Posts Tagged Obama

Arabiska nybyggen i Jerusalem

Mar 11

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Tidigare vänsterpremiärministrar i Israel som Barak och Olmert gjorde en otroligt stor skada genom att inbilla sig att de på något sätt skulle kunna få “fred” genom att ge araberna sina heligaste ställen, det som motiverar att Israel ligger i Israel – Tempelplatsen, där judarna har byggt två tempel (den röda pilen visar den kvarvarande Västra Muren, ha-Kotel ha-Ma’aravi) och kommer att bygga ett tredje, enligt många auktoriteter. Tempelplatsen i Gamla Stan ligger helt inom “östra Jerusalem”, som omfattar hela gamla Jerusalem – och som alltså världsopinionen tycker att judartna ska ge bort. Låt dom tycka.

För att upprepa historien för 37:de gången på denna bloggen: judarna i det blivande Israel accepterade motvilligt i Säkerhetsrådet att Jerusalem skulle kallas internationellt, därefter attackerade Jordanien det nyblivna Israel helt och hållet illegalt, med engelsmannen Glubb Pascha i spetsen, och ockuperade under 19 år Jerusalem, Judéen och Samarien utan protester från FN eller världssamfundet. ETT land, Pakistan, ansåg denna ockupation av Jerusalem legal, England tyckte också att ockupationen av Judéen/Samarien var legal, tillsammans med Pakistan. De hade ju trots allt givit Jordanien 80% av det palestinska Mandatet, också det helt illegalt, så varför inte 10% till.

1967 attackerade Jordanien igen, förlorade kriget och även områdena de hade vunnit genom anfallskrig. Judarna hade självfallet återtagit sitt medgivande att Jerusalem skulle kallas internationellt, för alltid och Jerusalem återgick till att vara judarnas huvudstad – vilket president Weissman deklarerade den 1 december 1948 - som det hade varit sedan kung David flyttade huvudstaden dit från Hebron.

Den enda anledningen till att Arafat och därefter Abbas “vill ha” Jerusalem är att Jordanien illegalt ockuperade området – inte en särskilt stabil anledning.

Varför Barak och Olmert ville ge bort stan kan likväl ha varit eftersom den israeliska vänstern hatar nationalistiska judar, som vi också har sett på Baraks helt desperata åtgärder för att trakassera judarna i Judëen/Samarien, Knesset sa nyligen direkt nej till ett av hans senaste påfund – att ta pengar reserverade för judarnas säkerhet och i stället använda det för att trakassera dom. Inte konstigt att Arbetarpartiet känner sig osäkra i dagens judevänliga regering. ett av arbetarpartiets ledare, Baraks senaste vansinnigheter som visar hans hat mot nationalistiska judar, är att ge order om att riva en synagoga under uppbyggnad! Hade det varit en moské hade det kommit i TT.

Meddelandet om att det hade beslutats om att bygga nya hus i Jerusalem var förvisso klumpigt – det var fel tajmat och man kunde uttrycka sej mycket smidigare. Spekulationerna att det gjordes när Bidén var i Israel för att tala om att de inte fick försvara sig – vet inte. Han säger ju bara vad Goldstonerapporten redan har sagt. Självklart är Israel i högsta grad irriterad över att Obama nu suttit på sin höga tron i mer än ett år och inte gjort ett smack emot det mest existentiella hotet mot Israel, Iran. Saudiarabien, som också hotas av samma vansinne, är lika irriterat som Israel över Obamas overksamhet.

Om Abbas stoppar alla tankar på fredsdiskussioner – lika bra det, om han tror att det går ut på att han ska få allt. Israel har mycket tydligt deklarerat att de har laglig och moralisk rätt till sin huvudstad, TROTS Jordaniens illegala 19-åriga ockupation, idiotin är självfallet att Israel någonsin nämnt det bland saker som är förhandlingsbara. Tacka Israels vänster för det.

Som du minns sa San Remobeslutet 1920 att det palestinska Mandatet skulle utgöra det judiska hemlandet. Det sa också att det inte innebar att judarna fick köra bort andra – och inte heller att Arabvärlden fick köra iväga några judar, vilket ändå har skett till nästan 100% Araber utgör ca 20% av Israel, och de får gärna stanna kvar så länge de är lojala mot sitt land.

Jag försöker påminna mej om när TT har talat sig röda om demolering av judiska illegala byggnader, men av någon anledning har de mest nämnt arabiska dylika. Det är faktiskt inte så stor skillnad i Jerusalem, se denna länk.

Där byggs också legala byggnader för den arabiska befolkningen i Jerusalem

Några artiklar:

Jerusalem planerar mer än 5000 lägenheter i arabiska områden

Jerusalems borgmästare erbjuder 120 arabiska familjer i Silwans slumområden nybyggda lägenheter – de har inte lust eftersom de är hotade av andra palestinaaraber, speciellt Fatahs män om de går med på det.

En tyvärr odaterad webbsida hos Likud i Holland visar på en del intressanta sifferfakta som: 1971-94 gavs byggnadstillstånd till 11 miljoner kvadratmeter för bostäder i arabiska kvarter medan judar endast fick tillstånd för 954000 kvadratmeter. Bortåt hälften av all arabisk byggnadsverksamhet görs utan tillstånd. 3015 lägenheter (“housing units”) har nyligen godkänts.

Flera detaljer.

Att världen vill strypa Jerusalem – det vet vi. Där är ett starkt behov av den dubbla byggnadsverksamheten jämfört med nu. USA har lika mycket, eller lika litet, att göra med det som Israel har att göra med byggnation i Washington.

SvD561 DN206 DN160 BLT X AB804 AB755 GP525 AB207 X Krb994 Ya311 Nsk993 SkD993 D254 Krd998 Ya998 Msl998 D251 SvD961 HD GP925 vg vg vg db db |

.
Fatah antisemitism antisionism araber Abbas Arafat Israel Jerusalem mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Obama palestinska myndigheten palestinier Västbanken ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, islam, Israel, Jerusalem, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Västbanken

Frysning av judarnas byggnadsverksamhet till början av oktober 2010.

Mar 10

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

Så – 7 månader kvar, sedan är det bara för Israel att börja bygga i normal hastighet igen. Planeringen har självfallet redan startat, efter det att tyvärr flera tiotusentals araber har blivit utan arbeta pga “frysningen”. Abbas har inte gjort det minsta för att hjälpa dem att få annat.

Så – Netanyahu har gjort mycket som “förtroendeskapande åtgärd” för att få igång diskussionerna. Abbas har inte gjort ett skvatt mer än att kräva att Israel gör än mer innan man börjar diskutera något. Var det förtroendeskapande när de skrev den senaste varianten av Fatahs Stadgar? Läs själv. Eller när de offentligt ärar en terrorist under Bidéns besök? (Obama hade inga protester även om Israel krävde sådana.)

Även om indirekta förhandlingar snart startar- du kan se det framför dej, två eleganta rum, med USA som en iller rusande från det ena till det andra, eftersom araberna vägrar sitta med Israel så länge de inte har lovat allt redan före starten, men chansen att araberna ska GE något i förhandlingarna är 0.

Minns när Obama med hakan i luften under september i FN sa, att han skulle fixa att där var direkta samtal inom två månader. Nu i och med indirekta samtal har man återfört förhandlingsnivån till hur den var före 1992. Applåd.

Olmert och Barak gav och gav utan att fråga om något i gengäld, så då gick det bra att snacka – men araberna ville ha mer.

The Arab world has given U.S. Middle East envoy George Mitchell only four months to meet its demands for a new PA state that includes all of eastern Jerusalem, Judea and Samaria. PA officials said Monday they would agree to land swaps on condition that the size of the PA does not shrink.

Utgångsläget är fortfarande detsamma – först och främst ska araberna omedelbart få allt de pekar på, därefter får vi väl se vad ytterligare de kan få…….

Så Bidén är i Israel och i ena ögonblicket säger han att Israel och USA är så nära att man inte ens kan sticka ett svärd emellan – eller vad det nu var – men i nästa ögonblick visar det sig att han inte ett ögonblick har lyssnat till vad Netanyahu ett otal gånger har sagt – att Jerusalem är odelbart. Han råkade i nyheterna höra att Israel har fräckheten att bygga i sin huvudstad! Och däremed fick han hicka som spred sig som ringar över nyhetsvattnet ända till TT.

Starka varningar om Bidéns attityder kan du se på denna länken.

Jerusalem har varit judarnas huvudstad sedan kung David flyttade huvudstaden dit från Hebron för rätt länge sedan. Ungefär dubbelt så länge som muslimerna överhuvud taget har existerat. Stan har aldrig någonsin varit arabisk huvudstad! Minns historien – England förvaltade det palestinska Mandatet, som var bestämt att vara det judiska nationalhemmet efter det att det Ottomanska Riket hade fallit sönder och 99.5% utanför Turkiet hade gått till araberna. England gav, mot mandatreglerna, nästan genast bort 80% av mandatet till en arabisk kompis och det blev dagens Jordanien, och därmed var enbart 0.1% kvar för judarna. Därefter kom en rekommendation från FN att denna flisa skulle delas ytterligare en gång och hälften skulle ges åt araberna – Bernadotte åkte dit för att övertala judarna om detta, tyvärr var några vildingar så innerligt trötta på omvärldens försök att dra undan marken under fötterna på judarna, att han sköts ner.

Minns att detta skedde 3 år efter det att Hitlers Tyskland och många andra europeiska länder hade avlivat 6 av 17 miljoner judar här i världen, och hade fortsatt om Hitler hade vunnit kriget.

Så – vad är minimikraven från Israels sida i fredsförhandlingar? Fred förstås, d.v.s. totalstopp på alla terrorhandlingar, insamlande av alla illegala vapen, totalt förbud för terroristorganisationer inom Fatah – detta skedde alls icke i den nya konstitutionen som sattes upp efter mötet i Bethlehem där Sahlin var och talade till gubbarna, och skyllde allt som var fel, på Israel. För kommentarer till konferensen, se länk1 länk2 .

Netanyahu sa rakt och klart innan han blev vald att han ingalunda tänkte gå tillbaka till alla Olmerts hemliga löften till Abbas om att få allt möjligt utan att ge något. Abbas skulle få 94% av Judéen/Samarien och på något sätt bli kompenserad för övrigt land med bitar land från Israel där det bor huvudsakligen araber – inte för att de hade det minsta lust. Abbas sa ett definitivt nej, så tja – Netanyahu kommer inte att ge lika lättvindigt och emot Israels egna intressen, och Abbas kommer inte att säga ja till mindre än han blev erbjuden innan. Såvida han inte helt och hållet, med sammanbitna tänder, håller fast vid Arafats stegvisa plan att ta vad han kan, för att använda det som språngbräda för att ta mer. Minns när Rabin och Arafat skakade hand framför Vita Huset, och samtidigt hördes Arafats röst i en inspelning på Jordansk TV:

On the same day that Arafat signed the Declaration of Principles of the Oslo Accords on the White House lawn, he appeared in a pre-taped interview on Jordan TV. In Arabic he explained to his Palestinian followers: “Since we cannot defeat Israel in war, we do it in stages. We take any and every territory that we can of Palestine, and establish sovereignty there, and we use it as a springboard to take more. When the time comes, we can get the Arab nations to join us for the final blow against Israel.”

Den som tror att Abbas för ett ögonblick har glömt det, tror fel.

Så frågan är varför Bidén koncentrerar sig på Israel, som alltid i mer än 60 år har sagt att de vill ha verklig fred med alla sina grannar, på ett sätt så de kan skydda sig på ett säkert sätt. Han borde ha lagt hela tiden i Ramallah, för att snacka folk där till rätta, och ha med – inte bara morötter åt alla kamelerna utan också en piska. Gör de inte denna gång allvar av fredsförhandlingarna genom lite förtroendeskapande åtgärder, som totalstopp för all hatpropaganda i medier och skolböcker, så totalstopp på alla donationer. De får börja jobba i stället. Hemska tanke – borde chockera dom.

Från Sharon till Olmert talades det om att göra “smärtsamma uppoffringar” men det är slut på det nu – förhoppningsvis. Varför ska aldrig någonsin en arab göra sammalunda?

Bidéns andra jobb är att förbjuda Israel att försvara sig mot Iran. Obama vill fortsätta att göra ingenting, och vill inte att Israel interfererar. Samma diskussion, ungefär, ägde rum också före 6-dagarskriget mellan USA och Israel.

Får man rekommendera lite bredvidläsning för Bidén och hans diktator Obama: Vad säger §242? Vad sades i Oslo? Vad beslutades i San Remo 1920, fortfarande bindande?

DN802 DN794 HD DN294 GP819 Ek721 D078 NsK929 Ya BLT AB762 SvD041 SkD309 D062 vg833 vg795 db983 db496 |

.
antisemitism antisionism araber Abbas Arafat Caroline Glick Fatah Iran islamism Israel Jerusalem Mellanösternkonflikten Netanyahu Barack Obama palestinska myndigheten palestinier USA Västbanken ...

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, Arafat, Fatah, Iran, islam, islamism, Israel, Jerusalem, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning, Västbanken

Hedrad av att ha slått ihjäl en tjej?

Mar 6

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Denna paranta damen ser ju mycket hedrad ut – hon har just avlivat sin dotter. En naturlig del av livet för de muslimska palestinaaraberna. Först våldtog hennes bröder Rofayda Qaoud, som blev gravid, därefter gav denna hedrade dam tjejen en rakkniv för att göra det enda hedrande. Hon hade inte lust så hennes mamma slog ihjäl henne, och vart därigenom hedrad.

