “retorsion.”25 It is
generally acknowledged that any country may engage in retorsion.26
Indeed, it is acknowledged that states may even go beyond retorsion to
carry out non-belligerent reprisals, non-military acts that would
otherwise be illegal (such as suspending flight agreements) as
counter-measures.27

While international law bars
“collective punishment,”28 contrary
to AI’s assertions, none of Israel’s combat actions and retorsions may
be considered collective punishment. The bar on collective punishment
forbids the imposition of criminal-type penalties on individuals or
groups on the basis of another’s guilt, or the commission of acts that
would otherwise violate the rules of distinction and/or proportionality.29
None of Israel’s actions involve the imposition of criminal-type
penalties or the violation of the rules of distinction and
proportionality. Apparently, AI forgets that there has never been a
prosecution for collective punishment on the basis of economic
sanctions. AI apparently feels justified in inventing customary
international law.

AI
often repeats that they desire fruitful peace efforts in the Middle
East. Yet the entire briefing paper discusses the result of an
inadequately addressed problem – the continual missile, rocket and
mortar attacks by Hamas. The actual attacks are merely given lip
service, and AI never once suggests how they will be addressed; rather,
AI insists that lifting the sanctions that may be limiting Hamas will
improve the situation. In fact, undermining peaceful attempts to ensure
security will only decrease the chances for peace while increasing the
likelihood of violence and confrontation.  For those who don’t
suffer
from amnesia, the real culprit in this tragedy is the Hamas terrorist
organization.

Contrary
to the implications of AI’s reporting, Israel has gone to extraordinary
lengths to prevent the emergence of a humanitarian crisis in Gaza.
Israel established the “Gaza Coordination and Liaison Administration
(CLA), where representatives of the IDF and government ministries work
day and night to respond to humanitarian issues in Gaza.”30
Former
CLA commander Col. Nir Press spoke candidly of Hamas’ “well-oiled media
and propaganda machine which has succeeded in creating humanitarian
‘crises’ out of thin air.”31 He gave as an example Israel’s
decision to suspend fuel supplies in early 2008 after a Palestinian
attack on the Nahal Oz fuel depot.32 Before restricting the
supply, Israel filled all of the gas tanks in Gaza to their maximum.
Yet, “taking advantage of this as a PR opportunity,” Hamas refused to
draw on the fuel and “sent hundreds of people to gas stations in Gaza
to stand with buckets in a long line, giving the impression that there
was a fuel shortage in the Strip.”33 The stunt was only
called off after journalists “contacted Palestinian newspapers and
Gaza-based industrialists to explain that the tankers were, in fact,
full, but that Hamas was purposely not drawing the fuel. As a result,
internal Palestinian pressure mounted, and Hamas had no choice but to
distribute the fuel.”34 Once again, Hamas
hoodwinked the well-meaning NGOs and media.

Finally,
AI might be better advised to redirect its efforts to entities that are
genuinely in need of humanitarian assistance and that are not
terrorizing their neighbors.  In fact, Gazans receive the greatest
amount of international aid per capita of any entity in the
world.35 Perhaps, nine hundred million dollars, the sum
pledged to rebuild Gaza by Secretary of State Clinton,36
would go a long way towards alleviating the suffering of the millions
who live in desperate circumstances in Haiti. The Haitians would
not
divert the foreign aid to launch missiles, rockets, and mortars toward
the neighboring Dominican Republic.

Pictures of Gaza, from “Palestine
Today” November 26, 2009, taken from Tom Gross Mideast
Media Analysis

Notes

1. “Suffocating: The Gaza Strip
Under Israeli Blockade,” Index: MDE 15/002/2010, Jan. 2010, http://www.amnesty.ie/amnesty/upload/images/amnesty_ie/campaigns/Israel%20OPT/Suffocating%20The%20Gaza%20Strip%20under%20Israeli%20Blockade.pdf

2.  “The Hamas Terror War
Against Israel,” Israel Ministry of Foreign Affairs, as of
January 14, 2010, http://www.mfa.gov.il/MFA/Terrorism-+Obstacle+to+Peace/Palestinian+terror+since+2000/Missile+fire+from+Gaza+on+Israeli+civilian+targets+Aug+2007.htm;
“Israel to Impose Hamas sanctions,” BBC News, February 19,
2006, http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/4729000.stm

3.
“Increased Humanitarian Aid to Gaza after IDF Operation,” Coordination
of Government Activities in the Territories, Israeli Ministry of
Defense, January 9, 2010, http://www.mfa.gov.il/MFA/Government/Communiques/2009/Increased_humanitarian_aid_Gaza_after_IDF_operation_Jan_2009

4. Tim Butcher, “Gaza
Doesn’t Need Aid: It Has a £2bn Gas Field,” Daily Telegraph,
November 7, 2007, http://www.telegraph.co.uk/opinion/main.jhtml?xml=/opinion/2007/11/07/do0705.xml.

5. The
World Factbook – Gaza Strip, CIA, 15 July 2008,
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gz.html#Intro.

6. “Life Expectancy at Birth -
Country Comparison,” as of January 1, 2008,
http://www.indexmundi.com/g/r.aspx?t=50&v=30.

7. Id.

8. “India Life
Expectancy at Birth,” as of May 16, 2008,
http://www.indexmundi.com/india/life_expectancy_at_birth.html .

9. “Ukraine Life
Expectancy at Birth,” as of May 16, 2008,
http://indexmundi.com/ukraine/life_expectancy_at_birth.html.

10. “FactCheck:
Glasgow Worse than Gaza?,” Channel 4 News, 7 July, 2008,
http://www.channel4.com/news/articles/society/health/factcheck+glasgow+worse+than+gaza/2320267.

11. The
World Factbook – Gaza Strip, CIA, 15 July 2008,
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gz.html#Intro.

12. “Infant Mortality
Rate – Country Comparison,” as of January 1, 2008,
http://indexmundi.com/g/r.aspx?c=tp&v=29.

13. Id.

14. Id.

15. Id.
16. Id.

17. The
World Factbook – Gaza Strip, CIA, 15 July 2008,
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gz.html#Intro.

18. “Literacy – Country
Comparison,” as of January 1, 2008,
http://www.indexmundi.com/g/r.aspx?c=in&v=39.

19. Id.
20. Id.

21. “The Final Results of the
Second PLC Elections,” Central Elections Commission – Palestine,
January 29, 2006, http://www.elections.ps/template.aspx?id=291

22. Hamas Charter, Article 6, http://mideastweb.org/hamas.htm

23. Hamas Charter,
Article 13

24.
“Rights Groups: Humanitarian ‘Implosion’ Grips Gaza,” CNN, March 6,
2008, http://edition.cnn.com/2008/WORLD/meast/03/06/gaza.crisis/?iref=hpmostpop.

25. Encyclopedia of Public
International Law, 335 (1986); Oppenheim’s
International Law, 134 (H. Lauterpacht ed., 7th ed. 1952).

26. Elisabeth Zoller, Peacetime
Unilateral Remedies: An Analysis of Countermeasures 7 (1984).


27. Examples of retorsions are legion in international affairs. The
U.S., for example, froze trade with Uganda in 1978 following
accusations of genocide, and with Iran after the 1979 Revolution. In
2000, fourteen European states suspended various diplomatic relations
with Austria in protest of the participation of Jorg Haider in the
government. Numerous states suspended trade and diplomatic relations
with South Africa as punishment for apartheid practices. In none of
these cases was the charge of “collective punishment” even raised.
“Punishing” an entity with restrictions on international trade is not
identical to carrying out “collective punishment.”

28. Article
75(4)(b) of Protocol I Additional to the Geneva Conventions of 12
August 1949, and Relating to the Victims of International Armed
Conflict, June 8, 1977, 1125 UNT.S. 3-608. While Israel is not a party
to the Protocol, the prohibition on collective punishment is considered
to reflect customary international law. See Dinstein, supra note 17, at
21.

29. Id.

30. Yaakov Katz,
“Security and Defense: A Colonel of Hope,” Jerusalem Post, July
31, 2008,
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1215331161934&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull.

31. Id.

32. Id.

33. Id.

34. Id.

35. Carol Migdalovitz, “Israel-Arab Negotiations: Background, Conflicts, and U.S.,” CRS Report RL33530,
Dec. 22, 2006, http://www.au.af.mil/au/awc/awcgate/crs/rs22370.pd

36. Reuters, “U.S. plans to pledge $900 million for Gaza,” Feb. 23, 2009, http://www.haaretz.com/hasen/spages/1066381.html


Tags: , , , , , , , , , , ,

Arafat arkiverade mer än ett antal miljarder av dina och mina skattepengar

Jan 21

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Yasser Arafats hemliga arkiv – en tickande bomb


http://www.debka.com/headline.php?hid=6466

19 januari 2010, 5:39 (GMT +02:00)

Den bortgångne palestinske ledaren Yassir Arafat, uppfinnare och utvecklare av det islamska skräckvapnet självmordsbombare, lämnade en tidsinställd bomb tickande sex år efter hans mystiska död i Paris. Det förs nu en lugn men desperat kamp om äganderätten till hans privata arkiv.

Arafat hade få hjältar förutom sig själv, men hans utvalda läromästare var den rumänske diktatorn Nicolae Ceaucescu (som avrättades av sitt eget folk 1989), och säkerhetschefen, Gen Ion Mihai Padepa. Bukarest var en av de få platser i världen där den palestinska terrorchefen tyckte att han kunde vandra säkert och samtidigt ägna sig åt sina ovanliga sexuella vanor. Från Ceaucescu och Pacepa och deras underrättelsetjänst, DIE, fick Arafat lära sig att hemligheterna bakom internationella kändisar  från hela världen och deras privata liv kunde vara en primär källa till oerhörd politisk makt.

