Barry Rubin Detta är en av dessa historier om Mellanöstern som är helt fantastisk, men inte det minsta förvånande. Vad menar jag? Med utgångspunkt från hur regionen skildras i väst är denna informationen otrolig men om du förstår detta området är det precis vad du förväntar dig. Jag syftar här på de senaste arabiska opinionsundersökningen från 2010 som utförs av Zogby International och University of Maryland för Brookings Institution. Observera att denna undersökning bara gjorts i relativt måttliga länder: Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, Här är några av de viktigaste slutsatserna: - Arabiska åsikten "hoppfull" om Obama-administrationens politik i Mellanöstern minskade från 51 till 16% mellan 2009 och 2010, medan de "avskräckta" ökade från 15 till 63%. Obamas administrations försök att smickra araber och muslimer, gå in för att stödja palestinierna, ta avstånd från Israel, och vidta andra åtgärder ansågs otillräckliga. Ingenting USA gjorde övertygade publiken på grund av sådana faktorer som olika ideologier och ambitioner, intressekonflikter, filtret från regeringar och islamistisk propaganda, och alltför höga krav. Medan populationerna "avskräcks" med förvaltningen till stor del på grund av sin radikalism, är regimerna missnöjda med det eftersom de känner att den amerikanska regeringen inte är tillräckligt stark gentemot sådana fiender som revolutionär islamism och Iran. Fortfarande, om inte USA: s politik mer liknar  Egypten, Saudiarabien eller Jordanien, kommer många eller de flesta araber att fortsätta att vara bittra och arga. Obamas stödnivåer bland araber är inte så annorlunda jämfört med  de av hans föregångare. - Hur är uppfattningen om hot? Samma historia. 88% tror att Israel är ett enormt hot  (ned något, från 95% år 2008) och visar att den totala fientligheten vägrar att försvinna. Tror du att någon tänkbar israelisk politik skulle kunna ändra detta faktum? Observera att även om det inte skulle vara förvånande om araberna ser Israel som en fiende i största allmänhet eller att de är taskiga mot palestinierna, att jordanier, Saudiarabien, och egyptier beskriver Israel som det största hotet mot deras egna länder visar att något bortom rationella bedömningar är involverat. Den förhärskande tanken är att Israel vill ta över Mellanöstern eller utplåna islam eller förstöra araberna. Detta gör en hållbar kompromiss, allt omfattande, en vänlig fred tämligen osannolik. - Hur är det med USA? Även här har Obamas ansträngningar misslyckats. Tanken att Förenta Staterna är det andra största hotet mot arabiska länder och samhällen har minskat från 88% under George W. Bush i slutet av sin mandatperiod till "bara" 77% under Obama 2010. Med tanke på den dramatiska förändringen av personlighet och politik säger det ingenting. - När det gäller uppfattningen om att Iran är ett hot, växte denna uppfattning bland de tillfrågade araberna från 7% 2008 till  "jättestor" 13% år 2009 och sedan ner till 10% 2010. Med andra ord, de arabiska massorna tror att USA är ett ungefär åtta gånger större hot än Iran. Faktum är att om du läggert till de 9% avtillfrågade  araberna som ser Storbritannien som den verkliga faran, så ser 86% det som att de stora hoten finns i Washington och London. Återigen har landets styrande elit en annan uppfattning, men inte konstigt de är så försiktiga med att motsätta sig Iran eller ställa sig bredvid Förenta Staterna. - På frågor vilka utländska ledare de flesta beundrar, väljer nästan 70% en islamist eller en anhängare av denna rörelses styrkor: Turkiets premiärminister Recep Erdogan (20), Venezuelas president Hugo Chávez (13), Irans president Mahmoud Ahmadinejad (12), Hizbollah's Hassan Nasrallah (9), Syriens president Bashar al-Assad (7), Usama bin Ladin (6) och den förra Iraks president Saddam Hussein (2). Inga relativt måttliga arabiska ledare uppskattas av den arabiska massan. Och notera att den höga poängen för två icke-araber från Mellanöstern (Erdogan och Ahmadinejads)  visar en nedgång i arabisk nationalism som skulle ha varit otänkbat under 1950-2000. Tyvärr återspeglar dessa och andra resultat verkligheten i den arabisktalande världen: radikalismens hållhake bland massorna, passionerat hat mot Israel och Västvärlden, och brist på förståelse för demokrati eller liberalism. Och den övergripande trenden är att det blir ännu värre, eftersom det finns så mycket positiva känslor för revolutionär islamism snarare än  militant arabisk nationalism. Förmodligen, naturligtvis, i Saudiarabien, Jordanien och Egyptenskulle människor ha uttryckt sitt stöd för sina egna system, så denna enkät ska inte nödvändigtvis läsas att den innebär stöd