Posts Tagged bosättningar

100.000 illegala araber i Jerusalem tack vare Olmert

Mar 8

Posted by admin in Israel | No Comments

Inte för att det varit särskilt synligt i nyheterna. Läs här en artikel om det, från 2007:

FRÅN WND:s Jerusalemskontor (WorldNet Daily)

Anklagelse: Israels ledare har länge planerat att dela Jerusalem

Som stadens borgmästare tillät Olmert 100.000 illegala arabiska ockupanter

December 04, 2007

Av Aaron Klein
© 2010 WorldNetDaily.com

JERUSALEM – Under 10 år som borgmästare i Jerusalem, gav premiärminister Ehud Olmert stadens kommunalarbetare order om att inte vidta åtgärder mot hundratals olagliga arabiska byggnadsprojekt i hela de östra delarna av Jerusalem, eftersom, som han berättade för Kommunalarbetareförbundet, området en dag skulle överlämnas till palestinierna, enligt tidigare arbetstagare.

Arbetarna insisterar på att Olmert även instruerade stadens tjänstemän att ta bort filer som dokumenterade det olagliga arabiska byggandet av bostäder i östra Jerusalem. Dessa byggnader omfattar för närvarande uppskattningsvis 100.000 araber, säger de anställda.

Olmert var Jerusalems borgmästare från 1993 till 2003. Som borgmästare gjorde han upprepade offentliga uttalanden och kallade Jerusalem Israels “eviga och odelbara huvudstad”.

Men vid förra veckans USA-stödda toppmöte i Annapolis åtog sig Olmert att arbeta för en överenskommelse med palestinierna innan president Bush avgår nästa år, med stora förväntningar på Israel att evakuera avsevärda delar av Västbanken och östra delarna av Jerusalem.

I ett tal vid toppmötet talade Olmert om att utrymma Västbanken och kanske östra Jerusalem, vilka båda erövrades av Israel 1967.

“Förhandlingarna kommer att behandla alla de frågor som vi hittills har undvikit att tala om, sade Olmert i tisdags. “Jag är övertygad om att den verklighet som uppstod i vår region år 1967 kommer att förändras betydligt. Jag vet det. Många av mitt folk vet det. Vi är beredda på det.”

I ett tal förra månaden, antydde Olmert att han skulle vara villig att dela Jerusalem och frågade om det var “absolut nödvändigt” att behålla vissa arabiska stadsdelar i de östra delarna av judendomens huvudstad.

“Var det nödvändigt att också lägga till flyktinglägret Shuafat, Sawakra, Walaje och andra byar och definiera dem som en del av Jerusalem? Jag måste erkänna att jag inte är övertygad om det,” förklarade Olmert, när han talade vid en speciell Knessetsession för att markera den sjätte årsdagen av mordet på ministern Rehavam Ze’evi, som utarbetade 1967 års karta.

Som stadens borgmästare presenterade Olmert offentligt sig själv som en trogen anhängare av ett enat Jerusalem.

Men Jerusalem kommunalanställda och tidigare anställda målade en brutalt kontrasterande bild av statsministern.

“Han gjorde inget angående det skenande illegala arabiska byggandet i Jerusalem medan regeringen tog i med hårdhandskarna mot illegalt judiskt byggande på Västbanken, sade en kommunalanställd som arbetat under Olmert. Hon talade på villkor av anonymitet eftersom hon fortfarande arbetar i kommunen.

En före detta kommunal arbetstagare under Olmerts period som borgmästare berättade att han 1999 flyttades till en ny tjänst efter att han försökt belysa det illegala arabiska byggandet i Jerusalem. Han talade också på villkor av anonymitet, eftersom han fruktar för sitt nuvarande jobb.

Aryeh King, ordförande i Jerusalem Forum, som främjar judiskt byggande i Jerusalem, sade att en undersökning som hans grupp utförde fann att Olmerts rådhus raderade filer som dokumenterade hundratals olagliga arabiska byggprojekt i hela östra delarna av Jerusalem. Han sa att han skulle lämna sina resultat till Israels statliga comptroller för utredning.

King anklagade också Olmert för att ha tillsagt högre kommunala tjänstemän att inte att driva igenom ett förbud mot olagliga arabiska byggnader.

“Ehud Olmert gav order att inte ta itu med problemet och inte tillåta tjänstgörande israeliska säkerhetsstyrkor att ta ner de illegala arabiska komplexen. Erfarna kommunala tjänstemän sa att Olmert hade sagt till dom att inte bry sig om de illegala arabiska hemmen eftersom östra Jerusalem så småningom skulle ges till den palestinska myndigheten, sade King.

King’s rapport informerar om att Jerusalems kommunala tjänstemän raderat filerna, med detaljer om över 300 fall av olagligt arabiskt byggande i östra Jerusalem från och med 1999. De illegala byggnaderna uppfördes enligt uppgift utan tillstånd och finns kvar. Enligt lag måste de rivas.

Lokala medier rapporterar att Kings utredning visar att filerna hade raderats av Ofir May, chef för Jerusalems Institution för bygglov, med intentionen att låta stadgan för begränsning av efterlevnaden av rivningar av olaglig byggnation, rinna ut i sanden.

Jerusalems kommun gjorde ett uttalande som svar på anklagelserna där de åberopar att hot om våld från araber gjorde att de avhöll sig från att avlägsna illegala arabiska byggnader.

“Under åren av intifada, hade kommunen svårt att genomföra dessa operationer i östra Jerusalem på grund av säkerhetsproblem,” påstods det.

King sade att hundratals byggnader som var beskrivna i de kommunala raderade filerna bestod av mer än 20.000 illegala enheter.

“Vi pratar om kanske 100.000 eller flera araber i östra Jerusalem som bor i olagliga hem men som regeringen inte vill göra någonting åt, sade King.

WND undersökning: illegala arabiska husockupanter har slagit sig ner på judisk-ägd mark i Jerusalem

(Se bild i den engelska texten)

Vid WNDs egen undersökning förra året hittades hundratals hektar av nyckelegendomar i Jerusalem som köpts av en judisk grupp för judiska bosättning men i stället utnyttjades för olaglig byggnation av dussintals arabiska flerbostadshus med tusentals bostäder och FN:s anläggningar.

Det landet, inköpt av Jewish National Fund, eller JNF, är under överinseende av den israeliska regeringen.

Fastigheterna i fråga omfattar över 200 hektar i norra Jerusalem, kvarter i Qalandiya och Kfar Akev, nära den gamla israeliska flygplatsen och ca 50 hektar i norra Jerusalems förort som kallas Shoafat, som gränsar till det judiska kvarteret i Pisgat Zeev.

De två grannskapen nämndes specifikt av Olmert förra månaden för eventuell israelisk utrymning.

Den landar köptes rättsligt bindande av JNF med judiska donationer i början av 1900-talet, omedelbart efter det att organisationen grundades 1901 med det särskilda ansvaret för återköp och utveckling av landet Israel för judiska bosättningar.

En tur i Qalandiya och Kfar Akev visade dussintals arabiska lägenhetskomplex, ett palestinskt flyktingläger och FN-skola för palestinierna byggda på den judiskt privatägda marken.

Enligt tjänstemän i Israels Boendeministerium byggde araber först olagligt i Qalandiya och Kfar Akev mellan 1948 och 1967, innan 1967 års sexdagarskrig, då Israel återtog kontrollen över hela staden Jerusalem.

Qalandiya, som fortfarande ägs av JNF, kom under ledning av den israeliska regeringens regionala myndighet i slutet av 1960-talet.

Departementstjänstemän säger det mesta olagliga arabiska byggandet i Qalandiya ägde rum under Olmerts mandatperiod som borgmästare, med uppförandet av flera nya arabiska lägenhetskomplex fortfarande i år.

Varken Olmert eller JNF vidtog några konkreta åtgärder för att stoppa den olagliga byggnationen, som fortsätter i dag med minst ett lägenhetskomplex i Qalandiya under konstruktion.

Jerusalems Shoafat-kvarter, som har ett uppskattat värde av 3 miljoner dollars, köptes också av JNF i början av 1900-talet och föll under ledning av Israels regionala myndighet för cirka 40 år sedan. Mycket av den illegala arabiska byggnationen i Shoafat ägde rum under de senaste 15 åren, men några av lägenheterna byggdes så sent som 2004.

I Qalandiya, Kfar Akev och Shoafat spärrar Israels säkerhetsbarriär av delar av JNF-land med arabiska illegala byggnader, från resten av det judiska Jerusalem.

Interna JNF-handlingar som har studerats av WND beskriver illegala arabiska byggandet på judisk-ägd mark. En undersökning av Qalandiya sammanfattad på JNF:s officiella brevpapper genomförd i december 2000 och undertecknat av en JNF-tjänsteman uppger att “På många av tomterna ser jag att araber lever och bygger helt illegalt och arbetar dessutom med JNF-ägt land utan tillstånd.”

JNF-undersökningen dokumenterar vidare olaglig konstruktion av arabiska lägenhetskomplex och en FN-skola på område förvaltat av Israels Land Authority.

Det engelska originalet följer:

FROM WND’S JERUSALEM BUREAU

Accusation: Israeli leader long planned dividing Jerusalem

As city’s mayor, Olmert allowed 100,000 illegal Arab squatters

Posted: December 04, 2007
1:00 am Eastern

By Aaron Klein
© 2010 WorldNetDaily.com

JERUSALEM – During 10 years as mayor of Jerusalem, Prime Minister Ehud Olmert instructed city workers not to take action against hundreds of illegal Arab building projects throughout eastern sections of Jerusalem, allegedly telling municipal workers the area one day would be handed to the Palestinians, according to former workers speaking to WND.

The workers charge Olmert even instructed city officials to delete files documenting illegal Arab construction of housing units in eastern Jerusalem. Those units currently house an estimated 100,000 Arabs, say the workers.

Olmert was Jerusalem mayor from 1993 to 2003. As mayor he made repeated public statements calling Jerusalem the “eternal and undivided capital” of Israel.

But at last week’s U.S.-sponsored Annapolis summit, Olmert committed to work toward an agreement with the Palestinians before President Bush leaves office next year, with Israel widely expected to evacuate large swaths of the West Bank and eastern sections of Jerusalem.

In a speech at the summit, Olmert alluded to evacuating the West Bank and perhaps eastern Jerusalem, both of which were recaptured by Israel in 1967.”The negotiations will address all of the issues which we have thus far avoided dealing with,” said Olmert last Tuesday. “I am convinced that the reality that emerged in our region in 1967 will change significantly. I know this. Many of my people know this. We are prepared for it.”

In a speech last month, Olmert hinted he would be willing to divide Jerusalem, asking whether it was “really necessary” to retain certain Arab neighborhoods in the eastern parts of Judaism’s capital city.

“Was it necessary to also add the Shuafat refugee camp, Sawakra, Walaje and other villages and define them as part of Jerusalem? On that, I must confess, I am not convinced,” stated Olmert, speaking at a special Knesset session to mark the sixth anniversary of the assassination of former government minister Rehavam Ze’evi, who drew up the 1967 map.

As the city’s mayor, Olmert publicly presented himself as a stalwart supporter of a unified Jerusalem.

But Jerusalem municipal employees and former workers paint a starkly contrasting picture of the prime minister.

“He did nothing about rampant illegal Arab construction in Jerusalem while the government cracked down on illegal Jewish construction in the West Bank,” said one municipal employee who worked under Olmert. She spoke on condition of anonymity because she still works at the municipality.

One former municipal worker during Olmert’s mayoral tenure told WND he was moved in 1999 to a new government posting after he tried to highlight the illegal Arab construction in Jerusalem. He also spoke on condition of anonymity, fearing for his current job.

Aryeh King, chairman of the Jerusalem Forum, which promotes Jewish construction in Jerusalem, told WND an investigation by his group found Olmert’s city hall deleted files documenting hundreds of illegal Arab building projects throughout eastern sections of Jerusalem. He said he forwarded his findings to Israel’s state comptroller for investigation.

King also charged Olmert told senior municipal workers not to enforce a ban on illegal Arab buildings.

“Ehud Olmert gave the order not to deal with the problem and not to put Israeli security forces to the duty of taking down the illegal Arab complexes. Senior municipal workers told me Olmert said not to bother with the illegal Arab homes because eventually eastern Jerusalem would be given to the Palestinian Authority,” said King.

King’s report charges Jerusalem municipal officials erased the files, which detail over 300 cases of Arab construction in eastern Jerusalem deemed illegal starting from 1999. The illegal buildings were reportedly constructed without permits and are still standing. According to law, they must be demolished.

Local media reports investigating King’s charges alleged the files were erased by Ofir May, the head of Jerusalem’s Department of Building Permits, with the specific intention of allowing the statute of limitation on enforcing the demolitions of the illegal construction to run out.

The Jerusalem municipality released a statement in response to the allegations claiming the threat of Arab violence kept it from bulldozing the illegal Arab homes.

“During the years of the intifada, the municipality had difficulty carrying out the necessary level of enforcement in the neighborhoods of eastern Jerusalem due to security constraints,” the statement read.

King said the hundreds of buildings allegedly detailed in the deleted municipal files house more than 20,000 illegal units.

“We’re talking about perhaps 100,000 or more Arabs in eastern Jerusalem living in illegal homes with the government doing nothing about it,” King said.

WND investigation: Arabs squatting illegally on Jewish-owned Jerusalem land

Illegal Arab construction in Qalandiya (WND Photo)

WND’s own investigation last year found hundreds of acres of key properties in Jerusalem purchased by a Jewish group for the stated purpose of Jewish settlement instead were utilized for the illegal construction of dozens of Arab apartment buildings housing thousands and United Nations facilities.

The lands, purchased by the Jewish National Fund, or JNF, are under the management of the Israeli government.

The properties in question include over 200 acres in the northern Jerusalem neighborhoods of Qalandiya and Kfar Akev, located near an old Israeli airport, and about 50 acres in a north Jerusalem suburb known as Shoafat, which is adjacent to the Jewish neighborhood of Pisgat Zeev.

The two neighborhoods were specifically mentioned by Olmert last month as up for possible Israeli evacuation.

The lands were legally purchased on behalf of JNF using Jewish donations in the early 1900s, immediately after the organization was founded in 1901 with the specific charge of repurchasing and developing the land of Israel for Jewish settlement.

A tour of Qalandiya and Kfar Akev found dozens of Arab apartment complexes, a Palestinian refugee camp and a U.N. school for Palestinians constructed on the land.

According to officials in Israel’s Housing Ministry, Arabs first constructed facilities illegally in Qalandiya and Kfar Akev between 1948 and 1967, prior to the 1967 Six-Day War during which Israel retook control of the entire city of Jerusalem.

Qalandiya, still owned by JNF, came under the management of the Israeli government’s Land Authority in the late 1960s.

Ministry officials say the bulk of illegal Arab construction in Qalandiya took place during Olmert’s tenure as mayor, with construction of several new Arab apartment complexes still taking place this year.

Neither the Olmert municipality nor JNF took any concrete measures to stop the illegal building, which continues today with at least one apartment complex in Qalandiya under construction.

Jerusalem’s Shoafat neighborhood, which has an estimated value of $3 million, also was purchased by JNF in the early 1900’s and fell under the management of the Israel Land Authority about 40 years ago. Much of the illegal Arab construction in Shoafat took place in the past 15 years, with some apartment complexes built as late as 2004.

In Qalandiya, Kfar Akev and Shoafat, Israel’s security fence cordons off the Arab sections of the JNF lands from the rest of Jewish Jerusalem.

Internal JNF documents obtained by WND outline illegal Arab construction on the Jewish-owned land. A survey of Qalandiya summarized on JNF stationery conducted in December 2000 and signed by a JNF worker states, “In a lot of the plots I find Arabs are living and building illegally and also working the JNF land without permission.”

The JNF survey goes on to document illegal construction of Arab apartment complexes and the U.N. school under the property management of Israel’s Land Authority.

Detta är värt att tänka på när man idag hör om bråk i Jerusalem när stadens borgmästare rensar upp i slummen – den enda stad i världen där vänsterextremister protesterar mot detta.

SDS950 AB140 DN927 D692 DN449 D457 X309 HD vg db db FN *

antisemitism antisionism araber Abbas Fatah Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinska myndigheten palestinier Olmert ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Jerusalem, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, vänsterextremism, Västbanken

Barak försöker skrämma Israel med demografiskt falskspel.

