Tag Archives: Jerusalem

Vad har den antisemitiska hatpropagandan mot Israel i Skandinavien orsakat?

Jag bara tittar på turistströmmen.

Enligt Dagen kom ca 50000 turister från Skandinavien till Israel i fjol.

Man kan tro att Israel är ensamt och övergivet, som de svenska massmedia försöker få oss att tro.

Faktum är att 3.450.000 turister kom till Israel under 2010. Israel har otroligt många vänner i världen! På samma länk kan du se lite vad turisterna vill se i Israel.

Mer än hälften är kristna, och kommer mycket för att lära känna landet där deras religion uppstod.

En artikel om årets turism kan du hitta här.

USA är störst med hela 625.000 turister.  560.000 turister kom från Ryssland – tio gånger så många som från ynkliga hatfyllda Skandinavien.

160.000 kom dit på lyxkryssningar, inga fattiglappar precis. De enda lyxkryssningar härifrån har en vrålande Dror Feiler som galjonsfigur.

Detaljerad statistik på denna sidan. Sverige 21200 personer. Från det muslimska landet Indonesien kom 17.800 – så vår turism till Israel är jämförbar med den från ett annat muslimskt land på andra sidan jordklotet.

40.300 turister från Indien, och kontakten mellan Israel och Indien blir allt varmare. Se denna länk.

Visions of Israel Aerial Video Trailer

Amazing Aerial Tour of Land of Israel
....

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

Hur jerusalemaraberna utanför säkerhetsstängslet tar hand om sig själva.

Tänk lite som Rosengård. Polis och ambulans vågar sej inte in i området förutom vid direkta katastrofer. Obama förbjuder israelerna att försöka få lite ordning där. Här en översättning av en rapport.

Ingenmansland i östra Jerusalem

Ynet special: Kaos allenarådande i Jerusalems bostadsområden som ligger bortom säkerhetsstängslet

Elior Levy
Publicerad: 01.22.11, 08:40

Huvudgatan i Kafr Aqab, ett Jerusalemområde i norr nära Ramallah, är livlig med trafik. Ett körfält för varje riktning är inte tillräckligt för antalet taxibilar, lastbilar och många personbilar som utnyttjar vägen regelbundet. Lokala trafikvakter med gula västar styr trafik i utbyte mot en israelisk Shekel (cirka 2 kronor) som de får från varje taxichaufför. I avsaknad av israelisk närvaro är detta den enda lösningen de boende har hittat.

“Vi har inget annat val, annars kommer vägen att bli överbelastad och ingen kommer att kunna passera, säger en av åldermännen, Nazmi Jaber. När jag frågade varför det inte finns några trafikpoliser, fordon eller åtminstone trafikljus, ler han och säger att de enda poliser som kommer hit är från Gränsbevakningsväsendet  och deras jeepar kommer när det har varit upplopp eller stenar som kastats mot Qalandiya checkpoint.

Shin Bet-chefens senaste översikt över “no-man’s land area” i östra Jerusalem förvånade ingen. Detta är livet för invånarna i Jerusalems bostadsområden som ligger utanför säkerhetsbarriären, som Kafr Aqab och Shufat.

Jerusalems skyddsstaket omger infarten till Shufats flyktingläger på nästan alla sidor. Flera hundra meter från Pisgat Zeev är det ingenmansland. Täta byggnader, smala, söndriga vägar, inga parker eller trädgårdar. Få träd. Vägen till flyktinglägret passerar en militär vägspärr. En ny checkpoint byggs just nu som skapar oro bland lokalbefolkningen som har israeliska ID.

“Vi vet att åtgärderna vidtas för att hålla oss inom den palestinska myndighetens territorium, men de flesta människor här skulle hellre stanna inom Israel”, säger en lokalinvånare som vill vara anonym. ”Det är inte det att vi älskar Israel, men vi vet att den palestinska myndigheten inte kan ge arbete till alla, och försäkringarna i PA är inte som vad vi får här.”

Fristad för palestinska brottslingar

Ökningen av antalet palestinska registreringsskyltar på landsvägarna är bevis på hur invandringen växer från de palestinska områdena till Shufat och till Anata-byn.

“Sedan 2004 har många palestinier flyttat hit från de områdena i jakt på arbete nära Jerusalem, och med dem en massa brottslingar som flytt den palestinska myndigheten i sitt sökande efter en säkrare plats. Vi blev deras tillflyktsort, säger Mukhtar av Shuafat, Jameel Sanduka . ”Livet är här mycket en ren anarki.”

Sanduka beskrev en incident som inträffade för några veckor sedan när två beduiner sköts till döds av beväpnade män nära ett garage. ”Vi ringde polisen men de vägrade att gå in i lägret och begärde att vi flyttade kropparna till vägspärren. Ingen kom för att samla in bevis från brottsplatsen. Vi fick veta att undersökningen överlämnades i händerna på den palestinska myndigheten , säger han.

Även vid medicinska akutfall, hävdar han, är invånarna tvingade att begära en Röda Halvmånens ambulans för att sedan köra patienter till vägspärren eftersom Röda Halvmånen vägrar att köra in i området utan poliseskort.

När en brand bröt ut i vintras i ett hus i flyktinglägret och dödade två bröder,  två och fem år gamla, vägrade brandmännen som kallades in, också att gå in. De boende tvingades att bryta ner en av väggarna i ett desperat försök att rädda de instängda men misslyckades med att rädda dem.

Detta tragiska resultat skapade ett gyllene tillfälle att ändra situationen, men Sanduka säger att ingenting har förändrats. ”Vi har pratat med kommunen och begärt att de förser oss med vår egen brandsläckningsutrustning så vi kan reagera omedelbart nästa gång, men hittills har vi inte fått någonting, säger han.

Allt man behöver göra är att gå runt i flyktinglägret och se sopor staplade upp på gatorna för att förstå den svåra situationen. De boende måste bränna soporna för att bli av med stanken.Gatorna är fyllda med gropar som aldrig fixas.

Men en del vet hur man utnyttjar situationen: PA, och i synnerhet premiärminister Salam Fayyad. Den palestinska PM förser lägrets invånare med ekonomiskt stöd för att bygga nya vägar. På så sätt lyckas PA att få lite mer kontroll över territoriet, som officiellt definieras som en del av Jerusalem.

PA försöker få fotfäste på andra sätt också. ”I vissa fall kommer hemliga PA säkerhetsstyrkor hit, kidnappar människor och för dem till förhör i Ramallah, säger Samih, en Kafr Aqab-boende. ”Även när en klankamp börjar och saker blir farliga anländer den palestinska polisen i civila fordon, plockar upp misstänkta, försöker lösa situationen ochlämnar snabbt igen, säger han.

Bristen på tillsyn och israelisk närvaro har lett till omfattande olaglig byggnadsverksamhet. Byggnader byggs, den ena efter den andra, utan kommunala tillstånd. Orly Noy från Ir Amim-gruppen, som arbetar för att främja jämställdhet i Jerusalem, säger att myndigheterna uppmuntrar palestinier som bor i östra Jerusalem att flytta till andra sidan av staketet och därför ignorerar de olagliga byggnader.

Jerusalems kommunfullmäktige backar upp Noys uttalande. Rådsmedlem Yakir Segev, en högeranhängare, anklagade för några månader sedan Israel för att ha gett upp kontrollen över kvarter bortom säkerhetsstängslet och att han inte vet någon som vill genomdriva israelisk överhöghet där. Segev berättade för Ynet att han tycker det har blivit mycket värre enbart sedan han gjort dessa uttalanden.

“(Shin Bets Chief) Yuval Diskin är rätt. Det finns ingen kontroll här, inte av Israel och inte av den palestinska myndigheten. Ingen har kontrollen, säger Nassar Jubran, medlem i Anatas bostadsområdes råd. ”Det här kommer att slå Israel som en bumerang, eftersom Hamas skulle kunna dra nytta av detta vakuum och etablera en stark bas här och ta över stadsdelar.”

En tjänsteman i Jerusalems kommunfullmäktige  sade till svar att staden ger kvarteren kring Jerusalem städning, infrastruktur, utbildning och renhållning. “Brandbekämpning, ambulans och räddningstjänst tillhandahålls omedelbart när det behövs, sade hon.

Jerusalems Distriktspolis sade att de “följer lagen och utreder alla klagomål från dessa områden.” Polisens tjänstemän sade att när säkerhetsmän tränger in i dessa områden brukar de bli attackerade och stenade, och många gånger visar det sig att “dessa samtal är falska och görs för att angripa oss om vi kommer in i området.”

.

....

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

Varför palestinaaraberna vill bli israeliska medborgare.

Du har antagligen hört att alla som tror sej veta något om Mellanöstern talar om hur gärna palestinaaraberna vill få en egen stat. Hur många frågar om anledningen? Finns där någon anledning förutom önskan att vilja förstöra Israel och eliminera alla judar i Mellanöstern?

Washington Post:

Av Jackson Diehl

En av de givna i fredsprocessen i Mellanöstern är att palestinierna är angelägna om att vara fria från Israels styre och leva i en egen stat. Därför är en ny undersökning av araberna i östra Jerusalem slående: Den visar att fler av dessa människor faktiskt föredrar att vara medborgare i Israel än i en palestinsk stat.

Undersökningen, som genomfördes i november 2010, kan vara något av en pinsamhet för palestinska politiska ledare, som nyligen har insisterat på att Israel ska sluta expandera bosättningarna i östra halvan av Jerusalem – i själva verket ge upp alla anspråk på det – som en förutsättning för ett återupptagande av fredsförhandlingarna. Denna veckas rivning av ett hotell i en arabisk stadsdel inför byggandet av judiska bostäder föranledde färsk kritik av Israel från utrikesminister Hillary Rodham Clinton, medan en läckt promemoria från Europeiska Unionens diplomater stationerade i staden påstår att EU: s regeringar erkänner East Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat. (Observera att rapporten som alltid säger att araberna “vill ha”, inte att de har någon som helst rättighet till det, och journalisterna hoppas att läsarna inte inser skillnaden.)

Den pinsamma faktum är att de 270.000 araber som bor i östra Jerusalem kanske inte är så entusiastiska över att gå över till att bli kontrollerade av PA, den palestinska ledningen. Undersökningen, som sattes upp  och övervakades av forskaren David Pollock, tidigare vid US Utrikesdepartements Mellanösternavdelning, visade att endast 30% sade att de skulle föredra att vara medborgare i Palestina i en tvåstatslösning, medan 35% sade att de skulle välja israeliskt medborgarskap. (Resten sade att de inte vet eller vägrade svara.) 40% sa att de skulle överväga att flytta till en annan stadsdel för att bli medborgare i Israel i stället för Palestina, och 54% sade att om deras kvarter tilldelades Israel, de skulle inte flytta till Palestina.

Orsakerna till dessa attityder är ganska förståeliga, även ett friskhetstecken. Araberna säger att de föredrar Israels arbetsplatser, skolor, hälsovård och sociala förmåner före de i en palestinsk stat – och deras nationalism är inte stark nog för dem att frånsäga sig dessa förmåner för att leva i ett arabland. Östra Jerusalembor har  inte mycket kärlek för Israel – de säger att de utsätts för diskriminering. Men de verkar gilla vad Israel har att erbjuda. Anmärkningsvärt sade 56% att de reste i Israel minst en gång i veckan, 60% sade att tillgång till Medelhavets stränder var “mycket viktig” eller “måttligt viktig” för dem.

“Helt klart finns det en diskrepans mellan människors attityder och antagandet att palestinska bostadsområden bör vara en del av Palestina, säger Pollock, vars arbete sponsrades av Pechters Mellanöstern-omröstningar och Council on Foreign Relations. “Det är faktiskt inte vad folk vill ha.”

