Posts Tagged Fatah

Frysning av judarnas byggnadsverksamhet till början av oktober 2010.

Mar 10

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

Så – 7 månader kvar, sedan är det bara för Israel att börja bygga i normal hastighet igen. Planeringen har självfallet redan startat, efter det att tyvärr flera tiotusentals araber har blivit utan arbeta pga “frysningen”. Abbas har inte gjort det minsta för att hjälpa dem att få annat.

Så – Netanyahu har gjort mycket som “förtroendeskapande åtgärd” för att få igång diskussionerna. Abbas har inte gjort ett skvatt mer än att kräva att Israel gör än mer innan man börjar diskutera något. Var det förtroendeskapande när de skrev den senaste varianten av Fatahs Stadgar? Läs själv. Eller när de offentligt ärar en terrorist under Bidéns besök? (Obama hade inga protester även om Israel krävde sådana.)

Även om indirekta förhandlingar snart startar- du kan se det framför dej, två eleganta rum, med USA som en iller rusande från det ena till det andra, eftersom araberna vägrar sitta med Israel så länge de inte har lovat allt redan före starten, men chansen att araberna ska GE något i förhandlingarna är 0.

Minns när Obama med hakan i luften under september i FN sa, att han skulle fixa att där var direkta samtal inom två månader. Nu i och med indirekta samtal har man återfört förhandlingsnivån till hur den var före 1992. Applåd.

Olmert och Barak gav och gav utan att fråga om något i gengäld, så då gick det bra att snacka – men araberna ville ha mer.

The Arab world has given U.S. Middle East envoy George Mitchell only four months to meet its demands for a new PA state that includes all of eastern Jerusalem, Judea and Samaria. PA officials said Monday they would agree to land swaps on condition that the size of the PA does not shrink.

Utgångsläget är fortfarande detsamma – först och främst ska araberna omedelbart få allt de pekar på, därefter får vi väl se vad ytterligare de kan få…….

Så Bidén är i Israel och i ena ögonblicket säger han att Israel och USA är så nära att man inte ens kan sticka ett svärd emellan – eller vad det nu var – men i nästa ögonblick visar det sig att han inte ett ögonblick har lyssnat till vad Netanyahu ett otal gånger har sagt – att Jerusalem är odelbart. Han råkade i nyheterna höra att Israel har fräckheten att bygga i sin huvudstad! Och däremed fick han hicka som spred sig som ringar över nyhetsvattnet ända till TT.

Starka varningar om Bidéns attityder kan du se på denna länken.

Jerusalem har varit judarnas huvudstad sedan kung David flyttade huvudstaden dit från Hebron för rätt länge sedan. Ungefär dubbelt så länge som muslimerna överhuvud taget har existerat. Stan har aldrig någonsin varit arabisk huvudstad! Minns historien – England förvaltade det palestinska Mandatet, som var bestämt att vara det judiska nationalhemmet efter det att det Ottomanska Riket hade fallit sönder och 99.5% utanför Turkiet hade gått till araberna. England gav, mot mandatreglerna, nästan genast bort 80% av mandatet till en arabisk kompis och det blev dagens Jordanien, och därmed var enbart 0.1% kvar för judarna. Därefter kom en rekommendation från FN att denna flisa skulle delas ytterligare en gång och hälften skulle ges åt araberna – Bernadotte åkte dit för att övertala judarna om detta, tyvärr var några vildingar så innerligt trötta på omvärldens försök att dra undan marken under fötterna på judarna, att han sköts ner.

Minns att detta skedde 3 år efter det att Hitlers Tyskland och många andra europeiska länder hade avlivat 6 av 17 miljoner judar här i världen, och hade fortsatt om Hitler hade vunnit kriget.

Så – vad är minimikraven från Israels sida i fredsförhandlingar? Fred förstås, d.v.s. totalstopp på alla terrorhandlingar, insamlande av alla illegala vapen, totalt förbud för terroristorganisationer inom Fatah – detta skedde alls icke i den nya konstitutionen som sattes upp efter mötet i Bethlehem där Sahlin var och talade till gubbarna, och skyllde allt som var fel, på Israel. För kommentarer till konferensen, se länk1 länk2 .

Netanyahu sa rakt och klart innan han blev vald att han ingalunda tänkte gå tillbaka till alla Olmerts hemliga löften till Abbas om att få allt möjligt utan att ge något. Abbas skulle få 94% av Judéen/Samarien och på något sätt bli kompenserad för övrigt land med bitar land från Israel där det bor huvudsakligen araber – inte för att de hade det minsta lust. Abbas sa ett definitivt nej, så tja – Netanyahu kommer inte att ge lika lättvindigt och emot Israels egna intressen, och Abbas kommer inte att säga ja till mindre än han blev erbjuden innan. Såvida han inte helt och hållet, med sammanbitna tänder, håller fast vid Arafats stegvisa plan att ta vad han kan, för att använda det som språngbräda för att ta mer. Minns när Rabin och Arafat skakade hand framför Vita Huset, och samtidigt hördes Arafats röst i en inspelning på Jordansk TV:

On the same day that Arafat signed the Declaration of Principles of the Oslo Accords on the White House lawn, he appeared in a pre-taped interview on Jordan TV. In Arabic he explained to his Palestinian followers: “Since we cannot defeat Israel in war, we do it in stages. We take any and every territory that we can of Palestine, and establish sovereignty there, and we use it as a springboard to take more. When the time comes, we can get the Arab nations to join us for the final blow against Israel.”

Den som tror att Abbas för ett ögonblick har glömt det, tror fel.

Så frågan är varför Bidén koncentrerar sig på Israel, som alltid i mer än 60 år har sagt att de vill ha verklig fred med alla sina grannar, på ett sätt så de kan skydda sig på ett säkert sätt. Han borde ha lagt hela tiden i Ramallah, för att snacka folk där till rätta, och ha med – inte bara morötter åt alla kamelerna utan också en piska. Gör de inte denna gång allvar av fredsförhandlingarna genom lite förtroendeskapande åtgärder, som totalstopp för all hatpropaganda i medier och skolböcker, så totalstopp på alla donationer. De får börja jobba i stället. Hemska tanke – borde chockera dom.

Från Sharon till Olmert talades det om att göra “smärtsamma uppoffringar” men det är slut på det nu – förhoppningsvis. Varför ska aldrig någonsin en arab göra sammalunda?

Bidéns andra jobb är att förbjuda Israel att försvara sig mot Iran. Obama vill fortsätta att göra ingenting, och vill inte att Israel interfererar. Samma diskussion, ungefär, ägde rum också före 6-dagarskriget mellan USA och Israel.

Får man rekommendera lite bredvidläsning för Bidén och hans diktator Obama: Vad säger §242? Vad sades i Oslo? Vad beslutades i San Remo 1920, fortfarande bindande?

DN802 DN794 HD DN294 GP819 Ek721 D078 NsK929 Ya BLT AB762 SvD041 SkD309 D062 vg833 vg795 db983 db496 |

.
antisemitism antisionism araber Abbas Arafat Caroline Glick Fatah Iran islamism Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten Netanyahu Barack Obama palestinska myndigheten palestinier USA Västbanken ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, Arafat, Fatah, Iran, islam, islamism, Israel, Jerusalem, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, Västbanken

100.000 illegala araber i Jerusalem tack vare Olmert

Mar 8

Posted by admin in Israel | No Comments

Inte för att det varit särskilt synligt i nyheterna. Läs här en artikel om det, från 2007:

FRÅN WND:s Jerusalemskontor (WorldNet Daily)

Anklagelse: Israels ledare har länge planerat att dela Jerusalem

Som stadens borgmästare tillät Olmert 100.000 illegala arabiska ockupanter

December 04, 2007

Av Aaron Klein
© 2010 WorldNetDaily.com

JERUSALEM – Under 10 år som borgmästare i Jerusalem, gav premiärminister Ehud Olmert stadens kommunalarbetare order om att inte vidta åtgärder mot hundratals olagliga arabiska byggnadsprojekt i hela de östra delarna av Jerusalem, eftersom, som han berättade för Kommunalarbetareförbundet, området en dag skulle överlämnas till palestinierna, enligt tidigare arbetstagare.

Arbetarna insisterar på att Olmert även instruerade stadens tjänstemän att ta bort filer som dokumenterade det olagliga arabiska byggandet av bostäder i östra Jerusalem. Dessa byggnader omfattar för närvarande uppskattningsvis 100.000 araber, säger de anställda.

Olmert var Jerusalems borgmästare från 1993 till 2003. Som borgmästare gjorde han upprepade offentliga uttalanden och kallade Jerusalem Israels “eviga och odelbara huvudstad”.

Men vid förra veckans USA-stödda toppmöte i Annapolis åtog sig Olmert att arbeta för en överenskommelse med palestinierna innan president Bush avgår nästa år, med stora förväntningar på Israel att evakuera avsevärda delar av Västbanken och östra delarna av Jerusalem.

I ett tal vid toppmötet talade Olmert om att utrymma Västbanken och kanske östra Jerusalem, vilka båda erövrades av Israel 1967.

“Förhandlingarna kommer att behandla alla de frågor som vi hittills har undvikit att tala om, sade Olmert i tisdags. “Jag är övertygad om att den verklighet som uppstod i vår region år 1967 kommer att förändras betydligt. Jag vet det. Många av mitt folk vet det. Vi är beredda på det.”

I ett tal förra månaden, antydde Olmert att han skulle vara villig att dela Jerusalem och frågade om det var “absolut nödvändigt” att behålla vissa arabiska stadsdelar i de östra delarna av judendomens huvudstad.

“Var det nödvändigt att också lägga till flyktinglägret Shuafat, Sawakra, Walaje och andra byar och definiera dem som en del av Jerusalem? Jag måste erkänna att jag inte är övertygad om det,” förklarade Olmert, när han talade vid en speciell Knessetsession för att markera den sjätte årsdagen av mordet på ministern Rehavam Ze’evi, som utarbetade 1967 års karta.

Som stadens borgmästare presenterade Olmert offentligt sig själv som en trogen anhängare av ett enat Jerusalem.

Men Jerusalem kommunalanställda och tidigare anställda målade en brutalt kontrasterande bild av statsministern.

“Han gjorde inget angående det skenande illegala arabiska byggandet i Jerusalem medan regeringen tog i med hårdhandskarna mot illegalt judiskt byggande på Västbanken, sade en kommunalanställd som arbetat under Olmert. Hon talade på villkor av anonymitet eftersom hon fortfarande arbetar i kommunen.

En före detta kommunal arbetstagare under Olmerts period som borgmästare berättade att han 1999 flyttades till en ny tjänst efter att han försökt belysa det illegala arabiska byggandet i Jerusalem. Han talade också på villkor av anonymitet, eftersom han fruktar för sitt nuvarande jobb.

Aryeh King, ordförande i Jerusalem Forum, som främjar judiskt byggande i Jerusalem, sade att en undersökning som hans grupp utförde fann att Olmerts rådhus raderade filer som dokumenterade hundratals olagliga arabiska byggprojekt i hela östra delarna av Jerusalem. Han sa att han skulle lämna sina resultat till Israels statliga comptroller för utredning.

King anklagade också Olmert för att ha tillsagt högre kommunala tjänstemän att inte att driva igenom ett förbud mot olagliga arabiska byggnader.

“Ehud Olmert gav order att inte ta itu med problemet och inte tillåta tjänstgörande israeliska säkerhetsstyrkor att ta ner de illegala arabiska komplexen. Erfarna kommunala tjänstemän sa att Olmert hade sagt till dom att inte bry sig om de illegala arabiska hemmen eftersom östra Jerusalem så småningom skulle ges till den palestinska myndigheten, sade King.

King’s rapport informerar om att Jerusalems kommunala tjänstemän raderat filerna, med detaljer om över 300 fall av olagligt arabiskt byggande i östra Jerusalem från och med 1999. De illegala byggnaderna uppfördes enligt uppgift utan tillstånd och finns kvar. Enligt lag måste de rivas.

Lokala medier rapporterar att Kings utredning visar att filerna hade raderats av Ofir May, chef för Jerusalems Institution för bygglov, med intentionen att låta stadgan för begränsning av efterlevnaden av rivningar av olaglig byggnation, rinna ut i sanden.

Jerusalems kommun gjorde ett uttalande som svar på anklagelserna där de åberopar att hot om våld från araber gjorde att de avhöll sig från att avlägsna illegala arabiska byggnader.

“Under åren av intifada, hade kommunen svårt att genomföra dessa operationer i östra Jerusalem på grund av säkerhetsproblem,” påstods det.

King sade att hundratals byggnader som var beskrivna i de kommunala raderade filerna bestod av mer än 20.000 illegala enheter.

“Vi pratar om kanske 100.000 eller flera araber i östra Jerusalem som bor i olagliga hem men som regeringen inte vill göra någonting åt, sade King.

WND undersökning: illegala arabiska husockupanter har slagit sig ner på judisk-ägd mark i Jerusalem

(Se bild i den engelska texten)

Vid WNDs egen undersökning förra året hittades hundratals hektar av nyckelegendomar i Jerusalem som köpts av en judisk grupp för judiska bosättning men i stället utnyttjades för olaglig byggnation av dussintals arabiska flerbostadshus med tusentals bostäder och FN:s anläggningar.

Det landet, inköpt av Jewish National Fund, eller JNF, är under överinseende av den israeliska regeringen.

Fastigheterna i fråga omfattar över 200 hektar i norra Jerusalem, kvarter i Qalandiya och Kfar Akev, nära den gamla israeliska flygplatsen och ca 50 hektar i norra Jerusalems förort som kallas Shoafat, som gränsar till det judiska kvarteret i Pisgat Zeev.

De två grannskapen nämndes specifikt av Olmert förra månaden för eventuell israelisk utrymning.

Den landar köptes rättsligt bindande av JNF med judiska donationer i början av 1900-talet, omedelbart efter det att organisationen grundades 1901 med det särskilda ansvaret för återköp och utveckling av landet Israel för judiska bosättningar.

En tur i Qalandiya och Kfar Akev visade dussintals arabiska lägenhetskomplex, ett palestinskt flyktingläger och FN-skola för palestinierna byggda på den judiskt privatägda marken.

Enligt tjänstemän i Israels Boendeministerium byggde araber först olagligt i Qalandiya och Kfar Akev mellan 1948 och 1967, innan 1967 års sexdagarskrig, då Israel återtog kontrollen över hela staden Jerusalem.

Qalandiya, som fortfarande ägs av JNF, kom under ledning av den israeliska regeringens regionala myndighet i slutet av 1960-talet.

Departementstjänstemän säger det mesta olagliga arabiska byggandet i Qalandiya ägde rum under Olmerts mandatperiod som borgmästare, med uppförandet av flera nya arabiska lägenhetskomplex fortfarande i år.

Varken Olmert eller JNF vidtog några konkreta åtgärder för att stoppa den olagliga byggnationen, som fortsätter i dag med minst ett lägenhetskomplex i Qalandiya under konstruktion.

