Archive for category Israel

Bildts förlorade våta drömmar. Kunde han ha gjort det värre?

Som bekant hade Bildt en dröm att bli EU:s utrikesminister så han verkligen kunde utveckla sin antisemitiska ådra, men – en tämligen okänd engelsk tant vann loppet.

Jag vet inte vem som hade varit värst. När fru Ashton väl läst in sej på EU:s syn på verkligheten blommade hon upp och visade sin anpassningsbarhet.

Ashton är innan känd som en förkämpe för anti-kärnvapenligan. Ingen får ha kärnvapen även om det är helt nödvändigt för sitt försvar. Israel kanske har kärnvapen – och hade de inte haft det hade de uppfunnit det förstås med judar som utvecklade både atom- och kärnfysiken. Men nu ligger de som en infinitesimal prick i den stora arabvärlden och vill det sig verkligen illa måste de ta till eventuellt existerande kärnvapen – existensen gjorde Obama sitt bästa för att avslöja, efter ett 40-årigt avtal mellan USA och Israel om att den information som delas på den punkten ska vara hemlig.

Nu? Nu är han en förespråkare för att INTE se göra något för att förhindra Iran från att framställa kärnvapen…….

Obama gör ingenting mer än pratar, EU gör ingenting mer än pratar om att inte göra någonting, medan Iran i lugn och ro jobbar vidare på sina kärnvapen.

Så frågan är – vad hade Bildt gjort i samma ställning? Använd din kunskap om hans antisemitiska uttalanden under det gångna året, och sen fri fantasi! Och läs den engelska artikeln nedan – engelska är inte mitt modersmål heller.

Inspiration från Barry Rubins blog:

Two EU Leaders: Complaints about Obama; Fought Against the West Having Nuclear Weapons; Now Indifferent to Iran Having Them

Posted: 04 Feb 2010 02:44 PM PST

please subscribe for real-time information and data found nowhere else

By Barry Rubin

Remarkable statements have just been made by Europe’s two highest leaders which reveal a lot about what’s really going on right now.

First, EU Council President Miguel Angel Moratinos, who is also Spain’s foreign minister, showed that while President Barack Obama and his many American supporters think that by bending over backward he has done a great job making Europe happy with the United States again that hasn’t happened. “Europe needs to show Washington it exists, and not fear being marginalized on the world stage,” Moratinos complained.

Europe today is always on the defensive, he continued, but should stop fearing the United States, and China, too, for that matter. He was angry because Obama said he would not attend a U.S.-EU summit in May.

Meanwhile, the EU’s own foreign minister provides another example of lack of cooperation with Washington and, if one knows the background, a sign of how ridiculous much Western policy on the Middle East is. Consider this bland item:

“EU foreign policy chief Catherine Ashton has cautioned against any hasty European move to slap new sanctions on Iran over its nuclear program, while announcing she is assuming the role of international intermediary on the issue.

“In an interview with AFP Ashton distanced herself from the position of some EU nations, such as France, which are pushing for extra sanctions to be imposed on Tehran….`We’re not moving quickly on anything….’”

Now if you don’t know the background this story is serious in its own right. The EU is in no hurry to put sanctions on Iran; the U.S. government is in no hurry to put sanctions on Iran. But Iran is in a hurry to get nuclear weapons.

That’s bad enough. But there’s another dimension. For many years, Ashton was a leader of the Campaign for Nuclear Disarmament. During the height of the Cold War she advocated Western unilateral disarmament in the face of the Soviet threat. From her standpoint, the United States and United Kingdom couldn’t get rid of nuclear weapons fast enough. Ashton wanted to ban the bomb when it came to the United States or Great Britain, Iran is apparently more trustworthy.

Now she favors real caution when it comes to the radical, aggressive Islamist dictatorship in Iran getting nuclear weapons. No hurry here; let’s not exaggerate the threat, she says.

In each case, she has favored energetic activism against Western power to weaken it, coupled with giving every benefit to its enemies.

I don’t want to imply she is saying she opposes sanctions forever. The United States is also ready to go to the UN for a resolution. But she does want to go real slow and is very unenthusiastic about doing anything, sounding  like the Russians and Chinese.

In contrast, the British, French, German, and Italian governments seem more willing to move faster and do more than does Obama. But since the U.S. government wants to have the entire EU on board for the sanctions, her stance creates problems as  it means almost any small European country can sabotage the process.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). To read and subscribe to MERIA, GLORIA articles, or to order books. To see or subscribe to his blog, Rubin Reports.

.

...

Tags: , , , , , ,

Mitchell har löst alla Mellanösternproblemen.

Mitchell har varit i Mellanöstern, först till Iransatelliterna Syrien och Hizbollahland (f.d. Libanon), därefter till det gamla Palestinska Mandatet, numera Israel, Jordanien och några områden vars äganderätt fortfarande är obestämd eftersom de vägrar fredsförhandla.

Israel har i högsta grad lärt sej vem man kan lita på efter äventyret Gaza. De tänker inte försöka igen utan att ha full kontroll över situationen.

Som du ser på denna länken innebär Obamas nya fantastiska strålande plan, som ska lösa alla Mellanösterns problem – den Saudiarabiska planen från 2002, som familjen Saud i desperation gjorde upp för att folk skulle tala om något annat än det faktum att de flesta som kraschade WTC i New York var saudier.

Planen är jätteenkel – Israel ska återgå till den position de hade 1967 när den samlade arabvärlden attackerade dem. Detaljerna är ej förhandlingsbara från Israels sida, ska bara accepteras.

Saudierna ville se det som ett krigsspel, de vill ha en resetknapp. Araberna misslyckades kapitalt i sitt anfall 1967 eftersom Israel vann på knockout, så låt oss pressa reset, och ta’t från början.

Nu vill Obama också eftersom han inte kommit på något annat sätt att attackera Israel och samtidigt uppfylla sina initiallöften till Abbas.

Vi vet exakt vad Obamas djupaste tankar är om Israel, eftersom han uttryckte det inför den samlade islamska världen i Kairo: judarna är i Israel enbart tack vare Förintelsen (så det är egentligen ett europeiskt problem).

Ahmadenijad hade redan sagt samma sak, och det kommer fram mer och mer information hur tyskvänligt Iran var under nazitiden, hur Khomeini var en trogen lyssnare på de starka tyska sändningarna på Farsi och lärde sej vad man skulle göra med Sionisterna. [Hm, ibland undrar man om Malmös Ilmar Reepalu också lyssnade? Han har än ej upptäckt att FN:s gamla idé om att sionism = rasism har strukits.]

Obama har inte så djupa tankar utan är enbart vänsterextremist på amerikanskt sätt.

Precis som Turkiet vill framhäva vilka goda islamister de är, försöker nu Fatah göra sammalunda – de har just nu en drive där de tar bort allt från sin officiella website som stöder människorna i Iran som protesterar mot Ahmadinejad.

Obama har upptäckt att Israels nuvarande regering, till skillnad mot Olmertregeringen tidigare, kan säga både ja och nej. Obama behandlar fortfarande Abbas och hans Fatahterrorister som bebisar som måste mutas med godis för att överhuvudtaget få nappen ur käften. Mitchell knäböjer inför Israel och säjer “kan ni inte vara snälla att släppa lite fler arabiska fångar, kan ni inte åtminstone dela med er lite av er tretusenåriga huvudstad till araberna eftersom Obama nu redan för ett år sedan lovade det till Abbas?” Om du har läst nyheterna noggrant ser du att det aldrig står att araberna har rätt till något i Jerusalem, bara ett evinnerligt vill ha vill ha vill ha. Har du läst historieboken vet du också att staden aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad. Judarna i det blivande Israel accepterade muttrande att gamla stan Jerusalem skulle anses internationell. Arabvärlden sa nej. När Jordanien 1948 illegalt genom attack ockuperade hela gamla stan och ut bland de arabiska byarna, i 19 år, godkändes inte denna annektering varken av arabvärlden eller Västvärlden, inte ens av Sverige (vilket de tycks ångra nu) utan endast av – Pakistan! Ser du en svensk tidning så börjar deras historiebeskrivning efter dessa 19 år då Jordanien än en gång hade attackerat Israel, med att “Israel ockuperar Jerusalem”…….   Det är vad Obama bygger sitt tjat på, Pakistans protest för 60 år sen,  om att judarna inte får bygga i sin huvudstad!

Ingen hindrar Abbas att bygga skyskrapor i Ramallah, men Israel har inte den minsta anledning att lita på att inte Hamas tar över förr eller senare, om Abbas efterföljare skulle börja bygga i Jerusalem. På exakt samma sätt som Hamas snart hade tagit över Judéen/Samarien om inte judarna med full rätt bygger och bor där.

Netanyahu gav Abbas 10 månader att dra nappen ur mun, där är 8 månader kvar. Mitchell försökte pressa Abbas lite lätt, men han var ju inte alls van vid sånt och sa nä förstås. AFP Reuters AP

Sitter Abbas där med nappen i 8 månader till så kan han likväl pensionera sej. Och Obongo börjar väl så småningom fatta att Ahmadenijad har en halvfärdig atombomb i en djup källare som är viktigare.