Det är viktigt att notera att palestinaaraber i östra Jerusalem skiljer sig från palestinier på Västbanken eller Gaza – de lever på Israels sida av Västbanken och innehar “blå kort” som ger dem tillgång till israeliska jobb, hälsovård och välstånd. Många är medelklass med Mellanösterns normer – 44% av de tillfrågade hade hushållsinkomster på mer än $1.300 per månad. I stora drag liknar de Israels arabiska medborgare, som också visats i opinionsundersökningar att föredra att stanna kvar i Israel i stället för att gå med i en palestinsk stat.

Invånarna i Östra Jerusalem har en sak gemensamt med andra palestinier, såväl som israeler: De är pessimistiska om den pågående fredsprocessen. Mer än 40% sade att även om israeler och palestinier undertecknade ett fredsavtal och östra Jerusalem blev huvudstad i en ny stat skulle vissa militanta palestinier säkert eller sannolikt fortsätta en väpnad kamp mot Israel. Och fullt 64% sa att det var mycket troligt eller ganska troligt att om de pågående förhandlingarna kollapsar kommer det att bli en ny intifada, eller uppror bland palestinierna, bland annat i Jerusalem.

Summan av kardemumman verkar vara att fredssamtalen är nödvändiga för att förebygga våld, men att även om framgång inte  leder till total fred, skulle en hel del palestinier föredra att leva nära, men inte i en palestinsk stat.

.

....

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

Återbesök på de ockuperade områdena: läran om försvarbara gränser

De ockuperade områdena åter besökta: läran om försvarbara gränser

Av Harry Kanigel   2 jan 2011

[En del bilder syns bättre i originalartikeln]

Det är ett mysterium – eller hur? En en liten stat på några miljoner flitiga själar ses som gubbiga, hånfulla imperialistiska översittare. Nog måste det finnas en historia bakom en sådan kognitiv förvirring. Varför skulle vi ifrågasätta det moraliska hos en nation som behåller territorium av högt militärt värde som vunnits i ett försvarskrig?

I grunden ses Israel av sina fiender som en fläck på det regionala kalifatet och en reva i vävnaden av pan-arabism. Denna uppfattning konstaterades enkelt och tydligt under upptakten till 1967 års sexdagarskrig då Iraks president Abdel-Rahman Aref sa i en radiointervju “Israels existens är ett fel som måste rättas till.” Med uppfriskande direkthet för en statschef tillade han “Det här är vår möjlighet att utplåna den vanära som har varit med oss sedan 1948. Vårt mål är tydligt – att utplåna Israel från kartan.”

Sannolikheten för en förhandlad fred är försvinnande liten med tanke på den filosofiska förankringen för Israels grannar, de kommer bara att söka vinna tid, eftersom de manövrerar för att eliminera fläcken, det “fel som måste rättas till.” Belysande är att den islamiska principen hudna, för vapenvila, förstås som en vapenvila som bibehålls tills maktbalansen förändras. Ett närbesläktat begrepp är taqiyya, vilket är praxis för bedrägeri och legitimerat av Koranen för att avancera islam geopolitiskt.

Det följer då att de arabiska strategerna omformulerade sina närmanden till förstörelsen av Israel efter deras nederlag i sexdagarskriget. De har i årtionden nu fört en ekonomisk, diplomatisk och propagandamässig kampanj vars syfte är att isolera Israel och krympa henne till oförsvarbar storlek och konfiguration. En viktig del i denna strategi är vägran att absorbera arabiska flyktingar i arabländerna att föreviga bilden av det hemlösa, belägrade palestinska folket. En tidig förespråkare för denna omformulering av tillvägagångssättet var Mohamed Haikal, då redaktör för den halvofficiella egyptiska tidningen Al Ahram, som år 1971 uttalade att “det totala tillbakadragande [från de omstridda territorierna]” skulle “döma hela staten Israel.”

Infför detta existentiella hot måste Israel vara stadigare i sin vacklande anslutning till läran om försvarbara gränser, en ärevördig princip i internationell rätt daterad till Westfaliska freden 1648. Som en följd av Osloavtalet från 1993 verkade den tidigare krigaren och Israels premiärminister Yitzhak Rabin för att avsluta doktrinen om försvarbara gränser i en donquijotisk strävan efter fred med livslång terrorism och framtida Nobels fredspris tillsammans med Yassir Arafat. Rabin syftade till att klargöra sin ståndpunkt 1995 när han talade till Knesset i oktober och sade “Gränserna för staten Israel, under permanent lösning, kommer att gå längre än de linjer som fanns innan sexdagarskriget. Vi kommer inte att återvända till den 4 juni 1967 års stilleståndslinjer. ” Detta blidkade inte de missnöjda israeliska medborgarna som mördade honom två månader senare, uppenbarligen en reaktion på Oslo.

Läran om försvarbara gränser bekräftades förra året av nuvarande PM Benjamin Netanyahu, som  har en begränsad rörelsefrihet bunden till Israels roll som  ”ockupationsmakt”. Israels andra utmaning är att se till att gränserna är militärt försvarbra av egen styrka, så mycket som möjligt. Dess säkerhet kan inte vara beroende av tillfälliga politiska förhållanden i USA eller de arabiska staterna, vars öppna fientlighet mot Israel vaxer och avtar men vars invanda engagemang för dess förstörelse närapå är en naturlag.

Förspel

1947 års delningsplan från FN för det brittiska mandatet Palestina kombinerde Gaza, Västbanken och en region i södra Libanon för att bilda den nya föreslagna arabiska staten, intimt sammanflätad med Israel. Baserat på försäkringar om att judarna skulle elimineras, följde de palestinska araberna de omgivande arabiska länderna och avslog partitionsförslaget. Den palestinska befolkningen bestod då av inhemska araber och en stor tillströmning av nya invandrare. Vissa av dessa nyanlända var syrianer, främst från Hauranregionen, som hade lockats av den ekonomiska utvecklingen som hade skett inom Mandatet. Andra hade uppmuntrats av arabstaterna att bosätta sig i Palestina uttryckligen för att stärka arabiska krav på den israeliska statsbildningen. Denna tillströmning av invandrare skulle senare leda till att den arabiska flyktingströmmen till de palestinska flyktinglägretväsentligt ökade. Direkt efter ett möte hos Arabförbundet i Kairo i december 1947 bildade de arabiska nationerna en gemensam arabisk styrka, den arabiska befrielsearmén, som lanserade en rad militära kampanjer mot sionisterna för att omintetgöra ellerbromsa den israeliska staten. En andra fas av kriget inleddes när statsbildningen deklarerades ungefär fem månader senare.

Gaza

Den olyckliga historien om Gazaremsan illustrerar flera punkter av central betydelse för läran om försvarbara gränser.

Under en offensiv maj 1948 som syftade till att erövra Tel Aviv avancerade egyptiska styrkor norrut längs Medelhavskusten, erövrade Gaza. Egyptiska styrkor marscherade norrut men stoppades av israeliska styrkor. På kort tid hade eldupphörlinjer inrättades av FN i enlighet med var trupperna då befann sig på alla stridsområden.

Det fanns ingen formell överenskommelse om internationella gränser. Trycket från Storbritannien, Frankrike, USA och FN var tillräckligt för att få striderna att stoppa, men vapenstilleståndsavtalet var tydligt med att den “gröna” linjer inte var några permanenta gränser. Så, när musiken stannade, kontrollerade Egypten Gazaremsan, som hölls nästan oavbrutet tills de besegrades arton år senare i sexdagarskriget. Gaza var i limbo under denna period eftersom egyptiskt medborgarskap inte erbjöds invånarna och inte heller fanns det något tal om en palestinsk stat.

Enligt internationell rättspraxis var den egyptiska ockupationen olaglig, eftersom den kom från ett angreppskrig i strid mot en FN-resolution. Det följer av principerna för internationell rätt att när Gaza intogs av Israel i ett försvarskrig i 1967 gjorde dess tidigare illegala status att Israels kontroll var laglig. Egypten avvisade erbjudande att köpa tillbaka Gaza och absorbera dess befolkning 1979 då ett fredsavtal uppgjordes med Israel vavidi Egypten återfick Sinaihalvön. Vid denna punkt i historien fanns det inga nationella fordringar, andra än Israels, på Gazas territorium.

De springande principerna i internationell rätt markeras mycket tydligt i en 1970 essä av Stephen Schwebel som senare skulle bli ordförande i Internationella domstolen i Haag. Uppsatsen, som publicerades i American Journal of International Law, identifierar först ett axiom:

En stat som lagligen utövar sin rätt till självförsvar kan beslagta och ockupera främmande territorium så länge som sådana beslag och ockupation är nödvändiga för dess självförsvar.

Och sedan skjuter han in på kärnan i frågan:

Om den tidigare innehavaren av territoriet har erövrat detta territorium olagligt har staten som därefter tar detta område i sitt lagligen utövade självförsvar, jämfört med tidigare innehavare, bättre titel.

Bättre titel. Det är ett faktum att, med undantag av Sinaihalvön, vart och ett av de områden som vanns av Israel under 1967 års sexdagarskrig – på Västbanken, Gazaremsan och delar av Golanhöjderna – beslagtogs olagligt av deras tidigare ockupanter, Jordanien, Egypten och Syrien respektive.

En kort utvikning om Sinai: Den militära och diplomatiska parera-och dragkraft i denna öken regionen visar principen för försvarbara gränser som har erkänts av FN: s resolution 242 som följde från Sexdagarskriget. I resolutionen inte mandat att Israel drar sig tillbaka till före kriget Eldupphörlinjerna, utan snarare att den var skyldig att utträda ur “områden” (och, helt avsiktligt, inte “alla” områden och inte “de” områden) till “säkra och erkända gränser . ” Dessa gränser skulle säkert vara annorlunda än den sårbara Eldupphörlinjerna som Israel hade blivit attackerad. Om Israel hade fogats Sinai, skulle det ha varit utan tvekan överensstämmer med resolution 242:

Sinai hade varit en mellanstation område för en massiv bepansrade kraft, varav 900 stridsvagnar, i upptakten till sexdagarskriget. För att underlätta denna mobilisering, hade Egypten utvisade FN Emergency Forces (UNEF) från Sinai. Uppbyggnaden i Sinai stödde blockader av Suezkanalen och Tiransundet, och hotade den israeliska hamnen i Eilat. I efterdyningarna av sexdagarskriget gjorde Israel strategisk defensiv användning av de tagna Sinai för att säkra dess södra gräns. Det inrättades en sofistikerad tidig varning anläggning vid Umm Khashiba i centrala Sinai. Naturligtvis var ett stort svep av öken befriad från en fientlig militär närvaro. Israel haft, för enda gången i sin historia, ett visst mått av vad som kallas “strategiskt djup”, vilket motsvarar ungefär med rimliga förväntningar att “leva för att bekämpa en annan dag” när överraskad av en kraftfull första attacken. Visst, vis-à-vis Egypten, Israel hade nu “försvarbara gränser.”

1979 års fredsavtal mellan Israel och Egypten, vilket innebar återlämnande av Sinai – en “fred för land” gambit, tog en ny modell för att ersätta “säkerhetsarrangemangen” för försvarbara gränser. Sådana säkerhetsarrangemang har möjliggjorts genom utmärkande egenskaper, egyptisk-israeliska fronten, särskilt den låga befolkningstätheten i Sinai och dess vidder med fri utsikt. Dessa villkor gör det möjligt att genomföra vissa bestämmelser i fördraget, av en oberoende, icke-FN-organ. I stilren landskap, långt ifrån allt, var det möjligt att övervaka de krafter (dvs hur många soldater, vilken typ av vapen, militär eller civil polis) som tillhör varje sida, i flera olika angränsande områden. Men någon sådan gynnade uppsättning av topografiska och demografiska förhållanden existerar på Västbanken, Golanhöjderna eller Gaza.