Mamman tog 20 minuter på sej att få ordentligt död på flickan, plastpåse över huvudet, rakkniv, slog henne i huvudet. Ett genompräktigt muslimskt jobb. Inte sitter hon i finkan – bröderna satt väl inne lite.

TT har just berättat om att FN:s Människorättsråd plötsligt har upptäckt att många tusen flickor och kvinnor hedrar sina familjer genom att bli brutalt ihjälslagna. Föreställ dej ett ögonblick om alla gubbar hos Rådet som ägnar sig på heltid att förfölja Israel, i stället hade jobbat på detta problemet! Men det ger väl inte lika feta tidningsrubriker.

Är du muslim och sugen på att avliva en söt tjej så är dessa redan fixade - se länk.

Där ser du också det pågående långsamma försöket att mörda Rifqa Bary, en ung söt tjej i USA som konverterade från islam till kristendomen, och nu är hela den muslimska samfundet i USA desperata på att få slå ihjäl henne – eller åtminstone tvinga henne tillbaka att bli muslim igen och kunna misshandlas i lugn och ro. Hennes morbror var nyligen på henne – hennes mor sa inte ett knyst.

Obama tittar förnöjsamt på och har heller inte uttryckt något missnöje.

Rädda Barnen har en rapport om hedersmord, men de vägrar att släppa den eftersom det skulle kunna svärta ner människors känslor inför islam – SDS skrev om det.

Där finns websites som enbart tar upp detta i huvudsak muslimska sätt att bli hedrade, som http://www.stophonourkillings.com/ En annan sajt nämner att det är stött av Sharia – den muslimska lagen. Ett lagtänkande som kryper in i Eurabien både här och där, England har det, Sverige börjar väl närma sig.

Flera exempel från Sverige.

National Geographic har en artikel om fenomenet, där de också tar upp alla ihjälslagna kvinnor i Indien – ofta när de inte har haft med sig nog hemgift till sin nya karl. Tja, det med kultur är ju svårt. Rapporter har lämnats till FN om flickmord från Bangladesh, Storbrittanien, Brasilien, Ecuador, Egypten, Indien, Israel, Italien, Jordanien, Pakistan, Marocko, Sverige, Turkiet, och Uganda. Alla har förstås inte rapporterats. Andra på länk1 – tja, sök själv i Google på honor killing .

DN184 HD GP D721 SvD213 AB285 SkD849 KrB Y BLT vg *

.
araber Eurabia Eurabien FN Human Rights islamism muslimer mångkultur Mänskliga Rättigheter muslimer mångkultur Mänskliga Rättigheter Sharia Wilders ...

Tags: Eurabia, FN, islam, islamism, Obama

Obamas administration viskar total omvändelse i Israel-palestinafrågan.

Feb 15

Posted by admin in Israel, Mellanöstern | No Comments

Obamas administration viskar sin totala omvändelse i den israelisk-palestinska frågan

Inlagd: 12 feb 2010 11:31 AM PST
Översatt från http://www.rubinreports.blogspot.com/

Läs “PS” i slutet av denna artikel så får du se varför du bör prenumerera.

Av Barry Rubin

Statssekreterare Hillary Clinton har utfärdat en till synes rutinkommuniké efter sitt möte med Tony Blair, tidigare premiärminister i Storbritannien och nu budbärare för Kvartetten i frågor angående Israel-Palestinakonflikten. Är detta två-punktsdokument från 11 februari 2010, tecken på den nya inriktningen av USA: s politik gentemot konfliktfrågorna omkring Israel-Palestina/Arab-Israel?

Första paragrafen:

“Denna Administration har från början arbetat för att skapa total fred i Mellanöstern, inklusive en tvåstatslösning för den israelisk-palestinska konflikten. Vårt närmande till den frågan har följt tre vägar: (1) hjälpa till att bygga och förmågan att styra en palestinsk stat, (2) att förnya de politiska förhandlingarna för att snarast möjligt upprätta den staten, och (3) uppnå dessa mål på ett sätt som garanterar säkerheten för Israel och palestinierna.”

Vänta ett ögonblick! Notera förändringen av prioriteringarna, mycket subtil men mycket viktig. Hittills har punkt 2 haft högsta prioritet i varje uttalande från Obamas administration. I september förra året tillkännagav president i USA att intensiva förhandlingar för att nå ett övergripande fredsavtal skulle inledas i början av november! Tre månader senare är de inte ens i sikte. Så nu har administrationen växlat om och den främsta prioriteringen är en process för statsbyggande och samhäls organisation bland palestinierna att få dem redo för den stora öppningsceremonin. Det låter ju vettigt så långt.

Märk att det inte ens säga “snarast möjligt” om förnyelsen av politiska förhandlingar, utan innebär att om ekonomin och infrastrukturen förändras – inte samtal – kommer man att på det snabbaste sättet komma fram till en palestinsk stat.

Mot bakgrunden av denna förändring, läser vi andra paragrafen:

“I enlighet med premiärminister Fayyad plan för en framtida palestinsk stat, kommer Tony Blair, som kvartettens representant, att intensifiera sitt samarbete med senator Mitchell till stöd för politiska förhandlingar. I sin roll som kvartettens representant kommer Tony Blair att fortsätta, med fullt stöd och samordning med senator Mitchell, att mobilisera insatser från det internationella samfundet: (1) att bygga upp ett stöd för den institutionella kapaciteten och styrningen av en framtida palestinsk stat, som en rättsstat, (2) att förbättra den fria rörligheten och tillgången för palestinier, (3) uppmuntra den privata sektorns investeringar, och (4) att åstadkomma förändringar i levnadsvillkoren för människorna i Gaza.”

Blairs och Mitchells uppdrag definieras som: “I enlighet med premiärminister Fayyads plan för en framtida palestinsk stat.” Detta innebär, trots formuleringen “politiska förhandlingar,” den palestinska myndigheten (PA)s premiärministers tvååriga plan för att bygga upp den palestinska staten ekonomiskt och institutionellt så den kan inledas under 2012.

Konsekvenserna av Fayyads strategi är att förhandlingarna med Israel kommer att krävas först när allt redan är förberett. Detta ger förvaltningen anledning till att inte göra ett skvatt på diplomatisk nivå, under den tiden. Det är därför i praktiken en fullständig omsvängning av förvaltningens tidigare politik. Den amerikanska regeringen kan “se ut som om de gjorde något” medan de gör precis vad dess föregångare gjorde: de har insett att inte mycket är möjligt för närvarande så de väntar på ett senare tillfälle.

Tyngdpunkten ligger på att hjälpa palestinierna och inte pressa dem för att ge Israel något. Samtidigt, finns det inte så stor tonvikt på att pressa Israel utom på två punkter. En är frågan om “fri rörlighet”, som betyder att de tjatar på Israel att avveckla fler vägspärrar. Detta beror naturligtvis på säkerhetsläget.

Den andra är frasen, “Att åstadkomma förändringar i levnadsvillkoren för människorna i Gaza.” Tyvärr betyder det inte att störta Hamas och frigöra Gazanerna från diktatur och folkmordsbenägna terrorister. Snarare innebär det mer press på Israel för att minska embargon på Gazaremsan utan att ta bort Hamas, utan att blockera vapensmuggling, eller tvinga fram en förändring av Hamas plan för framtida attacker mot Israel och även utrotningen av landet och dess folk. Med andra ord: fortfarande en israelisk eftergift, men Israel kommer att hålla det till ett minimum.

Samtidigt kommer USA inte att pressa den palestinska myndigheten att komma till förhandlingsbordet, eller minska hatpropaganan, eller verkligen förmedla till sitt folk behovet av att ge upp hoppet om att utplåna Israel och ta all dess mark, eller straffa terrorister. Försök att åstadkomma sådana saker skulle göra PA olycklig, uppröra arabiska och muslimska känslor, orsaka klagomål, och inte fungera ändå. Naturligtvis kan man inte göra några verkliga framsteg angående fred heller.

Fayyad hålls kvar på sin post eftersom USAs och europeiska givare, inte Fatahs ledare, vill ha honom där. Sin tvååriga plan kommer att misslyckas helt. Fayyad är för svag för att stärka de palestinska institutionerna, systemet är alltför korrupt och inkompetent (och massivt våld kan bryta ut när som helst) för att locka utländska investeringar. Varje seriös granskning av den, om än välkommen, visar att det palestinska ekonomiska uppsvinget bygger på två helt improduktiva pelare – De ekonomiska donationerna och fastighetsspekulationer.

I detta sammanhang har förvaltningen gjort sitt val, även om det aldrig skulle erkänna detta faktum: maximal popularitet, lägsta friktion, ingen verklig förändring. Det är ett rimligt val under rådande omständigheter. Det är även i reala termer samma politik som Bush-administrationen förde.

Allt detta ökande erkännande av verkligheten, oavsett retoriken – bör kompletteras med en motsvarande förändring och ge större förståelse bland allmänheten. Att lösa den arabisk-israeliska konflikten är inte nyckeln till Mellanöstern. Det kommer inte att bli någon fred eller ens diplomatiska framsteg i den riktningen. Anledningen är intern palestinsk politik. Ledarskapet är fortfarande radikalt, mer angelägna att förena sig med Hamas än att sluta fred med Israel. Världsbilden är extremistisk och inriktad mot total seger. PAs media och präster uppmuntrar till våld och lär ut att Israel är temporärt och illegitimt.

Sammantaget är bilden inte så dålig, särskilt med tanke på vad man kunde ha förväntat sig av förvaltningen första månader på posten. Det verkar som om administrationen har börjat inse den totala oansvarigheten hos PA, svårigheten att åstadkomma fred, och är därför ovilliga att ågna alltför stor ansträngning och politiskt kapital på uppgiften.

Istället kommer den att försöka bevisa att man älskar palestinierna samtidigt som man försöker hålla saker tyst och ägna sig åt andra ting, allt från inhemska frågor till Irak, Iran och Afghanistan. Obama-administrationen har i denna fråga tvingats från att leka rytande ejon till en spinnande huskatt. även om de försöker få jamandet att låta som ett rytande.

PS: Observera att reaktionen på denna historia hos Associated Press är precis motsatsen till min analys. APs rapport nämner inte en enda av punkterna i denna artikel (det är därför du bör läsa den här bloggen, förresten). Här är deras inledning:

“Secretary of State Hillary Rodham Clinton sade torsdagen att förre brittiske premiärministern Tony Blair kommer att spela en större roll i ansträngningarna att få Israel och palestinierna till fredssamtalen genom att intensifiera sitt samarbete med USA:s speciella sändebud Mideast George Mitchell.”

Kommunikéns nyckelfras är en beskrivning av vad USA: s politik är, inte kravet att Blair arbetar tilsammans med Mitchell, vilket inte betyder någonting i praktiken.

Med andra ord ser de detta som bara en ytterligare intensifiering av fredsprocessen-som-vanligt med förhandlingar. Mycket av media och offentlig debatt har fått fredsprocessen så het på hjärnan att klyschan om att inte se skogen för träden är otillräcklig. Man borde snarare säga att de tittar på Saharaöknen och ser en skog.

Obama Administration Whispers its Total Turnaround on the Israel-Palestinian Issue

Posted: 12 Feb 2010 11:31 AM PST

Read the “PS” at the end of this article and you’ll see why you should subscribe.

By Barry Rubin

Secretary of State Hillary Clinton has issued a nominally routine communiqué after her meeting with Tony Blair, former prime minister of Great Britain and now messenger of the Quartet on matters Israel-Palestinian. Does this two-paragraph document of February 11, 2010, indicate the new direction of U.S. policy on Israel-Palestinian/Arab-Israeli conflict issues?

First paragraph:

“This Administration has, from the beginning, worked to bring about comprehensive peace in the Middle East, including a two-state solution to the Israeli-Palestinian conflict. On that issue our approach has been three-fold: (1) to help build the economy and capacity to govern of a Palestinian state; (2) to renew political negotiations to enable the earliest possible establishment of that state; and (3) to achieve these in a manner that ensures the security of Israel and of the Palestinians.”

Wait a minute. Note the shift in priorities, very subtle but very important. Up until now, in every statement made by the Obama administration, item 2 has been in the top position. Last September, the president of the United States announced that intensive talks to reach a comprehensive peace agreement would start in early November! Three months later they aren’t even in sight. So now the administration has shifted gears and the main priority is a process of state-building and community organizing among the Palestinians to get them ready for the grand opening ceremonies. That makes sense as far as it goes.

Notice it doesn’t even say the “earliest possible” renewal of political negotiations but implies that the economic and infrastructure change–not talks–will achieve the “earliest possible establishment” of a Palestinian state.

In light of this shift, the second paragraph reads:

“Consistent with Prime Minister Fayyad’s plan for a future Palestinian state, Tony Blair, as the Quartet representative, will intensify his partnership with Senator Mitchell in support of the political negotiations. In his role as Quartet Representative Tony Blair will continue, with full support by and coordination with Senator Mitchell, to mobilize the efforts of the international community: (1) to build support for the institutional capacity and governance of a future Palestinian State, including on the rule of law; (2) to improve freedom of movement and access for Palestinians; (3) to encourage further private sector investment; and (4) to bring change in the living conditions of the people in Gaza.”