Därför använde Arafat under hans 36 år som chef för den palestinska rörelsen, de palestinska spionorganen han kontrollerade för att metodiskt samla in data och bygga upp dokumentation inte bara för israeliska, arabiska och muslimska ledare utan också en uppsjö av världens ledare, politiker, generaler, ekonomiska tsarer, högteknologiska chefer och deras familjer. Vissa är fortfarande i officiell ställning.

Från 1966, medan han utvecklade sin banbrytande teknik för att kapa passagerarplan och andra våldsamma metoder för att främja den palestinska saken, samlade  och sammanställde han i hemlighet  detta material, med hjälp av en armé av assistenter under hans personliga ledning. Denna internationella terrorist i världsklass använde utan tvekan arkivinnehållet för att genom hot tilltvinga sig en viss respektabilitet på världsscenen.

När Israel tillät honom att etablera sig på Västbanken och i Gaza år 1994, under Oslos Fredsavtal, beslutade Arafat att lämna sitt hemliga arkiv där han hade varit i exil i Tunis för att se till att det hölls utanför Israels händer.

Efter hans död gick handhavandet till veteranen PLO:s personalchef Abdel Abu Maher Ghneim, som var ansvarig för de olika palestinska fraktionernas terrorister och deras finansiering. Ghneim var emot Osloavtalet och föredrog exil i stället för att ansluta sig till den utflyttade palestinska ledningen i Ramallah.

Det var fram till augusti 2009, då den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas förmådde honom att acceptera utnämningen som hög ställföreträdare för PA-ordföranden och hans tronföljare. Arkivchefens flytt till Ramallah gav Tunisiens president Zine El Abidine Ben Ali sin chans. Så snart palestiniern hade avrest, sände Ben Ali hans hemliga spioner att lägga beslag på det ovärderliga Arafatarkivet och stoppa tlllträdet för någon palestinsk tjänsteman eller besökare.

Under december gjorde Abbas flera telefonsamtal för att försöka övertyga Tunisiens president att frigöra Arafats arkiv för överföring till Ramallah. Ben Ali var oberörd, även när Abbas känslomässigt förklarade att det var en del av Arafats arv och grunden för det palestinska oberoendet.

I början av januari åkte en högt uppsatt palestinsk delegation till Tunis för att erbjuda Ben Ali en kompromiss: de skulle få kopia av de hemliga arkivhandlingar medan originalen stannade i Tunis.

Även detta vägrade den tunisiska härskaren. Men då hade han funnit en legalistisk täckmantel för sin ståndpunkt: Yasser Arafats änka, Suha, var den enda legitima ägaren av Arafats egendom, berättade han för besvikna besökare.

Ben Ali hade gjort sin hemläxa.

Han visste om affären Abbas hade slutit med änkan 2005 efter ett år av ändlösa gräl om Arafats tillgångar. Suha fick ett kolossalt stipendium på 80 miljoner dollar per år enligt ett avtal med den palestinska myndigheten som var beroende av att hon uppfyller två villkor: Hon får aldrig lämna ut information om hennes döde mans liv och aldrig lämna sin plats på Malta där hon lever i exil.

Bryter hon mot dessa villkor, skulle hon förlora de medel som innehas av henne och palestinska myndighetens tjänstemän i ett gemensamt bankkonto.

Därför, som den tunisiska presidenten visste mycket väl, skulle Suha Arafat aldrig resa till Tunis för att kräva sitt arv, inklusive det dyrbara hemliga arkivet.

Yasser Arafat’s Secret Archive – a Ticking Bomb

DEBKA-Net-Weekly 429 Exclusive

January 19, 2010, 5:39 PM (GMT+02:00)

Tunis_s_6466Tunisian president Zine El Abidine Ben Ali holds on to prize

The late Palestinian leader Yasser Arafat, inventor and refiner of the Islamic suicide terror weapon, left a time bomb ticking away six years after his mysterious death in Paris. His private archive is being fought over now in a quietly desperate tug-o’-war, DEBKA-Net-Weekly’s intelligence sources revealed last week.

Arafat had few heroes aside from himself, but his chosen tutors were the Romanian dictator Nicolae Ceaucescu (who was executed by his own people in 1989), and security chief, Gen. Ion Mihai Padepa. Bucharest was one of the few places in the world where the Palestinian terror chief felt he could go to ground safely while also indulging his unusual sexual habits. From Ceaucescu and Pacepa and their intelligence apparatus, the DIE, Arafat learned that the secrets of world figures and their private lives could be a primary source of immense political power.

Therefore, during his 36 years as head of the Palestinian movement, the PLO Arafat used the Palestinian spy agencies he controlled to methodically collect data and build up dossiers not only on Israeli, Arab and Muslim figures of the day but also a host of world leaders, politicians, generals, economic czars, high-tech executives and their families. Some are still in official positions.

From 1966, while pioneering airliner hijackings and other violent practices for promoting the Palestinian cause, he secretly amassed and collated this material, helped by an army of assistants under his personal management. This world-class international terrorist undoubtedly used some of its incriminating content to lever himself onto the world stage as a respected figure.

When Israel allowed him to set himself up on the West Bank and Gaza Strip in 1994, under the Oslo Framework Peace Accords, Arafat decided to leave his secret archive behind at his place of exile in Tunis to make sure it stayed out of Israeli hands.

After his death, its management passed to the veteran PLO personnel chief Abdel Abu Maher Ghneim, who was in charge of the various Palestinian factions’ terrorist personnel and their funding. Ghneim was against the Oslo accords and preferred exile to joining the relocated Palestinian leadership in Ramallah.

That was until August, 2009, when the Palestinian Authority Chairman Mahmoud Abbas prevailed on him to accept the appointment of senior deputy to the PA chairman and his heir apparent. The archive manager’s move to Ramallah gave Tunisian president Zine El Abidine Ben Ali his chance. As soon as the Palestinian had gone, Ben Ali sent his secret service to seize the priceless Arafat archive and bar access to any Palestinian official or visitor.

During December, Abbas made several phone calls to talk the Tunisian President round into releasing the Arafat archive for transfer to Ramallah. Ben Ali was unmoved, even when Abbas explained emotionally that it was part of the Arafat legacy and the bedrock of Palestinian independence.

In early January, a high-ranking Palestinian delegation went to Tunis to offer Ben Ali a compromise: They would be allowed to photocopy the secret archive documents while leaving the originals in Tunis.

This too, the Tunisian ruler refused. But by then, he had found a legalistic cloak for his position: Yasser Arafat’s widow, Suha, was the only legitimate claimant to any Arafat property, he told his disappointed visitors.

Ben Ali had done his homework.

He knew about the deal Abbas had cut with the widow in 2005 after a year of interminable wrangling over Arafat’s assets. Suha was awarded the colossal stipend of $80 million per annum under a contract with the Palestinian Authority that was contingent on her complying with two conditions: She must never divulge any information about her dead husband’s life and never leave her place of exile on the island of Malta.

Arafat’s widow agreed that if she breached those conditions, she would forfeit the funds held by her and Palestinian Authority officials in a joint bank account.

Therefore, as the Tunisian president knew very well, Suha Arafat would never travel to Tunis to claim her inheritance, including the precious secret archive.

.

...

Tags: , , , , , , ,

Ayalon och vänsterpressen

Jan 16

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

(Publicead på Newsmill)

Åtminstone lärde sig Israels regering vem de kan lita på. Efter ett års allt intensivare trakasserier från Turkiet, nu med att Turkiet på offentlig TV ökar på det antisemitiska hatet i Turkiet med flera judehatande filmer, var Ayalon tvingad att arrangera ett möte med den turkiska ambassadören i Israel – och gjorde det stora misstaget att lita på den israeliska mediakåren, som är precis lika vänstervinklad som i Sverige. De såg förstås chansen att förnedra en representant för högerregeringen som mycket viktigare än att ge turkarna en liten känga efter allt som Israel har fått i ansiktet av dem under det senaste året.

Nu har den israeliska regeringen lärt sej det också.

Ayalon har fått mycket kritik för spektaklet – och cirka åtta gånger fler positiva uppmuntranden. I en öppen omröstning i en israelisk tidning var det ungefär 50/50.

Lieberman håller helt med på anklagelserna mot Turkiet om än inte just detta lilla spratt som Ayalon satte upp. Han är högeligen bekymrad över alla hinder som Turkiet sätter upp för fortsatt goda relationer. Att direkt visa antisemitiska filmer i samma stil som Fatah och Hamas har gjort i decennier, för att framkalla judehat, är knappast lämpligt för ett land som vill stå på vänskaplig fot och även spela medlare i Mellanöstern.

En färsk rapport från Debka är mycket tankeväckande:

Israel ödmjukar sig inför ultimatum från Turkiet medan Ankara förbereder nästa dråpslag

Förhållandet mellan Israel och Turkiet nådde nytt lågvattenstånd när Turkiets president tvingade Israel att be om ursäkt för att Ayalon var klumpig när han kallade till sig den turkiska ambassadören och sa vad han tänkte om Turkiets upprepade antisemitiska attacker mot judarna genom att tillverka hatfilmer och visa på den statliga TVn.

Erdogan planerar att intensifiera sin kampanj för att nöta ner Israel inför de radikala åskådarna i Teheran, Damaskus, Gaza och Beirut. Dessa visar våldsamt stort intresse över Erdogans islamistiska ambitioner. Samtidigt råkar Mubarak illa ut.

Lieberman och Ayalon såg rött efter de ständiga påhoppen av den turkiska premiärministern och kände sig tvingade att säga i från på skarpen.

Genom att buga sig till Ankara har Israel dragit undan mattan för de moderata arabiska länderna Saudiarabien, Egypten, Jordanien och hjälpt islamistaxeln Turkiet-Iran-Syrien-Libanon.