För att understryka den inneboende mjukhet en fred som är beroende av tillfälliga politiska förhållanden måste det noteras att Egypten har fått allt mer massiv infusioner av amerikanska pengar varje år sedan 1979-fördraget, som kan förväntas att uppmuntra efterlevnad, men inte nödvändigtvis djupt lösa. Dessutom förlitar sig på en verkställighet enhet, skapar MFO (Multinational Force och observatörer) en bräcklig beroende på en stadig uppdrag för en sådan organisation, trots en föränderlig rollistan. Slutligen var de säkerhetsarrangemang som faktiskt genomfört en blek version av vad som var tänkt som israeler som kämpar denna skola, mest besviken var Umm Khashiba tidig varning station avvecklas.

I alla fall är Gaza, med sin tätt packade stadsområden och läge nära israeliska befolkningscentra Ashkelon och Ashdod, inte som Sinai. Den nuvarande inkarnationen av Gaza dödläge beror Israel augusti i 2005 års tillbakadragande från denna 140 kvadratkilometer territorium som löper längs 25 miles av Medelhavskusten. Tillbakadragandet hade införts i december ’03 med höga förhoppningar, död Arafat och uppstigandet av hans efterträdare Mahmud Abbas palestinska ledarskapet verkade signal nya möjligheter i palestinsk-israeliska relationerna.

Tillbakadragandet, som förlängas till fem bosättningar på Västbanken, lades fram ensidigt (och av premiärministerns kansli fiat) av israelerna, och inte som en produkt av ett framförhandlat avtal med den palestinska myndigheten. Though Abbas godkänt initiativet, med earnest försäkringar om fredliga avsikter vid 2005 Sharm el-Sheikh toppmötet fanns det ingen quid pro quo erbjuds Israel i utbyte mot sin eftergifter, som tycktes flöda från den andra intifadan våld. Enligt Gaza bestämmelserna i planen, var 21 civila bosättningar planat var alla säkerhetsstyrkor bort och mer än åtta tusen judar, de flesta infödda Gazabor, fördrevs. Synagogor stående som utsetts heliga platser, men var snabbt och entusiastiskt destrueras av sin nya ordningsvakter. Byggen som var mer nyttoinriktade, såsom skolor och varma hus, var också föremål för imponerande förstörelse.

Avvecklingen gick mycket längre än DOP (principförklaringen) av Osloavtalet, som hade bekräftat Israels ansvar för sina medborgares säkerhet inom de omstridda territorierna och vid gränsövergångar. Som ett perfekt anpassat svar på svagheten med tillbakadragandet avfyrades hundratals Kassamraketer och granater från det nyligen överlämnade Gaza in i israeliska städer och byar, framför allt Sderot, en gång en livlig arbetarstad som har försvagats av ständiga bombardemang.

Innan tillbakadragandet var vapensmuggling in i Gaza ett stort problem, massor av vapen hade strömmat in i Gaza från iranska fraktfartyg, från Syrien, och från Saudiarabien. Men Israels missriktade försök att blidka terroristerna var omvälvande. Sedan tillbakadragandet har Iran övervakat ett sofistikerat nätverk med vapensmuggling som organiseras av dess revolutionära garde. Vapen passerar genom Somalia, Sudan, Röda havet och Nilen till beduinstammar i Sinai och slutligen – dess passage understöds av korrupta småsinta tjänstemän – genom systemet av tunnlar vid Rafah-gränserna till Gaza som är en kanal för allt från självmordsbälten till långdistansraketer.

I juni 2007 militariserades Gaza ytterligare när Hamas vann en majoritet i det allmänna palestinska valet i januari ’06 samt tog kontroll över Gaza från rivalerna Fatah. Det verkar som om Hamas skördade vinsten av att ha försvarat terror i motsats till Fatah som låtsas vara mer moderat, och tog åt sig äran att ha kört bort judarna.

Israels djävulskt svåra säkerhetsutmaningar är som hämtade från de mest svårbegripliga teorierna inom spelteorin. Att begränsa flödet av vapen och vapen-material in i Gaza skulle vara besvärligt nog, med tanke på tunnlar, den kalla freden med Egypten, och den världsomspännande propagandapressen som utövas på hamnblockaden. Blockaden har framträtt som en skandalhistoria bland de som kallar sig själva människorättsaktivister, som inteprecis  är exempel av rigorös objektivitet när väljer sina fajter.

Den politiska smeten med blockaden åskådliggjordes av den senaste tidens flottiljepisod där Israels lagliga rättigheter i havet trotsades av en liten armada med en besättning av provokatörer. Den politiska propagandan var en skapelse av Greta Berlin, och skicklig jonglering av media av sådana grupper som International Solidarity Movement och Free Gaza. Som episod utvecklade sig försökte israeliska flottans attacksoldater ta sig ombord på ett av fartygen, nedhissade i en enda lina förbunden med en helikopter ovanför, och attackerades när de närmade sig däcket av av “fredsaktivister” som svingade järnrör på det turkiskregistrerade Mavi Marmara. Det var en uppvisning av jihadist-teater, där blockadbrytare var utrustade med slangbellor och stålrör, som attackerade professionellt utbildade kommandosoldater med sofistikerade vapen. Åtta aktivister uppnådde martyrskap, ett “lyckligt slut” för att citera en passagerare / jihad som fångades på video de dagar som föregick den slutliga konfrontationen med israelisk militär. Blockadutmanarna som gick fruktansvärt rätt resulterade i en förödande förlust av ansikte för Israel och en försvagning av blockadens villkor.

Flottiljen var en episod som Israel nästan säkert skulle kunnat ha lyckats med mer finess, men som huvudsakligen förde fram den särskilda moraliska standard som tillämpas på den judiska staten. Världsomfattande låg fattningsförmåga angående en blockads legitima säkerhetsintressen har skickligt upprätthållits av Israels motståndare som fantiserat om hennes påstådda moraliska brister och antagit Gazaborna som förtryckta maskotar.

Mer olycksbådande är inbäddningen av Hamas ledning och vapenfabriker i civila bostadshus i Gaza. Hamasmedlemmar, däribland de med hög profil vandrar bland butiksinnehavare, textilarbetare, souvenirhantverkare och skolbarn som utmärkta mänskliga sköldar. Det bör noteras också att terminalpunkterna i Rafahs vapensmugglingstunnlar ofta är i privata hem. Det är klart att dödsfall bland icke-stridande är det oundvikliga resultatet av en sådan blandad användning av resurser, ett propagandatrick.

Och så har Israel fått backa in i absurda spelregler som krävde placering av varnande telefonsamtal för att varna boende, både stridande och icke-stridande inför attack på på vapenfabriker och lager. Dessa anfall ledde förstås till förstörelse av  palestinska hem, en annan propagandakupp för Israels fiender. Och israeliska soldater var i stor fara  knackade dörr hos kända terroristgäng för att befria civila som ofta är omöjliga att skilja från stridande. Det är en vansinnig situation som kräver en akrobat att jonglera rätt.

“Västbanken”

På samma sätt som i Gaza skapades de provisoriska gränserna som en ögonblicksbild av var armeerna stod vid vapenstilleståndet 1949, den “gröna linjen” på militärkartor som avgränsar vissa områden på den västra stranden av floden Jordan, då Israels självständighetskrig höggs av. När vapenstilleståndet undertecknades kontrollerades Västbanksområdet av jordanska styrkor.

Enligt villkoren i 1947 FN delningsresolutionen skulle vissa delar av territoriet faktiskt ha hamnat inom staten Israel, särskilt Kfar Etzion, ett länge bevarat judisk jordbruksområde, och Gamla Stan i Jerusalem, med judendomens förstörda tempel som definierade dess heligaste plats.

Ändå hade den stora massan av detta territorium föreslagits som en del av en arabisk stat i 1947 års FN-partition. Planen hder avvisats av de arabiska nationerna, inklusive Egypten, Irak, Syrien, Libanon och Jordanien, som alla attackerade Israel inom 24 timmar efter utropandet av självständighet. Efter dammet hade satt sig vågade Jordanien att annektera marken som kallats “Västbanken” och utvidga medborgarskap till dess invånare. Denna manöver togs inte väl emot av det internationella samfundet som med undantag för Storbritannien (och eventuellt Pakistan), inte erkände annekteringen – även om den lokala (dvs, den palestinska) befolkningen inte hade några invändningar mot att bli jordanier.

Särskilt hårt var motståndet från Arabförbundet, som skarpsinnigt insåg att om Västbankens befolkning absorberades till Jordanien skulle det skapa ett prejudikat för assimilering av de arabiska flyktingarna i andra arabländer. Om det utvidgades till Israel, skulle en sådan politik leda till ett utbyte av judiska och arabiska flyktingar, som var ungefär lika många, och omintetgöra historien om palestinierna som belägrade statslösa personer. I sinom tid avstod Jordanien från sina territoriella anspråk och drog tillbaka jordanskt medborgarskap från Västbanken. Den arabiska blocket hade nu fått sin story mera direkt: Västbankens invånare var statslösa flyktingar, offer för de sionistiska översittarna. Mycket bättre det än att absorbera dem i Jordanien (som var och är etniskt palestinsky) som arabiska bröder.

Annekteringen avvisades också, med mindre machiavellisk indirekthet, av det större internationella samfundet, som såg det som ett enkelt brott mot folkrätten eftersom Jordanien hade erövrat landet i ett angreppskrig.

Det råkar vara så att det sista rättsligt bindande instrument som upprättats om gränser som omger Västbanken var Nationernas Förbunds mandat från 1922, ett bland ett virrvarr av avtal som eliminerade det Ottomanska Riket efter Första Världskriget. Detta dokument ger explicit rätten till judisk bosättning på all mark som utsetts som “Palestina, som tidigare tillhörde det turkiska riket.” Jordanien (som heter Trans-Jordanien) höggs bort från området öster om floden Jordan, av just samma dokument, vilket tyder på en tanke om symmetri, judar och araber i var sitt område.

För att glömma det framtida käbblet, Mandatet anger att Palestina, vilket inkluderade 100% av “Västbanken” markerades för det uttryckliga syftet att skapa ett “nationellt hem för det judiska folket.” Bestämmelserna i mandatet ärvdes av NF:s  efterträdare, FN. Trots detta föreslog FN en ny arabisk stat som skulle omfatta Västbanken, i sin delningsplan för Palestina.

För att vara säker, hade de flesta judar  schasats bort från Västbanken, känd i Skriften som Judéen och Samarien, decennier innan fientligheterna 1947-9, främst som en följd av pogromer, så territoriet hade, vid den tidpunkt då “gröna linjerna” sattes upp, i huvudsak arabisk befolkning. Naturligtvis är både Judeen (söder om Jerusalem) och Samarien (i norr) centrala i judarnas historia efter deras framväxt som nation för mer än tre tusen år sedan. Varje område är hem för heliga gravplatser med de judiska patriarkerna som är bland de heligaste platserna inom judendomen.

I varje fall kastades alla dessa petitesser bort när Jordanien anslöt sig till det arabiska försöket att i sin linda kväva den framväxande judiska staten. Under arton år av jordansk ockupation utgjorde Västbankens område inkörsport  för många attacker av “Fedayeen”-terrorister mot israeliska civila. Fedayeen (“män av offer”) var främst rekryterade, utbildade och utrustade av egyptiskaunderrättelsetjänsten, men attackerna iscensattes oftast från baser i Jordanien på grund av närheten till befolkningscentra i Israel.