The mission of Blair and Senator Mitchell, the U.S. envoy, is defined as being, “Consistent with Prime Minister Fayyad’s plan for a future Palestinian state.” That means, despite the mention of “political negotiations,” the Palestinian Authority (PA) prime minister’s two-year plan to build the Palestinian state economically and institutionally so it can be launched in 2012.

The implications of the Fayyad approach are that negotiations with Israel will be required only when everything is already prepared. This gives the administration the rationale to get nothing done in the meantime on the diplomatic level. It is thus—despite some boiler-plate language—a complete reversal in practice of the administration’s previous policy. The U.S. government can “look busy” while doing precisely what its predecessor did: realize nothing much is possible at the present while awaiting some future opportunity.

The emphasis is on helping the Palestinians and not pressing them to give Israel anything. At the same time, however, there is not going to be a big emphasis on pressuring Israel except on two points. One is the “freedom of movement” issue, which means asking Israel to dismantle more roadblocks. That will depend, of course, on the security situation.

The other is the phrase, “To bring change in the living conditions of the people in Gaza.” Unfortunately, this doesn’t mean overthrowing Hamas and freeing Gazans from that dictatorship of genocidal-minded terrorists. Rather, it implies more pressure on Israel to reduce embargos on the Gaza Strip without removing Hamas, blocking arms-smuggling, or forcing any change in Hamas’s plan for future attacks on Israel and indeed the extermination of that country and its people. In other words, still another Israeli concession, though Israel will keep it to a minimum.

Meanwhile, the United States won’t push the PA to come to the negotiating table, or reduce incitement, or really convey to its people the need to give up hope of wiping out Israel and taking all the land, or punish terrorists. Trying to do these things would make the PA unhappy; stir up Arab and Muslim complaints, and not work anyway. Of course, failing to do these things will also make any real progress on peace impossible as well.

Fayyad is only kept in office because the United States and European donors, not the Fatah leaders, want him there. His two-year plan will fail completely. Fayyad is too weak to strengthen Palestinian institutions; the regime is too corrupt and incompetent (and massive violence could break out at any moment) to attract foreign investment. Any serious examination of the, albeit welcome, Palestinian economic boom shows it is based on two ultimately unproductive pillars–the aid money and real estate speculation.

In this context, the administration has made its choice, though it would never admit to that fact: maximum popularity, minimum friction, no real change. That is a reasonable choice under the circumstances. It is also in real terms the same policy as the Bush administration adopted.

All this greater recognition of reality—whatever the rhetoric employed–should be accompanied with a corresponding shift in the wider public understanding. Solving the Arab-Israeli conflict is not the key to the Middle East. There isn’t going to be any peace or even diplomatic advances in that direction. The reason is internal Palestinian politics. The leadership is still radical, more eager to reconcile with Hamas than to make peace with Israel. The world view is extremist and geared toward total victory. PA media and clerics encourage violence and teach that Israel is temporary and illegitimate.

Overall, the picture is not so bad, especially given what one might have expected from the administration’s first months in office. It does seem as if the administration has reached some realization of the fecklessness of the PA, the difficulty of making peace, and is thus reluctant to commit too much effort and political capital to the issue.

Instead, it will try to prove that it loves the Palestinians while trying to keep things quiet as it deals with other things, ranging from domestic issues to Iraq, Iran, and Afghanistan. The Obama administration has been turned on this issue from self-proclaimed pouncing lion to a lounging pussycat though it still tries to make its meow sound like a roar.

PS: Note that the response to this story of the Associated Press is precisely the opposite of my analysis. The AP dispatch did not mention a single one of the points made in this article (which is why you should be reading this blog, by the way). Here’s their lead:

“Secretary of State Hillary Rodham Clinton said Thursday that former British Prime Minister Tony Blair is going to play a bigger role in efforts to get Israel and the Palestinians back to peace talks by intensifying his partnership with special U.S. Mideast envoy George Mitchell.”

The communique’s key phrase is a description of what U.S. policy is, not the request for Blair to work with Mitchell, which means nothing in practice.

In other words, they view this as just a further intensification of the peace-process-as-usual drive for negotiations. Much of the media and public debate has the peace process so much on the brain that the cliche about not seeing the forest for the trees is inadequate. One should rather say that they look at the Sahara desert and see a forest.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). His new edited books include Lebanon: Liberation, Conflict and Crisis; Guide to Islamist Movements; Conflict and Insurgency in the Middle East; and The Muslim Brotherhood. To read and subscribe to MERIA, GLORIA articles, or to order books. To see or subscribe to his blog, Rubin Reports.

Abbas antisemitism antisionism Israel Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt USA Västbanken ...

Tags: Fatah, Israel, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, tvåstatslösning

Bildts förlorade våta drömmar. Kunde han ha gjort det värre?

Feb 6

Posted by admin in Israel | No Comments

Som bekant hade Bildt en dröm att bli EU:s utrikesminister så han verkligen kunde utveckla sin antisemitiska ådra, men – en tämligen okänd engelsk tant vann loppet.

Jag vet inte vem som hade varit värst. När fru Ashton väl läst in sej på EU:s syn på verkligheten blommade hon upp och visade sin anpassningsbarhet.

Ashton är innan känd som en förkämpe för anti-kärnvapenligan. Ingen får ha kärnvapen även om det är helt nödvändigt för sitt försvar. Israel kanske har kärnvapen – och hade de inte haft det hade de uppfunnit det förstås med judar som utvecklade både atom- och kärnfysiken. Men nu ligger de som en infinitesimal prick i den stora arabvärlden och vill det sig verkligen illa måste de ta till eventuellt existerande kärnvapen – existensen gjorde Obama sitt bästa för att avslöja, efter ett 40-årigt avtal mellan USA och Israel om att den information som delas på den punkten ska vara hemlig.

Nu? Nu är han en förespråkare för att INTE se göra något för att förhindra Iran från att framställa kärnvapen…….

Obama gör ingenting mer än pratar, EU gör ingenting mer än pratar om att inte göra någonting, medan Iran i lugn och ro jobbar vidare på sina kärnvapen.

Så frågan är – vad hade Bildt gjort i samma ställning? Använd din kunskap om hans antisemitiska uttalanden under det gångna året, och sen fri fantasi! Och läs den engelska artikeln nedan – engelska är inte mitt modersmål heller.

Inspiration från Barry Rubins blog:

Two EU Leaders: Complaints about Obama; Fought Against the West Having Nuclear Weapons; Now Indifferent to Iran Having Them

Posted: 04 Feb 2010 02:44 PM PST

please subscribe for real-time information and data found nowhere else

By Barry Rubin

Remarkable statements have just been made by Europe’s two highest leaders which reveal a lot about what’s really going on right now.

First, EU Council President Miguel Angel Moratinos, who is also Spain’s foreign minister, showed that while President Barack Obama and his many American supporters think that by bending over backward he has done a great job making Europe happy with the United States again that hasn’t happened. “Europe needs to show Washington it exists, and not fear being marginalized on the world stage,” Moratinos complained.

Europe today is always on the defensive, he continued, but should stop fearing the United States, and China, too, for that matter. He was angry because Obama said he would not attend a U.S.-EU summit in May.

Meanwhile, the EU’s own foreign minister provides another example of lack of cooperation with Washington and, if one knows the background, a sign of how ridiculous much Western policy on the Middle East is. Consider this bland item:

“EU foreign policy chief Catherine Ashton has cautioned against any hasty European move to slap new sanctions on Iran over its nuclear program, while announcing she is assuming the role of international intermediary on the issue.

“In an interview with AFP Ashton distanced herself from the position of some EU nations, such as France, which are pushing for extra sanctions to be imposed on Tehran….`We’re not moving quickly on anything….’”

Now if you don’t know the background this story is serious in its own right. The EU is in no hurry to put sanctions on Iran; the U.S. government is in no hurry to put sanctions on Iran. But Iran is in a hurry to get nuclear weapons.

That’s bad enough. But there’s another dimension. For many years, Ashton was a leader of the Campaign for Nuclear Disarmament. During the height of the Cold War she advocated Western unilateral disarmament in the face of the Soviet threat. From her standpoint, the United States and United Kingdom couldn’t get rid of nuclear weapons fast enough. Ashton wanted to ban the bomb when it came to the United States or Great Britain, Iran is apparently more trustworthy.

Now she favors real caution when it comes to the radical, aggressive Islamist dictatorship in Iran getting nuclear weapons. No hurry here; let’s not exaggerate the threat, she says.

In each case, she has favored energetic activism against Western power to weaken it, coupled with giving every benefit to its enemies.

I don’t want to imply she is saying she opposes sanctions forever. The United States is also ready to go to the UN for a resolution. But she does want to go real slow and is very unenthusiastic about doing anything, sounding like the Russians and Chinese.

In contrast, the British, French, German, and Italian governments seem more willing to move faster and do more than does Obama. But since the U.S. government wants to have the entire EU on board for the sanctions, her stance creates problems as it means almost any small European country can sabotage the process.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). To read and subscribe to MERIA, GLORIA articles, or to order books. To see or subscribe to his blog, Rubin Reports.

Abbas antisemitism antisionism Bildt EU Eurabia Eurabien Israel Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten politiskt korrekt Sverige Västbanken ...

Tags: antisemitism, antisionism, Bildt, EU, Eurabia, Israel, Obama

Mitchell har löst alla Mellanösternproblemen.

Jan 27

Posted by admin in Israel | No Comments

Mitchell har varit i Mellanöstern, först till Iransatelliterna Syrien och Hizbollahland (f.d. Libanon), därefter till det gamla Palestinska Mandatet, numera Israel, Jordanien och några områden vars äganderätt fortfarande är obestämd eftersom de vägrar fredsförhandla.

Israel har i högsta grad lärt sej vem man kan lita på efter äventyret Gaza. De tänker inte försöka igen utan att ha full kontroll över situationen.

Som du ser på denna länken innebär Obamas nya fantastiska strålande plan, som ska lösa alla Mellanösterns problem – den Saudiarabiska planen från 2002, som familjen Saud i desperation gjorde upp för att folk skulle tala om något annat än det faktum att de flesta som kraschade WTC i New York var saudier.

Planen är jätteenkel – Israel ska återgå till den position de hade 1967 när den samlade arabvärlden attackerade dem. Detaljerna är ej förhandlingsbara från Israels sida, ska bara accepteras.

Saudierna ville se det som ett krigsspel, de vill ha en resetknapp. Araberna misslyckades kapitalt i sitt anfall 1967 eftersom Israel vann på knockout, så låt oss pressa reset, och ta’t från början.

Nu vill Obama också eftersom han inte kommit på något annat sätt att attackera Israel och samtidigt uppfylla sina initiallöften till Abbas.

Vi vet exakt vad Obamas djupaste tankar är om Israel, eftersom han uttryckte det inför den samlade islamska världen i Kairo: judarna är i Israel enbart tack vare Förintelsen (så det är egentligen ett europeiskt problem).

Ahmadenijad hade redan sagt samma sak, och det kommer fram mer och mer information hur tyskvänligt Iran var under nazitiden, hur Khomeini var en trogen lyssnare på de starka tyska sändningarna på Farsi och lärde sej vad man skulle göra med Sionisterna. [Hm, ibland undrar man om Malmös Ilmar Reepalu också lyssnade? Han har än ej upptäckt att FN:s gamla idé om att sionism = rasism har strukits.]

Obama har inte så djupa tankar utan är enbart vänsterextremist på amerikanskt sätt.

Precis som Turkiet vill framhäva vilka goda islamister de är, försöker nu Fatah göra sammalunda – de har just nu en drive där de tar bort allt från sin officiella website som stöder människorna i Iran som protesterar mot Ahmadinejad.

Obama har upptäckt att Israels nuvarande regering, till skillnad mot Olmertregeringen tidigare, kan säga både ja och nej. Obama behandlar fortfarande Abbas och hans Fatahterrorister som bebisar som måste mutas med godis för att överhuvudtaget få nappen ur käften. Mitchell knäböjer inför Israel och säjer “kan ni inte vara snälla att släppa lite fler arabiska fångar, kan ni inte åtminstone dela med er lite av er tretusenåriga huvudstad till araberna eftersom Obama nu redan för ett år sedan lovade det till Abbas?” Om du har läst nyheterna noggrant ser du att det aldrig står att araberna har rätt till något i Jerusalem, bara ett evinnerligt vill ha vill ha vill ha. Har du läst historieboken vet du också att staden aldrig någonsin varit en arabisk huvudstad. Judarna i det blivande Israel accepterade muttrande att gamla stan Jerusalem skulle anses internationell. Arabvärlden sa nej. När Jordanien 1948 illegalt genom attack ockuperade hela gamla stan och ut bland de arabiska byarna, i 19 år, godkändes inte denna annektering varken av arabvärlden eller Västvärlden, inte ens av Sverige (vilket de tycks ångra nu) utan endast av – Pakistan! Ser du en svensk tidning så börjar deras historiebeskrivning efter dessa 19 år då Jordanien än en gång hade attackerat Israel, med att “Israel ockuperar Jerusalem”……. Det är vad Obama bygger sitt tjat på, Pakistans protest för 60 år sen, om att judarna inte får bygga i sin huvudstad!

Ingen hindrar Abbas att bygga skyskrapor i Ramallah, men Israel har inte den minsta anledning att lita på att inte Hamas tar över förr eller senare, om Abbas efterföljare skulle börja bygga i Jerusalem. På exakt samma sätt som Hamas snart hade tagit över Judéen/Samarien om inte judarna med full rätt bygger och bor där.