Obama fattar ej heller att Erdogan har lämnat sin vänskap till Västvärlden inklusive Israel.

Erdogan pressar nu på Chavez och den sydarikanske presidenten Zuma  för att försöka lura dem att  utrusta två expeditioner till Gaza för att hjälpa terroristorganisationen Hamas – inte den palestinaarabiska befolkningen – och därigenom öka gapet mellan västvänliga arabländer och Erdogans islamistaxel.

För full rapport se det engelska originalet här:

Israel bends to Turkish ultimatum, Ankara prepares next blow

DEBKAfile Exclusive Analysis

January 13, 2010, 11:07 PM (GMT+02:00)

Wedogan_punches_s_6458 Erdogan ready to punch Israel again

Israel-Turkish relations dropped to another low Wednesday, Jan. 13, when Jerusalem was forced to send a letter of apology to Ankara Wednesday, Jan. 13, by Turkey’s president Abdullah Gul’s threat to recall the Turkish ambassador from Jerusalem. Turkish prime minister Tayyep Recip Erdogan, buoyed up by his power to force Jerusalem to bend, is reported by DEBKAfile’s sources to be planning to intensify his campaign for grinding down the Jewish state, playing to the radical galleries in Tehran, Damascus, Gaza and Beirut. He is targeting Egypt’s Hosni Mubarak for a share in the ignominy.

The crisis in Turkish-Israeli relations was only temporarily defused late Wednesday when prime minister Binyamin Netanyahu forced deputy foreign minister to write a letter of apology to Ankara according to a script virtually dictated by the Turkish president on pain of the recall of the Turkish ambassador the next day.

Most of the day, foreign minister Lieberman and Ayalon refused to add to the half-hearted regrets they voiced earlier over the incident Tuesday, in which Lieberman and Ayalon, who saw red over the Turkish prime minister’s constant abuse, summoned the Turkish ambassador for a dressing-down.

Their foolish maneuver for putting Ankara in its place was to seat the ambassador on a sofa lower than his Israel hosts and calling TV cameras to witness his disgrace.

Ankara hit the ceiling, blowing the incident up into a major row. Netanyahu, rather than fire the foreign minister and/or his deputy for pointlessly fueling the crisis, exposed his weakness to outside pressure and succumbed to Gul’s ultimatum. Not only Turkey, but its new allies, Syria, Iran, Hizballah and Hamas, watched every move and drew their own conclusions.

The aftershocks rocked other parts of the Middle East: President Mubarak found himself wondering how to respond to Saudi King Abdullah’s effort to bring him over to Riyadh Thursday, Jan. 14 for a fence-mending encounter with Syria’s Bashar Assad. By folding under Turkish pressure, Israel strengthened the hand of Erdogan’s partner, the Syrian ruler, which meant that Mubarak would have to run an extra mile to settle his quarrel with Assad and oblige the king. This was more than he had intended.

In other words, by kowtowing to Ankara, the Israeli prime minister effectively pulled the rug from under the moderate Arab Middle East bloc and awarded points to the radical Turkish-Iran-Syrian coalition; the corollary is a stronger hand for the extremist Hamas against the Fatah-ruled Palestinian Authority.

A high-ranking Turkish official confided to DEBKAfile at the end of the day: “I didn’t know you Israelis were so stupid. You’ve made Erdogan’s sweetest dream come true.

Israel’s letter of apology may calm the crisis for a short period, during which Jerusalem will act as though the old friendly relations are back to normal, while the Turkish prime minister gets his next move ready to slap down when Israel has its next vulnerable moment.

DEBKAfile’s sources disclose Erdogan is now working on a scheme to break the blockade imposed by Israel and Egypt on the Hamas-ruled Gaza Strip. He recently approached Venezuelan president Hugo Chavez and South African president Jacob Zuma with a plan for each to organize aid ships for the Gaza Strip. Because the expeditions would be led by the two presidents, he reckons that Israel and Egypt would hesitate to deny them access to Gaza for fear of a mighty international dust-up.

DEBKAfile reported Tuesday: Israel’s leaders, and some of its military and security chiefs, refuse to recognize that it is no good expecting Turkish prime minister Tayyep Recep Erdogan to stay friends with Israel while eagerly rushing into the arms of the radical anti-West Ahmadinejad, Assad and Chavez.

Jerusalem’s fond illusion is shared by the Obama administration which too refuses to accept that the Erdogan regime has divorced itself from the pro-Western bloc of Saudi Arabia, Egypt, Jordan and Israel and plunged headlong into the new “Northern Islamic Alliance” club, alongside Iran, the Lebanese Hizballah and the Palestinian extremist Hamas.

Några av punkterna som Turkiet har anklagat Israel för.

Jag skrev tidigare en del om det på länk1 och länk2. Det började med att Erdogan förolämpade Peres i Davos för ett år sedan, för att Israel var fräcka nog att försvara sig efter 8 års raketbeskjutning från Hamas. Nästa viktiga punkt var när en NATO-övning skulle hållas över Turkiet, där turkarna med några dagars varsel sa till israelerna att de kunde stanna hemma, var inte önskvärda. Med resultat att USA och Italien också drog sig ur så det blev inget av.

De turkiska sparkarna har kontinuerligt fortsatt. I och med EU:s helt oresonliga fientlighet mot Israel har de försökt att både äta kakan och behålla den – närma sig islamiststaterna i närheten, Iran och Syrien och Libanon – som håller på att glida in i fällan med Hizbollas makt där, samtidigt som vissa EU-stater njuter av Turkiets uppförande och ord: “ja, men vi vill ju bara ha fredliga förhållanden till Iran, Syrien och Libanon, vilket EU borde uppskatta…….”.

Översikt av en några dagar gammal översiktsartikel:

Turkiet stärker banden med Libanon, Syrien och Iran

Libanons premiärminister Hariri besöker Turkiet för att signera avtal som tar bort visakrav och stärker försvarssamarbetet allt eftersom Ankara stärker banden med Israels tre självutnämnda fiender i norr. Turkiet och Libanon signerar också militära avtal för träning, vapen och informationsutbyte.

Israels ledande media, alla mer eller mindre vänstervinklade, har kritiserat Ayalon för hans uppträdande mot den turkiska ambassadören, som uppkallades till samtal bl.a. för den senaste turkiska såpoperan som på medeltida sätt berättar hur den israeliska Säkerhetstjänsten kidnappar muslimska babies.

Barak och en annan representant för det nästan utdöda arbetarpartiet, ministern för handel och arbete, är desperat turkvänliga, och i vissa kretsar uppfattades aktionen som en känga mot dessa.

I veckan angrep Erdogan Israel för att bomba terrorister i Gaza “utan anledning” och han anklagar Israel för att vara starka nog att överleva i en fientlig omvärld, kanske till och med att ha atomvapen, och det är ju ingalunda rättvist då att inte Iran får utveckla “kärnvapen för fredligt bruk”.

I samband med besöket i Turkiet deklarerade Hariri Israel som fiende till Libanon. Turkiets nya militära band med Libanon följer motsvarande med Syrien och Iran två månader tidigare. Turkiet och Syrien har nyligen hållit gemensamma militärövningar.

Det engelska originalet följer:

Turkey Boosts Ties with Lebanon, Syria and Iran

by Tzvi Ben Gedalyahu

(IsraelNN.com) Lebanese Prime Minister Saad Hariri is visiting Turkey to ratify agreements that would scrap visa requirements and strengthen defense cooperation as Ankara tightens its friendship with Israel’s three declared enemies to the north. Turkey and Lebanon also are signing military agreements for training, weapons and exchanging expertise.

Turkey’s continuing warming of relations with Iran, Syria and Lebanon comes as leading Israeli media have criticized Israeli Deputy Foreign Minister Danny Ayalon for disparaging the Turkish ambassador to Israel. Ayalon voiced anger at the envoy on Monday over a Turkish soap opera that spread a blood libel against Israel by depicting Israel Security Agency (Shin Bet) agents as kidnappers of babies.

Foreign Ministry bureaucrats suggested that Ayalon and Minister Avigdor Lieberman are trying to create a crisis in order to torpedo a planned visit by Defense Minister Ehud Barak to Turkey.

Ankara used to be considered a close friend of Israel, an image that officials of the Labor party, headed by Barak, are trying to maintain. Industry, Trade and Labor Minister Binyamin Ben-Eliezer, a veteran Labor politician, said last month that there is no diplomatic crisis between the two countries despite harsh statements against Israel by Turkish Prime Minister Recep Tayyip Erdogan and his ministers.

Erdogan this week castigated Israel for bombing Gaza terrorists, allegedly without provocation, and accused Israel of threatening stability in the world because of its assumed nuclear capability. He said in Lebanon, “Is the Israeli government in favor of peace or not? Gaza was bombed again yesterday. Why?” Although Gaza terrorists have escalated rocket fire on Israel almost every day the past week, Erdogan stated, “There were no rocket attacks” when the IDF retaliated.

At a joint press conference with Erdogan, Lebanese Prime Minister Hariri declared that Israel is an enemy of Lebanon.

Turkey’s closer military ties with Lebanon follow by two months defense pacts signed with Syria and Iran. Erdogan last October stated that cooperation with the Syria and Iran is important for peace in the Middle East.

During a visit by Erdogan to Iran, Iranian President Mahmoud Ahmadinejad praised the Turkish Prime Minister for his “clear stance against the Zionist regime.” Turkey also has signed military pacts with Syria and held a joint military drill with its army shortly after canceling the annual military exercise in which Israel participated.

En annan artikel talar mer om hur nu också Erdogan sluter försvarsspakt med Libanon, som själva deklarerar sig som fiender till Israel. Man hoppas att israeliska turister i Turkiet nu är medvetna om att Hizbollahterrorister som behöver vila upp sej, kan resa utan visa till Turkiet.