Principen om försvarbara gränser, tillämpad på Västbanken, bygger på grundläggande arbete av Yigal Allon, anrik infödd son i det judiska Palestina som planerade underjordiska kommandoenheter under det moderna Israels förhistoria, klev fram som en befälhavare under frihetskriget och blev statsman i olika höga positioner inklusive arbetskrafts- och utrikesminister. Allon var medlem i det “inre kabinettet” under sexdagarskriget under en politiskt försvagad premiärminister, Levi Eshkol, som han skulle efterträda två år senare, tjänstgör kort som tillförordnad PM efter Eshkol död. En strategisk visionär, var Allon arkitekten bakommallen för Israels försvarbara gränser, dubbad Allon-planen, som fortfarande är anmärkningsvärt relevant nästan fyrtio år efter sin formulering och trettio år efter Yigal Allons död vid 61.

Allon-planen försökte lösa Israels strategiska svagheter som berodde på godtycklig avgränsning av militära stilleståndslinjer efter två krig – 1948 års frihetskrig och 1967 års sexdagarskrig. Allon uppfattade att 1967 års militarisering av arabiska styrkor direkt kunde kopplas till Israels topografiska exponering för attacker från Västbankens kullar, Golanhöjderna, Sinai öken och Gaza. Denna sårbarhet var specifik för vapenstilleståndslinjerna som hade uppstått som ett ovälkommet styvbarn, med upphörande av striderna 1949. Med Israels erövring av dessa strategiska områdena efter sexdagarskriget växte en ny demografisk svaghet upp, den lilla judiska staten administrerar nu arabiska muslimska befolkningscentra som tycktes vara i opposition mot principerna om parlamentarisk demokrati och ett judiskt hemland. Det var motsägande krav som måste lösas. Om Israel behöll det förvärvade territorie, bibehölls en sjudande underkuvad fiende i dess mitt. Om det avstod territorium godtogs den tidigare olyckliga situationen där de obönhörligen skulle bli attackerade igen.

Denna situation är särskilt akut på Västbanken, vars stora topografiska företeelse är en bergsrygg som löper i nord-sydlig riktning tusentals meter över den kustnära slätten i väster och Jordandalen i öster. Från punkter längs Judéen-Samariens bergsrygg skulle en observatör som blickade nedåt kustslätten, se ett smalt band av bebyggelse fram till Medelhavet,-proppfulla med viktig infrastruktur, utmärkt jordbruksmark, en internationell flygplats, och 70% av Israels befolkning. De flesta kustnära slättinvånarna är koncentrerade i två städer, Haifa och Tel Aviv, tydliga vid horisonten. Den kustnära slätten är hem för högteknologiska företag som är de spirande unga spelarna i den israeliska ekonomin, alla de stora motorvägarna som förbinder dess städer och 80 procent av landets industriella kapacitet. En sådan vy presenterar en imponerande samling av mål för en fientlig militär styrka.

Den kustnära slätten löper parallellt med åsen i 187 km, men är bara ca 15-25 km bred. Där finns många positioner i bergsmassivet varifrån man skulle kunna kontrollera kustlandskapet och åstadkomma verkliga skräckscenarier som kunde hållas under långa perioder. Flygplan vid Ben-Gurions flygplats skulle kunna utsätts för eld från bärbara luftvärnsrobotar som skulle, med ett enda penseldrag, orsaka stora förluster i människoliv och oskadliggöra den civila luftfarten på obestämd tid. Tel Aviv och Haifa är påtagligt hotade av möjligheten av granatkastare, raketer och surface-to-air missiler upp från åsen. Israels National vattenbärare, och dess högspända elektriska kraftledningar är uppenbara måltavlor för destruktion från positioner längs åsen, liksom Trans-Israel motorväg och andra vägar av avgörande betydelse för trupprörelse och handel. Kort sagt, den platta slätten som är själva kärnan i Israel skulle vara utomordentligt utsatt för dödande attacker från Västbankens kullar om 1949 års eldupphörlinjer återställdes.

En viktig del av Allon-planen för försvarbara gränser är en geologisk formation som kallas Jordan Rift Valley (JRV). En sprickdal är en avlång block-formad nersänkning av jordskorpan som orsakats av tektonisk aktivitet, i detta fall, för ganska många miljoner år sedan under miocenepoken. The JRV, en underavdelning av det passande namnet Great Rift som bländade astronauter från rymden, löper från Syrien till Röda havet. Den passerar den östra foten av Västbankens bergsrygg där den möter Jordandalen på en nivå av 1200 fot under havsnivån, bara lite uppströms den lägsta punkten på jordytan.

Allon plan tar genial användning av denna topologi. Efter att första gången ha tagits fram år 1967 och senare raffinerades i oktober 1976 utrikesminister, skulle planen har gett upp det mesta av Västbankens territorium, tillsammans med dess arabiska befolkning, till Jordanien. Men Israel skulle kräva ett 20 km säkerhetsbälte som omfattar den topografiskt robusta Jordandalen och åsen ovan. Planen kräver en konstnärlig användning av den kombinerade höjden av åsen och denna klyfta för att uppnå en 4200 fots barriär som skulle försvara sig mot angripare från öst (Jordan) och behålla sin ställning som övervakare av den kustnära slätten i väster. En rimlig extrapolering är att en neo-Allon plan skulle avträda större delen av Västbanken till en ny palestinsk stat – återigen behålla åsen och Jordandalen som en säkerhetszon som bifogas Israel och återupprätta Jordanfloden som den östra gränsen mot Jordanien.

Golanhöjderna

Golan passar väl i de bibliska gränserna för judarnas gamla hem, som tjänat som modell för den moderna “judiska hemlandet.” Moderna Palestina planerades av Balfourdeklarationen 1917, som var en avsiktsförklaring till regeringen i Storbritannien för att skapa en fristad för det judiska folket. Förklaringen, som utfärdades av utrikesministern Arthur James Balfour, var tänkt som en samvetshandling och ett svar på den virulenta antisemitism som gisslade Europa under de sista dagarna av första världskriget – och satte igång varningsklockorna i huvudet på förutseende observatörer. Deklarationens vision av ett återställt Israel gjordes påtaglig genom tidiga utkast av Nationernas Förbunds mandat som etablerade ett Palestina, utskuret från det besegrade Ottomanska Imperiet, som sträckte sig från Medelhavet till dagens moderna Irak. Balfourdeklarationen hade sådan moralisk och diplomatisk värdighet att det införlivades i fördraget i Sèvres.

Britterna såg däremot det nya mandatet som ett mönster för kohandel med andra makter i området, tilldelning av mark i utbyte mot geostrategiska eller diplomatiska fördelar. På detta sätt klipptes området öster om floden Jordan, ut från det palestinska mandatet och erbjuds som ett tröstpris till den Hashemitiska familjen för att förbättra Storbritanniens tidigare förolämpning för tilldelning av ett stort område till de konkurrerande Saudierna, så började det Hashemitiska konungariket Trans-Jordanien (numera Jordanien).

Våren 1923 hade mandatet för Palestina krympt till en smal remsa cirka 8.000 kvadrat miles (21.000 km2), ungefär två tredjedelar av storleken på Belgien. Det slutliga förhandlingsobjektet var lejonparten av Golanhöjderna, som byttes med Frankrike och infördes i det franska mandatet i utbyte mot Mosul, en stad vid Tigris som nu skulle vecklas in det brittiska paketet som öronmärktes som dagens Irak. Storbritannien hade fått veta att stora oljereserver hade upptäckts i Mosulregionen år 1918 och bytte ut det “värdelösa” men bibliskt betydande Golan för det historiskt syriska Mosul. Det franska mandatet förklarade ett oberoende Syrien 1946, utan det oljerika Mosul, men med kontrollerande positioner i Golanhöjderna, en formidabel deygt 400 kvadratkilometer platå som hägrade 3000 fot över Palestina.

En liten del av Golan hade stannat kvar i Palestinamandatet, men mycket av detta invaderades av anfallande syriska styrkorna i kriget 1948. Syrien tog kontroll över flera små, men strategiska remsor av territoriet och säkrade sitt grepp om båda bankerna i Jordanien, strandlinjen av Galileen och Banyas, en avgörande vattentäkt vid foten av Hermon som flödar från dess källor. Golans vattendelare är källan till mer än hälften av Israels färskvatten och utgör en del av grundvattensystemet som täcker nästan hela området. 1949 års vapenstillestånd hade införlivat dessa remsor till en icke-sammanhängande skenbart demilitariserad zon men den kränktes så rutinmässigt under Syriens dominans över Golan att Israels vattenförsörjning var under ständigt hot.

Israel tog kontroll över sitt vatten i denna demilitariserade zon genom olika, ytterst vardagliga vattenprojekt i Huleh Valley och sjön Kinneret (Galileiska sjön). Det verkar som om konkurrensen om vattenrättigheter mellan de två länderna skulle vara ett asymmetriskt spel där Syrien satsade liten risk, det erhåller 85% av det förnyelsebara vattnet från de två strömmarna i den Bördiga Halvmånen, dessa civilisationens navelsträngar, Tigris och Eufrats floder. Syrien är också väl försett av Orontes, som bevattnar dess nordliga regioner. Ändå använde Syrien sin dominans över höjderna för att motverka Israels blygsamma visning av suveränitet med en rad åtgärder som markerade Syriens 1949 till 67 förvaltarskap av Golan med ett distinkt otäck nyans och lade grunden för Israels motvilligt omfamnande av läran om försvarbara gränser:

Under åren efter vapenstilleståndet hotade Syrien flera gånger att förorena vattnet som Israel pumpade från sjön Kinneret. Syrien störde rutinmässigt fiske och andra israeliska projekt  i sjön. Fram med våld välta av israeliska militära angrepp, hade Syrien gjort stora framsteg i byggprojekt f;r att vidarekoppla Banyas och Hasbanifallen till Yarmoukfloden – över gränsen till Jordanien – f;r att förneka detta flöde till Israel. Israeliska fiskare avlivades en och en av krypskyttar från deras hål  i Golan, israeliska städer under Höjderna, såsom Ein GeV besköts upprepade gånger. Dessa åtgärder styrdes av Syriens regering och direkt emot  civilbefolkningen, de orsakade 140 civila dödsfall, många skadade och betydande skada för den ekonomiska strukturen i norra Israel. Denna taktikm visar faktisk illvilja och inte bara en kylig palnering av syriska intressen. Det kan väl noteras att Syriens förehavanden emot Israels användning av sjön Gennesaret är totalt irrationella eftersom sjön inte har bestridits av någon ritning av syrisk-israeliska linjer. Helheten brlyses av Syriens fortsatta materiella stöd till terroristorganisationer som inkluderar Hezb’allah, Hamas och Islamiska Jihad, samt dess allt närmare band till Iran.

Färskt blod: Jihad Factory

Den anti-sionistiska ethos inom arabisk kultur är helt klart en blandning av flera strömmar som inkluderar Wahhabism, islamism, mainstream islam, pan-arabism, “traditionell” antisemitism, och “politisk avund” – en formulering som utvecklats av George Gilder i hans senaste bok, The Israel Test. Den går långt bortom vårt nuvarande ämne, som är inriktat på Israels behov av försvarbara gränser,och försöker locka ut dessa religiösa, politiska och kulturella ämnen. Ändå är det klart att djupt rotade, metafysiska grunder för mycket anti-israeliska sentiment måste förmå den lilla staten att ta ansvar för sitt eget öde. Att förlita sig på rättvisa och god vilja från sina arabiska grannar, som har mycket litet kapital vis-à-vis Israel som mäts i dessa egenskaper, är destruktivt naivt och leker så tomt och kontraproduktivt med gester som “tillbakadragande” och Oslo, dessa åtgärder tolkas som svaghet av Israels fiender.

