Posts Tagged Netanyahu

Frysning av judarnas byggnadsverksamhet till början av oktober 2010.

Mar 10

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Så – 7 månader kvar, sedan är det bara för Israel att börja bygga i normal hastighet igen. Planeringen har självfallet redan startat, efter det att tyvärr flera tiotusentals araber har blivit utan arbeta pga “frysningen”. Abbas har inte gjort det minsta för att hjälpa dem att få annat.

Så – Netanyahu har gjort mycket som “förtroendeskapande åtgärd” för att få igång diskussionerna. Abbas har inte gjort ett skvatt mer än att kräva att Israel gör än mer innan man börjar diskutera något. Var det förtroendeskapande när de skrev den senaste varianten av Fatahs Stadgar? Läs själv. Eller när de offentligt ärar en terrorist under Bidéns besök? (Obama hade inga protester även om Israel krävde sådana.)

Även om indirekta förhandlingar snart startar- du kan se det framför dej, två eleganta rum, med USA som en iller rusande från det ena till det andra, eftersom araberna vägrar sitta med Israel så länge de inte har lovat allt redan före starten, men chansen att araberna ska GE något i förhandlingarna är 0.

Minns när Obama med hakan i luften under september i FN sa, att han skulle fixa att där var direkta samtal inom två månader. Nu i och med indirekta samtal har man återfört förhandlingsnivån till hur den var före 1992. Applåd.

Olmert och Barak gav och gav utan att fråga om något i gengäld, så då gick det bra att snacka – men araberna ville ha mer.

The Arab world has given U.S. Middle East envoy George Mitchell only four months to meet its demands for a new PA state that includes all of eastern Jerusalem, Judea and Samaria. PA officials said Monday they would agree to land swaps on condition that the size of the PA does not shrink.

Utgångsläget är fortfarande detsamma – först och främst ska araberna omedelbart få allt de pekar på, därefter får vi väl se vad ytterligare de kan få…….

Så Bidén är i Israel och i ena ögonblicket säger han att Israel och USA är så nära att man inte ens kan sticka ett svärd emellan – eller vad det nu var – men i nästa ögonblick visar det sig att han inte ett ögonblick har lyssnat till vad Netanyahu ett otal gånger har sagt – att Jerusalem är odelbart. Han råkade i nyheterna höra att Israel har fräckheten att bygga i sin huvudstad! Och däremed fick han hicka som spred sig som ringar över nyhetsvattnet ända till TT.

Starka varningar om Bidéns attityder kan du se på denna länken.

Jerusalem har varit judarnas huvudstad sedan kung David flyttade huvudstaden dit från Hebron för rätt länge sedan. Ungefär dubbelt så länge som muslimerna överhuvud taget har existerat. Stan har aldrig någonsin varit arabisk huvudstad! Minns historien – England förvaltade det palestinska Mandatet, som var bestämt att vara det judiska nationalhemmet efter det att det Ottomanska Riket hade fallit sönder och 99.5% utanför Turkiet hade gått till araberna. England gav, mot mandatreglerna, nästan genast bort 80% av mandatet till en arabisk kompis och det blev dagens Jordanien, och därmed var enbart 0.1% kvar för judarna. Därefter kom en rekommendation från FN att denna flisa skulle delas ytterligare en gång och hälften skulle ges åt araberna – Bernadotte åkte dit för att övertala judarna om detta, tyvärr var några vildingar så innerligt trötta på omvärldens försök att dra undan marken under fötterna på judarna, att han sköts ner.

Minns att detta skedde 3 år efter det att Hitlers Tyskland och många andra europeiska länder hade avlivat 6 av 17 miljoner judar här i världen, och hade fortsatt om Hitler hade vunnit kriget.

Så – vad är minimikraven från Israels sida i fredsförhandlingar? Fred förstås, d.v.s. totalstopp på alla terrorhandlingar, insamlande av alla illegala vapen, totalt förbud för terroristorganisationer inom Fatah – detta skedde alls icke i den nya konstitutionen som sattes upp efter mötet i Bethlehem där Sahlin var och talade till gubbarna, och skyllde allt som var fel, på Israel. För kommentarer till konferensen, se länk1 länk2 .

Netanyahu sa rakt och klart innan han blev vald att han ingalunda tänkte gå tillbaka till alla Olmerts hemliga löften till Abbas om att få allt möjligt utan att ge något. Abbas skulle få 94% av Judéen/Samarien och på något sätt bli kompenserad för övrigt land med bitar land från Israel där det bor huvudsakligen araber – inte för att de hade det minsta lust. Abbas sa ett definitivt nej, så tja – Netanyahu kommer inte att ge lika lättvindigt och emot Israels egna intressen, och Abbas kommer inte att säga ja till mindre än han blev erbjuden innan. Såvida han inte helt och hållet, med sammanbitna tänder, håller fast vid Arafats stegvisa plan att ta vad han kan, för att använda det som språngbräda för att ta mer. Minns när Rabin och Arafat skakade hand framför Vita Huset, och samtidigt hördes Arafats röst i en inspelning på Jordansk TV:

On the same day that Arafat signed the Declaration of Principles of the Oslo Accords on the White House lawn, he appeared in a pre-taped interview on Jordan TV. In Arabic he explained to his Palestinian followers: “Since we cannot defeat Israel in war, we do it in stages. We take any and every territory that we can of Palestine, and establish sovereignty there, and we use it as a springboard to take more. When the time comes, we can get the Arab nations to join us for the final blow against Israel.”

Den som tror att Abbas för ett ögonblick har glömt det, tror fel.

Så frågan är varför Bidén koncentrerar sig på Israel, som alltid i mer än 60 år har sagt att de vill ha verklig fred med alla sina grannar, på ett sätt så de kan skydda sig på ett säkert sätt. Han borde ha lagt hela tiden i Ramallah, för att snacka folk där till rätta, och ha med – inte bara morötter åt alla kamelerna utan också en piska. Gör de inte denna gång allvar av fredsförhandlingarna genom lite förtroendeskapande åtgärder, som totalstopp för all hatpropaganda i medier och skolböcker, så totalstopp på alla donationer. De får börja jobba i stället. Hemska tanke – borde chockera dom.

Från Sharon till Olmert talades det om att göra “smärtsamma uppoffringar” men det är slut på det nu – förhoppningsvis. Varför ska aldrig någonsin en arab göra sammalunda?

Bidéns andra jobb är att förbjuda Israel att försvara sig mot Iran. Obama vill fortsätta att göra ingenting, och vill inte att Israel interfererar. Samma diskussion, ungefär, ägde rum också före 6-dagarskriget mellan USA och Israel.

Får man rekommendera lite bredvidläsning för Bidén och hans diktator Obama: Vad säger §242? Vad sades i Oslo? Vad beslutades i San Remo 1920, fortfarande bindande?

DN802 DN794 HD DN294 GP819 Ek721 D078 NsK929 Ya BLT AB762 SvD041 SkD309 D062 vg833 vg795 db983 db496 |

.
antisemitism antisionism araber Abbas Arafat Caroline Glick Fatah Iran islamism Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten Netanyahu Barack Obama palestinska myndigheten palestinier USA Västbanken ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, Arafat, Fatah, Iran, islam, islamism, Israel, Jerusalem, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, Västbanken

Det judiska livet i Judéen och Samarien? Jotack, bra.

Feb 6

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

De urgamla judiska områdena Judéen/Samarien utvecklas snabbt. Där finns nu 313000 judar, en 5% tillväxt på ett år, dubbelt så snabb som hela Israel.

Mycket har hänt på 90 år, sedan Ottomanska Imperiet förlorade efter första världskriget och krympte tillbaka till Turkiet. Deras enorma landområden sattes under arabisk kontroll utom ca en halv procent – det Palestinska Mandatet, som skulle utgöra det judiska hemlandet. Detta absoluta beslut övertogs av FN från NF och är fortfarande giltigt. Länk. Sen kände England för att ge bort 80% till en kompis och det blev Jordanien. Sen ville Makterna hacka upp det judiska hemlandet än mer….. Helt emot det fortfarande giltiga beslutet om ett judiskt hemland. Allt snack om att “internationell rätt” är emot judiska byar och städer i Judéen/Samarien (som jordanien kallade sin “Västbank” under sin 19-åriga ockupation) är direkt lögn.

Vi vet vad FN:s §242 säger, länk.

Den största nationalistiska websiten på engelska i Israel, Arutz-7, som bäst representerar valresultatet i senaste valet – har fördubblat antalet besök och emailnyheter på ett år. Västvärldens favorit, den extremvänstervinklade Ha’aretz speglar inte alls israelernas åsikter. Googles visar ofta flera sökningar på Arutz-7 än på Jerusalem Post, Haaretz eller Ynet, de andra stora engelskpråkiga israeliska sajterna.

Journalister har sagt att tidningar som Jerusalem Post, tvingade dem att sluta att skriva om politik som inte var politiskt korrekt, så de gick till A7. Se även denna länken.

Barak har välvilligt uppfyllt Obamas påtryckningar att ta bort vägspärrar etc., och resultatet är att antalet attacker mot judar i Judéen/Samarien har ökat dramatiskt.

Minns Osloöverenskommelsen? Rabin sa i sin sammanfattning att araberna hade kontroll över område A under vissa villkor, som att de stoppade terrorn och samlade in alla illegala vapen. Inget skedde. Likaså sa han att det aldrig kommer att bli en självständig stat eftersom Israel då inte kan garantera sin säkerhet enligt §242, och även att Israel alltid måste ha kontroll över Jordandalen av säkerhetsskäl. Detta har ytterligare bekräftats efter äventyret Gaza där Israel lämnade remsan mot Egypten, Philadelöphilorridoren, med känt resultat. Jordandalen är utmärkt för vapensmuggling utan israelisk kontroll.

Israel kan ingalunda få någon säkerhet utan område C i det område som Jordanien helt illegalt ockuperade 1948-67. Område B – tja, hade palestinaaraberna sett till att nån gång börja utveckla område A och eliminera terrorn så får man ju se – men denna dag är generationer borta bland annat tack vare EU, som bekostar hatpropaganda i palestinska media mot Israel.

Och Jerusalem, suck….. Obama lovade förvisso Abbas hela Jerusalem men – tja – det får stå för honom. Jerusalem har ALDRIG varit en arabisk huvudstad, däremot judarnas huvudstad och heliga stad i sådär 3000 år, dit de har vänt sig i bön. Muslimerna har bara vänt sej mot Mecka i 1300 år. Det brukar (skämtsamt?) sägas att när muslimer i jerusalem ber vänder de häcken mot Jerusalem….. Som du ser i alla artiklar talas det om att araberna vill ha Jerusalem, inte att de har någon som helst rätt till det. Jordaniens illegala ockupation 1948-67 godkändes av – Pakistan, inte något annat land. Jordanien försökte inte göra det till en huvudstad.

Obama och Abbas vill att Jerusalem ska bli arabisk huvudstad av en och endast en anledning: därför att det “arabiska” området (det som Jordanien illegalt ockuperade under 19 år) omfattar hela det Jerusalem som fanns fram till 1860, judarnas heliga stad, som motiverar att judarna är där överhuvudtaget! Inte konstigt att Barak försökte ge bort det till Arafat år 2000 för att verkligen nita nationalisterna.

Obama trycker på som om han hade konstipation eller nåt. USA har för länge sedan beslutat att flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem [se under Viktiga Dokument i högermarginalen] – han vägrar. Däremot har det amerikanska konsulatet i Jerusalem enbart information för araber, inget på hebreiska. Obama har ju redan gett bort Jerusalem till araberna conceptuellt.

Fordomdags kom många ledare i Israel från en uppväxt i kibbutzerna. Nu är det ett faktum att många av Israels elitsoldater är religiös-sionistiska och många kommer från Judéen/Samarien. De har inte det minsta intresse av att förstöra sina föräldrars bostad för att Barak har fått för sej att han kan vinna väljare på det.

Araberna har inte gjort ett dyft för att bygga en egen stat i Judéen/Samarien/Gaza förutom att tigga pengar för det från EU, USA, FN och berätta hur fint de ska göra det – för andras pengar. Israelerna bygger som alltid – bland annat genom att plantera träd. Israel är det enda landet i världen som har mer skog nu än för 50 år sedan. Media blev rasande för att Netanyahu planterade träd i Kfar Etzion och andra bosättningar häromveckan, och nu har ungdomsorganisationer och den Israeliska Armén IDF också planterat träd där. En blogkommentar.

Barak har äntligen tvingats ge universitet Ariel i Samarien officiell Ariel_Uni_about-1 universitetsstatus. Där finns en hel del arabiska studenter. Självklart hatar alla israelhatare detta faktum – minns när universitetet skulle deltaga i en tävling om att utvinna solenergi i Spanien, och spanjorerna förbjöd dessa studenter att delta i tävligen. Att riskera att Israel skulle vinna! Alla dessa vanvettiga organisationer som försöker förhindra världen att kommunicera med Israel med hjälp av enorma bidrag från bl.a. Bildt, gjorde sitt bästa för att tvinga fram detta. Tänk om Bildt i stället hade använt mina skattepengar till att supporta utveckling av solenergi?

Som Usatoday sade:

Shame on Spain

2d 1h ago The Jewish Press Blog

…It is downright low, low brow, low class and lowly! Spain expelled Ariel University Center (AUC) from the 2010 Solar Decathlon, an international competition for building a self-sustaining solar house, even though Ariel’s team was chosen as one of 20 finalists..

Ett öppet brev från SPME till EU och Spanien. Annan länk.

Projektbeskrivning

Även arabiska studenter protesterar mot bojkotten.

Nu drömmer man bara om att också några svenska judiska organisationer skulle våga supporta vad internationell lag säger, att de judiska bosättningarna är fullständigt lagliga, trots att Röda Korset hittade på att de inte skulle vara det, på ett hemligt möte för några decennier sedan.

antisemitism antisionism bidrag Bildt Israel ediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt Västbanken ...

Tags: antisemitism, antisionism, bosättningar, Jerusalem, Netanyahu, palestinier, tvåstatslösning, Västbanken

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Jan 3

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

En artikel i Los Angeles Times ger en parallell syn på Ayalons tankar, som jag översatte på denna länken.

