Posts Tagged Iran

Frysning av judarnas byggnadsverksamhet till början av oktober 2010.

Så – 7 månader kvar, sedan är det bara för Israel att börja bygga i normal hastighet igen. Planeringen har självfallet redan startat, efter det att tyvärr flera tiotusentals araber har blivit utan arbeta pga “frysningen”. Abbas har inte gjort det minsta för att hjälpa dem att få annat.

Så – Netanyahu har gjort mycket som “förtroendeskapande åtgärd” för att få igång diskussionerna. Abbas har inte gjort ett skvatt mer än att kräva att Israel gör än  mer innan man börjar diskutera  något. Var det förtroendeskapande när de skrev den senaste varianten av Fatahs Stadgar? Läs själv. Eller när de offentligt ärar en terrorist under Bidéns besök? (Obama hade inga protester även om Israel krävde sådana.)

Även om indirekta förhandlingar snart startar- du kan se det framför dej, två eleganta rum, med USA som en iller rusande från det ena till det andra, eftersom araberna vägrar sitta med Israel så länge de inte har lovat allt redan före starten, men chansen att araberna ska GE något i förhandlingarna är 0.

Minns när Obama med hakan i luften under september  i FN sa, att han skulle fixa att där var direkta samtal inom två månader. Nu i och med indirekta samtal har man återfört förhandlingsnivån till hur den var före 1992.  Applåd.

Olmert och Barak gav och gav utan att fråga om något i gengäld, så då gick det bra att snacka – men araberna ville ha mer.

The Arab world has given U.S. Middle East envoy George Mitchell only four months to meet its demands for a new PA state that includes all of eastern Jerusalem, Judea and Samaria. PA officials said Monday they would agree to land swaps on condition that the size of the PA does not shrink.

Utgångsläget är fortfarande detsamma – först och främst ska araberna omedelbart få allt de pekar på, därefter får vi väl se vad ytterligare de kan få…….

Så Bidén är i Israel och i ena ögonblicket säger han att Israel och USA är så nära att man inte ens kan sticka ett svärd emellan – eller vad det nu var – men i nästa ögonblick visar det sig att han inte ett ögonblick har lyssnat till vad Netanyahu ett otal gånger har sagt – att Jerusalem är odelbart. Han råkade i nyheterna höra att Israel har fräckheten att bygga i sin huvudstad! Och däremed fick han hicka som spred sig som ringar över nyhetsvattnet ända till TT.

Starka varningar om Bidéns attityder kan du se på denna länken.

Jerusalem har varit judarnas huvudstad sedan kung David flyttade huvudstaden dit från Hebron för rätt länge sedan. Ungefär dubbelt så länge som muslimerna överhuvud taget har existerat. Stan har aldrig någonsin varit arabisk huvudstad! Minns historien – England förvaltade det palestinska Mandatet, som var bestämt att vara det judiska nationalhemmet efter det att det Ottomanska Riket hade fallit sönder och 99.5% utanför Turkiet hade gått till araberna. England gav, mot mandatreglerna, nästan genast bort 80% av mandatet till en arabisk kompis och det blev dagens Jordanien, och därmed var enbart 0.1% kvar för judarna. Därefter kom en rekommendation från FN att denna flisa skulle delas ytterligare en gång och hälften skulle ges åt araberna – Bernadotte åkte dit för att övertala judarna om detta, tyvärr var några vildingar så innerligt trötta på omvärldens försök att dra undan marken under fötterna på judarna, att han sköts ner.

Minns att detta skedde 3 år efter det att Hitlers Tyskland och många andra europeiska länder hade avlivat 6 av 17 miljoner judar här i världen, och hade fortsatt om Hitler hade vunnit kriget.

Så – vad är minimikraven från Israels sida i fredsförhandlingar? Fred förstås, d.v.s. totalstopp på alla terrorhandlingar, insamlande av alla illegala vapen, totalt förbud för terroristorganisationer inom Fatah – detta skedde alls icke i den nya konstitutionen som sattes upp efter mötet i Bethlehem där Sahlin var och talade till gubbarna, och skyllde allt som var fel, på Israel. För kommentarer till konferensen, se länk1 länk2 .

Netanyahu sa rakt och klart innan han blev vald att han ingalunda tänkte gå tillbaka till alla Olmerts hemliga löften till Abbas om att få allt möjligt utan att ge något. Abbas skulle få 94% av Judéen/Samarien och på något sätt bli kompenserad för övrigt land med bitar land från Israel där det bor huvudsakligen araber – inte för att de hade det minsta lust. Abbas sa ett definitivt nej, så tja – Netanyahu kommer inte att ge lika lättvindigt och emot Israels egna intressen, och Abbas kommer inte att säga ja till mindre än han blev erbjuden innan. Såvida han inte helt och hållet, med sammanbitna tänder, håller fast vid Arafats stegvisa plan att ta vad han kan, för att använda det som språngbräda för att ta mer. Minns när Rabin och Arafat skakade hand framför Vita Huset, och samtidigt hördes Arafats röst i en inspelning på Jordansk TV:

On the same day that Arafat signed the Declaration of Principles of the Oslo Accords on the White House lawn, he appeared in a pre-taped interview on Jordan TV. In Arabic he explained to his Palestinian followers: “Since we cannot defeat Israel in war, we do it in stages. We take any and every territory that we can of Palestine, and establish sovereignty there, and we use it as a springboard to take more. When the time comes, we can get the Arab nations to join us for the final blow against Israel.”

Den som tror att Abbas för ett ögonblick har glömt det, tror fel.

Så frågan är varför Bidén koncentrerar sig på Israel, som alltid i mer än 60 år har sagt att de vill ha verklig fred med alla sina grannar, på ett sätt så de kan skydda sig på ett säkert sätt. Han borde ha lagt hela tiden i Ramallah, för att snacka folk där till rätta, och ha med – inte bara morötter åt alla kamelerna utan också en piska. Gör de inte denna gång allvar av fredsförhandlingarna genom lite förtroendeskapande åtgärder, som totalstopp för all hatpropaganda i medier och skolböcker, så totalstopp på alla donationer. De får börja jobba i stället. Hemska tanke – borde chockera dom.

Från Sharon till Olmert talades det om att göra “smärtsamma uppoffringar” men det är slut på det nu – förhoppningsvis. Varför ska aldrig någonsin en arab göra sammalunda?

Bidéns andra jobb är att förbjuda Israel att försvara sig mot Iran. Obama vill fortsätta att göra ingenting, och vill inte att Israel interfererar. Samma diskussion, ungefär, ägde rum också före 6-dagarskriget mellan USA och Israel.

Får man rekommendera lite bredvidläsning för Bidén och hans diktator Obama: Vad säger §242? Vad sades i Oslo? Vad beslutades i San Remo 1920, fortfarande bindande?

.

DN802 DN794 HD DN294 GP819 Ek721 D078 NsK929 Ya BLT AB762 SvD041 SkD309 D062 vg833 vg795 db983 db496 |

.
...

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ayalon och vänsterpressen

(Publicead på Newsmill)

Åtminstone lärde sig Israels regering vem de kan lita på. Efter ett års allt intensivare trakasserier från Turkiet, nu med att Turkiet på offentlig TV ökar på det antisemitiska hatet i Turkiet med flera judehatande filmer, var Ayalon tvingad att arrangera ett möte med den turkiska ambassadören i Israel – och gjorde det stora misstaget att lita på den israeliska mediakåren, som är precis lika vänstervinklad som i Sverige. De såg förstås chansen att förnedra en representant för högerregeringen som mycket viktigare än att ge turkarna en liten känga efter allt som Israel har fått i ansiktet av dem under det senaste året.

Nu har den israeliska regeringen lärt sej det också.

Ayalon har fått mycket kritik för spektaklet – och cirka åtta gånger fler positiva uppmuntranden. I en öppen omröstning i en israelisk tidning var det ungefär 50/50.

Lieberman håller helt med på anklagelserna mot Turkiet om än inte just detta lilla spratt som Ayalon satte upp. Han är högeligen bekymrad över alla hinder som Turkiet sätter upp för fortsatt goda relationer. Att direkt visa antisemitiska filmer i samma stil som Fatah och Hamas har gjort i decennier, för att framkalla judehat, är knappast lämpligt för ett land som vill stå på vänskaplig fot och även spela medlare i Mellanöstern.

En färsk rapport från Debka är mycket tankeväckande:

Israel ödmjukar sig inför ultimatum från Turkiet medan Ankara förbereder nästa dråpslag

Förhållandet mellan Israel och Turkiet nådde nytt lågvattenstånd när Turkiets president tvingade Israel att be om ursäkt för att Ayalon var klumpig när han kallade till sig den turkiska ambassadören och sa vad han tänkte om Turkiets upprepade antisemitiska attacker mot judarna genom att tillverka hatfilmer och visa på den statliga TVn.

Erdogan planerar att intensifiera sin kampanj för att nöta ner Israel inför de radikala åskådarna i Teheran, Damaskus, Gaza och Beirut. Dessa visar våldsamt stort intresse över Erdogans islamistiska ambitioner. Samtidigt råkar Mubarak illa ut.

Lieberman och Ayalon såg rött efter de ständiga påhoppen av den turkiska premiärministern och kände sig tvingade att säga i från på skarpen.

Genom att buga sig till Ankara har Israel dragit undan mattan för de moderata arabiska länderna Saudiarabien, Egypten, Jordanien och hjälpt islamistaxeln Turkiet-Iran-Syrien-Libanon.

Obama fattar ej heller att Erdogan har lämnat sin vänskap till Västvärlden inklusive Israel.

Erdogan pressar nu på Chavez och den sydarikanske presidenten Zuma  för att försöka lura dem att  utrusta två expeditioner till Gaza för att hjälpa terroristorganisationen Hamas – inte den palestinaarabiska befolkningen – och därigenom öka gapet mellan västvänliga arabländer och Erdogans islamistaxel.

För full rapport se det engelska originalet här:

Israel bends to Turkish ultimatum, Ankara prepares next blow

DEBKAfile Exclusive Analysis

January 13, 2010, 11:07 PM (GMT+02:00)

Wedogan_punches_s_6458 Erdogan ready to punch Israel again

Israel-Turkish relations dropped to another low Wednesday, Jan. 13, when Jerusalem was forced to send a letter of apology to Ankara Wednesday, Jan. 13, by Turkey’s president Abdullah Gul’s threat to recall the Turkish ambassador from Jerusalem. Turkish prime minister Tayyep Recip Erdogan, buoyed up by his power to force Jerusalem to bend, is reported by DEBKAfile’s sources to be planning to intensify his campaign for grinding down the Jewish state, playing to the radical galleries in Tehran, Damascus, Gaza and Beirut. He is targeting Egypt’s Hosni Mubarak for a share in the ignominy.

The crisis in Turkish-Israeli relations was only temporarily defused late Wednesday when prime minister Binyamin Netanyahu forced deputy foreign minister to write a letter of apology to Ankara according to a script virtually dictated by the Turkish president on pain of the recall of the Turkish ambassador the next day.

Most of the day, foreign minister Lieberman and Ayalon refused to add to the half-hearted regrets they voiced earlier over the incident Tuesday, in which Lieberman and Ayalon, who saw red over the Turkish prime minister’s constant abuse, summoned the Turkish ambassador for a dressing-down.

Their foolish maneuver for putting Ankara in its place was to seat the ambassador on a sofa lower than his Israel hosts and calling TV cameras to witness his disgrace.

Ankara hit the ceiling, blowing the incident up into a major row. Netanyahu, rather than fire the foreign minister and/or his deputy for pointlessly fueling the crisis, exposed his weakness to outside pressure and succumbed to Gul’s ultimatum. Not only Turkey, but its new allies, Syria, Iran, Hizballah and Hamas, watched every move and drew their own conclusions.

The aftershocks rocked other parts of the Middle East: President Mubarak found himself wondering how to respond to Saudi King Abdullah’s effort to bring him over to Riyadh Thursday, Jan. 14 for a fence-mending encounter with Syria’s Bashar Assad. By folding under Turkish pressure, Israel strengthened the hand of Erdogan’s partner, the Syrian ruler, which meant that Mubarak would have to run an extra mile to settle his quarrel with Assad and oblige the king. This was more than he had intended.

In other words, by kowtowing to Ankara, the Israeli prime minister effectively pulled the rug from under the moderate Arab Middle East bloc and awarded points to the radical Turkish-Iran-Syrian coalition; the corollary is a stronger hand for the extremist Hamas against the Fatah-ruled Palestinian Authority.

A high-ranking Turkish official confided to DEBKAfile at the end of the day: “I didn’t know you Israelis were so stupid. You’ve made Erdogan’s sweetest dream come true.

Israel’s letter of apology may calm the crisis for a short period, during which Jerusalem will act as though the old friendly relations are back to normal, while the Turkish prime minister gets his next move ready to slap down when Israel has its next vulnerable moment.

DEBKAfile’s sources disclose Erdogan is now working on a scheme to break the blockade imposed by Israel and Egypt on the Hamas-ruled Gaza Strip. He recently approached Venezuelan president Hugo Chavez and South African president Jacob Zuma with a plan for each to organize aid ships for the Gaza Strip. Because the expeditions would be led by the two presidents, he reckons that Israel and Egypt would hesitate to deny them access to Gaza for fear of a mighty international dust-up.

DEBKAfile reported Tuesday: Israel’s leaders, and some of its military and security chiefs, refuse to recognize that it is no good expecting Turkish prime minister Tayyep Recep Erdogan to stay friends with Israel while eagerly rushing into the arms of the radical anti-West Ahmadinejad, Assad and Chavez.

Jerusalem’s fond illusion is shared by the Obama administration which too refuses to accept that the Erdogan regime has divorced itself from the pro-Western bloc of Saudi Arabia, Egypt, Jordan and Israel and plunged headlong into the new “Northern Islamic Alliance” club, alongside Iran, the Lebanese Hizballah and the Palestinian extremist Hamas.

Några av punkterna som Turkiet har anklagat Israel för.

Jag skrev tidigare en del om det på länk1 och länk2. Det började med att Erdogan förolämpade Peres i Davos för ett år sedan, för att Israel var fräcka nog att försvara sig efter 8 års raketbeskjutning från Hamas. Nästa viktiga punkt var när en NATO-övning skulle hållas över Turkiet, där turkarna med några dagars varsel sa till israelerna att de kunde stanna hemma, var inte önskvärda. Med resultat att USA och Italien också drog sig ur så det blev inget av.

De turkiska sparkarna har kontinuerligt fortsatt. I och med EU:s helt oresonliga fientlighet mot Israel har de försökt att både äta kakan och behålla den – närma sig islamiststaterna i närheten, Iran och Syrien och Libanon – som håller på att glida in i fällan med Hizbollas makt där, samtidigt som vissa EU-stater njuter av Turkiets uppförande och ord: “ja, men vi vill ju bara ha fredliga förhållanden till Iran, Syrien och Libanon, vilket EU borde uppskatta…….”.

Översikt av en några dagar gammal översiktsartikel:

Turkiet stärker banden med Libanon, Syrien och Iran

Libanons premiärminister Hariri besöker Turkiet för att signera avtal som tar bort visakrav och stärker försvarssamarbetet allt eftersom Ankara stärker banden med Israels tre självutnämnda fiender i norr. Turkiet och Libanon signerar också militära avtal för träning, vapen och informationsutbyte.

Israels ledande media, alla mer eller mindre vänstervinklade, har kritiserat Ayalon för hans uppträdande mot den turkiska ambassadören, som uppkallades till samtal bl.a. för den senaste turkiska såpoperan som på medeltida sätt berättar hur den israeliska Säkerhetstjänsten kidnappar muslimska babies.

Barak och en annan representant för det nästan utdöda arbetarpartiet, ministern för handel och arbete, är desperat turkvänliga, och i vissa kretsar uppfattades aktionen som en känga mot dessa.

I veckan angrep Erdogan Israel för att bomba terrorister i Gaza “utan anledning” och han anklagar Israel för att vara starka nog att överleva i en fientlig omvärld, kanske till och med att ha atomvapen, och det är ju ingalunda rättvist då att inte Iran får utveckla “kärnvapen för fredligt bruk”.

I samband med besöket i Turkiet deklarerade Hariri Israel som fiende till Libanon. Turkiets nya militära band med Libanon följer motsvarande med Syrien och Iran två månader tidigare. Turkiet och Syrien har nyligen hållit gemensamma militärövningar.

Det engelska originalet följer:

Turkey Boosts Ties with Lebanon, Syria and Iran

by Tzvi Ben Gedalyahu

(IsraelNN.com) Lebanese Prime Minister Saad Hariri is visiting Turkey to ratify agreements that would scrap visa requirements and strengthen defense cooperation as Ankara tightens its friendship with Israel’s three declared enemies to the north. Turkey and Lebanon also are signing military agreements for training, weapons and exchanging expertise.

Turkey’s continuing warming of relations with Iran, Syria and Lebanon comes as leading Israeli media have criticized Israeli Deputy Foreign Minister Danny Ayalon for disparaging the Turkish ambassador to Israel. Ayalon voiced anger at the envoy on Monday over a Turkish soap opera that spread a blood libel against Israel by depicting Israel Security Agency (Shin Bet) agents as kidnappers of babies.

Foreign Ministry bureaucrats suggested that Ayalon and Minister Avigdor Lieberman are trying to create a crisis in order to torpedo a planned visit by Defense Minister Ehud Barak to Turkey.

Ankara used to be considered a close friend of Israel, an image that officials of the Labor party, headed by Barak, are trying to maintain. Industry, Trade and Labor Minister Binyamin Ben-Eliezer, a veteran Labor politician, said last month that there is no diplomatic crisis between the two countries despite harsh statements against Israel by Turkish Prime Minister Recep Tayyip Erdogan and his ministers.

Erdogan this week castigated Israel for bombing Gaza terrorists, allegedly without provocation, and accused Israel of threatening stability in the world because of its assumed nuclear capability. He said in Lebanon, “Is the Israeli government in favor of peace or not? Gaza was bombed again yesterday. Why?” Although Gaza terrorists have escalated rocket fire on Israel almost every day the past week, Erdogan stated, “There were no rocket attacks” when the IDF retaliated.

At a joint press conference with Erdogan, Lebanese Prime Minister Hariri declared that Israel is an enemy of Lebanon.