Fröet till frågan är att medan palestinaarabiska och andra arabiska ledare periodvis har tagit ett “top-down” förhållningssätt till “freds”-processen med Israel -varit nårvarande på konferenser, skakat hand, även talat om erbjudanden, har den arabisk-islamiska kultur fortsatt att pressa fram unga jihadister på gräsrotsnivå. Det är en stapelvara i formativ erfarenhet av unga araber att de är genomsyrade av propaganda mot judar och fullmatade att omfamna martyrskapet i de saudiska och Hamasfinansierade madrasas på Västbanken och Gaza – och i vanliga kommunala skolor. Israel måste vara ständigt uppmärksam på de i tionde klassen läser en text som berör ungdomlig anda, nämligen “martyr jihadkrigare är de mest hedrade människor efter profeten.”

Ovanstående kartor finns även på http://www.jewishvirtuallibrary.org/ och källor på defensibleborders.org. De publiceras med tillstånd av Jerusalem Center for Public Affairs: http://www.jcpa.org/. Uppgifter baserade på rapportering från Jane’s missiler och raketer och israeliska uttalanden från regeringen i internationella medier.

Kontakta Harry Kanigel på hkanigel@verizon.net

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

Abbas sliter som ett djur för att omöjliggöra alla fredsavtal.

PA tänker be FN att förklara judiska Yesha (“bosättningar”) illegala

av Elad Benari

Tjänstemän i den palestinska myndigheten sade på onsdagen att PA planerar att be FN: s Säkerhetsråd inom de närmaste dagarna att förklara alla judar  i Judéen och Samarien illegala och be dem sätta stopp för byggandet av nya judiska bostäder i dessa områden. Dvs vända §242 ut och in utan vidare motiveringar.

Associated Press fått ett version av resolutionen och gjorde en del av dess innehåll offentlig på onsdagen.

Enligt AP-rapporten bekräftar resolutionen “att de israeliska bosättningarna etablerade i de palestinska områdena som ockuperats sedan 1967, inklusive östra Jerusalem, är olagliga och utgör ett stort hinder för att uppnå en rättvis, varaktig och omfattande fred …”

Resolutionen fortsätter med att kräva att “Israel, ockupationsmakten, omedelbart och fullständigt upphör med all bosättning i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem, och att den fullt ut respekterar alla sina rättsliga skyldigheter i detta avseende …”

I utkastet, daterat den 21 december, ges inte anledning till sanktioner som ska vidtas mot Israel utan snarare “Uppmanar i detta sammanhang intensifieringen av internationella och regionala diplomatiska ansträngningar för att stödja och stärka fredsprocessen emot att uppnå en omfattande, rättvis och varaktig fred i Mellanöstern. “

En högt uppsatt tjänsteman PA berättade för AP på villkor av anonymitet attdet ” försonande” språket i förslaget lades till i hopp om att vinna amerikanskt stöd.

Men hittills har förslaget fått ett svalt mottagande i Washington, där utrikesdepartementets talesman Mark Toner på onsdagen sade att medan USA håller med om att fortsatt byggande i Judeen och Samarien skulle vara “frätande” för fredsarbetet [men tydligen inte det tiodubbla byggandet bland araberna], anser de också att förhandlingar är det enda sättet att uppnå fred.

“Vi har därför konsekvent motsatt oss alla försök att ta frågorna om slutlig status till Säkerhetsrådet, sade Toner. “Sådana ansträngningar närmar oss inte vårt mål med två stater som lever sida vid sida i fred och säkerhet.”

Israeliska utrikesdepartementets talesman Yigal Palmor sade som svar till förslaget att “Genom att välja unilateralism över direkta samtal har palestinierna förklarat att de avstår från fred helt och hållet. De försöker allt utom att fredsförhandla. “

Medan även PA tjänstemän inser att rörelser som förslaget till resolution kommer att ha liten inverkan, de har medgett att de vill att världen ska skicka ett tufft meddelande till premiärminister Benjamin Netanyahu, som de tror inte är seriös om att försöka uppnå fred.

Som PAs representant i FN sade Riyad Mansour, liknar den nya resolutionen tidigare, men tidpunkten är viktig.

“Hela världen vet att bosättningarna är det största hindret före ett fredsavtal, säger han till AP. “Denna resolution omfattar inte sanktioner, men det skulle bilda politiska påtryckningar på Israel att genomföra en tvåstatslösning.”

.

....

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

Israel inte demokratiskt? Vad Israel måste stå ut med från dess lokala araber.

Salah: Vi kommer att sparka ut judarna från Jerusalem

[Ett typexempel vad judarna i Israel kon­­ti­nu­er­­ligt mås­te utstå från de lokala ara­biska le­darna.]

12/12/2010 14:41

Sheikh Raed Salah Den isla­miska röre­lsens ledare släpp­tes efter 5 må­nader, berättar sup­portrar utanför Ramle­­fän­gelset, “Vi kom­mer att fort­sätta att hålla fast vid varje bit av jorden i Jeru­sa­lem.”

Sheikh Raed Salah, ledare för Isla­miska röre­lsens norra gren, släpp­tes från Ramles Ayalon Prison sön­dags­­mor­gonen, efter fem måna­­ders fän­­gelse.

Han talade till sup­portrar som vän­tade utan­för fän­gel­set, och Salah sade, “I detta väl­kom­nande såg jag en bekräftelse av vår eviga seger över ocku­perade Jeru­salem och Aksa­-moskén.”

Den islamiska ledaren tillade “Jag vill betona att detta firande i dag bara är en fest på vägen till den stora fest, som är utvisningen av den israeliska ockupationen frånJerusalem och Aksa-moskén.

“Vi är inte rädda för fängelse på grund av Jerusalem och Al-Aksa. Vi kommer att fortsätta att hålla fast vid varje bit av jorden i Jerusalem och till varje sten där.”

Den islamiska ledaren dömdes för misshandel och att ha spottat på en polis som var placerad för att skapa säkerhet i en demonstration som sponsrades av Salah under 2007.

Relaterat:
Salah börjar fem månaders fängelse
Ökningen av stödet för Raed Salah

.

....

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

“Fredssamtalen” fortfarande på ruta ett

Byggboom i Ramallah.

Fredssamtalen har inte kommit någonstans av en och endast en anledning: Abbas har vägrat diskutera, han har till 100% enbart krävt att få vad han pekar på, utan stöd i några avtal, som ska tillfredsställa honom och hans gubbar, och han har upprepade gånger sagt att han aldrig någonsin tänker gå med på krav som PA, han och hans föregångare lovat i tidigare förhandlingar. Och självklart inga andra krav heller.

Någon har tydligen talat om för Obama också att det helt och hållet var hans fel, när han började sin karriär genom att ringa Abbas och glädjestrålande berätta att han skulle fixa Israel och hela Jerusalem åt araberna, så Abbas behövde inte göra ett dugg. Intressant hur nu äntligen Obama erkänner att han har varit hel fel på det.

Nån borde ringa TT också.

Ju­dis­ka bo­sätt­nin­gar i area C har ald­rig varit några prob­lem före Oba­ma och det var också över­enskom­met vid Oslo­snac­ken. Hade Arafat och där­efter Ab­bas gjort vad de lo­va­de i Oslo – upp­hört med ter­ror och hat­pro­pa­ganda och samlat in alla illegala vapen – hade araberna kunnat resa fritt överallt i Ju­déen­/Sa­ma­rien/Gaza och Is­rael. Liksom innan. Det kan bli så igen. Den enda lilla haken är att det inte är nog för ara­ber­na – de vill ha hela Is­rael under sin kon­troll och förstöra det som de gjort med Gaza. Obama har inte ge­nom­skå­dat det ÄN, trots att det står i varje stadga som Fatah har plitat ihop.

Där är ca 7% judar i Ju­déen­/Sa­ma­rien, där är ca 20% araber i Israel. Allt tjat är vad som är til­låtet för en jude, inte för en arab, säre­get. Prob­le­men hänger fak­tiskt ihop – spe­ci­ellt om du lyssnat på Obamas tal om “två länder för två folk”, eller hur. Logic, my dear.

Obamas fanta­sier om att 3 månaders extra upp­fyllande av Abbas önskningar, efter det att Abbas satt hemma och gömde sej de första 9 månaderna av 10-månadersfrysningen – hur logiskt var det att det skulle ha gett något, speciellt när Abbas hela tiden sagt att han inte tänker ge det minsta i förhandlingar, bara ta emot. Clinton lovade Netanyahu guld och gröna skogar, men vägrade skriva ner det, så självklart trodde ingen på pratet.

Obamas framfart i Mellanöstern har enbart tjänat att inkompetensförklara honom. Han har inte krävt ett dugg av Abbas, väl medveten om att det var där problemet låg. Och var han inte medveten om det är han världens blåögdaste neger. Detta har hos TT blivit “storslaget försök”…..

Wikileaks har, som du hört, också idiotförklarat honom. Alla arabländer vill att USA ska göra något seriöst med Ahmadinejad, och har sagt att det alls icke har med Israel-Palestinaproblemet att göra, men sådana fakta har inte stört Obamas fria fantasier. Och han fortsätter som vilken oxe i en porslinsbutik som helst. Araberna  litar allt mindre på honom och talar allt oftare om att skaffa egna kärngapen eftersom Obama inte på två år har gjort ett dugg åt hotet från Iran.

TT skriver att USA inte har en aning vad de ska göra nu. Varför inte tipsa dem att läsa denna bloggen – så hade det varit kristallklart! 1) Stoppa all muslimsk terror mot Israel. 2) Stoppa all hatpropaganda från PA, som är väl dokumenterad här. 3) Samla upp alla illegala vapen i de palestinska områdena. Enkla löften som Arafat lovade för 17 år sedan. Som massmedia totalt har glömt bort eftersom de aldrig publicerade kraven på araberna vid Oslo- och Wyeförhandlingarna. De publicerade endast kraven på Israel.

.

DN314 AB705 AB742 D235 GP015 SvD421 SvD657

.

....

GD Star Rating
loading…
GD Star Rating
loading…

Share

Besök Israel!

Du är inte ensam. Israel har haft 2.5 miljoner turister i år! Där finns liksom allt - judendomen är trots allt basen för både kristendom och islam. Torah, Gamla Testamentet - vad gjorde vi i Sverige när den skrevs? Ingen vet eftersom ingen skrev här då. Kristendomen skapades genom tillägg till Torah. Islam skapades genom att jobba om den och fantisera lite här och där. Och stryka varenda referens till Jerusalem, som Gamla Testamentet är fullt av, så Jerusalem har inget som helst religiöst värde för Islam, förutom det faktum att där finns en moské, Al Aqsa (den andra kupolen är ingen moské). Vilket det finns i Eskilstuna också.  Vet inte hur Eskilstuna graderas i den muslimska hierarkin, stormuftin i Jerusalem hittade för 80 år på att börja kalla Jerusalem för den tredje viktigaste, men han var liksom jävig eftersom han bodde där. Det är alltid intressant att se hur många som skriver och pratar om hur man lämpligen ska hata Israel - med datorer och mobiltelefoner med massor av israeliska komponenter. De tror att Israel enbart producerar apelsiner och avocados, och inte allt annat som Sverige köper därifrån. Ganska intressant att se hur Lapidus varierar innehållet i sina artiklar avsedda för olika tidningar, och ändrar dem enligt vad tidningarna betalar för. Fiffigt att tjäna dubbelt på att ändra lite i en artikel, men båda är i bästa paparazzistil. Det faktum att Israel och PA, den Palestinska Auktoriteten, varit i krig så länge de har existerat, vad har det med terrorism att göra? Det faktum att Israel har velat ha fred under hela denna tid och PA aldrig någonsin velat det - om de inte kan äta upp hela Israel i processen, de har aldrig någonsin uppfyllt ett enda av de löften som de fick kontroll över area A och B i Judéen/Samarien för. Jag hade mycket kul i Israel som ung student på 70-80-talen, lite mindre därefter men det är likväl ett spännande land man upplever mycket intressant i, om man beblandar sej med livet där och inte sitter på ditt lyxhotell.  Iväg och handla billig resa här! D235 X . ....
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

Sverige, PLO, de statsunderstödda palestinagrupperna, Turkiet bojkottar OECD.

