Posts Tagged FN

Inkvisition av svensk modell. Gaza.

Inkvisition eller ren antisemitism – med Svenska Kyrkan i spetsen, och Amnesty, Diakonia och Palmecentrat som trogna bandhundar med samma smak för judiskt blod – har ordnat ett inbördes beundrarpartaj där varje förespråkare för Israel var strikt förbjuden att närvara, enligt Dagen.

Wohlfeil, språkrör för Diakonia, sa med ett skratt “nä, vi bjuder inte in Israel och inte Hamas” – och han jämställer alltså ett demokratiskt land med en ren terroristgrupp vars viktigaste punkt på agendan är Folkmord på alla judar. Det är dagens kristendom i mycket hög utsträckning.

Jag har inte kunnat hitta något om resultatet av detta möte, men ser att ett nytt hatmöte planeras den 13 mars, där bl.a. marxisten från Norge, Mads Gilbert ska utgjuta sin fantasi. Självklart kommer också Sveriges kulturälskling, den självhatande juden Dror Feiler, att deltaga. Hans enmansorganisation, “Judar för israelisk-palestinsk fred”, deltar.

Det litterära underlaget är förstås en av Bildts favoriter, Goldstonerapporten, som du kan se en variant av här. Trots att den helt har nedgjorts av många, och Goldstone själv har sagt att det bara är ett arbetsunderlag, behandlar detta gäng av kyrkliga och vänsterpartipotentater det som närmast under Maos Lilla Röda.

Kastar du ett öga på rapporten ser du att den är full av totala absurditeter. I inledningen A1 står det:

“to investigate all violations of international human rights law and international humanitarian law that might have been committed at any time in the context of the military operations that were conducted in Gaza during the period from 27 December 2008 and 18 January 2009, whether before, during or after.”

Undersökningen skulle alltså omfatta tiden före och efter själva kriget som är relevant för händelsebeskrivningen.

Om vi ser en detaljerad referens så kom:

2005: 1255 attacker från Gaza mot civila i Israel

2006: 1771 attacker från Gaza mot civila i Israel

2007: 2774 attacker från Gaza mot civila i Israel

2008 till 19 juni: 2284 attacler från Gaza mot civila i Israel

Allt detta fullständigt ointressant för Goldstone och Bildt och Svenska Kyrkan och dess anhang.

Goldstone gav alltså fullständigt katten i detta, utan bestämde sej för att börja undersökningen lite lätt den 19 juni, då under det halvåriga “vapenstillestånd” Hamas endast avlossade 362 raketer och granater mot civila i Israel – varenda skott ett direkt brott mot all slags internationell rätt.

Under detta halvår var avsikten att fredsförhandlingar skulle ske inklusive återlämnande av den kidnappade Shalit, så gränserna kunde bli normala internationella gränser igen men i stället importerade Hamas stora mängder vapen och annan militär utrustning, för att förstärka sitt motstånd mot fred. Hamas vägrade förlänga vapenstilleståndet utan avlossade ca 40 missiler PER DAG mot Israel under en vecka! Då tvingades kriget fram – till Goldstones och Bildts och Svenska Kyrkans stora förvåning.

Uppgiften omfattar också ett “efter”, men de ca 300 missiler som kommit efteråt har FN inte låtsats om. Annars berätta var Goldstone har påpekat det. Han har haft gott om tid och det ingick i uppgiften.

Inte spelar det någon roll, sannolikheten är större att Bildt och Wohlfeil har Goldstein på sitt nattduksbord, än de har Bibeln. Sammalunda gäller för Svenska Kyrkan.

PRESSMEDDELANDE

Israels Ambassad, Stockholm

Den 1 mars hölls på ABF ett seminarium kallat ”Gaza – internationell rätt och
ansvar”. Arrangörer är Amnesty, Diakonia, Palmecentret och Svenska Kyrkan.
Israel, Mellanösterns enda demokrati, kommer här att presenteras endast av
organisationer som ställer sig kritiska till den israeliska politiken. En framstående
israelisk expert har nekats att medverka trots att det är Israel som kommer att stå i
centrum för diskussionerna.
Vi tycker därför det är viktigt att framföra följande fakta:
Påstådda krigsbrott under Operationen i Gaza har undersökts av ett antal
internationella organisationer inklusive FN, under samarbete av Israel.
Till dags dato har Israel undersökt 150 separata incidenter från Gaza-kriget,
inklusive de som nämns i Goldstone-rapporten. FN:s Generalsekreterare Ban Ki-
Moon reagerade också positivt på den detaljerade uppföljningsrapport om Gaza som
nyligen överlämnades av Israel (februari 2010). Israel undersöker alla seriösa
anklagelser om begångna missgrepp, vare sig de kommer ifrån civila palestinier,
NGO:s, FN eller medierapportering.
Goldstone-kommissionens mandat var redan från början mycket snedvridet och
partiskt. Det förbigår i det närmaste helt den åtta år långa, dagliga
raketbeskjutningen av södra Israel med totalt 12000 raketer och den hänsynslösa
Hamas-terrorn mot israeliska civila i dessa utsatta områden. Mandatet att bara
granska Israel – och dessutom utan att ta hänsyn till de faktorer som efter år av
återhållsamhet tvingade Israel att agera – gjorde naturligtvis all samverkan med
Goldstone-kommissionen omöjlig.
Flera av kommissionsmedlemmarna har tydligt visat att vad som fick dem att
acceptera uppdraget var möjligheten att skada Israels anseende.
Den irländske kommissionsmedlemmen Desmond Travers bekände nyligen färg i en
uppmärksammad intervju i Middle East Monitor där han bl.a beskyllde ”judiska
lobbyister” för att styra den brittiska mellanösternpolitiken, påstod att Israel
medvetet dödat irländska FN-soldater i södra Libanon och helt avfärdade även
tydliga bildbevis på Hamas terroraktiviteter i Gaza under kriget.
En annan kommissionsmedlem, Professor Christine Chinkin, undertecknade innan
Goldstone-kommissionen påbörjat sitt arbete ett öppet brev till Sunday Times med
rubriken ”Israels bombningar av Gaza är inte självförsvar – det är krigsbrott”.
Att det här inte kan vara tal om någon opartisk och förutsättningslös utredning är
uppenbart. Mot all gängse rättspraxis strider inte bara att Israel beskrivs som
skyldigt till krigsförbrytelser innan någon som helst undersökning ännu genomförts
utan också att palestinska vittnesutsagor inte underkastas någon som helst kritisk
granskning. Talande nog konstaterar Goldstone själv i en intervju att kommissionen
bara varit en ”fact-finding mission” och att: ”Hade det här varit en domstol så hade
ingenting varit bevisat”(The Forward, 2 oktober 2010)
Förra Högkommissionären för mänskliga rättigheter vid FN, Mary Robinson, nekade
att leda Goldstone-kommissionen med motiveringen att den ”vägleddes inte av
mänskliga rättigheter utan av politik”. Europeiska Unionen tillsammans med bl.a
Schweiz, Kanada, Korea och Japan vägrade att stödja kommissionens mandat såsom
det utformats.
Ett viktigt problem är naturligtvis också att Goldstone-kommissionen ger en fördel till
terrororganisationer som Hamas vilka inte respekterar internationell rätt. Samtidigt
frånkänns en demokrati som Israel – vilken försöker att med minsta möjliga civila
förluster bekämpa terror – de facto möjligheten till ett effektivt självförsvar.
Staten Israel har visat största möjliga öppenhet i fråga om kriget i Gaza – man kunde
bara önska att Israels kritiker skulle visa samma öppenhet när det gäller att rättvist
bedöma krigets orsaker och förlopp.
Israel är den enda part som ingående redogjort för sitt agerande under konflikten –
rapporterna återfinns under nedanstående länkar:
http://www.mfa.gov.il/MFA/Terrorism-
+Obstacle+to+Peace/Hamas+war+against+Israel/Operation_in_Gaza-
Factual_and_Legal_Aspects.htm

http://www.mfa.gov.il/MFA/Terrorism-
+Obstacle+to+Peace/Hamas+war+against+Israel/Gaza_Operation_Investigations_U
pdate_Jan_2010.htm#summary

Ban Ki-Moon och Ashton till Gaza

Man får hoppas att TT:s variant av nyheten: “Israel släpper in Ban Ki-Moon i Gaza” var ett direkt missfall i arbetet rubriksatt av en ny medarbetare – Gaza har faktiskt gräns mot Egypten också. Var man intresserad av att dignitärerna skulle resa till Gaza, varför skulle detaljer om resvägen stå i titeln?  Självfallet totalt irrelevant. Israel har inte det minsta med Gaza att göra sen den sista israelen lämnade remsan för snart 5 år sedan. Varje land har full rätt att avgöra vem och vad som passerar dess internationella gränser. Att Israel vägrar att låta vem som helst komma från Israel till Gaza är trivialt efter det att Bildt visade stilen genom att, lite efter kriget, vara där ett par timmar med visning av Hamasanhängare och därefter, utan att ha diskuterat saken med Israel, högt och tydligt deklarerade att Israel hade gjort detta av ren förstörelselusta. Efter det var varken han eller många andra särskilt välkomna att åka från Israel till Gaza. Åk via Egypten! Eller är det roligare att turista i Israel?

.

HD SDS292 TrA292 DN046 Ya309 Nsk309 SkD309 KrB309 GP622 SMP AB241 SvD631 Ek540 BLT516 D046 TT617 X vg |

.
...

Tags: , , , , , , , ,

Hedrad av att ha slått ihjäl en tjej?

Denna paranta damen ser ju mycket hedrad ut – hon har just avlivat sin dotter. En naturlig del av livet för de muslimska palestinaaraberna. Först våldtog hennes bröder Rofayda Qaoud, som blev gravid, därefter gav denna hedrade dam tjejen en rakkniv för att göra det enda hedrande. Hon hade inte lust så hennes mamma slog ihjäl henne, och vart därigenom hedrad.

Mamman tog 20 minuter på sej att få ordentligt död på flickan, plastpåse över huvudet, rakkniv, slog henne i huvudet. Ett genompräktigt muslimskt jobb. Inte sitter hon i finkan – bröderna satt väl inne lite.

TT har just berättat om att FN:s Människorättsråd plötsligt har upptäckt att många tusen flickor och kvinnor hedrar sina familjer genom att bli brutalt ihjälslagna. Föreställ dej ett ögonblick om alla gubbar hos Rådet som ägnar sig på heltid att förfölja Israel, i stället hade jobbat på detta problemet! Men det ger väl inte lika feta tidningsrubriker.

Är du muslim och sugen på att avliva en söt tjej så är dessa redan fixade - se länk.

Där ser du också det pågående långsamma försöket att mörda Rifqa Bary, en ung söt tjej i USA som konverterade från islam till kristendomen, och nu är hela den muslimska samfundet i USA desperata på att få slå ihjäl henne – eller åtminstone tvinga henne tillbaka att bli muslim igen och kunna misshandlas i lugn och ro. Hennes morbror var nyligen på henne – hennes mor sa inte ett knyst.

Obama tittar förnöjsamt på och har heller inte uttryckt något missnöje.

Rädda Barnen har en rapport om hedersmord, men de vägrar att släppa den eftersom det skulle kunna svärta ner människors känslor inför islam – SDS skrev om det.

Där finns websites som enbart tar upp detta i huvudsak muslimska sätt att bli hedrade, som http://www.stophonourkillings.com/ En annan sajt nämner att det är stött av Sharia – den muslimska lagen. Ett lagtänkande som kryper in i Eurabien både här och där, England har det, Sverige börjar väl närma sig.

Flera exempel från Sverige.

National Geographic har en artikel om fenomenet, där de också tar upp alla ihjälslagna kvinnor i Indien – ofta när de inte har haft med sig nog hemgift till sin nya karl. Tja, det med kultur är ju svårt. Rapporter har lämnats till FN om flickmord från Bangladesh, Storbrittanien, Brasilien, Ecuador, Egypten, Indien, Israel, Italien, Jordanien, Pakistan, Marocko, Sverige, Turkiet, och Uganda. Alla har förstås inte rapporterats. Andra på länk1 – tja, sök själv i Google på honor killing .

DN184 HD GP D721 SvD213 AB285 SkD849 KrB Y BLT vg *

.
...

Tags: , , , ,

Vem ska Bildt nu ge pengar till för antisemitisk propaganda?

Vem ska nu Bildt ge mina skattepengar för att utföra det smutsiga byk som ett stort antal israelhatande NGO:s har fått pengar av honom för? Som jag nyligen skrev ger han bort enorma summor för antisemitisk propaganda. Jag nämnde i den artikeln att en sionistisk studentgrupp, Im Tirzu, har kommit fram till att 92% av Goldstonematerialet kom från israeliska NGO:s som får stora belopp från EU inklusive Sverige.

Nu har Im Tirzus utredning fått Knesset att bilda en underkommitté för att undersöka denna femtekolonnverksamhet av vänsterextremistiska israeliska NGO:s. Samtidigt har mer kommit fram om Goldstones medlemskap i antiisraeliska organisationer.

NGO Monitor är ett utmärkt ställe om man vill börja söka efter alla antisemitiska grupper som får bidrag från Sverige.

(IsraelNN.com) Knessets utskott för grundlag, lag och rättvisa röstade under onsdagen för att tillsätta en särskild underkommitté för att undersöka frågan om bidrag till israeliska frivilligorganisationer, NGO:s från utländska regeringar och organisationer. Beslutet kommer efter forskning av Im Tirtzu-rörelsen, som konstaterade att New Israel Fund finansierar merparten av de israeliska frivilligorganisationer som vittnade mot Israel i Goldstonekommittén.

De nationalistiska ledamöterna i utskottet röstade för utskottets ordförande David Rotems initiativ för upprättande av underkommittén. Knessetledamöterna Danny Danon, Tzipi Hotobeli och Carmel Shama från Likud anslöt sig liksom Michael Ben Ari (National Union) och Uri Makleb (Torahpartiet). Shlomo Mula och Yisrael Hasson från Kadima röstade emot förslaget, liksom Dov Chenin (Hadash – kommunisterna) och Taleb A-Sana (Raam-Taal – arabparti).

MK Danny Danon sa att “kommittén måste agera snabbt för att undanröja de strategiska hot som New Israel Fund innebär för Israel.”

MK Zevulun Orlev, som vanligtvis är måttlig i sitt ordval, reagerade ilsket inför krav från vänsterkantens knessetledamöter att utskottet var en akt av förföljelse, och sade: “Var är alla de sionistiska rörelserna ni hade förr? Var är HaShomer HaTzair? Från en rörelse som bestod av nybyggare, med nobla befälhavare, har ni blivit informatörer, snokare.”

New Israel Fund’s israelkontor leds av förre Meretz Knessetmedlemmen Naomi Chazan.

Im Tirtzu jublar
Im Tirtzu-rörelsen, som inledde kampanjen som ledde till utredningen, jublade. Man sa att de nu skulle upphöra med sin reklam- och mediakampanj. “Idag är en dag av glädje för alla IDF:s officerare och soldater som var förföljda av New Israel Fund,” sa gruppen.