Turkey’s closer military ties with Lebanon follow by two months defense pacts signed with Syria and Iran. Erdogan last October stated that cooperation with the Syria and Iran is important for peace in the Middle East.

During a visit by Erdogan to Iran, Iranian President Mahmoud Ahmadinejad praised the Turkish Prime Minister for his “clear stance against the Zionist regime.” Turkey also has signed military pacts with Syria and held a joint military drill with its army shortly after canceling the annual military exercise in which Israel participated.

En annan artikel talar mer om hur nu också Erdogan sluter försvarsspakt med Libanon, som själva deklarerar sig som fiender till Israel. Man hoppas att israeliska turister i Turkiet nu är medvetna om att Hizbollahterrorister som behöver vila upp sej, kan resa utan visa till Turkiet.

Erdogan: Israel hotar fred i Mellanöstern

Erdogan anklagade i måndags Israel för att hota freden i Mellanöstern och att använda “oproportionerlig styrka” mot Hamas. [Han nämnde lika lite som någon annan vad proportionerlig styrka hade inneburit.]

Erdogan klagade på Israels observation från luft och hav, vad Hizbollahterroristerna sysslar med i Libanon. [Inte en antydan att Libanon bryter mot FN:s absoluta förbud att låta Hizbollah beväpnas.] Han klagade högeligen inför FN:s Säkerhetsråd, [där Turkiet har en temporär plats just nu, vilket aldrig Israel har tillåtits ha,] att de ska attackera Israels innehav av kärnvapen [enbart för försvar - annars hade de använt dem för länge sedan] lika mycket som de attackerar Irans uppbyggnad av sina kärnvapen. [Israel har aldrig skrivit under något avtal därom, vilket Iran har, utan Israel har i stället haft ett hemligt avtal med USA i 40 år, tills det roade Obama att offentligt avslöja detta.]

Erdogan attackerade också Israels flygattack mot muslimska terrorister i Gaza – “vilken ursäkt har ni denna gången?” 15 raketattacker mot Israel under januari och 8 under december tyckte han att judarna ju borde tåla.

Erdogan öste ur sej också andra lögner från den allmänna israelhatarligan.

Ayalon sade i israels radio att Erdogans kommentarer gör att Turkiet alltmer förlorar sin förmåga att uppträda som medlare i Mellanöstern.

Det fullständiga originalet på engelska:

Jan 11, 2010 15:29 | Updated Jan 11, 2010 18:08

Erdogan: Israel threatening ME peace

Turkey’s prime minister accused Israel on Monday of threatening peace in the Middle East and using disproportionate force against Palestinians.

Prime Minister Recep Tayyip Erdogan urged Israel to stop violating Lebanon’s airspace and territorial waters. He also called on the UN Security Council to put same pressure on Israel regarding nuclear arms as it does on Iran.

“We can never remain silent in the face of Israel’s attitude. … It has disproportionate power and it is using that at will while refusing to abide by UN resolutions. We can never accept this picture,” Erdogan said. “These steps threaten global peace.”

He spoke at a joint news conference in Ankara with Lebanese Prime Minister Saad Hariri. Hariri described Israel as an enemy that threatens Lebanon’s security.

“Today, Israel continues its violation of our airspace and waters,” Hariri said.

Erdogan promised to support Lebanon’s case against Israel at the United Nations. Turkey is a temporary member of the Security Council.

Discussing the possibility of war to make Iran drop its nuclear program, Erdogan said, “The region cannot accept a new Iraq syndrome.” Turkey has long defended Iran’s right to develop nuclear energy for peaceful use.

“Those who are warning Iran over nuclear weapons are not making the same warnings to Israel,” Erdogan said. “Five permanent members of the Security Council must be just. Israel has not denied the existence of its nuclear arsenal; on the contrary it has admitted it.”

Erdogan also criticized Israel for an airstrike in Gaza on Sunday.

“What is your excuse this time?” he asked.

On Sunday, three Islamic Jihad members were killed in an IAF strike while they were preparing an attack at Israel. Earlier in the day, eight mortar shells were launched at the western Negev from Gaza.

Cross-border exchanges have escalated in recent days. The IDF said there have been 15 rocket attacks from Gaza this month, compared to eight in December.

Erdogan accused Israel of using of white phosphorus shells in its offensive in Gaza last year. “No one can claim that phosphorus shells are not weapons of mass destruction,” he said.

Speaking to Israel Radio, Deputy Foreign Minister Danny Ayalon called Erdogan’s comments “damaging and one-sided,” saying they certainly didn’t aid Turkey’s efforts to play a Middle East mediation role.

Enkelt uttryckt, Israel får inte vara starkt nog att försvara sig mot den muslimska världen enligt turkarna. Israel får absolut inte skjuta på killar när de laddar upp raketer avsedda att döda judar – eftersom de sällan faktiskt dödar kan därefter Erakat och Bildt säga: “se, de var inte så farliga, enbart pojkstreck med ofarliga hemmagjorda fyrverkeripjäser”.

15 raketattacker från Gaza enbart i år säger rätt mycket – om vad svenska nyheterna nogsamt undviker att berätta om. Mer än 300 missiler sedan stilleståndet för ett år sedan.

Bildt har för länge sedan sumpat alla chanser att kunna agera medlare i Mellanöstern och nu arbetar Erdogan stenhårt på samma sak.

Netanyahus stora misstag att i det närmaste tvinga in arbetarpartiet i regeringen, trots att de knappast har några väljare kvar i Israel, står honom dyrt. Barak och en annan Labour minister i denna samlingen, Binyamin Ben-Eliezer, arbetar, som synes ovan, mycket hårt på att kräla i stoftet framför turkarna, rent rutinmässigt.

Denna artikel växte fram efter att ha läst Ernst Kleins vettlösa artikel i Newsmill. Vad denna artikel uttalar är en massiv anklagelse mot demokratiska val i Israel.

Ernst Klein verkar vara typexemplet på en över-assimilerad västerländsk jude som inget annat vill än att kunna gömma sig, samtidigt som han utnyttjar sin kulturella bas för att anklaga Israel för att tjäna både pengar och status. Där finns många exempel, både i lilla Sverige och övriga Västvärlden. Trettiotalets tyska judar var idealtillståndet, att ödmjukt kunna göra vad man ville utan att det syntes för mycket. Som Frontpage skriver: “Almost every self-hating Jew on the planet capable of banging on a keyboard is today either a columnist …. ”   Hur mycket judiskt blod som behövs vet jag inte, men Helle Klein är ytterst typisk.

Ernst Klein tycks vara livrädd för Israel. Alternativet till assimilation är att glädja sig över Israels styrka – och det är inte att fortsätta ödmjuka sig och leva en dhimmitilvaro under arabvärlden och resten av världen. Israel, den judiska nationen, bör enligt detta tänkesätt helst dela sig som en amöba och leverera en del av sin kropp, allt mer ju fler araberna blir. Detta enligt den förra regeringen och de små resterna av arbetarregeringen som finns kvar.

Lieberman säger saker som de är utan att linda in det i en stekt fläskremsa, precis som de gamla ledarna i Israel. Lieberman fick mycket fler röster än vänstern. Dessutom är Lieberman i högsta grad moderat, sett från högerpartierna i Israel. Han är en frisk fläkt i en israelisk politik som har blivit väldigt unken tack vare Barak och Olmerts underlåtna ödmjukande, han är från de ryska områdena som många av Israels första ledare som inte skämdes för att vara starka.

Nä, herr Klein, normal politisk verksamhet “går inte ut på att dämpa motsättningar” à la Pastor Jansson, utan reda upp motsättningarna, om än helst diskret, men Turkiet har i ett år bett om att det ska tas upp i friska luften, avsiktligt provocerat, och tänker fortsätta därmed.

.

DN310 AB794 HD D527 SDS264 GP903 SvD599 AB045 *

...

Tags: , , , , , , , , , ,

EU:s enorma handel med slaktarna i Iran

Europas handel med slaktarna i Iran.

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

EU kunde vara nyckeln som tvingar fram demokrati i Teheran genom att avbryta sina starka ekonomiska band med den Islamska republiken.

Genom Goli Ameri
[originalet följer efter den svenska texten]

Obama-administrationen och dess europeiska allierade ser för närvarande en meny med “fokuserade sanktioner” mot Iran och dess ledarskap. För en månad sedan var de bekymrade över Kinas och Rysslands samarbete med de inte särskilt seriösa sanktionerna från Säkerhetsrådet. I båda fallen har de fel mål i åtanke. Säkerhetsrådets resolutioner och fokuserade sanktioner fungerar som PR i skyltfönstret för att få folk att tro att något verkligt görs. Europa är nyckeln till varje meningsfull sanktion mot Iran som kan få landet att förändra sitt beteende. Den fortsatta fokuseringen på Ryssland och Kina låter Europa gömma sig i dimridåerna.

Iran har utsatts för tre sanktioner från Säkerhetsrådet  under det senaste decenniet, medan det iranska Revolutionära Gardet Corps (IRGC) har blomstrat och situationen för den genomsnittliga iraniern har försämrats. IRGC, som 2007 utsågs av den amerikanska Kongressen som en terroristorganisation, planerade och anstiftade en kupp under det senaste iranska valet och får ta ansvar för mord, våldtäkter och förtryck av det iranska folket.

Enligt Mohsen Sazegara, en av grundarna av IRGC och för närvarande forskare och demokratiaktivist bosatt i USA, kontrollerar IRGC grunderna av Irans ekonomi, med över 800 företag som sysslar med sjöfart och varvsindustri, banker, energi, kemikalier, tung byggnadsindustri och maskiner, el, transportutrustning, och import av tårgas för att förtrycka massdemonstrationer. IRCG:s senaste inhopp i Irans affärsverksamhet var köpet av en 51% andel i den iranska telebolaget för 8 miljarder dollar, så de har i praktiken tagit kontroll över hela den iranska kommunikationen med omvärlden.

Vem är Irans viktigaste affärspartner? År 2008 var det EU – enligt egen utsago, “Irans största handelspartner”, med import och export på totalt €25.4 miljarder ($36,4 miljarder) följt av Kina, Japan och Sydkorea. EU:s export på €14.1 miljarder till Iran förra året, en ökning med 1,5% från 2007, innefattade i huvudsak maskiner och transportutrustning, tillverkade varor, kemikalier ofta med dubbla användningsområden: telekommunikationsutrustning används för att spåra och fängsla demonstranter. 90% av EU:s import för €11.3 miljarder är energirelaterat. Tyskland, Frankrike och Italien toppar listan, samtidigt som de två förstnämnda även arbetar med nukleära förhandlingar med Iran…….

Men trots IRGC:s djupa engagemang i den iranska ekonomin, rapporterade Associated Press strax efter valet i juni att Daniel Bernbeck, chef för den tysk-iranska Industry Group, sade att “göra affärer i Iran är långt ifrån att göra affärer med regeringen själv …. Jag ser ingen moralisk fråga här alls. Vi gör inte affärer med Iran, utan med iranska företag. Vi stöder inte regeringen!”

Under de senaste två decennierna i Europa har man hela tiden hört refrängen att handeln håller dörrarna öppna för att kunna samtala om och öppet diskutera  kärnenergifrågan och människorättskränkningarna. I en intervju 2007 med Deutsche Welle Magazine, sade Mechtild Rothe, Vice President i Europaparlamentet, att “relationerna med Iran ha inte nått en punkt där ekonomiska intressen ska behöva lida. Jag tror att det är mycket bättre att förhandla, att tala med varandra.”

Irans folk har nu talat högt och tydligt om sina demokratiska ambitioner. EU däremot, fortsätter att klampa på i sina ingångna hjulspår och driva sina ekonomiska intressen, förutom några helt tandlösa uttalanden som de tror att det iranska folket ska svälja. Så sent som i oktober meddelade National Iranian Oil Company att “förhandlingarna [på södra Pars Gas Field] med Shell och Repsol [spanskt företag] under de senaste veckorna har gått i önskad riktning och ansträngningar görs för att vidta åtgärder så snabbt som möjligt med gemensamma intressen på detta område.” Frankrikes Total har också återupptagit diskussionerna med den iranska regeringen på en annan fas i södra Pars Gas området. AP rapporterade också att när de frågade om Frankrike skulle rekommendera att franska företag skalar ner handeln med Iran, sa talesmannen Frederic Desagneaux “kan inte svara varken ja eller nej……”.

Irans attack mot demokratiförkämpar efter valet har helt misskrediterat EU:s så kallade “håll öppna dörrar för kommunikation (så länge vi tjänar pengar)”-strategi och européerna gömmer sig nu bakom parollen att Nedskärning av affärerna med IRGC svider hos genomsnittsiranierna. Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner sade till New York Times efter valet att “sanktioner är särskilt tunga för medelinkomsttagare i samhället, men speciellt för de sämst lottade.”

År 1968 svarade ärkebiskopen Desmond Tutu mycket upprört en liknande kritik om sanktioner mot Sydafrika och dess inverkan på de fattiga: “Moral Humbug, sade han. “Det finns inget utrymme för neutralitet. Är du på sidan för förtryck eller frigörelse? Är du på sidan för död eller liv? Är ni för gott eller ont?”

Européerna och Obamas administration borde äntligen erkänna att deras intresse för att avskräcka ett kärnvapenbestyckat Iran sammanfaller med det iranska folkets demokratiska ambitioner. Den gemensamma gärningsmannen  är IRGC. Trots det rapporterade ändå AP att Mr Desagneaux sagt i juni att “den nuvarande valkrisen bör inte klumpas ihop med stoppandet av Irans nukleära program.” IRGC är ayatolla Ali Khamenei’s och den iranska regeringens maktbas, och den europeiska handeln ökar tillväxten av IRGC:s nät av företag. Med massiva mängder med kontanter har IRGC tagit över utvecklingen av landets kärnkraftsprogram, ger stöd till uppror i Afghanistan, Irak, Gaza och Libanon, samt förtrycker systematiskt det iranska folket. Mr Sazegara visar att den iranska regeringen använde 15 miljoner dollar bara för att samla ihop pro-regimdemonstranter vid 30-årsdagen av den amerikanska gisslankrisen.

Varför är Washington inte mer kraftfull i att försöka begränsa den europeiska handeln med Iran? Efter sanktionslagen mot Iran och Libyen under 2007, som juridiskt drabbar företag som investerar mer än 20 miljoner dollar i Irans energisektor, hotade EU-länderna (enligt Congressional Research Service) formella motåtgärder i WTO. A New York Times op-ed by John Vinocur citerade den tyska affärstidningen Handelsblatt som säger: “Vad som behövs angående Iranhandeln är att inte ge efter inför påtryckningar från USA och Israel.”

Trots tappra ansträngningar från USA: s finansdepartement rapporterar Stratfor Intelligence  att “inget företag har någonsin blivit officiellt straffat av USA för att handla med Iran. Oftast har USA verkställande makt undertecknat undantag för utländska företag … för att undvika några som helst probem med ett företags hemland.” Enligt §4c och 9c i ILSA kan ordföranden avstå från sanktioner om de stör hemlandets löften att införa ekonomiska sanktioner mot Iran, eller om det bedöms vara av nationellt intresse för USA.

Den rådande visdomen är att Europa behöver Iran för sitt energibehov och är oförmögen att skära av handeln under en vikande konjunktur. Den tysk-iranska handelskammaren har sagt att sanktioner mot Iran kan leda till förlust av 10,000 tyska arbetstillfällen. Iran rankas som EU:s femte leverantör av råolja efter Ryssland, Norge, Libyen och Saudiarabien. Saudiarabien har redan stått upp mot Iran genom att stödja Saad Hariri under valet i Libanon på bekostnad av det Iran-stödda Hizbollah. Det var också det enda arabland att rösta för den nya FN-resolutionen som fördömde situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Saudiarabien kan rycka in, liksom det har gjort minst en gång i det förflutna, för att fylla oljevakuumet som skapas genom att sanktionera IRGC.

IRGC behöver kärnvapenteknologi för att överleva och förankra sitt regionala inflytande. För att fredligt försvaga IRGC:s muskel har Europa inget annat val än att agera nu och stoppa källan till kapital. Om Europa väntar för länge, kommer det att ställas inför en irreversibel regional konflikt i Mellanöstern, som ytterligare förvärrar den rådande ekonomiska krisen. Dessutom är den iranska bloggosfären surrade om företag som handlar med IRGC, och Mr Sazegara och hans kollegor håller på att sammanställa en lista över företag för massbojkotter. Europa bör notera att iranierna inte snabbt kommer att glömma länder som medvetet försöke att omintetgöra deras marsch mot demokrati och frihet.

Ms Ameri är tidigare amerikansk biträdande minister för utbildning och kulturella frågor, USA: s representant i den 60:se FN:s generalförsamling och den amerikanska allmänheten delegat till FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Europe’s Trade with Iran’s Butchers

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

The European Union could be the key to unlocking democracy in Tehran by cutting its significant economic ties with the Islamic Republic.

By GOLI AMERI

The Obama Administration and its European allies are currently looking at a menu of “focused sanctions” on Iran and its leadership. A month ago they were obsessing over China and Russia’s cooperation on indubitably innocuous U.N. Security Council sanctions. In both cases, they have the wrong target in mind. Security Council resolutions and focused sanctions serve as public relations window-dressing. Europe is the key to any meaningful behavior-modifying sanctions on Iran. The continued focus on Russia and China’s intransigence is allowing Europe to stay under the radar.

Iran has been under three Security Council sanctions in the past decade, while the Iranian Revolutionary Guard Corps (IRGC) has prospered and the plight of the average Iranian has deteriorated. The IRGC, which in 2007 was designated by the U.S. Congress as a terrorist organization, planned and instigated a coup during the recent Iranian elections and bear responsibility for the murder, rape, and oppression of the Iranian people.

According to Mohsen Sazegara, one of the co-founders of the IRGC and current researcher and democracy activist residing in the U.S., the IRGC controls the fundamentals of Iran’s economy, with over 800 companies involved in shipping and ship-building, banking, energy, chemicals, heavy construction and machinery, electricity, transport equipment, and import of tear gas for oppressing mass demonstrations. The IRCG’s most recent foray into Iran’s business activities was the purchase of a 51% share in the Iranian Telecommunications Company for $8 billion, effectively gaining control of all Iranian communications with the outside world.