Jerusalems Shoafat-kvarter, som har ett uppskattat värde av 3 miljoner dollars, köptes också av JNF i början av 1900-talet och föll under ledning av Israels regionala myndighet för cirka 40 år sedan. Mycket av den illegala arabiska byggnationen i Shoafat ägde rum under de senaste 15 åren, men några av lägenheterna byggdes så sent som 2004.

I Qalandiya, Kfar Akev och Shoafat spärrar Israels säkerhetsbarriär av delar av JNF-land med arabiska illegala byggnader, från resten av det judiska Jerusalem.

Interna JNF-handlingar som har studerats av WND beskriver illegala arabiska byggandet på judisk-ägd mark. En undersökning av Qalandiya sammanfattad på JNF:s officiella brevpapper genomförd i december 2000 och undertecknat av en JNF-tjänsteman uppger att “På många av tomterna ser jag att araber lever och bygger helt illegalt och arbetar dessutom med JNF-ägt land utan tillstånd.”

JNF-undersökningen dokumenterar vidare olaglig konstruktion av arabiska lägenhetskomplex och en FN-skola på område förvaltat av Israels Land Authority.

Det engelska originalet följer:

FROM WND’S JERUSALEM BUREAU

Accusation: Israeli leader long planned dividing Jerusalem

As city’s mayor, Olmert allowed 100,000 illegal Arab squatters

Posted: December 04, 2007
1:00 am Eastern

By Aaron Klein
© 2010 WorldNetDaily.com

JERUSALEM – During 10 years as mayor of Jerusalem, Prime Minister Ehud Olmert instructed city workers not to take action against hundreds of illegal Arab building projects throughout eastern sections of Jerusalem, allegedly telling municipal workers the area one day would be handed to the Palestinians, according to former workers speaking to WND.

The workers charge Olmert even instructed city officials to delete files documenting illegal Arab construction of housing units in eastern Jerusalem. Those units currently house an estimated 100,000 Arabs, say the workers.

Olmert was Jerusalem mayor from 1993 to 2003. As mayor he made repeated public statements calling Jerusalem the “eternal and undivided capital” of Israel.

But at last week’s U.S.-sponsored Annapolis summit, Olmert committed to work toward an agreement with the Palestinians before President Bush leaves office next year, with Israel widely expected to evacuate large swaths of the West Bank and eastern sections of Jerusalem.

In a speech at the summit, Olmert alluded to evacuating the West Bank and perhaps eastern Jerusalem, both of which were recaptured by Israel in 1967.”The negotiations will address all of the issues which we have thus far avoided dealing with,” said Olmert last Tuesday. “I am convinced that the reality that emerged in our region in 1967 will change significantly. I know this. Many of my people know this. We are prepared for it.”

In a speech last month, Olmert hinted he would be willing to divide Jerusalem, asking whether it was “really necessary” to retain certain Arab neighborhoods in the eastern parts of Judaism’s capital city.

“Was it necessary to also add the Shuafat refugee camp, Sawakra, Walaje and other villages and define them as part of Jerusalem? On that, I must confess, I am not convinced,” stated Olmert, speaking at a special Knesset session to mark the sixth anniversary of the assassination of former government minister Rehavam Ze’evi, who drew up the 1967 map.

As the city’s mayor, Olmert publicly presented himself as a stalwart supporter of a unified Jerusalem.

But Jerusalem municipal employees and former workers paint a starkly contrasting picture of the prime minister.

“He did nothing about rampant illegal Arab construction in Jerusalem while the government cracked down on illegal Jewish construction in the West Bank,” said one municipal employee who worked under Olmert. She spoke on condition of anonymity because she still works at the municipality.

One former municipal worker during Olmert’s mayoral tenure told WND he was moved in 1999 to a new government posting after he tried to highlight the illegal Arab construction in Jerusalem. He also spoke on condition of anonymity, fearing for his current job.

Aryeh King, chairman of the Jerusalem Forum, which promotes Jewish construction in Jerusalem, told WND an investigation by his group found Olmert’s city hall deleted files documenting hundreds of illegal Arab building projects throughout eastern sections of Jerusalem. He said he forwarded his findings to Israel’s state comptroller for investigation.

King also charged Olmert told senior municipal workers not to enforce a ban on illegal Arab buildings.

“Ehud Olmert gave the order not to deal with the problem and not to put Israeli security forces to the duty of taking down the illegal Arab complexes. Senior municipal workers told me Olmert said not to bother with the illegal Arab homes because eventually eastern Jerusalem would be given to the Palestinian Authority,” said King.

King’s report charges Jerusalem municipal officials erased the files, which detail over 300 cases of Arab construction in eastern Jerusalem deemed illegal starting from 1999. The illegal buildings were reportedly constructed without permits and are still standing. According to law, they must be demolished.

Local media reports investigating King’s charges alleged the files were erased by Ofir May, the head of Jerusalem’s Department of Building Permits, with the specific intention of allowing the statute of limitation on enforcing the demolitions of the illegal construction to run out.

The Jerusalem municipality released a statement in response to the allegations claiming the threat of Arab violence kept it from bulldozing the illegal Arab homes.

“During the years of the intifada, the municipality had difficulty carrying out the necessary level of enforcement in the neighborhoods of eastern Jerusalem due to security constraints,” the statement read.

King said the hundreds of buildings allegedly detailed in the deleted municipal files house more than 20,000 illegal units.

“We’re talking about perhaps 100,000 or more Arabs in eastern Jerusalem living in illegal homes with the government doing nothing about it,” King said.

WND investigation: Arabs squatting illegally on Jewish-owned Jerusalem land

Illegal Arab construction in Qalandiya (WND Photo)

WND’s own investigation last year found hundreds of acres of key properties in Jerusalem purchased by a Jewish group for the stated purpose of Jewish settlement instead were utilized for the illegal construction of dozens of Arab apartment buildings housing thousands and United Nations facilities.

The lands, purchased by the Jewish National Fund, or JNF, are under the management of the Israeli government.

The properties in question include over 200 acres in the northern Jerusalem neighborhoods of Qalandiya and Kfar Akev, located near an old Israeli airport, and about 50 acres in a north Jerusalem suburb known as Shoafat, which is adjacent to the Jewish neighborhood of Pisgat Zeev.

The two neighborhoods were specifically mentioned by Olmert last month as up for possible Israeli evacuation.

The lands were legally purchased on behalf of JNF using Jewish donations in the early 1900s, immediately after the organization was founded in 1901 with the specific charge of repurchasing and developing the land of Israel for Jewish settlement.

A tour of Qalandiya and Kfar Akev found dozens of Arab apartment complexes, a Palestinian refugee camp and a U.N. school for Palestinians constructed on the land.

According to officials in Israel’s Housing Ministry, Arabs first constructed facilities illegally in Qalandiya and Kfar Akev between 1948 and 1967, prior to the 1967 Six-Day War during which Israel retook control of the entire city of Jerusalem.

Qalandiya, still owned by JNF, came under the management of the Israeli government’s Land Authority in the late 1960s.

Ministry officials say the bulk of illegal Arab construction in Qalandiya took place during Olmert’s tenure as mayor, with construction of several new Arab apartment complexes still taking place this year.

Neither the Olmert municipality nor JNF took any concrete measures to stop the illegal building, which continues today with at least one apartment complex in Qalandiya under construction.

Jerusalem’s Shoafat neighborhood, which has an estimated value of $3 million, also was purchased by JNF in the early 1900’s and fell under the management of the Israel Land Authority about 40 years ago. Much of the illegal Arab construction in Shoafat took place in the past 15 years, with some apartment complexes built as late as 2004.

In Qalandiya, Kfar Akev and Shoafat, Israel’s security fence cordons off the Arab sections of the JNF lands from the rest of Jewish Jerusalem.

Internal JNF documents obtained by WND outline illegal Arab construction on the Jewish-owned land. A survey of Qalandiya summarized on JNF stationery conducted in December 2000 and signed by a JNF worker states, “In a lot of the plots I find Arabs are living and building illegally and also working the JNF land without permission.”

The JNF survey goes on to document illegal construction of Arab apartment complexes and the U.N. school under the property management of Israel’s Land Authority.

Detta är värt att tänka på när man idag hör om bråk i Jerusalem när stadens borgmästare rensar upp i slummen – den enda stad i världen där vänsterextremister protesterar mot detta.

SDS950 AB140 DN927 D692 DN449 D457 X309 HD vg db db FN *

antisemitism antisionism araber Abbas Fatah Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinska myndigheten palestinier Olmert ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Jerusalem, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, vänsterextremism, Västbanken

Varför demonstrerar ingen alls mot vad som tvingade fram terroriststängslet (även kallat MUUUUUREN eftersom det rimmar på Berlinmuren)?

Feb 24

Posted by admin in Israel, Mellanöstern | No Comments

Lotta Schullerqvist har en bedrövlig artikel i HD, “Kamp vid muren” där vänsterextremister från både Israel och Västvärlden (konstigt nog inte en kotte från den enorma Arabvärlden) tar sin semester för att kasta sten på sitt förnämsta hatobjekt – israeliska soldater – och sen diskutera hur roligt det är runt lägerelden. Åtminstone tjänar butikerna i Bil’in och Nil’in rätt bra på det.

Varför går taggtråden där? Du behöver inte vara matematiker för att förstå detta diagrammet: TerroristFence

Från när Arafat gormade NEJ till allting som inte innebar ett steg närmare Israels förintelse, vid Camp David år 2000, och startade andra intifadan, till stor förödelse för den palestinska ekonomin, så växte antalet självmordsattacker mot judar, se den röda linjen, och droppen var när tuffa Hamaskrigare kom till ett pensionärskalas under Pesach i Netanya och avlivade och skadade mer än hundra pensionärer, ett sant hjältedåd.

Israel tvingades gå in med soldater i Judéen/Samarien och börja bygga Säkerhetsstängslet – som är mur där prickskyttar med lätthet kan skjuta ner judar på andra sidan, vilket är ett par procent av sträckningen. Men Muuuur får det heta…….

Vi alla minns hur Arafat sa hur han formligen älskade barn-shaheeds – de gör sej ju också så bra på bild i media. En anledning till den hårda propagandan för barn än i dag.

Före år 2000 kunde palestinier och judar i princip handla hos varandra och söka jobb hos varandra, och nästan hälften av palestinaaraberna levde på inkomster från arbete i Israel, israeler kom gärna till de palestinska områdena för shopping.

Andra intifadan förstörde allt detta.

Tänk efter: var har araberna det bäst, i Israel, i Judéen/Samarien (som Jordanien kallade sin “Västbank” under dess illegala ockupation 1948-67) eller Gaza?

PLO:s och Fatahs Stadgar säger ytterst monotont att de aldrig kommer att erkänna Israel, trots att Arafat på engelska låtsades att de skulle ändra ordalydelsen. Den nya Fatahstadgan från förra året talar fortfarande om Revolution, inte fred med Israel.

Tror du det inte så Googla på PLO Charter not amended. Exempel.

Så vad säger Lotta i sin artikel? I princip: “Let the Revolution go on!” Där existerar inte en enda demonstrant som demonstrerar mot orsaken till att Staketet var nödvändigt. Ingen som demonstrerar mot att Abbas fyller skolböcker och barn-TV med intensivt hat mot judar/Israel för att fortplanta kriget till nästa generation, och frågar någon varför de inte stoppar detta eftersom det vore första steget in på Vägplanen, som Israel lovat slutar med en palestinsk stat – om ALLA steg tas i tur och ordning – de verkar inte alls intresserade. Och frågar man donatorerna varför de inte har det som krav för att fortsätta donera så rycker de på axlarna – man nästan tror att det har med den kända tesen “ens fienders fiender” att göra. Ingen hjälper hungriga araber om man inte kan anklaga Israel i samma veva.

De får ju sina enorma bidrag ändå och behöver inte göra ett dyft annorlunda.

Kollar man NGO-tätheten avtar den monotont med avståndet från Israel, ingen större korrelation med hur hungriga folk är.

Premiärministern hos Abbas talar om en palestinsk stat om två år – stora fina planer. Han utgår från att EU, USA och resten av gänget ska underhålla dem med stora mängder med pengar så länge som UNRWA bibehåller flyktingar i läger, d.v.s. inget definierat slut.

Israel har många gånger sagt att Staketet är temporärt, det tas ner när det inte behövs längre. Israel har gjort små försök att ta bort vägspärrar och – nästan var gång ett allvarligare terrordåd har utförts i Judéen/Samarien så ser man att en väsentlig vägspärr helt nyligen har avlägsnats. Lotta har aldrig någonsin tagit fram det i en artikel – hur man ska få bort Stängslet. Varför inte?

Abbas Arafat antisemitism antisionism araber bidrag Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt Västbanken ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, Arafat, Eurabia, Fatah, islamism, Israel, mediakritik, NGO, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, Västbanken

Swedish Cultural Revolution

Feb 20

Posted by admin in In English, Israel, Mellanöstern | No Comments

First a copy of the latest pure anti-Semitism in the academic world of Stockholm and Uppsala: for archival purposes I copy two articles here.

Uppsala universitet tillåter bojkottmöte

Även i Uppsala har det av den socialistiska studentorganisationen Spartakisterna startats en kampanj för bojkott av Israel vid Uppsala Universitet.

På tisdagen inbjöd bojkottkampanjen till möte för en ”fri politisk diskussion på universitet”.
På mötet, som samlade runt 20-talet studenter, höll Dror Feiler från Judar för Israelisk Palestinsk fred, ett anförande för bojkott av Israel.
– Bojkott är ett sätt för oss att säga till politikerna att leva upp till de avtal de säger att de står för.
Även universitetets professor i religionsvetenskap, Mattias Gardell, medverkade under kampanjmötet och talade om nödvändigheten av att politiska frågor ska få diskuteras i den akademiska miljön, eftersom, enligt honom, ingen arena är så bra rustad för konflikter som universitet

– Universitetens roll är att även kunna hantera svåra frågor, exempelvis den om Israel. Strävan efter konsensus hämmar den fria tanken.
Han betonade vikten av att utbilda självständiga personer som aktivt kan delta i samhällsdebatten och att studenter alltid har varit en nyckelgrupp när det gäller att föra länder framåt.

Tycker du att Uppsala universitet ska bojkotta Israel?
– Jag lyssnar på argumenten här i dag, men jag har inte bestämt mig för vad jag tycker i frågan än, säger Gardell till Världen idag.
Den israeliska gästforskaren Itai Ryb är en av de anställda på Uppsala universitet som vill bojkotta Israel.
– Även om jag är skyldig de israeliska universiteten mycket för min utbildning tycker jag ändå att det är viktigt att bojkotta dem eftersom det är viktigare för mig att de palestinska barnen få gå i skola, än att israeler får åka på akademiska konferenser, säger han.

På Uppsala universitet har man inte valt att förbjuda möten som uppmanar till bojkott av demokratier.
– Våra studenter har rätt att låna lokaler för egna arrangemang, det görs ofta, säger Anneli Waara, pressansvarig på Uppsala universitet.

I inbjudan av mötet står även studieförbundet ABF och Herman Geijer, verksamhetsutvecklare på förbundets Uppsalaavdelning ser inga problem med att ABF är med medarrangör till en öppen föreläsning för bojkottskampanjen mot Israel.
– Det handlar om att det är intressant att ta upp Israel-Palestina-frågan och det gör man ju på öppna föreläsning.