“Vi uttrycker vårt stöd för det dramatiska beslutet av konstitutionskommittén att tillsätta en underkommitté som skall utreda New Israel Fund’s organisationer,” tillade de. “Vi visade efter en hård David vs Goliatkamp att ibland vinner David också. I Israel av 2010, visar det sig att en liten grupp elever och reservister framgångsrikt kan ta bort masken från en fond med en årlig omsättning på tiotals miljoner dollar, som bekostade leverans av materialet till  Goldstonerapporten. ”

Ronen Shoval, ordförande för Im Tirtzu berättade för Arutz Shevas hebreiska informationstjänst att ytterligare forskning har visat att domaren Richard Goldstone var uppenbart olämplig att leda FN:s utredning mot Israel i första hand, eftersom han själv är medlem i giftigt anti-israeliska organisationer.

“Till vår stora förvåning,” sa Shoval, “fann vi att tre organisationer som Goldstone är medlem i är uppenbart anti-israeliska.”

Alla vägar leder till Ford Foundation

[Kommentarer under artikeln berättar hur mycket Obama är inblandad där]

En sådan organisation är International Center for Transitional Justice (självklart med bidrag från Svenska UD), som anklagar Israel på sin webbsida för allvarliga kränkningar av internationell rätt, inklusive “utomrättsliga avrättningar, långvarigt administrativt frihetsberövande, tortyr, tvångsförflyttningar (ofta återkommande), omfattande konfiskering av egendom och förstörelse, restriktioner för förflyttning och kollektiv bestraffning, mycket av detta inom ramen för en fyra decennier lång ockupation.”
“Till vår stora förvåning fann vi att tre organisationer som Goldstone är medlem i är uppenbart antisemitiska.”

Goldstone har varit medlem i ICTJs styrelse sedan 2004. Shoval tillade att Goldstone har undertecknat en handling som utfärdats av ICTJ sex månader innan han utsågs till chef för FN:s ökända undersökningskommitté, där ICTJ uttrycker “chock inför brott mot civilbefolkningen” i Operation Gjutet Bly. Gruppen fick $7.5 miljoner från Ford Foundation under 2006-7.

Dessutom berättar Shoval att Goldstone är ledamot i styrelsen för Physicians for Human Rights(Israel), som anklagade Israel för krigsförbrytelser innan Goldstonerapporten publicerades. De är också finansierade av Ford Foundation.

Som professor Gerald Steinberg vid NGO Monitor har klargjort, var Goldstone också medlem av styrelsen i en tredje grupp, Human Rights Watch så sent som i juli 2008. Organisationen anklagade Israel för krigsförbrytelser långt innan Goldstonekommissionen utsågs. HRW tar även emot hundratusentals dollar årligen från Ford Foundation.

Shoval förklarade att forskningen visar att Goldstone har arbetat för organisationer som finansieras av Ford Foundation, som i New Israel Fund, men detta har inte hindrat honom från att i stor utsträckning i sin rapport citera andra organisationer som finansieras av samma Ford Foundation.

Caroline Glick utvecklar också temat på sitt alltid briljanta sätt.

Published: 02/03/10, 6:53 PM / Last Update: 02/03/10, 6:41 PM

Knesset Subcommittee will Investigate New Israel Fund

by Gil Ronen

(IsraelNN.com) The Knesset’s Constitution, Law and Justice Committee voted Wednesday to appoint a special subcommittee to inquire into the matter of contributions to Israeli NGOs from foreign governments and organizations. The decision comes after  research by the Im Tirtzu movement, which found that the New Israel Fund finances most of the Israeli NGOs which testified against Israel in the Goldstone Committee.

The nationalist members in the committee voted in favor of Committee Chairman David Rotem’s motion for establishing the subcommittee. MKs Danny Danon, Tzipi Hotobeli and Carmel Shama of Likud were joined by Michael Ben Ari (National Union) and Uri Makleb (United Torah Judaism). Shlomo Mula and Yisrael Hasson of Kadima voted against the motion, as did Dov Chenin (Hadash) and Taleb A-Sana (Raam-Taal).

MK Danny Danon said that “the committee will have to act swiftly in order to remove the strategic threat that the New Israel Fund poses to Israel.”

MK Zevulun Orlev, who is usually moderate in his choice of words, reacted angrily to claims by left-wing MKs that the committee was an act of persecution, saying: “Where are all the Zionist movements of yore? Where is HaShomer HaTzair? From a movement of settlers, of exalted commanders, you have turned into informers, snitchers.”

The New Israel Fund’s Israel office is headed by former Meretz MK Naomi Chazan.

Im Tirtzu is jubilant
The Im Tirtzu movement, which initiated the campaign which led to the inquiry, was jubilant. It said it would now end its advertising and media campaign. “Today is a day of rejoicing for all of the IDF’s officers and soldiers who were hounded by the New Israel Fund,” the group stated.

“We express our support for the dramatic decision by the Constitution Committee to establish a committee that will investigate the New Israel Fund’s organizations,” it added. “We proved after a tough David vs. Goliath battle that sometimes David wins, too. In Israel of 2010, it turns out that a small group of students and reservists can successfully remove the mask from a fund with an annual turnover of dozens of millions of dollars, which wound up in the hands that are the living spirit behind the Goldstone report.”

Ronen Shoval, Chairman of Im Tirtzu, told Arutz Sheva’s Hebrew service that further research has revealed that Judge Richard Goldstone was patently unsuited to head the UN investigation against Israel in the first place, because he himself is a member of virulently anti-Israeli organizations.

“To our great surprise,” Shoval said, “we found that three organizations that Goldstone is a member of are patently anti-Israeli ones.”

All roads lead to Ford Foundation
One such organization is the International Center for Transitional Justice, which accuses Israel in its website of grave violations of international law, including ‘extrajudicial executions, prolonged administrative detention, torture, forced displacement (often repeated), extensive property confiscation and destruction, movement restrictions, and collective punishment, much of this within the framework of a four-decade-long occupation.’” 
“To our great surprise, we found that three organizations that Goldstone is a member of are patently anti-Israeli ones.”

Goldstone has been a member of the ICTJ’s Board of Directors since 2004. Shoval added that Goldstone is a signatory on a document issued by ICTJ six months before he was appointed to head the famous UN committee of inquiry, in which the ICTJ expresses “shock at the crimes against civilians” in Operation Cast Lead. The group received $7.5 million from the Ford Foundation in 2006-7.

In addition, Shoval charged, Goldstone is a member of the Board of Directors of Physicians for Human Rights, which accused Israel of war crimes before the Goldstone Report was issued. It, too, is funded by the Ford Foundation.

As exposed by Professor Gerald Steinberg of NGO Monitor, Goldstone was also a member of the Board of Directors of a third group, Human Rights Watch as late as July 2008. The organization accused Israel of war crimes well before the Goldstone Commission was appointed. HRW also receives hundreds of thousands of dollars annually from the Ford Foundation.

Shoval explained that the research shows that Goldstone has been working for organizations funded by the Ford Foundation, as is the New Israel Fund, but this did not prevent him from extensively quoting, in his report,  organizations funded by the same Ford Foundation.

.
...

Tags: , , , , , , , ,

Internetcaféer i flyktinglägren, varför inte fabriker och växthus?

Jag såg just en intressant notis hämtad från Jordan Times (återgiven på IMRA):
JORDAN TIMES 5 Feb'10: "New information systems to link refugees,NGOs". By Taylor Luck SUBJECT: Refugees and NGOs to interconnect. QUOTE:"options for durable solutions(repatriation or resettlement) AMMAN - Refugees and organisations working in the field of humanitarian assistance will be brought closer together under new web-based information systems launched on Thursday. With the launch of the Refugee Assistance Information System (RAIS) and the revamped UNHCR Jordan Arabic website, officials hope increased information sharing will lead to maximising the use of limited funding. "Having far fewer resources calls for far more coordination to address gaps in services," UNHCR Jordan Representative Imran Riza said in a press conference yesterday to launch the system. "We are not seeing the movement we were hoping would happen, and we do not have the funding we did 2-3 years ago. This requires greater cooperation," he said. As part of the RAIS, organisations which work with refugees can refer them to other organisations for various services. Previously, UNHCR and its partners were connected through a non-web network, Imran told The Jordan Times. The Arabic UNHCR website aims to increase outreach to refugees in the Kingdom, many of whom are dispersed in urban centres such as Amman and Zarqa. Studies by the UN refugee agency have showed that the Internet has become the second most common source of news for displaced populations in Jordan. According to the agency, young refugees use Internet at least once a week; adults once a month. The Arabic website introduces UNHCR and its services in Jordan, providing information on how to register with the agency, partners active in the Kingdom and options for durable solutions (repatriation or resettlement). The UNHCR website also includes a Google Earth map detailing centres and organisations active in refugee services and outreach across the country. Also as part of the revamped website, refugees in the Kingdom will be able to vote in online polls in order for the agency to gauge their needs and opinions. In addition, UNHCR and its partners will be able to search and retrieve beneficiaries' case files, and follow up on whether they are receiving the services they need, according to the agency. The RAIS will also allow NGOs to refer beneficiaries to other organisations active in the field and follow up on their status. The system also aims to increase coordination between UNHCR Jordan and its operations in Iraq, Imran noted. In addition to sharing information, the system will allow organisations to carry out surveys on refugees across the country, such as whether Iraqis are willing to be repatriated if the security situation in their home country improves. The UNHCR website also allows refugees to search for NGOs active in their neighbourhood, with the ability to search by services provided and location. Currently 25 organisations are part of the network, representing over 100 centres across the Kingdom. Imran urged other organisations to join the network in order to avoid duplication in work. He expressed hope that government health and education centres, which provide services for Iraqis residing in the Kingdom, will join the network. Jordan is home to roughly 500,000 Iraqis, according to various official and unofficial statistics. Classified as "guests", Iraqis are afforded essential services such as free education and access to healthcare. A select group are recognised as refugees and registered with the UN agency. Repatriation remains the most durable solution for most, according to the UNHCR, while resettlement to third-party countries is reserved for the most vulnerable.
Börjar araberna bli bekymrade över att västvärlden inte i oändlighet kommer att mata dessa snabbt växande lemmelflockar av människor som den enorma Arabvärlden vägrar att assimilera? Så de sätter upp internetcafeer i lägren så de mer effektivt kan tigga pengar.

Låt mej rekapitulera: FN har UNHCR som tar hand om all världens flyktingar för att lösa deras problem, placera dem och se till att de kan arbeta och betala skatt och bli normala människor med normala mänskliga rättigheter. De har lyckats med 50 mijarder människor.

Efter det att den samlade arabvärlden inte lyckades döda alla judar i det blivande Israel i slutet på fyrtiotalet och därefter 1967, skapade FN UNRWA, med nästan lika stor budget, som permanent skulle ta hand om arabiska flyktingar av en mycket speciell kategori – de som bodde i Israel under två specificerade år – eftersom den stora massan hade invandrat dit under nittonhundratalet – och desstom fick de en stämpel att de var flyktingar för alltid och evinnerligen, inklusive deras barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn amen.

Den enda teoretiskt tillåtna lösningen på deras problem är att de totalt förstör Israel genom en demografisk bomb. Genom att tvingas till ett land med annan kultur, annat folk, annan religion och annat språk. Hur mycket det bryter mot FN:s mänskliga rättigheter kan du själv läsa.

Här en något vinklad forskningsuppgift för dej: vad gör Sverige för att hjälpa flyktingar till ett normalt liv via UNHCR resp. hjälpa arabiska flyktingar att stanna i sina läger tills de kan förstöra Israel?

Jag har inte forskat, men du kan alltid börja på vad ett snabbt Googlande gav:

http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/page?page=49e48f056
http://unispal.un.org/UNISPAL.NSF/0/CEFBF461E00694D48525757D004A92BF

Några hundra arabiska flyktingar har kommit till Sverige via UNHCR och bliivit människor. Hur många sitter i läger i Mellanöstern utan framtid tack vare pengar från Sverige?

Om flyktingar får bättre tillgång till Internet, varför ger ingen dem bättre tillgång till fabriker, industribyar, växthus (som de 3000 som judarna lämnade i Gaza)? Jordanien har tagit ifrån många palestinaaraber deras jordanska pass – Sverige har inte byggt en enda industriby i de palestinaarabiska områdena!

Om man tittar på Jordanien – jag är knappast expert men det är ett land som mest består av öken liksom Israel. Jag har aldrig hört talas om att de liksom Israel har fått öknen att blomma, eller att de har lärt ut tekniken till många länder i Afrika etc. Men säj, att de hade en “välvillig diktator” som kung i stället för en liten fet kille som är rädd för det mesta, jag undrar vad som skulle kunna göras där? De har kronisk vattenbrist – ett jättestort avsaltningsverk vid Aqaba hade gjort susen, och hade världens pengar varit lika intresserade av att göra livet där bättre än för palestinaaraberna hade mycket kunnat göras. Som det är nu är Abdullah mest rädd för palestinaaraberna i hans land. Israel hade gärna hjälpt med tekniska resurser.

Världsbanken har givit ett stort bidrag för att utveckla möjligheten att ta vatten från Röda till Döda Havet – både för att göra detta mindre dött och dessutom utvinna elektricitet från fallhöjden. Abbas sa förstås nej men skit i den.

Jordanien har inte lika intensiv hatpropaganda mot judar som Fatah och Hamas, och han är innerligt rädd över att de ska bli för starka. Han vet att han då inte har något att lita på förutom Israel. Hade det dessutom kommit fram att israel faktiskt har hjälpt Jordanien, först i smyg och sen när resultatet är synbart, öppet, hade nog Israelhatet där dämpats betydlgt.

Jordanien lär också ha hittat en hel del uran nyligen. Hårdvaluta.

Detta med tanke på internetkaféer i flyktinglägren.
.

...

Tags: , ,

Hamas, Nä vi siktade alltid 10 meter från en människa, ett misstag om vi träffade någon. Stod det inte en militär där vi siktade?

Hamas har skickat in en lapp till FN eftersom alla deras kompisar där tyckte det var bäst, där det står att de var ledsna om en raket eller granat, mot förmodan, träffade någon. De ville bara skrämmas och all världens nyhetsförmedlare har försäkrat att det bara är hemmagjorda fyrverkeripjäser som är farligast för tillverkaren.

Jo, de hoppades innerligt att där stod en militär där raketen råkade landa förstås.

Goldstein hade inget uppdrag att anklaga Hamas för något, han tog med halvåret före Gazakriget för att visa hur storsint han är. Ett halvår med officiellt “stillestånd”

2008 före stilleståndet avlossade terroristerna 2284 raketer/granater, samtidigt som mer än 800.000 ton gods kom från Israel, Från stilleståndet, då Goldstone började räkna på fingrarna, kom enbart 362 missiler mot civila i Israel, vilket passade Goldstones story bättre. Efter kriget har det kommit ca en om dagen vid det här laget, ett år senare.

Veckan före kriget sände Hamas ca 40 missiler om dagen, efter det att de officielt hade avbrutit vapenvilan.

