Av Anne Bayefsky Publicerad September 16, 2010 I onsdags i Genève under den aktuella sessionen för FN: s Råd För Mänskliga Rättigheter, blev Obama-administrationen en villig deltagare i FN: s införande av ett apartheid-liknande förbud mot företrädare för staten Israel. Trots de löften som den amerikanska myndigheten gav när USA beslöt att deltaga i UNHRC, om att försöka förbättra tillståndet inom denna organnisation, så valde US ambassadör där, Eileen Donahoe att  delta fullt ut i ett möte som avsiktligt uteslöt någon som representerar den judiska staten. Israel är den enda FN-staten som inte tillåts att vara fullvärdig medlem av någon av FN: s fem regionala grupper. Under alla sessioner som UNHCR har hållit, när dessa grupper håller väsentliga planeringsmöten och delar viktig information, sker det bakom stängda dörrar. Till och med den icke-existerande palestinska staten får vara med som medlem i den asiatiska regionala gruppen, men Israel är uteslutet även om det ofta är med i gruppen för "Västeuropa och andra". I stället för att vägra att delta tills denna uppenbara diskriminering upphör, gick Obamas företrädare genom dörren, smällde den i ansiktet på israelerna och slog sej ner i de bekväma stolarna. Medan israelerna står där i hallen under rådets regionala möten denna vecka tog Libyen för första gången sin plats som en fullfjädrad rådsledamot. Övriga fullt röstande medlemmar i FN: s ledande organ för mänskliga rättigheter omfattar sådana modellstater som Saudiarabien, Kina, Kuba, Ryssland och Kirgizistan. Att gå med i Rådet för Mänskliga Rättigheter var ett av president Obamas första utrikespolitiska beslut. Han visste då - liksom idag - att rådet har antagit fler resolutioner och beslut som fördömer staten Israel än alla andra 191 FN-medlemmar kombinerat. Han visste att i den permanenta formella dagordningen för rådet ingår en post för att fördöma Israel och en för resten av världen. Men istället för att vägra att skänka legitimitet till en kropp med dessa djupt rotade fördomar, valde presidenten att gå och direkt satsa skattebetalarnas dollar och hävda att han skulle vara rådets store reformator. På måndagen upprepade ambassadör Donahoe i The New York Times,  påståendet att USA:s engagemang fyllde "ett vakuum av ledarskap" och hävdade att "Rådet är engagerat i en allvarlig självreflektion för att förbättra sitt arbete och funktion med avseende på dess centrala mandat att skydda mänskliga rättigheter. " Samma dag som Donahoes debattartikel dök upp, satte de 57 medlemmarna i Organisationen för den islamiska konferensen (OIC) Obama på hans plats vad gällde alla idéer om reformer. OIC håller maktbalansen i rådet, eftersom rådets majoritet består av medlemmar från afrikanska och asiatiska regionala grupper, och OIC länderna utgör en majoritet i både de afrikanska och asiatiska grupperna. I ett tal på måndagen, på uppdrag av OIC, förklarade Pakistan: "OIC ... har alltid betonat att detta är ... inte en reformövning. Det är vår åsikt att denna mellanstatliga process ... inte åter öppnar paketet [avtalet från juni 2007 som reglerar rådets verksamhet och antog dagordningen att speciellt peka ut Israel] ... Rådet har mandat att inte behöva göra mer än att finslidär det behövs. " Obamas administrations push att karaktärisera sitt engagemang med rådet som en framgång är faktamässigt felaktigt på många plan. Till exempel hävdade Donahoe i The Times att "I juni samarbetade USA med 55 andra nationer för att kritisera den beklagliga situationen för mänskliga rättigheter i Iran ... USA:s engagemang i Rådet för Mänskliga Rättigheter fungerar. " Detta är en stor nyhet för de mänskliga rättigheternas offer i Iran. Vad som faktiskt hände var att den 15 juni läste Norges ambassadör till Rådet upp ett 171-sekunders uttalande om Iran. Hon avbröts 14 gånger, och mötet avbröts i mitten av hennes uttalande i två timmar. När mötet återupptogs, ansåg sig ambassadör Bente Angell-Hansen tvungen att utelämna ordet "Iran" på flera ställen från sin ursprungliga texten och smärtsamt läsa "Vi uppmanar "ovannämnda regering" att leva upp till de åtaganden som det har åtagit sig ..." Dessutom , har rådet aldrig antagit ett enda resolution om Iran, och bakom stängda dörrar avslutat en försiktig undersökning av mänskliga rättigheter i Iran den 26 mars 2007. Det amerikanska engagemanget med rådet är inte bara en övning i meningslöshet. Rådet är en plats där icke-demokratier driver agendan, medan Israel är undanskuffat. Med dess aktiva deltagande i möten som medvetet utesluter bara israeler, främjar Obama-administrationen mänskliga fel, skyddar inte de mänskliga rättigheterna. Anne Bayefsky is a Senior Fellow at the Hudson Institute and director of the Touro Institute on Human Rights and the Holocaust. Se även denna artikel..... Share