Hur ställer sig ABF till en Israelbojkott på Uppsala universitet?
– Vi behöver inte ta ansvar för vad som sägs på de möten som vi är medarrangörer till. Det är inte vår uppgift, utan vi stödjer folkbildning på olika sätt.

http://www.stockholmsfria.nu/artikel/82531

Stockholm

Ett seminarium om akademisk bojkott av Israel förbjöds av rektorn påKTH. Arrangörerna valde att hålla mötet ändåoch förlitade sig till mötesfriheten.

Möte om akademisk bojkott av Israel förbjöds på KTH

Publicerad: Onsdag 17 februari 2010 | 21:55

Aktionsgruppen vid KTH för Israelbojkott har funnits sedan april förra året. I förra veckan planerade de ett seminarium i KTH:s lokaler. Mötet skulle handla om en eventuell bojkott av universitet Technion, i Israel, som KTH har ett samarbete med.

Bland annat skulle den svensk-israeliska tonsättaren och konstnären Dror Feiler, som är ordförande i European Jews for a Just Peace, delta. Aktionsgruppen bjöd också in skolans ledning och etiska kommitté till mötet, som tackade nej.

Dagen innan mötet skulle hållas meddelade rektorn på skolan, Per Gudmundsson, att KTH:s ledning inte tillät mötet.

– Först sa vi ingenting till honom om beskedet. Vi tänkte att vi inte ville ha något bråk och att vi blir tvungna att flytta mötet utanför skolan. Men vi gick till lokalen där tanken var att mötet skulle vara från början ändå.

– Det var ingen personal där och ingen kastade ut oss så vi stannade där och hade mötet ändå. Vi tänkte att vi förlitar oss till lagen om mötesfrihet, säger arrangören Dick Urban Vestbro, som är professor emeritus på KTH.

Mötet handlade framförallt om skolans samarbete med universitetet Technion, i Haifa. Avtalet mellan universitetet gäller utbyte av elever, lärare och forskare och allmänt forskarsamarbete.

Men Dror Feiler, som talade på mötet, berättade att alla israeliska universitet är starkt knutna till krigsindustrin.

Även Technion, som enligt honom hjälper till att utveckla obemannade farkoster som används för att förstöra palestinska bostäder.

– Vi har velat ha en diskussion med skolans etiska kommitté länge om hur de tolkar den etiska policyn och hur de resonerar i frågan kring en akademisk bojkott. Men de har vägrat ställa upp, säger Dick Urban Vestbro.

Aktionsgruppen har cirka 12 medlemmar och är en grupp av doktorander eller personer som arbetar påKTH.

Påtisdagen inbjöds Dick Urban Vestbro och Jan-Erik Gustafsson, som också är med i aktionsgruppen, på ett möte med skolans ledning.

– Rektorn och övriga chefer förklarade att de tog väldigt allvarligt på att vi hade ett politiskt möte och går emot beslut som har fattats av KTH. Men vi sa att vi ansåg att det är vanligt att det förekommer sådana här typer av möten på skolan och att det finns en lag för mötesfrihet. Att vi inte är en partipolitisk grupp utan en grupp vid KTH. Vi gav inga löften, säger Dick Urban Vestbro.

Enligt rektor Peter Gudmundsson handlade det inte om något förbjud utan om en uppmaning att flytta mötet.

– Alla anställda är naturligtvis fria att samlas och diskutera vad som helst, men när det gäller offentliga politiska möten och manifestationer ska dessa inte hållas i universitetets lokaler. Lokalerna ska användas till utbildning och forskning, säger han.

Och han ser inte deras krav av en akademisk bojkott som ett alternativ.

– KTH som statligt universitet kan inte bedriva en egen utrikespolitik som skiljer sig från Sveriges officiella.

Om aktionsgruppen skulle kunna tänka sig att fortsätta hålla liknande möten i skolans lokaler, trots att de inte får, har inte Dick Urban Vestbro något svar på ännu.

– Det får vi diskutera inom gruppen. Men det är ju egentligen inte vart man har mötet som är den stora frågan. Men samtidigt lovar vi ingenting, vi bestämde ju oss för att hålla i det här mötet. Och nu har KTH:s agerande gett publicitet åt frågan.b

As we see, the “artist” Dror Feiler is a key indivual in both cases of screaming for boycot of Israel.

Artist? If you do not know anything else you can make and behave real strange, call yourself “artist” and you always get a tail of followers. It might be professors, it might be their gullible students. Students are students because – not because they know much but because they are good at sucking up and absorbing whatever their professors tell them. I know the procedure well enough; thanx God, I studied science and not – ah – more etheric subjects.

Feilers radiating revolutionary idea, that they fall for is: “Boycot Israel because their universities help Israel defend itself!” and some animalistic sounds that some artists call art.

They obviously bring out an israeli leftist student as a good example of a Jewish Israel-hater. There are many extreme-left professors in Israel who preach their religion to gullible students, unfortunately.

If you want to know what a rightist israeli professor says and thinks of those who – in academic way – try to destroy their own country, read the blog http://zioncon.blogspot.com/ for a while.

Those who invaded a room at KTH against the explicit order by the Rector were calling out the “freedom of meeting” and insisted that it is legal to have a meeting of whatever kind anywhere they want and nobody can stop them!

Which means, that if an islamist group wants to have a meeting telling the listerners how to destroy something, and they see an empty chuch, it is accoring to Swedish law they can go in and have the meeting there.

I am not sure a professor of Law had agreed. Unless, of course, he belonged to the extreme left. Then he had probably been able to convince his student that it was correct. And if it was not, at least it ought to be.

Strangely I started to think of the Mao Culture Revolution. The Red Guard started at the universities and had very simple “four big rights”: speaking out freely, airing views fully, holding great debates, and writing big-character posters.

How far has our Israel haters come?

Anyone can speak out freely – even if he perfectly well knows he is lying and not stating facts. Airing views fully, sure. Holding great debates? Like under Mao, the “debating people” are mainly one side doing their best overwhelming the doubters. The Israel haters in this case, as that is the side that has got all the funding from our Swedish governments. The big-character posters? Well, when they start to hang them around the necks of people opposing them…….

The announcement of the meeting at KTH had gone out as e-mail to maybe 60 people, with the same opinion. Debate? Nah, a demonstration of strength.

The leftist opposition in Sweden has clearly shown how they long for the good old days when foreign minister Sten Andersson was generally called “the foreign minister of Arafat”. Social Democrats, Communists and Per Gahrton (the super boss of the Palestine Propaganda Group, and the super Israel hater) will work together and assure everyone that Sweden will distance itself even more from Israel than during the age of FM Bildt. An analysis is at this link.

Vid rödgrön valseger sjösätts Palestinagruppernas Hamaspolitik

That is, Social Democrats, Communists and the “Environment Party” (Per Gahrton is there too, sigh) have stated their united foreign policies planned against Israel, in essence the same as the Palestine Propaganda Groups in Sweden – if this gang wins the election this autumn, not unlikely, then they will soon get as cozy with Hamas as Norway is.

As I have mentioned on the blog earlier, Bildt refused to participate in an European group planning to try to halt the weapons flow to Hamas.

The latest declaration from Bildt concerning the opinion of the present government is:

förhandlingarna ska utgå från 1967-års gränser, att bosättningarna är olagliga, att alla slutstatusfrågor ska ingå i förhandlingarna – däribland Jerusalems status som huvudstad för två stater – samt att båda parter ska avhålla sig från provokativa handlingar.

The Israel-Palestinian negotiations must start with the borders of 1967 [no "borders of 1967" exist], that the [Jewish I suppose] settlements are illegal [they are not at all according to the Security Council §242 and the Oslo Treaty, besides the Palestinians consider every city and village in Israel as an illegal settlement - Bildt too?] and a division of Jerusalem [which has never ever been a Muslim capital city, and where the split that Bildt desires gives all of the old Jerusalem - the only part that existed 150 years ago - to the Arabs to go on destroying all the Jewish remnants as they do now on the Temple Mount of the Jewish Temples of history - an future].

If we get the leftists in the government instead of Bildt, it is only a matter of the degree of anti-Semitism, not the kind.

Strange, our infamous evening paper Aftonbladet has anti-Semitism as “culture” and it is apparently also “environment”. Do Jews smell bad or something?

I have a suggestion, rather – several:

Boycot Iran for their frenetical obsession with starting the next world war with a nuclear BANG. EU does not to anything, Obama does not do a thing, UN obviously does not do anyhing while Ahmadinejad is perfectly satisfied with the present situation.

Boycot Hamas who has Genocide of all Jews as the main point in their Charter, who sent 10000 missiles against Israel before the war and almost one a day after. Until today.

Boycot Fatah (and all donations to them) who has taken exactly 0 steps towards peace. It started with the Oslo Agreement. Remember Arafat and Rabin shaking hands? Remember that same evening? You find on numerous places on Internet:

The same day that Arafat signed the Declaration of Principles of the Oslo Accords on the White House lawn, Arafat appeared in a taped interview on Jordan TV: “Since we cannot defeat Israel in war, we do it in stages. We take any and every territory that we can of Palestine, and establish a sovereignty there, and we use it as a springboard to take more. When the time comes, we can get the Arab nations to join us for the final blow against Israel.”

And ever since, not a single step of what Arafat promised, has been taken; he promised to stop terror, collect illegal weapons, catch terrorists and KEEP them in his prisons – but he developed the “revolving back door” principle, so they sneaked away with a smile.

Then Abbas signed the Road Map. Before starting the road, he has to stop all hate propaganda. It has intensified, especially after Annapolis, and school books and kiddie TV are full of it, to make sure there won’t be peace during the up-growing generation.

Boycot Sudan – a continuous Genocide in Darfur. And

Boycot The UN Human Rights Council – who has never seriously complained about the behaviour of Sudan or Iran and are now planning to take in Iran as a member. HRC has spent millions of dollars only nagging at Israel for everything they can imagine – like the Goldstone Report, that from the beginning only should talk about the crimes of Israel, not a thing about 10000 missiles from Gaza against civilians in Israel, the reason for the war.

You and I can imagine a lot of boycots that are much more relevant than against Israel for the sole reason that Israel defends itself. The green students cannot. Who has given them the information – or lack of it? A university is after all for learning, not for propagating pure anti-Semitism. Or?

Abbas Arafat antisemitism antisionism bidrag Bildt Hamas Iran islamism Israel Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt KTH Västbanken ...

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, Arafat, Bildt, EU, Fatah, Hamas, islam, Israel, palestinier, Sverige

Obamas administration viskar total omvändelse i Israel-palestinafrågan.

Feb 15

Posted by admin in Israel, Mellanöstern | No Comments

Obamas administration viskar sin totala omvändelse i den israelisk-palestinska frågan

Inlagd: 12 feb 2010 11:31 AM PST
Översatt från http://www.rubinreports.blogspot.com/

Läs “PS” i slutet av denna artikel så får du se varför du bör prenumerera.

Av Barry Rubin

Statssekreterare Hillary Clinton har utfärdat en till synes rutinkommuniké efter sitt möte med Tony Blair, tidigare premiärminister i Storbritannien och nu budbärare för Kvartetten i frågor angående Israel-Palestinakonflikten. Är detta två-punktsdokument från 11 februari 2010, tecken på den nya inriktningen av USA: s politik gentemot konfliktfrågorna omkring Israel-Palestina/Arab-Israel?

Första paragrafen:

“Denna Administration har från början arbetat för att skapa total fred i Mellanöstern, inklusive en tvåstatslösning för den israelisk-palestinska konflikten. Vårt närmande till den frågan har följt tre vägar: (1) hjälpa till att bygga och förmågan att styra en palestinsk stat, (2) att förnya de politiska förhandlingarna för att snarast möjligt upprätta den staten, och (3) uppnå dessa mål på ett sätt som garanterar säkerheten för Israel och palestinierna.”

Vänta ett ögonblick! Notera förändringen av prioriteringarna, mycket subtil men mycket viktig. Hittills har punkt 2 haft högsta prioritet i varje uttalande från Obamas administration. I september förra året tillkännagav president i USA att intensiva förhandlingar för att nå ett övergripande fredsavtal skulle inledas i början av november! Tre månader senare är de inte ens i sikte. Så nu har administrationen växlat om och den främsta prioriteringen är en process för statsbyggande och samhäls organisation bland palestinierna att få dem redo för den stora öppningsceremonin. Det låter ju vettigt så långt.

Märk att det inte ens säga “snarast möjligt” om förnyelsen av politiska förhandlingar, utan innebär att om ekonomin och infrastrukturen förändras – inte samtal – kommer man att på det snabbaste sättet komma fram till en palestinsk stat.

Mot bakgrunden av denna förändring, läser vi andra paragrafen:

“I enlighet med premiärminister Fayyad plan för en framtida palestinsk stat, kommer Tony Blair, som kvartettens representant, att intensifiera sitt samarbete med senator Mitchell till stöd för politiska förhandlingar. I sin roll som kvartettens representant kommer Tony Blair att fortsätta, med fullt stöd och samordning med senator Mitchell, att mobilisera insatser från det internationella samfundet: (1) att bygga upp ett stöd för den institutionella kapaciteten och styrningen av en framtida palestinsk stat, som en rättsstat, (2) att förbättra den fria rörligheten och tillgången för palestinier, (3) uppmuntra den privata sektorns investeringar, och (4) att åstadkomma förändringar i levnadsvillkoren för människorna i Gaza.”

Blairs och Mitchells uppdrag definieras som: “I enlighet med premiärminister Fayyads plan för en framtida palestinsk stat.” Detta innebär, trots formuleringen “politiska förhandlingar,” den palestinska myndigheten (PA)s premiärministers tvååriga plan för att bygga upp den palestinska staten ekonomiskt och institutionellt så den kan inledas under 2012.

Konsekvenserna av Fayyads strategi är att förhandlingarna med Israel kommer att krävas först när allt redan är förberett. Detta ger förvaltningen anledning till att inte göra ett skvatt på diplomatisk nivå, under den tiden. Det är därför i praktiken en fullständig omsvängning av förvaltningens tidigare politik. Den amerikanska regeringen kan “se ut som om de gjorde något” medan de gör precis vad dess föregångare gjorde: de har insett att inte mycket är möjligt för närvarande så de väntar på ett senare tillfälle.

Tyngdpunkten ligger på att hjälpa palestinierna och inte pressa dem för att ge Israel något. Samtidigt, finns det inte så stor tonvikt på att pressa Israel utom på två punkter. En är frågan om “fri rörlighet”, som betyder att de tjatar på Israel att avveckla fler vägspärrar. Detta beror naturligtvis på säkerhetsläget.

Den andra är frasen, “Att åstadkomma förändringar i levnadsvillkoren för människorna i Gaza.” Tyvärr betyder det inte att störta Hamas och frigöra Gazanerna från diktatur och folkmordsbenägna terrorister. Snarare innebär det mer press på Israel för att minska embargon på Gazaremsan utan att ta bort Hamas, utan att blockera vapensmuggling, eller tvinga fram en förändring av Hamas plan för framtida attacker mot Israel och även utrotningen av landet och dess folk. Med andra ord: fortfarande en israelisk eftergift, men Israel kommer att hålla det till ett minimum.