Under det stilleståndet, liksom det ettårs stilleståndet nu, har Hamas helt ägnat sig åt att importera nya vapen, inte gjort det minsta försök att bygga upp de mer än 3000 högteknologiska växthus de fick av judarna 2005, inte det minsta försök att locka folk att bygga industribyar där, som fanns innan judarna lämnade. De får alleles nog med gåvor från världen för att anstränga sig med att arbeta ihop sitt dagliga bröd i anletes svett.

Varken Goldstone eller någon annan har givit ett enda alternativ vad Israel kunde ha gjort förutom vad de gjorde. Överste Kemp, specialist på krigföring i bebyggda områden, som Afghanistan och Irak, sa inför FN att ingen har någonsin genomfört ett så “humanitärt” krig som Israel gjorde, mot en fiende som avsiktligt gömt sig en statskärna bakom invånarna och som i regel hade civila kläder. De till och med stängde av kriget tre timmar om dan för mat/medicinleveranser! Det har aldrig förekommit förr, inte för att någon har tackat dem för det.

Hm, vilken bild får du från TT-nyheterna?

De liksom många idisslar det faktum att Hamas inte lyckade avliva så många israeler, enbart gav de flesta barn i området och många vuxna livslånga traumaskador av att vänta på dödande raketer dygnet runt. Man har känslan att om rätt hade varit rätt skulle FN ge Hamas effektiva vapen så de kunde döda fler och säkrare. “Mer proportionellt” huh.

Eftersom Goldstone inte anklagade dem för att använda mänskliga sköldar så försökte de förstås inte bortförklara det.

Och TT anar inter ett dugg.

Denna bloggen innehåller många detaljfakta i ämnet. Du har en sökruta överst så sök på Gaza, Hamas, Goldstone etc.

Det var början på denna artikeln, läs nu vidare på denna länk.

HD DN649 D921 GP536 NSk SvD085 SDS363 KRB AB648 db vg DN290 *

.

...

Tags: , , , , , , , , ,

Israels rättigheter variant III

Israels bosättningar är lagliga


Den brittiska regeringen har ingen befogenhet att blanda sig i FN-garanterade rättigheter

Geoffrey Alderman, 17 December, 2009

Vilken roll, om någon, tror den nuvarande brittiska regeringen sig ha som en fredsmäklare i Mellanöstern? Ser den sig själv som en ärlig mäklare, eller har man redan tagit ställning? Efter utvecklingen under de senaste veckorna – som bygger på den läxa vi måste lära oss av den brittiska regeringens vägran att fördöma eller ens kritisera Goldstones rapport – anser jag att det är möjligt för oss att kunna besvara dessa viktiga frågor.

I början av månaden  hade vi ett diplomatiskt springande fram och tillbaka i Bryssel efter ett svenskt försök att få EU-länderna att godkänna en resolution som kräver skapandet av en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad. Detta förslag avslogs – tack vare några imponerande manövrer av Israels utrikesminister, Avigdor Lieberman. I stället meddelade den 8 december, EU: s utrikesministrar sitt benägna tillstånd att Jerusalem måste bli en “gemensam” huvudstad.

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas var klart irriterad att det svenska förslaget hade eliminerats. Men den brittiska regeringen var bland tillskyndarna av det svenska förslaget och, inom 48 timmar efter dess nederlag försågs Abbas med ett tröstpris. Den 10 december publicerade  avdelningen för miljö, livsmedel och landsbygdsfrågor (DEFRA) nya riktlinjer för butiker och stormarknader om märkning av produkter som säljs i Storbritannien som kom från Judéen och Samarien. Hittills har sådana varor märkts som “Producerat på Västbanken.” Hädanefter varnade DEFRA, bör de vara märkta antingen som “palestinska produkter” eller “israeliska bosättningsprodukter.”

En talesman för Storbritanniens utrikesminister David Miliband, förlorade ingen tid innan han förklarade att “detta är absolut inte tal om att utlysa en bojkott av Israel. Vi tror inte att det skulle göra något för att föra fredsprocessen vidare. Vi motsätter oss en sådan bojkott av Israel. Vi tror att konsumenterna ska kunna välja själva vilken produkter de köper.  Men, tillade han olycksbådande: “Vi har varit mycket tydliga, både offentligt och privat, om att bosättningarna är olagliga och ett hinder för fred”. Och i ett tillkännagivande (skrattretande märkt “teknisk rådgivning”) helt separat från sina nya riktlinjer för märkning, varnade DEFRA:s chef, Hilary Benn, att de brittiska livsmedelshandlarna skulle begå brott om de märkte produkter som har sitt ursprung i Judéen och Samarien som “produkter från Israel”.

Denna skadeglada politik påminner mycket om en inbjudan till bojkott i mina ögon.

Även om det framförs som inget annat än ett “stöd för konsumenternas val”, påminner denna elaka politik definitivt om en bojkott.

Min rekommendation till Israels regering är att vidta lämpliga åtgärder för att motverka intentionerna hos herrarna Miliband och Benn, och helt vägra att märka produkter från Judéen och Samarien med något annat än “Israel”. Detta kan kanske göras genom att använda distributionspunkter inom Israels gränser före 1967.

Men framgång eller misslyckande i detta senaste bojkottinitiativ är inte min nuvarande oro. Min nuvarande oro är med påståendet – obestritt i media – att judiska bosättningar på Västbanken är olagliga.

I – av alla ställen – det utmärkta onlinetidskriften Law Society of Scotland (September 14, 2009), tar den framstående engelsk-kanadensiska juristen, professor Gerald Adler, upp just detta antagande. I en ingående analys av judiska anspråk som sträcker sig tillbaka till Balfourdeklarationen 1917, fördraget i Sèvres 1920 och Palestinska mandatet 1922, visar professor Adler att judarna har rätt till “intensiv bosättning” på Västbanken, och att denna rätt i själva verket explicit bevarades och överfördes från Nationernas Förbund, genom avsiktlig formulering i artikel 80 i stadgan hos dess efterföljare, FN: s organisation.

I sitt “tekniska råd”, höll herr Benn tyst om dessa frågor, utan föredrar att i stället ta fram den fjärde Genèvekonventionen (1949), som förbjuder en ockupationsmakt från att flytta sin egen civilbefolkning till ockuperat territorium. Men bortsett från det faktum att Israel inte har gjort något sådant (inga israeler tvingas leva i Judéen och Samarien), behöver herr Benn förstå att den rätt som professor Adler uppmärksammar avser judar, inte israeler.

Detta är en rättighet – beviljat av Nationernas Förbund och garanterat av FN vid dess grundande – som varken herr Benn eller Herr Miliband (eller förresten Netanyahu) har en moralisk eller juridisk befogenhet att förändra.

The British government has no authority to interfere with UN-guaranteed rights

By Geoffrey Alderman, December 17, 2009

What role, if any, does the present UK government see for itself as a peacemaker in the Middle East? Does it see itself as an honest broker, or has it already taken sides? Some developments over the past fortnight — which build on the lesson we must learn from the UK government’s refusal to condemn or even criticise the Goldstone report — do I think enable us to answer these important questions.

At the beginning of the month, feverish diplomatic to-ing and fro-ing in Brussels centred on a Swedish attempt to have EU member states endorse a resolution demanding the creation of a Palestinian state with East Jerusalem as its capital. This proposal was defeated –- thanks to some impressive manoeuvring by Israel’s Foreign Minister, Avigdor Lieberman. Instead, on December 8, EU Foreign Ministers announced their agreement that Jerusalem must become a “shared” capital.

Palestinian President Mahmoud Abbas was clearly annoyed that the Swedish draft had been killed off. But the British government was among the backers of the Swedish proposal and, within 48 hours of its defeat, presented Mr Abbas with a consolation prize. On December 10, the department for the environment, food and rural affairs (DEFRA) published new guidance to shops and supermarkets on the labelling of produce sold in the UK that originated from Judea and Samaria. Hitherto, such goods have been labelled as “Produce of the West Bank.” Henceforth, warned DEFRA, they should be branded either as “Palestinian Produce” or “Israeli Settlement Produce.”

A spokesman for UK Foreign Secretary David Miliband wasted no time in explaining that “this is emphatically not about calling for a boycott of Israel. We believe that would do nothing to advance the peace process. We oppose any such boycott of Israel. We believe consumers should be able to choose for themselves what produce they buy.” But, he added ominously: “we have been very clear, both in public and in private, that settlements are illegal and an obstacle to peace.” And in an announcement (hilariously labelled “technical advice”) quite separate from its new guidance on labelling, DEFRA’s head, Hilary Benn, warned that UK food outlets would be committing a criminal offence if they labelled produce that originated in Judea and Samaria as “produce of Israel”.

This spiteful policy looks very much like a boycott invitation to me

Although it is being sold as nothing more than an aid to consumer choice, this spiteful policy looks very much like a boycott invitation to me.

My recommendation to the government of Israel is to take appropriate steps to frustrate the intentions of Messrs Miliband and Benn, and to refuse absolutely to label produce from Judea and Samaria other than as originating from Israel. This could perhaps be done by re-routing produce through distribution points within Israel’s pre-1967 borders.

But the success or failure of this latest boycott initiative is not my present concern. My present concern is with the assumption — virtually unchallenged in the media — that Jewish settlements in the West Bank are illegal.

In — of all places — the excellent online journal of the Law Society of Scotland (September 14 2009), the distinguished Anglo-Canadian jurist, Professor Gerald Adler, considers this very assumption. In a painstaking analysis of Jewish claims stretching back to the Balfour Declaration of 1917, the Treaty of Sèvres of 1920 and the Palestine Mandate of 1922, Professor Adler demonstrates that Jews have a right to “close settlement” on the West Bank, and that this right was in fact specifically preserved, and carried forward on the demise of the League of Nations, through the deliberate wording of article 80 of the founding charter of its successor body, the United Nations organisation.

In his “technical advice”, Mr Benn is silent on these matters, preferring to dwell instead on the fourth Geneva Convention (1949), which prohibits an occupying power from transferring its own civilian population into occupied territory. But, quite apart from the fact that Israel has done no such thing (no Israeli is compelled to live in Judea or Samaria), Mr Benn needs to understand that the right to which Professor Adler draws attention pertains to Jews, not Israelis.

This is a right – granted by the League of Nations and guaranteed by the UN at its foundation – with which neither Mr Benn nor Mr Miliband (nor, incidentally, Mr Netanyahu) has the moral or legal authority to interfere.

.

...

Tags: , , , , , , , ,

Ayalon och vänsterpressen

(Publicead på Newsmill)

Åtminstone lärde sig Israels regering vem de kan lita på. Efter ett års allt intensivare trakasserier från Turkiet, nu med att Turkiet på offentlig TV ökar på det antisemitiska hatet i Turkiet med flera judehatande filmer, var Ayalon tvingad att arrangera ett möte med den turkiska ambassadören i Israel – och gjorde det stora misstaget att lita på den israeliska mediakåren, som är precis lika vänstervinklad som i Sverige. De såg förstås chansen att förnedra en representant för högerregeringen som mycket viktigare än att ge turkarna en liten känga efter allt som Israel har fått i ansiktet av dem under det senaste året.

Nu har den israeliska regeringen lärt sej det också.

Ayalon har fått mycket kritik för spektaklet – och cirka åtta gånger fler positiva uppmuntranden. I en öppen omröstning i en israelisk tidning var det ungefär 50/50.

Lieberman håller helt med på anklagelserna mot Turkiet om än inte just detta lilla spratt som Ayalon satte upp. Han är högeligen bekymrad över alla hinder som Turkiet sätter upp för fortsatt goda relationer. Att direkt visa antisemitiska filmer i samma stil som Fatah och Hamas har gjort i decennier, för att framkalla judehat, är knappast lämpligt för ett land som vill stå på vänskaplig fot och även spela medlare i Mellanöstern.

En färsk rapport från Debka är mycket tankeväckande:

Israel ödmjukar sig inför ultimatum från Turkiet medan Ankara förbereder nästa dråpslag

Förhållandet mellan Israel och Turkiet nådde nytt lågvattenstånd när Turkiets president tvingade Israel att be om ursäkt för att Ayalon var klumpig när han kallade till sig den turkiska ambassadören och sa vad han tänkte om Turkiets upprepade antisemitiska attacker mot judarna genom att tillverka hatfilmer och visa på den statliga TVn.

Erdogan planerar att intensifiera sin kampanj för att nöta ner Israel inför de radikala åskådarna i Teheran, Damaskus, Gaza och Beirut. Dessa visar våldsamt stort intresse över Erdogans islamistiska ambitioner. Samtidigt råkar Mubarak illa ut.

Lieberman och Ayalon såg rött efter de ständiga påhoppen av den turkiska premiärministern och kände sig tvingade att säga i från på skarpen.

Genom att buga sig till Ankara har Israel dragit undan mattan för de moderata arabiska länderna Saudiarabien, Egypten, Jordanien och hjälpt islamistaxeln Turkiet-Iran-Syrien-Libanon.

Obama fattar ej heller att Erdogan har lämnat sin vänskap till Västvärlden inklusive Israel.

Erdogan pressar nu på Chavez och den sydarikanske presidenten Zuma  för att försöka lura dem att  utrusta två expeditioner till Gaza för att hjälpa terroristorganisationen Hamas – inte den palestinaarabiska befolkningen – och därigenom öka gapet mellan västvänliga arabländer och Erdogans islamistaxel.

För full rapport se det engelska originalet här:

Israel bends to Turkish ultimatum, Ankara prepares next blow

DEBKAfile Exclusive Analysis

January 13, 2010, 11:07 PM (GMT+02:00)

Wedogan_punches_s_6458 Erdogan ready to punch Israel again

Israel-Turkish relations dropped to another low Wednesday, Jan. 13, when Jerusalem was forced to send a letter of apology to Ankara Wednesday, Jan. 13, by Turkey’s president Abdullah Gul’s threat to recall the Turkish ambassador from Jerusalem. Turkish prime minister Tayyep Recip Erdogan, buoyed up by his power to force Jerusalem to bend, is reported by DEBKAfile’s sources to be planning to intensify his campaign for grinding down the Jewish state, playing to the radical galleries in Tehran, Damascus, Gaza and Beirut. He is targeting Egypt’s Hosni Mubarak for a share in the ignominy.

The crisis in Turkish-Israeli relations was only temporarily defused late Wednesday when prime minister Binyamin Netanyahu forced deputy foreign minister to write a letter of apology to Ankara according to a script virtually dictated by the Turkish president on pain of the recall of the Turkish ambassador the next day.

Most of the day, foreign minister Lieberman and Ayalon refused to add to the half-hearted regrets they voiced earlier over the incident Tuesday, in which Lieberman and Ayalon, who saw red over the Turkish prime minister’s constant abuse, summoned the Turkish ambassador for a dressing-down.

Their foolish maneuver for putting Ankara in its place was to seat the ambassador on a sofa lower than his Israel hosts and calling TV cameras to witness his disgrace.

Ankara hit the ceiling, blowing the incident up into a major row. Netanyahu, rather than fire the foreign minister and/or his deputy for pointlessly fueling the crisis, exposed his weakness to outside pressure and succumbed to Gul’s ultimatum. Not only Turkey, but its new allies, Syria, Iran, Hizballah and Hamas, watched every move and drew their own conclusions.