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Kritiker kan angripa dem på andra grunder, men ingen kan förneka att de är lagliga. I själva verket uppmuntrar 1922 års Palestinska Mandat upprättandet av dem.

Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama hävdar, uppbackad av statssekreterare Hillary Rodham Clinton, att “USA inte accepterar legitimiteten av fortsatta israeliska bosättningar” på Västbanken. Båda har lovordat 10 månaders stopp för nya bostadshus – utom östra Jerusalem – som premiärminister Benjamin Netanyahu meddelade i slutet av förra månaden.

Netanyahu kräver nu att palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas återupptar förhandlingarna eller tar skulden för bristen på framsteg när frysningen, en engångsföreteelse, upphör. Abbas krav – som antogs efter Washingtons uttalanden – är att all israelisk konstruktion, inklusive i östra Jerusalem, måste upphöra permanent.

Det är synd att internationell diplomati inte har en reprisknapp. Om så var fallet kunde parterna se tillbaka på historien, som skulle visa att de israeliska bosättningarna inte bara är legitima enligt internationell rätt, utan positivt uppmuntras.

Den grundläggande bestämmelsen, Nationernas Förbunds Brittiska Mandatet för Palestina 1922, artikel 6, uppmuntrar “tät bosättning av judar på landet, inklusive statlig mark och obrukbar mark (träskmarker, öken etc.) som inte utnyttjades för allmänt bruk.” De flesta israeliska bosättningarna på Västbanken har byggts på mark som var statlig mark under Ottomanerna, Britterna, Jordanien och, efter 1967 års sexdagarskrig, under israelerna, eller på egendom som har köpts privat.

USA stödde artikel 6 genom att underteckna 1924 års anglo-amerikanska konvention, ett fördrag som föreskriver godkännande av uppdraget. Nationernas Förbund har försvunnit för länge sedan, men artikel 6 är i kraft. FN:s stadga 1945, artikel 80 – som ibland kallas “Palestina-artikeln” – konstaterar bland annat att “ingenting i stadgan ska tolkas så att det på något sätt ändrar rättigheter för alla stater eller folk eller de villkor som är föreskrivna i befintliga internationella instrument.”

Eugene Rostow, USA:s statssekreterare för president Lyndon Johnson – som är en auktoritet inom internationell rätt och medförfattare till FN:s Säkerhetsråds resolution 242, som beskriver kraven för arabisk-israelisk fred – har på nytt bekräftat denna princip. År 1990 sade han: “Den judiska rätten till en lösning på Västbanken ges enligt samma bestämmelser i det mandat för vilket judar bosatte sig i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem innan staten Israel skapades.”

När det gäller resolution 242:s uppmaning till “säkra och erkända gränser”, skrev Rostow 1991 i en annan artikel att en noggrann titt på diskussionen om resolution 1967 framgår det tydligt att den inte kräver israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinaihalvön till stilleståndslinjerna efter 1948.

Många som hävdar att judiska samhällen på Västbanken strider mot internationell rätt citerar den 4:e Genèvekonventionen, artikel 49. Det sägs att en ockupationsmakt “inte får deportera eller överföra delar av sin egen civilbefolkning till det område den ockuperar.” Men Julius Stone, liksom Rostow en ledande juridisk teoretiker, skrev i sin bok 1981, “Israel och Palestina: ett angrepp på folkrätten,” att ansträngningarna att anse israeliska bosättningar som varande illegala var ett “subversivt försök att missbruka grundläggande internationella principer.”

Stone, Stephen Schwebel, tidigare domare i Internationella Domstolen, och andra har skilt mellan territorium förvärvat i en “aggressiv erövring” (t.ex. Nazitysklands anfall under andra världskriget) och område som tas i självförsvar (t.ex. Israels erövringar 1967).

Distinktionen är särskilt skarp när territoriet som förvärvats hade erhållits olagligt, på det sätt som Jordanien hade hållit Västbanken, som beslagtogs vid arabländernas 1948-49 krig mot Israel.

Vidare var avsikten med artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen att förbjuda den nazistiska praxisen att med våld transportera populationer till eller från ockuperade områden till arbetsläger eller dödsläger. Israelerna överfördes inte med tvång till Västbanken, inte heller var de palestinska araberna tvingade bort från det. Två år efter det att president Carters utrikesdepartement fastställde att de israeliska bosättningarna brutit mot internationell rätt, sade president Reagan rent ut att de “inte är olagliga.”

Man kan argumentera, som Reagan gjorde och Obama gör, att Israels upprättande av städer i de omstridda territorierna efter 1967 försvårar diplomati, eller som vissa israeliska kritiker säger, att bygga judiska samhällen i närheten av palestinsk-arabiska befolkningscentra sprider landets judiska majoritet för mycket. Men man kan inte förklara bosättningarna som olagliga.

Eric Rozenman är Washingtons direktör för CAMERA, den Boston-baserade Kommittén för Accuracy in Middle East Reporting in America.

latimes.com/news/opinion/commentary/la-oe-rozenman11-2009dec11,0,5212003.story

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

The basic relevant provision, the League of Nations’ 1922 British Mandate for Palestine, Article 6, encourages “close settlement by Jews on the land, including state lands and waste lands not required for public use.” Most Israeli settlements in the West Bank have been built on land that was state land under the Ottomans, British, Jordanians and, after the 1967 Six-Day War, under the Israelis, or on property that has been privately purchased.

The United States endorsed Article 6 by signing the 1924 Anglo-American Convention, a treaty stipulating acceptance of the mandate. The League of Nations is long gone, but Article 6 remains in force. The United Nations’ 1945 Charter, Article 80 — sometimes known as “the Palestine article” — notes among other things that “nothing in the charter shall be construed to alter in any manner the rights whatsoever of any states or peoples or the terms of existing international instruments.”

Eugene Rostow, U.S. undersecretary of State for President Lyndon Johnson — who is an authority on international law and the coauthor of U.N. Security Council Resolution 242, which outlines requirements for Arab-Israeli peace — reaffirmed this principle. In 1990, he said: “The Jewish right of settlement in the West Bank is conferred by the same provisions of the mandate under which Jews settled in Haifa, Tel Aviv and Jerusalem before the state of Israel was created.”

As for Resolution 242’s call for “secure and recognized boundaries,” according to Rostow in 1991 in another piece, a careful look at the wrangling over the resolution in 1967 makes it clear that it did not mandate Israeli withdrawal from all of the West Bank, Gaza Strip, Golan Heights and Sinai peninsula to the post-1948 armistice lines.

Many who allege that Jewish communities in the West Bank violate international law cite the 4th Geneva Convention, Article 49. It states that an occupying power “shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.” But Julius Stone, like Rostow a leading legal theorist, wrote in his 1981 book, “Israel and Palestine: An Assault on the Law of Nations,” that the effort to designate Israeli settlements as illegal was a “subversion . . . of basic international law principles.”

Stone, Stephen Schwebel, a former judge on the International Court of Justice, and others have distinguished between territory acquired in an “aggressive conquest” (such as Nazi Germany’s seizures during World War II) and territory taken in self-defense (such as Israeli conquests in 1967).

The distinction is especially sharp when the territory acquired had been held illegally, as Jordan had held the West Bank, which it seized during the Arab states’ 1948-49 war against Israel.

Further, Article 49 of the 4th Geneva Convention was intended to outlaw the Nazi practice of forcibly transporting populations into or out of occupied territories to labor or death camps. Israelis were not forcibly transferred to the West Bank, nor were Palestinian Arabs forced out of it. Two years after President Carter’s State Department determined that Israeli settlements violated international law, President Reagan said flatly that they were “not illegal.”

One can argue, as Reagan did and Obama does, that Israel’s establishing towns in the disputed territories after 1967 obstructs diplomacy, or, as some Israeli critics do, that building Jewish communities near Palestinian Arab population centers disperses the country’s Jewish majority too widely. But one cannot accurately declare the settlements illegal.

Eric Rozenman is Washington director of CAMERA, the Boston-based Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America.

Copyright © 2010, The Los Angeles Times

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

Abbas antisemitism antisionism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, bosättningar, Fatah, FN, Israel, Jerusalem, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Västbanken

Israel har ALLTID velat ha fred!

Jan 2

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Skratta eller gråta?

Information från Israel kommer i flera varianter. En del rena nyheter – med strikt preferens för de som är negativa för Israel, Vi får inte veta när muslimska terrorister attackerar Israeliska mål, enbart när Israel svarar. GODA nyheter om Israel märks inte i vårt vanliga nyhetsflöde.

Andra varianter är när antisemitiska lögner med rötter i medeltiden blir “kultur” i tidningar som Aftonbladet. Säljer det lösnummer? Tydligen.

Sedan kommer totala icke-nyheter som att “”Netanyahu vill ha fredsmöte med Abbas” som om tidningarna inte har upptäckt att Netanyahu redan för 1½ månad sedan gick med på att begränsa bosättningarna i Judéen/Samarien i 10 månader för att visa att han redan hade ödmjukat sig inför Abbas och Obamas helt olagliga krav – mängder av advokater för judar som plötsligt ser sina stora investeringar frysa inne har anmält den illegala frysningen till domstol. En annan rapport om olagligheten i Los Angeles Times.

Abbas har 8½ månader kvar att starta verkliga fredssamtal om han vill ha fred. Hittills har inget tytt på det – det enda han har velat från Olmerts tid, är att få så mycket som möjligt utan att ge ett dugg, speciellt inte fred utan möjligtvis lite stillestånd tills han eventuellt blir starkare militärt – speciellt med Obamas general Dayton som bygger upp hans krigsmakt nu. Kleptomani tycks vara den svåraste sjukdomen hos alla palestinska ledare.

Abbas goddag-yxskaft-svar kan du läsa här – “nä, vi har inte fått nån formell begäran om fredsdiskussioner……”

Hade han verkligen velat ha fred hade han förstås ändrat på Hamas Konstitution, som inte tillåter Israels existens. Du minns också vad Dahlan, en av de något yngre topparna inom Fatah, sa nyligen: “Arafat drev med hela världen!”

Han har inte gjort ett dugg heller emot alla andra problem som officiellt borde ha hindrat honom från att få några bidrag: han har inte försökt stoppa terrorn utan tvärtom, Al Aqsa Brigade bekräftades som Fatahs egna terrorbrigad på det senaste Fatahmötet. När en sjubarnsfar och tillika rabbi mördades av tre av Al Aqsas terrorister häromdagen tog Abbas fast över hundra andra araber men “råkade” missa de verkliga förövarna….

Så det är så sant som tidningarna skriver – Netanyahu vill förhandla om fred, alltid, Abbas – aldrig. Enbart tillfredsställa kleptomanin och Fatahs Konstitution.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db *

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten terrorism TT ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Israel, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, TT

Israels överbefäl

Dec 28

Posted by admin in Israel | No Comments

Israels överbefäl

24 december 2009
Caroline Glick, Jerusalem Post

Översättning

http://www.carolineglick.com/e/2009/12/pta-commander-in-chief.php

Okänt for de flesta israeler, skedde denna vecka en avgörande förändring till det sämre i den regionala maktbalansen. Även ID:s överbefälhavare Lt-Gen. Gabi Ashkenazi var upptagen med att kräva att regeringen betalar en lösensumma på mer än tusen terrorister för den kidnappade soldaten Gilad Schalit, så inte många uppmärksammade Irans senaste strategiska framgångar.

Under den senaste veckan kapitulerade Libanon till den iranska maktsfären. Turkiet fastställde sitt fulla medlemskap i denna gemenskap. Och Egypten började acceptera tanken på att Iran blir den starkaste staten i regionen.

Mindre än fem år efter det att Libanons förre premiärminister Rafik Hariri mördades av Syrien, besökte hans son, premiärminister Saad Hariri, Damaskus för att framlägga sin trohetsed till Syriens president Bashar Assad. Ett fåtal dagar senare besökte Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki Beirut och började ge den libanesiska regeringen sina nya marschorder.

På onsdagen använde Hizbollah öppet sina styrkor fram till gränsen mot Israel utan problem med den USA-beväpnade libanesiska armén. Libanon meddelade att det inte längre brydde sig om den bindande FN:s Säkerhetsråds resolution 1559 som kräver att Hizbollah avväpnas. Hariri meddelade att han snart kommer att besöka Teheran.

Även försvarsminister Ehud Barak och hans ekokammare inom media insisterar på att Turkiet har begravt sin yxa med Israel, trots att premiärminister Recip Erdogan på onsdagen ledde en delegation med 10 ministrar till Damaskus. Där skrev de, enligt de syriska och turkiska utrikesministerierna, under 47 handelsavtal.

Detta turkisk-syriska närmande är inte begränsat till ekonomiska frågor. Det är en strategisk omläggning. Som Assads taleskvinna Buthaina Shaaban förklarade i Irans arabiska al-Alam television kanal “Vi arbetar för att skapa starka band mellan Syrien, Turkiet, Iran och Irak så att dessa länder kan fungera som ett regionalt block för att främja fred, säkerhet och stabilitet i Mellanöstern, samtidigt som vi håller Västvärldens diktat och lust för regionens natur- och oljetillgångar i schack. ”

I åratal har Egypten varit den mest frispråkiga arabiska motståndaren till Irans steg mot regional hegemoni. I somras tvekade inte Egypten att anklaga Teheran för att försöka störta regimen när man upptäckte ett nätverk av iranskledda Hizbollah-agenter som planerade en massiv terrorattack mot Suezkanalen.

Men på söndag stod Mubarak som värd för Ali Larijani, Irans förra nukleära chef och nuvarande talman i Irans parlament, i Kairo. Efter mötet reste Mubarak till Persiska viken för samråd om Irans nukleära program. Med tanke på Mubaraks dåliga hälsa, att hans möten med Larijani skickade honom på flygtur till Saudiarabien visar att något av större vikt just har inträffat.

Många IDF-befälhavare vill gärna lämna frågan om Iran till USA, som de hävdar är berett och villigt att ta itu med det. Men faktum är att efter det att Iran avvisade president Barack Obamas diplomatiska trevare har USA visat tydliga tecken på strategisk dissonans med Israel.

Samtidigt som Israel håller fast vid hoppet om att sanktioner kan förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen, visar den här veckan att föreställningen är en ren fiktion. Även om Obama gav Representanthuset grönt ljus för att rösta om sanktioner mot Iran, visade han snabbt att Teheran inte hade någon anledning att oroa sig.