Who is Iran’s main business partner? In 2008 the EU was—in its own words—the “first trade partner of Iran,” with imports and exports totalling €25.4 billion ($36.4 billion) followed by China, Japan, and South Korea. The €14.1 billion in European exports to Iran last year, up 1.5% from 2007, included mainly machinery and transport equipment, manufactured goods, chemicals and even dual-use telecommunications equipment responsible for tracking and imprisoning protesters. Of the €11.3 billion in European imports from Iran, 90% is energy-related. Germany, France and Italy top the list, the former two also members of the team involved in nuclear negotiations with Iran.

Yet despite the IRGC’s deep involvement in the Iranian economy, the Associated Press reported shortly after the June elections that Daniel Bernbeck, head of the German-Iranian Industry Group, said that “doing business in Iran is a far cry from doing business with the government itself….I see no moral question here at all. We are not doing business with Iran, but with Iranian companies. We are not supporting the government.”

In the past two decades Europe’s refrain has been that trade keeps the doors of communications open and allows them to openly discuss the nuclear issue and human rights violations. In a 2007 interview with Deutsche Welle magazine, Mechtild Rothe, vice president of the European Parliament, said that “relations with Iran have not reached a point where economic interests should need to suffer. I think it would be much better to negotiate—to speak with each other.”

The people of Iran have now spoken loud and clear about their democratic aspirations. The EU, however, continues to pursue its economic interests, save for a range of toothless feel-good statements. As recently as October, the National Iranian Oil Company announced that “negotiations [on the South Pars Gas field] with Shell and Repsol [Spanish firm] in recent weeks have gone in the desired direction and efforts are being made to take action as quickly as possible given the mutual interests in this field.” France’s Total has also resumed discussions with the Iranian government on another phase of the South Pars Gas field. The AP also reported that, when asked if France would recommend that French businesses scale back trade with Iran, foreign ministry spokesman Frederic Desagneaux “wouldn’t say yes or no”.

Since the post-election crackdown discredited Europe’s so-called “open doors of communications” strategy, Europeans are now hiding behind the slogan that scaling back business with the IRGC hurts average Iranians. French Foreign Minister Bernard Kouchner told the New York Times after the elections that “sanctions weigh in particular on the middle levels of society, but especially on the disadvantaged ones.”

In 1968, Archbishop Desmond Tutu responded poignantly to similar criticism on sanctioning South Africa and its impact on the poor: “Moral Humbug,” he said. “There is no room for neutrality. Are you on the side of oppression or liberation? Are you on the side of death or life? Are you on the side of good or evil?”

The Europeans and the Obama Administration should finally recognize that their interest in deterring a nuclear Iran coincides with the Iranian people’s democratic aspirations. The perpetrator in common is the IRGC. Yet the AP also reported Mr. Desagneaux as saying in June that “the current election crisis shouldn’t be lumped in with the standoff over Iran’s nuclear program.” The IRGC is Ayatollah Ali Khamenei’s and the Iranian government’s power base, and European trade is enhancing the growth of IRGC’s web of companies. Flush with cash, the IRGC has taken over the development of the country’s nuclear program, support for insurgencies in Afghanistan, Iraq, Gaza and Lebanon, as well as systematic oppression of the Iranian people. Mr. Sazegara indicates that the Iranian government spent $15 million just to assemble demonstrators on the 30th anniversary of the U.S. hostage crisis.

Why is Washington not more forceful in restraining European trade with Iran? After the passing of the Iran-Libya Sanctions Act in 2007, which legally penalizes companies investing more than $20 million in Iran’s energy sector, the EU countries (according to the Congressional Research Service) threatened formal counter-action in the World Trade Organization. A New York Times op-ed by John Vinocur quoted German business newspaper Handelsblatt as saying: “What’s needed concerning Iran trade isn’t giving in to United States and Israeli pressure.”

Despite other valiant efforts by the U.S. Treasury Department, Stratfor Intelligence reports that “no company has ever been officially sanctioned by the United States for dealing with Iran. More often than not the U.S. executive branch will sign waivers for foreign firms… to avoid a serious spat with a firm’s country of origin.” Under Section 4c and 9c of ILSA, the president may waive sanctions if the violating company’s country of origin agrees to impose economic sanctions on Iran, or if it is deemed in the national interest of the U.S.

The prevailing wisdom is that Europe needs Iran for its energy needs and is unable to cut off trade in a recessionary environment. The German-Iranian Chamber of Commerce has been quoted as saying that sanctions on Iran could result in the loss of 10,000 German jobs. Iran ranks as EU’s fifth supplier of crude oil after Russia, Norway, Libya, and Saudi Arabia. Saudi Arabia has already stood up to Iran by supporting Saad Hariri’s election in Lebanon at the expense of the Iran-supported Hezbollah. It was also the only Arab country to vote in favor of the recent U.N. Resolution blasting the human rights situation in Iran. Saudi Arabia can step in, as it has done at least once in the past, to fill the oil vacuum created by sanctioning the IRGC.

The IRGC needs nuclear weapons technology to survive and firmly anchor its regional influence. To peacefully weaken the IRGC’s muscle, Europe has no choice but to act now and cut off their source of capital. If Europe waits too long, it will be faced with an irreversible regional conflict in the Middle East, further exacerbating the current economic crisis. Furthermore, the Iranian blogosphere is buzzing about firms trading with the IRGC, and Mr. Sazegara and his colleagues are compiling a list of companies for mass boycotts. Europe should note that Iranians won’t fast forget countries that thwart their march toward democracy and freedom.

Ms. Ameri is the former U.S. assistant secretary of state for educational and cultural affairs, U.S. representative to the 60th U.N. General Assembly and the U.S. public delegate to the U.N. Commission on Human Rights.


.

...

Tags: , , , , , , , , , , ,

Obama smajlar fortfarande till Iran men har börjat gardera sej.

Det tar tid för en person, som aldrig haft något praktiskt jobb i hela sitt liv, att tänka om men – Obama börjar få erfarenhet nog nu för att börja ana verkligheten.

6685

Det innebär att han, parallellt med grinandet, slet upp $150 miljoner från bröstfickan för att börja gardera sej för en attack från Iran trots att de snälla prästerna dyrt och heligt lovade att de bara ville ha lite kärnenergi att spä på sina enorma lager av olja och gas. Världspressen garanterar ju deras ärlighet.

Utmärkt. EMP?

Du vet att elektroniska signaler påverkar varandra och annan elektronisk apparatur. Du har inte en aning om hur mycket – både lasarett och flygplan tjatar om att stänga av mobilen utan att förklara mycket mer – och ofta är det overkill. Men det är lätt nog att göra, no problem.

Om man nu kan skicka en mastig elektromagnetisk puls i avsikt att förstöra, vad händer då?

Det dödar inte människor direkt, men kan tämligen lätt sätta strukturen i ett modernt land som USA, Israel, Europa, helt ur spel för lång tid.  Föra oss tillbsaka till förindustriell standard som kunde hålla en bråkdel av dagens befolkning vid liv.

Varför ingen har berättat det för dej förrän jag gör det nu, tja…..   Man vill kanske inte skrämma folk med att berätta om ännu ett sätt att förstöra den utvecklade världen. Här är några referenser: länk1, länk2, jag har skrivit tidigare om det, länk3.

TT har glömt det.

Tvärtom

OK, när du har läst alla referenserna och börjat tänka – fienden brukar lära sej så småningom. USA avslutade andra världskriget 1945 med atombomben, Iran vill avsluta det mesta med en atombomb nu. Man undrar bara varför de tar så mycket längre tid än Nordkorea, Pakistan och Indien.

Flera artiklar har skrivits om den relativa lättheten för Iran att producera en EMP över USA, i samband därmed har det skrivits om att Israel inte är särskilt skyddat mot en dylik puls heller, man kan bara hoppas att de gjort en del utan att ha berättat det för TT.

Så – om man smäller av en sådan puls över Iran?

Den påverkar inte fattiga människor ute i byarna alls så mycket som det hade påverkat elektroniska burkar som militär utrustning och vapenindustrin – internet, elkraft.

Sånt som är insprängt långt inne i bergrum är väl lite mer skyddat, jag vet inte exakt vad som krävs där. Men testar Iran sin första atombomb med lyckat resultat så visst vore det otroligt mycket enklare för Israel att sätta upp en EMP eller tre över lämpliga centra i stället för att hundratals jetplan ska bomba dussintals utvecklingscentra för kärnvapen. Kombinera med några mastiga bunker-busters på lämpliga ställen så krymper kanske Ahmadinejads hånflin en aning.

Israel kan kanske få lite muskelhjälp av Obama efter alla hans totalt misslyckade försök att tänka självständigt?


.
DN866 DN465 SvD633 AB AB db db vg .

.

...

Tags: , , , , , ,

Israels överbefäl

Israels överbefäl

24 december 2009
Caroline Glick, Jerusalem Post

Översättning

http://www.carolineglick.com/e/2009/12/pta-commander-in-chief.php

Okänt for de flesta israeler, skedde denna vecka en avgörande förändring till det sämre i den regionala maktbalansen. Även ID:s överbefälhavare Lt-Gen. Gabi Ashkenazi var upptagen med att kräva att regeringen betalar en lösensumma på mer än tusen terrorister för den kidnappade soldaten Gilad Schalit, så inte många uppmärksammade Irans senaste strategiska framgångar.

Under den senaste veckan kapitulerade Libanon till den iranska maktsfären. Turkiet fastställde sitt fulla medlemskap i denna gemenskap. Och Egypten började acceptera tanken på att Iran blir den starkaste staten i regionen.

Mindre än fem år efter det att Libanons förre premiärminister Rafik Hariri mördades av Syrien, besökte hans son, premiärminister Saad Hariri, Damaskus för att framlägga sin trohetsed till Syriens president Bashar Assad. Ett fåtal dagar senare besökte Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki Beirut och började ge den libanesiska regeringen sina nya marschorder.

På onsdagen använde Hizbollah öppet sina styrkor fram till gränsen mot Israel utan problem med den USA-beväpnade libanesiska armén. Libanon meddelade att det inte längre brydde sig om den bindande FN:s Säkerhetsråds resolution 1559 som kräver att Hizbollah avväpnas. Hariri meddelade att han snart kommer att besöka Teheran.

Även försvarsminister Ehud Barak och hans ekokammare inom media insisterar på att Turkiet har begravt sin yxa med Israel, trots att premiärminister Recip Erdogan på onsdagen ledde en delegation med 10 ministrar till Damaskus. Där skrev de, enligt de syriska och turkiska utrikesministerierna, under 47 handelsavtal.

Detta turkisk-syriska närmande är inte begränsat till ekonomiska frågor. Det är en strategisk omläggning. Som Assads taleskvinna Buthaina Shaaban förklarade i Irans arabiska al-Alam television kanal “Vi arbetar för att skapa starka band mellan Syrien, Turkiet, Iran och Irak så att dessa länder kan fungera som ett regionalt block för att främja fred, säkerhet och stabilitet i Mellanöstern, samtidigt som vi håller Västvärldens diktat och lust för regionens natur- och oljetillgångar i schack. ”

I åratal har Egypten varit den mest frispråkiga arabiska motståndaren till Irans steg mot regional hegemoni. I somras tvekade inte Egypten att anklaga Teheran för att försöka störta regimen när man upptäckte ett nätverk av iranskledda Hizbollah-agenter som planerade en massiv terrorattack mot Suezkanalen.

Men på söndag stod Mubarak som värd för Ali Larijani, Irans förra nukleära chef och nuvarande talman i Irans parlament, i Kairo. Efter mötet reste Mubarak till Persiska viken för samråd om Irans nukleära program. Med tanke på Mubaraks dåliga hälsa, att hans möten med Larijani skickade honom på flygtur till Saudiarabien visar att något av större vikt just har inträffat.

Många IDF-befälhavare vill gärna lämna frågan om Iran till USA, som de hävdar är berett och villigt att ta itu med det. Men faktum är att efter det att Iran avvisade president Barack Obamas diplomatiska trevare har USA visat tydliga tecken på strategisk dissonans med Israel.

Samtidigt som Israel håller fast vid hoppet om att sanktioner kan förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen, visar den här veckan att föreställningen är en ren fiktion. Även om Obama gav Representanthuset grönt ljus för att rösta om sanktioner mot Iran, visade han snabbt att Teheran inte hade någon anledning att oroa sig.

Först blockerade Obama och senatens utrikesutskottsordförande John Kerry diskussion om sanktioner i senaten. Och nu – med fullt stöd från Vita Huset – gör Kerry ett nytt försök att blidka iranierna genom att tigga dem att låta honom besöka Teheran. Det är helt påtagligt att eftergiftspolitik är det enda som gäller i Obamas bok.

Dessutom – Kinas vägran att stödja sanktioner mot Iran i FN s Säkerhetsråd tillsammans med Libanon och Brasilien (som mycket varmt tog emot Ahmadinejad nyligen) som tar plats i Rådet nästa månad, undanröjs varje risk för att ett hårt internationellt sanktionssystem kommer att inledas mot Iran inom den närmsta tiden.

I Israel borde Irans lyckade drag att föregripa amerikanska hot om att isolera Iran, ha varit toppnyheten och den viktigaste frågan på regeringens och generalstabens dagordningar. Men det var det inte. I själva verket tycktes ingen lägga märke till det. De var upptagna på annat sätt.

Den senaste veckan har regeringens säkerhetskabinett och IDF: s högsta befälhavare ägnat sig helt åt att diskutera hur många terrorister Israel kommer att ge Hamas i utbyte för den kidnappade soldaten Gilad Schalit. Under tre dagar träffades säkerhetskabinettet dygnet runt för att diskutera denna fråga på egen hand. Och den mest enträgna förespråkaren för att acceptera Hamas krav på att Israel släpper över tusen terrorister har varit IDF:s ÖB Ashkenazi.

På måndagen rapporterade Kanal 2 att nationella säkerhetsrådgivare Uzi Arad anklagade Ashkenazi att agera som ordförande på IDF:s föräldraförening snarare än som ÖB. Arad kritiserade Ashkenazi för att kräva att Israel ger lösen för en kidnappad soldat medan han underlåter att förse regeringen med alla alternativ att använda våld för att rädda Schalit.

Medierna kastade sig på Arads berättelse om-Ashkenazi som hungriga vargar. Den nationella debatten dominerades under två dagar av brännande frågor om huruvida Arad skulle be om ursäkt, och om Netanyahu kan fortsätta att behålla Arads tjänster efter det att han förolämpade Ashkenazi.

Påfallande frånvarande från medierna var någon diskussion om rimligheten i Arads kritik. Medierna ignorerade även frågan om vad – om något – Ashkenazis beteende berättar om IDF tänkesätt och sinnelag medan Iran befäster sin regionala stormakt.

Faktum är att Arads kritik var mitt i prick. Schalit har varit i fångenskap i Gaza i mer än tre år. Inte vid något tillfälle har IDF givit regeringen en option för att rädda honom.

För ett år sedan skickade Ashkenazi IDF: s bästa stridsförband till Gaza. Under vistelsen hade de inte kravet att rädda Schalit. Och nu, ett år senare, kräver Ashkenazi att regeringen betalar för IDF:s underlåtenhet att rädda Schalit genom att acceptera ett avtal som kommer att äventyra landet. Och han påstår att underlåtenhet att göra detta kommer att utgöra inget mindre än en avsägelse av Israels moraliska ansvar för sina soldater.

Efter offentliggörandet av Arads attack mot Ashkenazi, utfärdade Israels militära talesmans kansli ett uttalande att arméns befälhavare uppfyller sina “yrkesuppgifter” genom att insistera på att Israel betalar lösen för Schalit.

Detta är inte sant. Det är inte den professionella plikten hos IDF:s befälhavare att uttrycka en åsikt om lösesumma. De har inga yrkeskvalifikationer för att avgöra rimligheten I en lösesumma. I judisk historia, har avgörandet av lösen för fångar traditionellt fattats av rabbiner, inte militärer. Uppgifterna för militärerna var att rädda dem.

Det professionella ansvar IDF har är att förse regeringen med militära alternativ för att uppnå sina strategiska mål – inklusive undsättning av Schalit. Genom att inte erbjuda sådana möjligheter har IDF – med Ashkenazi vid rodret – misslyckats med att upprätthålla sitt professionella ansvar. Ännu värre, genom att kräva att regeringen utsätter landet för fara genom att ge gisslan för Schalit, säger Ashkenazi och hans generaler oss något beklämmande om hur de definierar sin roll som militära befälhavare.

IDF uppenbara förvirring om dess roll är inte ny. Det var denna förvirring som ledde armén att misslyckas med att presentera regeringen med alternativ för att besegra Hizbollah i Libanon under 2006 eller för att besegra Hamas i Gaza förra året.

Fd premiärministern Ehud Olmert har helt rättvist erhållit största delen av skulden för Israels dåliga resultat i det andra Libanonkriget och i Operation Gjutet Bly, men det är ett faktum att det var IDF som misslyckades med att leverera varorna. Aktiviteterna IDF utformade, rekommenderade och genomförde i båda kampanjerna hade inte som avgift att eliminera Israels fiender. Allt de skulle göra var att visa Israels eldkraft. Inte heller detta skedde särskilt effektivt.

2006 vägrade dåvarande-ÖB Lt-Gen. Dan Halutz att genomföra en markinvasion av södra Libanon till förmån för en flygräd. När det blev klart ungefär 24 timmar efter starten att kampanjen från luften skulle vara oförmögen att besegra Hizbollah eller minska dess förmåga att paralysera norra Israel med kortdistansraketer och missiler, vägrade Halutz och hans ställföreträdare att genomföra en markanfall. Och när dom slutligen efter tre veckors misslyckanden slutligen använde marktrupper i betydande antal, visste de inte hur de skulle använda dem.

För sin del satt Ashkenazi på händerna månad efter månad medan södra Israel överöstes med raketer och granater från Gaza och vägrade att ge regeringen ett militärt alternativ för att skydda södern. När Hamas i december förra året tvingade fram ett avgörande genom att de avslutade sin ”vapenvila” med Israel lät Ashkenazi motvilligt IDF svara på aggressionen. Men även då valde han ett operativt koncept som inte hade någon chans att besegra Hamas. Ashkenazi uteslöt att återta Gazas gräns mot Egypten – Philadelphikorrdoren. Han vägrade att beordra IDF:s-styrkor in i Gazas befolkningscentra. Genom att välja att inte göra dessa saker, garanterade Ashkenazi att IDF inte kunde åstadkomma mycket. Därför erkände även toppbefälhavare inom IDF i veckan att armén kommer att tvingas att återvända till Gaza i sinom tid. Tack vare Ashkenazis vägran att besegra Hamas, kommer Israels soldater att ställas inför en mycket mer formidabel fiende än den de inte fick besegra förra året.