Bildt, PLO och Turkiet har helt bojkottat Israel sedan Israel försvarade sig mot terroristorganisationen Hamas, efter att ha mottagit ca 10000 raketer/granater från dem mot civila - varenda ett folkrättsbrott. Sista veckan före kriget kom ca 40 om dagen - vad borde Israel ha gjort, Bildt? Det börjar äckla en att bo i ett i grunden antisemitiskt Sverige. Palestinagrupperna gör som alltid samma sak som de arabiska terroristgrupperna.  PLO, Palestinernas Befrielseorganisation, för att befria jorden från Israel, och Bildt, som hör till samma andas barn, gör sammalunda. PLO har självklart pressat Spanien och England, båda numera med starkt anti-israeliska böjelser, från att delta, även om de efter att ha kliat sej fram och bak försöker hitta andra anledningar. Rätt kul - när Jordanien helt illegalt attackerade Jerusalem 1948, ledd av engelsmannen Glubb Pascha, och ockuperade det i 19 år, DÅ godkände varken Spanien, England eller Sverige ockupationen. Före den ockupationen hade judarna där motvilligt accepterat att Jerusalem skulle anses vara en internationell stad. Ingen, inget land, inte FN, hjälpte Israel när Jerusalem ockuperades och stora mängder judiska byggnader och minnesmärken förstördes. Bortåt 60 synagogor förstördes av araberna och blev pissoarer eller åsnestall. Araberna rev upp 30000 judiska gravstenar och använde att bygga vägar med. Araberna drev ut eller dödade varenda jude där - de hade varit i majoritet i 150 år. När Israel efter att ha blivit attackerat 1967, återförenade sin huvudstad, som har varit judarnas huvudstad i 3000 år, liksom Tyskland återförenade Berlin, då dög det inte heller eftersom de är judar. Efter den betan skulle Israel återigen börja snacka om att Jerusalem skulle delas? Du är inte klok. Ett tag funderade även OECDs ledning på att flytta konferensen, men de sansade sig - är ju inte kontrollerade av Bildt. Israel har haft ett rekordår i år, 2.5 miljoner turister hittills! OECD har konferens om grön turism, och Israel om något är expert på detta.  Jerusalem, Israel, blev sjua i topplistan hos Trip Advisor. . Bloggat: Sapere Aude, Kim Milrell, . DN844 GP282 HD GD648 . ....
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

Vem har mandat för att leda palestinaaraberna? Gazaterrorister.

Abbas och Fayyad: har de ett mandat?

av Khaled Abu Toameh 24 augusti 2010 kl 05:00 En president vars mandatperiod gått ut för länge sedan, och en statsminister som vann cirka 2% av rösterna när han ställde upp  i ett val senast, har nu bjudits in av den amerikanska administrationen att hålla direkta fredssamtal med Israel på uppdrag av palestinierna. Mahmoud Abbas, presidenten, och Salam Fayyad, hans premiärminister, har även vunnit "stöd" av två viktiga beslutande organ som till stor del kontrolleras av deras anhängare: PLO:s verkställande utskott och Fatahs centralkommitté. PLO:s verkställande utskottmed 18-ledamot, som sammanträdde i Ramallah i förra veckan för att godkänna palestiniernas deltagande i direkta förhandlingar med Israel, domineras av icke folkvalda veterantjänstemän. Endast nio PLO-företrädare deltog i mötet. PLO konstitutionen kräver minst 12 medlemmar för närvarande. Detta innebär att, i motsats till rapporter i de palestinska och internationella medierna, gör att Abbas och Fayyad inte har stöd av PLO kommitté för att förhandla direkt med Israel. När det gäller det centrala rådet för Fatah är det fortfarande oklart om dess 21 medlemmar någonsin ställt sig bakom USA: s inbjudan att hålla direkta samtal med Israel. Val till kommittén hölls den 8 juli 2009. Resultatet av omröstningen, som många Fatah-tjänstemän ansågs som orättvis, var att endast Abbas lojalister valdes. Några av utskottets ledamöter har även utfärdat motsägelsefulla uttalanden under de senaste veckorna om direkta samtal. I början tycktes de flesta av dem att motsätta sig sådana samtal om inte Israel först gått med på att stoppa konstruktion i bosättningar och erkände 1967 års linjer som den framtida gränser för en palestinsk stat. Nu verkar dock de flesta av kommitténs medlemmar ha ändrat sig - uppenbarligen som ett resultat av enorma amerikanska påtryckningar på Abbas och den palestinska ledningen. Det är inte lätt för en kommittéledamot som erhåller sin lön från den palestinska regeringen att uttala sig offentligt om kontroversiella frågor. Så här har vi en president vars mandatperiod löpte ut i januari 2009 - och som har vunnit stöd av endast en del av sin traditionella lojala - och nu förbereder han sig för att förhandla med Israel om extremt viktiga frågor som gränser, flyktingar, Jerusalem, bosättningarna och säkerhet. Som om det inte är tillräckligt att Abbas och Fayyad inte har ett verkligt mandat från sitt folk, nu kommer de att förlora det som finns kvar av deras trovärdighet, eftersom de tycks ha "gett efter" till påtryckningar utifrån. Abbas har makten, eftersom George W. Bush och Condaleeza Rice på den tiden sa till honom att stanna, trots att hans mandatperiod löpt ut. Fayyad, som valdes i januari 2006 års parlamentsval i spetsen för Tredje Vägen-listan, vann bara två mandat. Hans nummer två, Hanan Ashrawi, har sedan övergivit honom, vilket gör honom till partiledare för en en-manslista. Abbas var tvungen att utse Fayyad som statsminister enbart på grund av påtryckningar från amerikaner och européer, som hotade att dra in ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten om den palestinska presidenten inte lydde. Fayyads regering godkändes aldrig av det palestinska parlamentet, som kallas det palestinska lagstiftande rådet, i enlighet med den palestinska grundlagen. Det parlamentariska livet i de palestinska områdena har ändå varit helt förlamat ända sedan Hamas tvingade den palestinska myndigheten från Gaza. Tjänstemän i Ramallah säger att de palestinska ledarna dras mot sin vilja, till förhandlingsbordet med Israel. De säger att det enda skälet palestinierna är överens om att hålla ovillkorliga förhandlingar med Israel är på grund av hot och påtryckningar från amerikaner och européer. Under de senaste månaderna hade Abbas och Fayyad sagt till sitt folk att det inte skulle bli några direkta samtal med Israel om inte deras villkor är uppfyllda. Men nu har de blivit tvungna att släppa alla dessa förhandskrav och utsätts för påtryckningar till förhandlingsbordet av Hillary Clinton och Barack Obama. Dessutom, vem sade att Abbas och Fayyad skulle kunna sälja någon som helst  överenskommelse till att en majoritet av palestinierna? Hur kan någon palestinier köpa en överenskommelse från dem efter att ha fått veta att de kommer till samtalen bara därför att amerikaner och européer hotade att skära av allt ekonomiskt stöd? Alla avtal  som Abbas och Fayyad tar med sig hem kommer att ses av många palestinier som frukten av "utpressning" och "hot" och inte som resultatet av fredsförhandlingar genomförda i god tro. Ledare som inte har ett tydligt mandat från sitt folk kan inteslutföra förhandlingar med  Israel, särskilt när det gäller explosiva frågor som Jerusalem, flyktingar och bosättningar. Den palestinska ledningens beslut att förhandla direkt med Israel villkorslöst har redan gjort många palestinier rasande över hela det politiska spektrumet. Abbas och Fayyad är ändå inte dumma. De två är väl medvetna om att de inte har mandat att underteckna något avtal med Israel. Det är därför de kommer att söka efter varje ursäkt för att dra sig ur direkta samtal och beskylla Israel för den misslyckade fredsprocessen. Under rådande omständigheter skulle det ha varit mycket bättre om den amerikanska regeringen hade tänkt två gånger innan den utfärdade inbjudan till fredssamtal. En annan artikel i ämnet belyser det enkla faktum att Obama försöker pressa fram en annan icke folkvald diktatur på Västbanken, och han har inte gjort ett dyft för att eliminera det "folkvalda" Hamas. Hade han börjat i den ändan fanns det nån mikroskopisk chans till framgång med att skapa ett demokratiskt Palestina, men inte nu. Som en artikel i Haaretz säger: Arafat hade kunnat skapa fred med Israel men han ville inte. Abbas är för svag och kan inte. Vad säger PLO:s ambassadör i Iran?

Muslimska terrorister attackerar vid gränsen till Israel.

Terrorister försökte infiltrera in i Israel från Gaza Arutz7 Jpost. Två eller tre terrorister dödas. Norska vg har kommit på att det var tre oskyldiga bönder som dödades, eftersom Hamas har sagt så. . SDS299 vg DN273 D749 . ....
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

Araberna arga för att Västra Muren ska göras handikappvänlig.

av Chana Ya'ar Araber kämpar emot planer på en hiss så att funktionshindrade judar att nå Västra Muren (blå pil), hävdar att projektet är ett hot mot Al Aqsa moskén på Tempelberget. Den 56 meter långa hissen skulle placeras i de judiska kvarteren bredvid Aish HaTorah Yeshiva, enligt media watchdog Independent Media Review Analysis (IMRA). Al Aqsa-stiftelsen, hävdade på måndagen att den $10.000.000 strukturen skulle placeras i anslutning till Al Aqsa moskén på Tempelberget, och de fixade till en rasande protest mot projektet. Placeringen av hissen, som fått namn efter Baruk Klein, den amerikanska affärsmannen som finansierar projektet - och yeshivaskolan - ligger faktiskt långt från moskén, på andra sidan av Västra Murens plaza. Men projektet ses av Al Aqsa stiftelsen som ett hot mot Al Aqsa moskén, enligt den till den palestinska myndigheten knutna Ma'an nyhetsbyrå. Al Aqsa-stiftelsen hävdade också i ett uttalande att området framför väggen skulle kunna användas som en bas för att angripa moskén. Vidare sades att projektet syftade till att hindra muslimska troende från att nå moskén, och samtidigt öka förekomsten av judar i området. Moskén, som ligger ovanpå Tempelberget och gränsar till Västra Muren, anses vara islams tredje heligaste plats (sedan Stormuftin hittade på det på trettiotalet - El Aqsa är en gammal ombyggd bysantinsk kyrka). Tempelberget som den är byggd på, är den heligaste platsen i den judiska tron och är där det allraheligaste i både Första och Andra Templet låg. Tidigare arabisk och muslimska hets över fastighetsprojekt i de judiska kvarteren i den gamla staden har lett till upplopp och attacker på judiska civila. Juni 2007 skulle det byggas en gång för fotgängare i närheten av Västra Muren och det uppstod arabiska upplopp i Jerusalem och terroristattacker med raketer från Gaza, september 2009 skadades flera personer i ett muslimskt upplopp som började när en grupp judarskulle besöka Tempelberget, och i början av 2010 var det färdigt igen med upplopp  över Jerusalem pga återställandet av Hurva.synagogan i de judiska kvarteren, som Jordanien förstörde 1948.