Samtidigt kommer USA inte att pressa den palestinska myndigheten att komma till förhandlingsbordet, eller minska hatpropaganan, eller verkligen förmedla till sitt folk behovet av att ge upp hoppet om att utplåna Israel och ta all dess mark, eller straffa terrorister. Försök att åstadkomma sådana saker skulle göra PA olycklig, uppröra arabiska och muslimska känslor, orsaka klagomål, och inte fungera ändå. Naturligtvis kan man inte göra några verkliga framsteg angående fred heller.

Fayyad hålls kvar på sin post eftersom USAs och europeiska givare, inte Fatahs ledare, vill ha honom där. Sin tvååriga plan kommer att misslyckas helt. Fayyad är för svag för att stärka de palestinska institutionerna, systemet är alltför korrupt och inkompetent (och massivt våld kan bryta ut när som helst) för att locka utländska investeringar. Varje seriös granskning av den, om än välkommen, visar att det palestinska ekonomiska uppsvinget bygger på två helt improduktiva pelare – De ekonomiska donationerna och fastighetsspekulationer.

I detta sammanhang har förvaltningen gjort sitt val, även om det aldrig skulle erkänna detta faktum: maximal popularitet, lägsta friktion, ingen verklig förändring. Det är ett rimligt val under rådande omständigheter. Det är även i reala termer samma politik som Bush-administrationen förde.

Allt detta ökande erkännande av verkligheten, oavsett retoriken – bör kompletteras med en motsvarande förändring och ge större förståelse bland allmänheten. Att lösa den arabisk-israeliska konflikten är inte nyckeln till Mellanöstern. Det kommer inte att bli någon fred eller ens diplomatiska framsteg i den riktningen. Anledningen är intern palestinsk politik. Ledarskapet är fortfarande radikalt, mer angelägna att förena sig med Hamas än att sluta fred med Israel. Världsbilden är extremistisk och inriktad mot total seger. PAs media och präster uppmuntrar till våld och lär ut att Israel är temporärt och illegitimt.

Sammantaget är bilden inte så dålig, särskilt med tanke på vad man kunde ha förväntat sig av förvaltningen första månader på posten. Det verkar som om administrationen har börjat inse den totala oansvarigheten hos PA, svårigheten att åstadkomma fred, och är därför ovilliga att ågna alltför stor ansträngning och politiskt kapital på uppgiften.

Istället kommer den att försöka bevisa att man älskar palestinierna samtidigt som man försöker hålla saker tyst och ägna sig åt andra ting, allt från inhemska frågor till Irak, Iran och Afghanistan. Obama-administrationen har i denna fråga tvingats från att leka rytande ejon till en spinnande huskatt. även om de försöker få jamandet att låta som ett rytande.

PS: Observera att reaktionen på denna historia hos Associated Press är precis motsatsen till min analys. APs rapport nämner inte en enda av punkterna i denna artikel (det är därför du bör läsa den här bloggen, förresten). Här är deras inledning:

“Secretary of State Hillary Rodham Clinton sade torsdagen att förre brittiske premiärministern Tony Blair kommer att spela en större roll i ansträngningarna att få Israel och palestinierna till fredssamtalen genom att intensifiera sitt samarbete med USA:s speciella sändebud Mideast George Mitchell.”

Kommunikéns nyckelfras är en beskrivning av vad USA: s politik är, inte kravet att Blair arbetar tilsammans med Mitchell, vilket inte betyder någonting i praktiken.

Med andra ord ser de detta som bara en ytterligare intensifiering av fredsprocessen-som-vanligt med förhandlingar. Mycket av media och offentlig debatt har fått fredsprocessen så het på hjärnan att klyschan om att inte se skogen för träden är otillräcklig. Man borde snarare säga att de tittar på Saharaöknen och ser en skog.

Obama Administration Whispers its Total Turnaround on the Israel-Palestinian Issue

Posted: 12 Feb 2010 11:31 AM PST

Read the “PS” at the end of this article and you’ll see why you should subscribe.

By Barry Rubin

Secretary of State Hillary Clinton has issued a nominally routine communiqué after her meeting with Tony Blair, former prime minister of Great Britain and now messenger of the Quartet on matters Israel-Palestinian. Does this two-paragraph document of February 11, 2010, indicate the new direction of U.S. policy on Israel-Palestinian/Arab-Israeli conflict issues?

First paragraph:

“This Administration has, from the beginning, worked to bring about comprehensive peace in the Middle East, including a two-state solution to the Israeli-Palestinian conflict. On that issue our approach has been three-fold: (1) to help build the economy and capacity to govern of a Palestinian state; (2) to renew political negotiations to enable the earliest possible establishment of that state; and (3) to achieve these in a manner that ensures the security of Israel and of the Palestinians.”

Wait a minute. Note the shift in priorities, very subtle but very important. Up until now, in every statement made by the Obama administration, item 2 has been in the top position. Last September, the president of the United States announced that intensive talks to reach a comprehensive peace agreement would start in early November! Three months later they aren’t even in sight. So now the administration has shifted gears and the main priority is a process of state-building and community organizing among the Palestinians to get them ready for the grand opening ceremonies. That makes sense as far as it goes.

Notice it doesn’t even say the “earliest possible” renewal of political negotiations but implies that the economic and infrastructure change–not talks–will achieve the “earliest possible establishment” of a Palestinian state.

In light of this shift, the second paragraph reads:

“Consistent with Prime Minister Fayyad’s plan for a future Palestinian state, Tony Blair, as the Quartet representative, will intensify his partnership with Senator Mitchell in support of the political negotiations. In his role as Quartet Representative Tony Blair will continue, with full support by and coordination with Senator Mitchell, to mobilize the efforts of the international community: (1) to build support for the institutional capacity and governance of a future Palestinian State, including on the rule of law; (2) to improve freedom of movement and access for Palestinians; (3) to encourage further private sector investment; and (4) to bring change in the living conditions of the people in Gaza.”

The mission of Blair and Senator Mitchell, the U.S. envoy, is defined as being, “Consistent with Prime Minister Fayyad’s plan for a future Palestinian state.” That means, despite the mention of “political negotiations,” the Palestinian Authority (PA) prime minister’s two-year plan to build the Palestinian state economically and institutionally so it can be launched in 2012.

The implications of the Fayyad approach are that negotiations with Israel will be required only when everything is already prepared. This gives the administration the rationale to get nothing done in the meantime on the diplomatic level. It is thus—despite some boiler-plate language—a complete reversal in practice of the administration’s previous policy. The U.S. government can “look busy” while doing precisely what its predecessor did: realize nothing much is possible at the present while awaiting some future opportunity.

The emphasis is on helping the Palestinians and not pressing them to give Israel anything. At the same time, however, there is not going to be a big emphasis on pressuring Israel except on two points. One is the “freedom of movement” issue, which means asking Israel to dismantle more roadblocks. That will depend, of course, on the security situation.

The other is the phrase, “To bring change in the living conditions of the people in Gaza.” Unfortunately, this doesn’t mean overthrowing Hamas and freeing Gazans from that dictatorship of genocidal-minded terrorists. Rather, it implies more pressure on Israel to reduce embargos on the Gaza Strip without removing Hamas, blocking arms-smuggling, or forcing any change in Hamas’s plan for future attacks on Israel and indeed the extermination of that country and its people. In other words, still another Israeli concession, though Israel will keep it to a minimum.

Meanwhile, the United States won’t push the PA to come to the negotiating table, or reduce incitement, or really convey to its people the need to give up hope of wiping out Israel and taking all the land, or punish terrorists. Trying to do these things would make the PA unhappy; stir up Arab and Muslim complaints, and not work anyway. Of course, failing to do these things will also make any real progress on peace impossible as well.

Fayyad is only kept in office because the United States and European donors, not the Fatah leaders, want him there. His two-year plan will fail completely. Fayyad is too weak to strengthen Palestinian institutions; the regime is too corrupt and incompetent (and massive violence could break out at any moment) to attract foreign investment. Any serious examination of the, albeit welcome, Palestinian economic boom shows it is based on two ultimately unproductive pillars–the aid money and real estate speculation.

In this context, the administration has made its choice, though it would never admit to that fact: maximum popularity, minimum friction, no real change. That is a reasonable choice under the circumstances. It is also in real terms the same policy as the Bush administration adopted.

All this greater recognition of reality—whatever the rhetoric employed–should be accompanied with a corresponding shift in the wider public understanding. Solving the Arab-Israeli conflict is not the key to the Middle East. There isn’t going to be any peace or even diplomatic advances in that direction. The reason is internal Palestinian politics. The leadership is still radical, more eager to reconcile with Hamas than to make peace with Israel. The world view is extremist and geared toward total victory. PA media and clerics encourage violence and teach that Israel is temporary and illegitimate.

Overall, the picture is not so bad, especially given what one might have expected from the administration’s first months in office. It does seem as if the administration has reached some realization of the fecklessness of the PA, the difficulty of making peace, and is thus reluctant to commit too much effort and political capital to the issue.

Instead, it will try to prove that it loves the Palestinians while trying to keep things quiet as it deals with other things, ranging from domestic issues to Iraq, Iran, and Afghanistan. The Obama administration has been turned on this issue from self-proclaimed pouncing lion to a lounging pussycat though it still tries to make its meow sound like a roar.

PS: Note that the response to this story of the Associated Press is precisely the opposite of my analysis. The AP dispatch did not mention a single one of the points made in this article (which is why you should be reading this blog, by the way). Here’s their lead:

“Secretary of State Hillary Rodham Clinton said Thursday that former British Prime Minister Tony Blair is going to play a bigger role in efforts to get Israel and the Palestinians back to peace talks by intensifying his partnership with special U.S. Mideast envoy George Mitchell.”

The communique’s key phrase is a description of what U.S. policy is, not the request for Blair to work with Mitchell, which means nothing in practice.

In other words, they view this as just a further intensification of the peace-process-as-usual drive for negotiations. Much of the media and public debate has the peace process so much on the brain that the cliche about not seeing the forest for the trees is inadequate. One should rather say that they look at the Sahara desert and see a forest.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). His new edited books include Lebanon: Liberation, Conflict and Crisis; Guide to Islamist Movements; Conflict and Insurgency in the Middle East; and The Muslim Brotherhood. To read and subscribe to MERIA, GLORIA articles, or to order books. To see or subscribe to his blog, Rubin Reports.

Abbas antisemitism antisionism Israel Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt USA Västbanken ...

Tags: Fatah, Israel, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning

Dror Feiler. his band and KTH.

Feb 13

Posted by admin in In English, Israel, Mellanöstern | 1 Comment

Self hating Jew – a short form of a very unpleasant phenomenon that has been growing for some time. What it means is: “a Jewish person who is using his Jewishness to slander all Jews who have not the same opinion as himself”. Anti-Semite Jew is more and more used. Nowadays he/she is normally an extreme leftist politically, and his main object of hatred is Israel because it is the only country in the world where all Jews are welcome. The logic is that this is not fair as the 1.500.000.000 Muslims do not have one single country where THEY are always welcome, can go if they feel prosecuted and are afraid.

One too well-known person in Sweden is the “artist” Dror Feiler, who once were an Israeli leftie, but unfortunately moved to Sweden – in the seventies I think, has dropped his Israeli citizenship in the garbage bin, and has collected a band of Swedish lefties around him, swallowing everything that falls from him. He acquired world fame by making “art” of simulated Jewish blood – see the Wiki. This band includes supposedly intelligent professors – anti Semitism is a religion and has nothing to do with thinking or logic.

It is amusing to speculate – some of these highly educated guys try to boycot Israel for – what? For blocking Arab students there? No, there are many in Israeli universities. For spreading their anti-Israeli message to the Israeli universities? Nope, you find any number of professors in the humanities in Israel with extreme-left opinions including Technion, cooperating with KTH in Stockholm. Some of these professors also support boycot of themselves, and they travel around the world on government money to convince people to hate and boycot Israel. Understand it if you can. One rather sharp and thus accurate article about the strange phenomenon is to be read at http://www.jewishpress.com/pageroute.do/42500
After reading that article you realize that Dror Feiler is still an amateur.

There are similarities between these Jews and “Palestinian Refugees”.

These jews would never stop calling themselves Jews, afraid of being forgotten. To be a standard classical Anti-Semite – kinda boring, but if you are also a Jewish Anti-Semite – wow! You are assured of a seat in the Hall of Fame – thou a very dirty seat. Like people whose grandfather once got the blue stamp from the UNRWA of “Palestinian Refugee until eternity or as long as Israel exists” for the simple reason that they happened to be in Israel during two specified years (only two as most were relative newomers) – and he goes on calling himself so even if he is a millionaire in USA.

This phenomenon is just now blooming up in Sweden. Some extreme-left professors of KTH, Royal Institute of Technology in Stockholm, followers of Feiglin, are dead proud of having opposed the KTH – the Rector said a definite no about them having an anti-Semite propaganda meeting or “seminar” in the KTH to Boycot Israel. The Ethical Committee of KTH said an absolute no long time ago. The band did it anyhow, announcing it like giggling kids or - should I say – like Khomeiny taking over Iran? Their hopes and dreams seem to be similar. Or maybe even more similar to when the Mao kiddies tried to destroy all culture in China and partially succeeded. Maybe the band already designed the poster to hang around the neck of Rector Gudmundson?

Google made a quick ‘n dirty translation of the blog entry about the meeting: For some links in the text, go to the original Swedish but as it mainly was to Feiler’s rambling……

http://annawester.wordpress.com/2010/02/12/kth-forsokte-stoppa-mote-om-bojkott-av-israel/

[The immense group JIPF, that Feiler "represents" mainly seems to consist of himself. I have seen one or two other names mentioned, but few believe they are more than a dozen, well hidden and apparently ashamed. My comments within square brackets.]

Yesterday I was in an interesting and important meeting at KTH (Royal Institute of Technology) where Dror Feiler from Jews for Israeli Palestinian Peace was the keynote speaker and together with Prof Jan-Erik Gustavsson discussed sanctions against Israel. The meeting was organized by the Action Group at KTH for boycott of Israel. Dror explained why he and the organization he represents (JIPF and Jews for a Just Peace) advocated sanctions, that they see it as an important part of the Palestinian non-violent movement [some are non-violent, a lot are violent and who is actually working and paying the taxes?] and that we must answer the Palestinians appeal for international support for this.[To get industrial villages and pay them back by producing something?] He described, among other things, how cultural workers with support by the Israeli State to represent Israel may make promises to spread a positive image of Israel. He and JIPF believe that it is therefore important that before you invite someone here from Israel to ask if that person is for or against the occupation and perhaps even in some way serves the occupation [the identical thought the Swedish Church has when they send innocent people to the Middle East to be fed Israel hatred by selected individuals]. JIPF has thus the same views as PGS, it is not about boycotting individuals, but all Israelis who are against the occupation are more than welcome. The conversation was also about how the Palestinians in various forms of discrimination in the academic world, including in Israel and the West Bank and Gaza. [Feiler is not updated. The last Jew left Gaza in 2005 and the last update of the JIPF website at http://jipf.ownit.nu/ was in August 2006, a whole year later! After that, the only one who discriminates in Gaza is Hamas.]