The aftershocks rocked other parts of the Middle East: President Mubarak found himself wondering how to respond to Saudi King Abdullah’s effort to bring him over to Riyadh Thursday, Jan. 14 for a fence-mending encounter with Syria’s Bashar Assad. By folding under Turkish pressure, Israel strengthened the hand of Erdogan’s partner, the Syrian ruler, which meant that Mubarak would have to run an extra mile to settle his quarrel with Assad and oblige the king. This was more than he had intended.

In other words, by kowtowing to Ankara, the Israeli prime minister effectively pulled the rug from under the moderate Arab Middle East bloc and awarded points to the radical Turkish-Iran-Syrian coalition; the corollary is a stronger hand for the extremist Hamas against the Fatah-ruled Palestinian Authority.

A high-ranking Turkish official confided to DEBKAfile at the end of the day: “I didn’t know you Israelis were so stupid. You’ve made Erdogan’s sweetest dream come true.

Israel’s letter of apology may calm the crisis for a short period, during which Jerusalem will act as though the old friendly relations are back to normal, while the Turkish prime minister gets his next move ready to slap down when Israel has its next vulnerable moment.

DEBKAfile’s sources disclose Erdogan is now working on a scheme to break the blockade imposed by Israel and Egypt on the Hamas-ruled Gaza Strip. He recently approached Venezuelan president Hugo Chavez and South African president Jacob Zuma with a plan for each to organize aid ships for the Gaza Strip. Because the expeditions would be led by the two presidents, he reckons that Israel and Egypt would hesitate to deny them access to Gaza for fear of a mighty international dust-up.

DEBKAfile reported Tuesday: Israel’s leaders, and some of its military and security chiefs, refuse to recognize that it is no good expecting Turkish prime minister Tayyep Recep Erdogan to stay friends with Israel while eagerly rushing into the arms of the radical anti-West Ahmadinejad, Assad and Chavez.

Jerusalem’s fond illusion is shared by the Obama administration which too refuses to accept that the Erdogan regime has divorced itself from the pro-Western bloc of Saudi Arabia, Egypt, Jordan and Israel and plunged headlong into the new “Northern Islamic Alliance” club, alongside Iran, the Lebanese Hizballah and the Palestinian extremist Hamas.

Några av punkterna som Turkiet har anklagat Israel för.

Jag skrev tidigare en del om det på länk1 och länk2. Det började med att Erdogan förolämpade Peres i Davos för ett år sedan, för att Israel var fräcka nog att försvara sig efter 8 års raketbeskjutning från Hamas. Nästa viktiga punkt var när en NATO-övning skulle hållas över Turkiet, där turkarna med några dagars varsel sa till israelerna att de kunde stanna hemma, var inte önskvärda. Med resultat att USA och Italien också drog sig ur så det blev inget av.

De turkiska sparkarna har kontinuerligt fortsatt. I och med EU:s helt oresonliga fientlighet mot Israel har de försökt att både äta kakan och behålla den – närma sig islamiststaterna i närheten, Iran och Syrien och Libanon – som håller på att glida in i fällan med Hizbollas makt där, samtidigt som vissa EU-stater njuter av Turkiets uppförande och ord: “ja, men vi vill ju bara ha fredliga förhållanden till Iran, Syrien och Libanon, vilket EU borde uppskatta…….”.

Översikt av en några dagar gammal översiktsartikel:

Turkiet stärker banden med Libanon, Syrien och Iran

Libanons premiärminister Hariri besöker Turkiet för att signera avtal som tar bort visakrav och stärker försvarssamarbetet allt eftersom Ankara stärker banden med Israels tre självutnämnda fiender i norr. Turkiet och Libanon signerar också militära avtal för träning, vapen och informationsutbyte.

Israels ledande media, alla mer eller mindre vänstervinklade, har kritiserat Ayalon för hans uppträdande mot den turkiska ambassadören, som uppkallades till samtal bl.a. för den senaste turkiska såpoperan som på medeltida sätt berättar hur den israeliska Säkerhetstjänsten kidnappar muslimska babies.

Barak och en annan representant för det nästan utdöda arbetarpartiet, ministern för handel och arbete, är desperat turkvänliga, och i vissa kretsar uppfattades aktionen som en känga mot dessa.

I veckan angrep Erdogan Israel för att bomba terrorister i Gaza “utan anledning” och han anklagar Israel för att vara starka nog att överleva i en fientlig omvärld, kanske till och med att ha atomvapen, och det är ju ingalunda rättvist då att inte Iran får utveckla “kärnvapen för fredligt bruk”.

I samband med besöket i Turkiet deklarerade Hariri Israel som fiende till Libanon. Turkiets nya militära band med Libanon följer motsvarande med Syrien och Iran två månader tidigare. Turkiet och Syrien har nyligen hållit gemensamma militärövningar.

Det engelska originalet följer:

Turkey Boosts Ties with Lebanon, Syria and Iran

by Tzvi Ben Gedalyahu

(IsraelNN.com) Lebanese Prime Minister Saad Hariri is visiting Turkey to ratify agreements that would scrap visa requirements and strengthen defense cooperation as Ankara tightens its friendship with Israel’s three declared enemies to the north. Turkey and Lebanon also are signing military agreements for training, weapons and exchanging expertise.

Turkey’s continuing warming of relations with Iran, Syria and Lebanon comes as leading Israeli media have criticized Israeli Deputy Foreign Minister Danny Ayalon for disparaging the Turkish ambassador to Israel. Ayalon voiced anger at the envoy on Monday over a Turkish soap opera that spread a blood libel against Israel by depicting Israel Security Agency (Shin Bet) agents as kidnappers of babies.

Foreign Ministry bureaucrats suggested that Ayalon and Minister Avigdor Lieberman are trying to create a crisis in order to torpedo a planned visit by Defense Minister Ehud Barak to Turkey.

Ankara used to be considered a close friend of Israel, an image that officials of the Labor party, headed by Barak, are trying to maintain. Industry, Trade and Labor Minister Binyamin Ben-Eliezer, a veteran Labor politician, said last month that there is no diplomatic crisis between the two countries despite harsh statements against Israel by Turkish Prime Minister Recep Tayyip Erdogan and his ministers.

Erdogan this week castigated Israel for bombing Gaza terrorists, allegedly without provocation, and accused Israel of threatening stability in the world because of its assumed nuclear capability. He said in Lebanon, “Is the Israeli government in favor of peace or not? Gaza was bombed again yesterday. Why?” Although Gaza terrorists have escalated rocket fire on Israel almost every day the past week, Erdogan stated, “There were no rocket attacks” when the IDF retaliated.

At a joint press conference with Erdogan, Lebanese Prime Minister Hariri declared that Israel is an enemy of Lebanon.

Turkey’s closer military ties with Lebanon follow by two months defense pacts signed with Syria and Iran. Erdogan last October stated that cooperation with the Syria and Iran is important for peace in the Middle East.

During a visit by Erdogan to Iran, Iranian President Mahmoud Ahmadinejad praised the Turkish Prime Minister for his “clear stance against the Zionist regime.” Turkey also has signed military pacts with Syria and held a joint military drill with its army shortly after canceling the annual military exercise in which Israel participated.

En annan artikel talar mer om hur nu också Erdogan sluter försvarsspakt med Libanon, som själva deklarerar sig som fiender till Israel. Man hoppas att israeliska turister i Turkiet nu är medvetna om att Hizbollahterrorister som behöver vila upp sej, kan resa utan visa till Turkiet.

Erdogan: Israel hotar fred i Mellanöstern

Erdogan anklagade i måndags Israel för att hota freden i Mellanöstern och att använda “oproportionerlig styrka” mot Hamas. [Han nämnde lika lite som någon annan vad proportionerlig styrka hade inneburit.]

Erdogan klagade på Israels observation från luft och hav, vad Hizbollahterroristerna sysslar med i Libanon. [Inte en antydan att Libanon bryter mot FN:s absoluta förbud att låta Hizbollah beväpnas.] Han klagade högeligen inför FN:s Säkerhetsråd, [där Turkiet har en temporär plats just nu, vilket aldrig Israel har tillåtits ha,] att de ska attackera Israels innehav av kärnvapen [enbart för försvar - annars hade de använt dem för länge sedan] lika mycket som de attackerar Irans uppbyggnad av sina kärnvapen. [Israel har aldrig skrivit under något avtal därom, vilket Iran har, utan Israel har i stället haft ett hemligt avtal med USA i 40 år, tills det roade Obama att offentligt avslöja detta.]

Erdogan attackerade också Israels flygattack mot muslimska terrorister i Gaza – “vilken ursäkt har ni denna gången?” 15 raketattacker mot Israel under januari och 8 under december tyckte han att judarna ju borde tåla.

Erdogan öste ur sej också andra lögner från den allmänna israelhatarligan.

Ayalon sade i israels radio att Erdogans kommentarer gör att Turkiet alltmer förlorar sin förmåga att uppträda som medlare i Mellanöstern.

Det fullständiga originalet på engelska:

Jan 11, 2010 15:29 | Updated Jan 11, 2010 18:08

Erdogan: Israel threatening ME peace

Turkey’s prime minister accused Israel on Monday of threatening peace in the Middle East and using disproportionate force against Palestinians.

Prime Minister Recep Tayyip Erdogan urged Israel to stop violating Lebanon’s airspace and territorial waters. He also called on the UN Security Council to put same pressure on Israel regarding nuclear arms as it does on Iran.

“We can never remain silent in the face of Israel’s attitude. … It has disproportionate power and it is using that at will while refusing to abide by UN resolutions. We can never accept this picture,” Erdogan said. “These steps threaten global peace.”

He spoke at a joint news conference in Ankara with Lebanese Prime Minister Saad Hariri. Hariri described Israel as an enemy that threatens Lebanon’s security.

“Today, Israel continues its violation of our airspace and waters,” Hariri said.

Erdogan promised to support Lebanon’s case against Israel at the United Nations. Turkey is a temporary member of the Security Council.

Discussing the possibility of war to make Iran drop its nuclear program, Erdogan said, “The region cannot accept a new Iraq syndrome.” Turkey has long defended Iran’s right to develop nuclear energy for peaceful use.

“Those who are warning Iran over nuclear weapons are not making the same warnings to Israel,” Erdogan said. “Five permanent members of the Security Council must be just. Israel has not denied the existence of its nuclear arsenal; on the contrary it has admitted it.”

Erdogan also criticized Israel for an airstrike in Gaza on Sunday.

“What is your excuse this time?” he asked.

On Sunday, three Islamic Jihad members were killed in an IAF strike while they were preparing an attack at Israel. Earlier in the day, eight mortar shells were launched at the western Negev from Gaza.

Cross-border exchanges have escalated in recent days. The IDF said there have been 15 rocket attacks from Gaza this month, compared to eight in December.

Erdogan accused Israel of using of white phosphorus shells in its offensive in Gaza last year. “No one can claim that phosphorus shells are not weapons of mass destruction,” he said.

Speaking to Israel Radio, Deputy Foreign Minister Danny Ayalon called Erdogan’s comments “damaging and one-sided,” saying they certainly didn’t aid Turkey’s efforts to play a Middle East mediation role.

Enkelt uttryckt, Israel får inte vara starkt nog att försvara sig mot den muslimska världen enligt turkarna. Israel får absolut inte skjuta på killar när de laddar upp raketer avsedda att döda judar – eftersom de sällan faktiskt dödar kan därefter Erakat och Bildt säga: “se, de var inte så farliga, enbart pojkstreck med ofarliga hemmagjorda fyrverkeripjäser”.

15 raketattacker från Gaza enbart i år säger rätt mycket – om vad svenska nyheterna nogsamt undviker att berätta om. Mer än 300 missiler sedan stilleståndet för ett år sedan.

Bildt har för länge sedan sumpat alla chanser att kunna agera medlare i Mellanöstern och nu arbetar Erdogan stenhårt på samma sak.

Netanyahus stora misstag att i det närmaste tvinga in arbetarpartiet i regeringen, trots att de knappast har några väljare kvar i Israel, står honom dyrt. Barak och en annan Labour minister i denna samlingen, Binyamin Ben-Eliezer, arbetar, som synes ovan, mycket hårt på att kräla i stoftet framför turkarna, rent rutinmässigt.

Denna artikel växte fram efter att ha läst Ernst Kleins vettlösa artikel i Newsmill. Vad denna artikel uttalar är en massiv anklagelse mot demokratiska val i Israel.

Ernst Klein verkar vara typexemplet på en över-assimilerad västerländsk jude som inget annat vill än att kunna gömma sig, samtidigt som han utnyttjar sin kulturella bas för att anklaga Israel för att tjäna både pengar och status. Där finns många exempel, både i lilla Sverige och övriga Västvärlden. Trettiotalets tyska judar var idealtillståndet, att ödmjukt kunna göra vad man ville utan att det syntes för mycket. Som Frontpage skriver: “Almost every self-hating Jew on the planet capable of banging on a keyboard is today either a columnist …. ”   Hur mycket judiskt blod som behövs vet jag inte, men Helle Klein är ytterst typisk.

Ernst Klein tycks vara livrädd för Israel. Alternativet till assimilation är att glädja sig över Israels styrka – och det är inte att fortsätta ödmjuka sig och leva en dhimmitilvaro under arabvärlden och resten av världen. Israel, den judiska nationen, bör enligt detta tänkesätt helst dela sig som en amöba och leverera en del av sin kropp, allt mer ju fler araberna blir. Detta enligt den förra regeringen och de små resterna av arbetarregeringen som finns kvar.

Lieberman säger saker som de är utan att linda in det i en stekt fläskremsa, precis som de gamla ledarna i Israel. Lieberman fick mycket fler röster än vänstern. Dessutom är Lieberman i högsta grad moderat, sett från högerpartierna i Israel. Han är en frisk fläkt i en israelisk politik som har blivit väldigt unken tack vare Barak och Olmerts underlåtna ödmjukande, han är från de ryska områdena som många av Israels första ledare som inte skämdes för att vara starka.

Nä, herr Klein, normal politisk verksamhet “går inte ut på att dämpa motsättningar” à la Pastor Jansson, utan reda upp motsättningarna, om än helst diskret, men Turkiet har i ett år bett om att det ska tas upp i friska luften, avsiktligt provocerat, och tänker fortsätta därmed.

.

DN310 AB794 HD D527 SDS264 GP903 SvD599 AB045 *

...

Tags: , , , , , , , , , ,

EU:s enorma handel med slaktarna i Iran

Europas handel med slaktarna i Iran.

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

EU kunde vara nyckeln som tvingar fram demokrati i Teheran genom att avbryta sina starka ekonomiska band med den Islamska republiken.