Jerusalems nuvarande mufti försöker provocera fram religiöst krig

Mufti Muhammad Hussein säger att Israels kontroll I jerusalem och Hebron kan starta ett religiöst krig.  På tjugotalet extraknäckade muslimer på att visa den judiska Tempelplatsen för turister, men snart tog Stormuftins judehat äver, han som lär vara Arafats morbror eller nåt sånt.  Han försökte pressa fram idén att Jerusalem, där han var det muslimska överhuvudet, plötsligt skulle upphöjas till islams tredje stad av någon anledning, trots att den inte någonstans nämns i Koranen och det fanns många andra ställen med större och viktigare moskeer.  link1 link2 Som bekant är inte Klippmoskén en moské, Al Aksa är det.
Often incorrectly called the Mosque of Umar, the Dome of the Rock, known in Arabic as Qubbat As-Sakhrah, is not a mosque for public worship but rather a mashhad, a shrine for pilgrims. Adjacent to the Dome is the Al-Aqsa Mosque wherein Muslims make their prayers.
Muslimerna har arbetat frenetiskt på sistone för att förstöra allt judiskt i Israel och i de palestinska områdena. Judarna kan inte bygga ett dass en kilometer från en moské förrän de börjar klaga. De gör sitt bästa för att skotta bort alla judiska och kristna lämningar de hittar på Tempelplatsen, tyvärr utan större protester länk1 länk2, se punkt4, länk3 länk4 länk5 länk6 länk7 Från denna länken:
The famous Belgian orientalist Koenraad Elst in his book Negationism in India: Concealing the Record of Islam writes: "In all the lands it conquered, Islam has replaced indigenous places of worship with mosques. In Iran, there are no ancient Zoroastrians or Manichean shrines left. In Central Asia, there are no Buddhist temples left. Similarly, in India (except the far South where Islam penetrated rather late) there are practically no Hindu temples that have survived the Muslim period (over 10,000 destroyed). But there are thousands of mosques built on the foundations of Hindu temples (for example, the Ayodhya temple)." Nowadays, the same policy is being carried out towards the Jews. The ignorance, hypocrisy and soullessness of the Western world make the problem easier to overcome. Jerusalem has never been a holy Muslim place. Statements about the city being "the third holy place of Islam" appeared in the thirties of the last century. First they were announced by Jerusalem's notorious Grand Mufti Haj Amin Al-Husseini. He aspired to stir up religious fanaticism among apathetic local population. Al-Husseini worked vigorously to raise Jerusalem's status as an Islamic holy center. He renovated the mosques that had fallen into complete disrepair on the Temple Mount while conducting an unceasing campaign regarding the imminent Jewish "threat" to Muslim holy sites. (It is a well-known fact that Hussein collaborated with Hitler in the "final solution of the Jewish question". Less known is that he was appointed to the post of the High Commissioner by a Jew Herbert Samuel).
. ... . DN302 SvT752 D166 HD Me BH Ek GP Dbl AB637 ST AH GD D182 TTe BLT LTZ A SvD541 LT NSk Sk SDS vg p
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

TT tvingas följa Pressens Etiska Regler!

Kryss i taket, TT har på något sätt tvingats att ta tillbaka ett av sina demoniserande uttalande om Israel. Flera bloggar,  min, Muhammadcartoons,  Rabnor, FiM har anmärkt på TT:s snabba kopierande av lögnerna som muslimerna i Jerusalem försökte sprida utan att kontrollera förhållandena. Det enda konstiga är TT:s uttryck att "kommunledningen dementerade på torsdagen" då fejket var känt långt tidigare, se länkar från min tidigare artikel. OK, då sa AFP att de hört att staden sagt detta, men att det var lurendrejeri visste man långt tidigare. TT:s titel att "Israel" som kollektiv hade sagt det under torsdagen är alltså lögn, det var känt flera dagar tidigare. TT har en stab på hur många skribenter som letar efter nyheter? De har nyheter om Mellanöstern minst varannan dag, nästan alltid gäller det Israel för att TT ska finna det intressant. Hur länge tar det för en snabbläsande person att läsa http://news.yahoo.com/world/middle-east som berättar vad nyhetsbyråerna säger i ämnet? 5 minuter? Om man tänker att alternativet var att TT tittade i de vanligaste israeliska nyhetsproducenterna på engelska, d.v.s. http://www.israelnationalnews.com (den som mest motsvarar det senaste valresultatet), Yedioth Ahronots (en av de största israeliska tidningarna) Ynet, den enda som endast finns på engelska sedan trettiotalet, Jerusalem Post http://www.jpost.com och svenska journaisters favorit, den oftast vänsterextremistiska Haaretz http://www.haaretz.com/ - deras Aftonbladet politiskt sett. Ett snabbt ögnande igenom av dessa hade kanske tagit 20 minuter i stället för 5, men eftersom de sedan levererar till hela svenska nyhetsvärlden, vore det inte värt det lilla extra jobbet, för att inte bloggarna ska hitta fel ideligen ideligen i TT:s rapporterande? Ingen yrkesstolthet kvar från förr när det existerade grävande journalism? En fingrvisning om alla anklagelser mot TT i bloggvärlden kan du se om du klickar på TT i raden av bloggämnen nederst. Axess har en lång diskussion om frågan. Wikipedians beskrivning av gravplatsen, där det också är en livlig diskussionsfight mellan arabiska och israeliska intressen. Lite cyberkrig där... TT:s slutkläm om "Museiprojektet har dock mött kritik även från judiskt håll." finns inte med i AFP-telegrammet. Men kanske Dror Feiler har protesterat? . TTe DN991 SDS222 Sk La SvD047 NSk Ba HG HD BLT D Dbl AB ST Ek A Ltz BH VLT GP Me G vg . ...
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

Byggboom i den palestinska huvudstaden

Ramallah symboliserar den ekonomiska tillväxten på Västbanken [från en libanesisk tidning]

[mina kommentarer] OCKUPERADE Ramallah: Larmet från anläggningsmaskinernas nivellering av den kuperade terrängen i Ramallah för konstruktion är outtröttligt allteftersom moderna byggnader skjuter upp över hela Västbanksstaden. En gång i tiden, bara en by i utkanten av ockuperade Jerusalem, har Ramallah sett sin befolkning fördubblas under de senaste 10 åren och markpriserna kraftigt klättrat uppåt, delvis på grund av att den faller under de 40 procent av Västbanken där palestinierna kan bygga utan israeliska tillstånd. I Ramallah är byggboomen är ett av de mest uppenbara tecknen på Västbankens ekonomiska tillväxt som beräknas till en årlig ränta av 8 procent - som palestinska politiker säger beror på relativ stabilitet och givarstödet från väst till den palestinska myndigheten. [Ej på arabernas egna aktiviteter.] Israel har ockuperat Västbanken sedan 1967 års krig i Mellanöstern. Men till skillnad från Gaza, där palestinier packas in i en långsamt sönderfallande stad [jfr länk] har Ramallah ingen brist på betong och stål och armeringsjärn - byggmaterial som spärrats från Gazaremsan av en israelisk blockad, eftersom de kan användas för militära ändamål av enklavens islamistiska Hamashärskare. Ramallah har svalt den närbelägna staden al-Bireh och är hem till 83.000 palestinier. Som köerna blir längre, utökar den palestinska myndigheten vägar att klara sig. Utvecklarna säger att fastighetspriserna har stigit med 30 procent under de senaste två åren. Köpare förväntar att priserna ska gå högre, men exakta prisundersökningar existerar inte. Ett hem i Ramallah är nu dubbelt så dyrt som i Nablus, en industristad 45 minuter med bil norrut. Men det hindrade inte Ibrahim Sowan, en plastikkirurg från Nablus, från att besluta att köpa lägenhet i Ramallah. "Jag vet att det är dyrt, men om jag vill sälja kan priset bara bli ännu högre, sade han. "Jag har en klinik i Ramallah så jag köpte en lägenhet och jag planerar att bosätta sig här, sade han. Israel säger att det har bidragit till att återuppliva ekonomin på Västbanken genom att ta bort vägspärrar, restriktioner för förflyttning som infördes under intifadan eller upproret, som utbröt år 2000 i det israelisk-ockuperade territoriet. Intifadan förklarar delvis varför Ramallah har vuxit så snabbt. Många palestinier som arbetade här, men bodde någon annanstans flyttar för att undvika det problem som skapats av israeliska vägspärrar, vilka under värsta dagar av våld kunde isolera en palestinsk stad eller by i veckor. Idag drar Ramallah med en stark ekonomi fortfarande palestinier från andra Västbanksstäder där arbetstillfällena är färre. De vägspärrar som fortfarande genererar långa köer är de som vakar över tillträdet till Jerusalem. Ramallah är ett tättbebyggt område som har ökat fem gånger sedan höjdpunkten av det israelisk-palestinska våldet under 2002, sade Ahmad Odaly, chef för den palestinska ingenjörsunionen. "Det finns en enorm efterfrågan på flerbostadshus, sade han. En lägenhet i ett välbärgat område idag kostar $ 200.000. Israel utövar fullständig kontroll över 60 procent att byggverksamheten på Västbanken under det tillfälliga fredsavtal som slöts under 1990-talet med den palestinska myndigheten. Fredsprocessen har ännu inte producerat staten palestinierna syfta till på Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem, där de hoppas kunna inrätta sin huvudstad. Till dess utgör fortfarande Ramallah de facto säte för den palestinska regeringen. En ny, $ 500.000.000 inteckningsfond som drivs av den palestinska myndighetens Palestina Investeringsfond (PIF) beräknas ge ett ytterligare uppsving för bostadssektorn och fastighetsmarknaden. Den skall börja utlåning i år. Byggkonjunkturen går utöver bostadssektorn. PIF inledde förra veckan arbetet med ett $ 400 miljoner kommersiellt centrum med 13 torn som kommer att vara några av de högsta i Ramallah. Ersal Center har dragit investeringar från saudiarabiska företag, delstaten Holding, som har 10 procent av aktierna. Det är inte det enda Golfarabiska företag som investerar i Ramallah och dess utkanter. I Qatar Diar Real Estate Investment Company har en andel i Rawabi, en helt ny $ 800.000.000 stad som byggs i bergen utanför Ramallah. Vissa utvecklare se efterfrågan växa i flera år framöver. "Jag kunde knappt hitta en tomt att köpa, säger Isam Rimawi, en utvecklare.