Först blockerade Obama och senatens utrikesutskottsordförande John Kerry diskussion om sanktioner i senaten. Och nu – med fullt stöd från Vita Huset – gör Kerry ett nytt försök att blidka iranierna genom att tigga dem att låta honom besöka Teheran. Det är helt påtagligt att eftergiftspolitik är det enda som gäller i Obamas bok.

Dessutom – Kinas vägran att stödja sanktioner mot Iran i FN s Säkerhetsråd tillsammans med Libanon och Brasilien (som mycket varmt tog emot Ahmadinejad nyligen) som tar plats i Rådet nästa månad, undanröjs varje risk för att ett hårt internationellt sanktionssystem kommer att inledas mot Iran inom den närmsta tiden.

I Israel borde Irans lyckade drag att föregripa amerikanska hot om att isolera Iran, ha varit toppnyheten och den viktigaste frågan på regeringens och generalstabens dagordningar. Men det var det inte. I själva verket tycktes ingen lägga märke till det. De var upptagna på annat sätt.

Den senaste veckan har regeringens säkerhetskabinett och IDF: s högsta befälhavare ägnat sig helt åt att diskutera hur många terrorister Israel kommer att ge Hamas i utbyte för den kidnappade soldaten Gilad Schalit. Under tre dagar träffades säkerhetskabinettet dygnet runt för att diskutera denna fråga på egen hand. Och den mest enträgna förespråkaren för att acceptera Hamas krav på att Israel släpper över tusen terrorister har varit IDF:s ÖB Ashkenazi.

På måndagen rapporterade Kanal 2 att nationella säkerhetsrådgivare Uzi Arad anklagade Ashkenazi att agera som ordförande på IDF:s föräldraförening snarare än som ÖB. Arad kritiserade Ashkenazi för att kräva att Israel ger lösen för en kidnappad soldat medan han underlåter att förse regeringen med alla alternativ att använda våld för att rädda Schalit.

Medierna kastade sig på Arads berättelse om-Ashkenazi som hungriga vargar. Den nationella debatten dominerades under två dagar av brännande frågor om huruvida Arad skulle be om ursäkt, och om Netanyahu kan fortsätta att behålla Arads tjänster efter det att han förolämpade Ashkenazi.

Påfallande frånvarande från medierna var någon diskussion om rimligheten i Arads kritik. Medierna ignorerade även frågan om vad – om något – Ashkenazis beteende berättar om IDF tänkesätt och sinnelag medan Iran befäster sin regionala stormakt.

Faktum är att Arads kritik var mitt i prick. Schalit har varit i fångenskap i Gaza i mer än tre år. Inte vid något tillfälle har IDF givit regeringen en option för att rädda honom.

För ett år sedan skickade Ashkenazi IDF: s bästa stridsförband till Gaza. Under vistelsen hade de inte kravet att rädda Schalit. Och nu, ett år senare, kräver Ashkenazi att regeringen betalar för IDF:s underlåtenhet att rädda Schalit genom att acceptera ett avtal som kommer att äventyra landet. Och han påstår att underlåtenhet att göra detta kommer att utgöra inget mindre än en avsägelse av Israels moraliska ansvar för sina soldater.

Efter offentliggörandet av Arads attack mot Ashkenazi, utfärdade Israels militära talesmans kansli ett uttalande att arméns befälhavare uppfyller sina “yrkesuppgifter” genom att insistera på att Israel betalar lösen för Schalit.

Detta är inte sant. Det är inte den professionella plikten hos IDF:s befälhavare att uttrycka en åsikt om lösesumma. De har inga yrkeskvalifikationer för att avgöra rimligheten I en lösesumma. I judisk historia, har avgörandet av lösen för fångar traditionellt fattats av rabbiner, inte militärer. Uppgifterna för militärerna var att rädda dem.

Det professionella ansvar IDF har är att förse regeringen med militära alternativ för att uppnå sina strategiska mål – inklusive undsättning av Schalit. Genom att inte erbjuda sådana möjligheter har IDF – med Ashkenazi vid rodret – misslyckats med att upprätthålla sitt professionella ansvar. Ännu värre, genom att kräva att regeringen utsätter landet för fara genom att ge gisslan för Schalit, säger Ashkenazi och hans generaler oss något beklämmande om hur de definierar sin roll som militära befälhavare.

IDF uppenbara förvirring om dess roll är inte ny. Det var denna förvirring som ledde armén att misslyckas med att presentera regeringen med alternativ för att besegra Hizbollah i Libanon under 2006 eller för att besegra Hamas i Gaza förra året.

Fd premiärministern Ehud Olmert har helt rättvist erhållit största delen av skulden för Israels dåliga resultat i det andra Libanonkriget och i Operation Gjutet Bly, men det är ett faktum att det var IDF som misslyckades med att leverera varorna. Aktiviteterna IDF utformade, rekommenderade och genomförde i båda kampanjerna hade inte som avgift att eliminera Israels fiender. Allt de skulle göra var att visa Israels eldkraft. Inte heller detta skedde särskilt effektivt.

2006 vägrade dåvarande-ÖB Lt-Gen. Dan Halutz att genomföra en markinvasion av södra Libanon till förmån för en flygräd. När det blev klart ungefär 24 timmar efter starten att kampanjen från luften skulle vara oförmögen att besegra Hizbollah eller minska dess förmåga att paralysera norra Israel med kortdistansraketer och missiler, vägrade Halutz och hans ställföreträdare att genomföra en markanfall. Och när dom slutligen efter tre veckors misslyckanden slutligen använde marktrupper i betydande antal, visste de inte hur de skulle använda dem.

För sin del satt Ashkenazi på händerna månad efter månad medan södra Israel överöstes med raketer och granater från Gaza och vägrade att ge regeringen ett militärt alternativ för att skydda södern. När Hamas i december förra året tvingade fram ett avgörande genom att de avslutade sin ”vapenvila” med Israel lät Ashkenazi motvilligt IDF svara på aggressionen. Men även då valde han ett operativt koncept som inte hade någon chans att besegra Hamas. Ashkenazi uteslöt att återta Gazas gräns mot Egypten – Philadelphikorrdoren. Han vägrade att beordra IDF:s-styrkor in i Gazas befolkningscentra. Genom att välja att inte göra dessa saker, garanterade Ashkenazi att IDF inte kunde åstadkomma mycket. Därför erkände även toppbefälhavare inom IDF i veckan att armén kommer att tvingas att återvända till Gaza i sinom tid. Tack vare Ashkenazis vägran att besegra Hamas, kommer Israels soldater att ställas inför en mycket mer formidabel fiende än den de inte fick besegra förra året.

Samtidigt som de vägrar att bekämpa Israels fiender, har IDF under Ashkenazi, liksom under Halutz före honom, entusiastiskt attackerat religiösa sionister. Sedan 2002 har den enda längre operationen armén har genomfört framgångsrikt, varit utvisning av alla israeler från Gaza och norra Samarien under 2005.

När försvarsminister Ehud Barak klippte av IDF:s förbindelser med Har Bracha Yeshiva förra veckan agerade han på Ashkenazis råd. Ashkenazi har befrämjat anti-bosättningsbefälhavare som Col Yitzhak Barr. Som en brigadbefälhavare i Samarien, har Barr enligt uppgift förbjudit sina soldater att umgås med israeliska familjer på Shabbat och personligen vägrade han besöka IDF:s överrabbin Brig.-Gen. Avichai Rontzky i hans succa under Succot.

VARJE DAG ökar hoten mot Israels säkerhet och överlevnad. Vid denna tid måste regeringen och Israels folk kunna lita på IDF: s förmåga att försvara landet. I stället för att förtjäna denna tillit, ägnar sig de som har som uppgift ta hand om vårt försvar, sin tid åt att klaga på den politiska ledningen för dess egna misslyckanden. Dessutom uttrycker de en oroväckande önskan att aggressivt jaga israeler i stället för att ta ansvaret för kampen mot Israels fiender.

Denna situation är oacceptabel. Antingen bevisar Ashkenazi och hans generaler att de kan utföra sina arbeten, annars bör de ersättas.

caroline@carolineglick.com

Israel Mellanösternkonflikten ...

Tags: Barak, Iran, Israel, Netanyahu

Netanyahu och Obama och Peres och Abbas

Nov 11

Posted by admin in Israel, Mellanöstern | No Comments

Netanyahu har haft ett kort samtal i lugn och ro med Obama utan att därefter tillfredsställa killarna och tjejerna med kamera på magen. Genast börjar svenska tidningar dilla om Mellanösternfreden, vilken är helt oväsentlig så länge Abbas sitter och febrilt tuggar på sin servett framför det stora smörgåsbordet, och vill ha något som inte erbjuds – hela Israel. Eller åtminstone hela Jerusalem, judarna kan väl hålla sej i Tel Aviv! Det blir enklare för Ahmadinejads raketer också, annars riskerar de att träffa Al Aqsa, den gamla bysantinska kyrkan som Muhammed trodde sej drömma om utan att någonsin ha sett den.

Att presentera Israels “vi är redo för samtal”, en 60-årig nyhet, som om den är ny känns lite fattigt. Det som hade varit en nyhet hade varit om Abbas hade erbjudit en enda liten positiv åtgärd för att komma närmare en fred – som totalstopp för hatpropagandan mot judar/Israel i media och skolböcker – vilket är inledningen till allting och anledningen till varför palestinaaraberna helt har förlorat självbevarelsedriften. Han lovade detta när han skrev under “Vägplanen”, han lovade det i Annapolis.

Föreställ dej monoton hatpropaganda i öronen dag och natt! Men så länge som Bildt betalar……. Det stora problemet är, som bekant, Iran och dess vägran att lämna ut sitt uran för att förädlas men samtidigt göras obrukbart – mer eller mindre – för kärnvapen. utan enbart för energiproduktion. Iran har sagt nej till avtalet som USA/Ryssland/Frankrike gjorde, men vill “fortsätta prata till döds” för att dra ut på tiden, samtidigt som de hemma jobbar febrilt. De tjatar på ryssarna att ge dem fler vapen mot israeliska/amerikanska flyganfall. Dessutom har övningen Juniper Cobra avslutats, den största militärövningen USA och Israel någonsin haft – konstigt att ingen berättade om det för TT. Tyvärr visar denna övning också att Obama helt övergivit sitt ursprungliga löfte att se till att Iran inte skaffade sig kärnvapen, utan i stället satte han fru Clinton redan i somras att börja prata om “Middle Eastern umbrella against the nuclear weapons of Iran”….. Tror han att Israel och arabländerna älskar honom högre då, än om han verkligen satte hårt mot hårt vad gällde Iran? Han kommer knappast att göra det eftersom han inte gjort ett skvatt på 8 månader. Inte lyssnat ett ögonblick på bönerna från folket i Iran där många alls inte är fiender till Israel. Israel har alltid haft kortvågssändningar och nu internetsändningar till folket där. I stället har han slitit hårt att attackera Israel, och förlorat de mångåriga vänskapsbanden, som också USA har tjänat på. Abbas har ju talat om för hela världen genom Fatah Constitution att det är vad han vill ha, så varför får han det inte? Han låter Erekat sparka och skrika, se länk.

Peres

Det var LÄNGE sedan han i böcker skrev hur viktiga de israeliska bosättningarna i Judéen/Samarien var för Israels säkerhet. Nu sitter han, seniliteten till trots, som president som inte har fattat att jobbet i huvudsak är ceremoniellt, och i stället försöker han föra sin vänsterpolitik. Han älskar Fatah och Abbas, de är så moderata SÅÅÅÅ. Gå till artikeln jag just lade här, och sök på ordet Fatah…..

Peres är just i Brasilien och dansar med flickorna, och talar om “sin gamla kompis Abbas”. Peres har alltid varit en lurifax, minns hur han gick helt bakom ryggen på Rabin och talade med PLO, vilket var helt förbjudet, men han berättade det ju inte för någon förrän det var för sent, och då var Rabin tvungen att hålla god min. Nu lång tid därefter så ljuger Peres rakt ut om vad Rabin sa 1995, en kort tid innan han blev mördad. Nu har det visat sig att Peres även står helt bakom den nya extrema judiska amerikanska vänsterorganisationen J-Street! De vill återuppliva gamla Oslo-avtalen som aldrig på något vis uppehölls av arabsidan, och som Peres – i sin editerade variant av Rabins åsikter, helt har glömt bort Rabins mycket exakta uttalande om att Israels östgräns alltid kommer att vara Jordandalen. Det är på många sätt Israels gräns mot Arabvärlden och en bred inkörsport om fientligheter uppstår, och helt avgörande för Israels säkerhet.

Vill inte Peres att Israel ska överleva honom?

Ek888 HD SDS526 SvD927 GP345 B608 AB007 BLT609 Kr110 DN244 |

.
Ahmadinejad antisemitism antisionism araber Abbas Arafat bosättare bosättningar Fatah islamism Israel Jerusalem Judeen Samarien Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Barack Obama palestinska myndigheten palestinier Peres terrorism Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Iran, islamism, Israel, kärnvapen, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, USA

Ban Ki-Moon försöker skriva om historien.

Nov 4

Posted by admin in Israel | 4 Comments

Minns du?

Ban har inte den blekaste aning om Jerusalems historia. Läxa, läs på denna länken.

För att göra det enkelt: judarna har varit i majoritet i Jerusalem åtminstone sedan 1864.

NF deklarerade det blivande Israel som judarnas hemland 1920, vilket självklart omfattade deras huvudstad sedan 3000 år även om Jerusalem inte explicit nämndes. Detta är ett BINDANDE BESLUT till skillnad från alla rådgivande rekommendationer från FN.

1947 föreslog FN i en icke-bindande resolution 181 att Jerusalem skulle internationaliseras. Alla araber sa nej.

1948 attackerade araberna bl.a. Jerusalem, FN gjorde inte ett skvatt och Israel sade självklart att tanken med internationalisering – som judarna motvilligt hade accepterat – var för alltid död. 1950 deklarerade Ben Gurion Jerusalem som Israels huvudstad. Det har aldrig hänt att andra länder inför en sådan deklaration sagt: “det skiter vi i!”