Tänk om Obama hade gjort en sån enkel liten sak som att skicka Mitchell till Hamas och få den kidnappade Shalit fri hade hans poäng inför den amerikanska i allmänhet israelvänliga befolkningen, plötsligt inte sjunkit lika snabbt.

.

..

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Tankeverkstaden Tel Aviv

Vi har sett många sådana här listor tidigare. Detta är den senaste.

Översättning av artikel i New York Times av David Brooks, 11 januari 2010. Originalet följer efteråt.

Judar som en grupp, är ovanligt framgångsrika. De utgör 0,2% av världens befolkning men 54% av världsmästarna i schack, 27%% av Nobelpristagare i fysik och 31% av pristagarna i medicin.

Judarna utgör 2% av den amerikanska befolkningen, men 21% i Ivy League studentorganisationer, 26% av Kennedy Center honorees, 37% av Academy Ward-belönade directors, 38% av dem på en färsk Business Week-förteckning över de främsta filantroperna, 51% procent av Pulitzervinnnae för facklitteratur.

I sin bok “The Golden Age of Jewish Achievement”, visar Steven L. Pease några av de förklaringar som folk har gett för denna nivå av framgångar. Den judiska tron uppmuntrar en tro på framsteg och det personliga ansvaret. Den är kunskapsbaserad, inte ritualbaserad.

De flesta judar gav upp eller tvingades att ge upp jordbruk under medeltiden, deras ättlingar har levt på sin intelligens ända sedan dess. De har ofta flyttat, med invandrarbakgrund som ambition och drivkraft. De har samlats kring globala vägskäl och har gynnats av den kreativa spänningen som automatiskt förekommer på sådana platser.

Ingen enskild förklaring kan förklara de judiska framgångarna. Det märkliga är att Israel inte traditionellt har varit starkast där judarna i diasporan var starkast. Istället för forskning och handel, tvingades israelerna att ägna sig åt att överleva, och politik.

Milton Friedman brukade skämta om att Israel motbevisar varje judisk stereotyp. Folk brukade tro att judar var bra kockar, bra ekonomiska ledare och dåliga soldater, Israel visat att de hade fel.

Men det har förändrats. Benjamin Netanyahus ekonomiska reformer, ankomsten av en miljon ryska invandrare och stagnationen i fredsprocessen har tvingat fram en historisk förändring. De resursstarka israelerna går in för teknik och handel, inte politik. Detta har haft en mindre fräsch effekt på landets offentliga liv, men en uppfriskande påverkan på Israels ekonomi.

Tel Aviv har blivit en av världens främsta hotspots för entreprenörskap. Israel har fler högteknologiska företag per invånare än någon annan nation på jorden, med råge. Det är världsledande på civil forskning och utveckling vad gäller satsning per capita. Det är tvåa efter USA i antalet företag noterade på Nasdaq. Israel, med sju miljoner människor, lockar lika mycket riskkapital som Frankrike och Tyskland tillsammans.

Som Dan Senor och Saul Singer skriver i “Start-Up Nation: The story of Israel’s ekonomical miracle,” Israel nu har ett klassiskt tillväxtcentrum, en plats där techno-freaks arbetar nära varandra och föder på varandras idéer.

På grund av styrkan i ekonomin, har Israel klarat den globala lågkonjunkturen ganska bra. Regeringen var inte tvungen att rädda sina banker eller kvitta med en explosion i kortsiktiga utgifter. Istället använde man krisen för att säkra ekonomin på lång sikt genom att investera i forskning och utveckling och infrastruktur, öka vissa konsumtionsskatter, lova att sänka andra skatter på medellång till lång sikt. Analytiker vid Barclays skriver att Israel har “den starkaste återhämtningshistorian” i Europa, Mellanöstern och Afrika.

Israels teknologiska framgång är frukten av den sionistiska drömmen. Landet grundades inte så diverse nybyggare kunde sitta bland tusentals ilskna palestinier i Hebron. Den grundades så att judar skulle ha en säker plats att träffas och skapa saker för världen.

Denna förändring i den israeliska identiteten har långsiktiga konsekvenser. Netanyahu predikar en optimistisk syn: att Israel kommer att bli Mellanösterns Hongkong, med ekonomiska fördelar som sprider sig in i arabvärlden. Och i själva verket finns det delvis bevis till stöd för denna uppfattning i exempelvis Västbanken och Jordanien.

Men det är mer troligt att Israels ekonomiska språng framåt kommer att vidga klyftan mellan dem och dess grannar. Alla länder i regionen talar om att främja innovation. Vissa oljerika stater spenderar miljarder på att försöka bygga science centers. Men platser som Silicon Valley och Tel Aviv skapas genom ett sammanflöde av kulturella krafter, inte pengar. Omgivande nationer har inte någon tradition av fritt intellektuellt utbyte och teknisk kreativitet.

Till exempel registrerades mellan 1980 och 2000, egyptierna 77 registrerade patent i USA saudierna 171. Israelerna registrerade 7.652.

Den högteckniska boomen skapar också en ny sårbarhet. Som Jeffrey Goldberg från The Atlantic har gjort gällande, dessa innovatörer är de mest rörliga människor på jorden. För att förstöra Israels ekonomi behöver Iran inte slänga kärnvapen in i landet. Det räcker att underblåsa instabilitet nog så att företagarna bestämmer att det är säkrare för dem att flytta till Palo Alto, där många av dem redan har kontakter och hem. Amerikanska judar bruka hålla ett fotfäste i Israel, i fall det blev dåligt här. Nu börjar israeler hålla ett fotfäste i USA

Under ett decennium av dystra profetior har Israel blivit en häpnadsväckande framgång, men också en mycket rörlig en.

http://www.nytimes.com/2010/01/12/opinion/12brooks.html

Op-Ed Columnist

The Tel Aviv Cluster

Published: January 11, 2010

Jews are a famously accomplished group. They make up 0.2 percent of the world population, but 54 percent of the world chess champions, 27 percent of the Nobel physics laureates and 31 percent of the medicine laureates.

David Brooks

Jews make up 2 percent of the U.S. population, but 21 percent of the Ivy League student bodies, 26 percent of the Kennedy Center honorees, 37 percent of the Academy Award-winning directors, 38 percent of those on a recent Business Week list of leading philanthropists, 51 percent of the Pulitzer Prize winners for nonfiction.

In his book, “The Golden Age of Jewish Achievement,” Steven L. Pease lists some of the explanations people have given for this record of achievement. The Jewish faith encourages a belief in progress and personal accountability. It is learning-based, not rite-based.

Most Jews gave up or were forced to give up farming in the Middle Ages; their descendants have been living off of their wits ever since. They have often migrated, with a migrant’s ambition and drive. They have congregated around global crossroads and have benefited from the creative tension endemic in such places.

No single explanation can account for the record of Jewish achievement. The odd thing is that Israel has not traditionally been strongest where the Jews in the Diaspora were strongest. Instead of research and commerce, Israelis were forced to devote their energies to fighting and politics.

Milton Friedman used to joke that Israel disproved every Jewish stereotype. People used to think Jews were good cooks, good economic managers and bad soldiers; Israel proved them wrong.

But that has changed. Benjamin Netanyahu’s economic reforms, the arrival of a million Russian immigrants and the stagnation of the peace process have produced a historic shift. The most resourceful Israelis are going into technology and commerce, not politics. This has had a desultory effect on the nation’s public life, but an invigorating one on its economy.

Tel Aviv has become one of the world’s foremost entrepreneurial hot spots. Israel has more high-tech start-ups per capita than any other nation on earth, by far. It leads the world in civilian research-and-development spending per capita. It ranks second behind the U.S. in the number of companies listed on the Nasdaq. Israel, with seven million people, attracts as much venture capital as France and Germany combined.

As Dan Senor and Saul Singer write in “Start-Up Nation: The Story of Israel’s Economic Miracle,” Israel now has a classic innovation cluster, a place where tech obsessives work in close proximity and feed off each other’s ideas.

Because of the strength of the economy, Israel has weathered the global recession reasonably well. The government did not have to bail out its banks or set off an explosion in short-term spending. Instead, it used the crisis to solidify the economy’s long-term future by investing in research and development and infrastructure, raising some consumption taxes, promising to cut other taxes in the medium to long term. Analysts at Barclays write that Israel is “the strongest recovery story” in Europe, the Middle East and Africa.

Israel’s technological success is the fruition of the Zionist dream. The country was not founded so stray settlers could sit among thousands of angry Palestinians in Hebron. It was founded so Jews would have a safe place to come together and create things for the world.

This shift in the Israeli identity has long-term implications. Netanyahu preaches the optimistic view: that Israel will become the Hong Kong of the Middle East, with economic benefits spilling over into the Arab world. And, in fact, there are strands of evidence to support that view in places like the West Bank and Jordan.