Feb 14

Posted by admin in Israel | No Comments

Barak och den övriga vänstern i Israel har frenetiskt och rätt länge kört med tesen: araberna blir allt fler så vi måste ödmjuka oss och ge dom mer och mer för att de ska bli snälla…..

Hjälper det bara för att EU gör det?

Kan Israel och EU verkligen lösa de problem de inte löser själva, som Livets Ord hade en ledare om nyligen:

Arabvärldens tickande bomb
av: Mats TunehagArabvärlden står inför oerhörda utmaningar och många av dem förbises av media som sällan lyckas se bortom den palestinska frågan. Hundratals miljoner araber lider av det gigantiska underskottet på demokrati och bristen på mänskliga rättigheter. Regimerna i Arabförbundet har misslyckats eller inte ens försökt att skapa frihet för sina medborgare. Sex stycken arabländer har till och med förbud mot politiska partier och de övriga har starka begränsningar för den politiska friheten. Förekomsten av religionsfrihet i arabvärlden är ungefär lika frekvent som badvädersdagar under det svenska vinterhalvåret.

Men arabvärlden har även stora problem med bristen på innovationer, akademisk förkovran och företagsutveckling. Från 1980 fram till 2000 hade Saudiarabien, Egypten, Kuwait, Förenade Arab Emiraten, Syrien och Jordanien endast 367 registrerade patent i USA – sammantaget. Under samma tidsperiod registrerade Israel 7652 och Sydkorea hela 16 328 patent.

Det intellektuella utbytet med andra länder och kulturer är minst sagt sparsamt i det muslimskt dominerade arabvärlden. Antalet böcker som översätts till arabiska varje år – för hela arabvärlden – är bara en femtedel av vad som översätts till grekiska. I många länder är det viktigare att kunna rabbla Koranen än att kunna matematik eller språk.

Detta påverkar givetvis det stora problemet, den tickande bomben: arbetslösheten. Trots att flera arabländer har olja har man misslyckats med att lyfta befolkningarna ur fattigdom. Rapporter visar att 40 procent av befolkningen i arabvärlden lever på mindre än två dollar om dagen.

På grund av den demografiska strukturen – stor andel unga – kommer problemen att växa. Dagens barn och unga i arabvärlden växer ju upp och kommer sedan ut på arbetsmarknaden för att söka jobb. Man räknar med en 40-procentig ökning av befolkningen i arabvärlden de närmaste 20 åren. Det innebär uppemot 150 miljoner människor, eller två nya Egypten. Arabvärlden har den lägsta sysselsättningsgraden i världen och bland de högsta arbetslöshetssifforna när det gäller unga.

Enligt en FN-rapport skulle man behöva skapa 50 miljoner nya jobb de närmaste tio åren bara för att klara av nya arbetssökande. Men med nuvarande takt och utveckling kommer man inte ens i närheten av detta. Det är värt att notera att Iran – med 70 miljoner invånare – har liknande problem även när det gäller arbetslöshet, ungdom och framtid.

Vad innebär detta? Jo, den växande arbetslösheten är en tickande bomb. De diktatoriska eller halv-diktatoriska regimerna – de arabiska och den iranska – tillåter inte offentlig debatt. Det enda publika missnöje som tillåts och uppmuntras är mot judar och staten Israel. När problemen på grund av arbetslöshet och fattigdom växer, ökar också risken att regimerna spelar ”Israel-kortet” för att avleda uppmärksamheten från de egna katastrofala misslyckandena. Men diktaturer vara inte för evigt och det finns de som menar att frågan är inte om dessa förfelade arabiska och islamska regimer kollapsar utan när.

Vi får väl se.

Mats Tunehag

* Primär källa för statistik: The Economist Special Report on Arab World, July 2009

Ledare publicerad i Världen idag 12 februari 2010
http://www.varldenidag.se

INGEN – kan hjälpa den halva miljard människor i Arabvärlden, när de vägrar att hjälpa sig själva, enbart utnyttja Västvärldens medicinska framsteg att bli fler och fler.

För Israels akuta behov däremot, är problemet inte så akut som vänstern försöker framhålla. Jo, de är tvingade att förhindra lämmeltåg från fattigare länder – det sägs att en miljon afrikaner, i huvudsak muslimer som inte är välkomna till något muslimskt land, är beredda att försöka illegalt immegrera till Israel vilket tvingade dem att börja bygga en effektiv barriär längs gränsen emot Egypten (vilket vår vänstermaffia omedelbart fick till: nu bygger Israel ytterligare en muuuuuur…..)

Här en färsk rapport om Israels demografi.

__________________________________________________

Överlämnat med kommentarer av Yoram Ettinger
12 februari 2010

Theodor Herzl (1900) och David Ben Gurion (1947) lät inte tveksamma demografiska begränsningar begränsa deras visioner och långsiktiga strategi: En judisk minoritet på 8% respektive 33% mellan Jordanfloden och Medelhavet vid de angivna åren. Trots oddsen utropades den judiska staten 1948.

Under 2010 finns det en solid 67% judisk majoritet i det kombinerade området Israel[-före-1967] och Judéen och Samarien. Men vissa israeliska politiker förvränger demografin på ett giftigt sätt, för sina egna ändamål. De överdriver antalet araber i Judéen och Samarien i syfte att skrämma den judiska staten till en reträtt från ett högst kritiskt område, historiskt och säkerhetsmässigt.

Följande artikel av Haim Rozenberg, fd chef för Långsiktig planering vid RAFAEL (Israels försvarsministeriums Armament Development Authority, Israels ledande försvar FoU-anläggning), behandlar frågan om giftiga demografiska uppskattningar.

Shabbat Shalom,

Yoram

Giftiga Demografiska Uppskattningar
Av Haim Rozenberg, fd chef Långsiktig planering, Rafael (Israel försvarsministeriums Armament Development Authority)

8 februari 2010

Försvarsministern Ehud Barak, skrev den 4 februari, 2010 att det finns 12 miljoner personer mellan Jordanfloden och Medelhavet: 6 miljoner judar och 6 miljoner araber. Därför drog han slutsatsen att en tvåstatslösning skulle skona Israel från anklagelser om apartheid. Verkligen?!

Baraks slutsats bygger på ett dramatiskt fel på två miljoner personer.

I själva verket är den totala befolkningen väster om Jordanfloden 10 miljoner. Enligt Israels statistiska centralbyrå (ICBs), omfattar Israels befolkning 6 miljoner judar och 1,5 miljoner araber. ICBs har inte behandlat Judéens, Samariens och Gazas araber sedan 1997.

Nyligen genomförda studier, som publicerades av Begin-Sadat Center for Strategic Studies (http://www.biu.ac.il/SOC/besa/MSPS65.pdf) och Institutet för sionistisk Strategi (http://izsvideo. org/papers/faitelson2009.pdf) har dokumenterat cirka 4 miljoner – och inte 6 miljoner – araber mellan Jordanfloden och Medelhavet: 1,5 miljoner i Israel[-före-1967], 1,5 i Judeen och Samarien och 1,2 i Gaza.

Barak hade räknat fel med två miljoner araber!

En solid 67% judisk majoritet – utan Gaza – har funnits väster om Jordanfloden sedan 1967. De 10 miljoner personerna väster om Jordanfloden består av cirka 6 miljoner judar, 3 miljoner araber i det kombinerade området “Israel[-före-1967]” och Judeen och Samarien och 1,2 miljoner araber i Gaza.

Nuvarande demografi bådar gott för den judiska majoriteten, som förväntas växa under de kommande 20 åren på grund av en kraftig ökning av födelsetalen sedan 1995, medan den arabiska / muslimska fertiliteten i Mellanöstern har minskat kraftigt. Dessutom har den arabiska minoriteten upplevt en snabbare netto-utvandring från Judéen och Samarien: 580.000 sedan 1967.

Baraks ståndpunkt att demografi är “mer hotfullt än Iran” är en avvikelse från verkligheten. Uppenbarligen, att kontrollera fakta är inte en av Baraks starka sidor, vilket också var tydligt under hans maj 2000 oordnade tillbakadragande från Libanon och hans juli 2000 Camp David-förhandlingar med Arafat och Clinton.

Befolkningsutvecklingen är inte deterministisk. Den nuvarande judiska demografiska medvinden kan stärkas och utnyttjas, under förutsättning att israeliska ledare studerar fakta och genomför en sund befolkningspolitik.

De alternativ som finns för regeringen i Jerusalem är inte begränsade till upprättandet av en palestinsk stat i Judeen och Samarien å ena sidan eller en apartheid-stat på andra sidan. Tvärtom skulle en palestinsk stat i Judeen och Samarien allvarligt destabilisera Mellanöstern och föra regionen mot kaos.

Demografi är ett allvarligt ämne. Det kan inte hanteras genom snabbt utslängda uttalanden och måste framställas klart, för att undvika förgiftade demografiska slutsatser.

http://jewishindy.com/modules.php?name=News&file=article&sid=11555

Forwarded with commentary by Yoram Ettinger
February 12, 2010

Theodore Herzl (in 1900) and David Ben Gurion (in 1947) did not subordinate their vision and long-term strategy to tenuous demographic constraints: A Jewish minority of 8% and 33% respectively between the Jordan River and the Mediterranean. Their defiance of odds was responsible for the 1948 establishment of the Jewish State.

In 2010, there is a solid 67% Jewish majority in the combined area of pre-1967 Israel and Judea and Samaria. However, some Israeli politicians employ toxic demographic assets. They inflate the number of Arabs in Judea and Samaria in order to scare the Jewish State into a retreat from a most critical area, historically and security-wise.

The following OpEd, by Haim Rozenberg, former Head of Long-Term Planning at RAFAEL (Israel Defense Ministry’s Armament Development Authority, Israel’s leading defense R&D establishment), addresses the issue of toxic demographic assets.

Shabbat Shalom,

Yoram

Toxic Demographic Assets
By Haim Rozenberg, former Head Long-Term Planning, RAFAEL (Israel Defense Ministry’s Armament Development Authority)
News First Class
February 8, 2010

Defense Minister, Ehud Barak, said on February 4, 2010 that there are 12 million persons between the Jordan River and the Mediterranean: 6 million Jews and 6 million Arabs. Therefore, he concluded, a two state solution would spare Israel the wrath of Apartheid. Really?!

Barak’s conclusion is based on a dramatic error of a two million person gap.

In fact, the total population west of the Jordan River is 10 million. According to Israel’s Central Bureau of Statistics (ICBS), Israel’s population includes 6 million Jews and 1.5 million Arabs. The ICBS has not dealt with Judea, Samaria and Gaza Arabs since 1997.

Recent studies, which were published by the Begin-Sadat Center for Strategic Studies (http://www.biu.ac.il/SOC/besa/MSPS65.pdf) and by the Institute for Zionist Strategies (http://izsvideo.org/papers/faitelson2009.pdf) have documented about 4 million – and not 6 million – Arabs between the Jordan River and the Mediterranean: 1.5 million in pre-1967 Israel, 1.5 in Judea and Samaria and 1.2 in Gaza.

Barak has been off by two million Arabs!

A solid 67% Jewish majority – without Gaza – has existed west of the Jordan River since 1967. The 10 million persons west of the Jordan River consist of some 6 million Jews, 3 million Arabs in the combined area of “pre-1967 Israel” and Judea and Samaria and 1.2 million Arabs in Gaza.

Current demographic bode well for the Jewish majority, which is expected to grow during the next 20 years due to a substantial rise in fertility since 1995, while Arab/Muslim fertility throughout the Middle East has declined sharply. In addition, the Arab minority has experienced an accelerated net-emigration from Judea and Samaria: 580,000 since 1967.

Barak’s position that demography is “more threatening than Iran” is detached from reality. Apparently, scrutinizing facts is not a Barak trait, as was also evident during his May 2000 disorderly withdrawal from Lebanon and his July 2000 Camp David negotiation with Arafat and Clinton.

Demographic trends are not deterministic. The current Jewish demographic tailwind can be bolstered and leveraged, provided that Israeli leaders study the facts and implement a sound demographic policy.

The options available to Jerusalem are not limited to the establishment of a Palestinian state in Judea and Samaria on one hand or an Apartheid state on the other hand. Au contraire, a Palestinian state in Judea and Samaria would severely destabilize the Middle East and deteriorate the region toward chaos.

Demography is a serious subject. It cannot be handled through off-the-cuff statements and must be presented accurately, avoiding toxic demographic assets.

.
araber Israel Mellanösternkonflikten palestinier Västbanken ...

Tags: Barak, bosättningar, demografi, Israel, palestinier, Västbanken

Det judiska livet i Judéen och Samarien? Jotack, bra.

Feb 6

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

De urgamla judiska områdena Judéen/Samarien utvecklas snabbt. Där finns nu 313000 judar, en 5% tillväxt på ett år, dubbelt så snabb som hela Israel.

Mycket har hänt på 90 år, sedan Ottomanska Imperiet förlorade efter första världskriget och krympte tillbaka till Turkiet. Deras enorma landområden sattes under arabisk kontroll utom ca en halv procent – det Palestinska Mandatet, som skulle utgöra det judiska hemlandet. Detta absoluta beslut övertogs av FN från NF och är fortfarande giltigt. Länk. Sen kände England för att ge bort 80% till en kompis och det blev Jordanien. Sen ville Makterna hacka upp det judiska hemlandet än mer….. Helt emot det fortfarande giltiga beslutet om ett judiskt hemland. Allt snack om att “internationell rätt” är emot judiska byar och städer i Judéen/Samarien (som jordanien kallade sin “Västbank” under sin 19-åriga ockupation) är direkt lögn.

Vi vet vad FN:s §242 säger, länk.

Den största nationalistiska websiten på engelska i Israel, Arutz-7, som bäst representerar valresultatet i senaste valet – har fördubblat antalet besök och emailnyheter på ett år. Västvärldens favorit, den extremvänstervinklade Ha’aretz speglar inte alls israelernas åsikter. Googles visar ofta flera sökningar på Arutz-7 än på Jerusalem Post, Haaretz eller Ynet, de andra stora engelskpråkiga israeliska sajterna.

Journalister har sagt att tidningar som Jerusalem Post, tvingade dem att sluta att skriva om politik som inte var politiskt korrekt, så de gick till A7. Se även denna länken.

Barak har välvilligt uppfyllt Obamas påtryckningar att ta bort vägspärrar etc., och resultatet är att antalet attacker mot judar i Judéen/Samarien har ökat dramatiskt.

Minns Osloöverenskommelsen? Rabin sa i sin sammanfattning att araberna hade kontroll över område A under vissa villkor, som att de stoppade terrorn och samlade in alla illegala vapen. Inget skedde. Likaså sa han att det aldrig kommer att bli en självständig stat eftersom Israel då inte kan garantera sin säkerhet enligt §242, och även att Israel alltid måste ha kontroll över Jordandalen av säkerhetsskäl. Detta har ytterligare bekräftats efter äventyret Gaza där Israel lämnade remsan mot Egypten, Philadelöphilorridoren, med känt resultat. Jordandalen är utmärkt för vapensmuggling utan israelisk kontroll.

Israel kan ingalunda få någon säkerhet utan område C i det område som Jordanien helt illegalt ockuperade 1948-67. Område B – tja, hade palestinaaraberna sett till att nån gång börja utveckla område A och eliminera terrorn så får man ju se – men denna dag är generationer borta bland annat tack vare EU, som bekostar hatpropaganda i palestinska media mot Israel.

Och Jerusalem, suck….. Obama lovade förvisso Abbas hela Jerusalem men – tja – det får stå för honom. Jerusalem har ALDRIG varit en arabisk huvudstad, däremot judarnas huvudstad och heliga stad i sådär 3000 år, dit de har vänt sig i bön. Muslimerna har bara vänt sej mot Mecka i 1300 år. Det brukar (skämtsamt?) sägas att när muslimer i jerusalem ber vänder de häcken mot Jerusalem….. Som du ser i alla artiklar talas det om att araberna vill ha Jerusalem, inte att de har någon som helst rätt till det. Jordaniens illegala ockupation 1948-67 godkändes av – Pakistan, inte något annat land. Jordanien försökte inte göra det till en huvudstad.

Obama och Abbas vill att Jerusalem ska bli arabisk huvudstad av en och endast en anledning: därför att det “arabiska” området (det som Jordanien illegalt ockuperade under 19 år) omfattar hela det Jerusalem som fanns fram till 1860, judarnas heliga stad, som motiverar att judarna är där överhuvudtaget! Inte konstigt att Barak försökte ge bort det till Arafat år 2000 för att verkligen nita nationalisterna.