Netanyahu gav Abbas 10 månader att dra nappen ur mun, där är 8 månader kvar. Mitchell försökte pressa Abbas lite lätt, men han var ju inte alls van vid sånt och sa nä förstås. AFP Reuters AP

Sitter Abbas där med nappen i 8 månader till så kan han likväl pensionera sej. Och Obongo börjar väl så småningom fatta att Ahmadenijad har en halvfärdig atombomb i en djup källare som är viktigare.

Tänk om Obama hade gjort en sån enkel liten sak som att skicka Mitchell till Hamas och få den kidnappade Shalit fri hade hans poäng inför den amerikanska i allmänhet israelvänliga befolkningen, plötsligt inte sjunkit lika snabbt.

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Obama palestinier palestinska myndigheten Västbanken ..

Tags: Abbas, antisemitism, antisionism, bosättningar, Fatah, islamism, Israel, Jerusalem, Obama, palestinska auktoriteten, TT, tvåstatslösning, Västbanken

Ayalon och vänsterpressen

Jan 16

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

(Publicead på Newsmill)

Åtminstone lärde sig Israels regering vem de kan lita på. Efter ett års allt intensivare trakasserier från Turkiet, nu med att Turkiet på offentlig TV ökar på det antisemitiska hatet i Turkiet med flera judehatande filmer, var Ayalon tvingad att arrangera ett möte med den turkiska ambassadören i Israel – och gjorde det stora misstaget att lita på den israeliska mediakåren, som är precis lika vänstervinklad som i Sverige. De såg förstås chansen att förnedra en representant för högerregeringen som mycket viktigare än att ge turkarna en liten känga efter allt som Israel har fått i ansiktet av dem under det senaste året.

Nu har den israeliska regeringen lärt sej det också.

Ayalon har fått mycket kritik för spektaklet – och cirka åtta gånger fler positiva uppmuntranden. I en öppen omröstning i en israelisk tidning var det ungefär 50/50.

Lieberman håller helt med på anklagelserna mot Turkiet om än inte just detta lilla spratt som Ayalon satte upp. Han är högeligen bekymrad över alla hinder som Turkiet sätter upp för fortsatt goda relationer. Att direkt visa antisemitiska filmer i samma stil som Fatah och Hamas har gjort i decennier, för att framkalla judehat, är knappast lämpligt för ett land som vill stå på vänskaplig fot och även spela medlare i Mellanöstern.

En färsk rapport från Debka är mycket tankeväckande:

Israel ödmjukar sig inför ultimatum från Turkiet medan Ankara förbereder nästa dråpslag

Förhållandet mellan Israel och Turkiet nådde nytt lågvattenstånd när Turkiets president tvingade Israel att be om ursäkt för att Ayalon var klumpig när han kallade till sig den turkiska ambassadören och sa vad han tänkte om Turkiets upprepade antisemitiska attacker mot judarna genom att tillverka hatfilmer och visa på den statliga TVn.

Erdogan planerar att intensifiera sin kampanj för att nöta ner Israel inför de radikala åskådarna i Teheran, Damaskus, Gaza och Beirut. Dessa visar våldsamt stort intresse över Erdogans islamistiska ambitioner. Samtidigt råkar Mubarak illa ut.

Lieberman och Ayalon såg rött efter de ständiga påhoppen av den turkiska premiärministern och kände sig tvingade att säga i från på skarpen.

Genom att buga sig till Ankara har Israel dragit undan mattan för de moderata arabiska länderna Saudiarabien, Egypten, Jordanien och hjälpt islamistaxeln Turkiet-Iran-Syrien-Libanon.

Obama fattar ej heller att Erdogan har lämnat sin vänskap till Västvärlden inklusive Israel.

Erdogan pressar nu på Chavez och den sydarikanske presidenten Zuma för att försöka lura dem att utrusta två expeditioner till Gaza för att hjälpa terroristorganisationen Hamas – inte den palestinaarabiska befolkningen – och därigenom öka gapet mellan västvänliga arabländer och Erdogans islamistaxel.

För full rapport se det engelska originalet här:

Israel bends to Turkish ultimatum, Ankara prepares next blow

DEBKAfile Exclusive Analysis

January 13, 2010, 11:07 PM (GMT+02:00)

Erdogan ready to punch Israel again

Israel-Turkish relations dropped to another low Wednesday, Jan. 13, when Jerusalem was forced to send a letter of apology to Ankara Wednesday, Jan. 13, by Turkey’s president Abdullah Gul’s threat to recall the Turkish ambassador from Jerusalem. Turkish prime minister Tayyep Recip Erdogan, buoyed up by his power to force Jerusalem to bend, is reported by DEBKAfile’s sources to be planning to intensify his campaign for grinding down the Jewish state, playing to the radical galleries in Tehran, Damascus, Gaza and Beirut. He is targeting Egypt’s Hosni Mubarak for a share in the ignominy.

The crisis in Turkish-Israeli relations was only temporarily defused late Wednesday when prime minister Binyamin Netanyahu forced deputy foreign minister to write a letter of apology to Ankara according to a script virtually dictated by the Turkish president on pain of the recall of the Turkish ambassador the next day.

Most of the day, foreign minister Lieberman and Ayalon refused to add to the half-hearted regrets they voiced earlier over the incident Tuesday, in which Lieberman and Ayalon, who saw red over the Turkish prime minister’s constant abuse, summoned the Turkish ambassador for a dressing-down.

Their foolish maneuver for putting Ankara in its place was to seat the ambassador on a sofa lower than his Israel hosts and calling TV cameras to witness his disgrace.

Ankara hit the ceiling, blowing the incident up into a major row. Netanyahu, rather than fire the foreign minister and/or his deputy for pointlessly fueling the crisis, exposed his weakness to outside pressure and succumbed to Gul’s ultimatum. Not only Turkey, but its new allies, Syria, Iran, Hizballah and Hamas, watched every move and drew their own conclusions.

The aftershocks rocked other parts of the Middle East: President Mubarak found himself wondering how to respond to Saudi King Abdullah’s effort to bring him over to Riyadh Thursday, Jan. 14 for a fence-mending encounter with Syria’s Bashar Assad. By folding under Turkish pressure, Israel strengthened the hand of Erdogan’s partner, the Syrian ruler, which meant that Mubarak would have to run an extra mile to settle his quarrel with Assad and oblige the king. This was more than he had intended.

In other words, by kowtowing to Ankara, the Israeli prime minister effectively pulled the rug from under the moderate Arab Middle East bloc and awarded points to the radical Turkish-Iran-Syrian coalition; the corollary is a stronger hand for the extremist Hamas against the Fatah-ruled Palestinian Authority.

A high-ranking Turkish official confided to DEBKAfile at the end of the day: “I didn’t know you Israelis were so stupid. You’ve made Erdogan’s sweetest dream come true.

Israel’s letter of apology may calm the crisis for a short period, during which Jerusalem will act as though the old friendly relations are back to normal, while the Turkish prime minister gets his next move ready to slap down when Israel has its next vulnerable moment.

DEBKAfile’s sources disclose Erdogan is now working on a scheme to break the blockade imposed by Israel and Egypt on the Hamas-ruled Gaza Strip. He recently approached Venezuelan president Hugo Chavez and South African president Jacob Zuma with a plan for each to organize aid ships for the Gaza Strip. Because the expeditions would be led by the two presidents, he reckons that Israel and Egypt would hesitate to deny them access to Gaza for fear of a mighty international dust-up.

DEBKAfile reported Tuesday: Israel’s leaders, and some of its military and security chiefs, refuse to recognize that it is no good expecting Turkish prime minister Tayyep Recep Erdogan to stay friends with Israel while eagerly rushing into the arms of the radical anti-West Ahmadinejad, Assad and Chavez.

Jerusalem’s fond illusion is shared by the Obama administration which too refuses to accept that the Erdogan regime has divorced itself from the pro-Western bloc of Saudi Arabia, Egypt, Jordan and Israel and plunged headlong into the new “Northern Islamic Alliance” club, alongside Iran, the Lebanese Hizballah and the Palestinian extremist Hamas.

Några av punkterna som Turkiet har anklagat Israel för.

Jag skrev tidigare en del om det på länk1 och länk2. Det började med att Erdogan förolämpade Peres i Davos för ett år sedan, för att Israel var fräcka nog att försvara sig efter 8 års raketbeskjutning från Hamas. Nästa viktiga punkt var när en NATO-övning skulle hållas över Turkiet, där turkarna med några dagars varsel sa till israelerna att de kunde stanna hemma, var inte önskvärda. Med resultat att USA och Italien också drog sig ur så det blev inget av.

De turkiska sparkarna har kontinuerligt fortsatt. I och med EU:s helt oresonliga fientlighet mot Israel har de försökt att både äta kakan och behålla den – närma sig islamiststaterna i närheten, Iran och Syrien och Libanon – som håller på att glida in i fällan med Hizbollas makt där, samtidigt som vissa EU-stater njuter av Turkiets uppförande och ord: “ja, men vi vill ju bara ha fredliga förhållanden till Iran, Syrien och Libanon, vilket EU borde uppskatta…….”.

Översikt av en några dagar gammal översiktsartikel:

Turkiet stärker banden med Libanon, Syrien och Iran

Libanons premiärminister Hariri besöker Turkiet för att signera avtal som tar bort visakrav och stärker försvarssamarbetet allt eftersom Ankara stärker banden med Israels tre självutnämnda fiender i norr. Turkiet och Libanon signerar också militära avtal för träning, vapen och informationsutbyte.

Israels ledande media, alla mer eller mindre vänstervinklade, har kritiserat Ayalon för hans uppträdande mot den turkiska ambassadören, som uppkallades till samtal bl.a. för den senaste turkiska såpoperan som på medeltida sätt berättar hur den israeliska Säkerhetstjänsten kidnappar muslimska babies.

Barak och en annan representant för det nästan utdöda arbetarpartiet, ministern för handel och arbete, är desperat turkvänliga, och i vissa kretsar uppfattades aktionen som en känga mot dessa.

I veckan angrep Erdogan Israel för att bomba terrorister i Gaza “utan anledning” och han anklagar Israel för att vara starka nog att överleva i en fientlig omvärld, kanske till och med att ha atomvapen, och det är ju ingalunda rättvist då att inte Iran får utveckla “kärnvapen för fredligt bruk”.

I samband med besöket i Turkiet deklarerade Hariri Israel som fiende till Libanon. Turkiets nya militära band med Libanon följer motsvarande med Syrien och Iran två månader tidigare. Turkiet och Syrien har nyligen hållit gemensamma militärövningar.

Det engelska originalet följer:

Turkey Boosts Ties with Lebanon, Syria and Iran

by Tzvi Ben Gedalyahu

(IsraelNN.com) Lebanese Prime Minister Saad Hariri is visiting Turkey to ratify agreements that would scrap visa requirements and strengthen defense cooperation as Ankara tightens its friendship with Israel’s three declared enemies to the north. Turkey and Lebanon also are signing military agreements for training, weapons and exchanging expertise.

Turkey’s continuing warming of relations with Iran, Syria and Lebanon comes as leading Israeli media have criticized Israeli Deputy Foreign Minister Danny Ayalon for disparaging the Turkish ambassador to Israel. Ayalon voiced anger at the envoy on Monday over a Turkish soap opera that spread a blood libel against Israel by depicting Israel Security Agency (Shin Bet) agents as kidnappers of babies.

Foreign Ministry bureaucrats suggested that Ayalon and Minister Avigdor Lieberman are trying to create a crisis in order to torpedo a planned visit by Defense Minister Ehud Barak to Turkey.

Ankara used to be considered a close friend of Israel, an image that officials of the Labor party, headed by Barak, are trying to maintain. Industry, Trade and Labor Minister Binyamin Ben-Eliezer, a veteran Labor politician, said last month that there is no diplomatic crisis between the two countries despite harsh statements against Israel by Turkish Prime Minister Recep Tayyip Erdogan and his ministers.

Erdogan this week castigated Israel for bombing Gaza terrorists, allegedly without provocation, and accused Israel of threatening stability in the world because of its assumed nuclear capability. He said in Lebanon, “Is the Israeli government in favor of peace or not? Gaza was bombed again yesterday. Why?” Although Gaza terrorists have escalated rocket fire on Israel almost every day the past week, Erdogan stated, “There were no rocket attacks” when the IDF retaliated.

At a joint press conference with Erdogan, Lebanese Prime Minister Hariri declared that Israel is an enemy of Lebanon.

Turkey’s closer military ties with Lebanon follow by two months defense pacts signed with Syria and Iran. Erdogan last October stated that cooperation with the Syria and Iran is important for peace in the Middle East.

During a visit by Erdogan to Iran, Iranian President Mahmoud Ahmadinejad praised the Turkish Prime Minister for his “clear stance against the Zionist regime.” Turkey also has signed military pacts with Syria and held a joint military drill with its army shortly after canceling the annual military exercise in which Israel participated.

En annan artikel talar mer om hur nu också Erdogan sluter försvarsspakt med Libanon, som själva deklarerar sig som fiender till Israel. Man hoppas att israeliska turister i Turkiet nu är medvetna om att Hizbollahterrorister som behöver vila upp sej, kan resa utan visa till Turkiet.