Samtidigt som de vägrar att bekämpa Israels fiender, har IDF under Ashkenazi, liksom under Halutz före honom, entusiastiskt attackerat religiösa sionister. Sedan 2002 har den enda längre operationen armén har genomfört framgångsrikt, varit utvisning av alla israeler från Gaza och norra Samarien under 2005.

När försvarsminister Ehud Barak klippte av IDF:s förbindelser med Har Bracha Yeshiva förra veckan agerade han på Ashkenazis råd. Ashkenazi har befrämjat anti-bosättningsbefälhavare som Col Yitzhak Barr. Som en brigadbefälhavare i Samarien, har Barr enligt uppgift förbjudit sina soldater att umgås med israeliska familjer på Shabbat och personligen vägrade han besöka IDF:s överrabbin Brig.-Gen. Avichai Rontzky i hans succa under Succot.

VARJE DAG ökar hoten mot Israels säkerhet och överlevnad. Vid denna tid måste regeringen och Israels folk kunna lita på IDF: s förmåga att försvara landet. I stället för att förtjäna denna tillit, ägnar sig de som har som uppgift ta hand om vårt försvar, sin tid åt att klaga på den politiska ledningen för dess egna misslyckanden. Dessutom uttrycker de en oroväckande önskan att aggressivt jaga israeler i stället för att ta ansvaret för kampen mot Israels fiender.

Denna situation är oacceptabel. Antingen bevisar Ashkenazi och hans generaler att de kan utföra sina arbeten, annars bör de ersättas.

caroline@carolineglick.com

...

Tags: , , ,

Narcissister och dårar

Översättning av artikel av Caroline Glick.

För originalet, se nedan.

Kanske – när vår tids historia skrivs, kommer vårt tidevarv att kallas den Narcissistiska Katekesens tidevarv.

[Narcissistisk - att älska sig själv på ett närmast erotiskt sätt. Katekes - ett system av mer eller mindre religiösa frågor och svar.]

För att förstå varför så är fallet är det tillräckligt att betrakta två gröna rörelsers öden.

På stora scenen i globala frågor  denna veckan har vi den mycket omtalade FN-konferensen om klimatförändringar i Köpenhamn. Tillsammans med 15.000 delegater som företräder gröna aktivistgrupper och politiskt korrekta forskare världen över har vi internationellt kända ledare som tilldelats Nobels fredspris – Barack Obama, Al Gore och Desmond Tutu och deras medkändisar och Oscar- och Grammy-vinnare Al Gore, Leonardo DiCaprio, Sting, Cate Blanchett och Daryl Hannah.

Dessa kändisar är hundraprocentigt engagerade i påståendet att den av människan orsakade globala uppvärmningen är det största hotet mot mänskligheten. De är likaså övertygade om att om de utvecklade länderna inte lägger $10 biljoner dollar på bordet och vidarebefordrar dem vidare till de minst utvecklade länderna, dödar vi planeten Jorden.

Och vi får inte vara rädda för prislappen. Som Deutsche Banks klimatförändringsguru Kevin Parker berättade för New York Times, är kostnaden ingenting jämfört med vad det skulle kosta med passivitet. “ Denna kostnad, enligt honom, innebär ingenting mindre än “utrotning av mänskligheten. Punkt.”

Parkers alarmism skulle förmodligen ha en depraverad klang under alla omständigheter. Men när det släpps ut mot bakgrund av den hackade e-posten från Climate Research Unit vid East Anglia University, låter det som rabiat raseri hos en psykopat. Publicerat på Internet för två veckor sedan, visar de e-postmeddelanden som utlagts hur i över ett decennium framstående klimatforskare har levererat uppenbarligen falska uppgifter för att stödja den populära tron på den av människan orsakade globala uppvärmningen. Gruppens taktik var att medvetet hota och vilseleda journalister.

De fixade till data så de såg ut att stödja de politiskt korrekta teorierna.

De försökte även blockera forskare vars forskning ledde dem till slutsatsen att det är omöjligt att avgöra vilken roll om någon som mänsklig verksamhet har haft, för att fastställa globala temperaturer – från att publicera sina resultat i fackgranskade vetenskapliga tidskrifter.

Trots detta bedrägeri som har avslöjats i hjärtat av den globala uppvärmningsrörelsen, är västvärldens kändisledare fortfarande beredda att beskatta sina länder ner till förindustriell standard för att minska riskerna med den globala uppvärmningen. EU och USA har åtagit sig att vidta radikala åtgärder som riskerar att kullkasta den globala ekonomin genom att reglera och beskatta deras mest produktiva sektorer av näringslivet för att kämpa mot ett hot som inte existerar.

Och om vår planet faktiskt blir varmare, är det långt ifrån klart att de radikala åtgärder de tänker vidta kommer att ha någon inverkan på hur varm världen blir. Även om man antar att problemet är verklig och att åtgärderna som lagts på bordet är sunda, måste de genföras överallt för att fungera. Och ingen har förmågan att se till att det sker. Trots allt, ta bara ett ytterst förutsägbart exempel, kommer USA inte gå i krig med Kina eller ens allvarligt hota Kina – som äger USA:s skuld – för att förmå Peking att sänka sina CO2-utsläpp. Så oavsett vad som händer i Köpenhamn, är det tydligt att alla globala uppvärmningsaktivisters “glöd och radikala planer” INTE kommer att rädda planeten från den globala uppvärmning de så fruktar.

Och ändå, trots den totala fåfängan i deras planer, är dessa uppvärmningsaktivister villiga att vidta åtgärder som Times medger, kommer att “medföra genomgripande förändringar i energiproduktion, förskjutningar i hur och var människor bor, genomgripande förändringar av jord- och skogsbruket och skapandet av nya komplexa marknader för handeln av de globala uppvärmningskrediterna.”

I Iran gick tiotusentals anti-regimdemonstranter från den gröna rörelsen för demokrati igen och  riskerade sina liv för att kräva frihet.

När han skrev om protesterna i Wall Street Journal på torsdagen, rapporterade Amir Taheri att demonstranternas krav  nu är öppet revolutionära. Det som började som en proteströrelse mot ett stulet presidentval den 12 juni har förvandlats till en fullt utvecklad rörelse som syftar till att störta regimen. Demonstranter håller skyltar som kräver “Död åt [högste ledaren Ali] Khamenei”,”Frihet Nu”,”Iranska republiken, inte Islamiska republiken” ochavbryt anrikningen av uran och gör något åt de fattiga!”

Till skillnad från den globala uppvärmningen finns det ingen tvekan om att vålnaden av ett Iran beväpnat med kärnvapen är ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet. Det finns heller inga tvivel om att det mest effektiva sättet att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen är att ersätta dagens folkmordskrävande jihadist-regim med en lugn, liberal och demokratisk regering.

Hur osannolikt det än kan verka, har just denna frihet i Iran blivit det mest angelägna kravet gentemot världen som helhet, det iranska folket har gett sig ut på gatorna för att kräva det och är beredda att betala med sina liv för att uppnå det.

Inför denna mirakulösa vändning, har det internationella samfundet inget att säga. Medan västs superkändisar radar upp sej för att få sina bilder tagna bredvid affischer av isbjörnar, står ingen med det iranska folket.

När han fick Nobels fredspris, hade Obama inte den minsta protest mot rnullornas förtryck av sin befolkning. Han erbjöd inte sitt pris till den iranska Fredspristagarinnan Shirin Ebadi. Den iranska människorättsaktivistens pris beslagtogs av regimens gangsters förra månaden.

Inga Hollywooddirektörer har sagt att de har planer på att producera en spelfilm om de iranska anti-regimdemonstranterna. Inga studenter har marscherat mot Washington och Bryssel för att visa sin solidaritet med de iranska universitetsstudenter som har arresterats i tusentals och de hundratals som dödats av regimen för brottet att kräva frihet.

Vid första anblicken av det, jämför man det internationella samfundets vilja att begå ekonomiska självmord för att lösa ett problem som förmodligen inte är så allvarligt och kanske inte ens är något problem, å ena sidan, och deras ovilja att ta även de mest symboliska åtgärder för att hjälpa andra att lösa ett problem som är både verkligt och brådskande, är vansinnigt.

För att förstå vad som har besatt det internationella samfundet – det vill säga USA och EU – så att de agerar på detta sätt är det värt att överväga EU:s uppförande angående Israel och palestinierna i förra veckan.

På tal om ingenting, den här veckan ansåg EU det nödvändigt att utfärda en resolution där de accepterar den palestinska positionen på varje enskild fråga i deras konflikt med Israel. EU känner för att tvinga Israel att dra sig tillbaka från hela Judéen, Samarien och stora delar av Jerusalem och förvandla en halv miljon judar till internflyktingar. Israel måste öppna sina gränser emot det Hamas-styrda Gaza. Och det måste acceptera legitimiteten i en Hamas-Fatah regering. Israel borde  omedelbart inleda förhandlingar med palestinierna och de måste gå med på att alla dessa positioner.

EU vet att det finns eTT israeliskT samförstånd som motsätter sig dessa positioner. Man vet också att successiva israeliska premiärministrar har ignorerat denna enighet. Israeliska ledare överlämnade Gaza och palestinierna svarade med att välja Hamas att leda dem. De erbjöd Jerusalem och Judeen och Samarien under 2000 och fick fem års krig och terror. De erbjöd Jerusalem, Judéen och Samarien igen under 2008 och fick missilregn från Gaza.

Européerna vet att deras ståndpunkter inte kommer att leda till fred. Om något, kommer deras positioner att medföra ytterligare blodsutgjutelse genom att övertyga palestinierna om att de har européerna bakom ryggen. Och de vet det.

Så vad fick dem att agera som de gjorde?

Sanningen är att EU resolutionen inte var ett politiskt ställningstagande. Det var en katekes. Européerna kände behov av att deklarera sin trohet till den dogm som säger att Israel är ansvarig för konflikten med araberna. De har inte någon avsikt att lösa någonting. Allt de ville göra var att göra en offentlig trosbekännelse.

Historikern Bat Ye’or har kallat detta kvasireligiösa trossystem Palestinianism. Palestinianism är en praktisk religion för Europa. Om källan till all radikalism och terror i den islamiska världen är Israel, om den islamiska fanatism som hälsar européer på gatorna i sina städer helt enkelt är en funktion av Israels storlek och dåliga attityd, då finns det ingen anledning för någon i Malmö eller Amsterdam eller London att anse att de kanske måste sluta blidka islamistera.

På ett liknande sätt är det fina med hysterin om den globala uppvärmningen att det är en västerländsk affär. Ingen förväntar icke-västerlänningar att göra någonting. Afrikanerna behöver inte sluta jaga elefanter. Araberna behöver inte sluta att borra efter olja. Endast amerikaner och européer måste ändra sin livsstil. För Västvärldens narcissister som tror att världen kretsar kring dem, är den globala uppvärmningen en tröstande tro.

Precis som Palestinianism, som en kvasi-religion har den sin arvssynd – skapandet av Israel – och kättare – de neokonservativa krigshetsare som pekar på den obekväma verkligheten med arabisk oförsonlighet och fanatism – så har klimatförändringsaktivisterna egna pseudo-religiösa sedvänjor och ritualer. Deras arvsynd är industrialisering. Deras eldiga profeter hotar dem med Helvetets lågor och evig fördömelse om de inte ångrar sig och ändrar sina vanor. Och de har sina dödliga fiender. De är de otrogna, icke-troende, tvivlarna som påpekar att under det senaste årtiondet har den globala temperaturen sjunkit och att vetenskapliga fakta inte avgörs av majoritetsbeslut.

Detta återför oss till de gröna demonstranterna i Iran. Dessa modiga frihetskämpar har den nästan omöjliga uppgiften att bekämpa en regim som Västvärldens narcissister skulle vilja tycka om. När allt kommer omkring delar mullorna deras hat för Israel och Västvärlden.

Mycket till narcissisternas bestörtning, tvingar de iranska gröna aktivisterna dem att erkänna den obekväma sanningen att inte alla dåliga saker i världen är en produkt av israelisk aggression eller västerländsk imperialism eller den industriella revolutionen. I själva verket – om någon skulle lägga märke till dem, skulle de iranska demokraterna framkalla en förtroendekris bland Västs narcissister.

Så de ignoreras. Västs kändisledare och deras anhängare säger ingenting när iranska studenter, som kräver frihet, skjuts ihjäl på YouTube. De gör ingenting utom meningslösa uttalanden medan regimen bygger atombomber och testar ballistiska medeldistansmissiler. De gör ingenting förutom att putsa stjärtfjädrarna när regimen överför 500kg stridsspetsar och styrda missiler till Hizbollah och sätter agenter i skräck i hela Europa och Latinamerika.

Många har hävdat att jihadister som Mahmoud Ahmadinejad som försöker förstöra den västerländska civilisationen i islams namn är galningar. Så vad kallar vi västerlänningar som inte lyfter ett finger mot honom och frivilligt accepterar förstörelsen av deras eget sätt att leva för att avvärja det som mycket väl kan vara en imaginär kris?

Kanske är detta inte den narcissistiska katekesens era. Kanske är detta bara en tid präglad av Dårskap.

December 11, 2009, 10:09 AM

Narcissists and Madmen

Perhaps when the history of our times is written, ours will be called The Era of Narcissistic Catechisms. To understand why this is the case it is enough to consider the fortunes of two green movements.

On the main stage of global affairs this week we have the much touted UN climate change conference in Copenhagen. Standing with 15,000 delegates representing green activism groups and politically correct scientists the world over are international celebrity leaders like Nobel Peace Prize laureates Barack Obama, Al Gore and Desmond Tutu and their fellow celebrities and Oscar and Grammy winners Al Gore, Leonardo Dicaprio, Sting, Cate Blanchett and Daryl Hannah.

These celebrities are wholly committed to the proposition that manmade global warming is the greatest threat to mankind. They are similarly convinced that if the developed countries don’t ante up $10 trillion dollars and pass them on to the less-developed countries, we will kill Planet Earth.

And we shouldn’t balk at the price tag. As Deutsche Bank’s climate change guru Kevin Parker told the New York Times, the cost is nothing when compared to the “cost of inaction.” That cost, in his view, entails nothing less than “the extinction of the human race. Period.”

Parker’s alarmism would probably have a depraved ring to it in all circumstances. But when placed against the backdrop of the hacked emails from the Climate Research Unit at East Anglia University, it sounds like the rabid ravings of a psychopath.

Posted on the Internet two weeks ago, those emails exposed how for over a decade prominent climate scientists have apparently falsified data to advance popular belief in manmade global warming. Among the group’s various tactics, they intimidated and misled journalists. They massaged data to conform to their predetermined conclusions. And they sought to block scientists whose research led them to conclude that it is impossible to determine what role if any human activity has had in determining global temperatures from publishing their findings in peer-reviewed scientific journals.

Despite the fraud exposed at the heart of the global warming movement, Western celebrity leaders remain ready to tax their countries into the pre-industrial age in order to mitigate the dangers of global warming. The EU and the US are committed to taking radical action that is liable to derail the global economy by regulating and taxing their most productive sectors out of business in order to contend with a threat that may not exist.

And if the planet is in fact getting hotter, it is far from clear that the radical steps they intend to adopt will have any impact on how hot the world becomes. Even assuming that the problem is real and that the remedies on the table are sound, they will have to be universally implemented to work. And no one has the ability to ensure that will happen. After all, to take just one eminently foreseeable example, the US will not go to war with China or even seriously threaten China – which owns the US debt – to compel Beijing to lower its CO2 emissions. So no matter what happens at Copenhagen, it is clear that all the global warming activists’ fervor and radical plans will do nothing to save the planet from the global warming they so fear.

And yet, in spite of the inescapable futility of their plans, these global warming activists remain willing to take steps which the Times acknowledges, “will entail profound shifts in energy production, dislocations in how and where people live, sweeping changes in agriculture and forestry and the creation of complex new markets in global warming pollution credits.”

SOME 4,600 KM away from Copenhagen, another green movement took to the streets this week. In Iran tens of thousands of anti-regime protesters from the green movement for democracy again risked their lives to demand freedom.

Writing of the protests in the Wall Street Journal on Thursday, Amir Taheri reported that the protesters’ demands are now openly revolutionary. What started as a protest movement against a stolen presidential election on June 12 has morphed into a full-blown movement aimed at overthrowing the regime. Protesters are holding placards calling for “Death to [Supreme Leader Ali] Khamenei,” “Freedom Now,” “Iranian Republic, not Islamic Republic,” and “Abandon Uranium Enrichment, Do Something about the Poor!”

Unlike global warming, there is no doubt that the specter of a nuclear-armed Iran constitutes a grave threat to international peace and security. There is also no doubt that the most effective way to prevent Iran from acquiring nuclear weapons is to replace the current genocidal jihadist regime with a peaceful, liberal and democratic government.

As unlikely as it may seem, at the very moment that freedom in Iran has become most urgent requirement for the world as a whole, the Iranian people have taken to the streets to demand it and are willing to pay with their lives to achieve it.

In the face of this miraculous turn of events, the international community has nothing to say. Whereas the West’s celebrity icons line up to get their pictures taken next to posters of polar bears, no one stands with the Iranian people.

As he received his Nobel Peace Prize Thursday, Obama did not protest the mullocracy’s repression of its people. He did not offer to give his prize to fellow peace prize laureate Shirin Ebadi. The Iranian human rights activist’s prize was confiscated by regime goons last month.

No Hollywood directors have announced plans to produce a feature film about the Iranian anti-regime protesters. No college students have marched on Washington or Brussels to demonstrate their solidarity with Iranian university students who are being arrested by the thousands and killed by the hundreds by the regime for their crime of demanding freedom.

ON THE face of it, the international community’s willingness to commit economic suicide to solve a problem that is probably not that serious and may not even be a problem on the one hand, and its unwillingness to take even the most symbolic action to help others solve a problem that is both real and urgent, makes no sense.