Obama trycker på som om han hade konstipation eller nåt. USA har för länge sedan beslutat att flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem [se under Viktiga Dokument i högermarginalen] – han vägrar. Däremot har det amerikanska konsulatet i Jerusalem enbart information för araber, inget på hebreiska. Obama har ju redan gett bort Jerusalem till araberna conceptuellt.

Fordomdags kom många ledare i Israel från en uppväxt i kibbutzerna. Nu är det ett faktum att många av Israels elitsoldater är religiös-sionistiska och många kommer från Judéen/Samarien. De har inte det minsta intresse av att förstöra sina föräldrars bostad för att Barak har fått för sej att han kan vinna väljare på det.

Araberna har inte gjort ett dyft för att bygga en egen stat i Judéen/Samarien/Gaza förutom att tigga pengar för det från EU, USA, FN och berätta hur fint de ska göra det – för andras pengar. Israelerna bygger som alltid – bland annat genom att plantera träd. Israel är det enda landet i världen som har mer skog nu än för 50 år sedan. Media blev rasande för att Netanyahu planterade träd i Kfar Etzion och andra bosättningar häromveckan, och nu har ungdomsorganisationer och den Israeliska Armén IDF också planterat träd där. En blogkommentar.

Barak har äntligen tvingats ge universitet Ariel i Samarien officiell Ariel_Uni_about-1 universitetsstatus. Där finns en hel del arabiska studenter. Självklart hatar alla israelhatare detta faktum – minns när universitetet skulle deltaga i en tävling om att utvinna solenergi i Spanien, och spanjorerna förbjöd dessa studenter att delta i tävligen. Att riskera att Israel skulle vinna! Alla dessa vanvettiga organisationer som försöker förhindra världen att kommunicera med Israel med hjälp av enorma bidrag från bl.a. Bildt, gjorde sitt bästa för att tvinga fram detta. Tänk om Bildt i stället hade använt mina skattepengar till att supporta utveckling av solenergi?

Som Usatoday sade:

Shame on Spain

2d 1h ago The Jewish Press Blog

…It is downright low, low brow, low class and lowly! Spain expelled Ariel University Center (AUC) from the 2010 Solar Decathlon, an international competition for building a self-sustaining solar house, even though Ariel’s team was chosen as one of 20 finalists..

Ett öppet brev från SPME till EU och Spanien. Annan länk.

Projektbeskrivning

Även arabiska studenter protesterar mot bojkotten.

Nu drömmer man bara om att också några svenska judiska organisationer skulle våga supporta vad internationell lag säger, att de judiska bosättningarna är fullständigt lagliga, trots att Röda Korset hittade på att de inte skulle vara det, på ett hemligt möte för några decennier sedan.

antisemitism antisionism bidrag Bildt Israel ediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt Västbanken ...

Tags: antisemitism, antisionism, bosättningar, Jerusalem, Netanyahu, palestinier, tvåstatslösning, Västbanken

Tvåstatslösningen – det mest politiskt korrekta som finns.

Jan 28

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

Känner du någon som INTE stöder “tvåstatslösningen”? I Sverige är de få, även bland de svenska judarna (de andra har flyttat till Israel). Hade de bott i USA hade de, precis som de amerikanska assimilerade judarna, i stort sett röstat på Obama trots att det redan då var känt att en stor del av hans kampanjbidrag kom från utländska, muslimska källor på ett mindre legalt sätt.

Barry Rubin, en av de bättre analytikerna av Mellanöstern, har själv diktat upp följande story:

En israelisk, en palestinaarabisk och en amerikansk fredsmäklare går in på en bar och beställer var sin drink. Amerikanen vänder sig mot israelen och säger: “Du betalar, som förtroendeskapande åtgärd!”……

För mindre än ett år sedan var där en intervju med PLO:s “ambassadör” i Libanon, och mycket tydligare kan det inte förklaras varför Fatah vill ha denna Slutlösning med Abbas och Erakat som förste-trumpetare.

Tänk samtidigt på att USA:s general Dayton kontinuerligt, med stora bidrag från USA, arbetar på att upprusta den palestinska armén så att den – enligt hans egna ord – ska klara av den israeliska armén om två år om de inte lyder Obama.

Det är också värt att tänka på att PLO:s Stadgar 1964-68 enbart talade om att eliminera Israel, inget alls om de områden som då var illegalt ockuperade av Egypten och Jordanien.

Nedan nämns också om Arafats gamla stegvisa plan, fortfarande fullt aktuell bland palestinaaraberna.

Översättning av originalet (hos MEMRI http://www.memri.org/report/en/0/0/0/0/0/0/3297.htm ), som är en översättning från arabiska. Det är mycket uppfriskande att höra vad palestinaaraberna säger på arabisk TV, utan att ha filtrerat och diplomatiserat det innan det presenteras på engelska. Efter genomläsningen, fortsätt tvåstatsförhandlingarna……

Palestinska ambassadör i Libanon Abbas Zaki: Tvåstatslösningen leder till en kollaps av Israel

Följande är utdrag ur en intervju med PLO: s ambassadör i Libanon Abbas Zaki, som sändes av ANB TV den 7 maj 2009. (För att se detta klipp på MEMRI TV, besök http://www.memritv.org/clip/en/2109.htm).

Nedan finns även utdrag ur andra TV-framträdanden av Zaki, på New TV, OTV och NBN TV:

Tvåstatslösning kommer att leda till en kollaps av Israel

ANB TV, 7 maj 2009

Abbas Zaki: “Vad som behövs är en uppgörelse, inte en hudna [vapenvila]. Efter 45 års kamp, har vi rätt att nå en lösning på denna konflikt, snarare än att utvidga hudna, så Israel kan expandera på daglig basis.

“Mitt råd är: vi bör inte ge Israel en hudna, eftersom varje gång Israel får en hudna, befäster man sin position och blir djupare förankrat. Vilken hudna? Om de inte drar sig bort från 1967 års land – vilken hudna? Israel kommer att bli ett faktum på marken, och vi kommer att sluta som små enklaver, och drivas ut med tiden.

“Därför är det hög tid att vi hittade en slutlig och övergripande lösning. Araberna talar om en övergripande lösning och lägger fram initiativ, och världen samtalar om en lösning, men vi säger: Låt oss hålla oss till hudna. Nej, min vän. Jag gick personligen med i Fatah lite sent, 1962. räkna ut hur många år det är. Ska jag fortsätta att utvidga hudna? Omöjligt. Vi vill ha en lösning nu.

“De talar om en tvåstatslösning, och när detta är uppnått … Även Ahmadinejad, ledaren för den som avvisar lsningar i hela regionen, sade han stöder en tvåstatslösning. Ingen lurar någon.

“Med tvåstatslösning, enligt min åsikt, kommer Israel att kollapsa, för om de ger sej av från Jerusalem, vad kommer att hända med allt prat om det Förlovade Landet och det Utvalda Folket? Vad kommer att hända med alla de uppoffringar de gjorde — bara för att få veta att de måste ge sej av? De anser att Jerusalem har en andlig status. Judarna anser Judéen och Samarien vara deras historiska dröm. Om judarna lämnar dessa platser, kommer den sionistiska iddén att börja kollapsa. Det kommer krympa ihop av sig själv . Då kommer vi att gå vidare.”

Jag supportar självmordsbombningar i Israel

New TV, 6 januari 2009 (för att se detta klipp på MEMRI TV, gå till http://www.memritv.org/clip/en/1980.htm).

Intervjuare: “Jag frågade er tidigare om ni stöder själmordsoperationer (“martyroperationer”) idag, och du sa att israelerna är rädda både för palestinska stenar och människor.”

Abbas Zaki: “Först av allt, med tanke på blod som offras i Gaza, och hur männen gråter – inte bara kvinnorna … Det svåraste är att se männen gråta i Gaza. Jag stöder nu varje åtgärd som får kvinnor och män i Israel att gråta. När Al-Qassambrigaderna och alla andra styrkor blev ombedda att attackera överallt, förväntade jag mig att saker skulle händavisar snabbt. Alla som alltid visar sina muskler, och säger att de vill slakta Israel – detta är deras chans. Snart kommer världen att se oss som de ansvariga för brottet. Nu, i ljuset av vad som händer med barnen i Gaza, är all slags terrorattack ["martyrskap"] tillåten, svär jag vid Allah. ”

Intervjuare: “Anser du att sådana attacker även skall starta från Västbanken? Vissa människor frågar sig: Vad kan människorna i Gazaremsan göra just nu? Kanske nu, tillsammans med markinvasionen, kommer de att kunna agera. Men tror du verkligen på att uppmana folk på Västbanken att utföra martyroperationer? ”

Abbas Zaki: “Folket på Västbanken är aktiva både dag och natt – med stenar, med demonstrationer, alla människor är ute på gatorna. Du frågade mig om jag stöder detta, i ljuset av denna blodsutgjutelse … Glöm inte att vi är araber – vi tror på blodshämnd. Ingen kan behandla vårt blod som vatten. Vi skulle ha attackerat dem med tre eller fyra operationer, och då skulle deras kvinnor ha sagt till de jävlarna: “Kom hem, vi blir dödade här. När Israel koncentrerar sig på en front, ska vi aktivera andra fronter.”

Vi anser USA vara ett fientligt land

OTV, November 7, 2008 (för att se detta klipp på MEMRI TV, besök http://www.memritv.org/clip/en/1933.htm).

Abbas Zaki: “Vi anser USA att vara en fiende, eftersom dess enda strategiska allians är med Israel.”

Intervjuare: “Hur kan du acceptera din fiende i ditt land?”

Abbas Zaki: “Vad menar du? Vi träffar även Israel.”

Intervjuare: “Hur kan du anse Israel vara din fiende, om du undertecknade ett fredsavtal med dem?”

Abbas Zaki: “Tillåt mig … Denna fiende … Om jag hade förmågan hos amerikanerna – skulle jag slåss eller förhandla med dem?

Intervjuare: “Israel upphörde att vara en fiende när du undertecknade ett fredsavtal med dem. Jag vet inte hur det kan vara din fiende. Pratar du med israelerna som om de var dina fiender? Pratar du med Israel som ett vänskapligt eller fientligt land? ”

Abbas Zaki: “En fiendeland, som är skyldigt oss vissa saker. De heroiska vietnameserna förhandlade med de franska, medan de slaktade dem.”

Intervjuare: “Jag kan försäkra dig om att i sina tal, säger Abu Mazen att USA är ett vänligt land.”

Abbas Zaki: “Tja, men det är inte sant. Kanske Abu Mazen, i hans ställning, måste använda det diplomatiska språket, men han är den största kritikern av USA”

Vi agerar Enligt Den Stegvisa Planen: När vi har fått Jerusalem kommer vi att gå vidare till att driva ut alla israeler från hela Palestina

NBN TV, April 9, 2008 (för att se detta klipp på MEMRI TV, besök http://www.memritv.org/clip/en/1738.htm).

Abbas Zaki: “Vi tror helhjärtat att rätten att återvända garanteras genom att vi vill det, genom våra vapen, och genom vår tro.”

Intervjuare: “Tror du fortfarande på vapen, inte bara på förhandlingar?”

Abbas Zaki: “Användningen av vapen i sig kommer inte att ge resultat, och användning av politik utan vapen kommer inte att ge resultat. Vi agerar utifrån vår långa erfarenhet. Vi analyserar vår situation noggrant. Vi vet vilket klimat som leder till seger och vilket klimat som leder till självmord. vi pratar politik, men våra principer är tydliga. Det var vår banbrytande ledare, Yassir Arafat, som framhärdade med denna revolution, när imperier kollapsade. Våra väpnade kamp har pågått i 43 år, och den politiska kampen, på alla nivåer, har har pågått i 50 år. Vi skördar FN-resolutioner, och vi får världen att skämmas så att den inte gängar upp sig mot oss, därför att världen styrs av folk som har gett deras hjärnor semester – den amerikanska administrationen och de nykonservativa .”[...]

Ung palestinier: “Som jag minns, invasionen av 1982 och förstörelsen av södra Libanon var inte bara ett svar på missilattacker, utan som svar på operationer. Israel använde inte bara missiler som förevändning. De använde alla slags motståndsaktiviteter som en förevändning. ”

Abbas Zaki: “Det viktiga är att i all verksamhet kommer Israel att betala ett pris. Vi vill inte ha fall där du inte ens dödar en kyckling, men Israel dödar 20 av dig. Jag bugar mig för varje åtgärd som får Israel att betala ett högt pris.

[...]

“PLO är den enda legitima företrädaren [för det palestinska folket], och det har inte förändrat sin plattform det minsta. Mot bakgrund av bristerna hos den arabiska nationen och bristen på värderingar, och mot bakgrund av den amerikanska kontrollen över världen, går PLO framåt genom faser, utan att ändra sin strategi Låt mig säga er, när Isfraels ideologi kollapsar, och vi tar åtminstone Jerusalem, kommer den israeliska ideologiska sammanbrottet i sin helhet, och vi kommer att börja arbetet med vår egen ideologi, Allah vill, och driva ut dem från hela Palestina. ”

Abbas Arafat antisemitism antisionism araber Israel Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Zionism, antisemitism, antisionism, Arafat, bosättningar, Israel, Jerusalem, judendom, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, Västbanken

Mitchell har löst alla Mellanösternproblemen.

Jan 27

Posted by admin in Israel | No Comments

Mitchell har varit i Mellanöstern, först till Iransatelliterna Syrien och Hizbollahland (f.d. Libanon), därefter till det gamla Palestinska Mandatet, numera Israel, Jordanien och några områden vars äganderätt fortfarande är obestämd eftersom de vägrar fredsförhandla.

Israel har i högsta grad lärt sej vem man kan lita på efter äventyret Gaza. De tänker inte försöka igen utan att ha full kontroll över situationen.

Som du ser på denna länken innebär Obamas nya fantastiska strålande plan, som ska lösa alla Mellanösterns problem – den Saudiarabiska planen från 2002, som familjen Saud i desperation gjorde upp för att folk skulle tala om något annat än det faktum att de flesta som kraschade WTC i New York var saudier.

Planen är jätteenkel – Israel ska återgå till den position de hade 1967 när den samlade arabvärlden attackerade dem. Detaljerna är ej förhandlingsbara från Israels sida, ska bara accepteras.

Saudierna ville se det som ett krigsspel, de vill ha en resetknapp. Araberna misslyckades kapitalt i sitt anfall 1967 eftersom Israel vann på knockout, så låt oss pressa reset, och ta’t från början.

Nu vill Obama också eftersom han inte kommit på något annat sätt att attackera Israel och samtidigt uppfylla sina initiallöften till Abbas.

Vi vet exakt vad Obamas djupaste tankar är om Israel, eftersom han uttryckte det inför den samlade islamska världen i Kairo: judarna är i Israel enbart tack vare Förintelsen (så det är egentligen ett europeiskt problem).

Ahmadenijad hade redan sagt samma sak, och det kommer fram mer och mer information hur tyskvänligt Iran var under nazitiden, hur Khomeini var en trogen lyssnare på de starka tyska sändningarna på Farsi och lärde sej vad man skulle göra med Sionisterna. [Hm, ibland undrar man om Malmös Ilmar Reepalu också lyssnade? Han har än ej upptäckt att FN:s gamla idé om att sionism = rasism har strukits.]

Obama har inte så djupa tankar utan är enbart vänsterextremist på amerikanskt sätt.

Precis som Turkiet vill framhäva vilka goda islamister de är, försöker nu Fatah göra sammalunda – de har just nu en drive där de tar bort allt från sin officiella website som stöder människorna i Iran som protesterar mot Ahmadinejad.