1948-67 ockuperade Jordanien illegalt hela gamla Jerusalem, det enda som existerade fram till ca 1860 och (se den lilla rutan med Old City på kartan) omkringliggande arabbyar. Under denna tid slängde jordanierna ut eller dödade varenda jude, förstörde alla de bortåt 60 synagogorna, använde ca 38000 judiska gravstenar som gatubeläggning…. fram till att Jordanien återigen attackerade 1967 och blev utslängda från de områden de illegalt hade ockuperat. Inget i §242 säger att inte Israel får återförena sin huvudstad! §242 säger att Israel ska lämna tillbaka LAND, inte ALLT land, eftersom det också krävs att Israel får säkra erkända gränser, och stilleståndslinjerna från 1948 är omöjliga att försvara. 90% av aktuellt område har redan återlämnats – Sinai – och ska man hårdra det säger inte §242 att de behöver lämna tillbaka mer. Definitivt inte förrän de har garanterat säkra, försvarbara, erkända gränser.

Ban är alltså helt ute och seglar när han insisterar att nu plötsligt får inte Israel anse att hela huvudstaden är deras huvudstad……… Han anser att Jordaniens totalt illegala ockupation, som inte accepterades av mer än Pakistan, ska vara normgivande för resten av evigheten.

Vad än Netanyahu har lovat angående temporära åtgärder när det gäller byggande i Judéen/Samarien har det inget alls att göra med Jerusalem enbart för att Arafat, Abbas, Obama och Olmert tycker så.

Sant är att en gräns på något sätt ska sättas mellan Jerusalem och omkringliggande arabbyar men det är en helt annan fråga. Det är snarast att de arabiska byborna där inte vill ha någon gräns, men Israel ska veta hur långt stadens vatten och el och busstrafik och avfallshantering ska sträcka sej.

Föreställ dej att Östra Jerusalem av någon helt omotiverad anledning (mer än att Arafat ville så) blev en del av palestinaarabernas land, och Hamas vinner valet. De hade förvandlat denna östra del till ett nytt Gaza på nolltid och sen – tja – vad tror du hade hänt?

Exakt vad Ban Ki-Moon och TT vill.

SvD967 DN955 HD AB729 BLT265 Gp793 D872 K D914 B171 AB854 BLT170 SDS064 Kr |

antisemitism antisionism araber Abbas Ban Ki-moon FN Israel Jerusalem Jordanien Mellanösternkonflikten Netanyahu Obama palestinska myndigheten palestinier terrorism UNHRC Västbanken ...

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, Arafat, Fatah, FN, Israel, Jerusalem, Netanyahu, Obama, TT

Israel-Obama 1-0

Nov 3

Posted by admin in Mellanöstern, Världspolitik | 1 Comment

Vi minns hur Abbas var den första som Obama ringde till när han trodde att han hade all makt i världen, att klämma åt judarna riktigt ordentligt.

Minns Mr O i Kairo, som visade att han inte hade en aning om judarnas historia i Mellanöstern före Förintelsen.

Han har än inte vågat åka till Israel sedan han blev Mr President. Snart blir han Former Mr President och kommer att gå i Carters gnälliga fotspår i all oändlighet.

Han lovade Abbas att han skulle sköta jobbet, att Abbas inte behövde ge ett smack i förhandlingarna, enbart kräva – mer än någon palestinsk ledare eller amerikansk president tidigare hade krävt av Israel.

Han lovade Abbas att han skulle fixa det så att Abbas fick hela gamla Jerusalem som sin huvudstad – det var väl av rättviseskäl eftersom det aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad. Kanske han kan fixa så att judarna då får dansa ett tag runt Kaabastenen i stället?

Resultatet är det självklara. Obama har satt en stor propp i alla fredsförhandlingar för en lång tid framåt. Nu är Abbas sur för att han inte får alla leksaker han vill ha.

Abbas var länge Arafats närmaste man, eller en av dem. Han kommer givetvis ihåg Arafats mycket lönande stil – lönande för den personliga ekonomin. Minns Osloförhandlingarna?

On the very day that he signed the Declaration of Principles in 1993 (Oslo I), Yasser Arafat ¹⁹ addressed the Palestinian people on Jordan television, assuring them that the agreement was nothing more than the implementation of the 1974 PLO Plan of Phases, a 10-point scheme for the destruction of Israel in stages. The first stage, said Arafat, is “the establishment of a national authority on any part of Palestinian soil that is liberated or from which the Israelis withdraw.” ²⁰ The same assertion was repeated by Chairman Arafat after the signing of Oslo II. ²¹ These assertions, considered together with Israel’s peremptory right to endure, its peremptory obligation to punish crimes ²² and the PLO’s persistent breaches of all agreements with the Jewish State, obligate prompt termination of an altogether misnamed “Peace Process.”

För fotnötterna, se originalartikeln.

Men vackelgången fortsätter. Obama har anställt känd antisemit i sin spionverksamhet medan fru Clinton har vickat på höften än en gång och – efter att först ha lovprisat Israel, nu kräver än mer av dem. Tala om att vända rumpan efter ökenvinden och få Obamas korta administration att verka lika osäker som Abbas.

SvD105 DN059 D GP814 SDS B456 SvD929 AB Ek911 T BLT SDS |

.
antisemitism antisionism araber Abbas Arafat bosättare bosättningar Clinton Fatah Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Obama palestinska myndigheten terrorism USA Västbanken ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Netanyahu, Obama, USA

Det diplomatiska kriget

Oct 24

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

Caroline Glick, 23 Oktober 2009, 9:51

Om, för att travestera Carl von Clausewitz, diplomati är krig med andra medel, då gäller det att regeringar måste utnyttja sina diplomatiska resurser för att stärka sina viktigaste nationella intressen precis som arméer uppmanas att samla sina resurser dit där de gör mest nytta för sin sak.

Palestinierna och iranierna har väldiga diplomatiska resurser till sitt förfogande. Både palestinier och Iran kan räkna med att få stöd av automatiska majoriteter i FN för allt de gör. Och idag förs den mesta internationella diplomatin under ledning av FN eller dess anslutna organ. Palestinierna och iranierna inser tydligt sin styrka att utnyttja FN och dess anslutna organ för att främja sina viktigaste mål. I palestiniernas fall används FN-baserad diplomati för att delegitimera Israel. I Irans fall används den FN-baserade diplomatin för att underlätta mullokratins förvärv av kärnvapen. Under den senaste veckan har både palestinier och iranier haft strategiska segrar i sina diplomatiska kampanjer.

Förra fredagen antog FN: s råd för mänskliga rättigheter en resolution som fördömer Israel på alla möjliga sätt, för att hävda sin suveränitet över sin huvudstad och möjlighet att försvara sina medborgare mot hänsynslös, massiv oprovocerad och olaglig terror från himlen, från Hamas-kontrollerade Gaza. Resolutionen innebar en enorm prestation för palestinierna. Det hänvisade Israel till Säkerhetsrådet med rekommendation att Israels ledare döms som krigsförbrytare inför internationella domstolar. Det vill säga, UNHRC: s resolution har effektivt delegitimerat Israels rätt att existera genom att förneka att det har rätt att försvara sitt territorium och dess folk från olagliga angrepp utförda av en olaglig terrororganisation.

Sen på onsdagen meddelade Mohamed ElBaradei, FN: s internationella atomenergiorgans giftigt anti-israeliska ordförande, att en överenskommelse har nåtts mellan Iran och USA, Ryssland och Frankrike om Irans nukleära program. Affären – som parterna initierade efter bara tre dagars samtal i Genève – legitimerar Irans kärnvapenprogram och omvandlar effektivt USA, EU och Ryssland till hantlangare snarare än motståndare till det programmet.

Enligt nyhetsrapporter om överenskommelsen enades USA att sända amerikansk personal till Iran för att uppgradera en forskningsreaktor i Teheran som lämnades till Shahen under 1960-talet. Ryssland lovade att öka anrikningsgraden på Irans uran från sin nuvarande nivå på 3,5 procent, till 19,75%. Frankrike gick med på att omvandla högre anrikat uran till metalliskt kärnbränsle.

Fram till onsdagen vägrade USA, Ryssland och EU i enlighet med tre bindande resolutioner från FN: s säkerhetsråd, att acceptera legitimiteten i Irans anrikning av uran. Deras vägran berodde på att man genom att anrika uran ställer Iran i strid med sina åtaganden enligt icke-spridningsavtalet. Onsdagens överenskommelse ignorerar detta obekväma faktum och således vitmålar Irans olagliga beteende, i princip accepterar Irans rätt att anrika uran.

Och det är inte allt. Enligt Washington Posts krönikör David Ignatius: genom att acceptera att anrika Irans uran från 3,5% till 19,75% har USA, Ryssland och Frankrike försett Iran med en lösning till dess tekniska problem. Citerande en rapport i facktidskriften Nucleonics Week, skrev Ignatius förra veckan att Iran tydligen inte har lyckats anrika uran till mer än 3,5% och dess nuvarande låganrikade uran . . . tycks ha vissa “föroreningar” som “kan orsaka centrifuger att misslyckas “, om iranierna försöker öka det till vapenklass.

Jack Wakeland, en ingenjör anställd inom kärnkraftsindustrin, utvidgar Ignatius avslöjande på webbplatsen The Intellectual Activist. Wakeland förklarade att metalliskt bränsle Iran kommer att få i denna affär “kan konverteras tillbaka till högrenat uranhexafluorid väldigt, väldigt lätt.”

Det vill säga, med detta avtal kan Iran övervinna de vetenskapliga hinder som det sägs stå inför, och vägen är rak för att mullorna ska kunna producera uran av vapenkvalitet.

För sin del har iranierna inte slösat ett ögonblick med att utvidga sina diplomatiska ramar. Efter det att amerikanerna, fransmännen och ryssarna erbjöd dem mer än de någonsin kunde ha trott möjligt – inklusive möjligheten att ha amerikansk personal som tjänstgör som mänskliga sköldar mot ett eventuellt israeliskt flygangrepp mot Irans kärntekniska anläggningar – har Teheran skruvat upp sina krav ytterligare.

På tisdagen berättade Abdolfazl Zohrehvand, som arbetar som rådgivare åt Saeed Jalili, Irans chefsförhandlare i Genève, till Irans IRNA nyhetsbyrå: “Omständigheterna kan bli så att Iran kommer att kräva uran anrikat till 63%.”

Sedan på torsdagen sa Iran att det inte är villigt att acceptera en uppgörelse som skulle ta allt anrikat uran ur landet. Detta är inte ett större problem eftersom överenskommelsen med USA, Frankrike och Ryssland under onsdagen endast planerar att ta bort 80% av Irans kända produktion av anrikat uran till Ryssland. Men ändå signalerar det att iranierna bara har börjat att kräva eftergifter från amerikanarna och deras partner.

Amerikanerna kommer utan tvekan vara villiga att medge ännu mer. President Barack Obama kan skryta om att han har ett historiskt avtal med Iran i Nobelprisklass. Han kan inte förväntas ge upp bara för att iranierna utnyttjar det som en ny väg för att bygga atombomber.

Fram till onsdagen avstod Israel från att offentligt angripa USA: s beslut att försöka nå en uppgörelse med Iran. Detta var vettigt. Israel hade inget intresse av att uppfattas som att föregå resultatet av en process där Obamas administration satte sin prestige. Men nu när förvaltningen har gått med på en överenskommelse som effektivt omvandlar Amerika till en informationsförmedlare för Irans kärnvapenprogram, är det dags för Israel att börja uttrycka sina invändningar.

Till skillnad från palestinierna och iranierna har Israel inga stora diplomatiska tillgångar. Man kan utgå från att det alltid kommer att fördömas av FN.

EU, med dess medlemsstaters egna anti-judiska bakgrunder, en spirande och radikal muslimsk minoritet, och ett beroende av arabisk olja kan inte förväntas stå på Israels sida.

NGOs i Väst finansieras i huvudsak av anti-israeliska regeringar och vänstervridna grupper och filantroper och använder sina resurser för att påskynda och underlätta det för Israels fiender.

Under Obamas administration markeras en kurs som placerar det direkt i det anti-israeliska lägret. Medan USA röstade mot UNHRC: s resolution mot Israel i förra veckan, gjordes inga ansträngningar för att övertyga andra länder att följa efter och USA hade inga problem med Storbritanniens och Frankrikes beslut att inte rösta trots att Goldstonerapporten och Människorättsrådets resolution utgör ett farligt prejudikat när det gäller amerikanska styrkor som bekämpar terrorister i Irak, Afghanistan och i hela världen. Vad värre är, USA vägrar att säga om man kommer att använda Säkerhetsrådets veto för att blockera ett överlämnande av Israels militära och politiska ledare till den Internationella Brottmålsdomstolen.

I det nuvarande klimatet är Israels diplomatiska resurser begränsade till folkopinionen i USA, och gemensamma intressen i specifika frågor med ett antal regeringar över hela världen. Mot bakgrund av Israels diplomatiska medel, borde utrikesminister Avigdor Lieberman, som under de senaste månaderna har rest världen runt för att odla bilaterala förbindelser med länderna i Sydamerika, Afrika, Centralasien och Centraleuropa, få beröm för sina insatser.

På den diplomatiska fronten bör premiärminister Benjamin Netanyahu, hans ministrar och UD utnyttja varje tillfälle att misskreditera det senaste avtalet med Iran. De bör påpeka dess faror och kräva ett slut på denna diplomatiska katastrof innan mer skada görs emot kampen att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen. En sådan kampanj skulle antagligen inte kunna vända de samtal som pågår men skulle åtminstone åstadkomma att inte alla möjligheter stoppas för Israel att attackera och slå ut Irans kärntekniska anläggningar.

Vad gäller palestiniernas diplomatiska triumf med den alltigenom skrattretande Goldstonerapporten med tillhörande UNHRC-resolution har Israels svar hittills varit missriktat och kontraproduktivt. Denna vecka började regeringen överväga att bilda en undersökningskommission i IDF: s hantering av Operation Cast Lead.

Domaren Richard Goldstone har hävdat att om Israel genomför en undersökning av hans påståenden om att våra soldater begått krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, kan Israel undvika åtal av IDF personal vid Internationella Brottmålsdomstolen. Advokater som riksåklagaren Menahem Mazuz har låst sig fast vid Goldstones uttalanden och media vibrerar av rykten om att Netanyahu kan acceptera att bilda en sådan kommission.