Boycott The issue is still controversial. Following protests from, inter alia, the Swedish-Israel Information [From an article on Newsmill, see http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/09/stoppa-bojkottsf-rs-ken-mot-israel ] did not want KTH to allow the meeting to take place and stopped there. Tried at least. So here it is on the pro-Israel blog Peace in the Middle East http://fredimellanostern.wordpress.com/2010/02/11/kth-stoppar-forsok-till-bojkott-mot-israeliska-akademiker/ :[On that blog entry is written, among other things, that the Ethical Committee already in December had forbidden political meetings at KTH opposing the official Swedish policy - long time before the article mentioned here. ]

Royal Institute of Technology acted on Wednesday exemplarily swiftly and decisively against a planned “seminar” in KTH’s premises, where the participants today was going to make the case for a discriminatory boycott of Israeli academics. Participants would include “Truth Movement” Dick Urban Vestbro (V) and Jan-Erik Gustafsson, both from KTH, and Dror Feiler. We wrote about the plans yesterday in the post-Royal Institute of Technology professor calls for “investigation” of 9 / 11 and the boycott against Israel.

According to the confirmation of Peace in the Middle East, both the Royal Institute of Technology’s Rector and the school’s Ethics Committee definitely put a stop to the plans, told the Royal Institute of Technology, under a previous decision of the ethics committee (see PDF), not to pursue foreign policy that is contrary to the Swedish line, and the Royal Institute of Technology’s premises shall not be used other than for activities directly related to academic studies. Aftonbladet also reports (not online):

Rector Peter Gudmundson stopped yesterday a meeting at KTH, which calls for closing all academic cooperation with Israel. School premises shall not be used for political meetings, he writes in an email. [...]

- We are not leasing our facilities for political propaganda. The internal debate is of course completely free, but this is an invitation to a public meeting. It has nothing to do with Israel. We have rules for how we use our facilities.

The principle of the freedom of international academic cooperation has thus triumphed, thanks to KTH straight line. Any discriminatory hate bojkott against Israel and Israelis will not take place at the school, even if the KTH staff member Dick Urban Vestbro in the interview threatened to defy the principal’s ban.

I may do the people behind the Peace in the Middle East, disappointed and publish a photo from the meeting which took place then some. Attempts to stop the meeting makes me very upset. I think that universities should be a forum for all sorts of important debates. Glad they did not succeed.

Dror Feiler

Read Dror Feiler’s article Why we support (EJJP) boycott of Israel.

Updating my post with a press release that I just got:

KTH’s Rector tried to stop the discussion about its links to Israel’s war policy

KTH Rector Peter Gudmunson decided February 10 not to allow a meeting entitled “Why should we boycott Israel?” In a seminar room at KTH, the next day. Meeting organizers’ Action Group at KTH for Boycott of Israel felt that Vice-Chancellor’s decision is contrary to the constitutional assembly. Therefore, the meeting was held as scheduled. The organizers refer to freedom of assembly are constitutional. The meeting focused largely on the KTH relations to the Israeli Technion University in Haifa. With this university has a contract KTH since 1998, a contract renewed in June 2009. Agreement for exchange of students, teachers and researchers, and general research collaboration. For Technion has the contract signed by the president Yitzhak Apeloig and vice-president Paul Feigin.

In order to discuss the issue of academic boycotts as a means to get Israel to respect international law had Task Force invited the Swedish-Israeli composer and artist Dror Feiler, President of the European Jews for a Just Peace. He told me that almost all Israeli universities are strongly linked to the war industry. He said the Technion plays a very important role in the Israeli weapons manufacturer, Elbit, whose president is honorary doctorate from the Technion. University helps develop unmanned vehicles that are used to destroy Palestinian homes and other arms of the occupying power service. Technion also helps with the technology to track the underground tunnels used to supply the whole of Israel closed the Gaza Strip.

KTH Associate Professor Jan-Erik Gustafsson told the meeting about his third just completed visits to the Palestinian Birzeituniversitete t in the West Bank, a university that cooperates with the Royal Institute of Technology through the EU-funded Tempus program. Gustafsson said, among other things, that Palestinian universities running a campaign for academic and cultural boycott of Israel. It wants an international boycott of Israeli universities. The campaign’s petition has so far been signed by over 100 individuals of European organizations. Dror Feiler told to boycott the requirement is also supported by a growing number of Israeli organizations and individual scholars. Already in 2008 protested 407 Israeli academics and Discrimination against Palestinians in the Israeli universities.

Action Group at KTH for Israel Boycott calls for KTH violates its agreement with Technion and apply its own ethics policy, which says that KTH’s activities are based on human rights, free and open debate and the rejection of all forms of discrimination. KTH’s management and its ethics committee was invited to the meeting, but refused to attend a meeting with the Task Force.

“The president is trying to ban our meeting shows that the Royal Institute of Technology does not follow its own ethics policy,” said Emeritus Professor Dick Urban Vestbro and Associate Professor Jan-Erik Gustafsson, part of the action group.

Phew. The end is still not in sight, the rector has to do something, especially as his definite no has been published, in the notorious Aftonbladet famous for culture articles like: “Come and buy Palestinian Organs, we Israels harvest them for you!” and other anti-Semite articles to increase the sales and satisfy the egos of some of the editors there.

I take a chance to make propaganda: Google automatic translation gets better and better – as you see above, I just changed a few prepositions and words in the translation. The blog “Fred i Mellanöstern”, “Peace in the Middle East”, has many thoughtful articles in Swedish, and a Google translation actually works. If you don’t easily get hysterical by uncontrolled giggling, try it on Dror Feiler’s article at http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/10/varf-r-st-djer-vi-ejjp-bojkott-av-israel-0. I think it would be rather trivial to design a computer program where you throw in the standard hate words like “UN says”, occupation, apartheid, “suffering Palestinians”, blockade, “international right” and fill up trivial words to the desired length. Some people even believe something becomes “international law” just because a Muslim majority in the UN has voted for it! The economy of Judea/Samaria (called the West Bank of Jordan during their illegal occupation 1948-67) has increased 7-9% the last year – without many of the people there working and hardly anyone paying tax. After all, YOUR taxes go to them so why should they? Haniyeh, the Hamas leader in Gaza, just shelled out $4 million for a plot to build a villa – from your tax money. Ah well, he is a hard-working guy so he and his wives might need it.

I have never heard Dror Feiler express anything against Kuwait when they kicked 3-400.000 Palestinians out in the desert. I have not heard Feiler complain that Jordan is revoking the citizenship of thousands of Palestinians there – as they do not trust them. I have not heard Feiler do a tiny little thingie to ask Sweden or EU to put an industrial village in the West Bank – borrow them the money for it, to be paid back with products. Israel asked Arafat a long long time for permission to do so, he grumbled a “NO”, so they were placed in Jordan instead. Israel had an industrial village in Gaza until the terrorists destroyed it. So – Feiler does not care a whit about the Palestinian Arabs if he cannot apply Israel-hatred, normally called anti-Semitism.

I am old enough to remember the FNL demonstrations in the seventies. Then some Vietnamese refugees came to Sweden and I asked one of those guys screaming in the streets: “how much do you do to help the incoming Vietnamese refugees”. I got a totally blank face: “what do we care about them? We want to scream Hate USA in the evenings and drink beer!”! Now it is Feiler’s band and similar oddities who have found their mission in life. Probably some ancient FNL screamers among them.

Feiler is making “art” of Arab mass murderesses (some monkeys also draw art), and supposedly he hopes to become a star in one of the numerous kiddie programs in Hamas and Fatah TV telling the glory of hating Jews and become a Shaheed. Would he enjoy 72 Virgins as payment?

antisemitism antisionism Dror Feiler palestinier KTH Peter Gudmundson...

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, Dror Feiler, Fatah, Israel, palestinier, tvåstatslösning, vänsterextremism, Västbanken

Mitchell har löst alla Mellanösternproblemen.

Jan 27

Posted by admin in Israel | No Comments

Mitchell har varit i Mellanöstern, först till Iransatelliterna Syrien och Hizbollahland (f.d. Libanon), därefter till det gamla Palestinska Mandatet, numera Israel, Jordanien och några områden vars äganderätt fortfarande är obestämd eftersom de vägrar fredsförhandla.

Israel har i högsta grad lärt sej vem man kan lita på efter äventyret Gaza. De tänker inte försöka igen utan att ha full kontroll över situationen.

Som du ser på denna länken innebär Obamas nya fantastiska strålande plan, som ska lösa alla Mellanösterns problem – den Saudiarabiska planen från 2002, som familjen Saud i desperation gjorde upp för att folk skulle tala om något annat än det faktum att de flesta som kraschade WTC i New York var saudier.

Planen är jätteenkel – Israel ska återgå till den position de hade 1967 när den samlade arabvärlden attackerade dem. Detaljerna är ej förhandlingsbara från Israels sida, ska bara accepteras.

Saudierna ville se det som ett krigsspel, de vill ha en resetknapp. Araberna misslyckades kapitalt i sitt anfall 1967 eftersom Israel vann på knockout, så låt oss pressa reset, och ta’t från början.

Nu vill Obama också eftersom han inte kommit på något annat sätt att attackera Israel och samtidigt uppfylla sina initiallöften till Abbas.

Vi vet exakt vad Obamas djupaste tankar är om Israel, eftersom han uttryckte det inför den samlade islamska världen i Kairo: judarna är i Israel enbart tack vare Förintelsen (så det är egentligen ett europeiskt problem).

Ahmadenijad hade redan sagt samma sak, och det kommer fram mer och mer information hur tyskvänligt Iran var under nazitiden, hur Khomeini var en trogen lyssnare på de starka tyska sändningarna på Farsi och lärde sej vad man skulle göra med Sionisterna. [Hm, ibland undrar man om Malmös Ilmar Reepalu också lyssnade? Han har än ej upptäckt att FN:s gamla idé om att sionism = rasism har strukits.]

Obama har inte så djupa tankar utan är enbart vänsterextremist på amerikanskt sätt.

Precis som Turkiet vill framhäva vilka goda islamister de är, försöker nu Fatah göra sammalunda – de har just nu en drive där de tar bort allt från sin officiella website som stöder människorna i Iran som protesterar mot Ahmadinejad.

Obama har upptäckt att Israels nuvarande regering, till skillnad mot Olmertregeringen tidigare, kan säga både ja och nej. Obama behandlar fortfarande Abbas och hans Fatahterrorister som bebisar som måste mutas med godis för att överhuvudtaget få nappen ur käften. Mitchell knäböjer inför Israel och säjer “kan ni inte vara snälla att släppa lite fler arabiska fångar, kan ni inte åtminstone dela med er lite av er tretusenåriga huvudstad till araberna eftersom Obama nu redan för ett år sedan lovade det till Abbas?” Om du har läst nyheterna noggrant ser du att det aldrig står att araberna har rätt till något i Jerusalem, bara ett evinnerligt vill ha vill ha vill ha. Har du läst historieboken vet du också att staden aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad. Judarna i det blivande Israel accepterade muttrande att gamla stan Jerusalem skulle anses internationell. Arabvärlden sa nej. När Jordanien 1948 illegalt genom attack ockuperade hela gamla stan och ut bland de arabiska byarna, i 19 år, godkändes inte denna annektering varken av arabvärlden eller Västvärlden, inte ens av Sverige (vilket de tycks ångra nu) utan endast av – Pakistan! Ser du en svensk tidning så börjar deras historiebeskrivning efter dessa 19 år då Jordanien än en gång hade attackerat Israel, med att “Israel ockuperar Jerusalem”……. Det är vad Obama bygger sitt tjat på, Pakistans protest för 60 år sen, om att judarna inte får bygga i sin huvudstad!

Ingen hindrar Abbas att bygga skyskrapor i Ramallah, men Israel har inte den minsta anledning att lita på att inte Hamas tar över förr eller senare, om Abbas efterföljare skulle börja bygga i Jerusalem. På exakt samma sätt som Hamas snart hade tagit över Judéen/Samarien om inte judarna med full rätt bygger och bor där.

Netanyahu gav Abbas 10 månader att dra nappen ur mun, där är 8 månader kvar. Mitchell försökte pressa Abbas lite lätt, men han var ju inte alls van vid sånt och sa nä förstås. AFP Reuters AP

Sitter Abbas där med nappen i 8 månader till så kan han likväl pensionera sej. Och Obongo börjar väl så småningom fatta att Ahmadenijad har en halvfärdig atombomb i en djup källare som är viktigare.

Tänk om Obama hade gjort en sån enkel liten sak som att skicka Mitchell till Hamas och få den kidnappade Shalit fri hade hans poäng inför den amerikanska i allmänhet israelvänliga befolkningen, plötsligt inte sjunkit lika snabbt.

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Obama palestinier palestinska myndigheten Västbanken ..

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Jerusalem, Obama, palestinska auktoriteten, TT, tvåstatslösning, Västbanken

Israels rättigheter variant III

Jan 24

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Israels bosättningar är lagliga

Den brittiska regeringen har ingen befogenhet att blanda sig i FN-garanterade rättigheter

Geoffrey Alderman, 17 December, 2009

Vilken roll, om någon, tror den nuvarande brittiska regeringen sig ha som en fredsmäklare i Mellanöstern? Ser den sig själv som en ärlig mäklare, eller har man redan tagit ställning? Efter utvecklingen under de senaste veckorna – som bygger på den läxa vi måste lära oss av den brittiska regeringens vägran att fördöma eller ens kritisera Goldstones rapport – anser jag att det är möjligt för oss att kunna besvara dessa viktiga frågor.

I början av månaden hade vi ett diplomatiskt springande fram och tillbaka i Bryssel efter ett svenskt försök att få EU-länderna att godkänna en resolution som kräver skapandet av en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad. Detta förslag avslogs – tack vare några imponerande manövrer av Israels utrikesminister, Avigdor Lieberman. I stället meddelade den 8 december, EU: s utrikesministrar sitt benägna tillstånd att Jerusalem måste bli en “gemensam” huvudstad.

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas var klart irriterad att det svenska förslaget hade eliminerats. Men den brittiska regeringen var bland tillskyndarna av det svenska förslaget och, inom 48 timmar efter dess nederlag försågs Abbas med ett tröstpris. Den 10 december publicerade avdelningen för miljö, livsmedel och landsbygdsfrågor (DEFRA) nya riktlinjer för butiker och stormarknader om märkning av produkter som säljs i Storbritannien som kom från Judéen och Samarien. Hittills har sådana varor märkts som “Producerat på Västbanken.” Hädanefter varnade DEFRA, bör de vara märkta antingen som “palestinska produkter” eller “israeliska bosättningsprodukter.”