Genom Goli Ameri
[originalet följer efter den svenska texten]

Obama-administrationen och dess europeiska allierade ser för närvarande en meny med “fokuserade sanktioner” mot Iran och dess ledarskap. För en månad sedan var de bekymrade över Kinas och Rysslands samarbete med de inte särskilt seriösa sanktionerna från Säkerhetsrådet. I båda fallen har de fel mål i åtanke. Säkerhetsrådets resolutioner och fokuserade sanktioner fungerar som PR i skyltfönstret för att få folk att tro att något verkligt görs. Europa är nyckeln till varje meningsfull sanktion mot Iran som kan få landet att förändra sitt beteende. Den fortsatta fokuseringen på Ryssland och Kina låter Europa gömma sig i dimridåerna.

Iran har utsatts för tre sanktioner från Säkerhetsrådet  under det senaste decenniet, medan det iranska Revolutionära Gardet Corps (IRGC) har blomstrat och situationen för den genomsnittliga iraniern har försämrats. IRGC, som 2007 utsågs av den amerikanska Kongressen som en terroristorganisation, planerade och anstiftade en kupp under det senaste iranska valet och får ta ansvar för mord, våldtäkter och förtryck av det iranska folket.

Enligt Mohsen Sazegara, en av grundarna av IRGC och för närvarande forskare och demokratiaktivist bosatt i USA, kontrollerar IRGC grunderna av Irans ekonomi, med över 800 företag som sysslar med sjöfart och varvsindustri, banker, energi, kemikalier, tung byggnadsindustri och maskiner, el, transportutrustning, och import av tårgas för att förtrycka massdemonstrationer. IRCG:s senaste inhopp i Irans affärsverksamhet var köpet av en 51% andel i den iranska telebolaget för 8 miljarder dollar, så de har i praktiken tagit kontroll över hela den iranska kommunikationen med omvärlden.

Vem är Irans viktigaste affärspartner? År 2008 var det EU – enligt egen utsago, “Irans största handelspartner”, med import och export på totalt €25.4 miljarder ($36,4 miljarder) följt av Kina, Japan och Sydkorea. EU:s export på €14.1 miljarder till Iran förra året, en ökning med 1,5% från 2007, innefattade i huvudsak maskiner och transportutrustning, tillverkade varor, kemikalier ofta med dubbla användningsområden: telekommunikationsutrustning används för att spåra och fängsla demonstranter. 90% av EU:s import för €11.3 miljarder är energirelaterat. Tyskland, Frankrike och Italien toppar listan, samtidigt som de två förstnämnda även arbetar med nukleära förhandlingar med Iran…….

Men trots IRGC:s djupa engagemang i den iranska ekonomin, rapporterade Associated Press strax efter valet i juni att Daniel Bernbeck, chef för den tysk-iranska Industry Group, sade att “göra affärer i Iran är långt ifrån att göra affärer med regeringen själv …. Jag ser ingen moralisk fråga här alls. Vi gör inte affärer med Iran, utan med iranska företag. Vi stöder inte regeringen!”

Under de senaste två decennierna i Europa har man hela tiden hört refrängen att handeln håller dörrarna öppna för att kunna samtala om och öppet diskutera  kärnenergifrågan och människorättskränkningarna. I en intervju 2007 med Deutsche Welle Magazine, sade Mechtild Rothe, Vice President i Europaparlamentet, att “relationerna med Iran ha inte nått en punkt där ekonomiska intressen ska behöva lida. Jag tror att det är mycket bättre att förhandla, att tala med varandra.”

Irans folk har nu talat högt och tydligt om sina demokratiska ambitioner. EU däremot, fortsätter att klampa på i sina ingångna hjulspår och driva sina ekonomiska intressen, förutom några helt tandlösa uttalanden som de tror att det iranska folket ska svälja. Så sent som i oktober meddelade National Iranian Oil Company att “förhandlingarna [på södra Pars Gas Field] med Shell och Repsol [spanskt företag] under de senaste veckorna har gått i önskad riktning och ansträngningar görs för att vidta åtgärder så snabbt som möjligt med gemensamma intressen på detta område.” Frankrikes Total har också återupptagit diskussionerna med den iranska regeringen på en annan fas i södra Pars Gas området. AP rapporterade också att när de frågade om Frankrike skulle rekommendera att franska företag skalar ner handeln med Iran, sa talesmannen Frederic Desagneaux “kan inte svara varken ja eller nej……”.

Irans attack mot demokratiförkämpar efter valet har helt misskrediterat EU:s så kallade “håll öppna dörrar för kommunikation (så länge vi tjänar pengar)”-strategi och européerna gömmer sig nu bakom parollen att Nedskärning av affärerna med IRGC svider hos genomsnittsiranierna. Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner sade till New York Times efter valet att “sanktioner är särskilt tunga för medelinkomsttagare i samhället, men speciellt för de sämst lottade.”

År 1968 svarade ärkebiskopen Desmond Tutu mycket upprört en liknande kritik om sanktioner mot Sydafrika och dess inverkan på de fattiga: “Moral Humbug, sade han. “Det finns inget utrymme för neutralitet. Är du på sidan för förtryck eller frigörelse? Är du på sidan för död eller liv? Är ni för gott eller ont?”

Européerna och Obamas administration borde äntligen erkänna att deras intresse för att avskräcka ett kärnvapenbestyckat Iran sammanfaller med det iranska folkets demokratiska ambitioner. Den gemensamma gärningsmannen  är IRGC. Trots det rapporterade ändå AP att Mr Desagneaux sagt i juni att “den nuvarande valkrisen bör inte klumpas ihop med stoppandet av Irans nukleära program.” IRGC är ayatolla Ali Khamenei’s och den iranska regeringens maktbas, och den europeiska handeln ökar tillväxten av IRGC:s nät av företag. Med massiva mängder med kontanter har IRGC tagit över utvecklingen av landets kärnkraftsprogram, ger stöd till uppror i Afghanistan, Irak, Gaza och Libanon, samt förtrycker systematiskt det iranska folket. Mr Sazegara visar att den iranska regeringen använde 15 miljoner dollar bara för att samla ihop pro-regimdemonstranter vid 30-årsdagen av den amerikanska gisslankrisen.

Varför är Washington inte mer kraftfull i att försöka begränsa den europeiska handeln med Iran? Efter sanktionslagen mot Iran och Libyen under 2007, som juridiskt drabbar företag som investerar mer än 20 miljoner dollar i Irans energisektor, hotade EU-länderna (enligt Congressional Research Service) formella motåtgärder i WTO. A New York Times op-ed by John Vinocur citerade den tyska affärstidningen Handelsblatt som säger: “Vad som behövs angående Iranhandeln är att inte ge efter inför påtryckningar från USA och Israel.”

Trots tappra ansträngningar från USA: s finansdepartement rapporterar Stratfor Intelligence  att “inget företag har någonsin blivit officiellt straffat av USA för att handla med Iran. Oftast har USA verkställande makt undertecknat undantag för utländska företag … för att undvika några som helst probem med ett företags hemland.” Enligt §4c och 9c i ILSA kan ordföranden avstå från sanktioner om de stör hemlandets löften att införa ekonomiska sanktioner mot Iran, eller om det bedöms vara av nationellt intresse för USA.

Den rådande visdomen är att Europa behöver Iran för sitt energibehov och är oförmögen att skära av handeln under en vikande konjunktur. Den tysk-iranska handelskammaren har sagt att sanktioner mot Iran kan leda till förlust av 10,000 tyska arbetstillfällen. Iran rankas som EU:s femte leverantör av råolja efter Ryssland, Norge, Libyen och Saudiarabien. Saudiarabien har redan stått upp mot Iran genom att stödja Saad Hariri under valet i Libanon på bekostnad av det Iran-stödda Hizbollah. Det var också det enda arabland att rösta för den nya FN-resolutionen som fördömde situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Saudiarabien kan rycka in, liksom det har gjort minst en gång i det förflutna, för att fylla oljevakuumet som skapas genom att sanktionera IRGC.

IRGC behöver kärnvapenteknologi för att överleva och förankra sitt regionala inflytande. För att fredligt försvaga IRGC:s muskel har Europa inget annat val än att agera nu och stoppa källan till kapital. Om Europa väntar för länge, kommer det att ställas inför en irreversibel regional konflikt i Mellanöstern, som ytterligare förvärrar den rådande ekonomiska krisen. Dessutom är den iranska bloggosfären surrade om företag som handlar med IRGC, och Mr Sazegara och hans kollegor håller på att sammanställa en lista över företag för massbojkotter. Europa bör notera att iranierna inte snabbt kommer att glömma länder som medvetet försöke att omintetgöra deras marsch mot demokrati och frihet.

Ms Ameri är tidigare amerikansk biträdande minister för utbildning och kulturella frågor, USA: s representant i den 60:se FN:s generalförsamling och den amerikanska allmänheten delegat till FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Europe’s Trade with Iran’s Butchers

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

The European Union could be the key to unlocking democracy in Tehran by cutting its significant economic ties with the Islamic Republic.

By GOLI AMERI

The Obama Administration and its European allies are currently looking at a menu of “focused sanctions” on Iran and its leadership. A month ago they were obsessing over China and Russia’s cooperation on indubitably innocuous U.N. Security Council sanctions. In both cases, they have the wrong target in mind. Security Council resolutions and focused sanctions serve as public relations window-dressing. Europe is the key to any meaningful behavior-modifying sanctions on Iran. The continued focus on Russia and China’s intransigence is allowing Europe to stay under the radar.

Iran has been under three Security Council sanctions in the past decade, while the Iranian Revolutionary Guard Corps (IRGC) has prospered and the plight of the average Iranian has deteriorated. The IRGC, which in 2007 was designated by the U.S. Congress as a terrorist organization, planned and instigated a coup during the recent Iranian elections and bear responsibility for the murder, rape, and oppression of the Iranian people.

According to Mohsen Sazegara, one of the co-founders of the IRGC and current researcher and democracy activist residing in the U.S., the IRGC controls the fundamentals of Iran’s economy, with over 800 companies involved in shipping and ship-building, banking, energy, chemicals, heavy construction and machinery, electricity, transport equipment, and import of tear gas for oppressing mass demonstrations. The IRCG’s most recent foray into Iran’s business activities was the purchase of a 51% share in the Iranian Telecommunications Company for $8 billion, effectively gaining control of all Iranian communications with the outside world.

Who is Iran’s main business partner? In 2008 the EU was—in its own words—the “first trade partner of Iran,” with imports and exports totalling €25.4 billion ($36.4 billion) followed by China, Japan, and South Korea. The €14.1 billion in European exports to Iran last year, up 1.5% from 2007, included mainly machinery and transport equipment, manufactured goods, chemicals and even dual-use telecommunications equipment responsible for tracking and imprisoning protesters. Of the €11.3 billion in European imports from Iran, 90% is energy-related. Germany, France and Italy top the list, the former two also members of the team involved in nuclear negotiations with Iran.

Yet despite the IRGC’s deep involvement in the Iranian economy, the Associated Press reported shortly after the June elections that Daniel Bernbeck, head of the German-Iranian Industry Group, said that “doing business in Iran is a far cry from doing business with the government itself….I see no moral question here at all. We are not doing business with Iran, but with Iranian companies. We are not supporting the government.”

In the past two decades Europe’s refrain has been that trade keeps the doors of communications open and allows them to openly discuss the nuclear issue and human rights violations. In a 2007 interview with Deutsche Welle magazine, Mechtild Rothe, vice president of the European Parliament, said that “relations with Iran have not reached a point where economic interests should need to suffer. I think it would be much better to negotiate—to speak with each other.”

The people of Iran have now spoken loud and clear about their democratic aspirations. The EU, however, continues to pursue its economic interests, save for a range of toothless feel-good statements. As recently as October, the National Iranian Oil Company announced that “negotiations [on the South Pars Gas field] with Shell and Repsol [Spanish firm] in recent weeks have gone in the desired direction and efforts are being made to take action as quickly as possible given the mutual interests in this field.” France’s Total has also resumed discussions with the Iranian government on another phase of the South Pars Gas field. The AP also reported that, when asked if France would recommend that French businesses scale back trade with Iran, foreign ministry spokesman Frederic Desagneaux “wouldn’t say yes or no”.

Since the post-election crackdown discredited Europe’s so-called “open doors of communications” strategy, Europeans are now hiding behind the slogan that scaling back business with the IRGC hurts average Iranians. French Foreign Minister Bernard Kouchner told the New York Times after the elections that “sanctions weigh in particular on the middle levels of society, but especially on the disadvantaged ones.”

In 1968, Archbishop Desmond Tutu responded poignantly to similar criticism on sanctioning South Africa and its impact on the poor: “Moral Humbug,” he said. “There is no room for neutrality. Are you on the side of oppression or liberation? Are you on the side of death or life? Are you on the side of good or evil?”

The Europeans and the Obama Administration should finally recognize that their interest in deterring a nuclear Iran coincides with the Iranian people’s democratic aspirations. The perpetrator in common is the IRGC. Yet the AP also reported Mr. Desagneaux as saying in June that “the current election crisis shouldn’t be lumped in with the standoff over Iran’s nuclear program.” The IRGC is Ayatollah Ali Khamenei’s and the Iranian government’s power base, and European trade is enhancing the growth of IRGC’s web of companies. Flush with cash, the IRGC has taken over the development of the country’s nuclear program, support for insurgencies in Afghanistan, Iraq, Gaza and Lebanon, as well as systematic oppression of the Iranian people. Mr. Sazegara indicates that the Iranian government spent $15 million just to assemble demonstrators on the 30th anniversary of the U.S. hostage crisis.

Why is Washington not more forceful in restraining European trade with Iran? After the passing of the Iran-Libya Sanctions Act in 2007, which legally penalizes companies investing more than $20 million in Iran’s energy sector, the EU countries (according to the Congressional Research Service) threatened formal counter-action in the World Trade Organization. A New York Times op-ed by John Vinocur quoted German business newspaper Handelsblatt as saying: “What’s needed concerning Iran trade isn’t giving in to United States and Israeli pressure.”

Despite other valiant efforts by the U.S. Treasury Department, Stratfor Intelligence reports that “no company has ever been officially sanctioned by the United States for dealing with Iran. More often than not the U.S. executive branch will sign waivers for foreign firms… to avoid a serious spat with a firm’s country of origin.” Under Section 4c and 9c of ILSA, the president may waive sanctions if the violating company’s country of origin agrees to impose economic sanctions on Iran, or if it is deemed in the national interest of the U.S.

The prevailing wisdom is that Europe needs Iran for its energy needs and is unable to cut off trade in a recessionary environment. The German-Iranian Chamber of Commerce has been quoted as saying that sanctions on Iran could result in the loss of 10,000 German jobs. Iran ranks as EU’s fifth supplier of crude oil after Russia, Norway, Libya, and Saudi Arabia. Saudi Arabia has already stood up to Iran by supporting Saad Hariri’s election in Lebanon at the expense of the Iran-supported Hezbollah. It was also the only Arab country to vote in favor of the recent U.N. Resolution blasting the human rights situation in Iran. Saudi Arabia can step in, as it has done at least once in the past, to fill the oil vacuum created by sanctioning the IRGC.