Erdogan: Israel hotar fred i Mellanöstern

Erdogan anklagade i måndags Israel för att hota freden i Mellanöstern och att använda “oproportionerlig styrka” mot Hamas. [Han nämnde lika lite som någon annan vad proportionerlig styrka hade inneburit.]

Erdogan klagade på Israels observation från luft och hav, vad Hizbollahterroristerna sysslar med i Libanon. [Inte en antydan att Libanon bryter mot FN:s absoluta förbud att låta Hizbollah beväpnas.] Han klagade högeligen inför FN:s Säkerhetsråd, [där Turkiet har en temporär plats just nu, vilket aldrig Israel har tillåtits ha,] att de ska attackera Israels innehav av kärnvapen [enbart för försvar - annars hade de använt dem för länge sedan] lika mycket som de attackerar Irans uppbyggnad av sina kärnvapen. [Israel har aldrig skrivit under något avtal därom, vilket Iran har, utan Israel har i stället haft ett hemligt avtal med USA i 40 år, tills det roade Obama att offentligt avslöja detta.]

Erdogan attackerade också Israels flygattack mot muslimska terrorister i Gaza – “vilken ursäkt har ni denna gången?” 15 raketattacker mot Israel under januari och 8 under december tyckte han att judarna ju borde tåla.

Erdogan öste ur sej också andra lögner från den allmänna israelhatarligan.

Ayalon sade i israels radio att Erdogans kommentarer gör att Turkiet alltmer förlorar sin förmåga att uppträda som medlare i Mellanöstern.

Det fullständiga originalet på engelska:

Jan 11, 2010 15:29 | Updated Jan 11, 2010 18:08

Erdogan: Israel threatening ME peace

Turkey’s prime minister accused Israel on Monday of threatening peace in the Middle East and using disproportionate force against Palestinians.

Prime Minister Recep Tayyip Erdogan urged Israel to stop violating Lebanon’s airspace and territorial waters. He also called on the UN Security Council to put same pressure on Israel regarding nuclear arms as it does on Iran.

“We can never remain silent in the face of Israel’s attitude. … It has disproportionate power and it is using that at will while refusing to abide by UN resolutions. We can never accept this picture,” Erdogan said. “These steps threaten global peace.”

He spoke at a joint news conference in Ankara with Lebanese Prime Minister Saad Hariri. Hariri described Israel as an enemy that threatens Lebanon’s security.

“Today, Israel continues its violation of our airspace and waters,” Hariri said.

Erdogan promised to support Lebanon’s case against Israel at the United Nations. Turkey is a temporary member of the Security Council.

Discussing the possibility of war to make Iran drop its nuclear program, Erdogan said, “The region cannot accept a new Iraq syndrome.” Turkey has long defended Iran’s right to develop nuclear energy for peaceful use.

“Those who are warning Iran over nuclear weapons are not making the same warnings to Israel,” Erdogan said. “Five permanent members of the Security Council must be just. Israel has not denied the existence of its nuclear arsenal; on the contrary it has admitted it.”

Erdogan also criticized Israel for an airstrike in Gaza on Sunday.

“What is your excuse this time?” he asked.

On Sunday, three Islamic Jihad members were killed in an IAF strike while they were preparing an attack at Israel. Earlier in the day, eight mortar shells were launched at the western Negev from Gaza.

Cross-border exchanges have escalated in recent days. The IDF said there have been 15 rocket attacks from Gaza this month, compared to eight in December.

Erdogan accused Israel of using of white phosphorus shells in its offensive in Gaza last year. “No one can claim that phosphorus shells are not weapons of mass destruction,” he said.

Speaking to Israel Radio, Deputy Foreign Minister Danny Ayalon called Erdogan’s comments “damaging and one-sided,” saying they certainly didn’t aid Turkey’s efforts to play a Middle East mediation role.

Enkelt uttryckt, Israel får inte vara starkt nog att försvara sig mot den muslimska världen enligt turkarna. Israel får absolut inte skjuta på killar när de laddar upp raketer avsedda att döda judar – eftersom de sällan faktiskt dödar kan därefter Erakat och Bildt säga: “se, de var inte så farliga, enbart pojkstreck med ofarliga hemmagjorda fyrverkeripjäser”.

15 raketattacker från Gaza enbart i år säger rätt mycket – om vad svenska nyheterna nogsamt undviker att berätta om. Mer än 300 missiler sedan stilleståndet för ett år sedan.

Bildt har för länge sedan sumpat alla chanser att kunna agera medlare i Mellanöstern och nu arbetar Erdogan stenhårt på samma sak.

Netanyahus stora misstag att i det närmaste tvinga in arbetarpartiet i regeringen, trots att de knappast har några väljare kvar i Israel, står honom dyrt. Barak och en annan Labour minister i denna samlingen, Binyamin Ben-Eliezer, arbetar, som synes ovan, mycket hårt på att kräla i stoftet framför turkarna, rent rutinmässigt.

Denna artikel växte fram efter att ha läst Ernst Kleins vettlösa artikel i Newsmill. Vad denna artikel uttalar är en massiv anklagelse mot demokratiska val i Israel.

Ernst Klein verkar vara typexemplet på en över-assimilerad västerländsk jude som inget annat vill än att kunna gömma sig, samtidigt som han utnyttjar sin kulturella bas för att anklaga Israel för att tjäna både pengar och status. Där finns många exempel, både i lilla Sverige och övriga Västvärlden. Trettiotalets tyska judar var idealtillståndet, att ödmjukt kunna göra vad man ville utan att det syntes för mycket. Som Frontpage skriver: “Almost every self-hating Jew on the planet capable of banging on a keyboard is today either a columnist …. ” Hur mycket judiskt blod som behövs vet jag inte, men Helle Klein är ytterst typisk.

Ernst Klein tycks vara livrädd för Israel. Alternativet till assimilation är att glädja sig över Israels styrka – och det är inte att fortsätta ödmjuka sig och leva en dhimmitilvaro under arabvärlden och resten av världen. Israel, den judiska nationen, bör enligt detta tänkesätt helst dela sig som en amöba och leverera en del av sin kropp, allt mer ju fler araberna blir. Detta enligt den förra regeringen och de små resterna av arbetarregeringen som finns kvar.

Lieberman säger saker som de är utan att linda in det i en stekt fläskremsa, precis som de gamla ledarna i Israel. Lieberman fick mycket fler röster än vänstern. Dessutom är Lieberman i högsta grad moderat, sett från högerpartierna i Israel. Han är en frisk fläkt i en israelisk politik som har blivit väldigt unken tack vare Barak och Olmerts underlåtna ödmjukande, han är från de ryska områdena som många av Israels första ledare som inte skämdes för att vara starka.

Nä, herr Klein, normal politisk verksamhet “går inte ut på att dämpa motsättningar” à la Pastor Jansson, utan reda upp motsättningarna, om än helst diskret, men Turkiet har i ett år bett om att det ska tas upp i friska luften, avsiktligt provocerat, och tänker fortsätta därmed.

DN310 AB794 HD D527 SDS264 GP903 SvD599 AB045 *

antisemitism antisionism Gaza Hamas Iran islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Obama socialdemokrati Turkiet USA ...

Tags: anti-Semitism, Barak, FN, Hamas, Iran, islamism, Israel, kärnvapen, mediakritik, Obama, vänsterextremism

Norge har löst Mellanösternfrågan för alltid!

Jan 13

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Also on Tuesday, Norway’s Foreign Minister Jonas Gahr Stoere said, before meeting with Mitchell in Brussels along with Quartet envoy Tony Blair, French Foreign Minister Bernard Kouchner and Spanish Foreign Minister Miguel Moratinos, that increased aid to the PA might help revive the stalled diplomatic process.

“There is a link between the financial support we provide and the outlook for the peace process,” Stoere said. Catherine Ashton, the EU’s new foreign policy chief, also attended the talks.

Representatives of the Quartet are scheduled to meet in Brussels on Wednesday at the special-envoy level and issue a statement following their meeting. Israel is hoping for a clear call for an immediate return to negotiations.

Från länk. EU:s nya “utrkesminister” nickade med på samma möte. Tänk så enkelt – att ingen har kommit på det tidigare! Ge bara Arafat och därefter Abbas precis hur mycket pengar som helst så blir de fredliga!

Konstigt att de pengar de har överösts med konstant inte har hjälpt ett dugg.

Sveriges lilla present under 2009 var 720 miljoner kronor. Vad krävde Bildt för det? Att Abbas skulle skriva om Fatahs Konstitution som förbjuder Israel att existera? Nej. Att Abbas skulle uppfylla löftet (när han skrev under Vägplanen, i Annapolis) att sluta med hatpropaganda i medier, moskéer och skolböcker? Ack nej. KRÄVA något av en arab, är du vansinnig??? De kan ju bli arga! Har Bildt försökt berätta för Abbas vad internationella lagar säger om Israels rättigheter i vad som var det palestinska mandatet, som jag skrivit/översatt flera artiklar om? Ack nej. Vet han det har han nogsamt förträngt det – åtminstone kan han inte fåna sej längre inför EU om det.

EU:s skyfflande av pengar till Abbas’ terroristgäng hade knäckt ryggen på vilken grovarbetare som helst. En not på denna länken berättar att EU har levererat mer än 222 miljoner Euros från första januari 2009 tills artikeln skrevs Varför? För att de har uppfyllt ovanstående villkor? Ack nej. För att de är fattigast i världen? Sök lite på Googles bilder på Darfur och palestinian, och jämför bukomfånget.

Obama ger också ofantliga penningmassor åt palestinaaraberna för – tja – ingenting. För att de ska slippa betala skatt som alla andra. En avsevärd summa går till den palestinska armé hans general Dayton bygger upp, enligt Dayton själv redo att om två år attackera judarna om de inte har lytt Obama dessförinnan.

Det är ju i och för sig rättvist med de enorma illegala kampanjbidrag han fick från araber för att bli vald. Se t.es. länk1 länk2 länk3 länk4

Men en norsk minister kan alltså ställa sig upp och, utan att rodna, säga att det blir fred bara de får än mer pengar……… Det kan han säga och behålla sitt välbetalda jobb!

Norge Abbas Arafat antisemitism antisionism araber bidrag Bildt EU Eurabia Eurabien islamism Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, antisemitism, antisionism, Bildt, EU, Eurabia, Fatah, islamism, Israel, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Sverige, USA

EU:s enorma handel med slaktarna i Iran

Jan 10

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

Europas handel med slaktarna i Iran.

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

EU kunde vara nyckeln som tvingar fram demokrati i Teheran genom att avbryta sina starka ekonomiska band med den Islamska republiken.

Genom Goli Ameri
[originalet följer efter den svenska texten]

Obama-administrationen och dess europeiska allierade ser för närvarande en meny med “fokuserade sanktioner” mot Iran och dess ledarskap. För en månad sedan var de bekymrade över Kinas och Rysslands samarbete med de inte särskilt seriösa sanktionerna från Säkerhetsrådet. I båda fallen har de fel mål i åtanke. Säkerhetsrådets resolutioner och fokuserade sanktioner fungerar som PR i skyltfönstret för att få folk att tro att något verkligt görs. Europa är nyckeln till varje meningsfull sanktion mot Iran som kan få landet att förändra sitt beteende. Den fortsatta fokuseringen på Ryssland och Kina låter Europa gömma sig i dimridåerna.

Iran har utsatts för tre sanktioner från Säkerhetsrådet under det senaste decenniet, medan det iranska Revolutionära Gardet Corps (IRGC) har blomstrat och situationen för den genomsnittliga iraniern har försämrats. IRGC, som 2007 utsågs av den amerikanska Kongressen som en terroristorganisation, planerade och anstiftade en kupp under det senaste iranska valet och får ta ansvar för mord, våldtäkter och förtryck av det iranska folket.

Enligt Mohsen Sazegara, en av grundarna av IRGC och för närvarande forskare och demokratiaktivist bosatt i USA, kontrollerar IRGC grunderna av Irans ekonomi, med över 800 företag som sysslar med sjöfart och varvsindustri, banker, energi, kemikalier, tung byggnadsindustri och maskiner, el, transportutrustning, och import av tårgas för att förtrycka massdemonstrationer. IRCG:s senaste inhopp i Irans affärsverksamhet var köpet av en 51% andel i den iranska telebolaget för 8 miljarder dollar, så de har i praktiken tagit kontroll över hela den iranska kommunikationen med omvärlden.

Vem är Irans viktigaste affärspartner? År 2008 var det EU – enligt egen utsago, “Irans största handelspartner”, med import och export på totalt €25.4 miljarder ($36,4 miljarder) följt av Kina, Japan och Sydkorea. EU:s export på €14.1 miljarder till Iran förra året, en ökning med 1,5% från 2007, innefattade i huvudsak maskiner och transportutrustning, tillverkade varor, kemikalier ofta med dubbla användningsområden: telekommunikationsutrustning används för att spåra och fängsla demonstranter. 90% av EU:s import för €11.3 miljarder är energirelaterat. Tyskland, Frankrike och Italien toppar listan, samtidigt som de två förstnämnda även arbetar med nukleära förhandlingar med Iran…….

Men trots IRGC:s djupa engagemang i den iranska ekonomin, rapporterade Associated Press strax efter valet i juni att Daniel Bernbeck, chef för den tysk-iranska Industry Group, sade att “göra affärer i Iran är långt ifrån att göra affärer med regeringen själv …. Jag ser ingen moralisk fråga här alls. Vi gör inte affärer med Iran, utan med iranska företag. Vi stöder inte regeringen!”