Erdogan: Israel hotar fred i Mellanöstern

Erdogan anklagade i måndags Israel för att hota freden i Mellanöstern och att använda “oproportionerlig styrka” mot Hamas. [Han nämnde lika lite som någon annan vad proportionerlig styrka hade inneburit.]

Erdogan klagade på Israels observation från luft och hav, vad Hizbollahterroristerna sysslar med i Libanon. [Inte en antydan att Libanon bryter mot FN:s absoluta förbud att låta Hizbollah beväpnas.] Han klagade högeligen inför FN:s Säkerhetsråd, [där Turkiet har en temporär plats just nu, vilket aldrig Israel har tillåtits ha,] att de ska attackera Israels innehav av kärnvapen [enbart för försvar - annars hade de använt dem för länge sedan] lika mycket som de attackerar Irans uppbyggnad av sina kärnvapen. [Israel har aldrig skrivit under något avtal därom, vilket Iran har, utan Israel har i stället haft ett hemligt avtal med USA i 40 år, tills det roade Obama att offentligt avslöja detta.]

Erdogan attackerade också Israels flygattack mot muslimska terrorister i Gaza – “vilken ursäkt har ni denna gången?” 15 raketattacker mot Israel under januari och 8 under december tyckte han att judarna ju borde tåla.

Erdogan öste ur sej också andra lögner från den allmänna israelhatarligan.

Ayalon sade i israels radio att Erdogans kommentarer gör att Turkiet alltmer förlorar sin förmåga att uppträda som medlare i Mellanöstern.

Det fullständiga originalet på engelska:

Jan 11, 2010 15:29 | Updated Jan 11, 2010 18:08

Erdogan: Israel threatening ME peace

Turkey’s prime minister accused Israel on Monday of threatening peace in the Middle East and using disproportionate force against Palestinians.

Prime Minister Recep Tayyip Erdogan urged Israel to stop violating Lebanon’s airspace and territorial waters. He also called on the UN Security Council to put same pressure on Israel regarding nuclear arms as it does on Iran.

“We can never remain silent in the face of Israel’s attitude. … It has disproportionate power and it is using that at will while refusing to abide by UN resolutions. We can never accept this picture,” Erdogan said. “These steps threaten global peace.”

He spoke at a joint news conference in Ankara with Lebanese Prime Minister Saad Hariri. Hariri described Israel as an enemy that threatens Lebanon’s security.

“Today, Israel continues its violation of our airspace and waters,” Hariri said.

Erdogan promised to support Lebanon’s case against Israel at the United Nations. Turkey is a temporary member of the Security Council.

Discussing the possibility of war to make Iran drop its nuclear program, Erdogan said, “The region cannot accept a new Iraq syndrome.” Turkey has long defended Iran’s right to develop nuclear energy for peaceful use.

“Those who are warning Iran over nuclear weapons are not making the same warnings to Israel,” Erdogan said. “Five permanent members of the Security Council must be just. Israel has not denied the existence of its nuclear arsenal; on the contrary it has admitted it.”

Erdogan also criticized Israel for an airstrike in Gaza on Sunday.

“What is your excuse this time?” he asked.

On Sunday, three Islamic Jihad members were killed in an IAF strike while they were preparing an attack at Israel. Earlier in the day, eight mortar shells were launched at the western Negev from Gaza.

Cross-border exchanges have escalated in recent days. The IDF said there have been 15 rocket attacks from Gaza this month, compared to eight in December.

Erdogan accused Israel of using of white phosphorus shells in its offensive in Gaza last year. “No one can claim that phosphorus shells are not weapons of mass destruction,” he said.

Speaking to Israel Radio, Deputy Foreign Minister Danny Ayalon called Erdogan’s comments “damaging and one-sided,” saying they certainly didn’t aid Turkey’s efforts to play a Middle East mediation role.

Enkelt uttryckt, Israel får inte vara starkt nog att försvara sig mot den muslimska världen enligt turkarna. Israel får absolut inte skjuta på killar när de laddar upp raketer avsedda att döda judar – eftersom de sällan faktiskt dödar kan därefter Erakat och Bildt säga: “se, de var inte så farliga, enbart pojkstreck med ofarliga hemmagjorda fyrverkeripjäser”.

15 raketattacker från Gaza enbart i år säger rätt mycket – om vad svenska nyheterna nogsamt undviker att berätta om. Mer än 300 missiler sedan stilleståndet för ett år sedan.

Bildt har för länge sedan sumpat alla chanser att kunna agera medlare i Mellanöstern och nu arbetar Erdogan stenhårt på samma sak.

Netanyahus stora misstag att i det närmaste tvinga in arbetarpartiet i regeringen, trots att de knappast har några väljare kvar i Israel, står honom dyrt. Barak och en annan Labour minister i denna samlingen, Binyamin Ben-Eliezer, arbetar, som synes ovan, mycket hårt på att kräla i stoftet framför turkarna, rent rutinmässigt.

Denna artikel växte fram efter att ha läst Ernst Kleins vettlösa artikel i Newsmill. Vad denna artikel uttalar är en massiv anklagelse mot demokratiska val i Israel.

Ernst Klein verkar vara typexemplet på en över-assimilerad västerländsk jude som inget annat vill än att kunna gömma sig, samtidigt som han utnyttjar sin kulturella bas för att anklaga Israel för att tjäna både pengar och status. Där finns många exempel, både i lilla Sverige och övriga Västvärlden. Trettiotalets tyska judar var idealtillståndet, att ödmjukt kunna göra vad man ville utan att det syntes för mycket. Som Frontpage skriver: “Almost every self-hating Jew on the planet capable of banging on a keyboard is today either a columnist …. ”   Hur mycket judiskt blod som behövs vet jag inte, men Helle Klein är ytterst typisk.

Ernst Klein tycks vara livrädd för Israel. Alternativet till assimilation är att glädja sig över Israels styrka – och det är inte att fortsätta ödmjuka sig och leva en dhimmitilvaro under arabvärlden och resten av världen. Israel, den judiska nationen, bör enligt detta tänkesätt helst dela sig som en amöba och leverera en del av sin kropp, allt mer ju fler araberna blir. Detta enligt den förra regeringen och de små resterna av arbetarregeringen som finns kvar.

Lieberman säger saker som de är utan att linda in det i en stekt fläskremsa, precis som de gamla ledarna i Israel. Lieberman fick mycket fler röster än vänstern. Dessutom är Lieberman i högsta grad moderat, sett från högerpartierna i Israel. Han är en frisk fläkt i en israelisk politik som har blivit väldigt unken tack vare Barak och Olmerts underlåtna ödmjukande, han är från de ryska områdena som många av Israels första ledare som inte skämdes för att vara starka.

Nä, herr Klein, normal politisk verksamhet “går inte ut på att dämpa motsättningar” à la Pastor Jansson, utan reda upp motsättningarna, om än helst diskret, men Turkiet har i ett år bett om att det ska tas upp i friska luften, avsiktligt provocerat, och tänker fortsätta därmed.

.

DN310 AB794 HD D527 SDS264 GP903 SvD599 AB045 *

...

Tags: , , , , , , , , , ,

Norge har löst Mellanösternfrågan för alltid!

Jan 13

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Also on Tuesday, Norway’s Foreign Minister Jonas Gahr Stoere said, before meeting with Mitchell in Brussels along with Quartet envoy Tony Blair, French Foreign Minister Bernard Kouchner and Spanish Foreign Minister Miguel Moratinos, that increased aid to the PA might help revive the stalled diplomatic process.

“There is a link between the financial support we provide and the outlook for the peace process,” Stoere said. Catherine Ashton, the EU’s new foreign policy chief, also attended the talks.

Representatives of the Quartet are scheduled to meet in Brussels on Wednesday at the special-envoy level and issue a statement following their meeting. Israel is hoping for a clear call for an immediate return to negotiations.

Från länk. EU:s nya “utrkesminister” nickade med på samma möte. Tänk så enkelt – att ingen har kommit på det tidigare! Ge bara Arafat och därefter Abbas precis hur mycket pengar som helst så blir de fredliga!

Konstigt att de pengar de har överösts med konstant inte har hjälpt ett dugg.

Sveriges lilla present under 2009 var 720 miljoner kronor. Vad krävde Bildt för det? Att Abbas skulle skriva om Fatahs Konstitution som förbjuder Israel att existera? Nej. Att Abbas skulle uppfylla löftet (när han skrev under Vägplanen, i Annapolis) att sluta med hatpropaganda i medier, moskéer och skolböcker? Ack nej. KRÄVA något av en arab, är du vansinnig??? De kan ju bli arga! Har Bildt försökt berätta för Abbas vad internationella lagar säger om Israels rättigheter i vad som var det palestinska mandatet, som jag skrivit/översatt flera artiklar om? Ack nej. Vet han det har han nogsamt förträngt det – åtminstone kan han inte fåna sej längre inför EU om det.

EU:s skyfflande av pengar till Abbas’ terroristgäng hade knäckt ryggen på vilken grovarbetare som helst. En not på denna länken berättar att EU har levererat mer än 222 miljoner Euros från första januari 2009 tills artikeln skrevs  Varför? För att de har uppfyllt ovanstående villkor? Ack nej. För att de är fattigast i världen? Sök lite på Googles bilder på Darfur och palestinian, och jämför bukomfånget.

Obama ger också ofantliga penningmassor åt palestinaaraberna för – tja – ingenting. För att de ska slippa betala skatt som alla andra. En avsevärd summa går till den palestinska armé hans general Dayton bygger upp, enligt Dayton själv redo att om två år attackera judarna om de inte har lytt Obama dessförinnan.