The IRGC needs nuclear weapons technology to survive and firmly anchor its regional influence. To peacefully weaken the IRGC’s muscle, Europe has no choice but to act now and cut off their source of capital. If Europe waits too long, it will be faced with an irreversible regional conflict in the Middle East, further exacerbating the current economic crisis. Furthermore, the Iranian blogosphere is buzzing about firms trading with the IRGC, and Mr. Sazegara and his colleagues are compiling a list of companies for mass boycotts. Europe should note that Iranians won’t fast forget countries that thwart their march toward democracy and freedom.

Ms. Ameri is the former U.S. assistant secretary of state for educational and cultural affairs, U.S. representative to the 60th U.N. General Assembly and the U.S. public delegate to the U.N. Commission on Human Rights.


.

...

Tags: , , , , , , , , , , ,

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

En artikel i Los Angeles Times ger en parallell syn på Ayalons tankar, som jag översatte på denna länken.


Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Kritiker kan angripa dem på andra grunder, men ingen kan förneka att de är lagliga. I själva verket uppmuntrar 1922 års Palestinska Mandat upprättandet av dem.

Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama hävdar, uppbackad av statssekreterare Hillary Rodham Clinton, att “USA inte accepterar legitimiteten av fortsatta israeliska bosättningar” på Västbanken. Båda har lovordat 10 månaders stopp för nya bostadshus – utom östra Jerusalem – som premiärminister Benjamin Netanyahu meddelade i slutet av förra månaden.

Netanyahu kräver nu att palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas återupptar förhandlingarna eller tar skulden för bristen på framsteg när frysningen, en engångsföreteelse, upphör. Abbas krav – som antogs efter Washingtons uttalanden – är att all israelisk konstruktion, inklusive i östra Jerusalem, måste upphöra permanent.

Det är synd att internationell diplomati inte har en reprisknapp. Om så var fallet kunde parterna se tillbaka på historien, som skulle visa att de israeliska bosättningarna inte bara är legitima enligt internationell rätt, utan positivt uppmuntras.

Den grundläggande bestämmelsen, Nationernas Förbunds Brittiska Mandatet för Palestina 1922, artikel 6, uppmuntrar “tät bosättning av judar på landet, inklusive statlig mark och obrukbar mark (träskmarker, öken etc.) som inte utnyttjades för allmänt bruk.” De flesta israeliska bosättningarna på Västbanken har byggts på mark som var statlig mark under Ottomanerna, Britterna, Jordanien och, efter 1967 års sexdagarskrig, under israelerna, eller på egendom som har köpts privat.

USA stödde artikel 6 genom att underteckna 1924 års anglo-amerikanska konvention, ett fördrag som föreskriver godkännande av uppdraget. Nationernas Förbund har försvunnit för länge sedan, men artikel 6 är i kraft. FN:s stadga 1945, artikel 80 – som ibland kallas “Palestina-artikeln” – konstaterar bland annat att “ingenting i stadgan ska tolkas så att det på något sätt ändrar rättigheter för alla stater eller folk eller de villkor som är föreskrivna i befintliga internationella instrument.”

Eugene Rostow, USA:s statssekreterare för president Lyndon Johnson – som är en auktoritet inom internationell rätt och medförfattare till FN:s Säkerhetsråds resolution 242, som beskriver kraven för arabisk-israelisk fred – har på nytt bekräftat denna princip. År 1990 sade han: “Den judiska rätten till en lösning på Västbanken ges enligt samma bestämmelser i det mandat för vilket judar bosatte sig i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem innan staten Israel skapades.”

När det gäller resolution 242:s uppmaning till “säkra och erkända gränser”, skrev Rostow 1991 i en annan artikel att en noggrann titt på diskussionen om resolution 1967 framgår det tydligt att den inte kräver israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinaihalvön till stilleståndslinjerna efter 1948.

Många som hävdar att judiska samhällen på Västbanken strider mot internationell rätt citerar den 4:e Genèvekonventionen, artikel 49. Det sägs att en ockupationsmakt “inte får deportera eller överföra delar av sin egen civilbefolkning till det område den ockuperar.” Men Julius Stone, liksom Rostow en ledande juridisk teoretiker, skrev i sin bok 1981, “Israel och Palestina: ett angrepp på folkrätten,” att ansträngningarna att anse israeliska bosättningar som varande illegala var ett “subversivt försök att missbruka grundläggande internationella principer.”

Stone, Stephen Schwebel, tidigare domare i Internationella Domstolen, och andra har skilt mellan territorium förvärvat i en “aggressiv erövring” (t.ex. Nazitysklands anfall under andra världskriget) och område som tas i självförsvar (t.ex. Israels erövringar 1967).

Distinktionen är särskilt skarp när territoriet som förvärvats hade erhållits olagligt, på det sätt som Jordanien hade hållit Västbanken, som beslagtogs vid arabländernas 1948-49 krig mot Israel.

Vidare var avsikten med artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen att förbjuda den nazistiska praxisen att med våld transportera populationer till eller från ockuperade områden till arbetsläger eller dödsläger. Israelerna överfördes inte med tvång till Västbanken, inte heller var de palestinska araberna tvingade bort från det. Två år efter det att president Carters utrikesdepartement fastställde att de israeliska bosättningarna brutit mot internationell rätt, sade president Reagan rent ut att de “inte är olagliga.”

Man kan argumentera, som Reagan gjorde och Obama gör, att Israels upprättande av städer i de omstridda territorierna efter 1967 försvårar diplomati, eller som vissa israeliska kritiker säger, att bygga judiska samhällen i närheten av  palestinsk-arabiska befolkningscentra sprider landets judiska majoritet för mycket. Men man kan inte förklara bosättningarna som olagliga.

Eric Rozenman är Washingtons direktör för CAMERA, den Boston-baserade Kommittén för Accuracy in Middle East Reporting in America.

latimes.com/news/opinion/commentary/la-oe-rozenman11-2009dec11,0,5212003.story

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

The basic relevant provision, the League of Nations’ 1922 British Mandate for Palestine, Article 6, encourages “close settlement by Jews on the land, including state lands and waste lands not required for public use.” Most Israeli settlements in the West Bank have been built on land that was state land under the Ottomans, British, Jordanians and, after the 1967 Six-Day War, under the Israelis, or on property that has been privately purchased.

The United States endorsed Article 6 by signing the 1924 Anglo-American Convention, a treaty stipulating acceptance of the mandate. The League of Nations is long gone, but Article 6 remains in force. The United Nations’ 1945 Charter, Article 80 — sometimes known as “the Palestine article” — notes among other things that “nothing in the charter shall be construed to alter in any manner the rights whatsoever of any states or peoples or the terms of existing international instruments.”

Eugene Rostow, U.S. undersecretary of State for President Lyndon Johnson — who is an authority on international law and the coauthor of U.N. Security Council Resolution 242, which outlines requirements for Arab-Israeli peace — reaffirmed this principle. In 1990, he said: “The Jewish right of settlement in the West Bank is conferred by the same provisions of the mandate under which Jews settled in Haifa, Tel Aviv and Jerusalem before the state of Israel was created.”

As for Resolution 242’s call for “secure and recognized boundaries,” according to Rostow in 1991 in another piece, a careful look at the wrangling over the resolution in 1967 makes it clear that it did not mandate Israeli withdrawal from all of the West Bank, Gaza Strip, Golan Heights and Sinai peninsula to the post-1948 armistice lines.

Many who allege that Jewish communities in the West Bank violate international law cite the 4th Geneva Convention, Article 49. It states that an occupying power “shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.” But Julius Stone, like Rostow a leading legal theorist, wrote in his 1981 book, “Israel and Palestine: An Assault on the Law of Nations,” that the effort to designate Israeli settlements as illegal was a “subversion . . . of basic international law principles.”

Stone, Stephen Schwebel, a former judge on the International Court of Justice, and others have distinguished between territory acquired in an “aggressive conquest” (such as Nazi Germany’s seizures during World War II) and territory taken in self-defense (such as Israeli conquests in 1967).

The distinction is especially sharp when the territory acquired had been held illegally, as Jordan had held the West Bank, which it seized during the Arab states’ 1948-49 war against Israel.

Further, Article 49 of the 4th Geneva Convention was intended to outlaw the Nazi practice of forcibly transporting populations into or out of occupied territories to labor or death camps. Israelis were not forcibly transferred to the West Bank, nor were Palestinian Arabs forced out of it. Two years after President Carter’s State Department determined that Israeli settlements violated international law, President Reagan said flatly that they were “not illegal.”

One can argue, as Reagan did and Obama does, that Israel’s establishing towns in the disputed territories after 1967 obstructs diplomacy, or, as some Israeli critics do, that building Jewish communities near Palestinian Arab population centers disperses the country’s Jewish majority too widely. But one cannot accurately declare the settlements illegal.

Eric Rozenman is Washington director of CAMERA, the Boston-based Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America.

Copyright © 2010, The Los Angeles Times

.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

.

...

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Narcissister och dårar

Översättning av artikel av Caroline Glick.

För originalet, se nedan.

Kanske – när vår tids historia skrivs, kommer vårt tidevarv att kallas den Narcissistiska Katekesens tidevarv.

[Narcissistisk - att älska sig själv på ett närmast erotiskt sätt. Katekes - ett system av mer eller mindre religiösa frågor och svar.]

För att förstå varför så är fallet är det tillräckligt att betrakta två gröna rörelsers öden.

På stora scenen i globala frågor  denna veckan har vi den mycket omtalade FN-konferensen om klimatförändringar i Köpenhamn. Tillsammans med 15.000 delegater som företräder gröna aktivistgrupper och politiskt korrekta forskare världen över har vi internationellt kända ledare som tilldelats Nobels fredspris – Barack Obama, Al Gore och Desmond Tutu och deras medkändisar och Oscar- och Grammy-vinnare Al Gore, Leonardo DiCaprio, Sting, Cate Blanchett och Daryl Hannah.

Dessa kändisar är hundraprocentigt engagerade i påståendet att den av människan orsakade globala uppvärmningen är det största hotet mot mänskligheten. De är likaså övertygade om att om de utvecklade länderna inte lägger $10 biljoner dollar på bordet och vidarebefordrar dem vidare till de minst utvecklade länderna, dödar vi planeten Jorden.

Och vi får inte vara rädda för prislappen. Som Deutsche Banks klimatförändringsguru Kevin Parker berättade för New York Times, är kostnaden ingenting jämfört med vad det skulle kosta med passivitet. “ Denna kostnad, enligt honom, innebär ingenting mindre än “utrotning av mänskligheten. Punkt.”

Parkers alarmism skulle förmodligen ha en depraverad klang under alla omständigheter. Men när det släpps ut mot bakgrund av den hackade e-posten från Climate Research Unit vid East Anglia University, låter det som rabiat raseri hos en psykopat. Publicerat på Internet för två veckor sedan, visar de e-postmeddelanden som utlagts hur i över ett decennium framstående klimatforskare har levererat uppenbarligen falska uppgifter för att stödja den populära tron på den av människan orsakade globala uppvärmningen. Gruppens taktik var att medvetet hota och vilseleda journalister.

De fixade till data så de såg ut att stödja de politiskt korrekta teorierna.

De försökte även blockera forskare vars forskning ledde dem till slutsatsen att det är omöjligt att avgöra vilken roll om någon som mänsklig verksamhet har haft, för att fastställa globala temperaturer – från att publicera sina resultat i fackgranskade vetenskapliga tidskrifter.

Trots detta bedrägeri som har avslöjats i hjärtat av den globala uppvärmningsrörelsen, är västvärldens kändisledare fortfarande beredda att beskatta sina länder ner till förindustriell standard för att minska riskerna med den globala uppvärmningen. EU och USA har åtagit sig att vidta radikala åtgärder som riskerar att kullkasta den globala ekonomin genom att reglera och beskatta deras mest produktiva sektorer av näringslivet för att kämpa mot ett hot som inte existerar.

Och om vår planet faktiskt blir varmare, är det långt ifrån klart att de radikala åtgärder de tänker vidta kommer att ha någon inverkan på hur varm världen blir. Även om man antar att problemet är verklig och att åtgärderna som lagts på bordet är sunda, måste de genföras överallt för att fungera. Och ingen har förmågan att se till att det sker. Trots allt, ta bara ett ytterst förutsägbart exempel, kommer USA inte gå i krig med Kina eller ens allvarligt hota Kina – som äger USA:s skuld – för att förmå Peking att sänka sina CO2-utsläpp. Så oavsett vad som händer i Köpenhamn, är det tydligt att alla globala uppvärmningsaktivisters “glöd och radikala planer” INTE kommer att rädda planeten från den globala uppvärmning de så fruktar.

Och ändå, trots den totala fåfängan i deras planer, är dessa uppvärmningsaktivister villiga att vidta åtgärder som Times medger, kommer att “medföra genomgripande förändringar i energiproduktion, förskjutningar i hur och var människor bor, genomgripande förändringar av jord- och skogsbruket och skapandet av nya komplexa marknader för handeln av de globala uppvärmningskrediterna.”

I Iran gick tiotusentals anti-regimdemonstranter från den gröna rörelsen för demokrati igen och  riskerade sina liv för att kräva frihet.

När han skrev om protesterna i Wall Street Journal på torsdagen, rapporterade Amir Taheri att demonstranternas krav  nu är öppet revolutionära. Det som började som en proteströrelse mot ett stulet presidentval den 12 juni har förvandlats till en fullt utvecklad rörelse som syftar till att störta regimen. Demonstranter håller skyltar som kräver “Död åt [högste ledaren Ali] Khamenei”,”Frihet Nu”,”Iranska republiken, inte Islamiska republiken” ochavbryt anrikningen av uran och gör något åt de fattiga!”

Till skillnad från den globala uppvärmningen finns det ingen tvekan om att vålnaden av ett Iran beväpnat med kärnvapen är ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet. Det finns heller inga tvivel om att det mest effektiva sättet att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen är att ersätta dagens folkmordskrävande jihadist-regim med en lugn, liberal och demokratisk regering.

Hur osannolikt det än kan verka, har just denna frihet i Iran blivit det mest angelägna kravet gentemot världen som helhet, det iranska folket har gett sig ut på gatorna för att kräva det och är beredda att betala med sina liv för att uppnå det.

Inför denna mirakulösa vändning, har det internationella samfundet inget att säga. Medan västs superkändisar radar upp sej för att få sina bilder tagna bredvid affischer av isbjörnar, står ingen med det iranska folket.

När han fick Nobels fredspris, hade Obama inte den minsta protest mot rnullornas förtryck av sin befolkning. Han erbjöd inte sitt pris till den iranska Fredspristagarinnan Shirin Ebadi. Den iranska människorättsaktivistens pris beslagtogs av regimens gangsters förra månaden.

Inga Hollywooddirektörer har sagt att de har planer på att producera en spelfilm om de iranska anti-regimdemonstranterna. Inga studenter har marscherat mot Washington och Bryssel för att visa sin solidaritet med de iranska universitetsstudenter som har arresterats i tusentals och de hundratals som dödats av regimen för brottet att kräva frihet.

Vid första anblicken av det, jämför man det internationella samfundets vilja att begå ekonomiska självmord för att lösa ett problem som förmodligen inte är så allvarligt och kanske inte ens är något problem, å ena sidan, och deras ovilja att ta även de mest symboliska åtgärder för att hjälpa andra att lösa ett problem som är både verkligt och brådskande, är vansinnigt.