Jerusalem, den judiska huvudstaden

Du vet, den stad där Obams på ett ytterligt rasistiskt sätt inte vill att judar ska bygga och bo. Speciellt inte på områden som Jordanien helt illegalt ockuperade 1948-67 utan erkännande av dess legalitet från ett enda västland eller FN. Nu plötsligt ångrar dessa västländer att de inte sa sin åsikt då - men de hjälpte inte heller Israel den gången emot det fientliga Jordanien när araberna där kastade ut eller dödade varenda jude från det Jerusalem de ockuperade i 19 år,  vilket omfattade hela gamla Jerusalem innanför murarna, det enda Jerusalem som existerade tills för ca 150 år sedan och som sedan dess haft en majoritet judar. De förstörde alla de nästan 60 synagogorna utan att FN klagade. De använde judiska gravstenar som vägbeläggning utan klagomål från svenska UD. Denna illegala ockupation är den ENDA motivering till att Abbas, Fatah och gänget vill ha det som huvudstad, förutom som en direkt provokation mot judarna. Jerusalem har inte någon som helst religiös betydelse för muslimerna, endast en moské de har smällt upp på den judiska Tempelplatsen för att markera sitt revir - precis som bysantinerna gjorde redan innan. Al Aksatemplet är en lätt ombyggnad av en bysantinsk kyrka. Hur muslimerna vördar moskeerna i Jerusalem ses på fotona i  lutet av denna artikeln. Studera rumpriktningen. Stormuftin av Jerusalem, Arafats morbror, hittade på idén att börja kalla Jerualem "islams tredje stad" utan att den nämns en enda gång i Koranen - vi vet att stora delar av denna bok snoddes från den judiska Bibeln, Torah, eftersom vi känner igen stora stycken, men även om Torah är full av ordet Jerusalem kom inte ett enda med till Koranen vid kopieringen. Om Abbas eller efterföljare någon gång kommer så långt som verkliga fredsförhandlingar, om 25 år eller så, och det gäller att markera en gräns vid Jerusalem kan palestinaaraberna kanske få alla arabbyar som ligger innanför statsgränsen nu (om  det kan garanteras att det förblir kemiskt fritt från arabiska raketramper), men definitivt inte den Gamla Stan, som de redan har förstört grundligt en gång, och där de nu, på Tempelplatsen, håller på att skotta bort alla judeokristna lämningar. Länk1 länk2 länk3 Under denna illegala ockupation hjälptes jordanierna och FN att ge bort judiska hus till araber, och detta har vållat stora problem efter det att Jerusalem därefter enades. Varenda gång ett judiskägt hus återtas av sin ägare, blir det långa snyfthistorier i världspressen, även om araberna får andra bostäder erbjudna, vilket normalt sker. De vet att de stannar i rampljuset om de vägrar. Den sidan ser du inte i svensk press.

Judéen/Samarien

Som varenda påläst person vet gäller fortfarande det definitiva beslutet från San Remo 1920 om att det Palestinska mandatet skulle bli det judiska hemlandet, samtidigt som araberna fick 200 gånger mer från resterna av det Ottomanska Imperiet efter första världskriget. Även FN:s rekommendation §242 säger kristallklart att Israel ska lämna tillbaka EN DEL av områdena de ockuperade efter att ha blivit attackerade 1967 - och där de redan lämnat 90%, hela Sinai. Detta EFTER fred och garanterat säkra gränser, vilket stilleståndslinjen från 1967 självklart inte är - kolla kartan. Det torde inte vara obekant att både Judéen, Samarien och Gaza var under militärdiktatur under Jordanien och Egypten, där invånarna inte behandlades särdeles vänligt. Som bekant har det aldrig någonsin funnits en stat som hette Palestina, eftersom både Arafat och Abbas har vägrat förhandla fram ett fredsavtal där båda sidor ger och tar. Vid Osloavtalen sattes zoner i Judéen/Samarien:
Area A: Civil kontroll övergår helt till PA. IDF drar sig tillbaka. Area B: nästan alla de 450 arabiska städerna och byarna befinner sig här, Israel gör säkerhetskontroll, PA har civil kontroll och sköter sina egna liv. IDF sköter säkerheten överallt när det är nödvändigt. Area C: Här finns judiska bosättningar, försvarsanläggningar och gränsområdena till Jordanien. Under IDF:s kontroll. Ytterligare tillbakadragande har nämnts, men detaljerna beror helt på PA:s ansvarstagande.
Obs. den sista punkten - visar sig att palestinaaraberna vill bygga en stat, inte en terrorbas som nuvarande Gaza, så kommer förhållandena gradvis att normaliseras. Inget har än tydit på att de haft lust med detta. Det startade illa och fortsätter lika illa. För snart tio månader sedan gjorde Netanyahu en goodwillgest till Abbas, han sa att han skulle låta bli att bygga i Judéen/Samarien (som Jordanien under sin ockupation kallade sin Västbank) för att Abbas skulle börja förhandlingar ansikte mot ansikte - han skulle ha satt tidsgränsen till 10 dagar och inte 10 månader, och det har ändå inte hjälpt - Abbas är precis lika motvillig till att förhandla fram en egen stat om den inte också omfattar Israel, som alltid. Han vill ha, aldrig ge. Om araberna inte gör ett dyft för att komma närmare en fredsförhandling - varför skulle Israel anstränga sig än mer,  och tidsgränsen är ändå slut i september-oktober. Israels vänster med femtekolonnare som Peace Now, som lever på enorma bidrag från Västvärlden, gör som alltid sitt bästa för att skada staten Israel och spionerar på allt vad judar gör i Judéen/Samarien, men aldrig någonsin på den enorma illegala arabiska byggnadsverklamheten i hela Israel inklusive Jerusalem. Peace Nows deklarationer märks omedelbart i svensk press förstås. Om araber i Judéen/Samarien bygger på illegala områden så tycker våra svenska media att det enbart är bra, var det än är, områden reserverade för Israels säkerhet, för nära israeliska bosättningar, på toppen av vattentäkter, där vägbyggen planeras etc. Vill du se hur araberna "hjälper" judarna på området kan du se på denna videon.  De kan bygga fritt på område A och får följa regler inom område B. Där finns nu fotobevis hur polisen sliter och drar i religiös ungdom. Denna är tagen av Yesha Human Rigkts group - Yesha det hebreiska namnet för Judeen-Samarien-Gsza - och hur  konstigt det än låter i svenska öron har de judarna också mänskliga rättigheter!) Polisen kastade sten och förstörde en synagoga - tänk vilket liv det hade blivit om det var en moské! Jämför svenska tidningars förtjusning när vänstern i Israel hjälper araberna i Judéen/Samarien att åter placera hus på olagliga platser, och deras förtvivlan om judar gör samma sak. Sånt kalls rasism. Fred Nu, en extremvänsterorganisation  i Israel sedan länge, får publicitet, liksom B´tselem, som har liknande metoder. Sammalunda med Obamas ilska när israelerna gör något åt sig själva - som att de nu börjat bygga fler hus i sin huvudstad. Obama har tackat med att bryta sina  löften och ge mindre till Israels försvar. Obama vet att han kommer att rasa i röststyrka vid valet i november, han vet att USA:s befolkning trots hans Israelhat, föredrar Israel framför många andra. USA::s försvar drar stor nytta av Israel, se denna länken och speciellt pdf-filen som länkas därifrån. Det senaste från Mellanöstern är att Libanon försöker ställa till bråk med Israel. Precis som när Hizbollah började mocka gräl vilket ledde till det senaste kriget, klantigt utfört av Olmert och Livni. Hizbollah har nu nästlat sig in i den libanesiska regeringen vilket innebär att hela Libanon har ansvar för vad Hizbollah hittar på. Vad det än visar ser man FN:s och UNIFIL:s absoluta ointresse att stoppa Hizbollah, trots en resolution i Säkerhetsrådet, vilket inte hindrat att Hizbollah har laddat upp med kanske 40.000 raketer alla riktade mot Israel. Startar Libanon krig mot Israel kommer Israel inte att långsamt masa sej in som innan utan göra några kraftiga effektiva attacker, och kanske släppa ner flygblad och varna civilbefolkningen, vilket araberna aldrig skulle drömma om när DE attackerar. USA fortsätter att skyffla in pengar till armén i Libanon som om ingenting hänt. Många i den reguljära armén är också i Hizbollah. Ledningen för Libanons armé har uttryckt sig allt fientligare mot Israel på senare tid. . vg452 vg477 sr781 DN520 AB724 Dbl DN997 D086 SDS520 D030 A865 X884 GP506 VF574 D166 sr795 D984 AB968 . ...
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

Ramat Shlomo

Leta reda på Ramat Shlomo, Salomos Höjder, på kartan: Som du ser ligger Ramat Shlomo inom den judiska delen av Jerusalem, ett av de översta gröna områdena. Klickar du på bilden kommer du till en översikt över stadsplanen för Jerusalem. Fenomenet att våra kära massmedia kallar några hus för “nya bosättningar” utan att förklara detta splitter nya språkbruk, får en att undra. Är varje hus en bosättning? Obama borde presenteras en Tulo för sin svidande hals efter allt skrikande. Han kan likväl ta ett kvarter från Tel Aviv, Haifa eller var som helst, och börja gnälla i högan sky om att det ska vara judenrein, inga judar får vistas där eftersom – uh – han inte vill det och har lovat området till Abbas. Mitchell oxo. Och världen är rasande att Netanyahu högaktningsfullt skiter i dom när det gäller Israels huvudstad.

New York delas

Som du vet har inte araberna några som helst rättigheter till ett delat jerusalem – vad skulle det vara? Att Jordanien med Englands hjälp illegalt ockuperade hela gamla stan (den lilla fyrkanten mitt på den översta kartan), det enda som fanns för 160 år sen, och mer till i 19 år, accepterat av Pakistan endast? England accepterade ockupationen av Judéen/Samarien men inte där heller var Jordaniens attack mot det just uppståndna Israel på något sätt uppfattad som legal. Däremot är det förstås välkänt att ett stort antal judar bor i många områden i New York. Redan för länge sedan var där ett rikt judiskt liv: class="alignright size-full wp-image-120" /> Tittar man på den judiska kartan över New York så ser man att judarna borde få en avsevärd del av stan: Och här är det slutgiltiga beviset! Får vi nu höra Netanyahu, Lieberman och några andra kraftfulla karlar börja råskälla på Obama, med lika giltiga skäl som Obamas ramaskrin på sistone, för att börja rita på kartan för en delning av New York! antisemitism antisionism araber Abbas Ban Ki-moon Catherine Ashton Clinton Israel Jerusalem mediekritik Mellanösternkonflikten Netanyahu palestinska myndigheten palestinier USA Västbanken...
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share

Ramat Shlomo ligger INTE på Västbanken.

Dick Haas nämnde det på sin webbsajt, men lite har nämnts för övrigt. men titta på kartorna. Först en från Peace Now: Här ser du stadsgränsen och var mest judar respektive araber bor. Om vi nu tittar på en annan karta med lite intressanta detaljer: Det intressanta här är att Ramat Shlomo ligger MELLAN Israels resp. Jordaniens stilleståndslinjer 1948, mellan de två gröna linjerna! Det ligger alltså i ingenmansland 1948-67, som var stenöken och obrukbart land på den tiden. Att Peace Now markerar var nybyggnader ska ske och är dösura att Netanyahu bygger i de judiska områdena säger liksom allt om dem och vänstern i Israel. Vad katten vill de egentligen? De kan väl åka till Uganda och känna sig tillfredsställda – men tydligen är de som vanligt, vill både äta kakan och ha den, suck. Bilden till höger är klickbar så du kommer till originalsajten. I stora allmänhet litar både USA och FN på att folk inte känner till fakta, men har blivit så indoktrinerade av media nu att de omedelbart, helt enligt Pavlovs princip, tar det för självklart att de ska hata Israel och att allt de gör är fel. Ban Ki-Moon far omkring som en idiot i Mellanöstern nu, klagar på att inte Israel matar Gaza och har inte en blekaste aning om att de faktiskt gör det. Han har heller inte kommit på idén att be diverse NGOs att göra det via Egypten – så han är mer intresserad av att attackera Israel än att hjälpa Gazaborna. Pavlovs princip, börja salivera när du är Politiskt Korrekt. Egentligen är det säreget – han kommer från Sydkorea och i Sydostasien utanför de muslimska länderna finns ingen ingrodd antisemitism, så det är helt nyinlärt beteende hos honom, från sina läromästare på FN. . antisemitism antisionism Clinton Israel Jerusalem mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu palestinska myndigheten palestinier USA Västbanken...
GD Star Rating
loading...
GD Star Rating
loading...
Share