Det är ju i och för sig rättvist med de enorma illegala kampanjbidrag han fick från araber för att bli vald. Se t.es. länk1 länk2 länk3 länk4

Men en norsk minister kan alltså ställa sig upp och, utan att rodna, säga att det blir fred bara de får än mer pengar………   Det kan han säga och behålla sitt välbetalda jobb!

.

...

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

EU:s enorma handel med slaktarna i Iran

Jan 10

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

Europas handel med slaktarna i Iran.

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

EU kunde vara nyckeln som tvingar fram demokrati i Teheran genom att avbryta sina starka ekonomiska band med den Islamska republiken.

Genom Goli Ameri
[originalet följer efter den svenska texten]

Obama-administrationen och dess europeiska allierade ser för närvarande en meny med “fokuserade sanktioner” mot Iran och dess ledarskap. För en månad sedan var de bekymrade över Kinas och Rysslands samarbete med de inte särskilt seriösa sanktionerna från Säkerhetsrådet. I båda fallen har de fel mål i åtanke. Säkerhetsrådets resolutioner och fokuserade sanktioner fungerar som PR i skyltfönstret för att få folk att tro att något verkligt görs. Europa är nyckeln till varje meningsfull sanktion mot Iran som kan få landet att förändra sitt beteende. Den fortsatta fokuseringen på Ryssland och Kina låter Europa gömma sig i dimridåerna.

Iran har utsatts för tre sanktioner från Säkerhetsrådet  under det senaste decenniet, medan det iranska Revolutionära Gardet Corps (IRGC) har blomstrat och situationen för den genomsnittliga iraniern har försämrats. IRGC, som 2007 utsågs av den amerikanska Kongressen som en terroristorganisation, planerade och anstiftade en kupp under det senaste iranska valet och får ta ansvar för mord, våldtäkter och förtryck av det iranska folket.

Enligt Mohsen Sazegara, en av grundarna av IRGC och för närvarande forskare och demokratiaktivist bosatt i USA, kontrollerar IRGC grunderna av Irans ekonomi, med över 800 företag som sysslar med sjöfart och varvsindustri, banker, energi, kemikalier, tung byggnadsindustri och maskiner, el, transportutrustning, och import av tårgas för att förtrycka massdemonstrationer. IRCG:s senaste inhopp i Irans affärsverksamhet var köpet av en 51% andel i den iranska telebolaget för 8 miljarder dollar, så de har i praktiken tagit kontroll över hela den iranska kommunikationen med omvärlden.

Vem är Irans viktigaste affärspartner? År 2008 var det EU – enligt egen utsago, “Irans största handelspartner”, med import och export på totalt €25.4 miljarder ($36,4 miljarder) följt av Kina, Japan och Sydkorea. EU:s export på €14.1 miljarder till Iran förra året, en ökning med 1,5% från 2007, innefattade i huvudsak maskiner och transportutrustning, tillverkade varor, kemikalier ofta med dubbla användningsområden: telekommunikationsutrustning används för att spåra och fängsla demonstranter. 90% av EU:s import för €11.3 miljarder är energirelaterat. Tyskland, Frankrike och Italien toppar listan, samtidigt som de två förstnämnda även arbetar med nukleära förhandlingar med Iran…….

Men trots IRGC:s djupa engagemang i den iranska ekonomin, rapporterade Associated Press strax efter valet i juni att Daniel Bernbeck, chef för den tysk-iranska Industry Group, sade att “göra affärer i Iran är långt ifrån att göra affärer med regeringen själv …. Jag ser ingen moralisk fråga här alls. Vi gör inte affärer med Iran, utan med iranska företag. Vi stöder inte regeringen!”

Under de senaste två decennierna i Europa har man hela tiden hört refrängen att handeln håller dörrarna öppna för att kunna samtala om och öppet diskutera  kärnenergifrågan och människorättskränkningarna. I en intervju 2007 med Deutsche Welle Magazine, sade Mechtild Rothe, Vice President i Europaparlamentet, att “relationerna med Iran ha inte nått en punkt där ekonomiska intressen ska behöva lida. Jag tror att det är mycket bättre att förhandla, att tala med varandra.”

Irans folk har nu talat högt och tydligt om sina demokratiska ambitioner. EU däremot, fortsätter att klampa på i sina ingångna hjulspår och driva sina ekonomiska intressen, förutom några helt tandlösa uttalanden som de tror att det iranska folket ska svälja. Så sent som i oktober meddelade National Iranian Oil Company att “förhandlingarna [på södra Pars Gas Field] med Shell och Repsol [spanskt företag] under de senaste veckorna har gått i önskad riktning och ansträngningar görs för att vidta åtgärder så snabbt som möjligt med gemensamma intressen på detta område.” Frankrikes Total har också återupptagit diskussionerna med den iranska regeringen på en annan fas i södra Pars Gas området. AP rapporterade också att när de frågade om Frankrike skulle rekommendera att franska företag skalar ner handeln med Iran, sa talesmannen Frederic Desagneaux “kan inte svara varken ja eller nej……”.

Irans attack mot demokratiförkämpar efter valet har helt misskrediterat EU:s så kallade “håll öppna dörrar för kommunikation (så länge vi tjänar pengar)”-strategi och européerna gömmer sig nu bakom parollen att Nedskärning av affärerna med IRGC svider hos genomsnittsiranierna. Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner sade till New York Times efter valet att “sanktioner är särskilt tunga för medelinkomsttagare i samhället, men speciellt för de sämst lottade.”

År 1968 svarade ärkebiskopen Desmond Tutu mycket upprört en liknande kritik om sanktioner mot Sydafrika och dess inverkan på de fattiga: “Moral Humbug, sade han. “Det finns inget utrymme för neutralitet. Är du på sidan för förtryck eller frigörelse? Är du på sidan för död eller liv? Är ni för gott eller ont?”

Européerna och Obamas administration borde äntligen erkänna att deras intresse för att avskräcka ett kärnvapenbestyckat Iran sammanfaller med det iranska folkets demokratiska ambitioner. Den gemensamma gärningsmannen  är IRGC. Trots det rapporterade ändå AP att Mr Desagneaux sagt i juni att “den nuvarande valkrisen bör inte klumpas ihop med stoppandet av Irans nukleära program.” IRGC är ayatolla Ali Khamenei’s och den iranska regeringens maktbas, och den europeiska handeln ökar tillväxten av IRGC:s nät av företag. Med massiva mängder med kontanter har IRGC tagit över utvecklingen av landets kärnkraftsprogram, ger stöd till uppror i Afghanistan, Irak, Gaza och Libanon, samt förtrycker systematiskt det iranska folket. Mr Sazegara visar att den iranska regeringen använde 15 miljoner dollar bara för att samla ihop pro-regimdemonstranter vid 30-årsdagen av den amerikanska gisslankrisen.

Varför är Washington inte mer kraftfull i att försöka begränsa den europeiska handeln med Iran? Efter sanktionslagen mot Iran och Libyen under 2007, som juridiskt drabbar företag som investerar mer än 20 miljoner dollar i Irans energisektor, hotade EU-länderna (enligt Congressional Research Service) formella motåtgärder i WTO. A New York Times op-ed by John Vinocur citerade den tyska affärstidningen Handelsblatt som säger: “Vad som behövs angående Iranhandeln är att inte ge efter inför påtryckningar från USA och Israel.”

Trots tappra ansträngningar från USA: s finansdepartement rapporterar Stratfor Intelligence  att “inget företag har någonsin blivit officiellt straffat av USA för att handla med Iran. Oftast har USA verkställande makt undertecknat undantag för utländska företag … för att undvika några som helst probem med ett företags hemland.” Enligt §4c och 9c i ILSA kan ordföranden avstå från sanktioner om de stör hemlandets löften att införa ekonomiska sanktioner mot Iran, eller om det bedöms vara av nationellt intresse för USA.

Den rådande visdomen är att Europa behöver Iran för sitt energibehov och är oförmögen att skära av handeln under en vikande konjunktur. Den tysk-iranska handelskammaren har sagt att sanktioner mot Iran kan leda till förlust av 10,000 tyska arbetstillfällen. Iran rankas som EU:s femte leverantör av råolja efter Ryssland, Norge, Libyen och Saudiarabien. Saudiarabien har redan stått upp mot Iran genom att stödja Saad Hariri under valet i Libanon på bekostnad av det Iran-stödda Hizbollah. Det var också det enda arabland att rösta för den nya FN-resolutionen som fördömde situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Saudiarabien kan rycka in, liksom det har gjort minst en gång i det förflutna, för att fylla oljevakuumet som skapas genom att sanktionera IRGC.

IRGC behöver kärnvapenteknologi för att överleva och förankra sitt regionala inflytande. För att fredligt försvaga IRGC:s muskel har Europa inget annat val än att agera nu och stoppa källan till kapital. Om Europa väntar för länge, kommer det att ställas inför en irreversibel regional konflikt i Mellanöstern, som ytterligare förvärrar den rådande ekonomiska krisen. Dessutom är den iranska bloggosfären surrade om företag som handlar med IRGC, och Mr Sazegara och hans kollegor håller på att sammanställa en lista över företag för massbojkotter. Europa bör notera att iranierna inte snabbt kommer att glömma länder som medvetet försöke att omintetgöra deras marsch mot demokrati och frihet.

Ms Ameri är tidigare amerikansk biträdande minister för utbildning och kulturella frågor, USA: s representant i den 60:se FN:s generalförsamling och den amerikanska allmänheten delegat till FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Europe’s Trade with Iran’s Butchers

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

The European Union could be the key to unlocking democracy in Tehran by cutting its significant economic ties with the Islamic Republic.