till revolution i hemmet. Ändå är det säkert - i likhet med andra liknande undersökningar - att den visar stöd för terrorism, extremism och anti-Westernism i regionala termer. Tanken att undfallenhet, eftergifter och smicker kan åstadkomma en stor förändring har visat sig felaktig i praktiken, men utan tvekan kommer den mytologi om att Obama har förvandlat USA: s position i regionen, att bestå bland eliten och "experter" som borde veta bättre. Trots Obamas ansträngningar anser de fortfarande att han är alltör Israelvänlig, och glömmer alla andra problem i regionen. Om araberna är så passionerade i sin övertygelse om att USA och Storbritannien är ett hot mot deras länder, stödjer i hög grad den islamistiska omvandlingen av stora delar av regionen, tror Israel är så ytterst farligt, och är vänliga mot en äventyrlig, expansionistisk iransk regim, kan någon verkligen vara så naiv att tro att hacka på Israel eller skapa en icke-islamistisk palestinsk stat kommer att desarmera deras djupa och passionerade världsbild? Ändå är detta exakt hur valet tolkades av Brookings Institution: som om det visar hur USA inte gör tillräckligt för att distansera sig från Israel. Glöm islamism kontra nationalism, fattigdom, bristande jämlikhet för kvinnor, korruption, förtryck, kriget i Irak, Irans hast att producera kärnvapen, nästan universell diktatur, kurder och berber, den växande klyftan mellan den arabisktalande världen och Västvärlden eller ens snabbare progredierande stater i Latinamerika och Asien, terrorister,  våld och alla andra frågor i regionen. Vi hör ständigt att det enda av betydelse är den palestinska frågan. Vilka är de arabisktalande världens verkliga problem? - Ett misslyckande hos arabiska statiska diktaturer och arabiska nationalistisk ideologi som lovade så mycket och levererade så lite. Resultaten inkluderar förtryck, korruption, och mycket lägre levnadsstandard (förutom i de tunt befolkade Gulfstaterna med hög oljeproduktion) än någon annanstans. - En kvävande traditionell kultur som krockar med modernitet utan att hitta några hybridlösningar. Detta ger upphov till de attraktiva slogan att "islam är lösningen" som främjar ett försök att vrida klockan tillbaka parallellt med vad som hänt i tidigare västerländska samhällen (motreformationen, efter 1815 antidemokratiska reaktioner, fascism) och Japan (återupplivandet av feodalmilitära ideologi som ledde till Pearl Harbor). - Regimernas försök att använda våld, syndabockar i Väst och Israel delar den islamistiska ideologin, och dess omedgörlighet för att vinna massornas stöd. (Men när man ser på enkätens siffror är det förståeligt.) - Interna gruppkonflikter mellan sunni, shia och kurder, bland andra grupper och regionala gräl. - Misslyckandet att uppnå fullt integrerade stater som saboterades av pan-arabiska och pan-islamiska läror. Detta är bara en ofullständig lista. Men en sak är klar: de västerländska länderna kan inte lösa dessa problem genom våld eller undfallenhet,genom att  söka popularitet eller reklam för sin egen livsstil. Den enda lösningen är intern och det kommer att ta årtionden i bästa fall. Vad väst kan göra är att försvara sig, hjälpa de mest relativt måttfulla krafterna (både regeringar och massrörelser i opposition som i Libanon och Iran), och stå upp för sina egna värderingar. Det värsta man kan göra är att ägna sig åt undfallenhet, en policy som tycks visa att den radikala högern har rätt om Västs feghet och erkända synd, och därmed inspirera dem till mer aggression och ge dem en starkare populär bas. Ursäkt och reträtt bekräftar för dysfunktionella revolutionära ideologier och för de revolutionära krafterna, att de har rätt. Med tanke på radikalernas framsteg och Västvärldens reträtt, skyndar sig demoraliserade moderata att försöka få goda villkor eller förena de sig med mobben. Omvandling till något bättre kan bara komma när araber och iranier drar slutsatsen att den revolutionära vägen inte fungerar och är fel. Att tuta i  dem att det fungerar och att det är rätt att göra det kommer att förlänga perioden av förändring och kosta tusentals liv. Så länge det finns ett stort gap mellan den faktiska Mellanöstern och fantasi-Mellanöstern som det vurmas så varmt om av många västerländska akademiker, journalister och diplomater kommer regionen att förbli obegriplig och västerländsk politik kommer inte att kunna göra ett smack med  verkligheten här. . D266 Sk793 SvD269 SDS757 HD HD DN D104 D207 DN078 AB577 SvT441 AB729 GD068 DN414 D091 HD SDS092 GD042 vg vg vg vg vg vg vg vg . antisemitism antisionism judehat araber islam islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer terrorism....Share