Det skulle vara ett felaktigt drag av flera skäl. Först och främst har Goldstone ingen möjlighet att förhandla. När han lämnade in sin ärekränkande rapport till rådet för mänskliga rättigheter var Goldstones myndighetsförordnande ett minne blott. Även om han nu vill få bort Israel från kroken han satte den på, han har ingen makt att göra det. Och de tjänstemän vid rådet för mänskliga rättigheter som gav Goldstone i uppdrag att berätta att IDF begått brott mot mänskligheten har inte något som helst intresse av att godkänna någon intern israelisk utredning eller sluta med organisationens permanenta jakt på den judiska staten.

Dessutom skulle varje utredning Israel startade om IDF: s agerande under Operation Cast Lead, uppfattas internationellt som ett erkännande av skuld. Om kommissionen skulle sluta med att IDF utförde sin verksamhet i full överensstämmelse med internationell rätt, skulle resultaten avfärdas som en skönmålning.

Som svar på UNHRC:s resolution och själva Goldstonerapporten, meddelade regeringen denna vecka att de kommer att begära ändringar i internationell lagstiftning för att stärka möjligheterna för demokratier att bekämpa terrorismen. Denna åtgärd är också djupt felaktig. Faktum är att Israel inte bröt mot internationell rätt i Operation Cast Lead. Det är helt enkelt offer för sina fienders cyniska utnyttjande av retoriken i internationell rätt som en del av sitt diplomatiska krig mot Israel. Det vill säga, problemet är inte lagen. Det är lagens snedvridning för politiska syften av Israels diplomatiskt mäktiga fiender. Genom att tillkännage att man planerar att arbeta för att ändra lagen, missade regeringen denna centrala punkt.

Dessutom, genom att ignorera det faktum att problemet inte är lagen i sig utan snarare dess snedvridning av internationell rätt genom fientliga aktörer för politisk vinning underlät regeringen att erkänna att även om man lyckas ändra lagen, skulle med all sannolikhet den nya lagen på motsvarande sätt snedvridas av sina fiender för att fortsätta sina politiska krig mot Israel.

Redan regeringens offentliggörande att man vill ändra folkrätten kommer dess fiender att kasta fram som bevis för att Israel bröt mot lagen.

Israels fiender använder skickligt sina stora diplomatiska möjligheter att driva sina viktigaste mål. Israel borde använda sina magra diplomatiska befogenheter att göra samma sak genom att gå på en offentlig diplomatisk offensiv mot kriminaliseringen av Israel och mot det internationella samfundets kapitulation inför Iran. Ett bra första steg i den riktningen skulle vara att sluta använda våra begränsade befogenheter på ett sätt som utvidgar våra fienders fördelar över oss.

Ursprungligen publicerad i The Jerusalem Post.

DN681 DN476 DN603 SvD601 SvD985 SvD521 vg746 vg749 vg497 db730 DN878 AB559 D931 BLN170 B169 HD D882 SvD963 GP K997 DN585 |

.
Ahmadinejad antisemitism antisionism Caroline Glick folkrätt FN Goldstone Gaza Hamas Iran islamism Israel judar Kärnvapen Lieberman Mellanösternkonflikten Netanyahu Obama terrorism UNHRC USA ...

Tags: anti-Semitism, FN, Goldstone, Hamas, Iran, islamism, Israel, kärnvapen, Netanyahu, Obama, USA

Iran: “Attackerar USA spränger vi Israel i bitar!”

Oct 10

Posted by admin in Mellanöstern | 2 Comments

En av de högsta talesmännen för den iranska terror-regimen, Mojtaba Zolnour, har just uttalat sig, se Jerusalem Post, Arutz7, Ynews, Reuters. “Attackeras vi av USA [eller Israel] spränger vi hjärtat av Israel!”

Hur är det, förhandlar vår senaste Nobelfredspristagare fortfarande med denna terror-regim? Eller har han, efter detta pris erhållet för vad han gjorde och snackade den första veckan på jobbet, beslutat sig för att kontemplera i ett kloster på ett avläget berg? Man kan ju alltid hoppas – det är det fredligaste han skulle kunna göra.

Vad är hjärtat av den Zionistiska Entiteten för en mullah? Ramle – den första arabiska huvudstaden efter den arabiska invasionen 638? Eller al Aksa väl? Denna bysantinska kyrka tillägnad Santa Maria fick korset utbytt mot en halvmåne, men inte mycket mer. Fortfarande kyrka när Muhammed flög dit på en magisk häst mitt i natten. Det måste ha varit en syn för gudar!

Juniper Cobra militärövning

Chanserna för Iran skrev jag om på denna länken. 12-16 oktober håller Israel och USA en övning tillsammans, som jag skrev på den länken (se också länk1 länk2 länk3 länk4 ). Chansen för att en ranglig missil från Iran ska klara det molnet av försvar, är minimalt – dessutom har Israel några [potentiellt] kärnvapenbärande ubåtar.

USA gör sej redo till action

Anyway – mer än hälften av USA:s befolkning står bakom en bombning av Irans kärnvapenproduktion. Även denna länk. Obama börjar inse att hans ursprungliga stategi att prata sej igenom 4 års leende inte har slagit så väl ut. Har inte slagit alls. Inte någonstans utom i Norge.

USA har ökat på sin beställning av super bunker busters – bomber som kan gå sådär 60 meter ner innan de smäller. Kongressen har lite diskret gett $68 miljoner till projektet, för 10 smällare. Ska väl räcka till både Iran och Nordkorea.

Klarar Israel av Iran?

Ja……. Här en intressant artikel:

Israel’s Air & Missile Forces Could Wipe out Iran’s Nuclear Sites
DEBKA-Net-Weekly Exclusive Updated by DEBKAfile

May 17, 2009

The detailed report compiled by the Center for Strategic & International Studies (CSIS) in Washington last month, complete with graphs and diagrams, has been reprinted in thousands of copies in Tehran. It is compulsory reading for its intelligence and Revolutionary Guards personnel because the Study on a Possible Israeli Strike on Iran’s Nuclear Development Facilities concludes that the Jewish state has all the resources necessary for a successful strike.

When asked recently, Adm. Mike Mullen, Chairman of the Joint US Chiefs of Staff, agreed with this estimate. This week, president Shimon Peres and prime minister Binyamin Netanyahu both said that if diplomacy failed to halt Iran’s nuclear activities, Israel would be left with no option other than the military one. And Tuesday, April 14, theNew York Times quoted an Israeli official as saying that Jerusalem would give the Obama administration until late 2009 to stop Iran’s uranium enrichment projects; after that, Israel will be forced to act.

Tehran responded with a complaint to the UN Security Council demanding that Israel be condemned for “its threats against a sovereign state.

“For the past three years, US military and intelligence sources have used attributed and leaked assessments to the American media to emphasize that such an operation is beyond Israel’s capabilities because of the nuclear facilities’ wide distribution across Iran. At best, they maintained, the Israeli Air Force might knock out a few Iranian nuclear installations, but only enough to put Iran’s nuclear drive temporarily on hold.

The CSIS paper refutes this assessment and maintains there is no need to destroy dozens or hundreds of sites; the destruction of seven to nine targets would be enough to cripple the Iranian program, and lists them as follows:

1. Lashkar A’bad, site of secret uranium enrichment plants in the north near the Turkish border.

2. Tehranb, for the central laboratory for developing atomic armaments as well as more uranium enrichment facilities.

3. Arak, in central Iran, where a heavy water plant is under construction to manufacture plutonium for weapons.

4. Isfahan, in central Iran, near which a small research reactor and a cluster of laboratories for uranium enrichment, centrifuges and weapons development, are situated.

5. Natanz, the main center for uranium enrichment.

6. Ardekan, at the southern tip of Iran, where more uranium enrichment facilities are located.

7. Saghand, Iran’s main uranium mining region.

8. Bushehr, on the Persian Gulf shore, Iran’s biggest nuclear reactor built by Russia.

9. Gachin, near the Strait of Hormuz, the site of more uranium mines and enrichment facilities.

Complicated tables set forth an array of technical details showing how many PG bombs Israeli Air Force F16I or F15F bomber-fighter planes can carry, how much fuel is needed to reach their Iranian targets, and at what stage of their return journey they would need to refuel.

This think tank finds Israel has enough aircraft as well as the necessary intelligence and electronic resources for the task – contrary to previous estimates.

The authors propose three attack routes for a potential Israeli operation against Iran: an eastern route over Saudi Arabia; a central route over Iraq, and a northern route over Turkey, Syria and northern Iraqi Kurdistan. They point to the third as Israel’s best option in view of the superiority of its electronic warfare (EW) capabilities.

This is the first time a detailed and accurate description of these capabilities, and a description of how they were put to use in the Israeli raid on the North Korean-built plutonium reactor in Dar az-Zawr, Syria, on September, 2007, has ever been published.

Jag är helt övertygad om att det finns någon läskunnig i Obamas stab som också har läst rapporten och plötsligt insett att det inte ser bra ut för världen om Obama sitter på sin tron medan Israel gör jobbet helt ensam och får äran ensam. Tänk dej Bildt tvingad att ge Nobelpriset till Netanyahu………

Ahmadinejad antisemitism antisionism Bildt Iran islamism Israel Jerusalem judar Kärnvapen Mellanösternkonflikten Netanyahu Obama terrorism USA ....

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, Iran, Israel, Netanyahu, Obama

Netanyahus tal till FN:s generalförsamling

Sep 25

Posted by admin in Israel | No Comments

Last update – 23:24 24/09/2009

Premiärminister Benjamin Netanyahus tal till FN: s generalförsamling 24 sept 2009

Maskinöversatt + lite fix från länk

För nästan 62 år sedan erkände FN judarnas rätt, ett gammalt folk 3.500 år gammalt, till en egen stat i sina förfäders hemland.

Jag står här i dag som premiärminister i Israel, den judiska staten, och jag talar till er för mitt land och mitt folk.

FN grundades efter blodbadet under andra världskriget och Förintelsens fasor. Det var med uppdrag att förhindra en upprepning av sådana fruktansvärda händelser.

Ingenting har underminerat det centrala uppdrag mer än de systematiska angreppen på sanningen. I går stod Irans president just i detta podium och spydde ut hans senaste antisemitiska gormande. Bara några dagar tidigare hävdade han återigen att Förintelsen är en lögn.

Förra månaden gick jag till en villa i en förort till Berlin kallad Wannsee. Där, den 20 januari 1942, efter en rejäl måltid, träffades högre nazistiska tjänstemän och bestämde hur utrota det judiska folket. Det detaljerade protokollet från detta möte har konserverats genom successiva tyska regeringar. Här är en kopia av detta protokoll, där nazisterna utfärdat anvisningar om hur vi skall genomföra utrotningen av judarna.

Är detta en lögn?

En dag innan jag var i Wannsee, fick jag i Berlin de ursprungliga byggnadsplanerna för Auschwitz-Birkenau koncentrationsläger. Dessa planer är signerade av Hitlers ställföreträdare, Heinrich Himmler själv. Här är en kopia av planerna för Auschwitz-Birkenau, där en miljon judar mördades.

Är även detta en lögn?

I juni besökte president Obama i Buchenwald. Var President Obamas hyllning en lögn?

Och hur är det med Auschwitz överlevande vars armar fortfarande bär de tatuerade nummer brändes in på dem av nazisterna? Är dessa tatueringar en lögn? En tredjedel av alla judar omkom i detta eldhav. Nästan varje judisk familj har drabbats, inklusive min egen. Min hustrus farföräldrar, hennes fars två systrar och tre bröder, och alla mostrar, farbröder och kusiner mördades alla av nazisterna. Är det också en lögn?

Igår talade den man som kallar Förintelsen lögn, från detta podium. Till dem som vägrade att komma hit och till dem som lämnade det här rummet i protest,jag berömmer dig. Du stod upp för moralisk klarhet och du tog heder till era länder.

Men till de som lyssnade på denna Förintelseförnekare säger jag åt mitt folk, det judiska folket, och anständiga människor överallt: Har du ingen skam?Har ni ingen anständighet?

Enbart sex decennier efter Förintelsen, ger du legitimitet åt en man som förnekar att mordet på sex miljoner judar ägt rum och löften att utplåna den judiska staten.

Vilken skam! Vilket hån mot FN:s stadga!

Kanske några av er tror att mannen och hans förhatliga regim hotar enbart judarna. Du har fel.

Historien har visat oss gång på gång att det som börjar med attacker mot judarna så småningom drabbar många andra.

Denna iranska regimen drivs av en extrem fundamentalism som brast ut i världen fö trettio år sedan efter att ha legat vilande i århundraden.

Under de senaste trettio åren har denna fanatism svept världen med ett mordiskt våld och kallblodig opartiskhet i sitt val av offer. Dert har känslolöst slaktat muslimer och kristna, judar och hinduer och många andra. Även om det består av olika avareter, anhängare av denna oförsonliga tro försöker återföra mänskligheten till medeltiden.

Varhelst de kan, inför de ett bakåtsträvande samhälle där kvinnor, minoriteter, homofiler eller någon som inte anses vara en sann troende är brutalt underkuvade. Kampen mot denna fanatism ställer inte tro mot tro eller civilisation mot civilisation.

Det ställer civilisationen mot barbariet, 2000-talet mot det 9: e århundradet,de som helgar liv mot de som glorifierar döden.

9: e århundradets primitivism borde inte vara någon match för utvecklingen av 2000-talet. Tjusningen med frihet, teknologins kraft, räckvidden hos våra kommunikationer borde lätt vinna. I slutändan kan det förflutna inte triumfera över framtiden. Och framtiden erbjuder alla nationer storartade hopp. Framstegstakten växer exponentiellt.

Det tog århundraden för att komma från tryckpressen till telefonen, några få årtionden från telefonen till datorn, och bara några år att komma från datorn till Internet.

Vad som verkade omöjligt för några år sedan är redan föråldrat, och vi kan knappt förstå alla förändringar som är på väg. Vi kommer att knäcka den genetiska koden. Vi kommer att bota de obotliga. Vi förlänger våra liv. Vi hittar ett billigt alternativ till fossila bränslen och städar upp planeten.