Obama har upptäckt att Israels nuvarande regering, till skillnad mot Olmertregeringen tidigare, kan säga både ja och nej. Obama behandlar fortfarande Abbas och hans Fatahterrorister som bebisar som måste mutas med godis för att överhuvudtaget få nappen ur käften. Mitchell knäböjer inför Israel och säjer “kan ni inte vara snälla att släppa lite fler arabiska fångar, kan ni inte åtminstone dela med er lite av er tretusenåriga huvudstad till araberna eftersom Obama nu redan för ett år sedan lovade det till Abbas?” Om du har läst nyheterna noggrant ser du att det aldrig står att araberna har rätt till något i Jerusalem, bara ett evinnerligt vill ha vill ha vill ha. Har du läst historieboken vet du också att staden aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad. Judarna i det blivande Israel accepterade muttrande att gamla stan Jerusalem skulle anses internationell. Arabvärlden sa nej. När Jordanien 1948 illegalt genom attack ockuperade hela gamla stan och ut bland de arabiska byarna, i 19 år, godkändes inte denna annektering varken av arabvärlden eller Västvärlden, inte ens av Sverige (vilket de tycks ångra nu) utan endast av – Pakistan! Ser du en svensk tidning så börjar deras historiebeskrivning efter dessa 19 år då Jordanien än en gång hade attackerat Israel, med att “Israel ockuperar Jerusalem”……. Det är vad Obama bygger sitt tjat på, Pakistans protest för 60 år sen, om att judarna inte får bygga i sin huvudstad!

Ingen hindrar Abbas att bygga skyskrapor i Ramallah, men Israel har inte den minsta anledning att lita på att inte Hamas tar över förr eller senare, om Abbas efterföljare skulle börja bygga i Jerusalem. På exakt samma sätt som Hamas snart hade tagit över Judéen/Samarien om inte judarna med full rätt bygger och bor där.

Netanyahu gav Abbas 10 månader att dra nappen ur mun, där är 8 månader kvar. Mitchell försökte pressa Abbas lite lätt, men han var ju inte alls van vid sånt och sa nä förstås. AFP Reuters AP

Sitter Abbas där med nappen i 8 månader till så kan han likväl pensionera sej. Och Obongo börjar väl så småningom fatta att Ahmadenijad har en halvfärdig atombomb i en djup källare som är viktigare.

Tänk om Obama hade gjort en sån enkel liten sak som att skicka Mitchell till Hamas och få den kidnappade Shalit fri hade hans poäng inför den amerikanska i allmänhet israelvänliga befolkningen, plötsligt inte sjunkit lika snabbt.

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Obama palestinier palestinska myndigheten Västbanken ..

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Jerusalem, Obama, palestinska auktoriteten, TT, tvåstatslösning, Västbanken

Israels rättigheter variant III

Jan 24

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Israels bosättningar är lagliga

Den brittiska regeringen har ingen befogenhet att blanda sig i FN-garanterade rättigheter

Geoffrey Alderman, 17 December, 2009

Vilken roll, om någon, tror den nuvarande brittiska regeringen sig ha som en fredsmäklare i Mellanöstern? Ser den sig själv som en ärlig mäklare, eller har man redan tagit ställning? Efter utvecklingen under de senaste veckorna – som bygger på den läxa vi måste lära oss av den brittiska regeringens vägran att fördöma eller ens kritisera Goldstones rapport – anser jag att det är möjligt för oss att kunna besvara dessa viktiga frågor.

I början av månaden hade vi ett diplomatiskt springande fram och tillbaka i Bryssel efter ett svenskt försök att få EU-länderna att godkänna en resolution som kräver skapandet av en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad. Detta förslag avslogs – tack vare några imponerande manövrer av Israels utrikesminister, Avigdor Lieberman. I stället meddelade den 8 december, EU: s utrikesministrar sitt benägna tillstånd att Jerusalem måste bli en “gemensam” huvudstad.

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas var klart irriterad att det svenska förslaget hade eliminerats. Men den brittiska regeringen var bland tillskyndarna av det svenska förslaget och, inom 48 timmar efter dess nederlag försågs Abbas med ett tröstpris. Den 10 december publicerade avdelningen för miljö, livsmedel och landsbygdsfrågor (DEFRA) nya riktlinjer för butiker och stormarknader om märkning av produkter som säljs i Storbritannien som kom från Judéen och Samarien. Hittills har sådana varor märkts som “Producerat på Västbanken.” Hädanefter varnade DEFRA, bör de vara märkta antingen som “palestinska produkter” eller “israeliska bosättningsprodukter.”

En talesman för Storbritanniens utrikesminister David Miliband, förlorade ingen tid innan han förklarade att “detta är absolut inte tal om att utlysa en bojkott av Israel. Vi tror inte att det skulle göra något för att föra fredsprocessen vidare. Vi motsätter oss en sådan bojkott av Israel. Vi tror att konsumenterna ska kunna välja själva vilken produkter de köper. Men, tillade han olycksbådande: “Vi har varit mycket tydliga, både offentligt och privat, om att bosättningarna är olagliga och ett hinder för fred”. Och i ett tillkännagivande (skrattretande märkt “teknisk rådgivning”) helt separat från sina nya riktlinjer för märkning, varnade DEFRA:s chef, Hilary Benn, att de brittiska livsmedelshandlarna skulle begå brott om de märkte produkter som har sitt ursprung i Judéen och Samarien som “produkter från Israel”.

Denna skadeglada politik påminner mycket om en inbjudan till bojkott i mina ögon.

Även om det framförs som inget annat än ett “stöd för konsumenternas val”, påminner denna elaka politik definitivt om en bojkott.

Min rekommendation till Israels regering är att vidta lämpliga åtgärder för att motverka intentionerna hos herrarna Miliband och Benn, och helt vägra att märka produkter från Judéen och Samarien med något annat än “Israel”. Detta kan kanske göras genom att använda distributionspunkter inom Israels gränser före 1967.

Men framgång eller misslyckande i detta senaste bojkottinitiativ är inte min nuvarande oro. Min nuvarande oro är med påståendet – obestritt i media – att judiska bosättningar på Västbanken är olagliga.

I – av alla ställen – det utmärkta onlinetidskriften Law Society of Scotland (September 14, 2009), tar den framstående engelsk-kanadensiska juristen, professor Gerald Adler, upp just detta antagande. I en ingående analys av judiska anspråk som sträcker sig tillbaka till Balfourdeklarationen 1917, fördraget i Sèvres 1920 och Palestinska mandatet 1922, visar professor Adler att judarna har rätt till “intensiv bosättning” på Västbanken, och att denna rätt i själva verket explicit bevarades och överfördes från Nationernas Förbund, genom avsiktlig formulering i artikel 80 i stadgan hos dess efterföljare, FN: s organisation.

I sitt “tekniska råd”, höll herr Benn tyst om dessa frågor, utan föredrar att i stället ta fram den fjärde Genèvekonventionen (1949), som förbjuder en ockupationsmakt från att flytta sin egen civilbefolkning till ockuperat territorium. Men bortsett från det faktum att Israel inte har gjort något sådant (inga israeler tvingas leva i Judéen och Samarien), behöver herr Benn förstå att den rätt som professor Adler uppmärksammar avser judar, inte israeler.

Detta är en rättighet – beviljat av Nationernas Förbund och garanterat av FN vid dess grundande – som varken herr Benn eller Herr Miliband (eller förresten Netanyahu) har en moralisk eller juridisk befogenhet att förändra.

http://www.thejc.com/comment/columnists/25107/israels-settlements-are-legal

Israel’s settlements are legal

The British government has no authority to interfere with UN-guaranteed rights

By Geoffrey Alderman, December 17, 2009

What role, if any, does the present UK government see for itself as a peacemaker in the Middle East? Does it see itself as an honest broker, or has it already taken sides? Some developments over the past fortnight — which build on the lesson we must learn from the UK government’s refusal to condemn or even criticise the Goldstone report — do I think enable us to answer these important questions.

At the beginning of the month, feverish diplomatic to-ing and fro-ing in Brussels centred on a Swedish attempt to have EU member states endorse a resolution demanding the creation of a Palestinian state with East Jerusalem as its capital. This proposal was defeated –- thanks to some impressive manoeuvring by Israel’s Foreign Minister, Avigdor Lieberman. Instead, on December 8, EU Foreign Ministers announced their agreement that Jerusalem must become a “shared” capital.

Palestinian President Mahmoud Abbas was clearly annoyed that the Swedish draft had been killed off. But the British government was among the backers of the Swedish proposal and, within 48 hours of its defeat, presented Mr Abbas with a consolation prize. On December 10, the department for the environment, food and rural affairs (DEFRA) published new guidance to shops and supermarkets on the labelling of produce sold in the UK that originated from Judea and Samaria. Hitherto, such goods have been labelled as “Produce of the West Bank.” Henceforth, warned DEFRA, they should be branded either as “Palestinian Produce” or “Israeli Settlement Produce.”

A spokesman for UK Foreign Secretary David Miliband wasted no time in explaining that “this is emphatically not about calling for a boycott of Israel. We believe that would do nothing to advance the peace process. We oppose any such boycott of Israel. We believe consumers should be able to choose for themselves what produce they buy.” But, he added ominously: “we have been very clear, both in public and in private, that settlements are illegal and an obstacle to peace.” And in an announcement (hilariously labelled “technical advice”) quite separate from its new guidance on labelling, DEFRA’s head, Hilary Benn, warned that UK food outlets would be committing a criminal offence if they labelled produce that originated in Judea and Samaria as “produce of Israel”.

This spiteful policy looks very much like a boycott invitation to me

Although it is being sold as nothing more than an aid to consumer choice, this spiteful policy looks very much like a boycott invitation to me.

My recommendation to the government of Israel is to take appropriate steps to frustrate the intentions of Messrs Miliband and Benn, and to refuse absolutely to label produce from Judea and Samaria other than as originating from Israel. This could perhaps be done by re-routing produce through distribution points within Israel’s pre-1967 borders.

But the success or failure of this latest boycott initiative is not my present concern. My present concern is with the assumption — virtually unchallenged in the media — that Jewish settlements in the West Bank are illegal.

In — of all places — the excellent online journal of the Law Society of Scotland (September 14 2009), the distinguished Anglo-Canadian jurist, Professor Gerald Adler, considers this very assumption. In a painstaking analysis of Jewish claims stretching back to the Balfour Declaration of 1917, the Treaty of Sèvres of 1920 and the Palestine Mandate of 1922, Professor Adler demonstrates that Jews have a right to “close settlement” on the West Bank, and that this right was in fact specifically preserved, and carried forward on the demise of the League of Nations, through the deliberate wording of article 80 of the founding charter of its successor body, the United Nations organisation.

In his “technical advice”, Mr Benn is silent on these matters, preferring to dwell instead on the fourth Geneva Convention (1949), which prohibits an occupying power from transferring its own civilian population into occupied territory. But, quite apart from the fact that Israel has done no such thing (no Israeli is compelled to live in Judea or Samaria), Mr Benn needs to understand that the right to which Professor Adler draws attention pertains to Jews, not Israelis.

This is a right – granted by the League of Nations and guaranteed by the UN at its foundation – with which neither Mr Benn nor Mr Miliband (nor, incidentally, Mr Netanyahu) has the moral or legal authority to interfere.

antisionism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten Västbanken ...

Tags: antisionism, bosättningar, Fatah, FN, Israel, mediakritik, organ, palestinska auktoriteten, Västbanken

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Jan 3

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

En artikel i Los Angeles Times ger en parallell syn på Ayalons tankar, som jag översatte på denna länken.

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Kritiker kan angripa dem på andra grunder, men ingen kan förneka att de är lagliga. I själva verket uppmuntrar 1922 års Palestinska Mandat upprättandet av dem.

Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama hävdar, uppbackad av statssekreterare Hillary Rodham Clinton, att “USA inte accepterar legitimiteten av fortsatta israeliska bosättningar” på Västbanken. Båda har lovordat 10 månaders stopp för nya bostadshus – utom östra Jerusalem – som premiärminister Benjamin Netanyahu meddelade i slutet av förra månaden.

Netanyahu kräver nu att palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas återupptar förhandlingarna eller tar skulden för bristen på framsteg när frysningen, en engångsföreteelse, upphör. Abbas krav – som antogs efter Washingtons uttalanden – är att all israelisk konstruktion, inklusive i östra Jerusalem, måste upphöra permanent.

Det är synd att internationell diplomati inte har en reprisknapp. Om så var fallet kunde parterna se tillbaka på historien, som skulle visa att de israeliska bosättningarna inte bara är legitima enligt internationell rätt, utan positivt uppmuntras.

Den grundläggande bestämmelsen, Nationernas Förbunds Brittiska Mandatet för Palestina 1922, artikel 6, uppmuntrar “tät bosättning av judar på landet, inklusive statlig mark och obrukbar mark (träskmarker, öken etc.) som inte utnyttjades för allmänt bruk.” De flesta israeliska bosättningarna på Västbanken har byggts på mark som var statlig mark under Ottomanerna, Britterna, Jordanien och, efter 1967 års sexdagarskrig, under israelerna, eller på egendom som har köpts privat.

USA stödde artikel 6 genom att underteckna 1924 års anglo-amerikanska konvention, ett fördrag som föreskriver godkännande av uppdraget. Nationernas Förbund har försvunnit för länge sedan, men artikel 6 är i kraft. FN:s stadga 1945, artikel 80 – som ibland kallas “Palestina-artikeln” – konstaterar bland annat att “ingenting i stadgan ska tolkas så att det på något sätt ändrar rättigheter för alla stater eller folk eller de villkor som är föreskrivna i befintliga internationella instrument.”

Eugene Rostow, USA:s statssekreterare för president Lyndon Johnson – som är en auktoritet inom internationell rätt och medförfattare till FN:s Säkerhetsråds resolution 242, som beskriver kraven för arabisk-israelisk fred – har på nytt bekräftat denna princip. År 1990 sade han: “Den judiska rätten till en lösning på Västbanken ges enligt samma bestämmelser i det mandat för vilket judar bosatte sig i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem innan staten Israel skapades.”

När det gäller resolution 242:s uppmaning till “säkra och erkända gränser”, skrev Rostow 1991 i en annan artikel att en noggrann titt på diskussionen om resolution 1967 framgår det tydligt att den inte kräver israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinaihalvön till stilleståndslinjerna efter 1948.

Många som hävdar att judiska samhällen på Västbanken strider mot internationell rätt citerar den 4:e Genèvekonventionen, artikel 49. Det sägs att en ockupationsmakt “inte får deportera eller överföra delar av sin egen civilbefolkning till det område den ockuperar.” Men Julius Stone, liksom Rostow en ledande juridisk teoretiker, skrev i sin bok 1981, “Israel och Palestina: ett angrepp på folkrätten,” att ansträngningarna att anse israeliska bosättningar som varande illegala var ett “subversivt försök att missbruka grundläggande internationella principer.”

Stone, Stephen Schwebel, tidigare domare i Internationella Domstolen, och andra har skilt mellan territorium förvärvat i en “aggressiv erövring” (t.ex. Nazitysklands anfall under andra världskriget) och område som tas i självförsvar (t.ex. Israels erövringar 1967).

Distinktionen är särskilt skarp när territoriet som förvärvats hade erhållits olagligt, på det sätt som Jordanien hade hållit Västbanken, som beslagtogs vid arabländernas 1948-49 krig mot Israel.

Vidare var avsikten med artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen att förbjuda den nazistiska praxisen att med våld transportera populationer till eller från ockuperade områden till arbetsläger eller dödsläger. Israelerna överfördes inte med tvång till Västbanken, inte heller var de palestinska araberna tvingade bort från det. Två år efter det att president Carters utrikesdepartement fastställde att de israeliska bosättningarna brutit mot internationell rätt, sade president Reagan rent ut att de “inte är olagliga.”

Man kan argumentera, som Reagan gjorde och Obama gör, att Israels upprättande av städer i de omstridda territorierna efter 1967 försvårar diplomati, eller som vissa israeliska kritiker säger, att bygga judiska samhällen i närheten av palestinsk-arabiska befolkningscentra sprider landets judiska majoritet för mycket. Men man kan inte förklara bosättningarna som olagliga.

Eric Rozenman är Washingtons direktör för CAMERA, den Boston-baserade Kommittén för Accuracy in Middle East Reporting in America.

latimes.com/news/opinion/commentary/la-oe-rozenman11-2009dec11,0,5212003.story

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

The basic relevant provision, the League of Nations’ 1922 British Mandate for Palestine, Article 6, encourages “close settlement by Jews on the land, including state lands and waste lands not required for public use.” Most Israeli settlements in the West Bank have been built on land that was state land under the Ottomans, British, Jordanians and, after the 1967 Six-Day War, under the Israelis, or on property that has been privately purchased.

The United States endorsed Article 6 by signing the 1924 Anglo-American Convention, a treaty stipulating acceptance of the mandate. The League of Nations is long gone, but Article 6 remains in force. The United Nations’ 1945 Charter, Article 80 — sometimes known as “the Palestine article” — notes among other things that “nothing in the charter shall be construed to alter in any manner the rights whatsoever of any states or peoples or the terms of existing international instruments.”