But it’s more likely that Israel’s economic leap forward will widen the gap between it and its neighbors. All the countries in the region talk about encouraging innovation. Some oil-rich states spend billions trying to build science centers. But places like Silicon Valley and Tel Aviv are created by a confluence of cultural forces, not money. The surrounding nations do not have the tradition of free intellectual exchange and technical creativity.

For example, between 1980 and 2000, Egyptians registered 77 patents in the U.S. Saudis registered 171. Israelis registered 7,652.

The tech boom also creates a new vulnerability. As Jeffrey Goldberg of The Atlantic has argued, these innovators are the most mobile people on earth. To destroy Israel’s economy, Iran doesn’t actually have to lob a nuclear weapon into the country. It just has to foment enough instability so the entrepreneurs decide they had better move to Palo Alto, where many of them already have contacts and homes. American Jews used to keep a foothold in Israel in case things got bad here. Now Israelis keep a foothold in the U.S.

During a decade of grim foreboding, Israel has become an astonishing success story, but also a highly mobile one.

.

...

Tags:

Vem tror du på, en arab eller en jude? Mera.

Lägg till ett snett försmädligt leende och kör sedan fram vilka grodor du har lust med.

DN lade fram en ren kristallklar lögn om att israeliska stridsvagnar skulle ha gått en bit in i Gaza utan någon anledning alls. Nu har de hittat på en lika löjlig skröna om “ja, några araber sa så och vi hade inte tid att fråga israelerna”……

Det framförs som en av de få utlandsnyheterna DN anser är väsentliga nu när de drar in det mesta av rapporteringen på utlandssidan. De hade kunnat ha EN person som läste Yahoos utlandsrapportering från Mellanöstern på denna länk så hade de inte behövt ägna sig åt rena fria fantasier för att hacka på Israel, vilket tydligen är deras huvudagenda i dessa bistra tider.

Dick Haas kommenterar DN-vansinnet från Jerusalem.

Vet du överhuvudtaget varför där är arabiska flyktingar i Gaza? En och endast en anledning: FN och PLO ville ha det så!

August 14, 2005 by Alex Safian, PhD

Why Palestinians Still Live in Refugee Camps

• Why do Palestinians in Gaza still live in refugee camps? Did the Israelis force Palestinians to stay in the squalid, overcrowded camps?

Palestinians still live in refugee camps, even when the camps are in Palestinian Authority controlled areas, because the PLO opposes and prevents refugee resettlement. As the PLO slogan goes, A Palestinian refugee never moves out of his camp except to return home (ie, to Israel).

While the PLO has done its best to keep Palestinians in refugee camps, Israel has done its best to move Palestinians out of the camps and into new homes. Israel even started a heavily subsidized “build-your-own-home” program for Palestinian refugees. According to an early description of the program:

Nine new residential schemes have been built so far, housing some ten thousand families that have chosen to vacate the camps. Each family was given a plot of land with full infrastructure…

The new neighborhoods were built on state land within municipal areas near the camps, and each had an electricity network, water and a sanitation system … a road system, paved sidewalks and developed surroundings. Public buildings were constructed in each neighborhood such as modern schools, health clinics and shopping centers, and land was allocated for mosques.

… As soon as his house is built, the refugee becomes the full property owner, and in due course his property is registered in the Land Register. (Judea, Samaria and the Gaza District, 1967 – 1987; Israel, Ministry of Defense, 1987)

new gaza housing house building in gaza
Sheik Radwan, Gaza: New houses for Palestinian refugees built by Israel. (1977, Moshe Milner) Sheik Radwan, Gaza: Road construction in neighborhood built for Palestinian refugees by Israel (1977, Moshe Milner)

The vacated homes in the refugee camps were taken down with the goal of eventually creating enough open space so that the camps themselves could be rebuilt as further new neighborhoods for the refugees.

It’s not surprising that the PLO vehemently opposed this program – after all, former residents of a refugee camp, now living in a nice home in a new neighborhood, would have a stake in supporting peace and opposing violence, exactly the opposite of the PLO’s strategy.

What is perhaps surprising is that the United Nations also opposed the program, and passed harsh resolutions demanding that Israel remove the Palestinians from their new homes and return them to the squalid camps. For example, UN General Assembly Resolution 31/15 of Nov. 23, 1976:

Calls once more upon Israel:

(a) To take effective steps immediately for the return of the refugees concerned to the camps from which they were removed in the Gaza Strip and to provide adequate shelters for their accommodation;

(b) To desist from further removal of refuges and destruction of their shelters.

Similarly, UNGA Resolution 34/52 of November 23, 1979 declared that:

measures to resettle Palestinian refugees in the Gaza Strip away from their homes and property from which they were displaced constitute a violation of their inalienable right to return;

1. Calls once more upon Israel to desist from removal and resettlement of Palestinian refugees in the Gaza Strip and from destruction of their shelters;

Perhaps thanks to this support from the UN, the PLO began threatening to kill any refugee who would move out of the camps. After a few such attacks, the build-your-own-home program died, and that is why there are still Palestinians refugee camps in Gaza.

• How does the UN define just who qualifies as a Palestinian refugee? And are the UN’s figures for the number of Palestinian refugees accurate?

The UN’s figures are notoriously inaccurate, first of all because of the organization’s curious definition of who qualifies to be considered a Palestinian refugee. According to the UNRWA website:

Under UNRWA’s operational definition, Palestine refugees are persons whose normal place of residence was Palestine between June 1946 and May 1948, who lost both their homes and means of livelihood as a result of the 1948 Arab-Israeli conflict. UNRWA’s services are available to all those living in its area of operations who meet this definition, who are registered with the Agency and who need assistance. UNRWA’s definition of a refugee also covers the descendants of persons who became refugees in 1948. The number of registered Palestine refugees has subsequently grown from 914,000 in 1950 to more than four million in 2002, and continues to rise due to natural population growth. (emphasis added)

There are serious problems with considering descendants of refugees to be refugees themselves. Indeed, if one follows this definition, then the more than 500,000 Jewish refugees from Arab countries who came to Israel after 1948 were nonetheless still refugees even after receiving Israeli citizenship, as are all their descendants (since, in these claims, descendants of Palestinian refugees are themselves considered refugees, even if they have acquired citizenship, such as Palestinian refugees in Jordan). That is, there would be in Israel today at least 3 million Jewish refugees from Arab countries.

In addition, the UN definition contradicts international law, under which descendants of refugees are not considered to be refugees. Thus, under the 1951 Convention Relating to the Status of Refugees, a refugee is a person who:

owing to well-founded fear of being persecuted for reasons of race, religion, nationality, membership of a particular social group or political opinion, is outside the country of his nationality and is unable, or owing to such fear, is unwilling to avail himself of the protection of that country; or who, not having a nationality and being outside the country of his former habitual residence as a result of such events, is unable or, owing to such fear, is unwilling to return to it.

There is no room under this definition for a descendant of a refugee to be considered a refugee. The UN got around this problem by creating a loophole – the usual refugee conventions do not apply to people receiving aid from UNRWA (and only Palestinians receive aid from UNRWA).

• Whatever the definition, are the UN figures for the number of Palestinian refugees accurate?

No, as the UN itself has admitted. For example, in the Report of the Commissioner-General of the United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East – 1 July 1997 – 30 June 1998, the UN concedes that:

UNRWA registration figures are based on information voluntarily supplied by refugees primarily for the purpose of obtaining access to Agency services, and hence cannot be considered statistically valid demographic data; the number of registered refugees present in the Agency’s area of operations is almost certainly less that the population recorded.

Since the refugee figures are based on “voluntarily supplied” information given for the purpose of obtaining services, such as financial aid and food rations, there is obvious incentive for people to falsely claim to be refugees to get services to which they are not entitled. Especially since, as previously stated, refugees don’t actually have to live in refugee camps.

There is also incentive never to report deaths of people considered to be refugees – since the rations for the deceased would be discontinued.

The results are predictable: sacks of rice and flour with the UNRWA logo are resold everyday by merchants in Arab marketplaces in, for example, Jerusalem and Gaza.

• Do most of Gaza’s residents live in refugee camps?

The short answer is no. Of the 1,275,000 residents of the Gaza Strip, the UN considers 961,645 to be refugees, but of these only 471,555 live in refugee camps. (Refugee figures from UNRWA as of March 31, 2005, Table 1.0 and Table 2.1.)

• Is Gaza “the most densely populated place in the world”?

Again the answer is no – many places in the world, some rich and some desperately poor, are more densely populated than Gaza. To cite just a few examples:

Area Population Density (persons/sq. mile)
Gaza 8666
District of Columbia 9176
Gibraltar 11,990
Singapore 17,751
Hong Kong 17,833
Monaco 41,608
Macau 71,466
Cairo 82,893
Calcutta 108,005
Manila 113,810
(Sources – Statistical Abstract of the United States, 2004-2005, Tables 18 and 1321; Demographia — Population Density: Selected International Urban Areas and Components )

Israel började alltså bygga byar för flyktingarna där 1977 så de skulle kunna slippa sin flyktingstatus och bli helt vanliga medborgare. FN och PLO blev totalt rasande, FN klättrade på väggarna för att förbjuda otyget och PLO lovade att mörda varenda arab som flyttade ur lägren! Så minns det nästa gång du hör om anledningarna varför de stackars flyktingarna har sånt liv i Gaza – det är enbart för att FN ville det.