Jag är stolt över att mitt land Israel är i spetsen för dessa framsteg med ledande innovationer inom naturvetenskap och teknik, medicin och biologi, jordbruk och vatten, energi och miljö. Dessa nyheter i världen erbjuder mänskligheten en solbelyst framtid med oanade löften.

Men om de mest primitiva fanatism kan få det mest dödliga vapen, kunde historiens marsch vändas för en tid. Och liksom den slutliga segern över nazisterna, kommer kraftern i framsteg och frihet att råda först efter fruktansvärda offer i blod och levnadsvillkor att utkrävas av människan. Därför är det största hotet som världen står inför i dag äktenskapet mellan religiös fanatism och massförstörelsevapen.

Den mest brådskande utmaningen för detta organ är att förhindra tyrannerna i Teheran från att skaffa kärnvapen. Är medlemsstaterna i FN redo för denna utmaning? Kommer det internationella samfundet att stå upp emot en despotism som terroriserar sitt eget folknärm de modigt står upp för sin frihet?

Kommer den att vidta åtgärder mot diktatorer som stal ett val i fullt dagsljus och sköt ner iranska demonstranter som dog på gatorna kvävda i sitt eget blod? Kommer det internationella samfundet att omintetgöra världens mest skadliga sponsorer och utövare av terrorism?

Framför allt – kommer det internationella samfundet att stoppa terrorismregimen i Iran från att utveckla kärnvapen, vilket hotar freden i hela världen?

Det iranska folket står modigt upp för denna regim. Människor med god vilja i hela världen stå med dem, liksom de tusentals som har protesterat utanför denna sal. Kommer FN att stå på deras sida?

Mina damer och herrar,

Juryn är fortfarande ute när det gäller FN, och den senaste tidens tecken är inte uppmuntrande. Hellre än att fördöma terrorister och deras iranska beskyddare, har vissa här fördömt deras offer. Det är precis vad en färsk FN-rapport om Gaza gjorde, falskeligen jämställde terroristerna med dem de riktar sig till.

Under åtta långa år avfyrade Hamas från Gaza tusentals missiler, granater och raketer på närliggande israeliska städer. År efter år, eftersom dessa missiler medvetet sköts på våra civila, inte en enda FN-resolution fördömde dessa brottsliga angrepp. Vi hörde ingenting, absolut ingenting från FN: s råd för mänskliga rättigheter, det falska namnet på en institution om det någonsin funnits ett.

Under 2005 hoppades vi att främja fred, Israel drog sig ensidigt från varje tum av Gaza. 21 bosättningar demonterades och gjorde över 8000 israeler hemlösa. Vi fick inte fred. Istället fick vi en iranskuppbackad terror 80 km från Tel Aviv. Livet i israeliska städer nära Gaza blev en mardröm. Du förstår, Hamas raketattacker inte bara fortsatte, utan ökade tiofaldigt. Återigen var FN tyst.

Slutligen, efter åtta år av denna ständiga angrepp, var Israeltill sist tvingat att reagera. Men hur skulle vi ha reagerat? Tja, det är bara ett exempel i historien på tusentals raketer som avfyras på ett lands civilbefolkning. Det hände när nazisterna översköljde brittiska städer med raketer under andra världskriget. Detta gjorde att de allierade utplånade tyska städer med hundratusentals offer. Israel valde att svara annorlunda. Inför en fiende som begår en dubbel krigsförbrytelse genom att beskjuta civilbefolkningen medan de gömmer sig bakom sin egen civilbefolkning Israel utförde kirurgiskaangrepp mot raketramperna.

Det var ingen lätt uppgift, eftersom terroristerna avfyrade missiler från bostäder och skolor, med moskéer som vapendepåer och transport av sprängmedel i ambulanser. Israel försökte däremot att minimera förlusterna genom att uppmana palestinska civilpersoner att utrymma de områden som berördes.

Vi släppte otaliga flygblad över deras hem, skickade tusentals textmeddelanden och kallade tusentals mobiltelefoner för att be folk att lämna. Aldrig har ett land gått till sådana extraordinära åtgärder för att förflytta fiendens civilbefolkning från attackpunkterna.

Trots att i har ett så tydligt fall av angripare och offer, beslöt FN: s råd för mänskliga rättigheter att fördöma Israel. En demokratisom lagligtförsvarar sig mot terrorn blir moraliskt hängd av detta råd och döms på förhand.

Genom dessa förvridna normer skulle FN: s råd för mänskliga rättigheter har dragit Roosevelt och Churchill till förhörsbåset som krigsförbrytare. Vilken förvridning av sanningen. Vilken avart av rättvisa.

Delegater FN

Kan du acceptera denna fars?

För om du gör det, återgår FN till sina mörkaste stunder, när den värsta förbrytarna mot de mänskliga rättigheterna satt till doms mot laglydiga demokratier, när sionismen vart liktydigt med rasism och när en automatisk majoritet kunde hävda att jorden är platt .

Om denna församling inte förkastar denna rapport, skulle det skicka ett meddelande till terrorister överallt: Terror betalar sig, om du startar dina attacker från tättbefolkade områden, kommer du att vinna immunitet. Och genom att fördöma Israel, skulle detta organ ge dödsstöten emot fred. Här är varför.

När Israel lämnade Gaza, hoppades många att robotattackerna skulle upphöra. Andra trodde att det åtminstone skulle ge Israel ha internationell legitimitet att utöva sin rätt till självförsvar. Vilken legitimitet? Vad självförsvar?

Samma FN som hurrade när Israel lämnade Gaza och lovade att stödja vår rätt till självförsvar anklagar oss nu? Mitt folk, mitt land – för krigsförbrytelser?Och för vad? Att agera ansvarsfullt i självförsvar. Vilken parodi!

Israel försvarade sig med all rätt mot terror. Denna partiska och orättvisa rapport är ett tydligt test för alla regeringar. Kommer du att stå med Israel eller kommer du att stå med terroristerna?

Vi måste veta svaret på den frågan nu. Nu och inte senare. För om Israel återigen uppmanas att ta större risker för fred, måste vi idag veta att du kommer att stå med oss i morgon. Bara om vi har förtroende för att vi kan försvara oss själva kan vi ta ytterligare risker för fred.

Mina damer och herrar,

Hela Israel vill ha fred.

Varje gång en arabisk ledare verkligen velat ha fred med oss, har vi fred. Vi slöt fred med Egypten som leddes av Anwar Sadat. Vi slöt fred med Jordanien under ledning av kung Hussein. Och om palestinierna verkligen vill ha fred kommer jag och min regering, och Israels folk att sluta fred. Men vi vill ha en verklig fred, en försvarbar fred, en varaktig fred. År 1947 röstade denna församling att skapa två stater för två folk, en judisk stat och en arabisk stat. Judarna accepterade resolutionen. Araberna förkastade den.

Vi uppmanar palestinierna att äntligen göra vad de har vägrat att göra i 62 år: Säg ja till en judisk stat. Precis som vi ombeds att erkänna en nationalstat för det palestinska folket, måste palestinierna uppmanas att erkänna nationalstaten för det judiska folket. Det judiska folket är inte främmande erövrare i landet Israel. Detta är våra förfäders land.

Skrivet på väggarna utanför denna byggnad är den stora bibliska visionen om fred: “Nation skall inte lyfta svärd mot nation. De skall ej lära sig krig längre.”Dessa ord yttrades av den judiska profeten Jesaja för 2.800 år sedan när han gick i mitt land, min stad, i bergen i Judéen och på gatorna i Jerusalem.

Vi är inte främmande för detta land. Det är vårt hemland. Så djupt förbundna som vi är till detta land, inser vi att även palestinierna lever där och vill ha en egen bostad. Vi vill leva sida vid sida med dem, två fria folk som lever i fred, välstånd och värdighet.
Men vi måste ha säkerhet. Palestinierna skall ha alla befogenheter att styra sig själva utom ett fåtal rättigheter som skulle kunna äventyra Israel.

Därför måste en palestinsk stat vara demilitariserad. Vi vill inte ha ett annat Gaza, en annan iranskstödd terrorbas som gränsar till Jerusalem och som placrar sig på kullarna några kilometer från Tel Aviv.

Vi vill ha fred.

Jag tror att en sådan fred kan uppnås. Men bara om vi rullar tillbaka de terrorkrafter, ledda av Iran, som syftar till att omintetgöra fred, utplåna Israel och störta världsordningen. Den fråga som världssamfundet står inför är om man är beredd att möta dessa styrkor eller acceptera dem.

För över sjuttio år sedan beklagade Winston Churchill vad han kallade “bekräftade omöjligheten att lära mänskligheten,” den olyckliga vanan hos civiliserade samhällen att sova tills faran är ovanpå dem.

Churchill begrät vad han kallade “brist på förutseende, oviljan attagera medan detta är enkelt och effektivt, avsaknaden av klart tänkande, att sitta och prata, tills självbevarelsedriften plötsligt blir akut.”

Jag talar här i dag i hopp om att Churchills bedömning att “omöjligheten att undervisa mänskligheten” är fel denna gång.
Jag talar här i dag i hopp om att vi kan lära av historien – att vi kan förebygga faran i tid.

I andan av de odödliga ord som sades till Joshua för mer än 3000 år sedan, låt oss vara starka och vid gott mod. Låt oss möta denna fara, trygga vår framtid och, om Gud vill, skapa en varaktig fred för kommande generationer

Ahmadinejad antisemitism antisionism Abbas Fatah FN Gaza Iran islamism Israel judar Judeen Samarien Kärnvapen Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu palestinska myndigheten terrorism tvåstatslösning Västbanken ....

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, FN, Iran, Israel, Netanyahu

“Moderata” Abbas’ terroristkarriär

Sep 17

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Läser man dagens mer eller mindre israelrelaterade nyheter är det tre som man kan reagera på.

Al Qaeda är aktivt, har gjort uttalanden om hot mot civila västerlänningar som vågar uppenbara sej i Afghanistan. Om man skulle hämnas och kidnappa några hundra tusen civila muslimer som uppenbarar sej i Europa och säga att det är i protest?

Al Qaidas Big Daddy, bin Laden, är sisådär tre gånger mer populär än Obama bland palestinaaraberna – alltid en förbindelselänk…… Abbas och gänget talade nyligen med Iran för att få hjälp att göra ingenting för att få allt de pekar på.

Jag såg att Carter har hävt upp sin ljuva stämma och säger att det är rasism att tala emot Obama. OK, vad vill Carter säga – att negrer ÄR dumma och att man får ha överseende med det?……. verkar nästan så! Nä, jag säger inte så! De flesta är betydligt smartare än Carter.

Terrorstaten

Kortfattad översättning/recension av redanstående artikel “State of Terror” av Yoram Ettinger.

Idén att en palestinsk stat kan leda till en varaktig fred i Mellanöstern har blivit en diplomatisk besatthet för amerikanska [och andra] beslutsfattare. Att åstadkomma en sådan stat har blivit något slags Holy Grail, mirakellösning på alla problem i Mellanöstern. Faktum är att det inte på något sätt skulle resultera i fred och stabilitet i regionen och förvandla den till en än farligare plats än den redan är. Ironiskt nog är USA:s envetna stöd för en regim som först leddes av Arafat och nu av Abbas, som omedelbart, som stat, skulle alliera sig med länder som Iran och skada amerikanska, israeliska och även arabiska intressen.

Abbas [Abu Mazens] historia – en man som av USA kallas “fridfull ledare” – ger oss en tydlig bild av dilken stat han skulle åstadkomma. Han examinerades från Moskva Universitet (doktorerade i en avhandling benämnd “Förintelseförnekelse”) och med KBB-träning, skötte han logistiken vid Munchenmassakern av elva israeliska idrottsmän år 1972. Han var arkitekt för PLO:s band med hårdhudade kommunistiska regimer fram till 1989 och sedan 1993 en serie överenskommelser mellan PLO och Hamas. 1950, 1966 och 1970 tvingades han fly från Egypten, Syrien respektive Jordanien för undergrävande verksamhet. Under sjuttio- och åttiotalen deltog han i PLO:s strävan att fälla den kristna regeringen i Beirut, vilket resulterade i Syriens invasion av Libanon 1976 och en serie av inbördeskrig, som resulterade i 200.000 döda och hundratals tusen flyktingar. Som Arafats förtrogna och närmaste medarbetare i över 50 år, tills Arafats död, var han den huvudsakliga konstruktören av hatundervisningen som producerade terrorister på löpande band. 1990 samarbetade han med Saddam vid invasionen av Kuwait trots detta lands unika gästfrihet för 400.000 PLO-anslutna palestinaaraber.

Detta är inte historien om en fredsmäklare och PLO’s meritlista av mellanarabiskt förräderi, icke-uppfyllande av avtal, korruption, undertryckande och terror indikerar ingalunda en fridfull palestinsk stat i framtiden. Sedan PLO drog på sej en ytlig fernissa 1993, att det hade övergått från terrororganisation till PA, “Palestinska Auktoriteten”, som styrdes av PLO-män utbildade på terrorbaser i Irak, Jemen, Sudan, Libanon, Syrien och Tunisien har blivit ett drivhus för terroristtaktik, som har exporterats till Irak, Afghanistan, England, Spanien och andra länder.

PLO:s självständighet i Jordanien 1968-70 och Libanon 1970-82 gav träning och inspiration till internationella terrororganisationer, introducerade den första vågen av flygkapningar av passagerarplan och underlåttade mordet av 300 amerikanska marinsoldater 1983 i Beirut. 1993 – då PLO uppnådde berömmelse [Oslo minns du?] markerade också en våg av anti-amerikansk islamsk terrorism, från den första attacken mot World Trade Center 1993 fram till attackerna den 11 september.

Den föreslagna palestinska staten skulle vara destruktiv för USA:s arabiska allierade och stödja dess rivaler och fiender. Staterna i Mellanöstern vet detta. När Israel och Jordanien skrev fredsavtal 1994 bönade och bad några av toppkillarna i den jordanska armén Israel att aldrig skapa en palestinsk stat väster om Jordanfloden då det skulle förstöra det pro-USA Jordanien. PLO anser att Jordanien är en del av dess “palestina”. USA kan inte både supporta Jordanien och en palestinsk terrorstat.