To understand what possesses the international community – that is, the US and the EU – to act in this way it is worth considering the EU’s moves regarding Israel and the Palestinians this past week.

Apropos of nothing, this week the EU felt it necessary to pass a resolution accepting the Palestinian positions on every single issue in their conflict with Israel. As far as Europe is concerned, Israel must withdraw from all of Judea, Samaria and large swathes of Jerusalem, and turn a half a million Israelis into internal refugees. Israel must open its borders with Hamas-ruled Gaza. And it must accept the legitimacy of a Hamas-Fatah government. Aside from that, Israel should agree immediately to hold negotiations with the Palestinians in which it will agree to all these positions.

The EU knows that there is an Israeli consensus that opposes these positions. It also knows that successive Israeli prime ministers have ignored that consensus. Israeli leaders handed over Gaza and the Palestinians responded by electing Hamas to lead them. They offered up Jerusalem and Judea and Samaria in 2000 and received a five year terror war. They offered up Jerusalem, Judea and Samaria again in 2008 and got the missile war from Gaza.

The Europeans know that their positions will not bring peace. If anything, their positions will bring further bloodshed by convincing the Palestinians that the Europeans have their backs. And they know it.

So what possessed them to act as they have?

The truth is that the EU resolution was not a policy statement. It was a catechism. The Europeans felt the need to declare their fealty to the dogma that says Israel is responsible for its conflict with the Arabs. They don’t have any intention of resolving anything. All they wished to do was make a public declaration of faith.

Historian Bat Ye’or has dubbed this quasi-religious creed Palestinianism. Palestinianism is a convenient creed for Europe. If the source of all the radicalism and terror in the Islamic world is Israel; if the Islamic fanaticism that greets Europeans on the streets of their cities is simply a function of Israel’s size and bad attitude, then there is no reason for anyone in Malmo or Amsterdam or London to consider that they might have to stop appeasing Islamists.

In a similar manner, the beauty of global warming hysteria is that it is a Western affair. No one expects non-Westerners to do anything. Africans don’t have to quit hunting elephants. Arabs don’t have to quit drilling oil. Only Americans and Europeans have to change their way of life. For Western narcissists who believe that the world revolves around them, global warming is a comforting creed.

Just as Palestinianism, as a quasi-religion, has its original sin – the creation of Israel – and its heretics – the neoconservative warmongers who point out the inconvenient reality of Arab intransigence and fanaticism – so climate change activists have their own pseudo-religious practices and rituals. Their original sin is industrialization. Their fiery prophets threaten them with hellfire and eternal damnation if they do not repent and change their ways. And they have their mortal foes. They are the heretics, the non-believers, the doubters who point out that over the past decade global temperatures have declined and that scientific facts are not determined by majority vote.

This returns us to the green protesters in Iran. These courageous freedom fighters have the unfortunate distinction of fighting a regime the Western narcissists would like to like. After all, the mullahs share their hatred for Israel and the West.

Much to the narcissists’ dismay, the Iranian green activists are forcing them to recognize the inconvenient truth that not all bad things in the world are the product of Israeli aggression or Western imperialism or the industrial revolution. Indeed if anyone were to notice them, the Iranian democrats would provoke a crisis of faith among the Western narcissists.

So they are ignored. Western celebrity leaders and their followers say nothing as Iranian students demanding freedom are shot and killed on YouTube. They do nothing but posture as the regime builds atomic bombs and tests medium range ballistic missiles. They do nothing but preen as the regime transfers 500kg warheads and guided missiles to Hizbullah and deploys terror agents throughout Europe and Latin America.

Many have claimed that jihadists like Mahmoud Ahmadinejad who seek to destroy Western civilization in the name of Islam are madmen. So what do we call Westerners who won’t lift a finger against him but voluntarily embrace the destruction of their own way of life to avert what may very well be an imaginary crisis?

Perhaps this is not the Era of the Narcissistic Catechism. Perhaps this is simply the Era of Madness.

Originally published in the Jerusalem Post.

.

...

Tags: , , , , , , , , , ,

Israel var förberedd på Sveriges EU-ordförandeskap

Israel var väl förberett på att deras växelverkan med EU under detta halvåret skulle begränsas så mycket som möjligt. Bildt hade ytterligt väl förberett det med att göra Sverige helt inkapabelt som medlare i Mellanöstern, och därmed också EU. Vem som än kommer sedan – är det Spanien? – kan det åtminstone inte bli värre.

Sveriges, EU:s press att dela Stockholm, jag menar Jerusalem, i två delar eftersom Arafat en gång kom på den helt befängda idén och därefter låg och skrek och sparkade på golvet och sa “jag vill jag vill jag vill!!!” Det är den ENDA motiveringen till att Bildt nu vill dela Jerusalem!

Eller vilken annan anledning finns det?

Måste jag upprepa historien?

1920 San Remokonferensen, där 99.5% av det gamla Ottomanska Riket, som hade förlorat i första världskriget, gick till muslimer, resten, Mandatet Palestina, var reserverat som det judiska nationalhemmet i ett fortfarande giltigt beslut – alltså inte en rekommendation som nästan alla FN:s resolutioner.  Där sades det att detta beslut inte skulle påverka några judar i andra länder och inte icke-judar i mandatet. Det var helt oförväntat att enorma mängder araber skulle flytta till Mandatet, när judarna gjorde livet där bättre så det kunde föda mycket fler människor. Men England hade kontrollen och stoppade enbart judar, inte araber.

Nästan omedelbart gav England bort 80% vilket blev Jordanien. När England därefter lämnade tyckte FN att araberna dessutom skulle ha hälften av den återstående remsan……..   Titta på karta över arabvärlden och försök hitta Israel.

1947 hade judarna motvilligt accepterat att Jerusalem skulle räknas som internationell stad med lika tillträden för alla religioner. Araberna sa förstås nej, och Jordanien, med engelsmannen Glubb Pascha i spetsen,  attackerade ytterligt illegalt Jerusalem och ockuperade under 19 år hela den gamla stan, det enda Jerusalem som existerade fram till ca 1860.  Glubb med det arabiska patrasket förstörde bortåt 60 synagogor, drev ut eller dödade varenda jude, vilka var i majoritet i staden sedan länge, använde 36.000 judiska gravstenar som vägbeläggning – och det är alltså det tillståndet som Bildt vill återfå och anse som normalt för framtiden!

Av förklarliga skäl upplyste judarna världen att Jerusalem aldrig skulle delas igen, och det torde vara en självklarhet om man inte är utpräglad antisemit. Jerusalem var inte viktigt nog för jordanierna att kallas huvudstad utan förblev en mindre ockuperad stad där alla judar och många kristna fördrevs. Bildts idealtillstånd.

Fram till kriget, som araberna startade, 1967, Jerusalem återförenades och det är alltid förlorarna som betalar efter ett krig.  Jerusalem har varit staden som judarna har vänt sig emot och bett tre gånger dagligen i tretusen år, och tänker inte sluta med det.  Sorry, Bildt.

§242, 338 säger helt klart att  Israel ska lämna tillbaka land [ej allt land självklart - då är deras gränser inte försvarbara] när de har fått säkra erkända gränser – d.v.s. inte förrän palestinaaraberna accepterar Israels existens som judisk stat inom säkra gränser. De har ingen anledning att göra ett dyft innan! Självklart kan judar bo var som helst inom detta f.d. mandatet, även om de inte insisterar på att göra det i Jordanien.

Lieberman var i Danmark häromdagen, men självklart inte till EU-ordförandelandet Sverige, efter alltför många grodor som visar var den svenska regeringen står angående antisemitism. Persson var mycket hederligare på den punkten.

Bildts antisionism är ytterligt väl dokumenterad, vilket jag har nämnt bl.a. på följande:

Använda Bildts miljarder åt israelhatande NGO’s så de kan anmäla israeler för domstol

Varför vägrar Sverige att stoppa vapenflödet till Gaza?

Bildt vägrar säga nej till antisemitism – vågar inte åka till Israel

Vad har Bildts givmildhet kostat EU? Fakta om §242.

Sveriges regering vägrar säga ett ord emot antisemitism, och satsar enorma summor på antisemitisk propaganda utomlands.

Bildts MYCKET selektiva tystnad.

BLT B HD GP D SvD AB Y K T SDS |

“Omvärldens hårda kritik mot kriget i Gazaremsan”

Detta anses i till och med ansedda svenska tidningar, vara en anledning till att Israel blir allt mer “höger”, vilket i Mellanösternprat betyder att Israel börjar bry sej  lika mycket om judar som araber. Och rubriken betyder – från Israels synvinkel – att omvärlden totalt negligerade ett halvdussin år med ett missilregn över civila i södra Israel på  ca 10000 projektiler.

Löjliga ursäkter som “ja, men de dödade ju inte så många” (eftersom Israel har spenderat tid och pengar på säkerhetssystem och skyddsrum i stället för projektiler för attack) visa enbart nivån på argumenten.

Har du sett att EU har klagat på 274 missiler som kommit från Gaza mot civila i Israel efter kriget? Inte jag heller.

BLT HD D LTZ B GP SDS SvD T AB |

Vad är en palestinier?

Det käbblas så mycket om det, och ingen ger några vettiga svar – man hör helt irrationella saker som “ja, det är de som bott i [det icke exsterande] palestina i flera tusen år…….

Där finns exakt EN täckande beskrivning på hur ordet används idag och sedan 1967: det är “vad Arafat tyckte att det skulle betyda“.

De har existerat som grupp ca 40 år. Det existerar ingenting, ingenting alls, som skiljer dem från andra araber, inte kultur, inte religion, inte språk, enbart vilken by de eller deras farfar är född i.

Dessförinnan skämdes inte araber för att kalla sig araber. Arafat var faktiskt brilliant på många sätt – utom när det gällde att skapa ett bättre liv för sina undersåtar, efterom hans uppgift helt och hållet byggde på hat mot alla judar och att bli av med dom – och idén att förvandla 500 miljoner “araber”  till 3 miljoner “palestinier” ställda mot 6 miljoner judar i Israel, är faktiskt genialt. [Hey, inga exakta siffror.....] Plötsligt är de en minoritet att tycka synd om!

Vad ordet “palestinier” kommer ifrån vet vi nog alla. Från de bibliska filistéerna, som dog ut/försvann från historien som folkgrupp för 2500 år sedan.  På pin kiv drog romarna upp namnet och klistrade det på judarna när de hade kontroll över området, och därefter har det i årtusenden använts som geografisk beskrivning av området. Aldrig någonsin en stat.

En “palestinier” i det brittiska mandatet Palestina betydde entydigt “en jude”,  vi har deras huvudsakliga engelskspråkiga tidning Palestine Post, som sedermera blev Jerusalem Post och många andra namn.

Arafat, som sagt, ansåg visst sej själv till och med ha anor till Jesus……..

Kurder då?

De har existerat som grupp i tusentals år. Hur stora summor får pro-kurdiska propagandagrupper i Sverige, gämfört med pro-palestinska propagandagrupper? Att pro-israeliska grupper får 0:- vet vi alltför väl.

.
...

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Netanyahu och Obama och Peres och Abbas

Netanyahu har haft ett kort samtal i lugn och ro med Obama utan att därefter tillfredsställa killarna och tjejerna med kamera på magen. Genast börjar svenska tidningar dilla om Mellanösternfreden, vilken är helt oväsentlig så länge Abbas sitter och febrilt tuggar på sin servett framför det stora smörgåsbordet, och vill ha något som inte erbjuds – hela Israel. Eller åtminstone hela Jerusalem, judarna kan väl hålla sej i Tel Aviv! Det blir enklare för Ahmadinejads raketer också, annars riskerar de att träffa Al Aqsa, den gamla bysantinska kyrkan som Muhammed trodde sej drömma om utan att någonsin ha sett den.

Att presentera Israels “vi är redo för samtal”, en 60-årig nyhet, som om den är ny känns lite fattigt. Det som hade varit en nyhet hade varit om Abbas hade erbjudit en enda liten positiv åtgärd för att komma närmare en fred – som totalstopp för hatpropagandan mot judar/Israel i media och skolböcker – vilket är inledningen till allting och anledningen till varför palestinaaraberna helt har förlorat självbevarelsedriften. Han lovade detta när han skrev under “Vägplanen”, han lovade det i Annapolis.

Föreställ dej monoton hatpropaganda i öronen dag och natt! Men så länge som Bildt betalar……. Det stora problemet är, som bekant, Iran och dess vägran att lämna ut sitt uran för att förädlas men samtidigt göras obrukbart – mer eller mindre – för kärnvapen. utan enbart för energiproduktion. Iran har sagt nej till avtalet som USA/Ryssland/Frankrike gjorde, men vill “fortsätta prata till döds” för att dra ut på tiden, samtidigt som de hemma jobbar febrilt. De tjatar på ryssarna att ge dem fler vapen mot israeliska/amerikanska flyganfall. Dessutom har övningen Juniper Cobra avslutats, den största militärövningen USA och Israel någonsin haft – konstigt att ingen berättade om det för TT.  Tyvärr visar denna övning också att Obama helt övergivit sitt ursprungliga löfte att se till att Iran inte skaffade sig kärnvapen, utan i stället satte han fru Clinton redan i somras att börja prata om “Middle Eastern umbrella against the nuclear weapons of Iran”…..   Tror han att Israel och arabländerna älskar honom högre då, än om han verkligen satte hårt mot hårt vad gällde Iran? Han kommer knappast att göra det eftersom han inte gjort ett skvatt på 8 månader. Inte lyssnat ett ögonblick på bönerna från folket i Iran där många alls inte är fiender till Israel. Israel har alltid haft kortvågssändningar och nu internetsändningar till folket där. I stället har han slitit hårt att attackera Israel, och förlorat de mångåriga vänskapsbanden, som också USA har tjänat på. Abbas har ju talat om för hela världen genom Fatah Constitution att det är vad han vill ha, så varför får han det inte? Han låter Erekat sparka och skrika, se länk.

Peres

Det var LÄNGE sedan han i böcker skrev hur viktiga de israeliska bosättningarna i Judéen/Samarien var för Israels säkerhet.  Nu sitter han, seniliteten till trots, som president som inte har fattat att jobbet i huvudsak är ceremoniellt, och i stället försöker han föra sin vänsterpolitik. Han älskar Fatah och Abbas, de är så moderata SÅÅÅÅ. Gå till artikeln jag just lade här, och sök på ordet Fatah…..

Peres är just i Brasilien och dansar med flickorna, och talar om “sin gamla kompis Abbas”. Peres har alltid varit en lurifax, minns hur han gick helt bakom ryggen på Rabin och talade med PLO, vilket var helt förbjudet, men han berättade det ju inte för någon förrän det var för sent, och då var Rabin tvungen att hålla god min. Nu lång tid därefter så ljuger Peres rakt ut om vad Rabin sa 1995, en kort tid innan han blev mördad. Nu har det visat sig att Peres även står helt bakom den nya extrema judiska amerikanska vänsterorganisationen J-Street! De vill återuppliva gamla Oslo-avtalen som aldrig på något vis uppehölls av arabsidan, och som Peres – i sin editerade variant av Rabins åsikter, helt har glömt bort Rabins mycket exakta uttalande om att Israels östgräns alltid kommer att vara Jordandalen. Det är på många sätt Israels gräns mot Arabvärlden och en bred inkörsport om fientligheter uppstår, och helt avgörande för Israels säkerhet.

Vill inte Peres att Israel ska överleva honom?

.

Ek888 HD SDS526 SvD927 GP345 B608 AB007 BLT609 Kr110 DN244 |

.
...

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Erdogan föser Turkiet från EU till Iran. Egypten och Jordanien vill inte vara för nära Israel.

Turkiet

Obamas grin mot muslimerna har haft exakt den motsatta effekten som man ser på många punkter. Efter alla hans attacker mot Israel har de också ökat sin animositet mot det judiska landet, med känslan att de har Obama bakom sej. Han börjar dra öronen åt sej, men för sent. INGEN tror längre på honom.

Först en artikel from Guardian om Erdogan. “‘Iran is our friend,’ says Turkish PM Recep Tayyip Erdogan

Därefter ett svar till denna: “‘Lieberman threatened to nuke Gaza‘” – Guardianartikeln slutar med Erdogans “avslöjande” att Lieberman hotade att attackera Gaza med kärnvapen…… Långt innan han hade tillträtt som utrikesminister. Denna artikeln nämner att UD kort och gott svarade: “vi besvarar inte vilka idiotier som helst”.

Egypten: “Egypt slammed over canceled summit

Jordanien bränner israeliska flaggor: “Jordanians protest against Israel peace

Först artikeln i Guardian. Turkiet har alltid legat mellan Europa och Asien fysiskt och mentalt, under många hundra år låg Ottomanska Riket [karta], med kärna i Turkiet, som en blöt trasa över stora delar av Nordafrika, Mellanöstern upp emot Balkan. Det växte sej för stort och ålderdomligt, och försvann efter första världskriget efter att ha förlorat kriget.

Atatürk kom på 20-talet och förvandlade Turkiet till en modern demokratisk stat. Jämförelsevis.

2002 återtog islamisterna ledningen i Turkiet, vilket skrämmer Frankrike och Tyskland men alls icke Bildt. Nedgången börjar.

I intervjun i Guardian säger Erdogan otvivelaktigt att “Ahmadinejad är vår vän”, och de ägnar sig “självklart inte åt att ta fram kärnvapen”. Vi har inga problem alls.

Om inte EU accepterar oss som en bro till 1.5 miljarder muslimer [som de kan vandra över i riktning mot mej...] får EU skylla sig själva.

I sammanfattning berättar artikeln hur Turkiet blir alltmer vänskapligt gentemot det religiösa teokratiska Iran, medan de är alltmer irriterade på EU.

Turkiet ser inget problem alls att Ahmadinejad fejkade valet och bedrog en stor del av befolkningen.

Obama var i Turkiet i april och älskade vad han såg. Som Erdogan sa, USA kan tänka själva och tar inte hänsyn till vad Israel säger.