Barghouti huh?

Denna massmördare av judar, som har dömts till 5 livstider i finkan, inte alls utan anledning,

Som kändis har han sitt kontor i fängelset och många har varit och intervjuat honom – och han har inte ändrat sina åsikter ett dugg sedan han togs fast 2002. Just av denna anledningen är TT eld och lågor att han ska efterträda gubbväldet i toppen av terroristorganisationen Fatah.

AB111 HD BLT D201 TTE SvD983 DN562 NSk .

Att TT och de tidningar som valt att publicera stycket utan kommentarer, anser att en massmördare av judar är lämplig regeringschef för palestinaaraberna – säger liksom allt.

Israel bygger muuuuuuuur mot Afrika (även här)

Tidningarna klagar på att Israel är tvingat att stoppa den enorma floden av i huvudsak muslimska flyktingar från Afrika som satsar livet eftersom de har hört hur mycket bättre livet är i den Judiska Staten.

Israel satsar $1.5 miljarder på detta gränsstaket – alla dylika kallas murar i Sverige som bekant. Israel fortsätter ta emot flyktingar från Darfur (hur många tar Sverige emot?) men kan inte ta emot hela Afrika som vill fly de muslimska regimerna! Det stoppar också terrorister, knarksmugglare och slavhandlare.

Att vänsterextremistiska “människorättsgrupper” inte tror på regeringens uppgifter är självklart, och lika självkart att TT nogsamt lyssnar på dom.

En miljon afrikanska flyktingar är beredda att försöka komma in i Israel – och inte ens Israel klarar av det.


kvP076 SDS SvD879 D200 NSk DN556 BLT GP AB044 AB236 .

“Gaza fruktar israelisk invasion”

En annan fantastisk DN-titel som tyder på viss desperation. Helt självklart kommer de snart att invaderas eftersom de sänt ungefär en missil per dag sedan krigsslutet för knappt ett år sedan. Hur måste man tolka det? Att DN säger att självklart ska terrororganisationen Hamas, med starka band till al Qaida, eftersom bägge har det Muslimska Brödraskapet som botten, få göra exakt vad de vill eftersom de är demokratiskt valda av folket i Gaza på att ha stadgar som i huvudsak talar om Folkmord av alla judar.

DN förespråkar alltså dessa terroristaktioner helt öppet och anser att judarna borde tåla det.

Nästa gång Hamas tvingar fram ett krig, inte alltför långt i framtiden, har vi inte Olmert vid makten, och Israel har sett att det enda vettiga är att permanent ockupera Philadelphikorridoren tills Gazanerna börjar arbeta i stället för att leva på gåvor- fullt tillåtet enligt Osloavtalet. De kommer alltså att bli tvingade tillbaka till det tilstånd 2005 då alla judar hade lämnat Gaza, givit araberna där mer än 3000 toppmoderna mycket lönande  växthus, löften om flygplats och stor hamn, de har gasfyndigheter utanför kusten värt $4 miljarder eller mer, som kan börja exploateras den dag terrorismen har avslutats. Läs vidare här.

Och tillbaka i kära Sverige.

Som du har hört har Lennart Eriksson återfått jobbet på Migrationsverket som de satsade en miljon eller mer på att olagligt slippa.

Hans tidigare chef, Eugène Palmér, förklarade det ytterligt tydligt om du läser den artikeln i slutet, och vilket Migrationsverket satsade miljoner av våra skattepengar på: “en chef i Sverige får inte ha fel åsikter!” Föredrar man demokrati mot diktatur må det ej sägas!

Läs vidare på Lennarts blogg

.

TT...

Tags: , , , , , ,

Göbbels hade varit stolt över TT

Hur många gånger har du nu hört TT utropa “Judarna vågar sej till att bygga i sin huvudstad, fy fy fy!!!”

Aldrig någonsin skulle de i sin blygsamhet få för sej att fråga: “Får de det?” Och motivera svaret.

Nu när du sitter i din bredaste länsstol och smälter julmaten, gör ett experiment! Du tror väl inte på vilken idioti som helst bara för att det stått i tidningen??? Du tror tidningarna följer det Pressetiska Reglerna huh.kontakta UD på vilket sätt du vill – mail, blogg, telefon, vandra rasande in och slå knytnäven i bordet – bara gör något!

Var fruktansvärt envis och fråga dom: “Erkände Sverige Jordaniens illegala ockupation av Jerusalem 1948-67?”

Säger de ja så kräv en kopia på beslutet och berätta för mej. Jag sände ett dussin mail, och de använde hela sin diplomatiska talang för att låta bli att svara ja eller nej! Jag fick det aldrig ur dem. Svensk diplomati i sin prydno.

Jag ska tala om hemligheten UD eller TT vägrar avslöja: ETT land accepterade Jordaniens ockupation av Jerusalem: Pakistan. Inte ens resten av arabvärlden gjorde det. Nu vill TT göra det retroaktivt.

Om du läser TT-skrönan talar de om att “Israel ockuperade Jerusalem 1967″ lika kunnigt som att Obama inte har an aning om att där fanns judar i Israel före Förintelsen.

Kort historia: För 3000 år sedan flyttade kung David huvudstaden från Hebron till Jerusalem, där den varit allt sedan dess. Före 1948 accepterade judarna motvilligt Jerusalem som en internationell stad religiöst sett. Araberna gjorde det inte. Jordanien, lett av engelsmannen Glubb Pascha, ockuperade illegalt hela gamla Jerusalem, hela den klassiska staden, det enda som fanns före ca 1860, och redan då fanns det en majoritet judar inom denna lilla fyrkant. Jordanien dödade eller fördrev dom. De flyttade sannerligen inte huvudstaden från Amman dit.

Den enkla sanningen som TT försöker gömma för dej är att Jerusalem ALDRIG NÅGONSIN VARIT EN ARABISK HUVUDSTAD!

Ett lika välkänt faktum är att Jerusalem inte någonstans nämns i Koranen, trots att Muhammed väl kände judarna – en stor del av Koranen snodde han från deras Torah. Utan att en enda gång ens av misstag få med namnet Jerusalem.

Obongo är självklart dösur att judarna inte lyder honom eftersom han antagligen redan i första telefonsamtalet till Abbas, den förste regerinschef han ringde till efter att ha fixat jobbet, lovade araberna hela Jerusalem. Han måste vara djupt frustrerad att inte ha lyckats med ett smack mer än att vinna ett Nobels Fredspris på första veckans löften.

Han har självklart också åstadkommit att Abbas inte gör någonting eftersom Obama lovat fixa allt. Abbas vet att han nu har mindre än 9 månader kvar på sej att börja förhandlingarna, sen är hans chans över och han kan gå och pensionera sej. Han kommer att febrilt ringa Obama sent om nätterna men…….

FN har självklart inte “lovat” dela Jerusalem, se vad §242 säger på denna länken. Däremot har USA lovat flytta sin ambassad dit, se i högerspalten på denna bloggen.

Kort sagt – TT kör helt med Göbbels metod att om man tjatar en lögn tillräckligt ofta börjar folk tro på det – speciellt som TT ha monopol på internationella nyheter i Sverige och sannerligen utnyttjar detta faktum.


DN B HD D AB GP SvD SkD SDS NSk BLT SkD Kb SkD D109 D110 D AB812 D182

.
...

Tags: , , , , , , , , , , ,

Israels överbefäl

Israels överbefäl

24 december 2009
Caroline Glick, Jerusalem Post

Översättning

http://www.carolineglick.com/e/2009/12/pta-commander-in-chief.php

Okänt for de flesta israeler, skedde denna vecka en avgörande förändring till det sämre i den regionala maktbalansen. Även ID:s överbefälhavare Lt-Gen. Gabi Ashkenazi var upptagen med att kräva att regeringen betalar en lösensumma på mer än tusen terrorister för den kidnappade soldaten Gilad Schalit, så inte många uppmärksammade Irans senaste strategiska framgångar.

Under den senaste veckan kapitulerade Libanon till den iranska maktsfären. Turkiet fastställde sitt fulla medlemskap i denna gemenskap. Och Egypten började acceptera tanken på att Iran blir den starkaste staten i regionen.

Mindre än fem år efter det att Libanons förre premiärminister Rafik Hariri mördades av Syrien, besökte hans son, premiärminister Saad Hariri, Damaskus för att framlägga sin trohetsed till Syriens president Bashar Assad. Ett fåtal dagar senare besökte Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki Beirut och började ge den libanesiska regeringen sina nya marschorder.

På onsdagen använde Hizbollah öppet sina styrkor fram till gränsen mot Israel utan problem med den USA-beväpnade libanesiska armén. Libanon meddelade att det inte längre brydde sig om den bindande FN:s Säkerhetsråds resolution 1559 som kräver att Hizbollah avväpnas. Hariri meddelade att han snart kommer att besöka Teheran.