Under de senaste två decennierna i Europa har man hela tiden hört refrängen att handeln håller dörrarna öppna för att kunna samtala om och öppet diskutera kärnenergifrågan och människorättskränkningarna. I en intervju 2007 med Deutsche Welle Magazine, sade Mechtild Rothe, Vice President i Europaparlamentet, att “relationerna med Iran ha inte nått en punkt där ekonomiska intressen ska behöva lida. Jag tror att det är mycket bättre att förhandla, att tala med varandra.”

Irans folk har nu talat högt och tydligt om sina demokratiska ambitioner. EU däremot, fortsätter att klampa på i sina ingångna hjulspår och driva sina ekonomiska intressen, förutom några helt tandlösa uttalanden som de tror att det iranska folket ska svälja. Så sent som i oktober meddelade National Iranian Oil Company att “förhandlingarna [på södra Pars Gas Field] med Shell och Repsol [spanskt företag] under de senaste veckorna har gått i önskad riktning och ansträngningar görs för att vidta åtgärder så snabbt som möjligt med gemensamma intressen på detta område.” Frankrikes Total har också återupptagit diskussionerna med den iranska regeringen på en annan fas i södra Pars Gas området. AP rapporterade också att när de frågade om Frankrike skulle rekommendera att franska företag skalar ner handeln med Iran, sa talesmannen Frederic Desagneaux “kan inte svara varken ja eller nej……”.

Irans attack mot demokratiförkämpar efter valet har helt misskrediterat EU:s så kallade “håll öppna dörrar för kommunikation (så länge vi tjänar pengar)”-strategi och européerna gömmer sig nu bakom parollen att Nedskärning av affärerna med IRGC svider hos genomsnittsiranierna. Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner sade till New York Times efter valet att “sanktioner är särskilt tunga för medelinkomsttagare i samhället, men speciellt för de sämst lottade.”

År 1968 svarade ärkebiskopen Desmond Tutu mycket upprört en liknande kritik om sanktioner mot Sydafrika och dess inverkan på de fattiga: “Moral Humbug, sade han. “Det finns inget utrymme för neutralitet. Är du på sidan för förtryck eller frigörelse? Är du på sidan för död eller liv? Är ni för gott eller ont?”

Européerna och Obamas administration borde äntligen erkänna att deras intresse för att avskräcka ett kärnvapenbestyckat Iran sammanfaller med det iranska folkets demokratiska ambitioner. Den gemensamma gärningsmannen är IRGC. Trots det rapporterade ändå AP att Mr Desagneaux sagt i juni att “den nuvarande valkrisen bör inte klumpas ihop med stoppandet av Irans nukleära program.” IRGC är ayatolla Ali Khamenei’s och den iranska regeringens maktbas, och den europeiska handeln ökar tillväxten av IRGC:s nät av företag. Med massiva mängder med kontanter har IRGC tagit över utvecklingen av landets kärnkraftsprogram, ger stöd till uppror i Afghanistan, Irak, Gaza och Libanon, samt förtrycker systematiskt det iranska folket. Mr Sazegara visar att den iranska regeringen använde 15 miljoner dollar bara för att samla ihop pro-regimdemonstranter vid 30-årsdagen av den amerikanska gisslankrisen.

Varför är Washington inte mer kraftfull i att försöka begränsa den europeiska handeln med Iran? Efter sanktionslagen mot Iran och Libyen under 2007, som juridiskt drabbar företag som investerar mer än 20 miljoner dollar i Irans energisektor, hotade EU-länderna (enligt Congressional Research Service) formella motåtgärder i WTO. A New York Times op-ed by John Vinocur citerade den tyska affärstidningen Handelsblatt som säger: “Vad som behövs angående Iranhandeln är att inte ge efter inför påtryckningar från USA och Israel.”

Trots tappra ansträngningar från USA: s finansdepartement rapporterar Stratfor Intelligence att “inget företag har någonsin blivit officiellt straffat av USA för att handla med Iran. Oftast har USA verkställande makt undertecknat undantag för utländska företag … för att undvika några som helst probem med ett företags hemland.” Enligt §4c och 9c i ILSA kan ordföranden avstå från sanktioner om de stör hemlandets löften att införa ekonomiska sanktioner mot Iran, eller om det bedöms vara av nationellt intresse för USA.

Den rådande visdomen är att Europa behöver Iran för sitt energibehov och är oförmögen att skära av handeln under en vikande konjunktur. Den tysk-iranska handelskammaren har sagt att sanktioner mot Iran kan leda till förlust av 10,000 tyska arbetstillfällen. Iran rankas som EU:s femte leverantör av råolja efter Ryssland, Norge, Libyen och Saudiarabien. Saudiarabien har redan stått upp mot Iran genom att stödja Saad Hariri under valet i Libanon på bekostnad av det Iran-stödda Hizbollah. Det var också det enda arabland att rösta för den nya FN-resolutionen som fördömde situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Saudiarabien kan rycka in, liksom det har gjort minst en gång i det förflutna, för att fylla oljevakuumet som skapas genom att sanktionera IRGC.

IRGC behöver kärnvapenteknologi för att överleva och förankra sitt regionala inflytande. För att fredligt försvaga IRGC:s muskel har Europa inget annat val än att agera nu och stoppa källan till kapital. Om Europa väntar för länge, kommer det att ställas inför en irreversibel regional konflikt i Mellanöstern, som ytterligare förvärrar den rådande ekonomiska krisen. Dessutom är den iranska bloggosfären surrade om företag som handlar med IRGC, och Mr Sazegara och hans kollegor håller på att sammanställa en lista över företag för massbojkotter. Europa bör notera att iranierna inte snabbt kommer att glömma länder som medvetet försöke att omintetgöra deras marsch mot demokrati och frihet.

Ms Ameri är tidigare amerikansk biträdande minister för utbildning och kulturella frågor, USA: s representant i den 60:se FN:s generalförsamling och den amerikanska allmänheten delegat till FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Europe’s Trade with Iran’s Butchers

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703558004574581860997747456.html

The European Union could be the key to unlocking democracy in Tehran by cutting its significant economic ties with the Islamic Republic.

By GOLI AMERI

The Obama Administration and its European allies are currently looking at a menu of “focused sanctions” on Iran and its leadership. A month ago they were obsessing over China and Russia’s cooperation on indubitably innocuous U.N. Security Council sanctions. In both cases, they have the wrong target in mind. Security Council resolutions and focused sanctions serve as public relations window-dressing. Europe is the key to any meaningful behavior-modifying sanctions on Iran. The continued focus on Russia and China’s intransigence is allowing Europe to stay under the radar.

Iran has been under three Security Council sanctions in the past decade, while the Iranian Revolutionary Guard Corps (IRGC) has prospered and the plight of the average Iranian has deteriorated. The IRGC, which in 2007 was designated by the U.S. Congress as a terrorist organization, planned and instigated a coup during the recent Iranian elections and bear responsibility for the murder, rape, and oppression of the Iranian people.

According to Mohsen Sazegara, one of the co-founders of the IRGC and current researcher and democracy activist residing in the U.S., the IRGC controls the fundamentals of Iran’s economy, with over 800 companies involved in shipping and ship-building, banking, energy, chemicals, heavy construction and machinery, electricity, transport equipment, and import of tear gas for oppressing mass demonstrations. The IRCG’s most recent foray into Iran’s business activities was the purchase of a 51% share in the Iranian Telecommunications Company for $8 billion, effectively gaining control of all Iranian communications with the outside world.

Who is Iran’s main business partner? In 2008 the EU was—in its own words—the “first trade partner of Iran,” with imports and exports totalling €25.4 billion ($36.4 billion) followed by China, Japan, and South Korea. The €14.1 billion in European exports to Iran last year, up 1.5% from 2007, included mainly machinery and transport equipment, manufactured goods, chemicals and even dual-use telecommunications equipment responsible for tracking and imprisoning protesters. Of the €11.3 billion in European imports from Iran, 90% is energy-related. Germany, France and Italy top the list, the former two also members of the team involved in nuclear negotiations with Iran.

Yet despite the IRGC’s deep involvement in the Iranian economy, the Associated Press reported shortly after the June elections that Daniel Bernbeck, head of the German-Iranian Industry Group, said that “doing business in Iran is a far cry from doing business with the government itself….I see no moral question here at all. We are not doing business with Iran, but with Iranian companies. We are not supporting the government.”

In the past two decades Europe’s refrain has been that trade keeps the doors of communications open and allows them to openly discuss the nuclear issue and human rights violations. In a 2007 interview with Deutsche Welle magazine, Mechtild Rothe, vice president of the European Parliament, said that “relations with Iran have not reached a point where economic interests should need to suffer. I think it would be much better to negotiate—to speak with each other.”

The people of Iran have now spoken loud and clear about their democratic aspirations. The EU, however, continues to pursue its economic interests, save for a range of toothless feel-good statements. As recently as October, the National Iranian Oil Company announced that “negotiations [on the South Pars Gas field] with Shell and Repsol [Spanish firm] in recent weeks have gone in the desired direction and efforts are being made to take action as quickly as possible given the mutual interests in this field.” France’s Total has also resumed discussions with the Iranian government on another phase of the South Pars Gas field. The AP also reported that, when asked if France would recommend that French businesses scale back trade with Iran, foreign ministry spokesman Frederic Desagneaux “wouldn’t say yes or no”.

Since the post-election crackdown discredited Europe’s so-called “open doors of communications” strategy, Europeans are now hiding behind the slogan that scaling back business with the IRGC hurts average Iranians. French Foreign Minister Bernard Kouchner told the New York Times after the elections that “sanctions weigh in particular on the middle levels of society, but especially on the disadvantaged ones.”

In 1968, Archbishop Desmond Tutu responded poignantly to similar criticism on sanctioning South Africa and its impact on the poor: “Moral Humbug,” he said. “There is no room for neutrality. Are you on the side of oppression or liberation? Are you on the side of death or life? Are you on the side of good or evil?”

The Europeans and the Obama Administration should finally recognize that their interest in deterring a nuclear Iran coincides with the Iranian people’s democratic aspirations. The perpetrator in common is the IRGC. Yet the AP also reported Mr. Desagneaux as saying in June that “the current election crisis shouldn’t be lumped in with the standoff over Iran’s nuclear program.” The IRGC is Ayatollah Ali Khamenei’s and the Iranian government’s power base, and European trade is enhancing the growth of IRGC’s web of companies. Flush with cash, the IRGC has taken over the development of the country’s nuclear program, support for insurgencies in Afghanistan, Iraq, Gaza and Lebanon, as well as systematic oppression of the Iranian people. Mr. Sazegara indicates that the Iranian government spent $15 million just to assemble demonstrators on the 30th anniversary of the U.S. hostage crisis.

Why is Washington not more forceful in restraining European trade with Iran? After the passing of the Iran-Libya Sanctions Act in 2007, which legally penalizes companies investing more than $20 million in Iran’s energy sector, the EU countries (according to the Congressional Research Service) threatened formal counter-action in the World Trade Organization. A New York Times op-ed by John Vinocur quoted German business newspaper Handelsblatt as saying: “What’s needed concerning Iran trade isn’t giving in to United States and Israeli pressure.”

Despite other valiant efforts by the U.S. Treasury Department, Stratfor Intelligence reports that “no company has ever been officially sanctioned by the United States for dealing with Iran. More often than not the U.S. executive branch will sign waivers for foreign firms… to avoid a serious spat with a firm’s country of origin.” Under Section 4c and 9c of ILSA, the president may waive sanctions if the violating company’s country of origin agrees to impose economic sanctions on Iran, or if it is deemed in the national interest of the U.S.

The prevailing wisdom is that Europe needs Iran for its energy needs and is unable to cut off trade in a recessionary environment. The German-Iranian Chamber of Commerce has been quoted as saying that sanctions on Iran could result in the loss of 10,000 German jobs. Iran ranks as EU’s fifth supplier of crude oil after Russia, Norway, Libya, and Saudi Arabia. Saudi Arabia has already stood up to Iran by supporting Saad Hariri’s election in Lebanon at the expense of the Iran-supported Hezbollah. It was also the only Arab country to vote in favor of the recent U.N. Resolution blasting the human rights situation in Iran. Saudi Arabia can step in, as it has done at least once in the past, to fill the oil vacuum created by sanctioning the IRGC.

The IRGC needs nuclear weapons technology to survive and firmly anchor its regional influence. To peacefully weaken the IRGC’s muscle, Europe has no choice but to act now and cut off their source of capital. If Europe waits too long, it will be faced with an irreversible regional conflict in the Middle East, further exacerbating the current economic crisis. Furthermore, the Iranian blogosphere is buzzing about firms trading with the IRGC, and Mr. Sazegara and his colleagues are compiling a list of companies for mass boycotts. Europe should note that Iranians won’t fast forget countries that thwart their march toward democracy and freedom.

Ms. Ameri is the former U.S. assistant secretary of state for educational and cultural affairs, U.S. representative to the 60th U.N. General Assembly and the U.S. public delegate to the U.N. Commission on Human Rights.

antisemitism antisionism EU Eurabia Eurabien Iran islamism Israel Mellanösternkonflikten Barack Obama terrorism USA ...

Tags: anti-Semitism, anti-Zionism, EU, Eurabia, FN, Human Rights Watch, Iran, islamism, Israel, kärnvapen, Obama, USA

Obama smajlar fortfarande till Iran men har börjat gardera sej.