Eugene Rostow, U.S. undersecretary of State for President Lyndon Johnson — who is an authority on international law and the coauthor of U.N. Security Council Resolution 242, which outlines requirements for Arab-Israeli peace — reaffirmed this principle. In 1990, he said: “The Jewish right of settlement in the West Bank is conferred by the same provisions of the mandate under which Jews settled in Haifa, Tel Aviv and Jerusalem before the state of Israel was created.”

As for Resolution 242’s call for “secure and recognized boundaries,” according to Rostow in 1991 in another piece, a careful look at the wrangling over the resolution in 1967 makes it clear that it did not mandate Israeli withdrawal from all of the West Bank, Gaza Strip, Golan Heights and Sinai peninsula to the post-1948 armistice lines.

Many who allege that Jewish communities in the West Bank violate international law cite the 4th Geneva Convention, Article 49. It states that an occupying power “shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.” But Julius Stone, like Rostow a leading legal theorist, wrote in his 1981 book, “Israel and Palestine: An Assault on the Law of Nations,” that the effort to designate Israeli settlements as illegal was a “subversion . . . of basic international law principles.”

Stone, Stephen Schwebel, a former judge on the International Court of Justice, and others have distinguished between territory acquired in an “aggressive conquest” (such as Nazi Germany’s seizures during World War II) and territory taken in self-defense (such as Israeli conquests in 1967).

The distinction is especially sharp when the territory acquired had been held illegally, as Jordan had held the West Bank, which it seized during the Arab states’ 1948-49 war against Israel.

Further, Article 49 of the 4th Geneva Convention was intended to outlaw the Nazi practice of forcibly transporting populations into or out of occupied territories to labor or death camps. Israelis were not forcibly transferred to the West Bank, nor were Palestinian Arabs forced out of it. Two years after President Carter’s State Department determined that Israeli settlements violated international law, President Reagan said flatly that they were “not illegal.”

One can argue, as Reagan did and Obama does, that Israel’s establishing towns in the disputed territories after 1967 obstructs diplomacy, or, as some Israeli critics do, that building Jewish communities near Palestinian Arab population centers disperses the country’s Jewish majority too widely. But one cannot accurately declare the settlements illegal.

Eric Rozenman is Washington director of CAMERA, the Boston-based Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America.

Copyright © 2010, The Los Angeles Times

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

Abbas antisemitism antisionism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, bosättningar, Fatah, FN, Israel, Jerusalem, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Västbanken

Israel har ALLTID velat ha fred!

Jan 2

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Skratta eller gråta?

Information från Israel kommer i flera varianter. En del rena nyheter – med strikt preferens för de som är negativa för Israel, Vi får inte veta när muslimska terrorister attackerar Israeliska mål, enbart när Israel svarar. GODA nyheter om Israel märks inte i vårt vanliga nyhetsflöde.

Andra varianter är när antisemitiska lögner med rötter i medeltiden blir “kultur” i tidningar som Aftonbladet. Säljer det lösnummer? Tydligen.

Sedan kommer totala icke-nyheter som att “”Netanyahu vill ha fredsmöte med Abbas” som om tidningarna inte har upptäckt att Netanyahu redan för 1½ månad sedan gick med på att begränsa bosättningarna i Judéen/Samarien i 10 månader för att visa att han redan hade ödmjukat sig inför Abbas och Obamas helt olagliga krav – mängder av advokater för judar som plötsligt ser sina stora investeringar frysa inne har anmält den illegala frysningen till domstol. En annan rapport om olagligheten i Los Angeles Times.

Abbas har 8½ månader kvar att starta verkliga fredssamtal om han vill ha fred. Hittills har inget tytt på det – det enda han har velat från Olmerts tid, är att få så mycket som möjligt utan att ge ett dugg, speciellt inte fred utan möjligtvis lite stillestånd tills han eventuellt blir starkare militärt – speciellt med Obamas general Dayton som bygger upp hans krigsmakt nu. Kleptomani tycks vara den svåraste sjukdomen hos alla palestinska ledare.

Abbas goddag-yxskaft-svar kan du läsa här – “nä, vi har inte fått nån formell begäran om fredsdiskussioner……”

Hade han verkligen velat ha fred hade han förstås ändrat på Hamas Konstitution, som inte tillåter Israels existens. Du minns också vad Dahlan, en av de något yngre topparna inom Fatah, sa nyligen: “Arafat drev med hela världen!”

Han har inte gjort ett dugg heller emot alla andra problem som officiellt borde ha hindrat honom från att få några bidrag: han har inte försökt stoppa terrorn utan tvärtom, Al Aqsa Brigade bekräftades som Fatahs egna terrorbrigad på det senaste Fatahmötet. När en sjubarnsfar och tillika rabbi mördades av tre av Al Aqsas terrorister häromdagen tog Abbas fast över hundra andra araber men “råkade” missa de verkliga förövarna….

Så det är så sant som tidningarna skriver – Netanyahu vill förhandla om fred, alltid, Abbas – aldrig. Enbart tillfredsställa kleptomanin och Fatahs Konstitution.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db *

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten terrorism TT ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Israel, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, TT

Ayalon: Israels rättigheter i de ‘omdiskuterade’ territorierna

Dec 31

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Av Danny Ayalon

WSJ Online, 30 december 2009

Översättning av originalet nedan.

De senaste uttalandena från EU:s nya chef för ‘utrikes relationer’, Catherine Ashton, och hennes kritik av Israel har återigen väckt internationell uppmärksamhet till Jerusalem och bosättningarna. Tyvärr verkar det föreligga total okunnighet om Israels rätt till vad som i allmänhet kallas “ockuperade områden”, men vad som verkligen är “omtvistade territorier.”

Det beror på att marken som nu kallas Västbanken inte kan betraktas som “ockuperad” i juridisk bemärkelse, eftersom det inte hade uppnått erkänd suveränitet, självständighet före Israels erövring. I motsats till vad vissa tycks ha övertygat sig själva om, har det aldrig funnits en palestinsk stat, och ingen annan nation har någonsin etablerat Jerusalem som huvudstad trots att den varit i islamisk kontroll i hundratals år.

Namnet “Västbanken” användes första gången 1950 av jordanierna när de annekterade marken för att skilja det från resten av landet, som ligger på östra stranden av floden Jordan. Avgränsningen för detta område sattes endast ett år tidigare under vapenvila mellan Israel och Jordanien är de gjorde slut på kriget som inleddes 1948, då fem arabiska arméer invaderade den framväxande judiska staten. Det var Jordaniens krav på att 1949 års stilleståndslinje inte blev en internationellt erkänd gräns utan endast en linje som skiljer arméer. Vapenstilleståndsavtalet nämner specifikt: “Ingen bestämmelse i detta avtal skall på något sätt påverka de rättigheter, krav och ståndpunkter endera parten fattar vid en fredlig lösning av den palestinska frågan, och bestämmelserna i detta avtal dikteras enbart av militära skäl.” (Ayalons kursivering.) Denna gräns blev den berömda “gröna linjen” och kallas så därför att militärer under vapenstilleståndssamtalen använde en grön penna för att rita linjen på kartan.

Efter sexdagarskriget, när än en gång de arabiska arméerna sökte förgöra Israel och den judiska staten, erövrade Israel Västbanken och andra områden, och FN försökte att skapa en varaktig lösning på konflikten. FN:s säkerhetsråds resolution §242 är förmodligen en av de mest missförstådda handlingarna på den internationella arenan. Medan många, speciellt palestinierna, trycker på tanken att dokumentet kräver att Israel återlämnar allt erövrat över den gröna linjen, kunde inget vara längre från sanningen. Resolutionen uppmanar till “fred inom säkra och erkända gränser”, men ingenstans nämns var dessa gränser skulle vara.

Det är bäst att lyssna på avsikterna hos författarna till resolution §242 som visar hur den skall tolkas. Eugene V. Rostow, USA:s statssekreterare för politiska frågor 1967 och redaktör för den artikel som förklarade innehållet 1990 [se min artikel med översättning på denna länk]: “säkerhetsrådets resolution nr 242 och (senare FN:s Säkerhetsråds resolution) §338 … vilar på två principer, Israel skall administrera territorierna till dess de arabiska grannarna sluter fred, och när freden görs bör Israel dra sig tillbaka till “säkra och erkända gränser”, som inte behöver vara samma som vapenstilleståndets demarkationslinjer enligt §194.”

Lord Caradon, den brittiske FN-ambassadören vid den tiden och resolutionens huvudredaktör som introducerade det till Rådet, sade 1974 entydigt att “Det hade varit fel att kräva att Israel återgår till sina ställningar 4 juni 1967, eftersom de positionerna var oönskade och artificiella.

Den amerikanska FN-ambassadören vid den tiden, fd justitierådet Arthur Goldberg, gjorde frågan ännu tydligare när han 1973 förklarade att “resolutionen talar om tillbakadragande från ockuperade områden, utan att definiera omfattningen av tillbakadragandet.” Detta skulle omfatta “mindre än ett fullständigt tillbakadragande av Israels styrkor från ockuperat territorium, eftersom Israel har haft gränser som visat sig vara mycket osäkra.”

Även den sovjetiska delegaten till FN, Vasilij Kuznetsov, som kämpade mot den slutliga texten, medgav att resolutionen gav Israel rätt att “dra tillbaka sina trupper endast till de linjer som de finner lämpligt.”

Efter kriget 1967, då judar började återvända till sina historiska centra på Västbanken, eller Judeen och Samarien, som det området har varit känt för världen i 2000 år tills jordanierna döpte om det, uppstod frågan om bosättningarna. Rostow fann inga rättsliga hinder för den judiska bosättningen i dessa områden. Han vidhöll att reglerna för det ursprungliga brittiska mandatet Palestina fortfarande gällde på Västbanken. Han sa: “den judiska rätten till bosättning i Palestina väster om Jordanfloden, som är i Israel, gjorde äganderätten av Västbanken, Jerusalem, oantastlig. Denna Mandaträtt har aldrig avslutats och kan inte ändras annat än genom en erkänd fred mellan Israel och sina grannar.” Det finns inget internationellt bindande dokument som rör detta område som har upphävt den här rätten till judisk bosättning därefter.

Och ändå existerar denna uppfattningen att Israel ockuperar stulen mark och att palestinierna är det enda partiet med nationell, juridisk och historisk rätt till det. Detta är inte bara moraliskt och sakligt felaktigt, utan innebär också att ju mer denna berättelse accepteras, desto mindre sannolikt är det att palestinierna känner ett behov av att komma till förhandlingsbordet. Uttalanden som de av Lady Ashton’s är inte bara felaktiga, de för en förhandlingslösning längre bort.

Mr Ayalon är vice utrikesminister i Israel.

Originalartikel:

Israel’s Right in the ‘Disputed’ Territories

WSJ online december 30, 2009

By DANNY AYALON

The recent statements by the European Union’s new foreign relations chief Catherine Ashton criticizing Israel have once again brought international attention to Jerusalem and the settlements. However, little appears to be truly understood about Israel’s rights to what are generally called the “occupied territories” but what really are “disputed territories.”

That’s because the land now known as the West Bank cannot be considered “occupied” in the legal sense of the word as it had not attained recognized sovereignty before Israel’s conquest. Contrary to some beliefs there has never been a Palestinian state, and no other nation has ever established Jerusalem as its capital despite it being under Islamic control for hundreds of years.

The name “West Bank” was first used in 1950 by the Jordanians when they annexed the land to differentiate it from the rest of the country, which is on the east bank of the river Jordan. The boundaries of this territory were set only one year before during the armistice agreement between Israel and Jordan that ended the war that began in 1948 when five Arab armies invaded the nascent Jewish State. It was at Jordan’s insistence that the 1949 armistice line became not a recognized international border but only a line separating armies. The Armistice Agreement specifically stated: “No provision of this Agreement shall in any way prejudice the rights, claims, and positions of either Party hereto in the peaceful settlement of the Palestine questions, the provisions of this Agreement being dictated exclusively by military considerations.” (Italics added.) This boundary became the famous “Green Line,” so named because the military officials during the armistice talks used a green pen to draw the line on the map.

After the Six Day War, when once again Arab armies sought to destroy Israel and the Jewish state subsequently captured the West Bank and other territory, the United Nations sought to create an enduring solution to the conflict. U.N. Security Council Resolution 242 is probably one of the most misunderstood documents in the international arena. While many, especially the Palestinians, push the idea that the document demands that Israel return everything captured over the Green Line, nothing could be further from the truth. The resolution calls for “peace within secure and recognized boundaries,” but nowhere does it mention where those boundaries should be.

It is best to understand the intentions of the drafters of the resolution before considering other interpretations. Eugene V. Rostow, U.S. Undersecretary of State for Political Affairs in 1967 and a drafter of the resolution, stated in 1990: “Security Council Resolution 242 and (subsequent U.N. Security Council Resolution) 338… rest on two principles, Israel may administer the territory until its Arab neighbors make peace; and when peace is made, Israel should withdraw to “secure and recognized borders,” which need not be the same as the Armistice Demarcation Lines of 194.”

Lord Caradon, the British U.N. Ambassador at the time and the resolution’s main drafter who introduced it to the Council, said in 1974 unequivocally that, “It would have been wrong to demand that Israel return to its positions of June 4, 1967, because those positions were undesirable and artificial.”

The U.S. ambassador to the U.N. at the time, former Supreme Court Justice Arthur Goldberg, made the issue even clearer when he stated in 1973 that, “the resolution speaks of withdrawal from occupied territories without defining the extent of withdrawal.” This would encompass “less than a complete withdrawal of Israeli forces from occupied territory, inasmuch as Israel’s prior frontiers had proven to be notably insecure.”

Even the Soviet delegate to the U.N., Vasily Kuznetsov, who fought against the final text, conceded that the resolution gave Israel the right to “withdraw its forces only to those lines it considers appropriate.”

After the war in 1967, when Jews started returning to their historic heartland in the West Bank, or Judea and Samaria, as the territory had been known around the world for 2,000 years until the Jordanians renamed it, the issue of settlements arose. However, Rostow found no legal impediment to Jewish settlement in these territories. He maintained that the original British Mandate of Palestine still applies to the West Bank. He said “the Jewish right of settlement in Palestine west of the Jordan River, that is, in Israel, the West Bank, Jerusalem, was made unassailable. That right has never been terminated and cannot be terminated except by a recognized peace between Israel and its neighbors.” There is no internationally binding document pertaining to this territory that has nullified this right of Jewish settlement since.

And yet, there is this perception that Israel is occupying stolen land and that the Palestinians are the only party with national, legal and historic rights to it. Not only is this morally and factually incorrect, but the more this narrative is being accepted, the less likely the Palestinians feel the need to come to the negotiating table. Statements like those of Lady Ashton’s are not only incorrect; they push a negotiated solution further away.

Mr. Ayalon is the deputy foreign minister of Israel.

antisemitism antisionism EU Eurabia Eurabien Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier politiskt korrekt Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, EU, Fatah, tvåstatslösning, Västbanken

Svenska halvsanningarna fortsätter som vanligt

Dec 27

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

De strider helt mot Pressens Etiska Regler:

Etiska regler för press, TV och radio
Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.

I. PUBLICITETSREGLER

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.

Var generös med bemötanden

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.

6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen. Respektera den personliga integriteten

Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn.
Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Var varsam med bilder

11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.

12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Var försiktig med namn

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.

Läs igenom två gånger och våga därefter påpeka att svenska medier följer detta – i detta fall deras Mellanösternrapportering. Hade det varit möjligt att beivra direkta lögner och falskvinkling och avsiktligt undanhållande av icke politiskt korrekta fakta, hade domstolarna inte fått tid för något annat.

Ta en typisk artikel: “Blodig dag i Mellanöstern“. Den talade om tre medlemmar av Abbas egen legaliserade terrororganisation – som fick mandat för vidare terror på deras kongress i våras, som fru Sahlin bevistade och upplyste dem om att allt är Israels fel. Terrorbrigaden betalas av Obama och Bildt.

De tre männen var beväpnade och erfarna terrorister, medlemmar i Abbas privata godkända terrorgäng, nyligen släppta från israeliskt fängelse, som du ser på denna länken. Samtidigt hade PA fångat in 120 andra potentiella mördare, men konstigt nog inte de tre skyldiga som konstigt nog råkade vara med i Aksa Brigade.