En talesman för Storbritanniens utrikesminister David Miliband, förlorade ingen tid innan han förklarade att “detta är absolut inte tal om att utlysa en bojkott av Israel. Vi tror inte att det skulle göra något för att föra fredsprocessen vidare. Vi motsätter oss en sådan bojkott av Israel. Vi tror att konsumenterna ska kunna välja själva vilken produkter de köper. Men, tillade han olycksbådande: “Vi har varit mycket tydliga, både offentligt och privat, om att bosättningarna är olagliga och ett hinder för fred”. Och i ett tillkännagivande (skrattretande märkt “teknisk rådgivning”) helt separat från sina nya riktlinjer för märkning, varnade DEFRA:s chef, Hilary Benn, att de brittiska livsmedelshandlarna skulle begå brott om de märkte produkter som har sitt ursprung i Judéen och Samarien som “produkter från Israel”.

Denna skadeglada politik påminner mycket om en inbjudan till bojkott i mina ögon.

Även om det framförs som inget annat än ett “stöd för konsumenternas val”, påminner denna elaka politik definitivt om en bojkott.

Min rekommendation till Israels regering är att vidta lämpliga åtgärder för att motverka intentionerna hos herrarna Miliband och Benn, och helt vägra att märka produkter från Judéen och Samarien med något annat än “Israel”. Detta kan kanske göras genom att använda distributionspunkter inom Israels gränser före 1967.

Men framgång eller misslyckande i detta senaste bojkottinitiativ är inte min nuvarande oro. Min nuvarande oro är med påståendet – obestritt i media – att judiska bosättningar på Västbanken är olagliga.

I – av alla ställen – det utmärkta onlinetidskriften Law Society of Scotland (September 14, 2009), tar den framstående engelsk-kanadensiska juristen, professor Gerald Adler, upp just detta antagande. I en ingående analys av judiska anspråk som sträcker sig tillbaka till Balfourdeklarationen 1917, fördraget i Sèvres 1920 och Palestinska mandatet 1922, visar professor Adler att judarna har rätt till “intensiv bosättning” på Västbanken, och att denna rätt i själva verket explicit bevarades och överfördes från Nationernas Förbund, genom avsiktlig formulering i artikel 80 i stadgan hos dess efterföljare, FN: s organisation.

I sitt “tekniska råd”, höll herr Benn tyst om dessa frågor, utan föredrar att i stället ta fram den fjärde Genèvekonventionen (1949), som förbjuder en ockupationsmakt från att flytta sin egen civilbefolkning till ockuperat territorium. Men bortsett från det faktum att Israel inte har gjort något sådant (inga israeler tvingas leva i Judéen och Samarien), behöver herr Benn förstå att den rätt som professor Adler uppmärksammar avser judar, inte israeler.

Detta är en rättighet – beviljat av Nationernas Förbund och garanterat av FN vid dess grundande – som varken herr Benn eller Herr Miliband (eller förresten Netanyahu) har en moralisk eller juridisk befogenhet att förändra.

http://www.thejc.com/comment/columnists/25107/israels-settlements-are-legal

Israel’s settlements are legal

The British government has no authority to interfere with UN-guaranteed rights

By Geoffrey Alderman, December 17, 2009

What role, if any, does the present UK government see for itself as a peacemaker in the Middle East? Does it see itself as an honest broker, or has it already taken sides? Some developments over the past fortnight — which build on the lesson we must learn from the UK government’s refusal to condemn or even criticise the Goldstone report — do I think enable us to answer these important questions.

At the beginning of the month, feverish diplomatic to-ing and fro-ing in Brussels centred on a Swedish attempt to have EU member states endorse a resolution demanding the creation of a Palestinian state with East Jerusalem as its capital. This proposal was defeated –- thanks to some impressive manoeuvring by Israel’s Foreign Minister, Avigdor Lieberman. Instead, on December 8, EU Foreign Ministers announced their agreement that Jerusalem must become a “shared” capital.

Palestinian President Mahmoud Abbas was clearly annoyed that the Swedish draft had been killed off. But the British government was among the backers of the Swedish proposal and, within 48 hours of its defeat, presented Mr Abbas with a consolation prize. On December 10, the department for the environment, food and rural affairs (DEFRA) published new guidance to shops and supermarkets on the labelling of produce sold in the UK that originated from Judea and Samaria. Hitherto, such goods have been labelled as “Produce of the West Bank.” Henceforth, warned DEFRA, they should be branded either as “Palestinian Produce” or “Israeli Settlement Produce.”

A spokesman for UK Foreign Secretary David Miliband wasted no time in explaining that “this is emphatically not about calling for a boycott of Israel. We believe that would do nothing to advance the peace process. We oppose any such boycott of Israel. We believe consumers should be able to choose for themselves what produce they buy.” But, he added ominously: “we have been very clear, both in public and in private, that settlements are illegal and an obstacle to peace.” And in an announcement (hilariously labelled “technical advice”) quite separate from its new guidance on labelling, DEFRA’s head, Hilary Benn, warned that UK food outlets would be committing a criminal offence if they labelled produce that originated in Judea and Samaria as “produce of Israel”.

This spiteful policy looks very much like a boycott invitation to me

Although it is being sold as nothing more than an aid to consumer choice, this spiteful policy looks very much like a boycott invitation to me.

My recommendation to the government of Israel is to take appropriate steps to frustrate the intentions of Messrs Miliband and Benn, and to refuse absolutely to label produce from Judea and Samaria other than as originating from Israel. This could perhaps be done by re-routing produce through distribution points within Israel’s pre-1967 borders.

But the success or failure of this latest boycott initiative is not my present concern. My present concern is with the assumption — virtually unchallenged in the media — that Jewish settlements in the West Bank are illegal.

In — of all places — the excellent online journal of the Law Society of Scotland (September 14 2009), the distinguished Anglo-Canadian jurist, Professor Gerald Adler, considers this very assumption. In a painstaking analysis of Jewish claims stretching back to the Balfour Declaration of 1917, the Treaty of Sèvres of 1920 and the Palestine Mandate of 1922, Professor Adler demonstrates that Jews have a right to “close settlement” on the West Bank, and that this right was in fact specifically preserved, and carried forward on the demise of the League of Nations, through the deliberate wording of article 80 of the founding charter of its successor body, the United Nations organisation.

In his “technical advice”, Mr Benn is silent on these matters, preferring to dwell instead on the fourth Geneva Convention (1949), which prohibits an occupying power from transferring its own civilian population into occupied territory. But, quite apart from the fact that Israel has done no such thing (no Israeli is compelled to live in Judea or Samaria), Mr Benn needs to understand that the right to which Professor Adler draws attention pertains to Jews, not Israelis.

This is a right – granted by the League of Nations and guaranteed by the UN at its foundation – with which neither Mr Benn nor Mr Miliband (nor, incidentally, Mr Netanyahu) has the moral or legal authority to interfere.

antisionism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten Västbanken ...

Tags: antisionism, bosättningar, Fatah, FN, Israel, mediakritik, organ, palestinska auktoriteten, Västbanken

Norge har löst Mellanösternfrågan för alltid!

Jan 13

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Also on Tuesday, Norway’s Foreign Minister Jonas Gahr Stoere said, before meeting with Mitchell in Brussels along with Quartet envoy Tony Blair, French Foreign Minister Bernard Kouchner and Spanish Foreign Minister Miguel Moratinos, that increased aid to the PA might help revive the stalled diplomatic process.

“There is a link between the financial support we provide and the outlook for the peace process,” Stoere said. Catherine Ashton, the EU’s new foreign policy chief, also attended the talks.

Representatives of the Quartet are scheduled to meet in Brussels on Wednesday at the special-envoy level and issue a statement following their meeting. Israel is hoping for a clear call for an immediate return to negotiations.

Från länk. EU:s nya “utrkesminister” nickade med på samma möte. Tänk så enkelt – att ingen har kommit på det tidigare! Ge bara Arafat och därefter Abbas precis hur mycket pengar som helst så blir de fredliga!

Konstigt att de pengar de har överösts med konstant inte har hjälpt ett dugg.

Sveriges lilla present under 2009 var 720 miljoner kronor. Vad krävde Bildt för det? Att Abbas skulle skriva om Fatahs Konstitution som förbjuder Israel att existera? Nej. Att Abbas skulle uppfylla löftet (när han skrev under Vägplanen, i Annapolis) att sluta med hatpropaganda i medier, moskéer och skolböcker? Ack nej. KRÄVA något av en arab, är du vansinnig??? De kan ju bli arga! Har Bildt försökt berätta för Abbas vad internationella lagar säger om Israels rättigheter i vad som var det palestinska mandatet, som jag skrivit/översatt flera artiklar om? Ack nej. Vet han det har han nogsamt förträngt det – åtminstone kan han inte fåna sej längre inför EU om det.

EU:s skyfflande av pengar till Abbas’ terroristgäng hade knäckt ryggen på vilken grovarbetare som helst. En not på denna länken berättar att EU har levererat mer än 222 miljoner Euros från första januari 2009 tills artikeln skrevs Varför? För att de har uppfyllt ovanstående villkor? Ack nej. För att de är fattigast i världen? Sök lite på Googles bilder på Darfur och palestinian, och jämför bukomfånget.

Obama ger också ofantliga penningmassor åt palestinaaraberna för – tja – ingenting. För att de ska slippa betala skatt som alla andra. En avsevärd summa går till den palestinska armé hans general Dayton bygger upp, enligt Dayton själv redo att om två år attackera judarna om de inte har lytt Obama dessförinnan.

Det är ju i och för sig rättvist med de enorma illegala kampanjbidrag han fick från araber för att bli vald. Se t.es. länk1 länk2 länk3 länk4

Men en norsk minister kan alltså ställa sig upp och, utan att rodna, säga att det blir fred bara de får än mer pengar……… Det kan han säga och behålla sitt välbetalda jobb!

Norge Abbas Arafat antisemitism antisionism araber bidrag Bildt EU Eurabia Eurabien islamism Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, antisemitism, antisionism, Bildt, EU, Eurabia, Fatah, islamism, Israel, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Sverige, USA

Palestinierna och Jordanien kräver att Canada stjäl Dödahavsrullarna åt dom.

Jan 7

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

Dödahavsrullarna har nog ingen missat att höra om. De är ca 2000 år gamla och upptäcktes för ca 50 år sedan i grottor i Qumran, nära Döda Havet. De är ovärderliga för judisk och kristen forskning – och totalt ointressanta för muslimer som inte uppfanns förrän 700 år senare.

Några referenser om Dödahavsrullarna med många vidarelänkar:

En kristen redogörelse för upptäckt och betydelse på http://www.christiananswers.net/q-abr/abr-a023.html

Redogörelse vid visningen på Library of Congress, Washington: http://www.ibiblio.org/expo/deadsea.scrolls.exhibit/intro.html

Den gnostiska forskningen är väl ett sidospår som en del har lärt sej om frän Da Vinci Code:s författare – de som forskar i alla de texter som våra gamla kyrkofäder ratade av olika skäl; för dem är intresset för Qumranfynden självklart oerhört stort: http://www.gnosis.org/library/scroll.htm Tips till Dan Brown för hans nästa bestseller

Jordanien vill ha rullarna eftersom de under den perioden helt illegalt hade attackerat och ockuperat Judéen/Samarien och tycker det är en del av krigsbytet efter plundringen. Palestinarna för att de vill – ha allting utan att ge ett dyft.

De har försökt tjata på Canada för att stjäla de ovärderliga rullarna åt dom, eftersom de är på utställning där just nu. Canada har rätt bra kontakt med Israel och tänker självklart inte bryta de diplomatiska förbindelserna för att några araber kräver det – de gapskrattar garanterat bakom kulisserna.

Länkar till detta senaste arabiska kravet på stöld:

Examiner
Jerusalem Post
Arutz-7
The Globe and Mail
Earth Times

Varför jag blir irriterad?

Antagligen för att Israel inte är en teokrati.

Måste jag förklara vad jag menar? OK.

Detta kan man skriva en bok om, jag ska komprimera till några rader.

Den europeiska kulturen bygger i alla väsentligheter på kristendomen, som helt och hållet bygger på judendomen. Jesus är inte kristen, han är jude. Påbyggnader på judendomen är enbart mänskliga.

Instämmer? Skit samma.

Jerusalem har varit den judiska huvudstaden i sisådär 3000 år, sen David flyttade den från Hebron. Aldrig någon annans huvudstad.

Judarna accepterade mycket motvilligt att den skulle vara internationell i slutet på fyrtiotalet. Som tack anföll Jordanien 1948 och ockuperade helt illegalt hela gamla Jerusalem under 19 år, utan protester från världssamfundet eller FN. Men inte heller godkännande. Den vanliga veligheten. Araberna förstörde bortåt 60 synagogor, en del blev pissoarer och åsnestall. De förvandlade ca 38000 judiska gravstenar till gatsten för att verkligen trampa ner dom. Avtalet vid vapenstilleståndet var att judarna skulle få besöka sina religiösa ställen men det gav ju araberna katten i, när de hade full kontroll.

Socialisten Moshe Dayan gjorde sitt bästa för att vara vän med araberna, till den milda grad att han grundlurade sej själv. Det kan fungera på det individuella planet men aldrig på det politiska planet, då som nu. När Israel hade återförenat Jerusalem 1967 var Dayan dösnabb att ge nästan all makt över judarnas heligaste plats, Tempelplatsen, till araberna i tron att de skulle uppskatta det, eftersom han själv inte hade den blekaste aning om vad Helig betyder. Han var den typiska assimilerade juden, även om han bodde i Israel. Självklart gick allt åt skogen. Berätta om ETT tillfälle när en eftergift till araberna inte har lett till krav på mer!

Israel uppför sej fortfarande på det kristna sättet, att vända den andra kinden till i oändlighet. Hur mänga har de? Ursprungshistorien använde just kind för att begränsa antalet men……

Jordanska Wakf’ens baktankar.

Den Jordanska Wakfen har haft kontrollen över Tempelplatsen sedan Moshe Dayan. Vilka regler gäller? Varför är den sekulariserade israeliska regeringen helt ointresserad av judarnas Heligaste Plats? Israels polis har snarare samarbetat med muslimerna och inte judarna. Här en bra referens på vad som gäller i teorin och i praktiken: The Temple Mount: Mount Moriah.

Det första inlägget:

Protection of Holy Places Law

June 27, 1967

1. The Holy Places shall be protected from desecration and any other violation and from anything likely to violate the freedom of access of the members of the different religions to the places sacred to them or their feelings with regard to those places.

2. a. Whosoever desecrates or otherwise violates a Holy Place shall be liable to imprisonment for a term of seven years.
b. Whosoever does anything likely to violate the freedom of access of the members of the different religions to the places sacred to them or their feelings with regard to those places shall be liable to imprisonment for a term of five years.

3. This Law shall add to, and not derogate from, any other law.

4. The Minister of Religious Affairs is charged with the implementation of this Law, and he may, after consultation with, or upon the proposal of, representatives of the religions concerned and with the consent of the Minister of Justice make regulations as to any matter relating to such implementation.