Även försvarsminister Ehud Barak och hans ekokammare inom media insisterar på att Turkiet har begravt sin yxa med Israel, trots att premiärminister Recip Erdogan på onsdagen ledde en delegation med 10 ministrar till Damaskus. Där skrev de, enligt de syriska och turkiska utrikesministerierna, under 47 handelsavtal.

Detta turkisk-syriska närmande är inte begränsat till ekonomiska frågor. Det är en strategisk omläggning. Som Assads taleskvinna Buthaina Shaaban förklarade i Irans arabiska al-Alam television kanal “Vi arbetar för att skapa starka band mellan Syrien, Turkiet, Iran och Irak så att dessa länder kan fungera som ett regionalt block för att främja fred, säkerhet och stabilitet i Mellanöstern, samtidigt som vi håller Västvärldens diktat och lust för regionens natur- och oljetillgångar i schack. ”

I åratal har Egypten varit den mest frispråkiga arabiska motståndaren till Irans steg mot regional hegemoni. I somras tvekade inte Egypten att anklaga Teheran för att försöka störta regimen när man upptäckte ett nätverk av iranskledda Hizbollah-agenter som planerade en massiv terrorattack mot Suezkanalen.

Men på söndag stod Mubarak som värd för Ali Larijani, Irans förra nukleära chef och nuvarande talman i Irans parlament, i Kairo. Efter mötet reste Mubarak till Persiska viken för samråd om Irans nukleära program. Med tanke på Mubaraks dåliga hälsa, att hans möten med Larijani skickade honom på flygtur till Saudiarabien visar att något av större vikt just har inträffat.

Många IDF-befälhavare vill gärna lämna frågan om Iran till USA, som de hävdar är berett och villigt att ta itu med det. Men faktum är att efter det att Iran avvisade president Barack Obamas diplomatiska trevare har USA visat tydliga tecken på strategisk dissonans med Israel.

Samtidigt som Israel håller fast vid hoppet om att sanktioner kan förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen, visar den här veckan att föreställningen är en ren fiktion. Även om Obama gav Representanthuset grönt ljus för att rösta om sanktioner mot Iran, visade han snabbt att Teheran inte hade någon anledning att oroa sig.

Först blockerade Obama och senatens utrikesutskottsordförande John Kerry diskussion om sanktioner i senaten. Och nu – med fullt stöd från Vita Huset – gör Kerry ett nytt försök att blidka iranierna genom att tigga dem att låta honom besöka Teheran. Det är helt påtagligt att eftergiftspolitik är det enda som gäller i Obamas bok.

Dessutom – Kinas vägran att stödja sanktioner mot Iran i FN s Säkerhetsråd tillsammans med Libanon och Brasilien (som mycket varmt tog emot Ahmadinejad nyligen) som tar plats i Rådet nästa månad, undanröjs varje risk för att ett hårt internationellt sanktionssystem kommer att inledas mot Iran inom den närmsta tiden.

I Israel borde Irans lyckade drag att föregripa amerikanska hot om att isolera Iran, ha varit toppnyheten och den viktigaste frågan på regeringens och generalstabens dagordningar. Men det var det inte. I själva verket tycktes ingen lägga märke till det. De var upptagna på annat sätt.

Den senaste veckan har regeringens säkerhetskabinett och IDF: s högsta befälhavare ägnat sig helt åt att diskutera hur många terrorister Israel kommer att ge Hamas i utbyte för den kidnappade soldaten Gilad Schalit. Under tre dagar träffades säkerhetskabinettet dygnet runt för att diskutera denna fråga på egen hand. Och den mest enträgna förespråkaren för att acceptera Hamas krav på att Israel släpper över tusen terrorister har varit IDF:s ÖB Ashkenazi.

På måndagen rapporterade Kanal 2 att nationella säkerhetsrådgivare Uzi Arad anklagade Ashkenazi att agera som ordförande på IDF:s föräldraförening snarare än som ÖB. Arad kritiserade Ashkenazi för att kräva att Israel ger lösen för en kidnappad soldat medan han underlåter att förse regeringen med alla alternativ att använda våld för att rädda Schalit.

Medierna kastade sig på Arads berättelse om-Ashkenazi som hungriga vargar. Den nationella debatten dominerades under två dagar av brännande frågor om huruvida Arad skulle be om ursäkt, och om Netanyahu kan fortsätta att behålla Arads tjänster efter det att han förolämpade Ashkenazi.

Påfallande frånvarande från medierna var någon diskussion om rimligheten i Arads kritik. Medierna ignorerade även frågan om vad – om något – Ashkenazis beteende berättar om IDF tänkesätt och sinnelag medan Iran befäster sin regionala stormakt.

Faktum är att Arads kritik var mitt i prick. Schalit har varit i fångenskap i Gaza i mer än tre år. Inte vid något tillfälle har IDF givit regeringen en option för att rädda honom.

För ett år sedan skickade Ashkenazi IDF: s bästa stridsförband till Gaza. Under vistelsen hade de inte kravet att rädda Schalit. Och nu, ett år senare, kräver Ashkenazi att regeringen betalar för IDF:s underlåtenhet att rädda Schalit genom att acceptera ett avtal som kommer att äventyra landet. Och han påstår att underlåtenhet att göra detta kommer att utgöra inget mindre än en avsägelse av Israels moraliska ansvar för sina soldater.

Efter offentliggörandet av Arads attack mot Ashkenazi, utfärdade Israels militära talesmans kansli ett uttalande att arméns befälhavare uppfyller sina “yrkesuppgifter” genom att insistera på att Israel betalar lösen för Schalit.

Detta är inte sant. Det är inte den professionella plikten hos IDF:s befälhavare att uttrycka en åsikt om lösesumma. De har inga yrkeskvalifikationer för att avgöra rimligheten I en lösesumma. I judisk historia, har avgörandet av lösen för fångar traditionellt fattats av rabbiner, inte militärer. Uppgifterna för militärerna var att rädda dem.

Det professionella ansvar IDF har är att förse regeringen med militära alternativ för att uppnå sina strategiska mål – inklusive undsättning av Schalit. Genom att inte erbjuda sådana möjligheter har IDF – med Ashkenazi vid rodret – misslyckats med att upprätthålla sitt professionella ansvar. Ännu värre, genom att kräva att regeringen utsätter landet för fara genom att ge gisslan för Schalit, säger Ashkenazi och hans generaler oss något beklämmande om hur de definierar sin roll som militära befälhavare.

IDF uppenbara förvirring om dess roll är inte ny. Det var denna förvirring som ledde armén att misslyckas med att presentera regeringen med alternativ för att besegra Hizbollah i Libanon under 2006 eller för att besegra Hamas i Gaza förra året.

Fd premiärministern Ehud Olmert har helt rättvist erhållit största delen av skulden för Israels dåliga resultat i det andra Libanonkriget och i Operation Gjutet Bly, men det är ett faktum att det var IDF som misslyckades med att leverera varorna. Aktiviteterna IDF utformade, rekommenderade och genomförde i båda kampanjerna hade inte som avgift att eliminera Israels fiender. Allt de skulle göra var att visa Israels eldkraft. Inte heller detta skedde särskilt effektivt.

2006 vägrade dåvarande-ÖB Lt-Gen. Dan Halutz att genomföra en markinvasion av södra Libanon till förmån för en flygräd. När det blev klart ungefär 24 timmar efter starten att kampanjen från luften skulle vara oförmögen att besegra Hizbollah eller minska dess förmåga att paralysera norra Israel med kortdistansraketer och missiler, vägrade Halutz och hans ställföreträdare att genomföra en markanfall. Och när dom slutligen efter tre veckors misslyckanden slutligen använde marktrupper i betydande antal, visste de inte hur de skulle använda dem.

För sin del satt Ashkenazi på händerna månad efter månad medan södra Israel överöstes med raketer och granater från Gaza och vägrade att ge regeringen ett militärt alternativ för att skydda södern. När Hamas i december förra året tvingade fram ett avgörande genom att de avslutade sin ”vapenvila” med Israel lät Ashkenazi motvilligt IDF svara på aggressionen. Men även då valde han ett operativt koncept som inte hade någon chans att besegra Hamas. Ashkenazi uteslöt att återta Gazas gräns mot Egypten – Philadelphikorrdoren. Han vägrade att beordra IDF:s-styrkor in i Gazas befolkningscentra. Genom att välja att inte göra dessa saker, garanterade Ashkenazi att IDF inte kunde åstadkomma mycket. Därför erkände även toppbefälhavare inom IDF i veckan att armén kommer att tvingas att återvända till Gaza i sinom tid. Tack vare Ashkenazis vägran att besegra Hamas, kommer Israels soldater att ställas inför en mycket mer formidabel fiende än den de inte fick besegra förra året.