Eftersom IDF, Israels Försvarsarmé vet alltför väl hur det fungerar, fann de sej nödsakade att själva gå och hämta mördarna. En fjärde misstänkt terrorist hann överlämna sej till Abbas gäng i tid, och lär inte sitta länge i fängelse hos en regim som uppkallar skolor och torg efter kända judemördare.

Detta föregicks av:

En känd rabbin blev nedskjuten av Abbas terrorister på torsdagen före. Denna rabbinen, som levt i den urgamla judiska provisen Samarien (se Bibeln) i 14 år. På svenskt doublespeak blev han “en bosättare” med ungefär samma rättigheter som en kanin.

Detta föregicks av:

Ca två veckor tidigare togs vägspärrar bort som hade förhindrat mordet, på order av Barak och israels regering. De som bodde i området hade förutspått att det – som vanligt – skulle följas av mordattacker från araberna.

Så – följer snutten hos TT de Pressetiska Reglerna om allsidig information? Du avgöra själv – det är inte svårare för dom än för mej att hitta informationen om man har lust.

Det är länge grävande journalistik grävde ner sej själv i Sverige.

DN368 SDS AB SDS GP .

Abbas muslimer antisemitism islamism mediekritik antisionism Bildt Israel Mellanösternkonflikten palestinier Barack Obama politiskt korrekt Mona Sahlin terrorism ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Barak, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, mediakritik

Netanyahu och Obama och Peres och Abbas

Nov 11

Posted by admin in Israel, Mellanöstern | No Comments

Netanyahu har haft ett kort samtal i lugn och ro med Obama utan att därefter tillfredsställa killarna och tjejerna med kamera på magen. Genast börjar svenska tidningar dilla om Mellanösternfreden, vilken är helt oväsentlig så länge Abbas sitter och febrilt tuggar på sin servett framför det stora smörgåsbordet, och vill ha något som inte erbjuds – hela Israel. Eller åtminstone hela Jerusalem, judarna kan väl hålla sej i Tel Aviv! Det blir enklare för Ahmadinejads raketer också, annars riskerar de att träffa Al Aqsa, den gamla bysantinska kyrkan som Muhammed trodde sej drömma om utan att någonsin ha sett den.

Att presentera Israels “vi är redo för samtal”, en 60-årig nyhet, som om den är ny känns lite fattigt. Det som hade varit en nyhet hade varit om Abbas hade erbjudit en enda liten positiv åtgärd för att komma närmare en fred – som totalstopp för hatpropagandan mot judar/Israel i media och skolböcker – vilket är inledningen till allting och anledningen till varför palestinaaraberna helt har förlorat självbevarelsedriften. Han lovade detta när han skrev under “Vägplanen”, han lovade det i Annapolis.

Föreställ dej monoton hatpropaganda i öronen dag och natt! Men så länge som Bildt betalar……. Det stora problemet är, som bekant, Iran och dess vägran att lämna ut sitt uran för att förädlas men samtidigt göras obrukbart – mer eller mindre – för kärnvapen. utan enbart för energiproduktion. Iran har sagt nej till avtalet som USA/Ryssland/Frankrike gjorde, men vill “fortsätta prata till döds” för att dra ut på tiden, samtidigt som de hemma jobbar febrilt. De tjatar på ryssarna att ge dem fler vapen mot israeliska/amerikanska flyganfall. Dessutom har övningen Juniper Cobra avslutats, den största militärövningen USA och Israel någonsin haft – konstigt att ingen berättade om det för TT. Tyvärr visar denna övning också att Obama helt övergivit sitt ursprungliga löfte att se till att Iran inte skaffade sig kärnvapen, utan i stället satte han fru Clinton redan i somras att börja prata om “Middle Eastern umbrella against the nuclear weapons of Iran”….. Tror han att Israel och arabländerna älskar honom högre då, än om han verkligen satte hårt mot hårt vad gällde Iran? Han kommer knappast att göra det eftersom han inte gjort ett skvatt på 8 månader. Inte lyssnat ett ögonblick på bönerna från folket i Iran där många alls inte är fiender till Israel. Israel har alltid haft kortvågssändningar och nu internetsändningar till folket där. I stället har han slitit hårt att attackera Israel, och förlorat de mångåriga vänskapsbanden, som också USA har tjänat på. Abbas har ju talat om för hela världen genom Fatah Constitution att det är vad han vill ha, så varför får han det inte? Han låter Erekat sparka och skrika, se länk.

Peres

Det var LÄNGE sedan han i böcker skrev hur viktiga de israeliska bosättningarna i Judéen/Samarien var för Israels säkerhet. Nu sitter han, seniliteten till trots, som president som inte har fattat att jobbet i huvudsak är ceremoniellt, och i stället försöker han föra sin vänsterpolitik. Han älskar Fatah och Abbas, de är så moderata SÅÅÅÅ. Gå till artikeln jag just lade här, och sök på ordet Fatah…..

Peres är just i Brasilien och dansar med flickorna, och talar om “sin gamla kompis Abbas”. Peres har alltid varit en lurifax, minns hur han gick helt bakom ryggen på Rabin och talade med PLO, vilket var helt förbjudet, men han berättade det ju inte för någon förrän det var för sent, och då var Rabin tvungen att hålla god min. Nu lång tid därefter så ljuger Peres rakt ut om vad Rabin sa 1995, en kort tid innan han blev mördad. Nu har det visat sig att Peres även står helt bakom den nya extrema judiska amerikanska vänsterorganisationen J-Street! De vill återuppliva gamla Oslo-avtalen som aldrig på något vis uppehölls av arabsidan, och som Peres – i sin editerade variant av Rabins åsikter, helt har glömt bort Rabins mycket exakta uttalande om att Israels östgräns alltid kommer att vara Jordandalen. Det är på många sätt Israels gräns mot Arabvärlden och en bred inkörsport om fientligheter uppstår, och helt avgörande för Israels säkerhet.

Vill inte Peres att Israel ska överleva honom?

Ek888 HD SDS526 SvD927 GP345 B608 AB007 BLT609 Kr110 DN244 |

.
Ahmadinejad antisemitism antisionism araber Abbas Arafat bosättare bosättningar Fatah islamism Israel Jerusalem Judeen Samarien Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Barack Obama palestinska myndigheten palestinier Peres terrorism Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Iran, islamism, Israel, kärnvapen, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, USA

Israel-Obama 1-0

Nov 3

Posted by admin in Mellanöstern, Världspolitik | 1 Comment

Vi minns hur Abbas var den första som Obama ringde till när han trodde att han hade all makt i världen, att klämma åt judarna riktigt ordentligt.

Minns Mr O i Kairo, som visade att han inte hade en aning om judarnas historia i Mellanöstern före Förintelsen.

Han har än inte vågat åka till Israel sedan han blev Mr President. Snart blir han Former Mr President och kommer att gå i Carters gnälliga fotspår i all oändlighet.

Han lovade Abbas att han skulle sköta jobbet, att Abbas inte behövde ge ett smack i förhandlingarna, enbart kräva – mer än någon palestinsk ledare eller amerikansk president tidigare hade krävt av Israel.

Han lovade Abbas att han skulle fixa det så att Abbas fick hela gamla Jerusalem som sin huvudstad – det var väl av rättviseskäl eftersom det aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad. Kanske han kan fixa så att judarna då får dansa ett tag runt Kaabastenen i stället?

Resultatet är det självklara. Obama har satt en stor propp i alla fredsförhandlingar för en lång tid framåt. Nu är Abbas sur för att han inte får alla leksaker han vill ha.

Abbas var länge Arafats närmaste man, eller en av dem. Han kommer givetvis ihåg Arafats mycket lönande stil – lönande för den personliga ekonomin. Minns Osloförhandlingarna?

On the very day that he signed the Declaration of Principles in 1993 (Oslo I), Yasser Arafat ¹⁹ addressed the Palestinian people on Jordan television, assuring them that the agreement was nothing more than the implementation of the 1974 PLO Plan of Phases, a 10-point scheme for the destruction of Israel in stages. The first stage, said Arafat, is “the establishment of a national authority on any part of Palestinian soil that is liberated or from which the Israelis withdraw.” ²⁰ The same assertion was repeated by Chairman Arafat after the signing of Oslo II. ²¹ These assertions, considered together with Israel’s peremptory right to endure, its peremptory obligation to punish crimes ²² and the PLO’s persistent breaches of all agreements with the Jewish State, obligate prompt termination of an altogether misnamed “Peace Process.”

För fotnötterna, se originalartikeln.

Men vackelgången fortsätter. Obama har anställt känd antisemit i sin spionverksamhet medan fru Clinton har vickat på höften än en gång och – efter att först ha lovprisat Israel, nu kräver än mer av dem. Tala om att vända rumpan efter ökenvinden och få Obamas korta administration att verka lika osäker som Abbas.

SvD105 DN059 D GP814 SDS B456 SvD929 AB Ek911 T BLT SDS |

.
antisemitism antisionism araber Abbas Arafat bosättare bosättningar Clinton Fatah Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Obama palestinska myndigheten terrorism USA Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Netanyahu, Obama, USA

Amnesty ljuger om palestinskt vatten.

Oct 26

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

I morgon släpper Amnesty en lång gedigen dyr vattenrapport som enbart anklagar Israel som alltid. Man märker vilka enorma resurser de har att utreda det som de känner för.

Kommentarer har redan börjat komma.

PA bryter mot överenskommelserna angående vattenfördelning medan Israel har vattenkris.

[Där står faktiskt "kubikliter" i artikeln, men de måste mena kubikmeter!]

Israels Vattenmyndighet avvisar Amnesty Internationals påstående, som släpps i en rapport på tisdagen, att israeler dricker sig otörstiga på bekostnad av den Palestinska myndighetens (PA) araber. Vattenmyndigheten kontrade att PA:s araber ständigt bryter mot Osloavtalet angående illegal borrning efter vatten och utsläpp av orenat avloppsvatten.

“Amnestys rapport är selektiv och felaktig, för att uttrycka sig milt, säger talesmän för Vattenmyndighetens ordförande Uri Shore.

Trots flera påståenden från människorättsorganisationer att Israel har tagit bort vatten från vad som nu är den palestinska myndigheten, har faktiskt mängd vatten tillgänglig för PA:s araber gått upp sedan sexdagarskriget 1967 medan israelerna har förlorat enorma 70 procent av i sina resurser.

“Mängden av naturligt vatten, däribland underjordiska akviferer, den mängden vatten som varje år tillhandahölls alla israeler före 1967 var 500 kubikmeter per år,” förklarar Vattenmyndigheten. “I dag är siffran 149 kubikmeter, medan vatten tillgängligt för PA:s araber faktiskt har ökat med 22 procent, från 87 kubikmeter till 105 kubikmeter om året per invånare.”

Det noteras att den klyfta som finns “inte är så stor” att den kan kallas en katastrof.

Samtidigt vägrar PA att behandla avloppsvatten från jordbruket, som överenskommits med Israel 1995 som en del av Osloavtalet. NGO Monitor president Prof. Gerald Steinberg sade att Amnestys rapport manipulerar frågan om vatten och ignorerar komplexiteten i historien och överenskommelserna för att åter falskeligen framställa Israel som en brutal regim. I rapporten ges en pinsamt naiv berättelse som lägger skulden enbart på Israel, den palestinska ledningen frias helt från ansvar för de avtal som undertecknats inom ramen för Oslo. ”

Israels vattenresurser är nära en rekordlåg nivå, efter fyra år av torka tillsammans med ökad vattenanvändning och en växande befolkning. Högre vattenavgifter och bevarandeåtgärder har minskat vattenförbrukningen med mer än 20 procent i år.

Prognosmakare har försiktigt förutsagt att den här vintern kommer att bli blötare än vanligt, men det skulle krävas ett modernt mirakel för att fylla på landets resurser.

Spridda kraftiga regn föll i norra och östra delarna av landet i måndags samtidigt som en värmebölja drabbade landet. Mängden nederbörd var imponerande genom att falla under en period av några minuter, men hade liten effekt på Kinneret och underjordiska akviferer.

[Vilket är en Google-översättning, något uppfiffad, av]

PA Violating Water Accords as Israel Faces Crisis

Cheshvan 8, 5770, 26 October 09 04:15

by Tzvi Ben Gedalyahu

(Israelnationalnews.com) The Water Authority rejects Amnesty International claims, to be released in a report on Tuesday, that Israelis whet their thirst at the expense of Palestinian Authority Arabs. The Water Authority countered that PA Arabs continually violate Oslo Accords by illegally drilling for water and spilling untreated sewage.

“The Amnesty report is selective and incorrect, to make an understatement,” said spokesmen for Water Authority chairman Uri Shore.

Despite several claims by human rights organizations that Israel has taken water away from what is now the Palestinian Authority, the amount of water available to PA Arabs since the Six-Day War in 1967 actually has gone up while Israelis have suffered a whopping 70 percent drop in their resources.

“The amount of natural water, including underground aquifers, the amount of water available annually to every Israeli before 1967 was 500 cubic liters a year,” the Water Authority explained. “Today the figure is 149 cubic liters, while water available to PA Arabs actually has increased by 22 percent, from 87 cubic liters to 105 cubic liters a year per capita.”

It noted that the gap that exists “is not so great” to be termed a disaster.

At the same time, the PA is not treating sewage for agriculture, as agreed on with Israel in 1995 as part of the Oslo Accords. NGO Monitor’s President Prof. Gerald Steinberg said, “Amnesty’s report manipulates the issue of water and ignores the complexities of history and law in order to again falsely portray Israel as a brutal regime. The report adopts a painfully simplistic narrative which places blame solely on Israel, to the extent that the Palestinian leadership is absolved of responsibility for the agreements signed under the Oslo framework.”

Israel’s water resources are near an all-time low, following four years of drought along with increasing water usage and a growing population. Higher water levies and conservation measures have cut water consumption by more than 20 percent this year.

Forecasters have cautiously predicted this winter will be wetter than usual, but it would take a modern miracle to replenish the country’s resources.

Scattered heavy rain fell in northern and eastern parts of the country on Monday as another heat wave hit the country. The amount of precipitation was impressive by falling a period of a few minutes but had little effect on Kinneret and underground aquifers.

En annan källa säger följande, likaledes maskinöversatt med efterföljande original

Varför är Amnesty International så nedlåtande gentemot den palestinska ledningen?

23 oktober, 2009 av NGO Monitor | Kategori: Amnesty International, International Humanitarian Law

Förnekande av palestinska myndigheter eller skuld har länge varit ett stående tema i icke-statliga publikationer om den arabisk-israeliska konflikten. Exempel inkluderar att inte hålla palestinska samhället ansvarigt för att välja en terrororganisation med folkmord som genomgående tema i sina Stadgar, och de konsekvenser som blivit följden. Man ignorerar palestinsk korruption och minimerar det palestinska valet att engagera sig i våld för att uppnå politiska mål. Amnesty hävdar nu att den palestinska myndigheten inte kan ingå avtal av egen fri vilja.

På tisdag den 27 oktober 2009 kommer Amnesty att ge ut en 112 sidor lång rapport (www.ngo-monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_112.pdf), tillsammans med ett glänsande 12-sidigt referat (www.ngo -monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_12.pdf) och en presskonferens, där de ekar denna nedlåtande logik. Absurt nog påstår Amnesty att Israel bryter mot mänskliga rättigheter i Palestina, eftersom Osloavtalet “kodifierar ojämlikhet i tillgången till vattenresurser”. Enligt författarna har den palestinska myndigheten och det palestinska Vattenmyndigheten “mycket begränsad kontroll över vattenresurser på Västbanken. Enligt Osloavtalet har de endast fått ansvaret att förvalta en otillräcklig vattenförsörjning … för att bevara och reparera en sedan länge försummad vatteninfrastruktur som redan var i trängande behov av större reparationer. ”

Med andra ord säger Amnesty att när de ingick Osloavtalen (1993-95) var Yassir Arafat och PLO oförmögna att ta sina egna intressen i beaktande och saknade förmåga att förhandla och ingå kontrakt till sin egen fördel (om de verkligen höll sig till avtalen de en gång ingått är en annan fråga). Enligt avtalsrätten kan ett avtal ogiltigförklaras på grund av bristande kapacitet på grund av ungdomligt oförstånd, psykisk sjukdom eller fylleri. Amnesty måste anse att palestinierna som deltagit i förhandlingarna och kommit överens om Oslobesluten var barn, galna, eller asfulla om de håller på med sådana ologiska och fåniga argument. Om jag var en palestinier är jag inte säker på att jag vill ha denna patriarkaliska organisation att tala å mina vägnar.