5. This Law shall come into force on the date of its adoption by the Knesset.

Levi Eshkol
Prime Minister

Zerach Warhaftig
Minister of Religious Affairs

Shneur Zalman Shazar
President of the State

Och hur har det gått då i praktiken? De som skulle se till att reglerna följs, kliar sej mest lite här och var medan muslimerna med bulldozers gräver bort allt judeokristet de kan hitta på Tempelplatsen och slänger det i soporna!

templemountstop2_sm (Från länk.)

Den som tror att den jordanska Wakf’en, religiösa myndigheten, skulle behandla Dödahavsrullarna bättre om de fick klorna i dom – varför skulle de? Hela världen vet hur de förstör den judiska Tempelplatsen och varken kristna eller judar verkar särskilt upprörda bara de kan vara tillräckligt underdåniga till de muslimer som utför förstörelsen. Det ligger ju i blodet – som när talibanerna förstörde de ovärderliga buddhistiska statyerna i Bamyan i Afghanistan.

De få som aktivt bryr sig om Tempelplatsen hånas mest i pressen.

Lite mer om muslimernas metodiska förstörelse av den judiska Templatsen kan du se på dessa länkar:

THE DESTRUCTION OF THE TEMPLE MOUNT ANTIQUITIES

The Temple Mount Archeological Destruction

The Destruction of the Second Temple

Åtminstone går det åt rätt håll i Israel nu – i det senaste valet försvann socialister och vänsterextremister nästan. Att man refererar till deras språkrör Ha’aretz mycket mer i Europa än i Israel är rätt typiskt. Enbart Netanyahus oförklarliga kvarhållande av vettvillingen och kompisen Barak gör att vänstern har mycket mer makt än vad de fick vid valet. Fler och fler i Kneset opponerar sig mot denna underdånighet mot vänstern, mot araberna, mot Obama, som du kan läsa på denna länken.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel Mellanösternkonflikten muslimer palestinier palestinska myndigheten Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Fatah, islam, Israel, Jerusalem, judendom, kristendom, palestinska auktoriteten, vänsterextremism

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Jan 3

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

En artikel i Los Angeles Times ger en parallell syn på Ayalons tankar, som jag översatte på denna länken.

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Kritiker kan angripa dem på andra grunder, men ingen kan förneka att de är lagliga. I själva verket uppmuntrar 1922 års Palestinska Mandat upprättandet av dem.

Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama hävdar, uppbackad av statssekreterare Hillary Rodham Clinton, att “USA inte accepterar legitimiteten av fortsatta israeliska bosättningar” på Västbanken. Båda har lovordat 10 månaders stopp för nya bostadshus – utom östra Jerusalem – som premiärminister Benjamin Netanyahu meddelade i slutet av förra månaden.

Netanyahu kräver nu att palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas återupptar förhandlingarna eller tar skulden för bristen på framsteg när frysningen, en engångsföreteelse, upphör. Abbas krav – som antogs efter Washingtons uttalanden – är att all israelisk konstruktion, inklusive i östra Jerusalem, måste upphöra permanent.

Det är synd att internationell diplomati inte har en reprisknapp. Om så var fallet kunde parterna se tillbaka på historien, som skulle visa att de israeliska bosättningarna inte bara är legitima enligt internationell rätt, utan positivt uppmuntras.

Den grundläggande bestämmelsen, Nationernas Förbunds Brittiska Mandatet för Palestina 1922, artikel 6, uppmuntrar “tät bosättning av judar på landet, inklusive statlig mark och obrukbar mark (träskmarker, öken etc.) som inte utnyttjades för allmänt bruk.” De flesta israeliska bosättningarna på Västbanken har byggts på mark som var statlig mark under Ottomanerna, Britterna, Jordanien och, efter 1967 års sexdagarskrig, under israelerna, eller på egendom som har köpts privat.

USA stödde artikel 6 genom att underteckna 1924 års anglo-amerikanska konvention, ett fördrag som föreskriver godkännande av uppdraget. Nationernas Förbund har försvunnit för länge sedan, men artikel 6 är i kraft. FN:s stadga 1945, artikel 80 – som ibland kallas “Palestina-artikeln” – konstaterar bland annat att “ingenting i stadgan ska tolkas så att det på något sätt ändrar rättigheter för alla stater eller folk eller de villkor som är föreskrivna i befintliga internationella instrument.”

Eugene Rostow, USA:s statssekreterare för president Lyndon Johnson – som är en auktoritet inom internationell rätt och medförfattare till FN:s Säkerhetsråds resolution 242, som beskriver kraven för arabisk-israelisk fred – har på nytt bekräftat denna princip. År 1990 sade han: “Den judiska rätten till en lösning på Västbanken ges enligt samma bestämmelser i det mandat för vilket judar bosatte sig i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem innan staten Israel skapades.”

När det gäller resolution 242:s uppmaning till “säkra och erkända gränser”, skrev Rostow 1991 i en annan artikel att en noggrann titt på diskussionen om resolution 1967 framgår det tydligt att den inte kräver israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinaihalvön till stilleståndslinjerna efter 1948.

Många som hävdar att judiska samhällen på Västbanken strider mot internationell rätt citerar den 4:e Genèvekonventionen, artikel 49. Det sägs att en ockupationsmakt “inte får deportera eller överföra delar av sin egen civilbefolkning till det område den ockuperar.” Men Julius Stone, liksom Rostow en ledande juridisk teoretiker, skrev i sin bok 1981, “Israel och Palestina: ett angrepp på folkrätten,” att ansträngningarna att anse israeliska bosättningar som varande illegala var ett “subversivt försök att missbruka grundläggande internationella principer.”

Stone, Stephen Schwebel, tidigare domare i Internationella Domstolen, och andra har skilt mellan territorium förvärvat i en “aggressiv erövring” (t.ex. Nazitysklands anfall under andra världskriget) och område som tas i självförsvar (t.ex. Israels erövringar 1967).

Distinktionen är särskilt skarp när territoriet som förvärvats hade erhållits olagligt, på det sätt som Jordanien hade hållit Västbanken, som beslagtogs vid arabländernas 1948-49 krig mot Israel.

Vidare var avsikten med artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen att förbjuda den nazistiska praxisen att med våld transportera populationer till eller från ockuperade områden till arbetsläger eller dödsläger. Israelerna överfördes inte med tvång till Västbanken, inte heller var de palestinska araberna tvingade bort från det. Två år efter det att president Carters utrikesdepartement fastställde att de israeliska bosättningarna brutit mot internationell rätt, sade president Reagan rent ut att de “inte är olagliga.”

Man kan argumentera, som Reagan gjorde och Obama gör, att Israels upprättande av städer i de omstridda territorierna efter 1967 försvårar diplomati, eller som vissa israeliska kritiker säger, att bygga judiska samhällen i närheten av palestinsk-arabiska befolkningscentra sprider landets judiska majoritet för mycket. Men man kan inte förklara bosättningarna som olagliga.

Eric Rozenman är Washingtons direktör för CAMERA, den Boston-baserade Kommittén för Accuracy in Middle East Reporting in America.

latimes.com/news/opinion/commentary/la-oe-rozenman11-2009dec11,0,5212003.story

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

The basic relevant provision, the League of Nations’ 1922 British Mandate for Palestine, Article 6, encourages “close settlement by Jews on the land, including state lands and waste lands not required for public use.” Most Israeli settlements in the West Bank have been built on land that was state land under the Ottomans, British, Jordanians and, after the 1967 Six-Day War, under the Israelis, or on property that has been privately purchased.

The United States endorsed Article 6 by signing the 1924 Anglo-American Convention, a treaty stipulating acceptance of the mandate. The League of Nations is long gone, but Article 6 remains in force. The United Nations’ 1945 Charter, Article 80 — sometimes known as “the Palestine article” — notes among other things that “nothing in the charter shall be construed to alter in any manner the rights whatsoever of any states or peoples or the terms of existing international instruments.”

Eugene Rostow, U.S. undersecretary of State for President Lyndon Johnson — who is an authority on international law and the coauthor of U.N. Security Council Resolution 242, which outlines requirements for Arab-Israeli peace — reaffirmed this principle. In 1990, he said: “The Jewish right of settlement in the West Bank is conferred by the same provisions of the mandate under which Jews settled in Haifa, Tel Aviv and Jerusalem before the state of Israel was created.”

As for Resolution 242’s call for “secure and recognized boundaries,” according to Rostow in 1991 in another piece, a careful look at the wrangling over the resolution in 1967 makes it clear that it did not mandate Israeli withdrawal from all of the West Bank, Gaza Strip, Golan Heights and Sinai peninsula to the post-1948 armistice lines.

Many who allege that Jewish communities in the West Bank violate international law cite the 4th Geneva Convention, Article 49. It states that an occupying power “shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.” But Julius Stone, like Rostow a leading legal theorist, wrote in his 1981 book, “Israel and Palestine: An Assault on the Law of Nations,” that the effort to designate Israeli settlements as illegal was a “subversion . . . of basic international law principles.”

Stone, Stephen Schwebel, a former judge on the International Court of Justice, and others have distinguished between territory acquired in an “aggressive conquest” (such as Nazi Germany’s seizures during World War II) and territory taken in self-defense (such as Israeli conquests in 1967).

The distinction is especially sharp when the territory acquired had been held illegally, as Jordan had held the West Bank, which it seized during the Arab states’ 1948-49 war against Israel.

Further, Article 49 of the 4th Geneva Convention was intended to outlaw the Nazi practice of forcibly transporting populations into or out of occupied territories to labor or death camps. Israelis were not forcibly transferred to the West Bank, nor were Palestinian Arabs forced out of it. Two years after President Carter’s State Department determined that Israeli settlements violated international law, President Reagan said flatly that they were “not illegal.”

One can argue, as Reagan did and Obama does, that Israel’s establishing towns in the disputed territories after 1967 obstructs diplomacy, or, as some Israeli critics do, that building Jewish communities near Palestinian Arab population centers disperses the country’s Jewish majority too widely. But one cannot accurately declare the settlements illegal.

Eric Rozenman is Washington director of CAMERA, the Boston-based Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America.

Copyright © 2010, The Los Angeles Times

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

Abbas antisemitism antisionism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, bosättningar, Fatah, FN, Israel, Jerusalem, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Västbanken

Israel har ALLTID velat ha fred!

Jan 2

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Skratta eller gråta?

Information från Israel kommer i flera varianter. En del rena nyheter – med strikt preferens för de som är negativa för Israel, Vi får inte veta när muslimska terrorister attackerar Israeliska mål, enbart när Israel svarar. GODA nyheter om Israel märks inte i vårt vanliga nyhetsflöde.

Andra varianter är när antisemitiska lögner med rötter i medeltiden blir “kultur” i tidningar som Aftonbladet. Säljer det lösnummer? Tydligen.

Sedan kommer totala icke-nyheter som att “”Netanyahu vill ha fredsmöte med Abbas” som om tidningarna inte har upptäckt att Netanyahu redan för 1½ månad sedan gick med på att begränsa bosättningarna i Judéen/Samarien i 10 månader för att visa att han redan hade ödmjukat sig inför Abbas och Obamas helt olagliga krav – mängder av advokater för judar som plötsligt ser sina stora investeringar frysa inne har anmält den illegala frysningen till domstol. En annan rapport om olagligheten i Los Angeles Times.

Abbas har 8½ månader kvar att starta verkliga fredssamtal om han vill ha fred. Hittills har inget tytt på det – det enda han har velat från Olmerts tid, är att få så mycket som möjligt utan att ge ett dugg, speciellt inte fred utan möjligtvis lite stillestånd tills han eventuellt blir starkare militärt – speciellt med Obamas general Dayton som bygger upp hans krigsmakt nu. Kleptomani tycks vara den svåraste sjukdomen hos alla palestinska ledare.

Abbas goddag-yxskaft-svar kan du läsa här – “nä, vi har inte fått nån formell begäran om fredsdiskussioner……”

Hade han verkligen velat ha fred hade han förstås ändrat på Hamas Konstitution, som inte tillåter Israels existens. Du minns också vad Dahlan, en av de något yngre topparna inom Fatah, sa nyligen: “Arafat drev med hela världen!”

Han har inte gjort ett dugg heller emot alla andra problem som officiellt borde ha hindrat honom från att få några bidrag: han har inte försökt stoppa terrorn utan tvärtom, Al Aqsa Brigade bekräftades som Fatahs egna terrorbrigad på det senaste Fatahmötet. När en sjubarnsfar och tillika rabbi mördades av tre av Al Aqsas terrorister häromdagen tog Abbas fast över hundra andra araber men “råkade” missa de verkliga förövarna….

Så det är så sant som tidningarna skriver – Netanyahu vill förhandla om fred, alltid, Abbas – aldrig. Enbart tillfredsställa kleptomanin och Fatahs Konstitution.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db *

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten terrorism TT ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Israel, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, TT

Ayalon: Israels rättigheter i de ‘omdiskuterade’ territorierna

Dec 31

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Av Danny Ayalon

WSJ Online, 30 december 2009

Översättning av originalet nedan.

De senaste uttalandena från EU:s nya chef för ‘utrikes relationer’, Catherine Ashton, och hennes kritik av Israel har återigen väckt internationell uppmärksamhet till Jerusalem och bosättningarna. Tyvärr verkar det föreligga total okunnighet om Israels rätt till vad som i allmänhet kallas “ockuperade områden”, men vad som verkligen är “omtvistade territorier.”

Det beror på att marken som nu kallas Västbanken inte kan betraktas som “ockuperad” i juridisk bemärkelse, eftersom det inte hade uppnått erkänd suveränitet, självständighet före Israels erövring. I motsats till vad vissa tycks ha övertygat sig själva om, har det aldrig funnits en palestinsk stat, och ingen annan nation har någonsin etablerat Jerusalem som huvudstad trots att den varit i islamisk kontroll i hundratals år.

Namnet “Västbanken” användes första gången 1950 av jordanierna när de annekterade marken för att skilja det från resten av landet, som ligger på östra stranden av floden Jordan. Avgränsningen för detta område sattes endast ett år tidigare under vapenvila mellan Israel och Jordanien är de gjorde slut på kriget som inleddes 1948, då fem arabiska arméer invaderade den framväxande judiska staten. Det var Jordaniens krav på att 1949 års stilleståndslinje inte blev en internationellt erkänd gräns utan endast en linje som skiljer arméer. Vapenstilleståndsavtalet nämner specifikt: “Ingen bestämmelse i detta avtal skall på något sätt påverka de rättigheter, krav och ståndpunkter endera parten fattar vid en fredlig lösning av den palestinska frågan, och bestämmelserna i detta avtal dikteras enbart av militära skäl.” (Ayalons kursivering.) Denna gräns blev den berömda “gröna linjen” och kallas så därför att militärer under vapenstilleståndssamtalen använde en grön penna för att rita linjen på kartan.

Efter sexdagarskriget, när än en gång de arabiska arméerna sökte förgöra Israel och den judiska staten, erövrade Israel Västbanken och andra områden, och FN försökte att skapa en varaktig lösning på konflikten. FN:s säkerhetsråds resolution §242 är förmodligen en av de mest missförstådda handlingarna på den internationella arenan. Medan många, speciellt palestinierna, trycker på tanken att dokumentet kräver att Israel återlämnar allt erövrat över den gröna linjen, kunde inget vara längre från sanningen. Resolutionen uppmanar till “fred inom säkra och erkända gränser”, men ingenstans nämns var dessa gränser skulle vara.