För att förstå vad som har besatt det internationella samfundet – det vill säga USA och EU – så att de agerar på detta sätt är det värt att överväga EU:s uppförande angående Israel och palestinierna i förra veckan.

På tal om ingenting, den här veckan ansåg EU det nödvändigt att utfärda en resolution där de accepterar den palestinska positionen på varje enskild fråga i deras konflikt med Israel. EU känner för att tvinga Israel att dra sig tillbaka från hela Judéen, Samarien och stora delar av Jerusalem och förvandla en halv miljon judar till internflyktingar. Israel måste öppna sina gränser emot det Hamas-styrda Gaza. Och det måste acceptera legitimiteten i en Hamas-Fatah regering. Israel borde  omedelbart inleda förhandlingar med palestinierna och de måste gå med på att alla dessa positioner.

EU vet att det finns eTT israeliskT samförstånd som motsätter sig dessa positioner. Man vet också att successiva israeliska premiärministrar har ignorerat denna enighet. Israeliska ledare överlämnade Gaza och palestinierna svarade med att välja Hamas att leda dem. De erbjöd Jerusalem och Judeen och Samarien under 2000 och fick fem års krig och terror. De erbjöd Jerusalem, Judéen och Samarien igen under 2008 och fick missilregn från Gaza.

Européerna vet att deras ståndpunkter inte kommer att leda till fred. Om något, kommer deras positioner att medföra ytterligare blodsutgjutelse genom att övertyga palestinierna om att de har européerna bakom ryggen. Och de vet det.

Så vad fick dem att agera som de gjorde?

Sanningen är att EU resolutionen inte var ett politiskt ställningstagande. Det var en katekes. Européerna kände behov av att deklarera sin trohet till den dogm som säger att Israel är ansvarig för konflikten med araberna. De har inte någon avsikt att lösa någonting. Allt de ville göra var att göra en offentlig trosbekännelse.

Historikern Bat Ye’or har kallat detta kvasireligiösa trossystem Palestinianism. Palestinianism är en praktisk religion för Europa. Om källan till all radikalism och terror i den islamiska världen är Israel, om den islamiska fanatism som hälsar européer på gatorna i sina städer helt enkelt är en funktion av Israels storlek och dåliga attityd, då finns det ingen anledning för någon i Malmö eller Amsterdam eller London att anse att de kanske måste sluta blidka islamistera.

På ett liknande sätt är det fina med hysterin om den globala uppvärmningen att det är en västerländsk affär. Ingen förväntar icke-västerlänningar att göra någonting. Afrikanerna behöver inte sluta jaga elefanter. Araberna behöver inte sluta att borra efter olja. Endast amerikaner och européer måste ändra sin livsstil. För Västvärldens narcissister som tror att världen kretsar kring dem, är den globala uppvärmningen en tröstande tro.

Precis som Palestinianism, som en kvasi-religion har den sin arvssynd – skapandet av Israel – och kättare – de neokonservativa krigshetsare som pekar på den obekväma verkligheten med arabisk oförsonlighet och fanatism – så har klimatförändringsaktivisterna egna pseudo-religiösa sedvänjor och ritualer. Deras arvsynd är industrialisering. Deras eldiga profeter hotar dem med Helvetets lågor och evig fördömelse om de inte ångrar sig och ändrar sina vanor. Och de har sina dödliga fiender. De är de otrogna, icke-troende, tvivlarna som påpekar att under det senaste årtiondet har den globala temperaturen sjunkit och att vetenskapliga fakta inte avgörs av majoritetsbeslut.

Detta återför oss till de gröna demonstranterna i Iran. Dessa modiga frihetskämpar har den nästan omöjliga uppgiften att bekämpa en regim som Västvärldens narcissister skulle vilja tycka om. När allt kommer omkring delar mullorna deras hat för Israel och Västvärlden.

Mycket till narcissisternas bestörtning, tvingar de iranska gröna aktivisterna dem att erkänna den obekväma sanningen att inte alla dåliga saker i världen är en produkt av israelisk aggression eller västerländsk imperialism eller den industriella revolutionen. I själva verket – om någon skulle lägga märke till dem, skulle de iranska demokraterna framkalla en förtroendekris bland Västs narcissister.

Så de ignoreras. Västs kändisledare och deras anhängare säger ingenting när iranska studenter, som kräver frihet, skjuts ihjäl på YouTube. De gör ingenting utom meningslösa uttalanden medan regimen bygger atombomber och testar ballistiska medeldistansmissiler. De gör ingenting förutom att putsa stjärtfjädrarna när regimen överför 500kg stridsspetsar och styrda missiler till Hizbollah och sätter agenter i skräck i hela Europa och Latinamerika.

Många har hävdat att jihadister som Mahmoud Ahmadinejad som försöker förstöra den västerländska civilisationen i islams namn är galningar. Så vad kallar vi västerlänningar som inte lyfter ett finger mot honom och frivilligt accepterar förstörelsen av deras eget sätt att leva för att avvärja det som mycket väl kan vara en imaginär kris?

Kanske är detta inte den narcissistiska katekesens era. Kanske är detta bara en tid präglad av Dårskap.

December 11, 2009, 10:09 AM

Narcissists and Madmen

Perhaps when the history of our times is written, ours will be called The Era of Narcissistic Catechisms. To understand why this is the case it is enough to consider the fortunes of two green movements.

On the main stage of global affairs this week we have the much touted UN climate change conference in Copenhagen. Standing with 15,000 delegates representing green activism groups and politically correct scientists the world over are international celebrity leaders like Nobel Peace Prize laureates Barack Obama, Al Gore and Desmond Tutu and their fellow celebrities and Oscar and Grammy winners Al Gore, Leonardo Dicaprio, Sting, Cate Blanchett and Daryl Hannah.

These celebrities are wholly committed to the proposition that manmade global warming is the greatest threat to mankind. They are similarly convinced that if the developed countries don’t ante up $10 trillion dollars and pass them on to the less-developed countries, we will kill Planet Earth.

And we shouldn’t balk at the price tag. As Deutsche Bank’s climate change guru Kevin Parker told the New York Times, the cost is nothing when compared to the “cost of inaction.” That cost, in his view, entails nothing less than “the extinction of the human race. Period.”

Parker’s alarmism would probably have a depraved ring to it in all circumstances. But when placed against the backdrop of the hacked emails from the Climate Research Unit at East Anglia University, it sounds like the rabid ravings of a psychopath.

Posted on the Internet two weeks ago, those emails exposed how for over a decade prominent climate scientists have apparently falsified data to advance popular belief in manmade global warming. Among the group’s various tactics, they intimidated and misled journalists. They massaged data to conform to their predetermined conclusions. And they sought to block scientists whose research led them to conclude that it is impossible to determine what role if any human activity has had in determining global temperatures from publishing their findings in peer-reviewed scientific journals.

Despite the fraud exposed at the heart of the global warming movement, Western celebrity leaders remain ready to tax their countries into the pre-industrial age in order to mitigate the dangers of global warming. The EU and the US are committed to taking radical action that is liable to derail the global economy by regulating and taxing their most productive sectors out of business in order to contend with a threat that may not exist.

And if the planet is in fact getting hotter, it is far from clear that the radical steps they intend to adopt will have any impact on how hot the world becomes. Even assuming that the problem is real and that the remedies on the table are sound, they will have to be universally implemented to work. And no one has the ability to ensure that will happen. After all, to take just one eminently foreseeable example, the US will not go to war with China or even seriously threaten China – which owns the US debt – to compel Beijing to lower its CO2 emissions. So no matter what happens at Copenhagen, it is clear that all the global warming activists’ fervor and radical plans will do nothing to save the planet from the global warming they so fear.

And yet, in spite of the inescapable futility of their plans, these global warming activists remain willing to take steps which the Times acknowledges, “will entail profound shifts in energy production, dislocations in how and where people live, sweeping changes in agriculture and forestry and the creation of complex new markets in global warming pollution credits.”

SOME 4,600 KM away from Copenhagen, another green movement took to the streets this week. In Iran tens of thousands of anti-regime protesters from the green movement for democracy again risked their lives to demand freedom.

Writing of the protests in the Wall Street Journal on Thursday, Amir Taheri reported that the protesters’ demands are now openly revolutionary. What started as a protest movement against a stolen presidential election on June 12 has morphed into a full-blown movement aimed at overthrowing the regime. Protesters are holding placards calling for “Death to [Supreme Leader Ali] Khamenei,” “Freedom Now,” “Iranian Republic, not Islamic Republic,” and “Abandon Uranium Enrichment, Do Something about the Poor!”

Unlike global warming, there is no doubt that the specter of a nuclear-armed Iran constitutes a grave threat to international peace and security. There is also no doubt that the most effective way to prevent Iran from acquiring nuclear weapons is to replace the current genocidal jihadist regime with a peaceful, liberal and democratic government.

As unlikely as it may seem, at the very moment that freedom in Iran has become most urgent requirement for the world as a whole, the Iranian people have taken to the streets to demand it and are willing to pay with their lives to achieve it.

In the face of this miraculous turn of events, the international community has nothing to say. Whereas the West’s celebrity icons line up to get their pictures taken next to posters of polar bears, no one stands with the Iranian people.

As he received his Nobel Peace Prize Thursday, Obama did not protest the mullocracy’s repression of its people. He did not offer to give his prize to fellow peace prize laureate Shirin Ebadi. The Iranian human rights activist’s prize was confiscated by regime goons last month.

No Hollywood directors have announced plans to produce a feature film about the Iranian anti-regime protesters. No college students have marched on Washington or Brussels to demonstrate their solidarity with Iranian university students who are being arrested by the thousands and killed by the hundreds by the regime for their crime of demanding freedom.

ON THE face of it, the international community’s willingness to commit economic suicide to solve a problem that is probably not that serious and may not even be a problem on the one hand, and its unwillingness to take even the most symbolic action to help others solve a problem that is both real and urgent, makes no sense.

To understand what possesses the international community – that is, the US and the EU – to act in this way it is worth considering the EU’s moves regarding Israel and the Palestinians this past week.

Apropos of nothing, this week the EU felt it necessary to pass a resolution accepting the Palestinian positions on every single issue in their conflict with Israel. As far as Europe is concerned, Israel must withdraw from all of Judea, Samaria and large swathes of Jerusalem, and turn a half a million Israelis into internal refugees. Israel must open its borders with Hamas-ruled Gaza. And it must accept the legitimacy of a Hamas-Fatah government. Aside from that, Israel should agree immediately to hold negotiations with the Palestinians in which it will agree to all these positions.

The EU knows that there is an Israeli consensus that opposes these positions. It also knows that successive Israeli prime ministers have ignored that consensus. Israeli leaders handed over Gaza and the Palestinians responded by electing Hamas to lead them. They offered up Jerusalem and Judea and Samaria in 2000 and received a five year terror war. They offered up Jerusalem, Judea and Samaria again in 2008 and got the missile war from Gaza.

The Europeans know that their positions will not bring peace. If anything, their positions will bring further bloodshed by convincing the Palestinians that the Europeans have their backs. And they know it.

So what possessed them to act as they have?

The truth is that the EU resolution was not a policy statement. It was a catechism. The Europeans felt the need to declare their fealty to the dogma that says Israel is responsible for its conflict with the Arabs. They don’t have any intention of resolving anything. All they wished to do was make a public declaration of faith.

Historian Bat Ye’or has dubbed this quasi-religious creed Palestinianism. Palestinianism is a convenient creed for Europe. If the source of all the radicalism and terror in the Islamic world is Israel; if the Islamic fanaticism that greets Europeans on the streets of their cities is simply a function of Israel’s size and bad attitude, then there is no reason for anyone in Malmo or Amsterdam or London to consider that they might have to stop appeasing Islamists.

In a similar manner, the beauty of global warming hysteria is that it is a Western affair. No one expects non-Westerners to do anything. Africans don’t have to quit hunting elephants. Arabs don’t have to quit drilling oil. Only Americans and Europeans have to change their way of life. For Western narcissists who believe that the world revolves around them, global warming is a comforting creed.

Just as Palestinianism, as a quasi-religion, has its original sin – the creation of Israel – and its heretics – the neoconservative warmongers who point out the inconvenient reality of Arab intransigence and fanaticism – so climate change activists have their own pseudo-religious practices and rituals. Their original sin is industrialization. Their fiery prophets threaten them with hellfire and eternal damnation if they do not repent and change their ways. And they have their mortal foes. They are the heretics, the non-believers, the doubters who point out that over the past decade global temperatures have declined and that scientific facts are not determined by majority vote.

This returns us to the green protesters in Iran. These courageous freedom fighters have the unfortunate distinction of fighting a regime the Western narcissists would like to like. After all, the mullahs share their hatred for Israel and the West.

Much to the narcissists’ dismay, the Iranian green activists are forcing them to recognize the inconvenient truth that not all bad things in the world are the product of Israeli aggression or Western imperialism or the industrial revolution. Indeed if anyone were to notice them, the Iranian democrats would provoke a crisis of faith among the Western narcissists.

So they are ignored. Western celebrity leaders and their followers say nothing as Iranian students demanding freedom are shot and killed on YouTube. They do nothing but posture as the regime builds atomic bombs and tests medium range ballistic missiles. They do nothing but preen as the regime transfers 500kg warheads and guided missiles to Hizbullah and deploys terror agents throughout Europe and Latin America.

Many have claimed that jihadists like Mahmoud Ahmadinejad who seek to destroy Western civilization in the name of Islam are madmen. So what do we call Westerners who won’t lift a finger against him but voluntarily embrace the destruction of their own way of life to avert what may very well be an imaginary crisis?

Perhaps this is not the Era of the Narcissistic Catechism. Perhaps this is simply the Era of Madness.

Originally published in the Jerusalem Post.

.

...

Tags: , , , , , , , , , ,

Tidningarna “firar” ett år sedan Gazakriget med antisemitisk hatfest mot Israel

De svenska media är fulla av celebration av ettårsdagen av kriget i Gaza. Vad firar de? Att inte Kadimaregeringen slutförde kriget mot Hamas och fick hem den kidnappade israelen Shalit, som Hamas vägrat Röda Korset att besöka – ett mycket direkt krigsbrott.

Det nämns sådär lite i förbifarten att Hamas, Fatah, Islamic Jihad visserligen hade skjutit lite raketer innan men……   Det sägs inte ett smack om att det var storleksordningen 10000 raketer/granater sedan ett halvdussin år. Det sägs inte ett dyft om att varenda jude lämnade Gaza 2005 med alla möjligheter för araberna att utveckla Gaza, de fick toppmoderna växthus gratis – betalda av amerikanska judar och Bill Gates, som de hade kunnat leva gott på, där finns en väl inarbetad industriby många, både judar och araber hade arbetat på. De fick löfte om utvidgad hamn och flygfält, exportvägarna via hamn i Israel var ordnade. Förutom att de har gasfyndigheter utanför kusten värda minst $4 miljarder, som Israel gärna köpte från. OM terrorismen slutade. Nu är det för sent eftersom Israel har hittat egen gas.