Jan 7

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Det tar tid för en person, som aldrig haft något praktiskt jobb i hela sitt liv, att tänka om men – Obama börjar få erfarenhet nog nu för att börja ana verkligheten.

6685

Det innebär att han, parallellt med grinandet, slet upp $150 miljoner från bröstfickan för att börja gardera sej för en attack från Iran trots att de snälla prästerna dyrt och heligt lovade att de bara ville ha lite kärnenergi att spä på sina enorma lager av olja och gas. Världspressen garanterar ju deras ärlighet.

Utmärkt. EMP?

Du vet att elektroniska signaler påverkar varandra och annan elektronisk apparatur. Du har inte en aning om hur mycket – både lasarett och flygplan tjatar om att stänga av mobilen utan att förklara mycket mer – och ofta är det overkill. Men det är lätt nog att göra, no problem.

Om man nu kan skicka en mastig elektromagnetisk puls i avsikt att förstöra, vad händer då?

Det dödar inte människor direkt, men kan tämligen lätt sätta strukturen i ett modernt land som USA, Israel, Europa, helt ur spel för lång tid. Föra oss tillbsaka till förindustriell standard som kunde hålla en bråkdel av dagens befolkning vid liv.

Varför ingen har berättat det för dej förrän jag gör det nu, tja….. Man vill kanske inte skrämma folk med att berätta om ännu ett sätt att förstöra den utvecklade världen. Här är några referenser: länk1, länk2, jag har skrivit tidigare om det, länk3.

TT har glömt det.

Tvärtom

OK, när du har läst alla referenserna och börjat tänka – fienden brukar lära sej så småningom. USA avslutade andra världskriget 1945 med atombomben, Iran vill avsluta det mesta med en atombomb nu. Man undrar bara varför de tar så mycket längre tid än Nordkorea, Pakistan och Indien.

Flera artiklar har skrivits om den relativa lättheten för Iran att producera en EMP över USA, i samband därmed har det skrivits om att Israel inte är särskilt skyddat mot en dylik puls heller, man kan bara hoppas att de gjort en del utan att ha berättat det för TT.

Så – om man smäller av en sådan puls över Iran?

Den påverkar inte fattiga människor ute i byarna alls så mycket som det hade påverkat elektroniska burkar som militär utrustning och vapenindustrin – internet, elkraft.

Sånt som är insprängt långt inne i bergrum är väl lite mer skyddat, jag vet inte exakt vad som krävs där. Men testar Iran sin första atombomb med lyckat resultat så visst vore det otroligt mycket enklare för Israel att sätta upp en EMP eller tre över lämpliga centra i stället för att hundratals jetplan ska bomba dussintals utvecklingscentra för kärnvapen. Kombinera med några mastiga bunker-busters på lämpliga ställen så krymper kanske Ahmadinejads hånflin en aning.

Israel kan kanske få lite muskelhjälp av Obama efter alla hans totalt misslyckade försök att tänka självständigt?

.
DN866 DN465 SvD633 AB AB db db vg .

antisemitism antisionism islamism Israel Mellanösternkonflikten Barack Obama USA ...

Tags: anti-Semitism, antisemitism, Iran, islamism, Israel, Obama, USA

You Scare Me, Obama

Jan 7

Posted by admin in In English, Världspolitik | No Comments

Tevet 20, 5770, 06 January 10 08:00

by Lou Pritchett

AN OPEN LETTER TO PRESIDENT OBAMA

Dear President Obama:

You are the thirteenth President under whom I have lived and unlike any of the others, you truly scare me.

You scare me because after months of exposure, I know nothing about you.

You scare me because I do not know how you paid for your expensive Ivy League education and your upscale lifestyle and housing with no visible signs of support.

You scare me because you did not spend the formative years of youth growing up in America and culturally you are not an American.

You scare me because you have never run a company or met a payroll.

You scare me because you have never had military experience, thus don’t understand it at its core.

You scare me because you lack humility and ‘class’, always blaming others.

You scare me because for over half your life you have aligned yourself with radical extremists who hate America and you refuse to publicly denounce these radicals who wish to see America fail.

You scare me because you are a cheerleader for the ‘blame America ‘ crowd and deliver this message abroad.

You scare me because you want to change America to a European style country where the government sector dominates instead of the private sector.

You scare me because you want to replace our health care system with a government controlled one.

You scare me because you prefer ‘wind mills’ to responsibly capitalizing on our own vast oil, coal and shale reserves.

You scare me because you want to kill the American capitalist goose that lays the golden egg which provides the highest standard of living in the world.

You scare me because you have begun to use ‘extortion’ tactics against certain banks and corporations.

You scare me because your own political party shrinks from challenging you on your wild and irresponsible spending proposals.

You scare me because you will not openly listen to or even consider opposing points of view from intelligent people.

You scare me because you falsely believe that you are both omnipotent and omniscient.

You scare me because the media gives you a free pass on everything you do.

You scare me because you demonize and want to silence the Limbaughs, Hannitys, O’Reillys and Becks who offer opposing, conservative points of view.

You scare me because you prefer controlling over governing.

Finally, you scare me because if you serve a second term I will probably not feel safe in writing a similar letter in 8 years.

Lou Pritchett

.
Barack Obama USA ...

Tags: Obama, USA

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Jan 3

Posted by admin in Mellanöstern | 1 Comment

En artikel i Los Angeles Times ger en parallell syn på Ayalons tankar, som jag översatte på denna länken.

Israeliska bosättningar är mer än tillåtna

Kritiker kan angripa dem på andra grunder, men ingen kan förneka att de är lagliga. I själva verket uppmuntrar 1922 års Palestinska Mandat upprättandet av dem.

Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama hävdar, uppbackad av statssekreterare Hillary Rodham Clinton, att “USA inte accepterar legitimiteten av fortsatta israeliska bosättningar” på Västbanken. Båda har lovordat 10 månaders stopp för nya bostadshus – utom östra Jerusalem – som premiärminister Benjamin Netanyahu meddelade i slutet av förra månaden.

Netanyahu kräver nu att palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas återupptar förhandlingarna eller tar skulden för bristen på framsteg när frysningen, en engångsföreteelse, upphör. Abbas krav – som antogs efter Washingtons uttalanden – är att all israelisk konstruktion, inklusive i östra Jerusalem, måste upphöra permanent.

Det är synd att internationell diplomati inte har en reprisknapp. Om så var fallet kunde parterna se tillbaka på historien, som skulle visa att de israeliska bosättningarna inte bara är legitima enligt internationell rätt, utan positivt uppmuntras.

Den grundläggande bestämmelsen, Nationernas Förbunds Brittiska Mandatet för Palestina 1922, artikel 6, uppmuntrar “tät bosättning av judar på landet, inklusive statlig mark och obrukbar mark (träskmarker, öken etc.) som inte utnyttjades för allmänt bruk.” De flesta israeliska bosättningarna på Västbanken har byggts på mark som var statlig mark under Ottomanerna, Britterna, Jordanien och, efter 1967 års sexdagarskrig, under israelerna, eller på egendom som har köpts privat.

USA stödde artikel 6 genom att underteckna 1924 års anglo-amerikanska konvention, ett fördrag som föreskriver godkännande av uppdraget. Nationernas Förbund har försvunnit för länge sedan, men artikel 6 är i kraft. FN:s stadga 1945, artikel 80 – som ibland kallas “Palestina-artikeln” – konstaterar bland annat att “ingenting i stadgan ska tolkas så att det på något sätt ändrar rättigheter för alla stater eller folk eller de villkor som är föreskrivna i befintliga internationella instrument.”

Eugene Rostow, USA:s statssekreterare för president Lyndon Johnson – som är en auktoritet inom internationell rätt och medförfattare till FN:s Säkerhetsråds resolution 242, som beskriver kraven för arabisk-israelisk fred – har på nytt bekräftat denna princip. År 1990 sade han: “Den judiska rätten till en lösning på Västbanken ges enligt samma bestämmelser i det mandat för vilket judar bosatte sig i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem innan staten Israel skapades.”

När det gäller resolution 242:s uppmaning till “säkra och erkända gränser”, skrev Rostow 1991 i en annan artikel att en noggrann titt på diskussionen om resolution 1967 framgår det tydligt att den inte kräver israeliskt tillbakadragande från hela Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinaihalvön till stilleståndslinjerna efter 1948.

Många som hävdar att judiska samhällen på Västbanken strider mot internationell rätt citerar den 4:e Genèvekonventionen, artikel 49. Det sägs att en ockupationsmakt “inte får deportera eller överföra delar av sin egen civilbefolkning till det område den ockuperar.” Men Julius Stone, liksom Rostow en ledande juridisk teoretiker, skrev i sin bok 1981, “Israel och Palestina: ett angrepp på folkrätten,” att ansträngningarna att anse israeliska bosättningar som varande illegala var ett “subversivt försök att missbruka grundläggande internationella principer.”

Stone, Stephen Schwebel, tidigare domare i Internationella Domstolen, och andra har skilt mellan territorium förvärvat i en “aggressiv erövring” (t.ex. Nazitysklands anfall under andra världskriget) och område som tas i självförsvar (t.ex. Israels erövringar 1967).

Distinktionen är särskilt skarp när territoriet som förvärvats hade erhållits olagligt, på det sätt som Jordanien hade hållit Västbanken, som beslagtogs vid arabländernas 1948-49 krig mot Israel.

Vidare var avsikten med artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen att förbjuda den nazistiska praxisen att med våld transportera populationer till eller från ockuperade områden till arbetsläger eller dödsläger. Israelerna överfördes inte med tvång till Västbanken, inte heller var de palestinska araberna tvingade bort från det. Två år efter det att president Carters utrikesdepartement fastställde att de israeliska bosättningarna brutit mot internationell rätt, sade president Reagan rent ut att de “inte är olagliga.”

Man kan argumentera, som Reagan gjorde och Obama gör, att Israels upprättande av städer i de omstridda territorierna efter 1967 försvårar diplomati, eller som vissa israeliska kritiker säger, att bygga judiska samhällen i närheten av palestinsk-arabiska befolkningscentra sprider landets judiska majoritet för mycket. Men man kan inte förklara bosättningarna som olagliga.

Eric Rozenman är Washingtons direktör för CAMERA, den Boston-baserade Kommittén för Accuracy in Middle East Reporting in America.

latimes.com/news/opinion/commentary/la-oe-rozenman11-2009dec11,0,5212003.story

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

By Eric Rozenman

December 11, 2009

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

The basic relevant provision, the League of Nations’ 1922 British Mandate for Palestine, Article 6, encourages “close settlement by Jews on the land, including state lands and waste lands not required for public use.” Most Israeli settlements in the West Bank have been built on land that was state land under the Ottomans, British, Jordanians and, after the 1967 Six-Day War, under the Israelis, or on property that has been privately purchased.

The United States endorsed Article 6 by signing the 1924 Anglo-American Convention, a treaty stipulating acceptance of the mandate. The League of Nations is long gone, but Article 6 remains in force. The United Nations’ 1945 Charter, Article 80 — sometimes known as “the Palestine article” — notes among other things that “nothing in the charter shall be construed to alter in any manner the rights whatsoever of any states or peoples or the terms of existing international instruments.”

Eugene Rostow, U.S. undersecretary of State for President Lyndon Johnson — who is an authority on international law and the coauthor of U.N. Security Council Resolution 242, which outlines requirements for Arab-Israeli peace — reaffirmed this principle. In 1990, he said: “The Jewish right of settlement in the West Bank is conferred by the same provisions of the mandate under which Jews settled in Haifa, Tel Aviv and Jerusalem before the state of Israel was created.”

As for Resolution 242’s call for “secure and recognized boundaries,” according to Rostow in 1991 in another piece, a careful look at the wrangling over the resolution in 1967 makes it clear that it did not mandate Israeli withdrawal from all of the West Bank, Gaza Strip, Golan Heights and Sinai peninsula to the post-1948 armistice lines.

Many who allege that Jewish communities in the West Bank violate international law cite the 4th Geneva Convention, Article 49. It states that an occupying power “shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.” But Julius Stone, like Rostow a leading legal theorist, wrote in his 1981 book, “Israel and Palestine: An Assault on the Law of Nations,” that the effort to designate Israeli settlements as illegal was a “subversion . . . of basic international law principles.”

Stone, Stephen Schwebel, a former judge on the International Court of Justice, and others have distinguished between territory acquired in an “aggressive conquest” (such as Nazi Germany’s seizures during World War II) and territory taken in self-defense (such as Israeli conquests in 1967).

The distinction is especially sharp when the territory acquired had been held illegally, as Jordan had held the West Bank, which it seized during the Arab states’ 1948-49 war against Israel.

Further, Article 49 of the 4th Geneva Convention was intended to outlaw the Nazi practice of forcibly transporting populations into or out of occupied territories to labor or death camps. Israelis were not forcibly transferred to the West Bank, nor were Palestinian Arabs forced out of it. Two years after President Carter’s State Department determined that Israeli settlements violated international law, President Reagan said flatly that they were “not illegal.”

One can argue, as Reagan did and Obama does, that Israel’s establishing towns in the disputed territories after 1967 obstructs diplomacy, or, as some Israeli critics do, that building Jewish communities near Palestinian Arab population centers disperses the country’s Jewish majority too widely. But one cannot accurately declare the settlements illegal.

Eric Rozenman is Washington director of CAMERA, the Boston-based Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America.