Än mer bekymmersamma är banden mellan PLO och Iran. PLO var en av Khomeinis tidigaste allierade när han störtade shahen av Iran 1979. Efter det att Abu Mazen valdes som ra’ees (“president”) 2005 var bland hans första resor till Teheran och Damaskus. En palestinsk stat skulle förlänga Irans terroristarm, och underlätta undergrävande verksamhet mot pro-västliga arabiska regimer. Det skulle också hjälpa Irans underrättelsetjänst och militära operationer i området inklusive utnyttjande av hamnen i Gaza.

En palestinsk stat skulle vara en medvind för revolterande terrorister i Irak. Med sin långa historia av förbindelser med rysk underrättelsetjänst skulle det förse Ryssland, och kanske även Kina och Nordkorea med ett fotfäste i Medelhavsområdet till stort förfång för vitala amerikanska intressen. Den ökade islamistiska och antiamerikanska tone i Abu Mazens media och skolböcker visar att en palestinsk stat skulle exportera terrorism till Egypten, Saudiarabien ch andra Gulfstater.

Den amerikanska administrationens långa och envetna strävan att få den palestinaarabiska ledningens ansikte att se lite mildare ut ändrar inte på det faktum att en palestinsk stat skulle vara en avsevärd förstärkning av terrorismen i området. USA:s envetna strävan åt detta hållet betyder direkt självmord för dess Mellanösternpolicy.

State of Terror

By: Yoram Ettinger
FrontPageMagazine.com | Wednesday, August 26, 2009

The idea that a Palestinian state can lead to enduring peace in the Middle East has become a diplomatic obsession for American policy makers. Bringing such a state into being has become the equivalent of finding the Holy Grail. In fact, however, a Palestinian state would not only fail to bring peace and stability to the region, but would make it an even more dangerous place than it already is. And ironically, given its adamant backing for a government that would have been led by Yasser Arafat and now would be headed by Abu Mazen, U.S. support for the creation of “Palestine,” which would immediately ally itself with and become a client of rivals and enemies of America such as Iran, would harm American, Israeli, and even Arab interests.

The history of the PLO’s Abu Mazen – who is hailed by the US administration as a peaceful leader – tells us something important about the likely character of a Palestinian state. As a graduate of Moscow University (Ph.D. thesis: Holocaust Denial) and a beneficiary of KGB training, he managed the logistics of the Munich Massacre of eleven Israeli athletes in 1972. He was the architect of PLO ties with ruthless communist regimes until 1989 and, since 1993, a series of PLO accords with Hamas. In 1950, 1966 and 1970, he was forced to flee Egypt, Syria and Jordan, respectively, for subversive activities. During the 1970s and 1980s he participated in PLO attempts to topple the Christian regime in Beirut, which resulted in the 1976 Syrian invasion of Lebanon and a series of civil wars, causing close to 200,000 deaths and hundreds of thousands of refugees. As Yasser Arafat’s confidante and first deputy for over fifty years until Arafat’s death, Abu Mazen is one of the engineers of contemporary Palestinian hate education, which has become a production line for terrorists. In 1990, he collaborated with Saddam Hussein’s invasion of Kuwait, despite the Gulf country’s unique hospitality to 400,000 PLO-affiliated Palestinians.

This history is not that of a peace maker, and the PLO’s track record of inter-Arab treachery, non-compliance, corruption, repression and terrorism does not give evidence of peaceful Palestinian state of the future. Since its makeover from a terrorist organization to a semi-independent entity in 1993, the Palestinian Authority, which has been led by PLO graduates of terrorist bases in Iraq, Yemen, Sudan, Lebanon, Syria and Tunisia, has become an incubator for terrorist tactics, which have been exported to Iraq, Afghanistan, England, Spain and other countries.

The 1968-70 and 1970-1982 PLO autonomy in Jordan and in Lebanon respectively provided training and inspiration for scores of international terror organizations; introduced the first wave of commercial aircraft hijackings; and facilitated the murder of 300 US Marines in the 1983 attack on the US Embassy and Marine Headquarters in Beirut. The year 1993 – when the PLO catapulted to prominence – marked a wave of anti-US Islamic terrorism, starting with the first bombing of the World Trace Center in 1993 and ending with the September 11 attacks.

The proposed Palestinian State would inflict destruction upon America’s Arab allies and would enhance the fortunes of its rivals and enemies. Other states in the region know this. During the October 1994 signing of the Israel-Jordan peace treaty, top commanders of the Jordanian military urged their Israeli counterparts to stop short of a Palestinian state west of the Jordan River, “lest it destroy the [pro-US] Hashemite regime east of the River.” Home to the largest Palestinian community in the world, Jordan is considered by the PLO to be Palestinian land. Why would the US support the Hashemite regime on one hand, but doom it to oblivion, by promoting a Palestinian State, on the other?

Even more worrisome are the ties between the PLO and Iran. The PLO was one of the earliest allies of the Ayatollah Khomeini when he toppled the Shah of Iran in 1979. After his 2005 election to the chairmanship of the Palestinian Authority, Abu Mazen’s first visits were to Teheran and Damascus. A Palestinian state would extend Iran’s long terrorist arm, facilitating subversive operations against pro-Western Arab regimes. It would also enable Iran to enhance its intelligence and military operations in the region, including port facilities in Gaza.

A Palestinian State would be a tailwind to insurgent terrorists in Iraq. With its long record of connections to Soviet intelligence, it would provide Russia and possibly China and North Korea with a foothold in the eastern flank of the Mediterranean at the expense of vital US interests. The increasingly Islamist and anti-US direction of Abu Mazen’s educational and media efforts indicates that a Palestinian state would export terrorism to Egypt, Saudi Arabia and other Gulf states.

The long and determined effort by American administrations to soften the Palestinian Authority’s harsh features cannot change the fact that a Palestinian State would add fuel to the fire of terrorism in the region. In tying its fortunes to the creation of such a state, the United States may be signing a suicide note for its Middle East policy.

Ambassador Yoram Ettinger served as Minister for Congressional Affairs at Israel’s Embassy in Washington and Director of Israel’s Government Press Office, in addition to other posts. He speaks frequently on U.S. college campuses about the conflict in the Middle East.

SvD453 SvD729 SvD865 DN574 DN414 DN522 DN856 db498 db147 vg849 vg853 |

antisemitism antisionism araber Abbas Arafat Fatah Hamas Iran islamism Israel judar m ediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Obama palestinska myndigheten palestinier terrorism tvåstatslösning USA Västbanken ....

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Arafat, Fatah, Iran, islam, islamism, Israel, mediakritik, Netanyahu, Obama, tvåstatslösning, USA, Västbanken

Obama drar Netanyahu vänsterut, många i Likud protesterar. Shalit?

Sep 5

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Att Obongo (som han allt mer kallas) har lyckats med exakt 0% av vad han har förutsatt sig att göra de första veckorna av sin regim – lär ingen ha missat. Liksom fler och fler bilder på internet i denna stilen.

Han har inte öppet krävt ett dugg av Abbas och palestinaaraberna (eller Nordkorea eller Iran eller Syrien). Lite mera i skymundan ger han bidrag för att alltmer arabisera området. Just nu betalar USAID för att sätta ut arabiska vägskyltar i Judéen/Samarien – även de områdena som enligt Osloöverenskommelsen tillhör område C, helt israel-kontrollerat fram till en genuin fred, då ingenmansland som Jordanien illegalt ockuperade 1948-67 slutgiltigt ska få statlig ägare – ingen vet vem. En av topparna inom USA:s hjälporganisation USAID, Howard Sumka, berättade att det var en del av Obamas plan att pressa fram en palestinsk stat i den arabiska dagstidningen Al-Hayat .

Obongo har redan bestämt att Jerusalem är Abbas huvudstad. Om du går till det amerikanska konsulatet i Jerusalem, http://jerusalem.usconsulate.gov/ observerar du snabbt att det, trots att det är placerat i Israels huvudstad, är helt och hållet riktat gentemot araber i Judéen/Samarien – de har sidor på arabiska men inte hebreiska. OK, det talas om att det också är för amerikanska medborgare i Fatahland, men de kan förstås lika väl ta bussen till Tel Aviv – fler befinner sig redan där än i Jerusalem.

Vi vet också att Obama har den amerikanska generalen Dayton att bygga upp en palestinaarabisk armé som han ska ha färdig att döda judar med om två år: “last Friday, Yediot Aharonot reported that at a recent lecture in Washington, US Lt.-Gen. Keith Dayton, who is responsible for training Palestinian military forces in Jordan, indicated that if Israel does not surrender Judea and Samaria within two years, the Palestinian forces he and his fellow American officers are now training at a cost of more than $300 million could begin killing Israelis.”

Likud protesterar

De flesta av Likuds ministrar protesterar nu mot Netanyahus ödmjukande inför Obongo. I stället för att följa väljarnas önskningar försöker nu Netanyahu kompromissa mellan vad dessa vill, d.v.s. Likud och partier till höger därom, och vad Abbas/Obongo vill….. Ganska makabert och israelerna börjar tröttna på det. Inte många israeliska regeringar har suttit hela valperioden.

EU-mötet

Inga elementära fakta spelar någon roll: EU försöker ändå att nu tuffa till sej i skuggan av denna intellektuella bjässe, och pressa än mer på Israel att lyda Obongo, självklart inte några slags planer på att pressa Abbas på ett dyft. Han verkar vara någon slags oberörbar ärkeängel liksom Arafat var tills han dog på AIDS-sjukhuset i Frankrike. Bildt har i förväg sagt att han vägrar säga något emot antisemitism. Globalsecurity.org påminner om Bildts ord tidigare: Bildt angered Israel in the spring when he noted that “there can be no more peace without Hamas than there can be peace without [Prime Minister Binyamin] Netanyahu.” Jag hade skrattat om Bildt inte får visum till Israel för sitt kommande endagarsbesök, och skyller det på “jag hade inte tid”….

Amerikanska kongressledamöter uppmanar EU att starkt fördöma den antisemitiska artikeln i Aftonbladet.

“But with freedom of the press comes responsibility. And when major press outlets fail to meet their responsibility, and instead raise the specter of racism or anti-Semitism, then public officials are duty bound to speak out and condemn such blatant falsehoods. I commend Sweden’s Ambassador to Israel for fulfilling this duty.”

Meanwhile, on Thursday, additional U.S. officials wrote a letter to Sweden’s prime minister, urging him to condemn the article.

Ingen tycker om palestinaaraberna

Förenade arabemiraten slänger ut dom.

Jordanien slänger ut dom.

Kuwait slängde ut dom.

Varför litar ingen på dom? För att de aldrig någonsin håller ingångna löften? Men varför skulle de – de får betalt ändå.

Shalit

Några svenska tidningar har fått för sej att det är dags för Hamas att släppa Shalit. TT har väl berättat för dom att Spiegel har sagt att några tyskar försöker förhandla med Hamas om frigivning. Jag tror självklart inte ett ögonblick på detta tills tyskarna, Röda Korset, Amnesty, HRW … har träffat en levande Shalit, och jag tror inte Netanyahu är lika korkad som Olmert och ger upp mördare för ett lik. Netanyahu säger själv att det bara är löst prat att något är i faggorna. Är något i faggorna är det att Hamas’ högsta diktator har åkt till Egypten för att få dom att öppna gränsen till Gaza, utan att Hamas ska behöva göra ett skvatt. Mer på denna länken.

SvD729 D023 DN167 24 AB439 DN196 DN680 SvD211 |

antisemitism antisionism araber Abbas Bildt bosättare bosättningar EU Fatah Hamas Israel Jerusalem judar mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Obama palestinska myndigheten Shalit Sverige terrorism tvåstatslösning USA Västbanken ....

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, Netanyahu, Obama

Första US-presidenten på länge som inte är livrädd för terrorister.

Aug 26

Posted by admin in Israel | No Comments

Titta först på denna videon! Move US Embassy to Jerusalem.

Där var ett kongressbeslut 1995 att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till israels huvudstad, Jerusalem. Varenda president därefter har varit livrädd för araberna och skjutit upp beslutets verkställande halvår efter halvår – självklart också krypto(?)muslimen Obongo, som inte har gjort ett skvatt positivt för Israel, utan gjort sitt bästa för att såga av de sedan länge goda förbindelserna.

Denna frågan om ambassad i Jerusalem – just nu är där ett amerikanskt konsulat som ENBART RIKTAR SIG TILL ARABER! Förutom amerikaner som är på Västbanken, judar får gå till Tel Aviv. Det är som om Obama redan har givit hela Israels huvudstad till araberna, mycket avsiktligt. Gå och titta på http://jerusalem.usconsulate.gov/ – man kan få texten på arabiska men inte hebreiska – i Israels huvudstad.

Nästa möjlighet har just rest omkring fyra dagar i Israel, Huckabee, och mycket klart i ovanstående video sagt att han inte är lika velig som de senaste presidenterna utan lovar att flytta ambassaden om han blir vald som president 2012. Han är en av republikanernas presidentkandidater, liksom i förra omgången och anses ha god chans att vinna.

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1249418638530&pagename=JPost/JPArticle/ShowFull Huckabee: 2-state solution unrealistic.

Netanyahu har nämnt ordet 2-statslösning – som många påpekar. De glömmer alla villkoren, nämligen hela Vägplanen från början till slut, full med villkor för både jude och arab, att tagas steg för steg och parallellt. Abbas har inte ens tagit ingångsvillkoren, att totalt stoppa all hatpropaganda och eliminera Fatahs Konstitution som idag enbart går ut på att se till att Israel elimineras. Alla palestinaarabiska skolor kör fortfarande med en fantasikarta över “Palestina” som omfattar hela Israel, alla israeliska städer är “palestinska städer” och efter Fatahs kongress, så favoriserad av den svenska vänstern och Sahlin, en som förstärkte deras ointresse av några som helst kompromisser, de måste ha hela Jerusalem innan de ens tar fram vattenpipan och börjar diskutera……. Netanyahu kan känna sej säker på sitt löfte om 2-statslösning – det blir aldrig eftersom araberna vägrar. Fatah vägrar också skapa en stat som omfattar flera miljoner UNRWA-flyktingar som de noggrant har fött upp på internationella pengar för att kastas in i Israel när så lämpligt är.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/132987 Huckabee in Jerusalem: No PA state in Holy Land.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/132972 Huckabee supports Jewish growth in Maaleh Adumim – han reste självklart runt i de judiska småstäderna i Samarien och såg ingen som helst anledning till att araber ska få bo överallt men inte judar – det är trots allt ren rasism. De 1.7% av Judéen/Samarien som judar har bebyggt och där man ger många araber arbetstillfällen som de inte skulle ha haft annars – jag vet inte hur stora områden araber har i Israel men det är knappast mindre.