Samtidigt som de vägrar att bekämpa Israels fiender, har IDF under Ashkenazi, liksom under Halutz före honom, entusiastiskt attackerat religiösa sionister. Sedan 2002 har den enda längre operationen armén har genomfört framgångsrikt, varit utvisning av alla israeler från Gaza och norra Samarien under 2005.

När försvarsminister Ehud Barak klippte av IDF:s förbindelser med Har Bracha Yeshiva förra veckan agerade han på Ashkenazis råd. Ashkenazi har befrämjat anti-bosättningsbefälhavare som Col Yitzhak Barr. Som en brigadbefälhavare i Samarien, har Barr enligt uppgift förbjudit sina soldater att umgås med israeliska familjer på Shabbat och personligen vägrade han besöka IDF:s överrabbin Brig.-Gen. Avichai Rontzky i hans succa under Succot.

VARJE DAG ökar hoten mot Israels säkerhet och överlevnad. Vid denna tid måste regeringen och Israels folk kunna lita på IDF: s förmåga att försvara landet. I stället för att förtjäna denna tillit, ägnar sig de som har som uppgift ta hand om vårt försvar, sin tid åt att klaga på den politiska ledningen för dess egna misslyckanden. Dessutom uttrycker de en oroväckande önskan att aggressivt jaga israeler i stället för att ta ansvaret för kampen mot Israels fiender.

Denna situation är oacceptabel. Antingen bevisar Ashkenazi och hans generaler att de kan utföra sina arbeten, annars bör de ersättas.

caroline@carolineglick.com

...

Tags: , , ,

Ditt organ

Behöver du ett organ? Ditt eget varar maximalt två år till och du har fått ett halvt löfte om att du står i transplantationskön för en möjlig operation om 3-4 år. För ett antal tusen dollars kan du resa till Indien eller flera andra ställen, och få ett organ inopererat – och läkarskickligheten där är hög nog att risken inte är mycket större än i Stockholm. När jag sökte runt tidigare såg jag att också Iran erbjöd liknande tjänster, inte för att det stod var de fick reservdelarna ifrån.

Vad gör du?

Frågeställningen är totalt ointressant för svenska massmedia – tills de hittar en infallsvinkel där de kan anklaga Israel, den judiska staten, för något, och då duger detta lika bra som allt annat.

Hur tror du läkare och speciellt kirurger har lärt sej sin teknik genom århundradena? Genom att skära i sjuka människor och se om de skriker, eller genom att studera döda organ för att lära sej mer? Har de frågat den döda i god tid om de får skära upp honom/henne för att lära sej mer om hans sjukdom för att därefter kunna bota andra sjuka med liknande symptom?

Den Hippokratiska Eden, att patientens väl är viktigare än något annat (vilket gäller alla svenska läkare förutom försäkringsläkare, där bolagets pengar och chefer är viktigare) – om en kirurg har en patient som dör om han inte får något visst organ omedelbart, och ett färskt lik ligger bredvid med nämnda organ intakt, vilket är viktigare – att den sjuka patienten överlever eller att likets farmor får sina önskningar tillgodosedda? Vem ska avgöra? Farmor ska ha makt över liv och död?

De formella reglerna har utvecklats från inga alls vid den tid då vissa transplantationer började bli genomförbara, till nu och framöver.

Sverige har för inte så länge sedan infört att alla kan när som helst skriva under ett donationsmedgivande medan de är pigga och inte tänker på sin förestående död, och sen har farmor inget att säja till om. Rätt smart. Det är problem nog att få fram transplantat så att alla borde skriva under om man får transplantera från dem eller inte – lämpligen när de är unga och anser sig vara odödliga. Minimalt lurendrejeri. Man får ju ångra sej tills man blir överkörd.Tyvärr har AB:s grävande journalister inte berättat hur spritt denna idé är globalt – varför skulle de? Det kan ju inte svärta ner Israel.

Israel har fortfarande existentiella hot omkring sig, sedan den moderna staten skapades, och ofta har det varit viktigare att överleva än att följa fomella regler, om man måste välja. Är det fel? De är i krig med nästan hela sin omgivning som har svurit på att eliminera dem, mer eller mindre intensivt.

Men våra massmedia, som t.ex. AB gör antisemitiska lögner tlll KULTUR!

Om dagens hysteri om en tio år gammal pseudohändelse, som ett direkt antisemitiskt Aftonblad tycks ha en artikel om var dag – antisemitiskt enligt EU:s definition, se definition i bloggens toppmeny. AB har försökt intimt koppla ihop det med Boströmartikeln, som han sagt är ren fantasi men ändå en kul grej som har gett honom mycket reklam och pengar.

Vill du ha lite fakta om den senaste rappakaljan så läs nedanstående rapport från en professor i Haifa, Steven Plaut, som också varit professor i Berkeley som den som “plötsligt kom ihåg” att hon hade hört en annan person berätta om vissa oegentligheter angående transplantationsprocedurer i Israel för mer än ett decennium sedan. Denna kvinnliga professor erkänner att hon fick stimulans att prata av Boströms famösa artikel som är “kultur” i sitt efterliknande av medeltida skrönor om vad judarna i Europa ställde till med.

Subject: About those news stories concerning “stolen body parts”
Date: Tue, 22 Dec 2009 13:09:54 +0200
From: steven plaut

The world Bash-Israel media are having a field day about reports that supposedly Israel has admitted that the pathologist who headed Israel’s Forensics Institute had taken corneas and skin grafts without permission from bodies of dead people during the 1990s, echoing the charges made in that Swedish anti-Semitic newspaper.  Most of the organs were taken from israeli Jews, go the reports, but some from Palestinians.  Creating a medieval style blood libel portrayal of Jews as ghouls.
First “Israel” has admitted nothing of the sort.   Channel Two TV cited a Berkeley professor who claims that she was told by the man who ran the Forensics Institute back in the 1990s (Hiss) that some body organs were taken.  But she is the head of an advocacy group that fights legal and illegal trafficking in body organs, such as kidneys for transplanting, and has an agenda.
Second,  the fact that the AP and others ran the story does not make it true.  I do not have any special information on this, but the Israeli print and electronic media, incl leftist Haaretz, are all ignoring the story completely.  If there were substance to it, they would be all over it.   From what I gather, the Berkeley professor of Anthropology claims to have been told by Hiss many years ago that corneas and some skin grafts were taken without permission.  I am skeptical.  Israeli law is pretty clear about this.  I do not take the word of a Berkeley professor (I say that as someone who has been a Berkeley professor), esp when it is reprinted in Arab newspapers and web sites all over the world and used by the Swedish paper as a source.  Suppose it turns out that Hiss never told her anything of the sort.  The fact that Israel Channel Two cited the Berkeley professor means that THEY cited what SHE says that HISS said.  Whispering down the lane.

I suppose it is not impossible that something in the story is true.  After all, there have been numerous similar stories in other countries of illegal harvesting of women’s eggs and other tissues by MDs who got caught, and yes of course it will be exploited by the anti-Semites.  But let us not feed the frenzy by conceding the truth of the story when the “evidence” so far at least is highly suspect and thin.

Meanwhile, have a look at this:

Obligatory Post About New Organ Harvesting Story That Provides “No Evidence” For Organ Harvesting Libel (UPDATED)

ORIGINALElegant. This morning’s breathless AP story all but promises to confirm the organ harvesting blood libel leveled against Israeli Jews last summer. That version had IDF soldiers deliberately killing Palestinians to harvest their organs. This headline screams “Israel harvested organs in ’90s without consent.” The first few paragraphs of this story all reference that original story. The Berkeley academic behind this story is quoted as saying she leaked the allegations because of that original story.

No wonder the original weasel headline has already morphed into the more explicit “Israel Admits Harvesting Palestinian Organs.”

Except it turns out that – at best – the two stories bear only a passing resemblance to each other. One was about IDF soldiers deliberately killing Palestinians for their organs during Cast Lead last year. The other is about pathology work on dead Israelis and Palestinians done through 2000 with what doctors at first thought was family consent. Even this Berkeley Professor, Nancy Scheper-Hughes, admits the two stories are for all intents and purposes distinct. As for the implication in the newest headline about targeting Palestinians, again per Scheper-Hughes: not “by a long shot.”

Of course the AP doesn’t tell you any of that until the very end, which is where they inform readers that there’s still “no evidence” for the Swedish blood libel.

The very end is also where you discover Scheper-Hughes’s excuse for publishing what she she must have known would reinforce mouth-breathers quoting from the Protocols Of The Elders Of Zion. She did it, you see, because of “the symbolism, you know… just in terms of its symbolic weight”:

Complaints against the institute, where autopsies of dead bodies are performed, at the time of Hiss’ dismissal came from relatives of Israeli soldiers and civilians as well as Palestinians. The bodies belonged to people who died from various causes, including diseases, accidents and Israeli-Palestinian violence, but there has been no evidence to back up the claim in the Swedish newspaper Aftonbladet that Israeli soldiers killed Palestinians for their organs. Angry Israeli officials called the report “anti-Semitic.”The academic, Nancy Scheper-Hughes, a professor of anthropology at the University of California-Berkeley, said she decidesd to make the interview public in the wake of the Aftonbladet controversy… Scheper-Hughes said that while Palestinians were “by a long shot” not the only ones affected by the practice in the 1990s, she felt the interview must be made public now because “the symbolism, you know, of taking skin of the population considered to be the enemy, (is) something, just in terms of its symbolic weight, that has to be reconsidered.”