Why Does Amnesty International Patronize the Palestinian Leadership?

October 23rd, 2009 by NGO Monitor Staff | Category: Amnesty International, International Humanitarian Law

The denial of Palestinian agency or culpability has been a long standing theme in NGO publications on the Arab-Israeli conflict. Examples include failing to hold Palestinian society responsible for electing a genocidal terror organization and the consequences that have resulted; ignoring Palestinian corruption, and minimizing the Palestinian choice to engage in violence to achieve political aims. Amnesty is now claiming that the PA is unable to enter into contracts of its own free will.

On Tuesday, October 27, 2009, Amnesty will be issuing a 112-page report (www.ngo-monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_112.pdf), along with a glossy 12-page summary report (www.ngo-monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_12.pdf) and a press conference, echoing this patronizing logic. Absurdly, Amnesty claims that Israel is violating the human rights of Palestinian because the Oslo Accords “codified inequality in access to water resources”. According to the authors, the PA and the Palestinian Water Authority have “extremely limited control over water resources in the West Bank. Under the Oslo Accords, [they] merely acquired the responsibility of managing an inadequate water supply…and for maintaining and repairing a long-neglected water infrastructure that was already in dire need of major repairs.”

In other words, Amnesty is saying, that when they entered into Oslo (1993-95), Yassir Arafat and the PLO were incapable of taking their own interests into account and lacked the ability to negotiate and enter into a deal to their own benefit (whether they actually stuck to the deal once entered into is another question). Under contract law, an agreement can be invalidated for a lack of capacity on the basis of infancy, mental illness, or drunkenness. Amnesty must think that the Palestinians involved in negotiating and agreeing to Oslo were children, insane, or wasted if it is advancing such an illogical and silly argument. If I was a Palestinian, I am not sure I would want this paternalistic organization advocating on my behalf.

Ytterligare en rapport om du vill lära dej än mer: “Water Authority: Amnesty didn’t consult us over critical report” Amnesty hade helt sonika satt sej ner och diktat ihop sin rapport utan att ens fråga den israeliska Vattenmyndigheten om något alls!

D051 SMP260 HD SvD821 B261 AB780 K990 DN967 vg db PS SR SR AB574 Ek |

.
Amnesty antisemitism antisionism araber Abbas Fatah folkrätt Israel Mellanösternkonflikten muslimer NGO palestinska myndigheten terrorism tvåstatslösning Västbanken ...

Tags: Amnesty, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Israel, Västbanken

Vad sa Rabin?

Sep 23

Posted by admin in Israel | 1 Comment

Premiärminister Rabins tal till Knesset om den temporära överenskommelsen med palestinaaraberna, 5 oktober 1995.

Jag kände inte till detta talet förrän Olmert vitt och brett skröt om att Rabin hade lovat araberna det ena efter det andra -varefter en stormflod av artiklar påpekade att det var ren lögn.

Vill du veta vad Rabin sa måste du självklart läsa vad han sa – men här är några relevanta utdrag.

Mr Rabin uttryckte sin vision av en permanent lösning. Det omfattar ett enat Jerusalem under Israel, Israels säkerhetsgräns är Jordanfloden – ingen återgång till stilleståndslinjerna från 4 juni 1967 och nya judiska bosättingar byggs i Judéen/Samarien/Gaza. Måldatum för diskussionerna är 4 maj 1999. Förhandlingarna omfattar Jerusalem, flyktingar, bosättningar, säkerhet, gränser och normalisation. Efter en stormig debatt vann regeringen omröstningen med minsta möjliga majoritet.

Vi har återvänt till Sion, i Israels land har vi byggt upp en nation, en stat. De lagliga ägarna, det Judiska Folket, har återställts.

Vi återvände inte till ett tomt land, utan har kämpat blodigt med palestinerna i 100 år och blivit anfallna av de arabiska arméerna. Idag har vi kontroll över mer än två miljoner palestiner, ingen idealisk situation. Vi väljer fred.

Osloöverenskommelserna ägde rum 1993 och 1994.

Den tredje överenskommelsen publiceras idag. Idag har vi också fått ett fredsavtal med Jordanien, en följd av Osloöverenskommelsen.

Vi har den judiska staten Israel med minst 80% judar. samtidigt som vi ger muslimer, kristna, druser och andra fulla personliga, regligiösa och civila rättigheter.

Den palestinska enheten är ej en full stat, som styr det palestinska folket under sin ledning. Israels gränser kommer aldrig att gå tillbaka till stilleståndslinjerna av den 4 juni 1967.

Jerusalem är Israels huvudstad, som också omfattar Ma’ale Adumim och Givat Ze’ev. Fri tillgång och religiös frihet för muslimer och kristna.

Israels säkerhetsgräns går i Jordandalen.

Bosättningar som Gush Etzion, Efrat, Beitar och andra byar är en del av Israel.

Vi i det ledande partiet, Arbetarpartiet, föredrar en judisk stat framför en binationell stat, som skulle uppstå om vi annekterade 2.2 miljoner palestinier.

Palestinierna är inget hot för Israel, men den fortgående terrorismen är ett hot för oss. Även om Arafat och PLO har lovat upphöra med detta fortsätter andra, Hamas, Islamic Jihad och vi gör vad som är nödvändigt för att stoppa det.

Vi kräver att PA, Palestinian Authority med Arafat, tar allvarligare steg än tills nu, för att stoppa terrorn.

Som den Judiska Nationen lägger vi allra största vikt vid våra heliga platser, vilket är mycket tydligt uttryckt i interimsavtalet. Exempel:

1. Patriarkernas Grav i Hebron. Vi tänker inte ändra nuvarande arrangemang med judiska och muslimska böneperioder.

2. Rachels Grav. Palestinsk polis får inte störa varken tillresande besökare eller bön. Vägen dit står under IDF:s ansvar.

3. Josefs Grav i Nablus, med studenter och lärare vid yeshivan. Oförhindrade förflyttningar mellan denna och Shalom al-Yisrael-synagogan i Jeriko.

De flesta övriga religiösa minnena är i Area B, under IDF:s säkerhetskontroll.

Area A: Civil kontroll övergår helt till PA. IDF drar sig tillbaka.

Area B: nästan alla de 450 arabiska städerna och byarna befinner sig här, Israel gör säkerhetskontroll, PA har civil kontroll och sköter sina egna liv. IDF sköter säkerheten överallt när det är nödvändigt.

Area C: Här finns judiska bosättningar, försvarsanläggningar och gränsområdena till Jordanien. Under IDF:s kontroll.

Ytterligare tillbakadragande har nämnts, men detaljerna beror helt på PA:s ansvarstagande.

Vi är väl medvetna om att PA inte uppfyllt sina åtaganden fram tills nu, har inte ändrat PLO:s Stadgar trots att de har lovat detta. Det åligger PLO att inom två månader samlas och ändra på dessa stadgar. [Gjordes aldrig.]

Israel behåller full frihet att göra vad som krävs för Israels säkerhet.

Passage av poliser från Area A till Area B sker i koordination med IDF.

Säkerheten kommer att ökas för de israeliska byarna, stängsel, privata vägar som ej går igenom arabiska bebyggelsecentra, belysning, grindar expanderas. All bevakning längs gränsen mot Jordanien och Egypten sköts av Israel.

Vi kommer att släppa mer än 5000 palestinska fångar som inte har blod på händerna. De som släpps måste skriva under en deklaration att de inte ska begå några ytterligare brott.

Hela avtalet ligger framför er, inga hemliga appendix.

Våra böner är att detta leder till fred, ett slut på alla krigen.

Det är vårt hopp.

Address to the Knesset by Prime Minister Rabin on the Israel-Palestinian Interim Agreement, 5 October 1995.

Seeking Knesset approval for the Interim Agreement, Prime Minister Rabin proclaimed the Knesset ratification as a vote of confidence in the government. After explaining in detail the main points of the agreement, Mr. Rabin expressed his vision of the permanent solution. It will include united Jerusalem under Israeli sovereignty, the country’s security border will be on the River Jordan, there will be no return to the 4 June 1967 lines and new blocs of settlements will be built in Judea and Samaria and the Gaza Strip. He spoke of the coming elections to the Palestinian Council, the IDF’s re-deployment and the creation of three zones in the territories. He announced that the target date for the conclusion of the negotiations for the permanent status will be 4 May 1999. These negotiations will also cover the issues of Jerusalem, refugees, settlements, security arrangements, borders, normalization and other issues of common interest. After a stormy debate, the government won the vote of confidence by a majority of one. Text:

Mr. Chairman,

Members of Knesset,

First of all, the Government of Israel would like to wish all the citizens of the State of Israel and the members of the Jewish people in the Diaspora, a happy New Year and an inscription for good in the coming year. We wish the entire House of Israel a year of peace and security.

Members of Knesset,

Today, the Government presents to the Knesset the “Israeli-Palestinian Interim Agreement on the West Bank and the Gaza Strip.” The Government will seek the Knesset’s approval and will view the Knesset’s decision as a vote of confidence in the Government.

The Jewish People, which has known suffering and pain, has also known how to preserve its faith, its heritage and its tradition during thousands of years of exile and has realized the dream of generations. We have, with our own eyes, been privileged to see the return to Zion, the return of the children to their borders.

Here, in the Land of Israel, we returned and built a nation. Here, in the Land of Israel, we established a state. The land of the prophets, which bequeathed to the world the values of morality, law and justice, was, after two thousand years, restored to its lawful owners – the members of the Jewish People. On its land, we have built an exceptional national home and state.

However, we did not return to an empty land. There were Palestinians here who struggled against us for a hundred wild and bloody years. Many thousands, on both sides, were killed in the battle over the same land, over the same strip of territory and were joined by the armies of the Arab states. Today, after innumerable wars and bloody incidents, we rule more than two million Palestinians through the IDF and run their lives by a Civil Administration. This is not a peaceful solution.

We can continue to fight. We can continue to kill – and continue to be killed. But we can also try to put a stop to this never-ending cycle of blood. We can also give peace a chance.

The Government chose to give peace a chance. The Government chose to do something to achieve it.

Members of Knesset,

The agreement before you is the continuation of the implementation of the agreements which were signed between the Government of Israel and the Palestinians. The first agreement which was brought to you was the Declaration of Principles, which was signed in Washington on 13 September 1993.

The second agreement which was presented to you is called the Cairo Agreement, which was signed in Cairo on 4 May 1994. Both of these agreements were ratified by the Knesset.

Mr. Chairman,

Both of the previous agreements and the third which was submitted today, separately and together, give expression to the policy of the current Government and to its path of promoting peace in the Middle East. As is known, when we formed the Government, over three years ago, we said that we would aspire to reach a permanent solution to the Palestinian Arab-Israeli conflict. And today, this Government brings, in addition to the signing of the peace treaty with the Hashemite Kingdom of Jordan – which would not have been achieved without the agreement with the Palestinians – a significant breakthrough in resolving the Palestinian-Israeli conflict and an attempt to put an end to decades of terrorism and blood.

Members of Knesset,

We are striving for a permanent solution to the unending bloody conflict between us and the Palestinians and the Arab states.

In the framework of the permanent solution, we aspire to reach, first and foremost, the State of Israel as a Jewish state, at least 80% of whose citizens will be and are, Jews.

At the same time, we also promise that the non-Jewish citizens of Israel – Muslim, Christian, Druze and others – will enjoy full personal, religious and civil rights, like those of any Israeli citizen. Judaism and racism are diametrically opposed.

We view the permanent solution in the framework of State of Israel which will include most of the area of the Land of Israel as it was under the rule of the British Mandate and alongside it a Palestinian entity which will be a home to most of the Palestinian residents living in the Gaza Strip and the West Bank.

We would like this to be an entity which is less than a state and which will independently run the lives of the Palestinians under its authority. The borders of the State of Israel, during the permanent solution, will be beyond the lines which existed before the Six Day War. We will not return to the 4 June 1967 lines.

And these are the main changes, not all of them, which we envision and want in the permanent solution:

A. First and foremost, united Jerusalem, which will include both Ma’ale Adumim and Givat Ze’ev – as the capital of Israel, under Israeli sovereignty, while preserving the rights of the members of the other faiths, Christianity and Islam, to freedom of access and freedom of worship in their holy places, according to the customs of their faiths.

B. The security border of the State of Israel will be located in the Jordan Valley, in the broadest meaning of that term.

C. Changes which will include the addition of Gush Etzion, Efrat, Beitar and other communities, most of which are in the area east of what was the “Green Line” prior to the Six-Day War.

D. The establishment of blocs of settlements in Judea and Samaria, like the one in Gush Katif.

Members of Knesset,

This government, with the Labor Party at its center, this party made its positions known through its party platform, which it made known to the public. Even before the elections to the current Knesset, we made clear and we emphasized to the electorate, at every opportunity, that we preferred a Jewish state, even if not on every part of the Land of Israel, to a binational state, which would emerge with the annexation of 2.2 million Palestinian residents of the Gaza Strip and the West Bank.

We had to choose between the whole of the Land of Israel, which meant a binational state and whose population, as of today, would comprise four and a half million Jews and more than three million Palestinians, who are a separate entity – religiously, politically and nationally – and a state with less territory, but which would be a Jewish state. We chose to be a Jewish state.

We chose a Jewish state because we are convinced that a binational state with millions of Palestinian Arabs will not be able to fulfill the Jewish role of the State of Israel, which is the state of the Jews.

Members of Knesset,

We re-emphasize that the Palestinians were not in the past and are not today, a threat to the existence of the State of Israel.

Despite this, the primary obstacle today to the implementation of the peace process between us and the Palestinians, is the murderous terrorism of the radical Islamic terrorist organizations, Hamas and Islamic Jihad, which are joined by the rejectionist organizations.

Terrorism hurts civilians and those serving in the IDF, the Police, the Border Police and the other security forces, without distinguishing between them. It is clear that murderous terrorism hurt and hurts Israelis’ sense of personal security within the area of the state and Israelis who live in the area of Judea, Samaria and Gaza.

The PLO, those in it subject to the authority of its chairman, Arafat, has stopped the terror before us, as they committed themselves in the Declaration of Principles. And yet, other terrorist organizations continue to attack us, because it is their political aim to murder Israelis, because they are Israelis, through acts of terror, in order to cause the cessation of the Israeli-Palestinian peace process. Because this is their aim, we have no intention of shirking from the efforts toward peace, even if the acts of terrorism continue to harm us. We, on our side, will make every effort against the terrorists.

We are well aware of the seriousness of terrorist acts and in all of our considerations on the road to achieving a solution to the Israeli-Palestinian conflict. We are taking the necessary and permissible steps, in accordance with Israeli law, in order to fight it. This terrorism will not achieve its political goal.

We are also repeating our demand that the Palestinian Authority fulfill its obligation, in accordance with the agreements that we have signed with it to be more severe, to step up and to intensify its actions against the murderers and enemies of peace in the area under its control. We know the Palestinian Authority has taken a series of measures that have foiled attacks, but they can do more, much more, against the terrorist organizations – the enemies of peace.

Members of Knesset,

The Interim Agreement that has been placed on your tables is based upon much work by teams with many members and is spread over 300 pages, with many sections dealing with security matters and the daily life of Israeli citizens in Judea, Samaria and Gaza and of the Palestinian residents. I want to emphasize a number of subjects:

As a Jewish nation, we must, first and foremost, pay attention to the holy places, to our religion, tradition and culture. We were strict about this in the Interim Agreement.

Here are several examples:

1. In the Cave of the Patriarchs, the current arrangement for security and the Jewish and Muslim prayers will continue as is. We agreed that we would examine the overall arrangements in Hebron after three months. We do not intend to change anything at the Tomb of the Patriarchs.

2. At Rachel’s Tomb, the principle was determined that worshippers and visitors would not encounter Palestinian police, neither on their approach to the Tomb nor during their prayers. The main road to Rachel’s Tomb from the Gilo area up to the tomb itself, will be the responsibility of the IDF. Guarding Rachel’s Tomb compound will be the responsibility of the IDF (or the Border Police), including three guard-posts outside the compound, which overlook the parking lot. Moreover, security for the area will be provided by joint Israeli-Palestinian patrols activities, in order to preserve the peace and security of those coming to Rachel’s Tomb.