Som slutkläm berättade han att utrikesminister Avigdor Lieberman hade “hotat att använda kärnvapen mot Gaza”. Han läser Jerusalem Post so fan själv läser Bibeln – i en artikel i JP från januari sa Lieberman: “avsluta kriget med Hamas liksom USA gjorde med Japan” – vilket faktiskt inte är samma sak som att släppa en atombomb på en smal remsa land som ligger helt intill Israel………

Egypten

EU och Medelhavsstaterna skulle haft ett stort mäte i Istanbul i november, men  Egypten backade ut eftersom de inte hade lust att sitta vid ett bord tillsammans med Israel. Peace Middle Eastern style.

Denna Medelhavsunion omfattar 16 stater, muslimska i huvudsak, och Egypten har gått i täten för att bojkotta Israel. OK, Lieberman säger ibland vad han enbart skulle tänka: “Kommer inte Mubarak på besök till Israel kan han go to hell!” under en livlig diskussion förra året – jämfört med den egyptiska pressen som i stort sett var vecka har hårt antisemitiska artiklar, men…….   Det är ju alltid judarna som ska ödmjuka sej.

Mubarak besökte Israel på Rabins begravning, det är allt. Många israeler har turistat i Egypten, israeliska politiker har varit där regelbundet – men från början stoppade Egypten egyptiska turister från att resa dit och kom turister i närheten av den israeliska ambassaden blev de automatiskt klassade som israeliska spioner.

Jordanien

Här bränns det gärna israeliska flaggor, fackorganisationer fördömer regelbundet Israel för att vara Israel. Kungen är inte stark nog att tala om att de är idioter och har allt att förlora på det.

Jordanien hotar om att om inte muslimerna får göra exakt vad de vill i judarnas huvudstad, Jerusalem, blir de arga. Tänker de börja ytterligare krig i förhoppning att det går bättre än förra gången?

Vad ska Bildt göra åt det?

.

.

...

__________

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det diplomatiska kriget

Om, för att travestera Carl von Clausewitz, diplomati är krig med andra medel, då gäller det att regeringar måste utnyttja sina diplomatiska resurser för att stärka sina viktigaste nationella intressen precis som arméer uppmanas att samla sina resurser dit där de gör mest nytta för sin sak.

Palestinierna och iranierna har väldiga diplomatiska resurser till sitt förfogande. Både palestinier och Iran kan räkna med att få stöd av automatiska majoriteter i FN för allt de gör. Och idag förs den mesta internationella diplomatin under ledning av FN eller dess anslutna organ. Palestinierna och iranierna inser tydligt sin styrka att utnyttja FN och dess anslutna organ för att främja sina viktigaste mål. I palestiniernas fall används FN-baserad diplomati för att delegitimera Israel. I Irans fall används den FN-baserade diplomatin för att underlätta mullokratins förvärv av kärnvapen. Under den senaste veckan har både palestinier och iranier haft strategiska segrar i sina diplomatiska kampanjer.

Förra fredagen antog FN: s råd för mänskliga rättigheter en resolution som fördömer Israel på alla möjliga sätt, för att hävda sin suveränitet över sin huvudstad och möjlighet att försvara sina medborgare mot hänsynslös, massiv oprovocerad och olaglig terror från himlen,  från Hamas-kontrollerade Gaza. Resolutionen innebar en enorm prestation för palestinierna. Det hänvisade Israel till Säkerhetsrådet med rekommendation att Israels ledare döms som krigsförbrytare inför internationella domstolar. Det vill säga, UNHRC: s resolution har effektivt delegitimerat Israels rätt att existera genom att förneka att det har rätt att försvara sitt territorium och dess folk från olagliga angrepp utförda av en olaglig terrororganisation.

Sen på onsdagen meddelade Mohamed ElBaradei, FN: s internationella atomenergiorgans giftigt anti-israeliska ordförande, att en överenskommelse har nåtts mellan Iran och USA, Ryssland och Frankrike om Irans nukleära program. Affären – som parterna initierade efter bara tre dagars samtal i Genève – legitimerar Irans kärnvapenprogram och omvandlar effektivt USA, EU och Ryssland till hantlangare snarare än motståndare till det programmet.

Enligt nyhetsrapporter om överenskommelsen enades USA att sända amerikansk personal till Iran för att uppgradera en forskningsreaktor i Teheran som lämnades till Shahen under 1960-talet. Ryssland lovade att öka anrikningsgraden på Irans uran från sin nuvarande nivå på 3,5 procent, till 19,75%. Frankrike gick med på att omvandla högre anrikat uran till metalliskt kärnbränsle.

Fram till onsdagen vägrade USA, Ryssland och EU  i enlighet med tre bindande resolutioner från FN: s säkerhetsråd,  att acceptera legitimiteten i Irans anrikning av uran. Deras vägran berodde på att man genom att anrika uran ställer Iran i strid med sina åtaganden enligt icke-spridningsavtalet. Onsdagens överenskommelse ignorerar detta obekväma faktum och således vitmålar Irans olagliga beteende, i princip accepterar Irans rätt att anrika uran.

Och det är inte allt. Enligt Washington Posts krönikör David Ignatius: genom att acceptera att anrika Irans uran från 3,5% till 19,75% har USA, Ryssland och Frankrike försett Iran med en lösning till dess tekniska problem. Citerande en rapport i facktidskriften Nucleonics Week, skrev Ignatius förra veckan att Iran tydligen inte har lyckats anrika uran till mer än 3,5% och dess nuvarande  låganrikade uran . . . tycks ha vissa “föroreningar” som “kan orsaka centrifuger att misslyckas “, om iranierna försöker öka det till vapenklass.

Jack Wakeland, en ingenjör anställd inom kärnkraftsindustrin, utvidgar Ignatius avslöjande på webbplatsen The Intellectual Activist. Wakeland förklarade att metalliskt bränsle Iran kommer att få i denna affär “kan konverteras tillbaka till högrenat uranhexafluorid väldigt, väldigt lätt.”

Det vill säga, med detta avtal kan Iran övervinna de vetenskapliga hinder som det sägs stå inför, och vägen är rak för att mullorna ska kunna producera uran av vapenkvalitet.

För sin del har iranierna inte slösat ett ögonblick med att utvidga sina diplomatiska ramar. Efter det att amerikanerna, fransmännen och ryssarna erbjöd dem mer än de någonsin kunde ha trott möjligt – inklusive möjligheten att ha amerikansk personal som tjänstgör som mänskliga sköldar mot ett eventuellt israeliskt flygangrepp mot Irans kärntekniska anläggningar – har Teheran skruvat upp sina krav ytterligare.

På tisdagen berättade Abdolfazl Zohrehvand, som arbetar som rådgivare åt Saeed Jalili, Irans chefsförhandlare i Genève, till Irans IRNA nyhetsbyrå: “Omständigheterna kan bli så att Iran kommer att kräva uran anrikat till 63%.”

Sedan på torsdagen sa Iran att det inte är villigt att acceptera en uppgörelse som skulle ta allt anrikat uran ur landet. Detta är inte ett större problem eftersom överenskommelsen med USA, Frankrike och Ryssland under onsdagen endast planerar att ta bort 80% av Irans kända produktion av anrikat uran till Ryssland. Men ändå signalerar det att iranierna bara har börjat att kräva eftergifter från amerikanarna och deras partner.

Amerikanerna kommer utan tvekan vara villiga att medge ännu mer. President Barack Obama kan skryta om att han har ett historiskt avtal med Iran i Nobelprisklass. Han kan inte förväntas ge upp bara för att iranierna utnyttjar det som en ny väg för att bygga atombomber.

Fram till onsdagen avstod Israel från att offentligt angripa USA: s beslut att försöka nå en uppgörelse med Iran. Detta var vettigt. Israel hade inget intresse av att uppfattas som att föregå resultatet av en process där Obamas administration satte sin prestige. Men nu när förvaltningen har gått med på en överenskommelse som effektivt omvandlar Amerika till en informationsförmedlare för Irans kärnvapenprogram, är det dags för Israel att börja uttrycka sina invändningar.

Till skillnad från palestinierna och iranierna har Israel inga stora diplomatiska tillgångar. Man kan utgå från att det alltid kommer att fördömas av FN.

EU, med dess medlemsstaters egna anti-judiska bakgrunder, en spirande och radikal muslimsk minoritet, och ett beroende av arabisk olja kan inte förväntas stå på Israels sida.

NGOs i Väst finansieras i huvudsak av anti-israeliska regeringar och vänstervridna grupper och filantroper och använder sina resurser för att påskynda och underlätta det för Israels fiender.

Under Obamas administration markeras en kurs som placerar det direkt i det anti-israeliska lägret. Medan USA röstade mot UNHRC: s resolution mot Israel i förra veckan, gjordes inga  ansträngningar för att övertyga andra länder att följa efter och USA hade inga problem med Storbritanniens och Frankrikes beslut att inte rösta trots att  Goldstonerapporten och Människorättsrådets resolution utgör ett farligt prejudikat när det gäller amerikanska styrkor som bekämpar terrorister i Irak, Afghanistan och i hela världen. Vad värre är, USA vägrar att säga om man kommer att använda Säkerhetsrådets veto för att blockera ett överlämnande av Israels militära och politiska ledare till den Internationella Brottmålsdomstolen.

I det nuvarande klimatet är Israels diplomatiska resurser begränsade till folkopinionen i USA, och gemensamma intressen i specifika frågor med ett antal regeringar över hela världen. Mot bakgrund av Israels diplomatiska medel, borde utrikesminister Avigdor Lieberman, som under de senaste månaderna har rest världen runt för att odla bilaterala förbindelser med länderna i Sydamerika, Afrika, Centralasien och Centraleuropa, få beröm för sina insatser.

På den diplomatiska fronten bör premiärminister Benjamin Netanyahu, hans ministrar och UD utnyttja varje tillfälle att misskreditera det senaste avtalet med Iran. De bör påpeka dess faror och kräva ett slut på denna diplomatiska katastrof innan mer skada görs emot kampen att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen. En sådan kampanj skulle antagligen inte kunna vända de samtal som pågår men skulle åtminstone åstadkomma att inte alla möjligheter stoppas för Israel att attackera och slå ut Irans kärntekniska anläggningar.

Vad gäller palestiniernas diplomatiska triumf med den alltigenom skrattretande Goldstonerapporten med tillhörande UNHRC-resolution har Israels svar hittills varit missriktat och kontraproduktivt. Denna vecka började regeringen överväga att bilda en undersökningskommission i IDF: s hantering av Operation Cast Lead.

Domaren Richard Goldstone har hävdat att om Israel genomför en undersökning av hans påståenden om att våra soldater begått krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, kan Israel undvika åtal av IDF personal vid Internationella Brottmålsdomstolen. Advokater som riksåklagaren Menahem Mazuz har låst sig fast vid Goldstones uttalanden och media vibrerar av rykten om att Netanyahu kan acceptera att bilda en sådan kommission.

Det skulle vara ett felaktigt drag av flera skäl. Först och främst har Goldstone ingen möjlighet att förhandla. När han lämnade in sin ärekränkande rapport till rådet för mänskliga rättigheter var Goldstones myndighetsförordnande ett minne blott. Även om han nu vill få bort Israel från kroken han satte den på, han har ingen makt att göra det. Och de tjänstemän vid rådet för mänskliga rättigheter som gav Goldstone i uppdrag att berätta att IDF begått brott mot mänskligheten har inte något som helst intresse av att godkänna någon intern israelisk utredning eller sluta med organisationens permanenta jakt på den judiska staten.

Dessutom skulle varje utredning Israel startade om IDF: s agerande under Operation Cast Lead, uppfattas internationellt som ett erkännande av skuld. Om kommissionen skulle sluta med att IDF utförde sin verksamhet i full överensstämmelse med internationell rätt, skulle resultaten  avfärdas som en skönmålning.

Som svar på UNHRC:s resolution och själva Goldstonerapporten, meddelade regeringen denna vecka att de kommer att begära ändringar i internationell lagstiftning för att stärka möjligheterna för demokratier att bekämpa terrorismen. Denna åtgärd är också djupt felaktig. Faktum är att Israel inte bröt mot internationell rätt i Operation Cast Lead. Det är helt enkelt offer för sina fienders cyniska utnyttjande av retoriken i internationell rätt som en del av sitt diplomatiska krig mot Israel. Det vill säga, problemet är inte lagen. Det är lagens snedvridning för politiska syften av Israels diplomatiskt mäktiga fiender. Genom att tillkännage att man planerar att arbeta för att ändra lagen, missade regeringen denna centrala punkt.

Dessutom, genom att ignorera det faktum att problemet inte är lagen i sig utan snarare dess snedvridning av internationell rätt genom fientliga aktörer för politisk vinning underlät regeringen att erkänna att även om man lyckas ändra lagen, skulle med all sannolikhet den nya lagen på motsvarande sätt snedvridas av sina fiender för att fortsätta sina politiska krig mot Israel.

Redan regeringens offentliggörande att man vill ändra folkrätten kommer dess fiender att kasta fram som bevis för att Israel bröt mot lagen.

Israels fiender använder skickligt sina stora diplomatiska möjligheter att driva sina viktigaste mål. Israel borde använda sina magra diplomatiska befogenheter att göra samma sak genom att gå på en offentlig diplomatisk offensiv mot kriminaliseringen av Israel och mot det internationella samfundets kapitulation inför Iran. Ett bra första steg i den riktningen skulle vara att sluta använda våra begränsade befogenheter på ett sätt som utvidgar våra fienders fördelar över oss.

Ursprungligen publicerad i The Jerusalem Post.

.

DN681 DN476 DN603 SvD601 SvD985 SvD521 vg746 vg749 vg497 db730 DN878 AB559 D931 BLN170 B169 HD D882 SvD963 GP K997 DN585 |

.
...

Tags: , , , , , , , , , ,

Iran: “Attackerar USA spränger vi Israel i bitar!”

En av de högsta talesmännen för den iranska terror-regimen, Mojtaba Zolnour, har just uttalat sig, se Jerusalem Post, Arutz7, Ynews, Reuters. “Attackeras vi av USA [eller Israel] spränger vi hjärtat av Israel!”

Hur är det, förhandlar vår senaste Nobelfredspristagare fortfarande med denna terror-regim? Eller har han, efter detta pris erhållet för vad han gjorde och snackade den första veckan på jobbet, beslutat sig för att kontemplera i ett kloster på ett avläget berg? Man kan ju alltid hoppas – det är det fredligaste han skulle kunna göra.

Vad är hjärtat av den Zionistiska Entiteten för en mullah? Ramle – den första arabiska huvudstaden efter den arabiska invasionen 638? Eller al Aksa väl? Denna bysantinska kyrka tillägnad Santa Maria fick korset utbytt mot en halvmåne, men inte mycket mer. Fortfarande kyrka när Muhammed flög dit på en magisk häst mitt i natten. Det måste ha varit en syn för gudar!

Juniper Cobra militärövning

Chanserna för Iran skrev jag om på denna länken. 12-16 oktober håller Israel och USA en övning tillsammans, som jag skrev på den länken (se också länk1 länk2 länk3 länk4 ). Chansen för att en ranglig missil från Iran ska klara det molnet av försvar, är minimalt – dessutom har Israel några [potentiellt] kärnvapenbärande ubåtar.

USA gör sej redo till action

Anyway – mer än hälften av USA:s befolkning står bakom en bombning av Irans kärnvapenproduktion. Även denna länk. Obama börjar inse att hans ursprungliga stategi att prata sej igenom 4 års leende inte har slagit så väl ut. Har inte slagit alls. Inte någonstans utom i Norge.

USA har ökat på sin beställning av super bunker busters – bomber som kan gå sådär 60 meter ner innan de smäller. Kongressen har lite diskret gett $68 miljoner till projektet, för 10 smällare. Ska väl räcka till både Iran och Nordkorea.

Klarar Israel av Iran?

Ja……. Här en intressant artikel:

Israel’s Air & Missile Forces Could Wipe out Iran’s Nuclear Sites
DEBKA-Net-Weekly Exclusive Updated by DEBKAfile

May 17, 2009

The detailed report compiled by the Center for Strategic & International Studies (CSIS) in Washington last month, complete with graphs and diagrams, has been reprinted in thousands of copies in Tehran. It is compulsory reading for its intelligence and Revolutionary Guards personnel because the Study on a Possible Israeli Strike on Iran’s Nuclear Development Facilities concludes that the Jewish state has all the resources necessary for a successful strike.

When asked recently, Adm. Mike Mullen, Chairman of the Joint US Chiefs of Staff, agreed with this estimate. This week, president Shimon Peres and prime minister Binyamin Netanyahu both said that if diplomacy failed to halt Iran’s nuclear activities, Israel would be left with no option other than the military one. And Tuesday, April 14, theNew York Times quoted an Israeli official as saying that Jerusalem would give the Obama administration until late 2009 to stop Iran’s uranium enrichment projects; after that, Israel will be forced to act.

Tehran responded with a complaint to the UN Security Council demanding that Israel be condemned for “its threats against a sovereign state.

“For the past three years, US military and intelligence sources have used attributed and leaked assessments to the American media to emphasize that such an operation is beyond Israel’s capabilities because of the nuclear facilities’ wide distribution across Iran. At best, they maintained, the Israeli Air Force might knock out a few Iranian nuclear installations, but only enough to put Iran’s nuclear drive temporarily on hold.

The CSIS paper refutes this assessment and maintains there is no need to destroy dozens or hundreds of sites; the destruction of seven to nine targets would be enough to cripple the Iranian program, and lists them as follows:

1. Lashkar A’bad, site of secret uranium enrichment plants in the north near the Turkish border.

2. Tehranb, for the central laboratory for developing atomic armaments as well as more uranium enrichment facilities.

3. Arak, in central Iran, where a heavy water plant is under construction to manufacture plutonium for weapons.

4. Isfahan, in central Iran, near which a small research reactor and a cluster of laboratories for uranium enrichment, centrifuges and weapons development, are situated.

5. Natanz, the main center for uranium enrichment.

6. Ardekan, at the southern tip of Iran, where more uranium enrichment facilities are located.

7. Saghand, Iran’s main uranium mining region.

8. Bushehr, on the Persian Gulf shore, Iran’s biggest nuclear reactor built by Russia.

9. Gachin, near the Strait of Hormuz, the site of more uranium mines and enrichment facilities.

Complicated tables set forth an array of technical details showing how many PG bombs Israeli Air Force F16I or F15F bomber-fighter planes can carry, how much fuel is needed to reach their Iranian targets, and at what stage of their return journey they would need to refuel.