Mainstream media outlets will go out of their way to ignore the obvious religious motivations of the Fort Hood shooter. Wouldn’t want to reinforce religious stereotypes! Academics will spin elaborate argumentative edifices – sliding from denial to rationalization to justification – to explain why even discussing domestic terrorism smacks of ulterior motives.

But an Israeli medical ethics scandal breaks that kind of sort of – but not really – lines up with ancient destructive anti-Jewish blood libels. Blood libels at the root of literally genocidal pogroms. Yet these same media outlets work with academics to hook the scandal into the libels anyway. Almost as if there are leftists sprinkled throughout academic and media institutions who are drawn to those kinds of tropes and figures in the context of Jews – but not in the clearer cases of Chinese and UK organ harvesting.

We shouldn’t be polite about this. The feverish partisans who are twisting this story on listservs and forums are the equivalent of Stormfront bigots who troll the Internet for reports of black men raping white women. They’re not concerned about the individual isolated crimes, nor are they particularly troubled as to the allegations’ truth. They’re in it for the thrill of seeing their ugliest stereotypes confirmed in the most vulgar ways. They want their hate validated in a kind of “I just knew those people were like that” moment. Nice of the Associated Press and the Berkeley academic establishment to lend them a hand.

I’ll tell you one person who’s relieved though. The author of that original Swedish blood libel, Donald Bostrom. He was going to have to “rethink” his smear but now he obviously doesn’t have to. Not because this news actually absolves him of having revived an age-old anti-Jewish libel. Simply because now he can pretend that it did, along with everyone else who has personal reasons to ignore relevant details like “no it didn’t.”

UPDATE (12:55 PST) – And without missing a beat, seething anti-Israel nutjobs do what they do. “Israel Admits Stealing Palestinian Organs.” They’ve even got pictures! They’re not pictures of the actual allegations since those were incidents that happened over a decade ago, took place in medical facilities, etc. And they’re certainly not evidence of the Swedish blood libel since that was just made up out of thin air. But they sure have a lot of blood in them! Blood-soaked visuals are pretty useful if you’re going to short-circuit any kind of analysis in the interest of inciting visceral hate. So well done on their part (h/t: MR reader Aviv).
References:
* Organ-Harvesting Zionists Trying To Stifle Brave Swedish Expose On IDF Atrocities [MR]
* Organ-Harvesting Zionists Trying To Stifle Brave Swedish Expose On IDF Atrocities [MR]
* Israel harvested organs in ’90s without consent [MSNBC]
* Israel admits harvesting Palestinian organs [Raw Story]
* Chris Matthews: We may never know if religion was a factor at Fort Hood [Hot Air]
* Fort Hood and the Academic Apologists [Stillwell / AT]
* Swedish “Jewish Organ Theft” Blood Libeler Apparently Uninterested In Actual Chinese Organ Theft [MR]
* Organ scandal background [BBC]
* Report: IDF organ harvesting reporter ‘rethinking’ story [Ha'aretz]

Related Mere Rhetoric Categories:
* Global Antisemitism
* Anti-Israel Journalism
* Israel

SVT567 DN885 D595 AB046 AB236 SR159 SDS

...

Tags: , , , ,

Jerusalem, Israels huvudstad

Att bygga i sin egen huvudstad.

Som det står i tidningen, mer än 5000 lägenheter planeras att byggas i Jerusalem.

För ARABER.

Inte ett dyft i de svenska bladen, däremot går röstnivån upp till hysteriskt skrik eftersom det också ska byggas 900 lägenheter för judar i judarnas huvudstad.

Jag har aldrig förstått varför TT tjatar och mal meningslösheter och vägrar berätta vad som gäller. Man gnäller om att “Israel ockuperade hela gamla Jerusalem 1967″ men har än inte hört något om att Västtyskland ockuperade ÖstBerlin. TT skulle inte få för sej att berätta en sån otroligt enkel sak som att Israel 1967 återförenade ett Jerusalem som engelsmannen Glubb Pascha i spetsen för Jordaniens krigare helt illegalt ockuperade stora delar av 1948.  FN tyckte innan att Jerusalem ju kunde vara internationellt, judarna sa motvilligt ok, araberna sa nej eftersom de som alltid ville ha alltsammans, med judarnas svar: “ok, glöm vad vi sa”.

Så – efter Glubbs inmarsch, där han förstörde varenda av bortåt 60  synagogor, dödade eller kastade ut varenda jude från den gamla staden där de hade varit i majoritet i 150 år, rev upp 38000 judiska gravstenar bara för att skända dem och skratta åt judarna – när araberna återigen attackerade och judarna vann, och återförenade sin huvudstad, satte sej de kloka här i världen och grunnade; “får verkligen judar göra så???”

Att Jerusalem aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad, vad spelar det för roll. Nån gång måste ju vara den första, och dessutom är det så bra för Hamas att skjuta raketer från samma stad mot judarna i närheten.

Om Abbas bryter Osloavtalet hotar Israel att bryta Osloavtalet…..

TT:s rubriksättning är fenomenal.  Utropar Abbas eller gänget kring honom, “självständighet”, och utgår från att hela världen gärna ställer upp med socialbidrag så ledarna där kan fortsätta köra lyxbilar, så bryter de självklart alla avtal som gjorts, från §242 1967 och framåt. TT:s autoreaktion är då självklart “gör en arab nåt idiotiskt så måste det vara Israels fel”.

Det känna lite som om Göbbels tjat har  lyckats övertyga Göbbels själv om idiotierna som utspytts från palestinaarabisk och TT:s propagandamegafon i några decennier.

På denna bloggen hittar du grunddetaljerna både i Oslo såväl som §242, vilket TT aldrig någonsin lyckats inkorporera i sin verklighet.

SvD507 DN163 DN896 DN775 SDS DN051 vg779 vg690 vg681 db |

.
...

Tags: , , , , , , ,

Israel var förberedd på Sveriges EU-ordförandeskap

Israel var väl förberett på att deras växelverkan med EU under detta halvåret skulle begränsas så mycket som möjligt. Bildt hade ytterligt väl förberett det med att göra Sverige helt inkapabelt som medlare i Mellanöstern, och därmed också EU. Vem som än kommer sedan – är det Spanien? – kan det åtminstone inte bli värre.

Sveriges, EU:s press att dela Stockholm, jag menar Jerusalem, i två delar eftersom Arafat en gång kom på den helt befängda idén och därefter låg och skrek och sparkade på golvet och sa “jag vill jag vill jag vill!!!” Det är den ENDA motiveringen till att Bildt nu vill dela Jerusalem!

Eller vilken annan anledning finns det?

Måste jag upprepa historien?

1920 San Remokonferensen, där 99.5% av det gamla Ottomanska Riket, som hade förlorat i första världskriget, gick till muslimer, resten, Mandatet Palestina, var reserverat som det judiska nationalhemmet i ett fortfarande giltigt beslut – alltså inte en rekommendation som nästan alla FN:s resolutioner.  Där sades det att detta beslut inte skulle påverka några judar i andra länder och inte icke-judar i mandatet. Det var helt oförväntat att enorma mängder araber skulle flytta till Mandatet, när judarna gjorde livet där bättre så det kunde föda mycket fler människor. Men England hade kontrollen och stoppade enbart judar, inte araber.

Nästan omedelbart gav England bort 80% vilket blev Jordanien. När England därefter lämnade tyckte FN att araberna dessutom skulle ha hälften av den återstående remsan……..   Titta på karta över arabvärlden och försök hitta Israel.

1947 hade judarna motvilligt accepterat att Jerusalem skulle räknas som internationell stad med lika tillträden för alla religioner. Araberna sa förstås nej, och Jordanien, med engelsmannen Glubb Pascha i spetsen,  attackerade ytterligt illegalt Jerusalem och ockuperade under 19 år hela den gamla stan, det enda Jerusalem som existerade fram till ca 1860.  Glubb med det arabiska patrasket förstörde bortåt 60 synagogor, drev ut eller dödade varenda jude, vilka var i majoritet i staden sedan länge, använde 36.000 judiska gravstenar som vägbeläggning – och det är alltså det tillståndet som Bildt vill återfå och anse som normalt för framtiden!

Av förklarliga skäl upplyste judarna världen att Jerusalem aldrig skulle delas igen, och det torde vara en självklarhet om man inte är utpräglad antisemit. Jerusalem var inte viktigt nog för jordanierna att kallas huvudstad utan förblev en mindre ockuperad stad där alla judar och många kristna fördrevs. Bildts idealtillstånd.