Det lilla jag läst och hört verkar det som om man kunde lite på Huckabee. Jag grumsade inte alltför mycket om Obama innan han konkret började visa sitt agg mot Israel, samtidigt som han inte krävde något från araberna – jag var misstänksam mot plastgrinet och när man hörde vilka enorma kampanjbidrag han hade fått från muslimer och hemliga bidrag (en enorm massa under $200 där man inte behöver rapportera källan). Som vi minns började det mer eller mindre som ett deal: om USA ser till att kärnvapenhotet från Iran helt elimineras, ska Israel och palestinaaraberna förhandla fram en fred – vilket ingalunda betyder att det ska ske etnisk rensning i Judéen/Samarien förstås. Obama blev vald, det första han gjorde när han hade makt var att ringa Abbas och lova guld och gröna skogar i öknen……. Och sedan dess har Abbas förstås inte gjort ett skvatt, förutom att kräva och kräva och hota och hota.

Just nu är det uppror från alla läger eftersom Obama håller på att demontera USA:s säkerhet, CIA och sätta nationen i fara. Det gigantiska underskottet i USA:s ekonomi som börjar närma sig $9.000.000.000.000 kommer ändå inte att betala allt han vill åstadkomma, som få av USA:s medborgare vill ha. Åker han inte ut efter 4 år med de stora öronen före, är USA verkligen på väg utför.

Jag tror inte ett ögonblick på att Abbas någonsin kommer att kompromissa över någonting, bara gorma om mer och mer, och inte få något alls. Vad Obama tycker i sin privata kammare spelar faktiskt inte den minsta roll när han hittils har vägrat att utöva några slags påtryckningar på palestinaaraberna. Att TT vill det i dagens tidning, tja……. Vad TT komplett har glömt är att Netanyahu har varit i Tyskland och – tja, det är ett faktum att Tyskland bidrar mer än någon annan till Irans ekonomi och kärnvapentillverkning. Tyskland sänder den ena miljarden efter den andra till Ahmadenijads skattkistor.

Och i Sveriges Neutrala Radio har Cecilia Ueddén kommit tillbaka från semestern och talar om för världen att Netanyahu ska sparka Lieberman eftersom han är realist och inte ser en enda ljusning hos Abbas möjligheter att kompromissa fram en fred – eftersom Aluf Benn, på “det palestinska språkröret i Israel”, Haaretz, en av dess mest vänsterextrema skribenter, har sagt så…… Där är några väldigt rättframma kommentarer till idiotartikeln som:

Lieberman shows the world that, indeed, there are some straight forward people in Israel

SDS491 HD TT568 SMP985 Me BLT982 GP561 D058 AB570 SvD203 B984 Y623 D |

antisemitism antisionism araber Abbas bosättare bosättningar Fat ah Huckabee islamism Israel Jerusalem judar Lieberman mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Obama palestinska myndigheten palestinier terrorism tvåstatslösning USA Västbanken ....

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, bosättningar, EU, Fatah, Iran, islam, Israel, Jerusalem, mediakritik, Netanyahu, Obama, USA

Bildts MYCKET selektiva tystnad.

Aug 24

Posted by admin in Mellanöstern | 4 Comments

Om rått antisemitiskt dravel i Aftonbladet – sssscchhhhhhh, får inte tycka illa om det. Det lät annorlunda för ett halvår sedan. Då skrek han högt nog!

Bildt: Medveten förstörelse i Gaza

STOCKHOLM/TT

Israel har medvetet förstört fabriker och angripit näringslivet i Gaza på ett sätt som får svåra följder för befolkningen, menar utrikesminister Carl Bildt efter att själv ha besökt området.

Utrikesministern tillbringade hela tisdagen i Gaza för att få information om biståndet och träffa företrädare för FN-organet Unrwa, som förser området med nödhjälp.

Det som gjorde starkast intryck på Bildt verkade dock vara mötet med företagare som fått sina industrier förstörda. I delar av Gaza stad är skadorna omfattande.

De fungerande industrier som fanns är nu nästan totalförstörda. Och de är inte förstörda av strider utan medvetet sprängda. Det är en medveten förstörelse, säger Bildt på telefon från Gaza.

Raserandet av fabrikerna innebär tusentals förlorade arbetstillfällen. Det får förödande följder för näringslivet i området, menar Bildt som inte kan hitta något motiv till det israeliska agerandet.

Drabbat oskyldiga

Enligt Bildt är det uppenbart att angreppen mot näringslivet drabbat oskyldiga.

Jag talade med företagarna som drivit de här fabrikerna. De har gjort affärer med Israel och tillhör dem som verkligen förordar en freds- och försoningspolitik. Det är deras möjligheter man sprängt i luften.

Under Bildts besök sköts en raket från Gaza mot israeliska Ashkelon. Israel svarade med luftangrepp mot de tunnlar som korsar Gazas gräns mot Egypten.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton lovade på tisdagen att lägga ytterligare kraft på den amerikanska Mellanösternpolitik. Redan inom en månad kommer sändebudet George Mitchell att åter besöka regionen.

Clinton sade att USA är berett att arbeta med alla parter men upprepade kravet att Hamas först måste erkänna Israel och upphöra med raketbeskjutningen.

“Rätt att leva som normala”

Trots att vapenvilan är bräcklig lägger Bildt stort hopp vid de förhandlingar som förs med hjälp av egyptiska medlare i Kairo. Enligt Bildt är en av de viktigaste punkterna att blockaden av Gaza snabbt hävs.

Jag har hela tiden understrukit betydelsen av att öppna upp och avskaffa isoleringspolitiken. I Gaza har de rätt att inte bara överleva på humanitärt bistånd utan också rätt att leva som normala människor med kontakter med omvärlden.

Observera allt som lille Bildt inte sa. Inte ett andetag om att kriget hade föregåtts av 10000 raketer/granater från Hamas och deras bandhundar, fram till sista veckan då det kom 40 raketer om dagen, mot civila i Israel, varenda raket ett folkrättsbrott. Inte skulle han för ett ögonblick kunna fråga israeliska regeringen om ett ögonkast på deras kartor var vapen tillverkades och lagrades, var terrorister samlades, innan han började gorma som en vettvilling.

I och för sig visste ju israels regering att han omedelbart hade levererat informationen till alla de palestinska NGO:s han bekostar med åtskilliga miljarder.

Han har varit – sssssssccchhhhh – absolut dödstyst angående den kidnappade Shalit som Hamas suttit på i tre år, utan någon kontakt med Röda Korset eller någon annan – också det ett typiskt folkrättsbrott som inte rör EU:s ordförande i ryggen.

Han vet mycket väl att gränsen mellan Gaza och omgivningen blir en normal internationell gräns det ögonblick Shalit släpps fri och Hamas börjar jobba i stället för att samla vapen som många gärna ger dom.

Bildt vägrade gå med i en grupp som försöker stoppa vapenflödet till Gaza – vad som nu har hänt med det snacket. De hade ett möte i Köpenhamn och ett i London.

Att dra in yttrandefrihet, som Bildt och Reinfeldt gör, är direkt absurt. Tydligen har varken Bildt, Reinfeldt eller svenska ambassadörer någon yttrandefrihet alls när det gäller att reagera mot grov antisemitism, bara när det gäller att uttrycka vad de tänker om Israel. Aftonbladets artikel var nåt av det grövsta – “nä, vi har ingen aning om detta är sant, det är en nästan 20 år gammal händelse det baserar sej på, men alltid är det nån idiot som tror på det, så då har vi nått vårt syfte……” Och arabiska media upprepar, “det är ju sant eftersom det stått i en svensk tidning”.

Bildt och Reinfeldt tycks vara förtjusta i att försämra Sveriges rykte angående antisemitism, än mer.

I Jerusalem Post skriver frun till förra israeliska ambassadören till Sverige, hur hon upplevde livet i Sverige. Begrunda:

Aug 23, 2009 20:54 | Updated Aug 24, 2009 11:46

Abusing freedom of speech

By MICHELLE MAZEL

Having lived through a revolution in Romania and following five years in Egypt, I rejoiced when my husband Zvi was named ambassador to Sweden.

Indeed, I looked forward to what was to be our last posting in a friendly Western country. This time we would not be isolated, I thought; there would be glittering functions, invitations to Royal events, and we would bask in a friendly atmosphere.

Ah, well. It did not quite happen that way. This was the time of the second Intifada and nobody – nobody - loved us.

Thus, for instance, when a massive demonstration was held against the United States before its 2003 invasion of Iraq, people marched by the tens of thousands under our window on their way to the US Embassy. Among the many banners prominently displayed, one was particularly striking: “Bomb Tel Aviv, not Baghdad,” it said in bold black letters.

A FEW WEEKS later, the University of Stockholm Student Union decided to hold a “Palestine Day” which was to end with a debate to which the Israeli ambassador was invited.

Zvi gave a nice diplomatic speech about the need for compromise and reconciliation which was met with silence. Then the Palestinian representative took the floor and launched into a diatribe about the savage Israeli soldiers: “When they spy a pregnant Palestinian woman these beasts start betting on whether it’s a boy or a girl and then CUT OPEN THE WOMAN to know who won. Furthermore”, he went on, “no young Palestinian woman is safe from them. If she is pretty, they will strip her naked and force her to walk through the streets of Jerusalem.”

I can still remember the shock I felt. We were after all in the auditorium of a university in a modern Western country, not in Ramallah or in Teheran.

The audience duly hissed and booed the hated Israelis. And why not? We were daily pilloried in the press. But it got worse. Soon enough some of this hatred turned to the Jewish community. In October 2003, one Jan Samuelsson, a so-called expert on religion and religious history published an article in one of the leading dailies – Dagens Nyheter, a morning paper with a circulation that equals that of Aftonbladet - explaining that it was legitimate to hate Jews as long as Israel occupied Arab territories.

Here are some choice quotations out of that article: “Muslim hatred of Jews is justified”, “hatred of Jews is primarily a modern phenomenon sparked by the violations that the State of Israel commits against Arabs in the Middle East.” Incidentally, the Israeli Embassy protested, but guess what? The sanctity of the freedom of the press prevailed and nothing was done.

Swedish Jews were quick to understand the message. Hillelskolan, the Jewish school, received police protection and its pupils were advised to take off their head coverings and Stars of David when they left the premises. Their parents got the same advice. To this day, religious envoys from Israel are told to wear a hat, not a kippa.

TO BE SURE, some of this can be attributed to the sizable Muslim community living in Sweden today – some 500,000 out of a total of nine million. In Stockholm, elderly Jews, most of them Holocaust survivors, were invited every Friday to an “Oneg Shabat” in the community building. I had participated a few times and went there in early March 2004 to say goodbye. A very old man with a strong Polish accent took a newspaper from his pocket. “It says there,” he told me, “that in the great mosque of Stockholm they give out leaflets and cassettes calling to get rid of the Jews, sons of pigs and monkeys. It also says that a government spokesman declared there was no ground for intervention. What do you say about that?”

There was not much I could say.

Once again the embassy protested; once again the hallowed mantle of the sanctity of freedom of speech had been thrown over what can only be described as blatant anti-Semitism. It was left to another elderly woman to put in words the fear they all felt: “You may be too young to remember, but this is how it started in Germany.” I hastened to point out that the situation was completely different inasmuch as the Swedish government would protect its citizens and was indeed committed to fighting anti-Semitism. Hadn’t the then Prime Minister Goran Persson convened not one, but three international seminars on the issue of the Holocaust?

I am not sure they believed me. A scant month before, that same Swedish government had paid for the now-infamous exhibit glorifying the Palestinian woman who had blown herself up among the lunch crowd of a busy Haifa restaurant in October 2003, killing 21 people. This “work of art” showing a photo of her made-up, smiling up face floating on a sea of red water made to look like blood had been chosen for the official opening ceremony of the new international seminar, dedicated to the worthy cause of “preventing genocide.”

And when the Israeli ambassador, having vainly protested, took matters in his own hands and hurled the spotlights illuminating that monstrosity into the water, all three leading newspapers protested this intolerable attack on the freedom of art and artistic expression.

The following day the exhibit was restored in all its glory.

When a year later Muslims protested against a painting in a Gothenburg museum they found insulting, they did it with far greater efficiency. An anonymous letter spelled what would happen to the wife and the children of the curator if the painting was not removed forthwith.

This was promptly done.

The writer is the wife of former ambassador Zvi Mazel. She is the author of Ambassador’s Wife published in 2002, a personal account of the eight years she spent in Cairo with her husband.

Det är Sverige av idag, och Bildt fortplantar det hela.

Norge

Jag har skrivit innan om Norges enorma bidrag till alla organisationer som bedriver hatpropaganda mot Israel. Tidningar skriver idag också om Israels missnöje med Norge – utan att nämna något om detta. Vill du börja forska i det kan du alltid klicka på denna länken, söka efter Norway och börja läsa. Sök också efter Norge på denna bloggen.

TT380 DN160 AB633 AB062 SVT DN272 B799 X656 24 PS SDS DN716 M Y SvD160 X851 KvP HD VG db |

antisemitism antisionism Aftonbladet Bildt Gaza Hamas IDF islamism Israel judar Lieberman mediekritik Mellanösternkonflikten Netanyahu Shalit Sverige ....

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, Gaza, Netanyahu

‘All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing’

Posts Tagged Netanyahu

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

Israels överbefäl

Peres

Juniper Cobra militärövning

USA gör sej redo till action

Klarar Israel av Iran?

Israel’s Air & Missile Forces Could Wipe out Iran’s Nuclear Sites DEBKA-Net-Weekly Exclusive Updated by DEBKAfile

Terrorstaten

Likud protesterar

EU-mötet

Ingen tycker om palestinaaraberna

Shalit

Norge

Recent Posts

Närradio

Viktiga dokument

Feedburner

JP

Meta

Archives

Blogroll

Top Browsers

Top OS

Visitors Online

Tags

Israel’s Air & Missile Forces Could Wipe out Iran’s Nuclear Sites
DEBKA-Net-Weekly Exclusive Updated by DEBKAfile