This think tank finds Israel has enough aircraft as well as the necessary intelligence and electronic resources for the task – contrary to previous estimates.

The authors propose three attack routes for a potential Israeli operation against Iran: an eastern route over Saudi Arabia; a central route over Iraq, and a northern route over Turkey, Syria and northern Iraqi Kurdistan. They point to the third as Israel’s best option in view of the superiority of its electronic warfare (EW) capabilities.

This is the first time a detailed and accurate description of these capabilities, and a description of how they were put to use in the Israeli raid on the North Korean-built plutonium reactor in Dar az-Zawr, Syria, on September, 2007, has ever been published.

Jag är helt övertygad om att det finns någon läskunnig i Obamas stab som också har läst rapporten och plötsligt insett att det inte ser bra ut för världen om Obama sitter på sin tron medan Israel gör jobbet helt ensam och får äran ensam. Tänk dej Bildt tvingad att ge Nobelpriset till Netanyahu………

.

....

Tags: , , , , ,

“Väst tänker BARA på sin egen säkerhet”… Obama sniglar.

Jag läste denna makabra rubrik i DN just, tillsammans med annat Iransnack. Hon, människorättskämpen, har lite rätt och så fruktansvärt fel. Jag börjar bli allergisk mot detta begrepp, “människorätts”-blablabla.

Vad hon säger är ungefär “ja, du har en stor cancersvulst, och för att du inte ska dö krävs cellgift – men i processen kommer du att tappa allt håret” så – inget cellgift.

Obama sket totalt i människorna i Iran. Han hade kunnat göra mycket, men iranierna är ett gammalt kulturfolk som har kultur kvar, och är alternativet lite extra ris idag eller frihet från tyranni i morgon är jag övertygad om vad de väljer.

Det lilla jag har hört om den flod av iranska e-mail till Israel pga deras website för iranier, http://www.hamdami.com/MFAFA och decennier av kortvågssändningar, så är de inte ett dugg fientliga mot Israel och önskar att det landet gör ett snabbt slut på terrorn i Iran, även om några alltid får lida när man tvingas använda våld emot våld.

Använd din vildaste fantasi och fundera hur världen hade varit om Hitler hade fått leva, frodas och göra vad han ville!

Hitlers arvtagare hade varit diktator över denna delen av världen och Hirohitos över Ostasien.

Får dagens Hitlerarvtagare, Ahmadenijad, fortsätta kan han ställa till med större katastrof än till och med Bildt kan inbilla sej.

Har du inte följt min blogg länge nog vet du kanske inte att mullornas Iran, ett under av religiositet, har fått narkotikamissbruk och prostitution att klättra till oanade nivåer i Iran. En bra översiktsartikel på denna länken, Sök gärna på samma sak på Googles, Iran prostitution drugs. Tycker du det är spännande kan du alltid gå till YouTube och söka efter prostitution Tehran för att se eländet som vår människorättsförkämpe inte tycker är värt att nämna. Viktigare att människorna får ett extra knäckebröd om dagen.

Jag minns när jag tog bussen från Turkiet till Iran 1975, det enda tullaren viskade till mej var. “you got a gun?” – och jag nekade. Samtidigt var där en stor glasmonter med bevis hur de hade tagit fast narkotikasmugglare och ut genom fönstret såg man fängelset där de satt tills det blev zombier.

Jag är av förklarliga skäl emot så fruktansvärt mycket när det gäller organisationer som får för sej något och driver det till fanatism – samma med miljön. Självklart vill jag se rena floder och ren luft, tror jag läste Rachel Carsons berömda bok “Tyst vår” när den var färsk 1960, men sen har så många blivit totalt fanatiska och ägnar sitt liv åt att sälja “ekologiska morötter” på torget. Samma som de som vill att jetplan ska strandas eftersom de sprider koldioxid – samtidigt som jag fryser var vinter här i Skåne! Samtidigt som det är påtagligt att forskare som berättar att naturens egen väderreglering är mycket viktigare än jetplanens CO2-produktion enligt statistik under några millenier. Forskare som säger så ser sina forskningsbidrag krympa omedelbart – ren stalinism.

Samma med “människorättsorganisationer”. Jag känner mest till de i Israel, de kända som B’tselem, Peace Now, etc., ingen av dem anser nationalistiska judar vara människor som har rättigheter.

Åter till Iran.

Fru Ebadi nämner inte med ett ord hur man ska stoppa Ahmadinejads kärnvapenproduktion, inte hur mullorna förstör folket i Iran, enbart att Västvärlden inklusive Israel absolut inte får försvara sig. Tänk på den absurda rubriken igen! Hon om någon borde ha några smarta idéer om effektiva åtgärder, men det enda hon kommer med, som alla andra “människorätts”blablabla är vad man INTE ska göra.

KAN apatin mot Irans atombomber bero på att det känns som om Iran skulle vara nöjd att attackera Israel? Sorry – kolla mordsiffrorna i världen så vet du att massmorden är muslim mot muslim, och shiiterna i Iran hatar innerligt sunnimuslimer, speciellt de med viss association med USA. De köper Patriotsystem – inte för att skydda sig mot Israel men mot Iran. Får dom göra det enligt fru Ebadi? Iran kanske inte vågar anfalla Israel – se min artikel.

Man förstår varför mullorna låter henne åka fram och tillbaka som hon vill. En gång kändis alltid kändis och man kan säja vad man vill utan större eftertanke.

Får Väst OCKSÅ tänka på sin egen säkerhet?

Obama börjar göra något i morgon

Hur länge har han suttit nu? 8 månader? Man räknar förstås hellre på hur länge det kan vara tills man blir av med honom. Men i morgon ska han börja le mot mullorna i Iran, som garanterat kommer att göra som fram till nu, dra dra dra allt i långhalm, prata till döds så de hinner bli färdiga och demonstrera att de har en atombomb. Då drar Obongo en djup suck och säjer förstås: “ja, nu kan vi förstås inte förhindra dom från att skaffa en…..”  Israels förre FN-ambassadör, en mycket klyftig karl som sagt och skrivit många träffande saker, skriver:

Former UN Ambassador: Iran Sanctions Now

Former Israeli Ambassador to the United Nations, Dore Gold, has called for harsh sanctions to be implement against Iran immediately and not in another three months, as Obama officials have recommended. Writing this week in National Review Magazine Gold said,”If negotiations get dragged out to December and then the West begins experimenting with sanctions, precious time will have been lost. And if further sanctions depend on obtaining a consensus in the U.N. Security Council, Iran will work furiously to complete its race to the nuclear finishing line.”

“When I researched my new book, The Rise of Nuclear Iran: How Tehran Defies the West, I found that numerous Iranian diplomats admitted in Farsi that they used negotiations to play for time and move their nuclear program forward. For this reason, severe sanctions must begin immediately and be tested quickly to see if they have any impact. The time for a firm line is now – not in December.”

Och det är ganska självklart. Iran har redan fått mer än ett halvår att i lugn och ro utveckla kärnvapen, samla berikat uran, bygga tändanordningar för atombomber i stridsspetsar. Nu vill Obongo ge dem ytterligare tre månader i lugn och ro! Vem tar han hänsyn till? Knappast den hotade världen, knappast Israel, knappast befolkningen i Iran. Han verkar alltmer som den fegaste person som någonsin av misstag hamnat 7 steg över sin kompetensnivå!

.

SvD059 B L GP SR db259 |

.

....

Tags: , , , ,

Hur Israel klarar hotet från Iran.

Sveriges drakar har plötsligt vaknat till liv angående Iran:

DN: “Ny anrikningsplats i Iran fördöms hårt

DN: “Iran provskjuter robotar

DN: “Iran välkomnar inspektörer

SvD: “Iran provskjuter robotar

SvD: “Ban Ki-Moon oroad över Iran

X DN929 DN948 SvD581 DN909 SvD059 |

Så vad har det skrivits om? Att Iran har erkänt att de har en hemlig upparbetningsanläggning, som Väst känt till i åratal men inte offentliggjort av någon anledning. FN tycker att Iran ska jobba närmare IAEA som om de inte hela tiden har gjort det, förvissade att ElBaradei ska hålla komprometterande uppgifter om Iran hemliga. Israel och Frankrike anmärker här på vad de hemliga bitarna av ElBaradeis sista rapport innehåller – fakta om atombombstillverkning och transporter medan den öppna rapporten slätar över Irans aktioner. Jag nämnde sist att dissidenter hade avslöjat detaljer om Irans experiment med tändanordningar för atombomber i missilhuvuden. Annan länk. Flera rapporter på länk1 länk2. Våra älskade vänsterbloggare och tillika islamistkramare i Sverige kan ju förklara hur man använder triggrar för atombomber i fredlig kärnenergianvändning.

Iran följer Syrien och har nu vänligen inbjudit IAEA att titta på den nya upparbetningsanläggningen. Självklart med syftet att de inte ska se allt det olämpliga. Har man blivit inbjuden till en festmåltid går man ju inte sen och snokar bland soptunnorna. Syrien gjorde exakt samma sak, städade mycket noggrant sin Nordkoreanska kärnanläggning som Israel eliminerade, och bjöd därefter in IAEA – som sen vägrades en rundresa på de andra ställena de ville se.

Nå -vad har nu detta att göra med Israel?

Israel attackeras hela tiden av Irans bandhundar, på sistone mest Hamas, medan Hizbollah har hållit sej lugna och putsar sina vapen

Som nämndes i svenska nyheter, klippte IDF tre terrorister i Gaza just när de laddade vapen i en bil



Efter det avlossade Gazaterroristerna flera raketer och granater in i Israel - såg du inte det i Aftonbladet?……

Så – hur tänker Israel om Iran? Jag läste just om en intressant analys på denna länken.

Israel har kommit mycket långt i att bygga upp sitt missilförsvar i flera lager. Systemet är inte 100% perfekt – men vem har råd med det. Vi har nu ett antal sätt att närma oss Iran: FN-snack, som bojkottar varor till Iran, och som många länder som Tyskland, Schweiz går långa rundor runt för att låtsas att de inte bryter mot den exakta ordalydelsen. Obama-snack som har lett till exakt ingenting på 8 månader. Till slut den militära lösningen.

Militärt – det är både attack och försvar. Israel måste vara berett på attack en minut efter det att förhandlingarna har misslyckats – och när de vet att mullorna har sina sliskiga tummar på avtryckaren. Samtidigt är Iran ca 100 gånger större än Israel, och har med nästan 100% säkerhet okända underjordiska krutkokerier. Israels missilförsvar är en helt avgörande detalj.

Typisk mulla:

Något populärare version:

Ursprungsversionen misstänker jag – det roliga i slutet som vanligt (länk):


Och – detta gäller inte cuds som Saddam slängde iväg över Tel Aviv, utan atomvapen där EN lyckad träff är katastrofal. Så?

Man får utgå från att det under alla iranska skägg finns en mikroskopisk aning av självbevarelsedrift trots allt. Detta innebär att Iran, om de skjuter en kärnbestyckad raket, måste samtidigt sända minst tre missiler mot varje militärt flygfält i Israel. Och med Israels ökande missilförsvar ökar problemet för Iran.

Även om skäggen är 101% irrationella visar det ändå hur väsentligt missilförsvaret är för Israel, vilket jag skrev om nyss.

Det är ju också ett faktum att Iran möjligen kan göra någon enstaka atombomb per år, och deras långdistansmissiler är långt ifrån felfria och alltså med hyfsat stor sannolikhet kan plockas ner av Israels missilförsvar. Så vitt den inte ramlar ner i Klippmosken i Jerusalem i stället.

Israels försvar är starkare än något annat lands i de bygderna – så kanske Iran då i stället inriktar sig på fientliga arabiska nationer, där de måste förlita sig på ett minst sagt veligt USA. Mr O kan inte flyga dit och snacka bort missilerna.

Visst är de storartat obeslutsamma världsbästa största nationerna viktiga, de ska ju samlas nu den 1 oktober och dricka kaffe med mullornas talesmän, länge och väl så islamistingenjörerna i Iran ska hinna bygga färdigt mellan bönerna till Allah om stor framgång.

Israeliska hackers är världsbäst, undrar hur bra de är att hacka sej in i de iranska ledarnas mobiltelefoner? De flesta har ju israelisk-utvecklade chips i sej…..

Avoiding the Unthinkable: Missile Defense is Israel’s “Secret” Weapon Against Iran’s Nuclear Weapons

Remember the name Uzi Rubin because he might emerge as the most important individual in the issue of Iran’s nuclear weapons drive. Rubin is the former head of Israel’s missile defense program and now a defense consultant. He has developed the best alternative (or supplement) to blocking the dangers of a radical Islamist, genocidal-oriented, terrorist supporting, antisemitic regime having nuclear-tipped missiles pointed at Israel.

Briefly, Rubin and his colleagues have been developing a multi-layered defense system consisting of long-range Arrow missiles (developed in cooperation with the United States), medium-range David’s Sling interceptor missiles, and the short-range Iron Dome system aimed against the kind of rockets being fired by Hizballah and Hamas. By the time Iran gets nuclear weapons, and in some cases well before, these systems will all be operational.

None of these systems are perfect. For example, Iron Dome will not protect small areas of Israel closest to the Gaza border but will shield more populated places deeper inside Israel.

For those actually facing attack by rockets or missiles, what is most important is that the number of incoming warheads—and hence both casualties and damage–be reduced to the minimum possible number.

This would undermine the strategy used by Hizballah against Israel in 2006 and Hamas from the Gaza Strip more recently of mass rocket attacks as a means of sowing terror among civilians, disrupting life in Israel, and gaining strategic leverage. In addition, if Israel ever does attack Iran’s nuclear installation, these systems will reduce the effectiveness of retaliation by Iran’s client groups.

In addition, missile defense is part of a triad of ways to counter Iran, along with diplomatic efforts plus sanctions (sadly lagging) and a direct attack on Iran’s facilities. Since even an effective attack would only slow down and not completely stop Tehran’s efforts, missile defense may emerge as the most important of these three factors.

Obviously, of course, there is a problem with nuclear threats that doesn’t exist with rockets: even if one or two get through the results would be catastrophic. Uzi Rubin has a detailed answer that goes something like this:

For Iran to attack Israel with nuclear missiles, any even marginally rational commanders know they need to knock out Israel’s air force bases lest an Israeli second strike devastate Iran. To feel at all secure, Iran needs to launch a minimum of three missiles simultaneously against each airfield. Missile defenses, however, keep pushing up that number to the point where an Israeli second strike becomes unavoidable. Thus, any attack on Israel is clearly suicidal. This makes such an attack less likely.

But, you can say, it is a mistake to regard the Iranian regime as purely rational. This is far truer of the regime today than it was a year ago. And even then it is far truer of elements in the regime, including those who will have actual possession of the nuclear weapons.

How often do you see the point made in the Western media that the missiles and atomic bombs will be controlled by the Islamic Revolutionary Guard Corps, the part of the regime closest to President Mahmoud Ahmadinejad, the institution that is gaining growing power over Iran, and the one with the closest ties to terrorists abroad?

True as this is, missile defense becomes all the more important by providing protection against an “irrational” attack. Combined with direct air strikes on Iranian launchers, this becomes an impressive defensive system. The maximum possible deterrent gives the maximum possible protection and the greatest possible discouragement for Iran from starting a war.

Remember, too, that the number of atomic bombs Iran can build is going to be relatively limited in number, while the number which can be launched simultaneously (especially very fast) is even fewer.

Finally, there is more than one way to “use” nuclear weapons which involves flourishing rather than firing them. Much of the Iranian regime bluster about attacking Israel is designed to give Tehran greater leverage in the region. Israel can defend itself; Iran’s Arab neighbors cannot and must depend on the United States–not the greatest assurance nowadays–to counter Iran’s influence and power. Given their weakness and vulnerability to internal subversion, Arabic-speaking states are more likely to be the main target where Tehran regime’s threats can achieve results.

In short, missile defense in combination with other efforts cannot necessarily provide perfect defense but it can provide the best possible defense. It is far more likely to be effective than the sadly weak diplomatic-sanction defense offered by divided and timid Western countries. Indeed, it might not be long before some of these are buying Israeli made systems, which the U.S. military is reportedly already planning to deploy.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). To read and subscribe to MERIA, GLORIA articles, or to order booksTo see or subscribe to his blog, Rubin Reports.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are Lebanon: Liberation, Conflict, and Crisis (Palgrave Macmillan), Conflict and Insurgency in the Contemporary Middle East (Routledge), The Israel-Arab Reader (seventh edition) (Viking-Penguin), the paperback edition of The Truth About Syria(Palgrave-Macmillan), A Chronological History of Terrorism (Sharpe), and The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley).

*

....

Tags: , , , , , , ,

Netanyahus tal till FN:s generalförsamling

Last update – 23:24 24/09/2009
Premiärminister Benjamin Netanyahus tal till FN: s generalförsamling 24 sept 2009
Maskinöversatt + lite fix från länk
För nästan 62 år sedan erkände FN judarnas rätt, ett gammalt folk 3.500 år gammalt, till en egen stat i sina förfäders hemland.

Jag står här i dag som premiärminister i Israel, den judiska staten, och jag talar till er för mitt land och mitt folk.

FN grundades efter blodbadet under andra världskriget och Förintelsens fasor. Det var med uppdrag att förhindra en upprepning av sådana fruktansvärda händelser.

Ingenting har underminerat det centrala uppdrag mer än de systematiska angreppen på sanningen. I går stod Irans president just i detta podium och spydde ut hans senaste antisemitiska gormande. Bara några dagar tidigare hävdade han återigen att Förintelsen är en lögn.

Förra månaden gick jag till en villa i en förort till Berlin kallad Wannsee. Där, den 20 januari 1942, efter en rejäl måltid, träffades högre nazistiska tjänstemän och bestämde hur utrota det judiska folket. Det detaljerade protokollet från detta möte har konserverats genom successiva tyska regeringar. Här är en kopia av detta protokoll, där nazisterna utfärdat anvisningar om hur vi skall genomföra utrotningen av judarna.

Är detta en lögn?

En dag innan jag var i Wannsee, fick jag i Berlin de ursprungliga byggnadsplanerna för Auschwitz-Birkenau koncentrationsläger. Dessa planer är signerade av Hitlers ställföreträdare, Heinrich Himmler själv. Här är en kopia av planerna för Auschwitz-Birkenau, där en miljon judar mördades.

