Goldstonerapporten föddes i partiskhet och har mognat till ett fullfjädrat justitiemord.

På fredagen presenterade Jerusalem till FN: s generalsekreterare Ban Ki-moon sitt första  vederläggande av domaren Richard Goldstones berättelse med uppgifter om hur Israel kämpade i Gaza mellan December 27, 2008, och 18 januari 2009.

Ett mer omfattande vederläggande

, punkt för punkt, är på gång.

“Undersökningar efter Gazaoperationen: En uppdatering” erkänner att israeliska granater oavsiktligt träffade UNRWAs byggnad i stadsdelen Tel al-Hawa under attack av Hamas styrkor som hade  placerat sig precis bredvid anläggningen.

Uppdateringen visade att IDF hade disciplinerat en brigadgeneral och överste [denna punkt bildar rubrik för TT:s sammanfattning av hela rapporten!] för att ha överskridit sina befogenheter, eftersom de använde vit fosfor i ett relativt begränsat område där befolkningen kunde komma att hotas. I själva verket skadades tre oskyldiga människor.

Sammanställningen av Utrikesministeriet, avslöjar  ett antal plumpa anklagelser för krigsförbrytelser framförda av Goldstone:

• Israel har inte avsiktligt bombat brunnar i Jabalya för att beröva folket där färskt dricksvatten. I själva verket var brunnarna belägna inom Hamaskontrollerat område.

• Israel har inte avsiktligt attackerat avloppsreningsverket i Gaza City. Men det finns en god chans att Verket skadades av Hamas för att hindra den fria rörligheten för IDF soldater.

• Israel har inte sprängt Baders Mjölfabrik för att skapa brödbrist i Gaza. [Samdigit som Israel levererade hundratals lastbilar med mat och mediciner???] Men platsen var en strategisk höjdpunkt i en Hamas-befäst zon. Det var inte IDF som satte anläggningen i lågor.

• Det förstörda enfamiljshuset Abu Askar  användes för att lagra Gradraketer. Familjen  ringdes upp och uppmanades att lämna innan huset bombades.

Dessa är bara några av resultaten i UD:s rapport, som säger att armén

för närvarande har utrett eller utreder  mer än 150 olika händelser – inte lätt med tanke på att den rättsmedicinska hanteringen var i fiendens händer.

Hittills har 36 filer överlämnats till den militära generaladvokaten för brottsutredning.

Vi hävdar inte att vår armé inte har gjort några tragiska misstag,  men vi upprepar med eftertryck – baserat på Israels första inlaga till FN – att ingen armé som agerar på flera fronter mot gerillastyrkor, inbäddade bland en stödjande fiendebefolkning, är mer etisk eller tar större omsorg för att undvika att skada oskyldiga än IDF. [Se min artikel här.]

Goldstonerapporten föddes i partiskhet och mognade till ett fullfjädrat justitiemord. Den flesta israeler avfärdar författaren som en man som inte helt omedvetet tillåter sin judiskhet att tjäna en FN-organisation som är välkänd för att konstant attackera och förödmjuka och förolämpa Israel. Israelerna ogillar i högsta grad  rapportens fördömd-om -du-gör-något-fördömd-om-du-inte lyder angående  en israelisk kommission för att undersöka IDFs beteende under Gazakriget: Om Israel vägrar hotar Goldstone med ytterligare attacker via Internationella Domstolen i Haag, om Israel sätter upp en  undersökningskommission duger det inte heller  för att det indikerar  att Goldstones klagan har viss giltighet.

Ett alternativ att överväga är att haen rättslig prövningsstyrelse som skulle undersöka hur väl armén har gjort sitt polisarbete. Alternativt kan regeringen inrätta ett formellt utredningsorgan. Eller, slutligen, en undersökningskommission skulle kunna fastställas och kanske ledas av förre Högsta Domstolens president Aharon Barak.

Vi oroar oss att de två sistnämnda alternativen skulle undergräva arméns moral och hämma de blixtsnabba taktiska beslut som är nödvändiga för att skydda Israels hemmafront och medborgararmé. Vi föredrar att UD:s kommande omfattande motbevisning tjänar som Israels officiella – “ärendet avslutat” – svar på Goldstonesrapporten.

Om Goldstones parametrar för att bekämpa terrorism accepteras av den civiliserade världen, skulle andra demokratier också vara strängt begränsade när det gäller att försvara sig mot terroristorganisationer som specialiserat sig på anti-civil krigföring.

Att sätta tientligt områre i karantän, fängsla tillfångatagna terrorister, använda sofistikerade vapen mot en mindre välbeväpnad terrorinfrastruktur samt att sätta icke-dödande press på icke-militära mål för att påskynda slutet av en konflikt skulle därför betraktas som “krigsförbrytelser”.

I och med detta ger Goldstone  Hamas och Hizbollah ett rättsligt alibi för att slåss från bakom civilbefolkningen.

Medan Israel har tvingats att motivera vad som borde vara dess absoluta rätt: att stoppa Hamas från att sända tusentals missiler på dess territorium och ge civilbefolkningen traumatiska skador för livet, har inget FN-organ  begärt att undersöka de palestinska ledarna för skuld i morden på 1.184 israeler och skador från 8000 missiler i Israel sedan september 2000.

Nåt skumt är det.