Fram till kriget, som araberna startade, 1967, Jerusalem återförenades och det är alltid förlorarna som betalar efter ett krig.  Jerusalem har varit staden som judarna har vänt sig emot och bett tre gånger dagligen i tretusen år, och tänker inte sluta med det.  Sorry, Bildt.

§242, 338 säger helt klart att  Israel ska lämna tillbaka land [ej allt land självklart - då är deras gränser inte försvarbara] när de har fått säkra erkända gränser – d.v.s. inte förrän palestinaaraberna accepterar Israels existens som judisk stat inom säkra gränser. De har ingen anledning att göra ett dyft innan! Självklart kan judar bo var som helst inom detta f.d. mandatet, även om de inte insisterar på att göra det i Jordanien.

Lieberman var i Danmark häromdagen, men självklart inte till EU-ordförandelandet Sverige, efter alltför många grodor som visar var den svenska regeringen står angående antisemitism. Persson var mycket hederligare på den punkten.

Bildts antisionism är ytterligt väl dokumenterad, vilket jag har nämnt bl.a. på följande:

Använda Bildts miljarder åt israelhatande NGO’s så de kan anmäla israeler för domstol

Varför vägrar Sverige att stoppa vapenflödet till Gaza?

Bildt vägrar säga nej till antisemitism – vågar inte åka till Israel

Vad har Bildts givmildhet kostat EU? Fakta om §242.

Sveriges regering vägrar säga ett ord emot antisemitism, och satsar enorma summor på antisemitisk propaganda utomlands.

Bildts MYCKET selektiva tystnad.

BLT B HD GP D SvD AB Y K T SDS |

“Omvärldens hårda kritik mot kriget i Gazaremsan”

Detta anses i till och med ansedda svenska tidningar, vara en anledning till att Israel blir allt mer “höger”, vilket i Mellanösternprat betyder att Israel börjar bry sej  lika mycket om judar som araber. Och rubriken betyder – från Israels synvinkel – att omvärlden totalt negligerade ett halvdussin år med ett missilregn över civila i södra Israel på  ca 10000 projektiler.

Löjliga ursäkter som “ja, men de dödade ju inte så många” (eftersom Israel har spenderat tid och pengar på säkerhetssystem och skyddsrum i stället för projektiler för attack) visa enbart nivån på argumenten.

Har du sett att EU har klagat på 274 missiler som kommit från Gaza mot civila i Israel efter kriget? Inte jag heller.

BLT HD D LTZ B GP SDS SvD T AB |

Vad är en palestinier?

Det käbblas så mycket om det, och ingen ger några vettiga svar – man hör helt irrationella saker som “ja, det är de som bott i [det icke exsterande] palestina i flera tusen år…….

Där finns exakt EN täckande beskrivning på hur ordet används idag och sedan 1967: det är “vad Arafat tyckte att det skulle betyda“.

De har existerat som grupp ca 40 år. Det existerar ingenting, ingenting alls, som skiljer dem från andra araber, inte kultur, inte religion, inte språk, enbart vilken by de eller deras farfar är född i.

Dessförinnan skämdes inte araber för att kalla sig araber. Arafat var faktiskt brilliant på många sätt – utom när det gällde att skapa ett bättre liv för sina undersåtar, efterom hans uppgift helt och hållet byggde på hat mot alla judar och att bli av med dom – och idén att förvandla 500 miljoner “araber”  till 3 miljoner “palestinier” ställda mot 6 miljoner judar i Israel, är faktiskt genialt. [Hey, inga exakta siffror.....] Plötsligt är de en minoritet att tycka synd om!

Vad ordet “palestinier” kommer ifrån vet vi nog alla. Från de bibliska filistéerna, som dog ut/försvann från historien som folkgrupp för 2500 år sedan.  På pin kiv drog romarna upp namnet och klistrade det på judarna när de hade kontroll över området, och därefter har det i årtusenden använts som geografisk beskrivning av området. Aldrig någonsin en stat.

En “palestinier” i det brittiska mandatet Palestina betydde entydigt “en jude”,  vi har deras huvudsakliga engelskspråkiga tidning Palestine Post, som sedermera blev Jerusalem Post och många andra namn.

Arafat, som sagt, ansåg visst sej själv till och med ha anor till Jesus……..

Kurder då?

De har existerat som grupp i tusentals år. Hur stora summor får pro-kurdiska propagandagrupper i Sverige, gämfört med pro-palestinska propagandagrupper? Att pro-israeliska grupper får 0:- vet vi alltför väl.

.
...

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Netanyahu och Obama och Peres och Abbas

Netanyahu har haft ett kort samtal i lugn och ro med Obama utan att därefter tillfredsställa killarna och tjejerna med kamera på magen. Genast börjar svenska tidningar dilla om Mellanösternfreden, vilken är helt oväsentlig så länge Abbas sitter och febrilt tuggar på sin servett framför det stora smörgåsbordet, och vill ha något som inte erbjuds – hela Israel. Eller åtminstone hela Jerusalem, judarna kan väl hålla sej i Tel Aviv! Det blir enklare för Ahmadinejads raketer också, annars riskerar de att träffa Al Aqsa, den gamla bysantinska kyrkan som Muhammed trodde sej drömma om utan att någonsin ha sett den.

Att presentera Israels “vi är redo för samtal”, en 60-årig nyhet, som om den är ny känns lite fattigt. Det som hade varit en nyhet hade varit om Abbas hade erbjudit en enda liten positiv åtgärd för att komma närmare en fred – som totalstopp för hatpropagandan mot judar/Israel i media och skolböcker – vilket är inledningen till allting och anledningen till varför palestinaaraberna helt har förlorat självbevarelsedriften. Han lovade detta när han skrev under “Vägplanen”, han lovade det i Annapolis.

Föreställ dej monoton hatpropaganda i öronen dag och natt! Men så länge som Bildt betalar……. Det stora problemet är, som bekant, Iran och dess vägran att lämna ut sitt uran för att förädlas men samtidigt göras obrukbart – mer eller mindre – för kärnvapen. utan enbart för energiproduktion. Iran har sagt nej till avtalet som USA/Ryssland/Frankrike gjorde, men vill “fortsätta prata till döds” för att dra ut på tiden, samtidigt som de hemma jobbar febrilt. De tjatar på ryssarna att ge dem fler vapen mot israeliska/amerikanska flyganfall. Dessutom har övningen Juniper Cobra avslutats, den största militärövningen USA och Israel någonsin haft – konstigt att ingen berättade om det för TT.  Tyvärr visar denna övning också att Obama helt övergivit sitt ursprungliga löfte att se till att Iran inte skaffade sig kärnvapen, utan i stället satte han fru Clinton redan i somras att börja prata om “Middle Eastern umbrella against the nuclear weapons of Iran”…..   Tror han att Israel och arabländerna älskar honom högre då, än om han verkligen satte hårt mot hårt vad gällde Iran? Han kommer knappast att göra det eftersom han inte gjort ett skvatt på 8 månader. Inte lyssnat ett ögonblick på bönerna från folket i Iran där många alls inte är fiender till Israel. Israel har alltid haft kortvågssändningar och nu internetsändningar till folket där. I stället har han slitit hårt att attackera Israel, och förlorat de mångåriga vänskapsbanden, som också USA har tjänat på. Abbas har ju talat om för hela världen genom Fatah Constitution att det är vad han vill ha, så varför får han det inte? Han låter Erekat sparka och skrika, se länk.

Peres

Det var LÄNGE sedan han i böcker skrev hur viktiga de israeliska bosättningarna i Judéen/Samarien var för Israels säkerhet.  Nu sitter han, seniliteten till trots, som president som inte har fattat att jobbet i huvudsak är ceremoniellt, och i stället försöker han föra sin vänsterpolitik. Han älskar Fatah och Abbas, de är så moderata SÅÅÅÅ. Gå till artikeln jag just lade här, och sök på ordet Fatah…..

Peres är just i Brasilien och dansar med flickorna, och talar om “sin gamla kompis Abbas”. Peres har alltid varit en lurifax, minns hur han gick helt bakom ryggen på Rabin och talade med PLO, vilket var helt förbjudet, men han berättade det ju inte för någon förrän det var för sent, och då var Rabin tvungen att hålla god min. Nu lång tid därefter så ljuger Peres rakt ut om vad Rabin sa 1995, en kort tid innan han blev mördad. Nu har det visat sig att Peres även står helt bakom den nya extrema judiska amerikanska vänsterorganisationen J-Street! De vill återuppliva gamla Oslo-avtalen som aldrig på något vis uppehölls av arabsidan, och som Peres – i sin editerade variant av Rabins åsikter, helt har glömt bort Rabins mycket exakta uttalande om att Israels östgräns alltid kommer att vara Jordandalen. Det är på många sätt Israels gräns mot Arabvärlden och en bred inkörsport om fientligheter uppstår, och helt avgörande för Israels säkerhet.

Vill inte Peres att Israel ska överleva honom?

.

Ek888 HD SDS526 SvD927 GP345 B608 AB007 BLT609 Kr110 DN244 |

.
...

Tags: , , , , , , , , , , , , ,