Är även detta en lögn?

I juni besökte president Obama i Buchenwald. Var President Obamas hyllning en lögn?

Och hur är det med Auschwitz överlevande vars armar fortfarande bär de tatuerade nummer brändes in på dem av nazisterna? Är dessa tatueringar en lögn? En tredjedel av alla judar omkom i detta eldhav. Nästan varje judisk familj har drabbats, inklusive min egen. Min hustrus farföräldrar, hennes fars två systrar och tre bröder, och alla mostrar, farbröder och kusiner mördades alla av nazisterna. Är det också en lögn?

Igår talade den man som kallar Förintelsen lögn, från detta podium. Till dem som vägrade att komma hit och till dem som lämnade det här rummet i protest,jag berömmer dig. Du stod upp för moralisk klarhet och du tog heder till era länder.

Men till de som lyssnade på denna Förintelseförnekare  säger jag åt mitt folk, det judiska folket, och anständiga människor överallt: Har du ingen skam?Har ni ingen anständighet?

Enbart sex decennier efter Förintelsen, ger du legitimitet åt en man som förnekar att mordet på sex miljoner judar ägt rum och löften att utplåna den judiska staten.

Vilken skam! Vilket hån mot FN:s stadga!

Kanske några av er tror att mannen och hans förhatliga regim hotar enbart judarna. Du har fel.

Historien har visat oss gång på gång att det som börjar med attacker mot judarna så småningom drabbar många andra.

Denna iranska regimen drivs av en extrem fundamentalism som brast ut i världen fö trettio år sedan efter att ha legat vilande i århundraden.

Under de senaste trettio åren har denna fanatism svept världen med ett mordiskt våld och kallblodig opartiskhet i sitt val av offer. Dert har känslolöst slaktat muslimer och kristna, judar och hinduer och många andra. Även om det består av olika avareter, anhängare av denna oförsonliga tro försöker återföra mänskligheten till medeltiden.

Varhelst de kan, inför de ett bakåtsträvande samhälle där kvinnor, minoriteter, homofiler eller någon som inte anses vara en sann troende är brutalt underkuvade. Kampen mot denna fanatism ställer inte tro mot tro eller civilisation mot civilisation.

Det ställer civilisationen mot barbariet,  2000-talet mot det 9: e århundradet,de  som helgar liv mot de som glorifierar döden.

9: e århundradets primitivism borde inte vara någon match för utvecklingen av 2000-talet. Tjusningen med frihet, teknologins kraft, räckvidden hos våra kommunikationer borde lätt vinna. I slutändan kan det förflutna inte triumfera över framtiden. Och framtiden erbjuder alla nationer storartade hopp. Framstegstakten växer exponentiellt.

Det tog århundraden för att komma från tryckpressen till telefonen, några få årtionden från telefonen till datorn, och bara några år att komma från datorn till Internet.

Vad som verkade omöjligt för några år sedan är redan föråldrat, och vi kan knappt förstå alla förändringar som är på väg. Vi kommer att knäcka den genetiska koden. Vi kommer att bota de obotliga. Vi förlänger våra liv. Vi hittar ett billigt alternativ till fossila bränslen och städar upp planeten.

Jag är stolt över att mitt land Israel är i spetsen för dessa framsteg med ledande innovationer inom naturvetenskap och teknik, medicin och biologi, jordbruk och vatten, energi och miljö. Dessa nyheter i världen erbjuder mänskligheten en solbelyst framtid med oanade löften.

Men om de mest primitiva fanatism kan få det mest dödliga vapen, kunde historiens marsch vändas för en tid. Och liksom den slutliga segern över nazisterna, kommer kraftern i framsteg och frihet att råda först efter fruktansvärda offer i blod och levnadsvillkor att utkrävas av människan. Därför är det största hotet som världen står inför i dag äktenskapet mellan religiös fanatism och massförstörelsevapen.

Den mest brådskande utmaningen för detta organ är att förhindra tyrannerna i Teheran från att skaffa kärnvapen. Är medlemsstaterna i FN redo för denna utmaning? Kommer det internationella samfundet att stå upp emot en despotism som terroriserar sitt eget folknärm de modigt står upp för sin frihet?

Kommer den att vidta åtgärder mot diktatorer som stal ett val i fullt dagsljus och sköt ner iranska demonstranter som dog på gatorna kvävda i sitt eget blod? Kommer det internationella samfundet att omintetgöra världens mest skadliga sponsorer och utövare av terrorism?

Framför allt – kommer det internationella samfundet att stoppa terrorismregimen i Iran från att utveckla kärnvapen, vilket hotar freden i hela världen?

Det iranska folket står modigt upp för denna regim. Människor med god vilja i hela världen stå med dem, liksom de tusentals som har protesterat utanför denna sal. Kommer FN att stå på deras sida?

Mina damer och herrar,

Juryn är fortfarande ute när det gäller FN, och den senaste tidens tecken är inte uppmuntrande. Hellre än att fördöma terrorister och deras iranska beskyddare, har vissa här fördömt deras offer. Det är precis vad en färsk FN-rapport om Gaza gjorde, falskeligen jämställde terroristerna med dem de riktar sig till.

Under åtta långa år avfyrade Hamas från Gaza tusentals missiler, granater och raketer på närliggande israeliska städer. År efter år, eftersom dessa missiler medvetet sköts på våra civila, inte en enda FN-resolution fördömde dessa brottsliga angrepp. Vi hörde ingenting, absolut ingenting från FN: s råd för mänskliga rättigheter, det falska namnet på en institution om det någonsin funnits ett.

Under 2005 hoppades vi att främja fred, Israel drog sig  ensidigt från varje tum av Gaza. 21 bosättningar demonterades och gjorde över 8000 israeler hemlösa. Vi fick inte fred. Istället fick vi en iranskuppbackad terror 80 km från Tel Aviv. Livet i israeliska städer nära Gaza blev en mardröm. Du förstår, Hamas raketattacker inte bara fortsatte, utan ökade tiofaldigt. Återigen var FN tyst.

Slutligen, efter åtta år av denna ständiga angrepp, var Israeltill  sist tvingat att reagera. Men hur skulle vi ha reagerat? Tja, det är bara ett exempel i historien på tusentals raketer som avfyras på ett lands civilbefolkning. Det hände när nazisterna översköljde brittiska städer med raketer under andra världskriget. Detta gjorde att de allierade utplånade tyska städer med hundratusentals offer. Israel valde att svara annorlunda. Inför en fiende som begår en dubbel krigsförbrytelse genom att beskjuta civilbefolkningen medan de gömmer sig bakom sin egen civilbefolkning Israel utförde kirurgiskaangrepp mot raketramperna.

Det var ingen lätt uppgift, eftersom terroristerna avfyrade missiler från bostäder och skolor, med moskéer som vapendepåer och transport av sprängmedel i ambulanser. Israel försökte däremot att minimera förlusterna genom att uppmana palestinska civilpersoner att utrymma de områden som berördes.

Vi släppte otaliga flygblad över deras hem, skickade tusentals textmeddelanden och kallade tusentals mobiltelefoner för att be folk att lämna. Aldrig har ett land gått till sådana extraordinära åtgärder för att förflytta fiendens civilbefolkning från attackpunkterna.

Trots att  i har ett så tydligt fall av angripare och offer, beslöt FN: s råd för mänskliga rättigheter att fördöma Israel. En demokratisom lagligtförsvarar sig mot terrorn blir moraliskt hängd av detta råd och döms på förhand.

Genom dessa förvridna normer skulle FN: s råd för mänskliga rättigheter har dragit Roosevelt och Churchill till förhörsbåset som krigsförbrytare. Vilken förvridning av sanningen. Vilken avart av rättvisa.

Delegater FN

Kan du acceptera denna fars?

För om du gör det, återgår FN till sina mörkaste stunder, när den värsta förbrytarna mot de mänskliga rättigheterna satt till doms mot laglydiga demokratier, när sionismen vart liktydigt med rasism och när en automatisk majoritet kunde hävda att jorden är platt .

Om denna församling inte förkastar denna rapport, skulle det skicka ett meddelande till terrorister överallt: Terror betalar sig, om du startar dina attacker från tättbefolkade områden, kommer du att vinna immunitet. Och genom att fördöma Israel, skulle detta organ ge dödsstöten emot fred. Här är varför.

När Israel lämnade Gaza, hoppades många att robotattackerna skulle upphöra. Andra trodde att det åtminstone skulle ge Israel ha internationell legitimitet att utöva sin rätt till självförsvar. Vilken legitimitet? Vad självförsvar?

Samma FN som hurrade när Israel lämnade Gaza och lovade att stödja vår rätt till självförsvar anklagar oss nu? Mitt folk, mitt land – för krigsförbrytelser?Och för vad? Att agera ansvarsfullt i självförsvar. Vilken parodi!

Israel försvarade sig med all rätt mot terror. Denna partiska och orättvisa rapport är ett tydligt test för alla regeringar. Kommer du att stå med Israel eller kommer du att stå med terroristerna?

Vi måste veta svaret på den frågan nu. Nu och inte senare. För om Israel återigen uppmanas att ta större risker för fred, måste vi idag veta att du kommer att stå med oss i morgon. Bara om vi har förtroende för att vi kan försvara oss själva kan vi ta ytterligare risker för fred.

Mina damer och herrar,

Hela Israel vill ha fred.

Varje gång en arabisk ledare verkligen velat ha fred med oss, har vi fred. Vi slöt fred med Egypten som leddes av Anwar Sadat. Vi slöt fred med Jordanien under ledning av kung Hussein. Och om palestinierna verkligen vill ha fred kommer jag och min regering, och Israels folk  att sluta fred. Men vi vill ha en verklig fred, en försvarbar fred, en varaktig fred. År 1947 röstade denna församling att skapa två stater för två folk, en judisk stat och en arabisk stat. Judarna accepterade resolutionen. Araberna förkastade den.

Vi uppmanar palestinierna att äntligen göra vad de har vägrat att göra i 62 år: Säg ja till en judisk stat. Precis som vi ombeds att erkänna en nationalstat för det palestinska folket, måste palestinierna uppmanas att erkänna nationalstaten för det judiska folket. Det judiska folket är inte främmande erövrare i landet Israel. Detta är våra förfäders land.

Skrivet på väggarna utanför denna byggnad är den stora bibliska visionen om fred: “Nation skall inte lyfta svärd mot nation. De skall ej lära sig krig längre.”Dessa ord yttrades av den judiska profeten Jesaja för 2.800 år sedan när han gick i mitt land, min stad, i bergen i Judéen och på gatorna i Jerusalem.

Vi är inte främmande för detta land. Det är vårt hemland. Så djupt förbundna som vi är till detta land, inser vi att även palestinierna lever där och vill ha en egen bostad. Vi vill leva sida vid sida med dem, två fria folk som lever i fred, välstånd och värdighet.
Men vi måste ha säkerhet. Palestinierna skall ha alla befogenheter att styra sig själva utom ett fåtal rättigheter  som skulle kunna äventyra Israel.

Därför måste en palestinsk stat vara demilitariserad. Vi vill inte ha ett annat Gaza, en annan iranskstödd terrorbas som gränsar till Jerusalem och som placrar sig på kullarna några kilometer från Tel Aviv.

Vi vill ha fred.

Jag tror att en sådan fred kan uppnås. Men bara om vi rullar tillbaka de terrorkrafter, ledda av Iran, som syftar till att omintetgöra fred, utplåna Israel och störta världsordningen. Den fråga som världssamfundet står inför är om man är beredd att möta dessa styrkor eller acceptera dem.

För över sjuttio år sedan beklagade Winston Churchill vad han kallade “bekräftade omöjligheten att lära  mänskligheten,” den olyckliga vanan hos civiliserade samhällen att sova tills faran är ovanpå dem.

Churchill begrät vad han kallade “brist på förutseende,  oviljan attagera medan detta är enkelt och effektivt, avsaknaden av klart tänkande, att sitta och prata, tills självbevarelsedriften plötsligt blir akut.”

Jag talar här i dag i hopp om att Churchills bedömning att “omöjligheten att undervisa  mänskligheten” är  fel denna gång.
Jag talar här i dag i hopp om att vi kan lära av historien – att vi kan förebygga faran i tid.

I andan av de odödliga ord som sades till Joshua för mer än 3000 år sedan, låt oss vara starka och vid gott mod. Låt oss möta denna fara, trygga vår framtid och, om Gud vill, skapa en varaktig fred för kommande generationer

.

....

Tags: , , , , ,

Snart smäller det i Iran, yippeeeeee.

Minns – DN skrev den adertonde om att Obama inte ville göra som Bush – ha skydd mot iranska missiler för Europa. En viktig anledning är att ryssarna har varit dösura att ha raketer så nära – inte litat på att de enbart är för att stoppa Iran från att anfalla Europa. Självklart heller inte ett högkvalitativt radarsystem som kan se långt in i Ryssland.  Obama tänker att det gör det lite lättare att få med sej Ryssland i FN om förhandlingarna med Iran går åt pipan, som de självklart kommer att göra. Det totalt vansinniga att inte göra ett smack på ett halvår, medan Iran har utvecklat sin kärnvapenpotential snabbare än någonsin – följt av att Iran nu skickat ett mycket vänligt brev med alla möjliga planer och idéer – och inte ett jota om kärnvapenproduktion! – har fått Obama att börja klia sej därbak och undra hur han ska lösa problemet – genom att prata med ryssarna eftersom han är rädd för iranierna.

DN sa inget om att missilerna kanske i stället hamnar i Israel.

Där ska i oktober vara en stor militärövning i Israel, Juniper Cobra, den största någonsin, tillsammans med USA, och det handlar mycket om antimissilsystem. Det är ju onödigt att USA därefter släpar hem burkarna igen eftersom det verkar mer troligt att deras effektivitet kan komma att testas i Israel. Det har ofta hänt att Israel har testat ut olika vapensystem för USA för att hitta barnsjukdomarna och förbättra dem. Hur är det med de amerikanska F-16 - det talas om 600 israeliska förbättringar.

Bushs plan för Östeuropa kan i stället realiseras i Israel. Innan Bush slutade jobbet med mycket god pension, placerade han en avancerad X-band radaranläggning i Israel, i Negevöknen, med stora militära lager och nära samarbete med IDF. även om IDF är lite sura att de inte släpps in till alla de amerikanska hemligheterna i radarsystemet. En del är rädda att USA är fullt kapabla att spionera på Israel med hjälp av detta. Känner jag israelerna rätt är de lika bra att spionera på radarn och de vet redan mycket mer om systemet än USA kan drömma om.

Det nya Israelutvecklade Arrow 2 (med finansiell hjälp från USA) , THAAD, PAC3 och AEGIS. (Arrow III är under utveckling fortfarande). Dessa vapensystem ska testas.

Skepp från USA har redan börjat anlända till Israel inför övningen nästa månad – och de kommer nog inte för att ha semester. Det är två delar – dels att sätta upp missilförsvaret som skulle ha gjorts i Östeuropa och dels förbereda på alla eventualiteter om Ahmadenijad bara mal på med “diskussioner” för att ge hans kärnvapenexperter tid att bli färdiga där hemma. En del plåtskrot kommer USA att lämna i Israel – ingen mening att släpa hem det om det i huvudsak är avsett för Iran. En del är båtburna, och de kan likväl paddla omkring i Medelhavet och Röda Havet.

Öga i skyn

En intervju med en av huvudpersonerna i det israeliska flygvapnet, Ido Nehushtan ger en personlig intervju i Jerusalem Post där han berättar hur de har full kapabilitet att ta hand om både Iran, Syrien och dess bandhundar Hamas och Hizbollah. Som både diplomat och flygaress är han beredd på flera plan, för storkonflikt om det är vad Iran önskar sig.

Chefen för Irans Atomenergiorganisation (på builden, med nosen upp i vädret) berättade häromdagen att Teheran har bygggt en ny generation av mera effektiva centrifuger.  Produktionen av anrikat uran har mer än femdubblats.

Samtidigt har iranierna inte lyckats bygga raffinaderi för den bensin de behöver…….   Tyvärr säljer Indien och Kina mer än gärna den bensinen. Schweiz är också en av de länder som uppmuntrar Irans kärnvapenproduktion genom att sälja bensin.

Många judar i Israel har persiskt ursprung. För fem år sedan svarade Israels försvarsminister direkt på frågor från den iranska publiken, på farsi. Fler detaljer om vad som sades på denna länk. Ett annat sätt för förmedling av information till iranierna nämns på denna länk. Utrikesdepartementet har en sida på farsi. Israel har inget otalt med en stor del av det iranska folket, som inte alls är en älskare av Ahmadenijad, som vi vet. Detta är en stor skillnad mot Gaza, som mycket medvetet valde Hamas, och var mycket väl medveten om att deras Stadgar går ut endast på en sak – Folkmord av alla judar.

När det smäller

Fortsätter Iran med kärnvapenutvecklingen som nu, smäller det förr än senare. Israel kan inte sitta som på nålar och vänta på första missilen från Iran, även om de är bättre skyddade med antimissil-missiler än något annat land på jorden. De kommer att göra som 1967 – när fienden har ställt upp sina vapen i en lång rad utanför Israels gräns smäller det.

Iran har inte varit riktigt lika djävulska som Hamas, som hade alla sina aktiviteter bland sina kvinnor och barn, för att det skulle bli bra bilder när det hände. Mullorna och dess underlydande, som Ahmadinejd, må vara djur, men perserna i allmänhet tillhör en gammal hög kultur, och det finns en del kvar.

Vi kan bara spekulera över vad Israel gör. Först tar de ut de kärnanläggnignar som ligger längst från människokoncentrationer, och när de måste gå närmare kommer de att göra något likanande som i Gaza – ge information via flygblad, telefon, internet…….

Netanyahu räcker lång tunga åt Iran och berättar att de är mycket svagare än folk tror.

Kan allt detta äntligen pressa Obama i action och faktiskt göra något mer än att dilla i nattmössan?

.

X321 DN042 DN091 SvD AB174 VG245 VG239 db044 db350 DN634 DN277 K |

.

....

Tags: , , , , ,

2970 pages viewed, 357 today
1081 visits, 175 today
FireStats icon Powered by FireStats