3. We have found a solution to the matter of Joseph’s Tomb in Nablus. As is known, the students of the yeshiva and their teachers at Joseph’s Tomb are there only during the day and do not remain there at night. The current agreement will enable students to travel daily to the Tomb. The inside of the Tomb will be guarded by armed Israelis. The area will be guarded by the Palestinian Police according to the currently existing format and according to the procedures for movement and prayer at the Shalom al-Yisrael synagogue in Jericho. These arrangements have been in place in Jericho for a year and five months. There was one incident. A single Jew was prevented from praying.

As for the other Jewish holy places – most of them are located in Area B, which is under the overall security control of the IDF.

And as for the archaeological sites, we found a solution by mutual agreement, that no changes whatsoever will be made at any archaeological site, without the agreement of both sides.

Members of Knesset,

The way in which Israel will implement the agreement so as to achieve its political goals regarding the permanent solution and the security of the settlements and Israelis in the territories, will ensure the continuation of daily life and security, both for the Israeli side and for the Palestinian side.

The first stage of this redeployment of IDF forces will be carried out three areas, in order to enable the Palestinians to hold elections for Palestinian Council and for its Chairman, without the IDF being permanently present in Palestinian communities:

Area A – or the “brown” area; the redeployment of IDF forces will be carried out in three areas – will include the municipal areas of the six cities – Jenin, Nablus, Tulkarm, Kalkiliya, Ramallah and Bethlehem. Responsibility for civilian security in this area will be transferred to the Palestinian Authority.

Area B – or the yellow area – includes almost all of the 450 towns and villages in which the Palestinians of the West Bank live. In this area, there will be a separation of responsibilities. The Palestinians will be responsible for managing their own lives and Israel will have overall responsibility for the security of Israelis and the war against the terrorist threat. That is, IDF forces and the security services will be able to enter any place in Area B at any time.

The third area, Area C, or the “white” area – is everywhere that is not included in the areas that have been mentioned until now. In this area are the Jewish settlements, all IDF installations and the border areas with Jordan. This area will remain under IDF control.

Areas A and B constitute less than 30% of the area of the West Bank. Area C, which is under our control, constitutes more than 70% of the area of the West Bank.

However, I must bring it to the attention of the Members of the Knesset, that we have committed ourselves to an additional redeployment, in three stages, beyond the redeployment that I have already mentioned. The redeployment will be carried out according to a timetable, with each stage being carried out after the previous stage. The first will be approximately six months, beginning from the establishment of the Palestinian Council after the elections.

I must emphasize that we have not committed ourselves and I repeat, we have not committed ourselves to the scope of the redeployment at each stage. Most importantly, it was defined in the agreement that the restrictions on the completion of the redeployment are issues that will be discussed during the negotiations on the permanent settlement, as is stated in the Agreement itself and I quote: “During the further redeployment phases to be completed within 18 months from the date of the inauguration of the Council, powers and responsibilities relating to territory will be transferred to Palestinian jurisdiction that will cover West Bank and Gaza Strip territory, except for issues that will be negotiated in the permanent status negotiations.”

Several words about what the current agreement says about the permanent agreement and I quote from the agreement itself; the words speak for themselves:

1. “Permanent status negotiations will commence as soon as possible, but not later than May 4, 1996 and will end no later than May 4,1999, between the Parties. It is understood that these negotiations shall cover remaining issues, including: Jerusalem, refugees, settlements, security arrangements, borders, relations and cooperation with other negotiations and other issues of common interest.”

That is, among the criteria to be taken into account in every discussion on continuing the redeployment, with the consent of the Palestinians, according to this agreement, the criteria of the final agreement constitute considerations concerning the redeployment, continuing the redeployment.

2. “Nothing in this Agreement shall prejudice or preempt the outcome of the negotiations on the permanent status to be conducted pursuant to the DOP. Neither Party shall be deemed, by virtue of having entered into this Agreement, to have renounced or waived any of its existing rights, claims or positions.”

“Neither side shall initiate or take any step that will change the status of the West Bank and the Gaza Strip pending the outcome of the permanent solution negotiations.”

I want to remind you: we committed ourselves, that is, we came to an agreement and committed ourselves before the Knesset, not to uproot a single settlement in the framework of the interim agreement and not to freeze building for natural growth.

Members of Knesset,

We are aware of the fact that the Palestinian Authority has not – up until now – honored its commitment to change the Palestinian Covenant and that all of the promises on this matter have not been kept. I would like to bring it to the attention of the members of the house that I view these changes as a supreme test of the Palestinian Authority’s willingness and ability and the changes required will be an important and serious touchstone vis-a-vis the continued implementation of the agreement whole.

The relevant article speaks about this:

“The PLO undertakes that, within two months of the date of the inauguration of the Council, the Palestinian National Council will convene and formally approve the necessary changes in regard to the Palestinian Covenant, as undertaken in the letters signed by the Chairman of the PLO and addressed to the Prime Minister of Israel, dated September 9, 1993 and May 4, 1994.”

Members of Knesset,

An examination of the maps and of the paragraphs of the agreement regarding the additional stages of the redeployment shows that Israel retains complete freedom of action, in order to implement its security and political objectives relating to the permanent solution and that the division of the areas gives the IDF and the security branches complete security control in Areas B and C, except for the urban areas.

A difficult problem arose in Hebron and with the two sides’ agreement it was determined that, prior to the completion of the Halhoul bypass road, there would not be a complete redeployment in the city of Hebron and this will take another half a year from the signing of the agreement, that is, until 28 March 1996. In our assessment, six months are required in order to build this bypass road. When the Halhoul bypass road and the Hebron bypass road (in the Beit Hagai – Har Manoah – Kiryat Arba section) are built, this will enable the movement of Israelis without their passing through those sections of Hebron which do not have a Jewish presence. By the way, these are the same sections of the road which passed through the densely populated Arab population centers and were subject to lethal attacks, like Glass Junction. Here before you are additional details from the agreement which was achieved through great effort:

* The passage of police forces from Area A, which is entirely under the control of the Palestinians, to Area B, in which there are authorities shared by Israel and the Palestinians, requires the permission of the joint coordination apparatus, the DCO. This means that there will be no passage of Palestinian police without Israeli approval.

* The passage of Palestinian Police forces in uniform and/or armed, from the 25 Palestinian villages in which police stations will be located, to the rest of Area B, will require coordination and approval from the Joint District Coordination Office.

* There will be a deployment of Israeli-Palestinian liaison offices in the area. These liaison offices will employ joint mobile units for needs which will arise on the ground.

I should further emphasize that activity for providing security measures for the Israeli communities – fences, peripheral roads, lighting, gates – will continue on a wide scale. Bypass roads will be built, whose purpose will be to enable Israeli residents to move about without having to pass through Palestinian population centers in places which will be transferred to the responsibility of the Palestinian Authority. In any case, the IDF will not carry out a redeployment from the first seven cities, before the bypass roads are completed. In all, investment in the bypass roads will be about NIS 500 million.

The responsibility for external security along the borders with Egypt and Jordan, as well as control over the airspace above all of the territories and Gaza Strip maritime zone, remains in our hands.

Members of Knesset,

The road to reconciliation leads through the prisons. In our prisons, there are currently more than five thousand Palestinian prisoners who, in accordance with the Government’s decision, will be released. Detainees and prisoners will be included on condition that they fall into the following categories: female detainees and prisoners who have served more than two-thirds of their sentence, detainees and/or prisoners accused of or imprisoned due to security crimes that did not result in death or serious injury. What follows from this is that murderers of Jews or those who have wounded them seriously will not be released. Detainees and prisoners accused or convicted of non-security criminal offenses and citizens of Arab states held in Israel until implementation of expulsion orders against them will also be released.

We will also examine the release of prisoners and detainees over 50 years of age and 18 years of age or less, who have remained in prison 10 or more years and prisoners and detainees who are infirm and unhealthy.

But, consistent with the categories which I described before, no detainee or prisoner will be released unless he signs a commitment to obey the law, to not commit acts of terrorism and involvement in them. We have had experience, following the Cairo Agreement and hundreds remained in jail because they refused to sign.

Recently, the question of the extradition of fugitive murderers has arisen in all its intensity. We are not dealing lightly with this problem and we are continuing to demand the extradition of such murderers, according to the agreement which was signed.

Members of Knesset,

Ten days after the signing of the agreement in Washington, the redeployment will begin – in the first stage, the withdrawal of Civil Administration representative offices will begin in 14 Palestinian communities. The overall timetable will be completed within two weeks after the signing of the Agreement.

The agreement includes dozens and hundreds more details, among them, elections, including the manner of voting by the Palestinians in united Jerusalem who did not want Israeli citizenship as proposed to them by Israeli governments, water, electricity, expansion of the Jericho area by 10% without affecting the lives of the residents of the Jordan Valley, safe passage and more. In the time available today, we cannot relate to every detail separately and you will see that all of these matters are addressed in the Agreement before you.

Mr. Speaker, Members of Knesset,

The agreement with all its articles lies before you. There are no secret appendices or letters. This is the agreement that dozens, perhaps hundreds, of civil servants and IDF officers led by Foreign Minister Shimon Peres worked on and to all of them I say – thank you from the bottom of my heart. Today we may be opening a new stage in the annals of the Jewish people and the State of Israel. We know the chances. We know the risks. We will do our best to expand the chances and reduce the risks.

From the depths of our heart, we call upon all citizens of the State of Israel, certainly those who live in Judea, Samaria and the Gaza strip, as well as the Palestinian residents to give the establishment of peace a chance, to give the end of acts of hostility a chance, to give another life a chance, a new life and not only in the Histadrut. We appeal to Jews and Palestinians alike to act with restraint, to preserve human dignity, to behave in a fitting manner, – and to live in peace and security.

We are embarking upon a new path which could lead us to an era of peace, to the end of wars.

That is our prayer.

That is our hope.

A happy New Year and may the members of Knesset and the entire house of Israel be inscribed for a good life.

antisemitism antisionism Arafat bosättare bosättningar Fatah IDF Israel Jerusalem judar Judeen Samarien Mellanösternkonflikten palestinska myndigheten palestinier tvåstatslösning Västbanken ....

Tags: Arafat, bosättningar, Fatah, Israel, Jerusalem, tvåstatslösning, Västbanken

Kriget mellan judar och araber. Hur vinna kriget?

Sep 22

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

16 september: IDF/Barak tar bort 100 vägspärrar som “goodwillgest” till araberna inför avslutningen av Ramadan.

17 september kommer tacken: 3 arabiska terrorister greps när de planerade att knivhugga judar i Meitzad sydost om Jerusalem. Detta mindre än 24 timmar efter det att Barak gav order om att ta bort en massa vägspärrar. Men Mitchell var ju i Israel och man måste ta till lite skådespel. Araberna har inga sådana behov.

20 september: Två arabiska terrorister (en Hamas en PFLP) dödas när de försöker plantera en bomb vid gränsen Israel/Gaza en vacker söndagseftermiddag. Tre arabiska terrorister skadas. Terroristerna varnades först, brydde sej inte och fick en granat i huvudet. Bägge de dödade hade varit med om tidigare attacker innan. Samma dag vrålade sirenerna i Sderot.

20 september: på kvällen bombar Israel tre tunnlar som levererar vapen till Gaza.

20 september: En flock araber försöker bränna en hel judisk by! Byn Havat Gilad, byggd på judiskägt land, araberna kom för att sätta eld på så mycket som möjligt, hus och fält. Ett hus brann helt ner, flera judar sårades och två familjer blev hemlösa. 4 araber arresterades. Gilads Farm – startades av fadern till Gilad efter det att hans son hade blivit brutalt mördad av araberna för 5 år sedan. Trots att det är privatägt land har Barak än inte ansett den “legal” och inga bidrag för vägar etc. har erhållits. 15 familjer och 40 religiösa studenter bor där.

21 september: Nära Nahal Oz, där Israel levererar miljontals med liter bränsle till Gazanerna, sköt arabiska terrorister på måndagsmorgonen prick på judar som reparerade terroriststängslet. Flera sådana attacker har skett de senaste veckorna.

Om du följer svenska nyheter i stället för denna bloggen har du fått veta:

03:14 | måndag 21 september 2009

Två palestinier i norra Gaza dödades i natt av israeliska soldater. En tredje skadades. En talesman för israeliska armén säger att soldaterna sköt mot palestinierna eftersom de befann sig nära gränsen mot Israel och soldaterna trodde att palestinierna höll på med sprängämnen.

Israeliskt stridsflyg har också genomfört attacker mot tunnlar i Rafah- området i södra Gaza. Det finns inga uppgifter och några skador.

I natt sköts också minst en raket från Gaza mot den israeliska staden Sderot.

I går var det religiösa högtider både i Israel och i de palestinska områdena. Israel firade det judiska nyåret och muslimer firade id al-Fitr, som avslutar fastemånaden Ramadan. Därför är det ingen tillfällighet att attackerna från båda sidor skedde efter midnatt.

Är du nöjd med det så – ok. TT har väl inte skrivit ett skvatt.

Daniel Pipes har kommit på en revolutionär idé till Israel: se till att vinna kriget!

I alla tider har krig gått ut på att den ena sidan vinner, den andra förlorar. Detta är en mycket viktig artikel.

Som Pipes säger – det var riktigt rörande när Obama i början kläckte ur sej: “jag är säker på att vi kommer att se stora framgångar detta året!” Han uttryckte – och har fortsatt att uttrycka sin totala okunnighet och naivitet.

En av vansinnigheterna var när Rabin kläckte ur sej: “man sluter inte fred med sina vänner utan med sina fiender” och därefter gick allt åt skogen som jag skrev om i artikeln om 1967. Israel tog hand om Judéen/Samarien 1967-93 med enorm utveckling till följd, sen rasade alltsammans när Arafat tog över. Samma vanvettiga tes har de följande israeliska ledarna följt, med resultatet att inget som helst har hänt araberna, jämfört med den utvecklingen före 1993.

Det är ytterligt trivialt egentligen och har visats genom världshistorien: man gör fred med forna fiender när man har besesgrat dem! Israels alla “goodwillgester” och andra ödmjukanden har inte givit dem ett dugg högre status hos någon, varken arabvärlden eller Eurabien. Inte ens i högciviliserade Sverige.

Sun Tzu – en av de äldsta och mest kända experten på krig, för 2400 år sedan, skrev en mycket känd bok: “Konsten att kriga”. Han sa kort och gott att det enda målet med ett krig är att vinna. Detta gäller än i dag om man inte vil dra ut krigen i 60 år som i Mellanöstern. Araberna har bekämpat Israel för att eliminera landet, Israel har kämpat för att bli accepterade. Varend gång Israel har varit på väg att vinna har hela världen vältrat sig över dem och sett att de inte vann! Den triviala förklaringe till att där inte är fred än – och “freden” med Jordanien och Egypten är iskall. Läs Pipes’ artikel en gång till!

D382 DN AB201 VG896 db188 |

.
antisemitism antisionism araber Abbas Barak bosättare bosättningar Fatah Israel judar Samarien Mellanösternkonflikten Obama palestinska myndigheten palestinier terrorism tvåstatslösning Västbanken ....

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Israel, Obama, Västbanken

‘All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing’

Posts Tagged bosättningar

Som stadens borgmästare tillät Olmert 100.000 illegala arabiska ockupanter

WND undersökning: illegala arabiska husockupanter har slagit sig ner på judisk-ägd mark i Jerusalem

As city’s mayor, Olmert allowed 100,000 illegal Arab squatters

Israels bosättningar är lagliga

Israel’s settlements are legal

The British government has no authority to interfere with UN-guaranteed rights

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By DANNY AYALON

Peres

PA bryter mot överenskommelserna angående vattenfördelning medan Israel har vattenkris.

Varför är Amnesty International så nedlåtande gentemot den palestinska ledningen?

Premiärminister Rabins tal till Knesset om den temporära överenskommelsen med palestinaaraberna, 5 oktober 1995.

Address to the Knesset by Prime Minister Rabin on the Israel-Palestinian Interim Agreement, 5 October 1995.

Daniel Pipes har kommit på en revolutionär idé till Israel: se till att vinna kriget!

Recent Posts

Närradio

Viktiga dokument

Feedburner

JP

Meta

Archives

Blogroll

Last referers

Top Browsers

Top OS

Visitors Online

Tags