By GOLI AMERI

The Obama Administration and its European allies are currently looking at a menu of “focused sanctions” on Iran and its leadership. A month ago they were obsessing over China and Russia’s cooperation on indubitably innocuous U.N. Security Council sanctions. In both cases, they have the wrong target in mind. Security Council resolutions and focused sanctions serve as public relations window-dressing. Europe is the key to any meaningful behavior-modifying sanctions on Iran. The continued focus on Russia and China’s intransigence is allowing Europe to stay under the radar.

Iran has been under three Security Council sanctions in the past decade, while the Iranian Revolutionary Guard Corps (IRGC) has prospered and the plight of the average Iranian has deteriorated. The IRGC, which in 2007 was designated by the U.S. Congress as a terrorist organization, planned and instigated a coup during the recent Iranian elections and bear responsibility for the murder, rape, and oppression of the Iranian people.

According to Mohsen Sazegara, one of the co-founders of the IRGC and current researcher and democracy activist residing in the U.S., the IRGC controls the fundamentals of Iran’s economy, with over 800 companies involved in shipping and ship-building, banking, energy, chemicals, heavy construction and machinery, electricity, transport equipment, and import of tear gas for oppressing mass demonstrations. The IRCG’s most recent foray into Iran’s business activities was the purchase of a 51% share in the Iranian Telecommunications Company for $8 billion, effectively gaining control of all Iranian communications with the outside world.

Who is Iran’s main business partner? In 2008 the EU was—in its own words—the “first trade partner of Iran,” with imports and exports totalling €25.4 billion ($36.4 billion) followed by China, Japan, and South Korea. The €14.1 billion in European exports to Iran last year, up 1.5% from 2007, included mainly machinery and transport equipment, manufactured goods, chemicals and even dual-use telecommunications equipment responsible for tracking and imprisoning protesters. Of the €11.3 billion in European imports from Iran, 90% is energy-related. Germany, France and Italy top the list, the former two also members of the team involved in nuclear negotiations with Iran.

Yet despite the IRGC’s deep involvement in the Iranian economy, the Associated Press reported shortly after the June elections that Daniel Bernbeck, head of the German-Iranian Industry Group, said that “doing business in Iran is a far cry from doing business with the government itself….I see no moral question here at all. We are not doing business with Iran, but with Iranian companies. We are not supporting the government.”

In the past two decades Europe’s refrain has been that trade keeps the doors of communications open and allows them to openly discuss the nuclear issue and human rights violations. In a 2007 interview with Deutsche Welle magazine, Mechtild Rothe, vice president of the European Parliament, said that “relations with Iran have not reached a point where economic interests should need to suffer. I think it would be much better to negotiate—to speak with each other.”

The people of Iran have now spoken loud and clear about their democratic aspirations. The EU, however, continues to pursue its economic interests, save for a range of toothless feel-good statements. As recently as October, the National Iranian Oil Company announced that “negotiations [on the South Pars Gas field] with Shell and Repsol [Spanish firm] in recent weeks have gone in the desired direction and efforts are being made to take action as quickly as possible given the mutual interests in this field.” France’s Total has also resumed discussions with the Iranian government on another phase of the South Pars Gas field. The AP also reported that, when asked if France would recommend that French businesses scale back trade with Iran, foreign ministry spokesman Frederic Desagneaux “wouldn’t say yes or no”.

Since the post-election crackdown discredited Europe’s so-called “open doors of communications” strategy, Europeans are now hiding behind the slogan that scaling back business with the IRGC hurts average Iranians. French Foreign Minister Bernard Kouchner told the New York Times after the elections that “sanctions weigh in particular on the middle levels of society, but especially on the disadvantaged ones.”

In 1968, Archbishop Desmond Tutu responded poignantly to similar criticism on sanctioning South Africa and its impact on the poor: “Moral Humbug,” he said. “There is no room for neutrality. Are you on the side of oppression or liberation? Are you on the side of death or life? Are you on the side of good or evil?”

The Europeans and the Obama Administration should finally recognize that their interest in deterring a nuclear Iran coincides with the Iranian people’s democratic aspirations. The perpetrator in common is the IRGC. Yet the AP also reported Mr. Desagneaux as saying in June that “the current election crisis shouldn’t be lumped in with the standoff over Iran’s nuclear program.” The IRGC is Ayatollah Ali Khamenei’s and the Iranian government’s power base, and European trade is enhancing the growth of IRGC’s web of companies. Flush with cash, the IRGC has taken over the development of the country’s nuclear program, support for insurgencies in Afghanistan, Iraq, Gaza and Lebanon, as well as systematic oppression of the Iranian people. Mr. Sazegara indicates that the Iranian government spent $15 million just to assemble demonstrators on the 30th anniversary of the U.S. hostage crisis.

Why is Washington not more forceful in restraining European trade with Iran? After the passing of the Iran-Libya Sanctions Act in 2007, which legally penalizes companies investing more than $20 million in Iran’s energy sector, the EU countries (according to the Congressional Research Service) threatened formal counter-action in the World Trade Organization. A New York Times op-ed by John Vinocur quoted German business newspaper Handelsblatt as saying: “What’s needed concerning Iran trade isn’t giving in to United States and Israeli pressure.”

Despite other valiant efforts by the U.S. Treasury Department, Stratfor Intelligence reports that “no company has ever been officially sanctioned by the United States for dealing with Iran. More often than not the U.S. executive branch will sign waivers for foreign firms… to avoid a serious spat with a firm’s country of origin.” Under Section 4c and 9c of ILSA, the president may waive sanctions if the violating company’s country of origin agrees to impose economic sanctions on Iran, or if it is deemed in the national interest of the U.S.

The prevailing wisdom is that Europe needs Iran for its energy needs and is unable to cut off trade in a recessionary environment. The German-Iranian Chamber of Commerce has been quoted as saying that sanctions on Iran could result in the loss of 10,000 German jobs. Iran ranks as EU’s fifth supplier of crude oil after Russia, Norway, Libya, and Saudi Arabia. Saudi Arabia has already stood up to Iran by supporting Saad Hariri’s election in Lebanon at the expense of the Iran-supported Hezbollah. It was also the only Arab country to vote in favor of the recent U.N. Resolution blasting the human rights situation in Iran. Saudi Arabia can step in, as it has done at least once in the past, to fill the oil vacuum created by sanctioning the IRGC.

The IRGC needs nuclear weapons technology to survive and firmly anchor its regional influence. To peacefully weaken the IRGC’s muscle, Europe has no choice but to act now and cut off their source of capital. If Europe waits too long, it will be faced with an irreversible regional conflict in the Middle East, further exacerbating the current economic crisis. Furthermore, the Iranian blogosphere is buzzing about firms trading with the IRGC, and Mr. Sazegara and his colleagues are compiling a list of companies for mass boycotts. Europe should note that Iranians won’t fast forget countries that thwart their march toward democracy and freedom.

Ms. Ameri is the former U.S. assistant secretary of state for educational and cultural affairs, U.S. representative to the 60th U.N. General Assembly and the U.S. public delegate to the U.N. Commission on Human Rights.


.

...

Tags: , , , , , , , , , , ,

TT: Minst tio granater avlossade från Gaza följt av den första Kassamraketen sedan stilleståndet.

Jan 8

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

Har du slutat att gapflabba än? TT skulle aldrig någonsin skriva en sådan sak. Det skulle ju kunna ge Hamas dåligt rykte.

De var ju ingen nyhet i och för sig, när det rasslade in bortåt 10000 raketer och granater över Israel under åtta år var det ytterligt få som syntes hos TT. Men det är heller ingen nyhet att Israel besvarar de helt folkrättsvidriga attackerna från terroristerna i Gaza – och det är alltid tillåtet att försvara sig! Det tycks också alltid tillåtet att anklaga Israel för ungefär vad som helst numera.

jerusalem Post skriver: Israel Air Force attackerade 4 mål i Gaza efter granat- och raketattackerna, flera smuggeltunnlar attackerades liksom en tunnel som skulle underlätta för terrorister att infiltrera in i Israel. En verkstad för vapentillverkning bombades. Alla avsedda mål träffades.

Små terroristgrupper under Hamas tog på sig skulden/skammen för att inte svärta ner Hamas namn……

Israel stängde en av gränsövergångarna där dussintals lastbilar med nödhjälp till Gaza står och väntar.

Israel släppte också ner 520.000 flygblad där de varnade civilbefolkningen.

Israel håller på att få färdigt sin Iron Dome, Järnkupol som ska skydda mot raketer från Hamas och Hizbollah men den är knappast ofelbar, speciellt inte i början.

DN tar upp som “kultur” rabblande från en av de mest vänsterradikala skribenterna på Haaretz – en tidning som allmänt kallas palestiniernas språkrör i Israel. Nå, tar AB upp skrönan som liknar medeltida ramsor mot judarna, som kultur, kan väl DN också apa sej.

Invånarna i södra Israel har börjat förberedas för att något radikalt snart måste göras.

Tidningarnas helt irrelevanta upprabblande av antalet dödade under Gazakriget, enbart för att gnugga in i folks medvetande hur hemska israelerna är som helt omotiverat dödar stackars araber – man orkar knappast reagera längre. Jag såg rätt lite av “hemmagjorda ofarliga raketer” denna gången, som vi har sett alltför ofta, som om det är antalet mördade, inte avsikten med att avlossa tusentals missiler, som är folkrättsbrott.

Läser man svenska media får man hela tiden samma känsla – de VILL att Hamas ska finnas där och terrorisera Israel, de är ju “demokratiskt valda” gubevars! Att de är valda av människor som mycket väl vet att Hamas’ stadgar går ut på en sak, folkmord av alla judar, spelar ingen roll tydligen, “demokratiskt valda” är något heligt som inte får analyseras.