Copyright © 2010, The Los Angeles Times

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db FT SvD883 SvD245 EK GP873 *

Abbas antisemitism antisionism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinier palestinska myndigheten ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Bildt, bosättningar, Fatah, FN, Israel, Jerusalem, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, palestinska auktoriteten, Västbanken

Israel har ALLTID velat ha fred!

Jan 2

Posted by admin in Mellanöstern | No Comments

Skratta eller gråta?

Information från Israel kommer i flera varianter. En del rena nyheter – med strikt preferens för de som är negativa för Israel, Vi får inte veta när muslimska terrorister attackerar Israeliska mål, enbart när Israel svarar. GODA nyheter om Israel märks inte i vårt vanliga nyhetsflöde.

Andra varianter är när antisemitiska lögner med rötter i medeltiden blir “kultur” i tidningar som Aftonbladet. Säljer det lösnummer? Tydligen.

Sedan kommer totala icke-nyheter som att “”Netanyahu vill ha fredsmöte med Abbas” som om tidningarna inte har upptäckt att Netanyahu redan för 1½ månad sedan gick med på att begränsa bosättningarna i Judéen/Samarien i 10 månader för att visa att han redan hade ödmjukat sig inför Abbas och Obamas helt olagliga krav – mängder av advokater för judar som plötsligt ser sina stora investeringar frysa inne har anmält den illegala frysningen till domstol. En annan rapport om olagligheten i Los Angeles Times.

Abbas har 8½ månader kvar att starta verkliga fredssamtal om han vill ha fred. Hittills har inget tytt på det – det enda han har velat från Olmerts tid, är att få så mycket som möjligt utan att ge ett dugg, speciellt inte fred utan möjligtvis lite stillestånd tills han eventuellt blir starkare militärt – speciellt med Obamas general Dayton som bygger upp hans krigsmakt nu. Kleptomani tycks vara den svåraste sjukdomen hos alla palestinska ledare.

Abbas goddag-yxskaft-svar kan du läsa här – “nä, vi har inte fått nån formell begäran om fredsdiskussioner……”

Hade han verkligen velat ha fred hade han förstås ändrat på Hamas Konstitution, som inte tillåter Israels existens. Du minns också vad Dahlan, en av de något yngre topparna inom Fatah, sa nyligen: “Arafat drev med hela världen!”

Han har inte gjort ett dugg heller emot alla andra problem som officiellt borde ha hindrat honom från att få några bidrag: han har inte försökt stoppa terrorn utan tvärtom, Al Aqsa Brigade bekräftades som Fatahs egna terrorbrigad på det senaste Fatahmötet. När en sjubarnsfar och tillika rabbi mördades av tre av Al Aqsas terrorister häromdagen tog Abbas fast över hundra andra araber men “råkade” missa de verkliga förövarna….

Så det är så sant som tidningarna skriver – Netanyahu vill förhandla om fred, alltid, Abbas – aldrig. Enbart tillfredsställa kleptomanin och Fatahs Konstitution.

D469 SvD339 PS AB046 D462 AB024 GP666 HD NSk981 SkD981 KrB981 BLT748 DN248 vg db *

Abbas antisemitism antisionism araber islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier palestinska myndigheten terrorism TT ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, bosättningar, Fatah, Israel, mediakritik, Netanyahu, Obama, palestinier, TT

Koranen har gjort lögn till lag för muslimer. Landsförrädare gripen.

Dec 30

Posted by admin in Mellanöstern | 3 Comments

Då och då lägger jag in en anti-Brasklapp: vad jag skriver är endast bindemedel och kommentarer till fakta som länkarna går till. Det är alltså dessa som är det väsentliga!

Du har ofta hört detta om att Koranen legaliserar lögn inför fienden – och alla icke-muslimer, alla otrogna är förstås fienden. Exemplet i Koranen handlar om hur Muhammad ljög för judarna, som han ville fånga in i sin nyuppfunna religion, eftersom han snott mycket av Koranen från deras religiösa bok, Torah. Inte fungerade det, minns Hudaybiyya.

Genom historien har muslimerna ljugit sig fram i tillvaron det var ju sanktionerat från högsta ort. En av de sentida experterna var Arafat, som kontinuerligt körde doublespeak – sa en helt skild version på arabiska och engelska. Minns Osloöverenskommelsen och Arafats kommentar? På många ställen hittar du följande kommentar:

On 9/13/1993, the same day that Arafat signed the Declaration of Principles of the Oslo Accords on the White House lawn, Arafat appeared in a taped interview on Jordan TV: “Since we cannot defeat Israel in war, we do it in stages. We take any and every territory that we can of Palestine, and establish a sovereignty there, and we use it as a springboard to take more. When the time comes, we can get the Arab nations to join us for the final blow against Israel.”

Jag tror inte jag behöver översätta…..

Arafats doublespeak kan du läsa mer om på länk1 länk2 länk3 länk4 . Bara Googla på Arafat doublespeak. Abbas har inte förfinat sin teknik lika långt, men han får ändå precis hur många miljoner som helst av Bildt, Obama och resten av de som inte vill bli explicit kallade antisemiter utan föredrar att göra allt för sina fienders fiender.

Vad det innebär är att media som är intresserade av fakta, bemödar sig att ta reda på vad som sägs på arabiska – ett bra exempel är Palestine Media Watch. Resten av mediagänget från Obongo till TT och Sveriges Radio/TV hittar nog med snyftinformation i de glättade information som araberna lämnar ut för allmänt beskådande.

Minns du min rapport för ett tag sedan? Denna sida visar vilket överflöd av varor det finns för många i Gaza. Men varför berättar inte Uddén och gänget på SR om detta? Därför att de har bra arabiskt material på engelska som säger motsatsen!

En artikel om just detta doublespeak har just skrivits hos A7. Den visar dels webbsajten på arabiska, länk, som jag hämtade bilder från i min artikel. Därefter den engelska motsvarigheten som bara pratar om hunger och fattigdom och hur hemska judarna är som inte låter dem få allt de vill gratis! Utmärkt referens för det politiskt korrekta gänget. Ett typexempel där är Bitte Hammargrens blogg i SvD – som inte ens vågar ge chans till kritik genom att tillåta länkar till hennes artiklar! Den svenska åsiktsfriheten är alltså medvetet satt ur spel eftersom hon inte vill bli motsagd av fakta.

Lögn gentemot icke-muslimer är alltså fast förankrade hos varje troende muslim – samtidigt skriker alla politiskt korrekta i Sverige: “fri invandring för alla, självklart alla muslimer också…..” De har inga krav ställda på sej, däremot får de från dag 1 stora summor, gratis språkundervisning om de har lust, men inget krav…….. Hur många icke-EU-länder har fri invandring för EU-medborgare utan några som helst krav?

Vanunu har gjort bort sej igen.

TT berättar om hur Vanunu, mannen som gjorde sitt bästa för att förråda sitt land Israel, åter har gripits. Israel FÅR inte försvara sig enligt TT – de är ju judar.

Som vi minns blabbade Obama om för hela världen, var det i maj? – att USA har haft ett hemligt kärnvapenavtal med Israel i 40 år där de är de enda som får inspektera vad Israel har och inte har. Obama trodde då att han skulle ägna sitt första halvår att lösa alla världens problem så att han blev värd sitt Nobelpris, erhållet för sitt glada snack eftersom deadline för avgörande för Fredspriset var nån vecka efter det att han tillträdde jobbet.

Nu har han börjat fatta något lite om världspolitiken, speciellt eftersom han inte har lyckats med någonting förutom att låna en triljon från Kina, så han försäkrar nu Israel att ders hemliga överenskommelser ska fortsätta att vara hemliga, se Washington Times, och inte på något sätt vara tvingat att visa upp sej för de ylande hundarna. Synd att TT är helt omedvetet om detta och vill sända dit Bildt i stället. Nä, de har inte minsta lust att sända Bildt för motsvarande jobb i Iran.

AB012 AB466 SvD015 SvD533 DN519 HD D253 GP189 NSk928 BLT292 SkD928 D255 SvD533 VG db db -

Abbas Arafat antisemitism antisionism araber bidrag Bildt EU Eurabia Eurabien Gaza islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Barack Obama palestinier politiskt korrekt terrorism TT ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Arafat, islam, islamism, Israel, kärnvapen, mediakritik, Obama, palestinier, TT

Göbbels hade varit stolt över TT

Dec 29

Posted by admin in Israel, Mellanöstern, Sverige, Världspolitik | 4 Comments

Hur många gånger har du nu hört TT utropa “Judarna vågar sej till att bygga i sin huvudstad, fy fy fy!!!”

Aldrig någonsin skulle de i sin blygsamhet få för sej att fråga: “Får de det?” Och motivera svaret.

Nu när du sitter i din bredaste länsstol och smälter julmaten, gör ett experiment! Du tror väl inte på vilken idioti som helst bara för att det stått i tidningen??? Du tror tidningarna följer det Pressetiska Reglerna huh. Så kontakta UD på vilket sätt du vill – mail, blogg, telefon, vandra rasande in och slå knytnäven i bordet – bara gör något!

Var fruktansvärt envis och fråga dom: “Erkände Sverige Jordaniens illegala ockupation av Jerusalem 1948-67?”

Säger de ja så kräv en kopia på beslutet och berätta för mej. Jag sände ett dussin mail, och de använde hela sin diplomatiska talang för att låta bli att svara ja eller nej! Jag fick det aldrig ur dem. Svensk diplomati i sin prydno.

Jag ska tala om hemligheten UD eller TT vägrar avslöja: ETT land accepterade Jordaniens ockupation av Jerusalem: Pakistan. Inte ens resten av arabvärlden gjorde det. Nu vill TT göra det retroaktivt.

Om du läser TT-skrönan talar de om att “Israel ockuperade Jerusalem 1967″ lika kunnigt som att Obama inte har an aning om att där fanns judar i Israel före Förintelsen.

Kort historia: För 3000 år sedan flyttade kung David huvudstaden från Hebron till Jerusalem, där den varit allt sedan dess. Före 1948 accepterade judarna motvilligt Jerusalem som en internationell stad religiöst sett. Araberna gjorde det inte. Jordanien, lett av engelsmannen Glubb Pascha, ockuperade illegalt hela gamla Jerusalem, hela den klassiska staden, det enda som fanns före ca 1860, och redan då fanns det en majoritet judar inom denna lilla fyrkant. Jordanien dödade eller fördrev dom. De flyttade sannerligen inte huvudstaden från Amman dit.

Den enkla sanningen som TT försöker gömma för dej är att Jerusalem ALDRIG NÅGONSIN VARIT EN ARABISK HUVUDSTAD!

Ett lika välkänt faktum är att Jerusalem inte någonstans nämns i Koranen, trots att Muhammed väl kände judarna – en stor del av Koranen snodde han från deras Torah. Utan att en enda gång ens av misstag få med namnet Jerusalem.

Obongo är självklart dösur att judarna inte lyder honom eftersom han antagligen redan i första telefonsamtalet till Abbas, den förste regerinschef han ringde till efter att ha fixat jobbet, lovade araberna hela Jerusalem. Han måste vara djupt frustrerad att inte ha lyckats med ett smack mer än att vinna ett Nobels Fredspris på första veckans löften.

Han har självklart också åstadkommit att Abbas inte gör någonting eftersom Obama lovat fixa allt. Abbas vet att han nu har mindre än 9 månader kvar på sej att börja förhandlingarna, sen är hans chans över och han kan gå och pensionera sej. Han kommer att febrilt ringa Obama sent om nätterna men…….

FN har självklart inte “lovat” dela Jerusalem, se vad §242 säger på denna länken. Däremot har USA lovat flytta sin ambassad dit, se i högerspalten på denna bloggen.

Kort sagt – TT kör helt med Göbbels metod att om man tjatar en lögn tillräckligt ofta börjar folk tro på det – speciellt som TT ha monopol på internationella nyheter i Sverige och sannerligen utnyttjar detta faktum.

DN B HD D AB GP SvD SkD SDS NSk BLT SkD Kb SkD D109 D110 D AB812 D182 ‘

.
antisemitism TT USA Barack Obama mediekritik Abbas ...

Tags: Abbas, anti-Semitism, anti-Zionism, Fatah, Israel, Jerusalem, mediakritik, Obama, palestinier, Sverige, TT, USA

‘All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing’

Posts Tagged Obama

Obamas administration viskar sin totala omvändelse i den israelisk-palestinska frågan

Israel ödmjukar sig inför ultimatum från Turkiet medan Ankara förbereder nästa dråpslag

Turkiet stärker banden med Libanon, Syrien och Iran

Erdogan: Israel hotar fred i Mellanöstern

Europas handel med slaktarna i Iran.

EU kunde vara nyckeln som tvingar fram demokrati i Teheran genom att avbryta sina starka ekonomiska band med den Islamska republiken.

Europe’s Trade with Iran’s Butchers

The European Union could be the key to unlocking democracy in Tehran by cutting its significant economic ties with the Islamic Republic.

By GOLI AMERI

Utmärkt. EMP?

Tvärtom

latimes.com

Opinion

Israeli settlements are more than legitimate

Critics may assail them on other grounds, but no one can deny that they are legal. In fact, the 1922 Mandate for Palestine encourages them.

Vanunu har gjort bort sej igen.

Recent Posts

Närradio

Viktiga dokument

Feedburner

JP

Meta

Archives

Blogroll

Top Browsers

Top OS

Visitors Online

Tags