De slog sönder många av växthusen, stal de högteknologiska komponenterna och sålde som skrot, terroristerna började skjute mot exportvägarna och intensifierade påtagligt raketbeskjutningen av civila i Israel. Sen valde befolkningen Hamas, väl medvetna om att deras Stadgar i huvudsak är grundade på en sak – folkmord av alla judar. Det är bara att läsa.

Hade experimentet med att lämna Gaza till araberna lyckats hade Israel kunnat gå vidare med samma metod på Västbanken. Nu vet det att det är helt omöjligt de närmsta 100 åren.

Du kan läsa mycket mera i en artikel jag skrev för ett tag sedan.

NSD har ett “debattinlägg” från några statsbetalda antisemitiska fanatiker från Palestinagrupperna, med ungefär en ren lögn per rad. Jag gav svar på debatten i två inlägg, helt bortcensurerade.

I stort sett ALLA tidningar och mer officiella webbsajter gör på identiskt samma sätt – enbart sådant som är politiskt korrekt släpps fram, annat censureras direkt bort av redaktörerna pga rena hårda fakta som talar direkt emot alla TT-genererade barnsagor om Mellanöstern. Faktum är att det ej existerar någon tryck- eller åsiktsfrihet i Sverige! Lagen förbjuder ingalunda tidningarna att framföra direkta lögner, Pressens Etiska Regler bryts konstant emot, men de kan inte beivras utom om nån snackar skit om min person. Granskningsnämnden är en direkt absurditet – anmärker man på direkta antisemitiska inslag på Sveriges Radios webbsidor där de har sammanfattningar av program, så fånskrattar de – “vi gör inget åt vad de skriver, bara vad de säger!”…..   Ser du logiken? Inte jag heller.

Kastar man ett öga på tidningsskriverierna upprepas en sak flera gånger:

Israel “vägrar” att bryta blockaden. Inte ett andetag om att Hamas vägrar sluta beskjutningen av civila i Israel, ungefär en raket/dag sedan kriget slutade, ca 300.. Inget att Hamas vägrar släppa den kidnappade Shalit, utan tycker att han är värd 1000 araber……    Vilket berättar vad Hamas tycker om sina undersåtar. För att uttrycka det helt klart: svenska media tycker mycket mer om arabiska terrorister än de tycker om judar. Samlingsnamnet antisemitism täcker deras hantering av ämnet alldeles utmärkt.

En groda jag såg på åtskilliga ställen, “tar 500 år att bygga upp Gaza” är så genomlöjligt att man har svårt att inte se små troll sitta under sina läslampor med fantasin på topp. Barak bestämde sej för att tillåta 300 ton cement in till Gaza. Han skickade första lastbilarna, omedelbart stal Hamas innehållet för att använda för sin militära verksamhet, så resten stoppades, som skulle bygga upp livet för människorna där! Varför vägrar tidningarna att nämna det?

Tittar man vad Israel har sänt till Gaza sedan krigsstilleståndet är det fram till den 19 december 668,393 ton av varor och 100,645,680 liter med bränsle. Att inte massmedia nämner det är ett totalt och direkt brott mot de Pressetiska Reglerna!!!

Läser just Expressens variant av antisemitism, “det är omänskligt att låta Gazaborna lida” – men det är helt ok att en våldsamt stor del av de israeliska barnen i södra Israel har livslånga trauma pga 10000 raketanfall – men det är klart, de är ju judar.

Där ylas om att “det påtalas av omvärlden” – en värld som inte har några klagomål över 300 folkrättsvidriga raketer mot Israel. Inget om det krigsrättsvidriga förbud att besöka Shalit för Röda Korset – inte för att jag tror att de har jobbat så hårt på det.

Det är fullt motiverat att Sverige har ett otroligt dåligt rykte i Israel numera.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article6330905.ab
http://karlskoga-kuriren.se/asikter/ledare/1.686934-kan-julen-bringa-hopp-
http://op.se/ledare/ledare/1.1671079
http://ltz.se/ledaredebatt/ledare/1.1671248
http://www.expressen.se/ledare/1.1823323/hav-gazas-blockad
http://hd.se/utrikes/2009/12/22/mr-grupper-svek-mot-gaza/

.

...

Tags: , , , , , , , , , ,

Nyheter 2

[Allhelgonamörkret] Jag snokade runt lite på de svenska palestinagruppernas webbsajt http://www.palestinagrupperna.se för att möjligen se vilka summor de får i bidrag, både statliga och andra pengar, men hittade inget genom en snabb sökning. Jag hittade däremot bland länkarna: “Vi samarbetar med Svenska FN-samfundet http://www.fn.se ” …… Det säger liksom allt om det moderna FN.

[2 november] Arab knivhögg ung judisk kille i Akko – polisen försökte hålla det hemligt “för att inte irritera araberna”.

[2 november] Obama anställer känd antisemit, Chuck Hagel, till underrättelsetjänsten. Mannen är dessutom påtagligt okunnig om Mellanöstern.

Vad gör Huckabee? Jag har nämnt honom tidigare – sök i bloggen – eftersom han har givit väldigt positiva känslor, speciellt i hans inställning till Israel. Här kan du läsa en ny not om honom.

Funderar Syrien på att avslöja sitt kärnvapenprogram för väst liksom Libyen gjorde? Iran mycket nervös.

Varför kritisterar ingen alla folkrättsbrott som Fatah begår? Mord, våldtäkt, tortyr genom piskande, slag, borrmaskiner….  är vad EU har gett – fram till 15/9 –  268 miljarder kronor för, och USA har just spätt på med ytterligare $200 miljoner. En intressant artikel som inte ens TT har berättat om, kan du se på denna länk.

Hamas har många missiler som kan nå Tel Aviv – bl.a. för att Sverige/EU har vägrat hjälpa till att stoppa det. Se även Haaretz.

Palestinsk ungdom evinnerligt trött på Hamas och Fatah. Efter bråket på Tempelplatsen hade det planerats ett stort rally på Bir Zeituniversitetet på Västbanken: 9000 studenter förväntades, 60 kom. Tyvärr ger EU och USA enbart pengar till terroristorganisationer som Fatah, Hamas och inte till något parti som har människors välfärd på schemat.

Indien fördjupar sina redan djupa försvarsband med Israel.  Se även Reuters.

Iranska raketer som Israel tog hand om på skeppet Francop är av samma typ som de som skjutits mot amerikanska baser i Irak.

[11 nov]  Hizbollah: våra raketer kan nu nå varsomhelst i Israel. Israels svar är det vanliga.

US Senatorer: Nej till palestinsk stat. Palestinerna sa nej till egen stat senast år 2000 och vägrar förhandla om de inte först får löften om allting, Palestinerna ha existerat i nuvarande form sedan 1967, kurderna i tusentals år, varför tycker inte FN och Bildt att de först får en egen stat?

Jordanien, Turkiet och Israel håller gemensam räddningsövning, för att minska spänningarna dem emellan.

Obama börjar upptäcka verkligheten och Mellanösternkrisen är värre än när han började. Washington Institute.

IAEA:s rapport om Iran. Varningar om ytterligare kärnvapenproduktion i Iran.

Har propalestinier den blekaste aning om vad som är bra för palestinaaraberna?

Palestinaaraberna försöker smita undan §242. Mera om §242 och Israels säkerhet.

[nov 20] Irans regimmotståndare undrar varför Obama inte gör ett skvatt för folket där.

Familjer till de dödade soldaterna i Beirut 1983 kräver $2.65 miljarder av Iran, som utförde dådet. Obama kräver att de stoppar kraven eftersom “det kan störa hans känsliga förhandlingar” – som inte kommit någonstans efter 8 månaders inaktivitet hos honom. Det är inte utan att man många gånger har undrat: på vilken sida står hans lojalitet, för USA eller för samma som massmördaren Nidal Hassan?

.
...

Tags: , , , , ,

Jerusalem, Israels huvudstad

Att bygga i sin egen huvudstad.

Som det står i tidningen, mer än 5000 lägenheter planeras att byggas i Jerusalem.

För ARABER.

Inte ett dyft i de svenska bladen, däremot går röstnivån upp till hysteriskt skrik eftersom det också ska byggas 900 lägenheter för judar i judarnas huvudstad.

Jag har aldrig förstått varför TT tjatar och mal meningslösheter och vägrar berätta vad som gäller. Man gnäller om att “Israel ockuperade hela gamla Jerusalem 1967″ men har än inte hört något om att Västtyskland ockuperade ÖstBerlin. TT skulle inte få för sej att berätta en sån otroligt enkel sak som att Israel 1967 återförenade ett Jerusalem som engelsmannen Glubb Pascha i spetsen för Jordaniens krigare helt illegalt ockuperade stora delar av 1948.  FN tyckte innan att Jerusalem ju kunde vara internationellt, judarna sa motvilligt ok, araberna sa nej eftersom de som alltid ville ha alltsammans, med judarnas svar: “ok, glöm vad vi sa”.

Så – efter Glubbs inmarsch, där han förstörde varenda av bortåt 60  synagogor, dödade eller kastade ut varenda jude från den gamla staden där de hade varit i majoritet i 150 år, rev upp 38000 judiska gravstenar bara för att skända dem och skratta åt judarna – när araberna återigen attackerade och judarna vann, och återförenade sin huvudstad, satte sej de kloka här i världen och grunnade; “får verkligen judar göra så???”

Att Jerusalem aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad, vad spelar det för roll. Nån gång måste ju vara den första, och dessutom är det så bra för Hamas att skjuta raketer från samma stad mot judarna i närheten.

Om Abbas bryter Osloavtalet hotar Israel att bryta Osloavtalet…..

TT:s rubriksättning är fenomenal.  Utropar Abbas eller gänget kring honom, “självständighet”, och utgår från att hela världen gärna ställer upp med socialbidrag så ledarna där kan fortsätta köra lyxbilar, så bryter de självklart alla avtal som gjorts, från §242 1967 och framåt. TT:s autoreaktion är då självklart “gör en arab nåt idiotiskt så måste det vara Israels fel”.

Det känna lite som om Göbbels tjat har  lyckats övertyga Göbbels själv om idiotierna som utspytts från palestinaarabisk och TT:s propagandamegafon i några decennier.

På denna bloggen hittar du grunddetaljerna både i Oslo såväl som §242, vilket TT aldrig någonsin lyckats inkorporera i sin verklighet.

SvD507 DN163 DN896 DN775 SDS DN051 vg779 vg690 vg681 db |

.
...

Tags: , , , , , , ,

Vapenleveranser till Syrien, Hizbollah – se video

Iran har helt emot FN:s regler sänt stora mängder vapen til Syrien/Hizbullah – tio gånger mer än den gången, du minns, när de försökte sända ett skepp fullt med vapen till Arafat, Karine A, år 2002.



Flera videos här. Man kommer genast att tänka på båten som Sverige skickade för att bevaka kusten utanför Libanon, för att stoppa vapenflödet…… Det är FN:s skyldighet enligt §1701 att se till att Hizb-Allah ej beväpnades efter det senaste Libanonkriget! Hoppas de på båten fick sin solbränna. UNIFIL har 12425 man i södra Libanon för att bevaka att terroristerna inte bygger upp sin styrka där igen – inte för att de vågar gå in i några byar eller stoppa någon på gatan som har lastbilen full av raketer.

Hizb-Allah fånstirrar förstås, sträcker skäggen mot himlen och “det hade vi inte en aaaaning om!” – och TT tycker det är publiceringsvärt :)

.

SvD109 HD B416 AB788 GP300 D942 BLT415 SDS113 D013 DN685 gp907 HD BLT905 AB699 B vg db |

.
...

Tags: , , , ,

Ban Ki-Moon försöker skriva om historien.

Minns du?

Ban har inte den blekaste aning om Jerusalems historia. Läxa, läs på denna länken.

För att göra det enkelt: judarna har varit i majoritet i Jerusalem åtminstone sedan 1864.

NF deklarerade det blivande Israel som judarnas hemland 1920, vilket självklart omfattade deras huvudstad sedan 3000 år även om Jerusalem inte explicit nämndes. Detta är ett BINDANDE BESLUT till skillnad från alla rådgivande rekommendationer från FN.

1947 föreslog FN i en icke-bindande resolution 181 att Jerusalem skulle internationaliseras. Alla araber sa nej.

1948 attackerade araberna bl.a. Jerusalem, FN gjorde inte ett skvatt och Israel sade självklart att tanken med internationalisering – som judarna motvilligt hade accepterat – var för alltid död. 1950 deklarerade Ben Gurion Jerusalem som Israels huvudstad. Det har aldrig hänt att andra länder inför en sådan deklaration sagt: “det skiter vi i!”

1948-67 ockuperade Jordanien illegalt hela gamla Jerusalem, det enda som existerade fram till ca 1860 och (se den lilla rutan med Old City på kartan)  omkringliggande arabbyar. Under denna tid slängde jordanierna ut eller dödade varenda jude, förstörde alla de bortåt 60 synagogorna, använde ca 38000 judiska gravstenar som gatubeläggning…. fram till att Jordanien återigen attackerade 1967 och blev utslängda från de områden de illegalt hade ockuperat. Inget i §242 säger att inte Israel får återförena sin huvudstad! §242 säger att Israel ska lämna tillbaka LAND, inte ALLT land, eftersom det också krävs att Israel får säkra erkända gränser, och stilleståndslinjerna från 1948 är omöjliga att försvara. 90% av aktuellt område har redan återlämnats – Sinai – och ska man hårdra det säger inte §242 att de behöver lämna tillbaka mer. Definitivt inte förrän de har garanterat säkra, försvarbara, erkända gränser.

Ban är alltså helt ute och seglar när han insisterar att nu plötsligt får inte Israel anse att hela huvudstaden är deras huvudstad………    Han anser att Jordaniens totalt illegala ockupation, som inte accepterades av mer än Pakistan, ska vara normgivande för resten av evigheten.

Vad än Netanyahu har lovat angående temporära åtgärder när det gäller byggande i Judéen/Samarien har det inget alls att göra med Jerusalem enbart för att Arafat, Abbas, Obama och Olmert tycker så.

Sant är att en gräns på något sätt ska sättas mellan Jerusalem och omkringliggande arabbyar men det är en helt annan fråga. Det är snarast att de arabiska byborna där inte vill ha någon gräns, men Israel ska veta hur långt stadens vatten och el och busstrafik och avfallshantering ska sträcka sej.

Föreställ dej att Östra Jerusalem av någon helt omotiverad anledning (mer än att Arafat ville så) blev en del av palestinaarabernas land, och Hamas vinner valet. De hade förvandlat denna östra del till ett nytt Gaza på nolltid och sen – tja – vad tror du hade hänt?

Exakt vad Ban Ki-Moon och TT vill.

.

SvD967 DN955 HD AB729 BLT265 Gp793 D872 K D914 B171 AB854 BLT170 SDS064 Kr |

.

...

Tags: , , , , , , , , ,

2970 pages viewed, 357 today
1081 visits, 175 today
FireStats icon Powered by FireStats