En annan DN-rubrik “Gaza fruktar israelisk invasion” är också en magstark rubrik. Israel får absolut inte störa de små Hamasynglingarna i deras desperata försök att förbättra sina dödliga raketer mot judar – det är ju inte mer än rättvist att de får träna tills de lyckas. Va katten tror DN egentligen, att denna cancersvulst av terrorister ska sitta ostört hur länge som helst i Gaza bara för att FN och Bildt uppskattar det?

IDF:s rapport.

298 missiler har avlossats från Gaza sedan vapenstilleståndet den 18 januari. FN och svenska media står helt bakom terroristorganisationen Hamas och dess avarter och tycker de har alla rättigheter i världen att fortsätta döda judar och terrorisera sin egen befolkning.

Man kan tänka sig dessa stolta krigare försöka utföra en annan kidnappning som den av Shalit, vilket skulle tvinga Israel att omedelbart invadera och denna gång vinna kriget, vilket Olmert inte hade lust med. Mera om hur gränsen förstärks.

Egypten har börjat förstärka sin gräns mot terroristerna i Gaza, vilket irriterar många. Klanerna i Gaza försöker slå ihjäl varandra. En anledning för ökat intresse är att Al Qaeda försöker bygga upp en bas i södra Gaza liksom i Jemen.

D893 DN751 AB325 DN467 DN288 DN501 HD SDS db049 vg315 vg291 db677 DN254 .

.

...

Tags: , , , , , , , , ,

Obama smajlar fortfarande till Iran men har börjat gardera sej.

Jan 7

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Det tar tid för en person, som aldrig haft något praktiskt jobb i hela sitt liv, att tänka om men – Obama börjar få erfarenhet nog nu för att börja ana verkligheten.

6685

Det innebär att han, parallellt med grinandet, slet upp $150 miljoner från bröstfickan för att börja gardera sej för en attack från Iran trots att de snälla prästerna dyrt och heligt lovade att de bara ville ha lite kärnenergi att spä på sina enorma lager av olja och gas. Världspressen garanterar ju deras ärlighet.

Utmärkt. EMP?

Du vet att elektroniska signaler påverkar varandra och annan elektronisk apparatur. Du har inte en aning om hur mycket – både lasarett och flygplan tjatar om att stänga av mobilen utan att förklara mycket mer – och ofta är det overkill. Men det är lätt nog att göra, no problem.

Om man nu kan skicka en mastig elektromagnetisk puls i avsikt att förstöra, vad händer då?

Det dödar inte människor direkt, men kan tämligen lätt sätta strukturen i ett modernt land som USA, Israel, Europa, helt ur spel för lång tid.  Föra oss tillbsaka till förindustriell standard som kunde hålla en bråkdel av dagens befolkning vid liv.

Varför ingen har berättat det för dej förrän jag gör det nu, tja…..   Man vill kanske inte skrämma folk med att berätta om ännu ett sätt att förstöra den utvecklade världen. Här är några referenser: länk1, länk2, jag har skrivit tidigare om det, länk3.

TT har glömt det.

Tvärtom

OK, när du har läst alla referenserna och börjat tänka – fienden brukar lära sej så småningom. USA avslutade andra världskriget 1945 med atombomben, Iran vill avsluta det mesta med en atombomb nu. Man undrar bara varför de tar så mycket längre tid än Nordkorea, Pakistan och Indien.

Flera artiklar har skrivits om den relativa lättheten för Iran att producera en EMP över USA, i samband därmed har det skrivits om att Israel inte är särskilt skyddat mot en dylik puls heller, man kan bara hoppas att de gjort en del utan att ha berättat det för TT.

Så – om man smäller av en sådan puls över Iran?

Den påverkar inte fattiga människor ute i byarna alls så mycket som det hade påverkat elektroniska burkar som militär utrustning och vapenindustrin – internet, elkraft.

Sånt som är insprängt långt inne i bergrum är väl lite mer skyddat, jag vet inte exakt vad som krävs där. Men testar Iran sin första atombomb med lyckat resultat så visst vore det otroligt mycket enklare för Israel att sätta upp en EMP eller tre över lämpliga centra i stället för att hundratals jetplan ska bomba dussintals utvecklingscentra för kärnvapen. Kombinera med några mastiga bunker-busters på lämpliga ställen så krymper kanske Ahmadinejads hånflin en aning.

Israel kan kanske få lite muskelhjälp av Obama efter alla hans totalt misslyckade försök att tänka självständigt?


.
DN866 DN465 SvD633 AB AB db db vg .

.

...

Tags: , , , , , ,

Palestinierna och Jordanien kräver att Canada stjäl Dödahavsrullarna åt dom.

Jan 7

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

Dödahavsrullarna har nog ingen missat att höra om. De är ca 2000 år gamla och upptäcktes för ca 50 år sedan i grottor i Qumran, nära Döda Havet. De är ovärderliga för judisk och kristen forskning – och totalt ointressanta för muslimer som inte uppfanns förrän 700 år senare.

Några referenser om Dödahavsrullarna med många vidarelänkar:

En kristen redogörelse för upptäckt och betydelse på http://www.christiananswers.net/q-abr/abr-a023.html

Redogörelse vid visningen på Library of Congress, Washington: http://www.ibiblio.org/expo/deadsea.scrolls.exhibit/intro.html

Den gnostiska forskningen är väl ett sidospår som en del har lärt sej om frän Da Vinci Code:s författare – de som forskar i alla de texter som våra gamla kyrkofäder ratade av olika skäl; för dem är intresset för Qumranfynden självklart oerhört stort: http://www.gnosis.org/library/scroll.htm Tips till Dan Brown för hans nästa bestseller :)

Jordanien vill ha rullarna eftersom de under den perioden helt illegalt hade attackerat och ockuperat Judéen/Samarien och tycker det är en del av krigsbytet efter plundringen. Palestinarna för att de vill – ha allting utan att ge ett dyft.

De har försökt tjata på Canada för att stjäla de ovärderliga rullarna åt dom, eftersom de är på utställning där just nu. Canada har rätt bra kontakt med Israel och tänker självklart inte bryta de diplomatiska förbindelserna för att några araber kräver det – de gapskrattar garanterat bakom kulisserna.

Länkar till detta senaste arabiska kravet på stöld:

Examiner
Jerusalem Post
Arutz-7
The Globe and Mail
Earth Times

Varför jag blir irriterad?


Antagligen för att Israel inte är en teokrati.

Måste jag förklara vad jag menar? OK.

Detta kan man skriva en bok om, jag ska komprimera till några rader.

Den europeiska kulturen bygger i alla väsentligheter på kristendomen, som helt och hållet bygger på judendomen. Jesus är inte kristen, han är jude. Påbyggnader på judendomen är enbart mänskliga.

Instämmer? Skit samma.

Jerusalem har varit den judiska huvudstaden i sisådär 3000 år, sen David flyttade den från Hebron. Aldrig någon annans huvudstad.

Judarna accepterade mycket motvilligt att den skulle vara internationell i slutet på fyrtiotalet. Som tack anföll Jordanien 1948 och ockuperade helt illegalt hela gamla Jerusalem under 19 år, utan protester från världssamfundet eller FN. Men inte heller godkännande. Den vanliga veligheten. Araberna förstörde bortåt 60 synagogor, en del blev pissoarer och åsnestall. De förvandlade ca 38000 judiska gravstenar till gatsten för att verkligen trampa ner dom. Avtalet vid vapenstilleståndet var att judarna skulle få besöka sina religiösa ställen men det gav ju araberna katten i, när de hade full kontroll.

Socialisten Moshe Dayan gjorde sitt bästa för att vara vän med araberna, till den milda grad att han grundlurade sej själv. Det kan fungera på det individuella planet men aldrig på det politiska planet, då som nu. När Israel hade återförenat Jerusalem 1967 var Dayan dösnabb att ge nästan all makt över judarnas heligaste plats, Tempelplatsen, till araberna i tron att de skulle uppskatta det, eftersom han själv inte hade den blekaste aning om vad Helig betyder. Han var den typiska assimilerade juden, även om han bodde i Israel. Självklart gick allt åt skogen. Berätta om ETT tillfälle när en eftergift till araberna inte har lett till krav på mer!

Israel uppför sej fortfarande på det kristna sättet, att vända den andra kinden till i oändlighet. Hur mänga har de? Ursprungshistorien använde just kind för att begränsa antalet men……

Jordanska Wakf’ens baktankar.


Den Jordanska Wakfen har haft kontrollen över Tempelplatsen sedan Moshe Dayan. Vilka regler gäller? Varför är den sekulariserade israeliska regeringen helt ointresserad av judarnas Heligaste Plats? Israels polis har snarare samarbetat med muslimerna och inte judarna. Här en bra referens på vad som gäller i teorin och i praktiken: The Temple Mount: Mount Moriah.

Det första inlägget:

Protection of Holy Places Law

June 27, 1967

1. The Holy Places shall be protected from desecration and any other violation and from anything likely to violate the freedom of access of the members of the different religions to the places sacred to them or their feelings with regard to those places.

2.  a. Whosoever desecrates or otherwise violates a Holy Place shall be liable to imprisonment for a term of seven years.
b. Whosoever does anything likely to violate the freedom of access of the members of the different religions to the places sacred to them or their feelings with regard to those places shall be liable to imprisonment for a term of five years.

3. This Law shall add to, and not derogate from, any other law.

4. The Minister of Religious Affairs is charged with the implementation of this Law, and he may, after consultation with, or upon the proposal of, representatives of the religions concerned and with the consent of the Minister of Justice make regulations as to any matter relating to such implementation.

5. This Law shall come into force on the date of its adoption by the Knesset.

Levi Eshkol
Prime Minister

Zerach Warhaftig
Minister of Religious Affairs

Shneur Zalman Shazar
President of the State

Och hur har det gått då i praktiken? De som skulle se till att reglerna följs, kliar sej mest lite här och var medan muslimerna med bulldozers gräver bort allt judeokristet de kan hitta på Tempelplatsen och slänger det i soporna!

templemountstop2_sm (Från länk.)