Det är bäst att lyssna på avsikterna hos författarna till resolution §242 som visar hur den skall tolkas. Eugene V. Rostow, USA:s statssekreterare för politiska frågor 1967 och redaktör för den artikel som förklarade innehållet 1990 [se min artikel med översättning på denna länk]: “säkerhetsrådets resolution nr 242 och (senare FN:s Säkerhetsråds resolution) §338 … vilar på två principer, Israel skall administrera territorierna till dess de arabiska grannarna sluter fred, och när freden görs bör Israel dra sig tillbaka till “säkra och erkända gränser”, som inte behöver vara samma som vapenstilleståndets demarkationslinjer enligt §194.”

Lord Caradon, den brittiske FN-ambassadören vid den tiden och resolutionens huvudredaktör som introducerade det till Rådet, sade 1974 entydigt att “Det hade varit fel att kräva att Israel återgår till sina ställningar 4 juni 1967, eftersom de positionerna var oönskade och artificiella.

Den amerikanska FN-ambassadören vid den tiden, fd justitierådet Arthur Goldberg, gjorde frågan ännu tydligare när han 1973 förklarade att “resolutionen talar om tillbakadragande från ockuperade områden, utan att definiera omfattningen av tillbakadragandet.” Detta skulle omfatta “mindre än ett fullständigt tillbakadragande av Israels styrkor från ockuperat territorium, eftersom Israel har haft gränser som visat sig vara mycket osäkra.”

Även den sovjetiska delegaten till FN, Vasilij Kuznetsov, som kämpade mot den slutliga texten, medgav att resolutionen gav Israel rätt att “dra tillbaka sina trupper endast till de linjer som de finner lämpligt.”

Efter kriget 1967, då judar började återvända till sina historiska centra på Västbanken, eller Judeen och Samarien, som det området har varit känt för världen i 2000 år tills jordanierna döpte om det, uppstod frågan om bosättningarna. Rostow fann inga rättsliga hinder för den judiska bosättningen i dessa områden. Han vidhöll att reglerna för det ursprungliga brittiska mandatet Palestina fortfarande gällde på Västbanken. Han sa: “den judiska rätten till bosättning i Palestina väster om Jordanfloden, som är i Israel, gjorde äganderätten av Västbanken, Jerusalem, oantastlig. Denna Mandaträtt har aldrig avslutats och kan inte ändras annat än genom en erkänd fred mellan Israel och sina grannar.” Det finns inget internationellt bindande dokument som rör detta område som har upphävt den här rätten till judisk bosättning därefter.

Och ändå existerar denna uppfattningen att Israel ockuperar stulen mark och att palestinierna är det enda partiet med nationell, juridisk och historisk rätt till det. Detta är inte bara moraliskt och sakligt felaktigt, utan innebär också att ju mer denna berättelse accepteras, desto mindre sannolikt är det att palestinierna känner ett behov av att komma till förhandlingsbordet. Uttalanden som de av Lady Ashton’s är inte bara felaktiga, de för en förhandlingslösning längre bort.

Mr Ayalon är vice utrikesminister i Israel.

Originalartikel:

Israel’s Right in the ‘Disputed’ Territories

WSJ online december 30, 2009

By DANNY AYALON

The recent statements by the European Union’s new foreign relations chief Catherine Ashton criticizing Israel have once again brought international attention to Jerusalem and the settlements. However, little appears to be truly understood about Israel’s rights to what are generally called the “occupied territories” but what really are “disputed territories.”

That’s because the land now known as the West Bank cannot be considered “occupied” in the legal sense of the word as it had not attained recognized sovereignty before Israel’s conquest. Contrary to some beliefs there has never been a Palestinian state, and no other nation has ever established Jerusalem as its capital despite it being under Islamic control for hundreds of years.

The name “West Bank” was first used in 1950 by the Jordanians when they annexed the land to differentiate it from the rest of the country, which is on the east bank of the river Jordan. The boundaries of this territory were set only one year before during the armistice agreement between Israel and Jordan that ended the war that began in 1948 when five Arab armies invaded the nascent Jewish State. It was at Jordan’s insistence that the 1949 armistice line became not a recognized international border but only a line separating armies. The Armistice Agreement specifically stated: “No provision of this Agreement shall in any way prejudice the rights, claims, and positions of either Party hereto in the peaceful settlement of the Palestine questions, the provisions of this Agreement being dictated exclusively by military considerations.” (Italics added.) This boundary became the famous “Green Line,” so named because the military officials during the armistice talks used a green pen to draw the line on the map.

After the Six Day War, when once again Arab armies sought to destroy Israel and the Jewish state subsequently captured the West Bank and other territory, the United Nations sought to create an enduring solution to the conflict. U.N. Security Council Resolution 242 is probably one of the most misunderstood documents in the international arena. While many, especially the Palestinians, push the idea that the document demands that Israel return everything captured over the Green Line, nothing could be further from the truth. The resolution calls for “peace within secure and recognized boundaries,” but nowhere does it mention where those boundaries should be.

It is best to understand the intentions of the drafters of the resolution before considering other interpretations. Eugene V. Rostow, U.S. Undersecretary of State for Political Affairs in 1967 and a drafter of the resolution, stated in 1990: “Security Council Resolution 242 and (subsequent U.N. Security Council Resolution) 338… rest on two principles, Israel may administer the territory until its Arab neighbors make peace; and when peace is made, Israel should withdraw to “secure and recognized borders,” which need not be the same as the Armistice Demarcation Lines of 194.”

Lord Caradon, the British U.N. Ambassador at the time and the resolution’s main drafter who introduced it to the Council, said in 1974 unequivocally that, “It would have been wrong to demand that Israel return to its positions of June 4, 1967, because those positions were undesirable and artificial.”

The U.S. ambassador to the U.N. at the time, former Supreme Court Justice Arthur Goldberg, made the issue even clearer when he stated in 1973 that, “the resolution speaks of withdrawal from occupied territories without defining the extent of withdrawal.” This would encompass “less than a complete withdrawal of Israeli forces from occupied territory, inasmuch as Israel’s prior frontiers had proven to be notably insecure.”

Even the Soviet delegate to the U.N., Vasily Kuznetsov, who fought against the final text, conceded that the resolution gave Israel the right to “withdraw its forces only to those lines it considers appropriate.”

After the war in 1967, when Jews started returning to their historic heartland in the West Bank, or Judea and Samaria, as the territory had been known around the world for 2,000 years until the Jordanians renamed it, the issue of settlements arose. However, Rostow found no legal impediment to Jewish settlement in these territories. He maintained that the original British Mandate of Palestine still applies to the West Bank. He said “the Jewish right of settlement in Palestine west of the Jordan River, that is, in Israel, the West Bank, Jerusalem, was made unassailable. That right has never been terminated and cannot be terminated except by a recognized peace between Israel and its neighbors.” There is no internationally binding document pertaining to this territory that has nullified this right of Jewish settlement since.

And yet, there is this perception that Israel is occupying stolen land and that the Palestinians are the only party with national, legal and historic rights to it. Not only is this morally and factually incorrect, but the more this narrative is being accepted, the less likely the Palestinians feel the need to come to the negotiating table. Statements like those of Lady Ashton’s are not only incorrect; they push a negotiated solution further away.

Mr. Ayalon is the deputy foreign minister of Israel.

antisemitism antisionism EU Eurabia Eurabien Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier politiskt korrekt Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, EU, Fatah, tvåstatslösning, Västbanken

Göbbels hade varit stolt över TT

Dec 29

Posted by admin in Israel, Mellanöstern, Sverige, Världspolitik | 4 Comments

Hur många gånger har du nu hört TT utropa “Judarna vågar sej till att bygga i sin huvudstad, fy fy fy!!!”

Aldrig någonsin skulle de i sin blygsamhet få för sej att fråga: “Får de det?” Och motivera svaret.

Nu när du sitter i din bredaste länsstol och smälter julmaten, gör ett experiment! Du tror väl inte på vilken idioti som helst bara för att det stått i tidningen??? Du tror tidningarna följer det Pressetiska Reglerna huh. Så kontakta UD på vilket sätt du vill – mail, blogg, telefon, vandra rasande in och slå knytnäven i bordet – bara gör något!

Var fruktansvärt envis och fråga dom: “Erkände Sverige Jordaniens illegala ockupation av Jerusalem 1948-67?”

Säger de ja så kräv en kopia på beslutet och berätta för mej. Jag sände ett dussin mail, och de använde hela sin diplomatiska talang för att låta bli att svara ja eller nej! Jag fick det aldrig ur dem. Svensk diplomati i sin prydno.

Jag ska tala om hemligheten UD eller TT vägrar avslöja: ETT land accepterade Jordaniens ockupation av Jerusalem: Pakistan. Inte ens resten av arabvärlden gjorde det. Nu vill TT göra det retroaktivt.

Om du läser TT-skrönan talar de om att “Israel ockuperade Jerusalem 1967″ lika kunnigt som att Obama inte har an aning om att där fanns judar i Israel före Förintelsen.

Kort historia: För 3000 år sedan flyttade kung David huvudstaden från Hebron till Jerusalem, där den varit allt sedan dess. Före 1948 accepterade judarna motvilligt Jerusalem som en internationell stad religiöst sett. Araberna gjorde det inte. Jordanien, lett av engelsmannen Glubb Pascha, ockuperade illegalt hela gamla Jerusalem, hela den klassiska staden, det enda som fanns före ca 1860, och redan då fanns det en majoritet judar inom denna lilla fyrkant. Jordanien dödade eller fördrev dom. De flyttade sannerligen inte huvudstaden från Amman dit.

Den enkla sanningen som TT försöker gömma för dej är att Jerusalem ALDRIG NÅGONSIN VARIT EN ARABISK HUVUDSTAD!

Ett lika välkänt faktum är att Jerusalem inte någonstans nämns i Koranen, trots att Muhammed väl kände judarna – en stor del av Koranen snodde han från deras Torah. Utan att en enda gång ens av misstag få med namnet Jerusalem.

Obongo är självklart dösur att judarna inte lyder honom eftersom han antagligen redan i första telefonsamtalet till Abbas, den förste regerinschef han ringde till efter att ha fixat jobbet, lovade araberna hela Jerusalem. Han måste vara djupt frustrerad att inte ha lyckats med ett smack mer än att vinna ett Nobels Fredspris på första veckans löften.

Han har självklart också åstadkommit att Abbas inte gör någonting eftersom Obama lovat fixa allt. Abbas vet att han nu har mindre än 9 månader kvar på sej att börja förhandlingarna, sen är hans chans över och han kan gå och pensionera sej. Han kommer att febrilt ringa Obama sent om nätterna men…….

FN har självklart inte “lovat” dela Jerusalem, se vad §242 säger på denna länken. Däremot har USA lovat flytta sin ambassad dit, se i högerspalten på denna bloggen.

Kort sagt – TT kör helt med Göbbels metod att om man tjatar en lögn tillräckligt ofta börjar folk tro på det – speciellt som TT ha monopol på internationella nyheter i Sverige och sannerligen utnyttjar detta faktum.

DN B HD D AB GP SvD SkD SDS NSk BLT SkD Kb SkD D109 D110 D AB812 D182 ‘

.
antisemitism TT USA Barack Obama mediekritik Abbas ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Fatah, Israel, Jerusalem, mediakritik, Obama, palestinier, Sverige, TT, USA

Svenska halvsanningarna fortsätter som vanligt

Dec 27

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

De strider helt mot Pressens Etiska Regler:

Etiska regler för press, TV och radio
Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.

I. PUBLICITETSREGLER

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.

Var generös med bemötanden

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.

6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen. Respektera den personliga integriteten

Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn.
Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Var varsam med bilder

11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.

12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Var försiktig med namn

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.

Läs igenom två gånger och våga därefter påpeka att svenska medier följer detta – i detta fall deras Mellanösternrapportering. Hade det varit möjligt att beivra direkta lögner och falskvinkling och avsiktligt undanhållande av icke politiskt korrekta fakta, hade domstolarna inte fått tid för något annat.

Ta en typisk artikel: “Blodig dag i Mellanöstern“. Den talade om tre medlemmar av Abbas egen legaliserade terrororganisation – som fick mandat för vidare terror på deras kongress i våras, som fru Sahlin bevistade och upplyste dem om att allt är Israels fel. Terrorbrigaden betalas av Obama och Bildt.

De tre männen var beväpnade och erfarna terrorister, medlemmar i Abbas privata godkända terrorgäng, nyligen släppta från israeliskt fängelse, som du ser på denna länken. Samtidigt hade PA fångat in 120 andra potentiella mördare, men konstigt nog inte de tre skyldiga som konstigt nog råkade vara med i Aksa Brigade.

Eftersom IDF, Israels Försvarsarmé vet alltför väl hur det fungerar, fann de sej nödsakade att själva gå och hämta mördarna. En fjärde misstänkt terrorist hann överlämna sej till Abbas gäng i tid, och lär inte sitta länge i fängelse hos en regim som uppkallar skolor och torg efter kända judemördare.

Detta föregicks av:

En känd rabbin blev nedskjuten av Abbas terrorister på torsdagen före. Denna rabbinen, som levt i den urgamla judiska provisen Samarien (se Bibeln) i 14 år. På svenskt doublespeak blev han “en bosättare” med ungefär samma rättigheter som en kanin.

Detta föregicks av:

Ca två veckor tidigare togs vägspärrar bort som hade förhindrat mordet, på order av Barak och israels regering. De som bodde i området hade förutspått att det – som vanligt – skulle följas av mordattacker från araberna.

Så – följer snutten hos TT de Pressetiska Reglerna om allsidig information? Du avgöra själv – det är inte svårare för dom än för mej att hitta informationen om man har lust.

Det är länge grävande journalistik grävde ner sej själv i Sverige.

DN368 SDS AB SDS GP .

Abbas muslimer antisemitism islamism mediekritik antisionism Bildt Israel Mellanösternkonflikten palestinier Barack Obama politiskt korrekt Mona Sahlin terrorism ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Barak, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, mediakritik

‘All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing’

Posts Tagged Fatah

Som stadens borgmästare tillät Olmert 100.000 illegala arabiska ockupanter

WND undersökning: illegala arabiska husockupanter har slagit sig ner på judisk-ägd mark i Jerusalem

As city’s mayor, Olmert allowed 100,000 illegal Arab squatters

Möte om akademisk bojkott av Israel förbjöds på KTH

Obamas administration viskar sin totala omvändelse i den israelisk-palestinska frågan

Israels bosättningar är lagliga

Israel’s settlements are legal

The British government has no authority to interfere with UN-guaranteed rights

Varför jag blir irriterad?

Jordanska Wakf’ens baktankar.

Protection of Holy Places Law

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By DANNY AYALON

Recent Posts

Närradio

Viktiga dokument

Feedburner

JP

Meta

Archives

Blogroll

Last searched terms

Last referers

Top Browsers

Top OS

Visitors Online

Tags