Den som tror att den jordanska Wakf’en, religiösa myndigheten, skulle behandla Dödahavsrullarna bättre om de fick klorna i dom – varför skulle de? Hela världen vet hur de förstör den judiska Tempelplatsen och varken kristna eller judar verkar särskilt upprörda bara de kan vara tillräckligt underdåniga till de muslimer som utför förstörelsen. Det ligger ju i blodet – som när talibanerna förstörde de ovärderliga buddhistiska statyerna i Bamyan i Afghanistan.

De få som aktivt bryr sig om Tempelplatsen hånas mest i pressen.

Lite mer om muslimernas metodiska förstörelse av den judiska Templatsen kan du se på dessa länkar:

THE DESTRUCTION OF THE TEMPLE MOUNT ANTIQUITIES

The Temple Mount Archeological Destruction

The Destruction of the Second Temple


Åtminstone går det åt rätt håll i Israel nu – i det senaste valet försvann socialister och vänsterextremister nästan. Att man refererar till deras språkrör Ha’aretz mycket mer i Europa än i Israel är rätt typiskt. Enbart Netanyahus oförklarliga kvarhållande av vettvillingen och kompisen Barak gör att vänstern har mycket mer makt än vad de fick vid valet. Fler och fler i Kneset opponerar sig mot denna underdånighet mot vänstern, mot araberna, mot Obama, som du kan läsa på denna länken.

.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

.

...

Tags: , , , , , , , , , ,

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Jan 3

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

En artikel i Los Angeles Times ger en parallell syn på Ayalons tankar, som jag översatte på denna länken.


Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Kritiker kan angripa dem på andra grunder, men ingen kan förneka att de är lagliga. I själva verket uppmuntrar 1922 års Palestinska Mandat upprättandet av dem.

Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama hävdar, uppbackad av statssekreterare Hillary Rodham Clinton, att “USA inte accepterar legitimiteten av fortsatta israeliska bosättningar” på Västbanken. Båda har lovordat 10 månaders stopp för nya bostadshus – utom östra Jerusalem – som premiärminister Benjamin Netanyahu meddelade i slutet av förra månaden.

Netanyahu kräver nu att palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas återupptar förhandlingarna eller tar skulden för bristen på framsteg när frysningen, en engångsföreteelse, upphör. Abbas krav – som antogs efter Washingtons uttalanden – är att all israelisk konstruktion, inklusive i östra Jerusalem, måste upphöra permanent.

Det är synd att internationell diplomati inte har en reprisknapp. Om så var fallet kunde parterna se tillbaka på historien, som skulle visa att de israeliska bosättningarna inte bara är legitima enligt internationell rätt, utan positivt uppmuntras.

Den grundläggande bestämmelsen, Nationernas Förbunds Brittiska Mandatet för Palestina 1922, artikel 6, uppmuntrar “tät bosättning av judar på landet, inklusive statlig mark och obrukbar mark (träskmarker, öken etc.) som inte utnyttjades för allmänt bruk.” De flesta israeliska bosättningarna på Västbanken har byggts på mark som var statlig mark under Ottomanerna, Britterna, Jordanien och, efter 1967 års sexdagarskrig, under israelerna, eller på egendom som har köpts privat.

USA stödde artikel 6 genom att underteckna 1924 års anglo-amerikanska konvention, ett fördrag som föreskriver godkännande av uppdraget. Nationernas Förbund har försvunnit för länge sedan, men artikel 6 är i kraft. FN:s stadga 1945, artikel 80 – som ibland kallas “Palestina-artikeln” – konstaterar bland annat att “ingenting i stadgan ska tolkas så att det på något sätt ändrar rättigheter för alla stater eller folk eller de villkor som är föreskrivna i befintliga internationella instrument.”

Eugene Rostow, USA:s statssekreterare för president Lyndon Johnson – som är en auktoritet inom internationell rätt och medförfattare till FN:s Säkerhetsråds resolution 242, som beskriver kraven för arabisk-israelisk fred – har på nytt bekräftat denna princip. År 1990 sade han: “Den judiska rätten till en lösning på Västbanken ges enligt samma bestämmelser i det mandat för vilket judar bosatte sig i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem innan staten Israel skapades.”

När det gäller resolution 242:s uppmaning till “säkra och erkända gränser”, skrev Rostow 1991 i en annan artikel att en noggrann titt på diskussionen om resolution 1967 framgår det tydligt att den inte kräver israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinaihalvön till stilleståndslinjerna efter 1948.

Många som hävdar att judiska samhällen på Västbanken strider mot internationell rätt citerar den 4:e Genèvekonventionen, artikel 49. Det sägs att en ockupationsmakt “inte får deportera eller överföra delar av sin egen civilbefolkning till det område den ockuperar.” Men Julius Stone, liksom Rostow en ledande juridisk teoretiker, skrev i sin bok 1981, “Israel och Palestina: ett angrepp på folkrätten,” att ansträngningarna att anse israeliska bosättningar som varande illegala var ett “subversivt försök att missbruka grundläggande internationella principer.”

Stone, Stephen Schwebel, tidigare domare i Internationella Domstolen, och andra har skilt mellan territorium förvärvat i en “aggressiv erövring” (t.ex. Nazitysklands anfall under andra världskriget) och område som tas i självförsvar (t.ex. Israels erövringar 1967).

Distinktionen är särskilt skarp när territoriet som förvärvats hade erhållits olagligt, på det sätt som Jordanien hade hållit Västbanken, som beslagtogs vid arabländernas 1948-49 krig mot Israel.

Vidare var avsikten med artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen att förbjuda den nazistiska praxisen att med våld transportera populationer till eller från ockuperade områden till arbetsläger eller dödsläger. Israelerna överfördes inte med tvång till Västbanken, inte heller var de palestinska araberna tvingade bort från det. Två år efter det att president Carters utrikesdepartement fastställde att de israeliska bosättningarna brutit mot internationell rätt, sade president Reagan rent ut att de “inte är olagliga.”

Man kan argumentera, som Reagan gjorde och Obama gör, att Israels upprättande av städer i de omstridda territorierna efter 1967 försvårar diplomati, eller som vissa israeliska kritiker säger, att bygga judiska samhällen i närheten av  palestinsk-arabiska befolkningscentra sprider landets judiska majoritet för mycket. Men man kan inte förklara bosättningarna som olagliga.

Eric Rozenman är Washingtons direktör för CAMERA, den Boston-baserade Kommittén för Accuracy in Middle East Reporting in America.

latimes.com/news/opinion/commentary/la-oe-rozenman11-2009dec11,0,5212003.story

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

The basic relevant provision, the League of Nations’ 1922 British Mandate for Palestine, Article 6, encourages “close settlement by Jews on the land, including state lands and waste lands not required for public use.” Most Israeli settlements in the West Bank have been built on land that was state land under the Ottomans, British, Jordanians and, after the 1967 Six-Day War, under the Israelis, or on property that has been privately purchased.

The United States endorsed Article 6 by signing the 1924 Anglo-American Convention, a treaty stipulating acceptance of the mandate. The League of Nations is long gone, but Article 6 remains in force. The United Nations’ 1945 Charter, Article 80 — sometimes known as “the Palestine article” — notes among other things that “nothing in the charter shall be construed to alter in any manner the rights whatsoever of any states or peoples or the terms of existing international instruments.”

Eugene Rostow, U.S. undersecretary of State for President Lyndon Johnson — who is an authority on international law and the coauthor of U.N. Security Council Resolution 242, which outlines requirements for Arab-Israeli peace — reaffirmed this principle. In 1990, he said: “The Jewish right of settlement in the West Bank is conferred by the same provisions of the mandate under which Jews settled in Haifa, Tel Aviv and Jerusalem before the state of Israel was created.”

As for Resolution 242’s call for “secure and recognized boundaries,” according to Rostow in 1991 in another piece, a careful look at the wrangling over the resolution in 1967 makes it clear that it did not mandate Israeli withdrawal from all of the West Bank, Gaza Strip, Golan Heights and Sinai peninsula to the post-1948 armistice lines.

Many who allege that Jewish communities in the West Bank violate international law cite the 4th Geneva Convention, Article 49. It states that an occupying power “shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.” But Julius Stone, like Rostow a leading legal theorist, wrote in his 1981 book, “Israel and Palestine: An Assault on the Law of Nations,” that the effort to designate Israeli settlements as illegal was a “subversion . . . of basic international law principles.”

Stone, Stephen Schwebel, a former judge on the International Court of Justice, and others have distinguished between territory acquired in an “aggressive conquest” (such as Nazi Germany’s seizures during World War II) and territory taken in self-defense (such as Israeli conquests in 1967).

The distinction is especially sharp when the territory acquired had been held illegally, as Jordan had held the West Bank, which it seized during the Arab states’ 1948-49 war against Israel.

Further, Article 49 of the 4th Geneva Convention was intended to outlaw the Nazi practice of forcibly transporting populations into or out of occupied territories to labor or death camps. Israelis were not forcibly transferred to the West Bank, nor were Palestinian Arabs forced out of it. Two years after President Carter’s State Department determined that Israeli settlements violated international law, President Reagan said flatly that they were “not illegal.”

One can argue, as Reagan did and Obama does, that Israel’s establishing towns in the disputed territories after 1967 obstructs diplomacy, or, as some Israeli critics do, that building Jewish communities near Palestinian Arab population centers disperses the country’s Jewish majority too widely. But one cannot accurately declare the settlements illegal.

Eric Rozenman is Washington director of CAMERA, the Boston-based Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America.

Copyright © 2010, The Los Angeles Times

.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

.

...

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,